Socialutskottets betänkande

2007/08:SoU16

Patientdatalag m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 2007/08:126 Patientdatalag m.m. och tre motioner innefattande sammanlagt tio yrkanden som väckts med anledning av propositionen. Vidare behandlar utskottet två motionsyrkanden från den allmänna motionstiden.

Utskottet behandlar även de delar av proposition 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården samt proposition 2007/08:53 Ökade möjligheter att ingripa mot rattfylleri och sjöfylleri som avser förslag till ändringar i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) och som överlämnats till utskottet att behandlas i detta ärende. Även ett motionsyrkande med anledning av proposition 2007/08:70 behandlas.

I betänkandet behandlas även Riksrevisionens styrelses redogörelse angående statens insatser vid anmälningar av vårdskador (2007/08:RRS19).

Proposition 2007/08:126 Patientdatalag m.m. innehåller bl.a. förslag till en sammanhängande reglering av personuppgiftsbehandlingen inom hälso- och sjukvården i en ny lag, patientdatalagen. Den föreslagna regleringen innebär att patientjournallagen (1985:562) och lagen (1998:544) om vårdregister ersätts av den nya lagen. I denna lag, som ska gälla för alla vårdgivare oavsett huvudmannaskap, regleras bl.a. sådana frågor som skyldigheten att föra patientjournal, inre sekretess och elektronisk åtkomst i en vårdgivares verksamhet, utlämnande av uppgifter och handlingar genom direktåtkomst eller på annat elektroniskt sätt samt nationella och regionala kvalitetsregister. Härutöver föreslås ändringar i bl.a. sekretesslagen (1980:100).

Proposition 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården innehåller – i den del som nu är föremål för behandling – förslag till en sekretessbrytande bestämmelse i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100), som innebär att uppgifter om personer som vårdas med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård kan lämnas ut med stöd av den nu föreslagna sekretessbestämmelsen.

Proposition 2007/08:53 Ökade möjligheter att ingripa mot rattfylleri och sjöfylleri innehåller – i den del som nu är föremål för behandling – förslag till en sekretessbrytande bestämmelse i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100), som innebär att personal inom såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten får möjlighet att utan hinder av sekretess kontakta polis eller annan myndighet för att förhindra ett förestående eller avbryta ett pågående trafiknykterhetsbrott.

Utskottet ställer sig bakom och välkomnar regeringens förslag till patientdatalag som bl.a. möjliggör både en ökad patientsäkerhet och ett starkt integritetsskydd. Utskottet ställer sig även bakom övriga i propositionerna föreslagna ändringar, dock med de lagtekniska ändringar som framgår av utskottets lagförslag i bilagorna 3 och 4.

När det gäller Riksrevisionens styrelses redogörelse konstaterar utskottet att Patientsäkerhetsutredningen har i uppdrag att göra en översyn ur ett patientperspektiv av den lagstiftning som omfattar bl.a. tillsyn över hälso- och sjukvården och ansvarssystemet inom hälso- och sjukvården. Mot bakgrund av utredningens pågående arbete föreslår utskottet att redogörelsen läggs till handlingarna.

Samtliga motioner avstyrks.

Samtliga lagförslag – utom det av regeringen i proposition 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården framlagda förslaget om ändring i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) som föreslås träda i kraft den 1 september 2008 – föreslås träda i kraft den 1 juli 2008.

I betänkandet finns sammanlagt 6 reservationer och 3 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Förslaget till patientdatalag m.m.

 

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. patientdatalag utom såvitt avser 2 kap. 8 § samt med den ändringen att hänvisningen i 6 kap. 3 § tredje stycket till 2 § tredje stycket sista meningen ska bytas ut mot 2 § fjärde stycket andra meningen och ordet mögliggöra i 7 kap. 1 § ska bytas ut mot möjliggöra,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) med den ändringen att bestämmelsen i 14 kap. 2 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

3. lag om ändring i lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar,

4. lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

Därmed bifaller riksdagen propositionerna 2007/08:53 punkt 4 och 2007/08:126 i denna del.

2.

Tidsplan för införande av sammanhållen journalföring

 

Riksdagen avslår motionerna

2007/08:So28 av Ylva Johansson m.fl. (s),

2007/08:So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 4 och

2007/08:So473 av Åsa Lindestam (s).

3.

Ändringar i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) med ikraftträdande den 1 september 2008

 

Riksdagen antar utskottets i bilaga 4 framlagda förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:70 punkt 4 och avslår motion

2007/08:So13 av Krister Örnfjäder (s) yrkande 1.

4.

Bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter enligt 2 kap. 8 § förslaget till patientdatalag

 

Riksdagen antar 2 kap. 8 § regeringens förslag till patientdatalag. Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:126 i denna del och avslår motionerna

2007/08:So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 3 och

2007/08:So30 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkande 1.

Reservation 1 (v, mp)

5.

Användning av vissa sökbegrepp

 

Riksdagen avslår motionerna

2007/08:So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 2 och

2007/08:So30 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkande 2.

Reservation 2 (v)

Reservation 3 (mp)

6.

Patientdatalagens förhållande till tandhälsoregistret m.m.

 

Riksdagen avslår motion

2007/08:So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 6.

7.

Underåriga patienters ställning i vården

 

Riksdagen avslår motion

2007/08:So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 1.

Reservation 4 (v)

8.

Uppdrag till Socialstyrelsen om journalföring inom psykiatrin

 

Riksdagen avslår motion

2007/08:So30 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkande 3.

Reservation 5 (mp)

9.

Begränsning av försäkringsbolags tillgång till patientjournaler

 

Riksdagen avslår motion

2007/08:So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 5.

Reservation 6 (v)

10.

Riksrevisionens styrelses redogörelse 2007/08:RRS19

 

Riksdagen avslår motion

2007/08:So290 av Thomas Strand m.fl. (s) och

lägger redogörelse 2007/08:RRS19 till handlingarna.

Stockholm den 8 maj 2008

På socialutskottets vägnar

Kenneth Johansson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Kenneth Johansson (c), Christer Engelhardt (s), Marina Pettersson (s), Jan R Andersson (m), Lennart Axelsson (s), Chatrine Pålsson Ahlgren (kd), Margareta B Kjellin (m), Elina Linna (v), Catharina Bråkenhielm (s), Lars-Ivar Ericson (c), Thomas Nihlén (mp), Finn Bengtsson (m), Per Svedberg (s), Mats G Nilsson (m), Ann Arleklo (s), Mikael Cederbratt (m) och Barbro Westerholm (fp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2007/08:126 Patientdatalag m.m. föreslår regeringen att riksdagen antar en ny patientdatalag. Vidare föreslås ändringar i sekretesslagen (1980:100), lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar samt lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. Med anledning av propositionen har tre motioner väckts. Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2. Lagförslagen har granskats av Lagrådet.

I betänkandet behandlas även Riksrevisionens styrelses redogörelse angående statens insatser vid anmälningar av vårdskador (2007/08:RRS19).

Av lagtekniska skäl och i samordningssyfte behandlar utskottet i detta sammanhang även de förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) som lagts fram i proposition 2007/08:53 Ökade möjligheter att ingripa mot rattfylleri och sjöfylleri samt proposition 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården.1 [ Propositionerna 2007/08:53 och 2007/08:70 har i övriga delar varit föremål för behandling dels av justitieutskottet i dess betänkande 2007/08:JuU26, dels av socialutskottet i dess betänkande 2007/08:SoU15.] Utskottet behandlar även en motion som väckts med anledning av proposition 2007/08:70. Regeringens förslag till riksdagsbeslut i nu nämnda propositioner finns i bilaga 1 och regeringens lagförslag i bilaga 2.

Utskottet behandlar i detta ärende också två motioner från den allmänna motionstiden.

Utskottets förslag till lydelse av 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) samt utskottets lagförslag återges i bilagorna 3 och 4.

Bakgrund

Gällande rätt

Bestämmelser av betydelse för hälso- och sjukvårdssektorns hantering av personuppgifter om patienter finns i dag i ett flertal författningar. De som är av direkt betydelse för hanteringen är framför allt patientjournallagen (1985:562), lagen (1998:544) om vårdregister (vårdregisterlagen) och personuppgiftslagen (1998:204). För den allmänna hälso- och sjukvården gäller vidare tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingar och handlingsoffentlighet, arkivlagens (1990:782) bestämmelser om bevarande och gallring av allmänna handlingar och sekretesslagens (1980:100) bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt. Delvis motsvarande bestämmelser om tystnadsplikt inom den enskilda hälso- och sjukvården finns i 2 kap. 8–9 §§ lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Även hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och tandvårdslagen (1985:125) innehåller bestämmelser av viss betydelse för informationshanteringen.

Härutöver finns bestämmelser i speciallagstiftning, förordningar och myndighetsföreskrifter som måste beaktas vid informationshanteringen på vissa områden inom hälso- och sjukvården. Lagen (1998:543) om hälsodataregister är ett exempel på sådan speciallagstiftning. Lagen om hälsodataregister innehåller bestämmelser om personregister som förs av central förvaltningsmyndighet inom hälso- och sjukvården för ändamål av mer övergripande karaktär som inte syftar till användning för den individinriktade vården. Bestämmelser om informationshantering inom hälso- och sjukvården finns även i bl.a. smittskyddslagen (2004:168), lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till en sammanhängande reglering av personuppgiftsbehandlingen inom hälso- och sjukvården i en ny lag, patientdatalagen. Den föreslagna regleringen innebär att patientjournallagen (1985:562) och lagen (1998:544) om vårdregister ersätts av den nya lagen. I denna lag, som ska gälla för alla vårdgivare oavsett huvudmannaskap, regleras bl.a. sådana frågor som skyldigheten att föra patientjournal, inre sekretess och elektronisk åtkomst i en vårdgivares verksamhet, utlämnande av uppgifter och handlingar genom direktåtkomst eller på annat elektroniskt sätt samt nationella och regionala kvalitetsregister. Härutöver föreslås ändringar i bl.a. sekretesslagstiftningen på hälso- och sjukvårdens område.

Författningsförslagen har delvis karaktär av ramlagstiftning, som anger vilka grundläggande principer som ska gälla för informationshanteringen avseende uppgifter om patienter inom all hälso- och sjukvård. Den närmare regleringen i vissa generella frågor ska kunna meddelas i förordning eller, efter regeringens bemyndigande, i myndighetsföreskrifter.

Förslagen är enligt regeringen en del av den process som pågår för att bl.a. med hjälp av IT få till stånd en bättre samverkan mellan hälso- och sjukvårdens aktörer och en starkare patientorientering i verksamheten. Den centrala utgångspunkten för förslagen är att skapa en reglering som möjliggör både en ökad patientsäkerhet och ett starkt integritetsskydd.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2008.

Utskottets överväganden

Patientdatalag m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag till patientdatalag samt förslagen till ändringar i sekretesslagen (1980:100), lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar och lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. Riksdagen avslår motioner om bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter enligt 2 kap. 8 § sista stycket förslaget till patientdatalag, om förbud för enskilda vårdgivare att använda vissa sökbegrepp, om införande av tidsplan för sammanhållen journalföring, om patientdatalagens förhållande till tandhälsoregistret m.m., om underåriga patienters ställning i vården, om uppdrag till Socialstyrelsen om journalföring inom psykiatrin samt om begränsning av försäkringsbolags tillgång till patientjournaler.

Jämför reservationerna 1 (v, mp), 2 (v), 3 (mp), 4 (v), 5 (mp) och 6 (v) samt särskilda yttrandena 2 (v) och 3 (mp).

Proposition 2007/08:126 Patientdatalag m.m.

Nya förutsättningar för vården

Regeringen anför att hälso- och sjukvården under senare år har genomgått stora strukturförändringar och att antalet driftsformer i dag är fler än för bara några år sedan. Antalet yrkesutövare som direkt involveras i vården av en enskild patient har ökat.

Den nationella vårdgaranti och det fria vårdval som införts innebär samtidigt enligt regeringen att geografiskt bunden vårdgivartillhörighet oftare kan komma att ersättas av individuellt vald tillhörighet utanför det geografiska närområdet. Den fria rörligheten av personer inom EU innebär dessutom möjligheter till gränsöverskridande vård. De ändrade förutsättningarna för hur vården bedrivs ställer enligt propositionen nya krav på såväl information till patienterna som möjligheterna för vårdgivare att ta del av uppgifter om patienterna.

En tydlig tendens är enligt regeringen att patienterna är mer pålästa och involverade i sin egen vård och därmed ställer högre krav på information och kommunikation med sjukvården. Den ökade Internetanvändningen innebär också att enskilda i allt större utsträckning på egen hand söker efter information om t.ex. sjukdomar, läkemedel och egenvård samt efterfrågar möjligheter att kontakta vården via Internet för att t.ex. boka tider, förnya recept eller för rådgivning.

Behovet av ett nytt regelverk

Större delen av den personuppgiftsbehandling som äger rum inom hälso- och sjukvården avser personuppgifter som primärt samlas in för att dokumenteras i en patientjournal. Hur patientjournalföringen regleras är därför enligt regeringen av avgörande betydelse för utformningen av lagstiftningen om personuppgiftsbehandling inom hälso- och sjukvården i stort.

Genom de förslag som lämnas i propositionen anpassas enligt regeringen regelverket på ett bättre sätt mot de nya möjligheter och önskemål som finns om utbyte av elektroniskt lagrad patientinformation. Genom lagförslagen stärks också patienternas inflytande över vården samtidigt som vårdgivarnas möjligheter till informationsutbyte, journalhantering och verksamhetsuppföljning förbättras.

Lättare tillgänglig patientinformation och ett smidigare utbyte av patientuppgifter ställer samtidigt enligt regeringen ökade krav på hur informationen hanteras så att patientens integritet inte hotas. Att skydda patientens integritet är i sig viktigt men också avgörande för om patienterna ska välja att delta i ett system med en elektroniskt sammanhållen journal. Utan patienternas förtroende för säkerheten i den elektroniska informationshanteringen kommer ett sådant system enligt regeringen inte att fungera i praktiken.

Utgångspunkten för regeringens förslag är därför att hanteringen av personuppgifter inom hälso- och sjukvården ska underlättas samtidigt som patientsäkerheten och patientens egen möjlighet till medverkan ska stärkas. Förslagen är utformade med syfte att underlätta informationsutbyte mellan vårdgivare och mellan vårdgivare och patient men alltid med skyddet för patientens integritet som första prioritet.

En annan utgångspunkt för förslagen är att regleringen inte ska föranleda onödigt administrativt arbete för hälso- och sjukvårdspersonalen. Regeringens förslag är därför utformade så att de underlättar införandet av en enhetlig struktur för elektroniskt förda journaler och förenklar möjligheten att följa upp patientens vårdhistoria.

En mer samlad reglering genom en ny lag

Bestämmelser av betydelse för hälso- och sjukvårdssektorns hantering av personuppgifter om patienter finns i dag i ett flertal författningar. Regeringen anser att tillämpningen av lagstiftningen avsevärt skulle underlättas och bli mer enhetlig med en mer sammanhållen reglering än den nuvarande. En samlad reglering vinner i tydlighet, konsekvens och överblickbarhet.

För att uppnå en mer sammanhållen lagstiftning anser därför regeringen att bestämmelserna i patientjournallagen (1985:562) och lagen (1998:544) om vårdregister ska föras samman i en ny lag.

Patientjournallagens bestämmelse om signeringskrav föreslås överförd oförändrad till patientdatalagen. Däremot föreslår regeringen att det införs en bestämmelse som bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att få meddela föreskrifter om undantag från signeringskravet.

Patientjournallagens bestämmelse om att uppgifter i journalhandlingar som upprättas inom hälso- och sjukvården ska utformas så att patientens integritet respekteras, utvidgas till att avse inte bara uppgifter i journalhandlingar utan all utformning och behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården. Vidare ska inte bara patienters integritet respekteras utan även övriga registrerades integritet.

För att den nya lagen ska bli överblickbar anser regeringen att den bör delas in i flera kapitel. I ett inledande kapitel ska lagens tillämpningsområde, vissa begrepp, m.m. beskrivas. Ett kapitel ska innehålla grundläggande bestämmelser om behandling av personuppgifter. Ett annat kapitel ska innehålla bestämmelser om skyldigheten att föra patientjournal. Den föreslagna lagen ska även innehålla särskilda kapitel med bestämmelser om inre sekretess och elektronisk åtkomst i en vårdgivares verksamhet, utlämnande av uppgifter och handlingar, nationella och regionala kvalitetsregister samt rättigheter för den enskilde.

Regeringen framhåller i propositionen att en lagreglering på området inte kan göras uttömmande. Verksamheten på hälso- och sjukvårdsområdet är enligt regeringen för komplex för att man i lag ska kunna reglera journalföringen i detalj. Regeringens förslag är därför utformade som en ramlagstiftning. Lagreglerna måste liksom i dag kompletteras med bl.a. föreskrifter och allmänna råd om hur journaler i detalj ska föras. Det kommer också i viss mån att bli en uppgift för hälso- och sjukvårdspersonalen att utveckla en praxis på området.

Lagens tillämpningsområde

Enligt regeringen ska patientdatalagen tillämpas vid behandling av personuppgifter i alla vårdgivares – oavsett huvudmannaskap – kärnverksamhet som avser tillhandahållande av hälso- och sjukvård inklusive tandvård åt patienter. Verksamhet hos t.ex. patientnämnder och läkemedelskommittéer eller verksamhet hos t.ex. Smittskyddsinstitutet eller Socialstyrelsen omfattas inte av lagen.

Tillämpningsområdet omfattar all helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter samt manuell behandling av personuppgifter som ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Regleringen är således inte begränsad till särskilda datoriserade register, databaser eller andra elektroniska uppgiftssamlingar.

Därutöver ska patientdatalagen enligt förslaget tillämpas rörande dokumentation m.m. i patientjournaler. Dessa bestämmelser är tillämpliga även om behandlingen sker manuellt utan att personuppgifterna ingår i eller avses ingå i någon strukturerad uppgiftssamling. I tillämpliga delar gäller lagen också vid behandling av uppgifter om avlidna.

Personuppgiftsbehandling i verksamhet som faller utanför patientdatalagens tillämpningsområde regleras precis som i dag av personuppgiftslagen (1998:204).

Sådan särskild personuppgiftsbehandling som sker för forskningsändamål eller utbildningsändamål faller utanför lagens tillämpningsområde.

Vårdnadshavares rätt att spärra uppgifter i sina barns journal

Mot bakgrund av invändningar från några av remissinstanserna i denna del anser regeringen att skyddet för barnet väger tyngre än skyddet för den enskildes, i detta fall barnets, integritet. Regeringen föreslår därför en regel som innebär att vårdnadshavare inte har rätt att spärra uppgifter i sina barns journal. I takt med barnets stigande ålder och mognad får dock barnet enligt regeringens förslag själv spärra uppgifterna. Beträffande barnets mognadsgrad att själv få avgöra om uppgifter ska spärras föreslår regeringen inte några särskilda bestämmelser. Barn och ungdomar bör hanteras på motsvarande sätt som i den övriga verksamheten inom hälso- och sjukvården. I takt med den underåriges stigande ålder och mognad ska enligt regeringen allt större hänsyn tas till barnets önskemål och vilja, om uppgifter om honom eller henne ska få göras tillgängliga för andra vårdgivare eller inte och hänvisar till 6 kap. 11 § föräldrabalken.

Patientdatalagens förhållande till annan lagstiftning

I denna del redogör regeringen i propositionen (s. 52) för patientdatalagens förhållande till personuppgiftslagen (1998:204), biobankslagen (2002:297), lagen om läkemedelsförteckning (2005:258), lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. samt blodsäkerhetslagen (2006:496).

När det t.ex. gäller personuppgiftslagen föreslår regeringen att patientdatalagen ska innehålla vissa sådana avvikande särbestämmelser som det bedöms föreligga behov av när det gäller behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården.

Sökbegrepp

Samma sökbegränsningar som i dag gäller enligt 7 § vårdregisterlagen (1998:544) ska enligt regeringens förslag gälla vid behandling av personuppgifter enligt patientdatalagen. Det innebär att känsliga personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen (1998:204), samt personuppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § samma lag inte får användas som sökbegrepp, förutom vid vissa undantag. Dessa undantag avser uppgifter som rör hälsa eller uppgifter om att någon varit föremål för tvångsingripande enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Uppgifter om att någon fått bistånd eller varit föremål för andra insatser inom socialtjänsten eller enligt utlänningslagen (2005:716) får inte användas som sökbegrepp. Dessutom får uppgifter av betydelse för smittskyddet som inte rör hälsa inte användas som sökbegrepp.

Bemyndigande för regeringen att meddela undantag från det generella förbudet mot sökbegrepp

Enligt förslaget (2 kap. 8 § sista stycket patientdatalag) får regeringen meddela föreskrifter om att en vårdgivare, trots sökbegränsningarna, får använda personuppgifter om etnicitet, uppgifter av betydelse för smittskyddet samt uppgifter om bistånd eller andra insatser inom socialtjänsten eller åtgärder enligt utlänningslagen som sökbegrepp för att göra vissa slags sammanställningar.

I förslaget anförs att regeringen bör ges möjlighet att meddela föreskrifter om att få använda uppgifter av betydelse för smittskyddet som sökbegrepp om ett faktiskt behov av det skulle uppstå. Enligt förslaget (prop. s. 69) bör regeringen även få föreskriva att etnicitet ska kunna få användas som sökbegrepp t.ex. för att en enskild vårdgivare kan behöva planera, utföra och följa upp hälso- och sjukvård som en del invandrargrupper behöver.

När det gäller sökbegränsningarna i fråga om insatser inom socialtjänsten eller enligt utlänningslagen är det i dessa fall enligt regeringen fråga om uppgifter som inte generellt särbehandlas i personuppgiftslagen såsom särskilt integritetskänsliga, såvida de inte omfattas av 13 § eller 21 § person-uppgiftslagen. Regeringen får enligt förslaget närmare föreskriva sådana undantag från sökbegränsningarna som medger att landsting och kommuner kan göra vissa slags sammanställningar.

Regeringens bemyndigande föreslås inkludera en möjlighet att meddela undantag från det generella förbudet mot sökbegrepp även inom den enskilda vården. I denna del anför regeringen att det kan finnas ett behov inom den enskilda vården att göra vissa slags sammanställningar.

En obligatorisk sammanhållen helhetsjournal

Enligt regeringen saknas det i dag grundläggande förutsättningar att inom överskådlig tid införa en för samtliga vårdgivare sammanhållen journal för varje patient. Någon lagstiftning om en skyldighet att journalföra i ett sammanhållet system bör därför inte införas enligt regeringen.

Ett tungt vägande skäl för regeringens ställningstagande är att det för närvarande saknas tekniska förutsättningar för att knyta samman vårdgivarnas befintliga journalföringssystem i ett informationssystem eller att ersätta dem med ett helt nytt gemensamt elektroniskt system. Ett annat tungt vägande skäl mot en tvångslagstiftning är enligt regeringen att det ännu saknas ett för hälso- och sjukvården enhetligt journalspråk. Vidare saknas en gemensam metod för hur uppgifterna ska dokumenteras i en journal på ett strukturerat och konsekvent sätt. Utan enhetlighet i dessa avseenden är det enligt regeringen i hög grad tveksamt om en sammanhållen journal ger någon nämnvärd nytta. Någon lösning på dessa problem finns ännu inte, och utan en sådan lösning anser regeringen att behovet av en för alla vårdgivare gemensam journal inte överväger de nackdelar som de nämnda bristerna genererar.

Sekretessfrågor

Regeringen föreslår att två nya sekretessbrytande bestämmelser införs i sekretesslagen för att underlätta samarbetet i den individinriktade patientverksamheten. Innebörden av bestämmelserna är följande.

·.    Hälso- och sjukvårdssekretess hindrar inte att en uppgift lämnas från en myndighet som bedriver hälso- och sjukvård eller annan medicinsk verksamhet i en kommun eller ett landsting till en annan sådan myndighet i samma kommun eller landsting.

·.    Om den enskilde på grund av sitt hälsotillstånd eller av andra skäl inte kan samtycka till att en uppgift lämnas ut, hindrar hälso- och sjukvårdssekretess inte att en uppgift om honom eller henne som behövs för att han eller hon ska få nödvändig vård, omsorg, behandling eller annat stöd lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan myndighet inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten eller till en enskild vårdgivare eller en enskild verksamhet på socialtjänstens område.

Motioner väckta med anledning av proposition 2007/08:126

I motion So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 3 begärs att riksdagen avslår förslaget om att regeringen ska få införa föreskrifter om att använda uppgifter om insatser inom socialtjänsten eller huruvida någon varit föremål för åtgärder inom utlänningslagen. Motionärerna anser att det inte finns några motiv till varför dessa uppgifter ska kunna användas som sökbegrepp.

I motion So30 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkande 1 begärs att riksdagen avslår förslaget om att regeringen ska få meddela föreskrifter om att en vårdgivare får använda uppgifter om etnicitet som sökbegrepp för att göra vissa sammanställningar. Motionärerna anför att även om en grupp människor i grunden har samma etnicitet är deras livsstil, utbildningsnivå, språkkunskaper och vårdbehov ytterst varierande, precis som bland infödda svenskar. Motionärerna anför vidare att det är viktigt att inte bygga in nya strukturer som riskerar att skapa ytterligare diskriminering.

I motion So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 2 begärs tillkännagivande om införande av ett uttryckligt förbud för enskilda vårdgivare att använda sökbegrepp som regeringen meddelar särskilda föreskrifter för. Motionärerna anser att det är mycket olämpligt att även enskilda vårdgivare ges möjlighet att göra sökningar i enlighet med regeringens föreskrifter när det gäller uppgifter om etnicitet eller uppgifter av betydelse för smittskyddet. I motion So30 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkande 2 begärs tillkännagivande om att sexuell läggning inte ska kunna användas som sökbegrepp enligt regeringens förslag till 2 kap. 8 § patientdatalagen.

I motion So28 avYlva Johansson m.fl. (s) begärs tillkännagivande om en tidsplan för arbetet med införande av gemensam åtkomst till relevant patientinformation oavsett vårdgivare. Motionärerna anför att det i dag är omöjligt för behandlande läkare att få tillgång till information om tidigare behandling, läkemedel, provresultat m.m. och att denna brist på information hotar patientsäkerheten och medför att sjukvårdens resurser inte används optimalt. I motion So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 4 finns ett liknande yrkande. I en från allmänna motionstiden inkommen motion So473 av Åsa Lindestam (s) begärs tillkännagivande om ett nationellt journalsystem inom vården. Motionären anför att ett sådant system skulle möjliggöra en snabbare och mer adekvat vård var i landet den enskilde än söker vård.

I motion So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 6 begärs tillkännagivande om att förslagen i propositionen bör kompletteras med en genomgång av hur patientdatalagen korresponderar med förslaget till tandhälsoregister och den föreslagna apoteksdatalagen.

I motion So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 1 begärs tillkännagivande om en utredning med målet att lagreglera allmänna bestämmelser om unga patienters ställning i vården samt att komplettera patientdatalagen med relevanta bestämmelser i detta hänseende. Motionärerna anför att en tydlig reglering av underårigas ställning inom hälso- och sjukvårdens område skulle stärka barnets ställning som patient och på ett bättre sätt synliggöra barnets behov.

I motion So30 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkande 3 begärs tillkännagivande om att ge Socialstyrelsen ett särskilt uppdrag om journalföring inom psykiatrin och om behovet av särskilda regleringar. Motionärerna hänvisar till att man på detta sätt kan värna ett perspektiv där enskilda och läkarkåren kan dela problembild och behov av insatser, vilket de anser är viktigt för en fungerande vård för människor med själsliga, psykiska eller psykiatriska problem.

I motion So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 5 begärs tillkännagivande om att regeringen snarast ska återuppta beredningen av förslagen om begränsning av försäkringsbolagens tillgång till patientjournaler. Motionärerna anser att riskerna med att försäkringsbolagen i större omfattning kommer att begära ut patientjournaler har ökat genom den försäkringsbaserade vård som gjort intåg i stor omfattning för såväl vuxna som barn. Motionärerna anser därför att det är mycket angeläget att frågan om försäkringsbolags tillgång till journaler regleras och att regeringen därför snarast bör komplettera såväl patientdatalagen som annan relevant lagstiftning.

Proposition 2006/07:53 Ökade möjligheter att ingripa mot rattfylleri och sjöfylleri

Regeringen föreslår i propositionen åtgärder som syftar till att öka trafiksäkerheten på land och till sjöss. Förslagen innebär att myndigheternas resurser utnyttjas mer effektivt i kampen mot trafikonykterheten.

Genom en sekretessbrytande bestämmelse föreslås personal inom såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten få möjlighet att utan hinder av sekretess kontakta polis eller annan myndighet för att förhindra ett förestående eller avbryta ett pågående trafiknykterhetsbrott, se mera nedan.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2008.

En sekretessbrytande regel inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst

Regeringen gör bedömningen att uppgiften om att någon är berusad eller drogpåverkad får anses omfattas av hälso- och sjukvårdssekretessen, om denna iakttagelse görs i en vårdsituation. Motsvarande får enligt regeringen anses gälla om en socialsekreterare gör en sådan iakttagelse vid en klientkontakt. Sekretessen kan i dessa situationer förhindra personalen att möjliggöra för de brottsbekämpande myndigheterna att avvärja ett förestående eller avbryta ett pågående rattfylleribrott, sjöfylleribrott eller motsvarande brott enligt andra författningar genom att relevanta uppgifter inte kan lämnas. Att inte kunna ge de myndigheterna sådana möjligheter måste enligt regeringen ur ett brottsbekämpnings- och trafiksäkerhetsperspektiv uppfattas som otillfredsställande. Detta förhållande måste dock vägas mot den enskildes intresse av sekretess och skydd för integriteten.

Regeringen konstaterar att sekretess som huvudregel gäller även mellan myndigheter och att lagstiftningsåtgärder såvitt avser sjukvårds- eller socialtjänstpersonalens möjligheter att lämna uppgifter vid misstanke om brott hittills främst har tagit sikte på fall då patienten kan misstänkas ha blivit utsatt för brott. Som huvudregel gäller att uppgift som angår misstanke om brott bara får lämnas ut utan hinder av sekretess om det för brottet är föreskrivet fängelse i minst ett år.

Regeringen anser att rattfylleri och grovt rattfylleri är brott av den karaktären att såväl gärningsmannen som andra personer utsätts för påtagliga risker. Redan vid alkoholhalter som föranleder ansvar för ett rattfylleribrott av normalgraden kan uppmärksamheten och reaktionsförmågan vara väsentligt nedsatt. Detsamma gäller motsvarande brott enligt sjölagen, järnvägslagen och övriga författningar på området. Utifrån ett trafiksäkerhetsperspektiv framstår det därför enligt regeringen som angeläget att sekretesslagstiftningen inte ska hindra någon att lämna uppgift av betydelse för att förhindra eller avbryta ett sådant brott, oavsett att det i vissa fall kan röra sig om ett brott som straffvärdemässigt ligger på bötesnivå. Att avgränsa en sekretessbrytande bestämmelse till grova brott som kan antas föranleda fängelse skulle enligt regeringen därtill knappast vara görligt, eftersom det i det enskilda fallet inte är möjligt att bedöma huruvida det förestående eller pågående brottet kommer att bedömas som grovt. Regeringen nämner i detta sammanhang att den tidigare omnämnda generalklausulen i sekretesslagen, som ju inte gäller hälso- och sjukvårdssekretessen eller socialtjänstsekretessen, möjliggör uppgiftslämnande även för brott på bötesnivå (prop. 1983/84:142 s. 32).

En sekretessbrytande regel, som tar sikte på uppgifter som erhålls inom den ordinarie verksamheten, bör enligt regeringen i första hand syfta till att öka trafiksäkerheten. Regeln bör bara avse sådana uppgifter som behövs för att förhindra ett förestående eller avbryta ett pågående rattfylleribrott eller motsvarande trafiknykterhetsbrott, t.ex. sjöfylleri. Regeln föreslås alltså inte gälla fullbordade brott, som t.ex. att en patient fört fordon till en vårdcentral och läkaren i vårdsituationen upptäcker att patienten är berusad. I sådana situationer har läkaren eller annan personal som omfattas av sekretessen i stället möjlighet att förhindra,en fortsatt färd genom att för patienten påpeka sin anmälningsrätt om färden fortsätter efter läkarbesöket.

Pågående arbete m.m.

Departementspromemorian Försäkringsbolags tillgång till patientjournaler (Ds 2005:13) överlämnades till regeringen i maj 2005. Uppdraget omfattade bl.a. att göra en analys av vilka risker och olägenheter som kan vara förenade med att försäkringsbolag genom fullmakt får tillgång till patientjournaler och annan information om den enskildes hälsa. Sammantaget ansåg utredningen att berörda risker och olägenheter talade för att försäkringsbolagens möjligheter att med stöd av fullmakt begära in kompletta patientjournaler direkt från hälso- och sjukvården borde begränsas.

Från Justitiedepartementet har inhämtats att promemorian, som under år 2005 varit ute på remiss, är föremål för en omarbetning inom departementet. Det omarbetade förslaget beräknas vara klart under senare delen av våren 2008.

Från Socialdepartementet har inhämtats att patientdatalagens förhållande till det nyligen beslutade tandhälsoregistret samt det i betänkandet Apoteksdatalagen (SOU 2008:28) föreslagna apoteksregistret har beaktats övergripande vid beredningen av förslaget till patientdatalag. Socialdepartementet har i detta sammanhang framhållit att tandhälsoregistret och förslaget till apoteksregister grundar sig på lagen om hälsodataregister (1998:543), som handlar om personregister som förs av central förvaltningsmyndighet inom hälso- och sjukvården för ändamål av mer övergripande karaktär som inte syftar till användning för den individinriktade vården. Enligt departementet tar förslaget till patientdatalag sikte på att reglera ändamålen för den individinriktade vården och bedöms därför inte få några effekter för tandhälsoregistret eller det föreslagna apoteksregistret.

I samband med utskottets behandling av betänkande 2007/08:SoU9 Statligt tandvårdsstöd uppdrog utskottet åt Socialdepartementet att lämna skriftliga synpunkter på den promemoria (dnr 130-1997-07/08) som Datainspektionen tidigare lämnat in till utskottet. När det gäller tandvårdsstödslagens förhållande till patientdatalagen anförde Socialdepartementet i en skrivelse till utskottet att regeringens förslag till lag om statligt tandvårdsstöd innehåller bestämmelser om ersättning för utförd tandvård, att lagen inte reglerar vårdgivares behandling av personuppgifter samt att förslaget inte innehåller några bestämmelser som står i strid med patientdatalagen.

Statens medicinsk-etiska råd har i januari 2008 till regeringen överlämnat ett yttrande i vilket föreslås att regeringen snarast utreder förutsättningarna för att stärka barns och ungdomars ställning i hälso- och sjukvården (dnr 01/08). Statens medicinsk-etiska råd anser att otydligheterna i gällande lagstiftning rörande barns och ungdomars ställning inom hälso- och sjukvården riskerar att ge upphov till att den underåriga patientens integritet kränks, men också att barnets behov av hälso- och sjukvård, skydd och stöd inte tillgodoses. En tydlig reglering om underårigas ställning inom hälso- och sjukvårdens område skulle enligt rådet stärka barns ställning som patienter och på ett tydligt sätt synliggöra barns behov. Vidare anser rådet att ett samlat regelverk skulle underlätta för hälso- och sjukvårdspersonalen och lägga grunden för goda rutiner inom hälso- och sjukvården, inklusive fortbildning.

Barnombudsmannen föreslår i sin årsrapport för år 2008 att regeringen snarast utreder förutsättningarna för att stärka barns och ungdomars ställning i hälso- och sjukvården samt att ett tydligare barnperspektiv måste införlivas i hälso- och sjukvårdslagstiftningen.

Från Socialdepartementet har inhämtats att Barnombudsmannens årsrapport och Statens medicinsk-etiska råds yttrande snarast kommer att bli föremål för beredning inom departementet.

Utskottets ställningstagande

Målet för hälso- och sjukvården är att befolkningen ska erbjudas en behovsanpassad, tillgänglig och effektiv vård av god kvalitet.

Utskottet konstaterar att hälso- och sjukvården under senare år har genomgått stora strukturförändringar och att antalet driftsformer i dag är fler än för några år sedan. Antalet yrkesutövare som direkt involveras i vården av en enskild patient har ökat. Den nationella vårdgaranti och det fria vårdval som införts innebär också ändrade förutsättningar för hur vården bedrivs, och detta ställer enligt utskottet nya krav på såväl information till patienterna som möjligheterna för vårdgivare t.ex. i en vårdkedja att ta del av uppgifter om patienterna.

Utskottet välkomnar regeringens förslag till en ny patientdatalag. Tillämpningen av lagstiftningen kommer härigenom avsevärt att underlättas och bli mer enhetlig med en mer sammanhållen reglering än den som finns i dag. Utskottet delar regeringens uppfattning att det långsiktiga målet ska vara att skapa en ändamålsenlig vårddokumentation som ger tillförlitlig och användbar information för olika aktörer och som följer patienten hela livet.

Utskottet delar även regeringens bedömning att genom de förslag som lämnas i propositionen anpassas regelverket på ett bättre sätt mot de nya möjligheter och önskemål som finns om utbyte av elektroniskt lagrad information. Genom lagförslagen stärks också patientens inflytande över vården samtidigt som vårdgivarnas möjligheter till informationsutbyte, journalhantering och verksamhetsuppföljning förbättras.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang understryka att lättare tillgänglig patientinformation och ett smidigare utbyte av patientuppgifter samtidigt ställer ökade krav på hur informationen hanteras så att patientens integritet inte hotas. Utskottet anser därför att det är mycket viktigt att ha patientens behov av skydd för sin integritet i åtanke eftersom detta, som också understryks av regeringen, är avgörande för om patienten ska välja att delta i ett system med en elektroniskt sammanhållen journal.

Hanteringen av personuppgifter inom hälso- och sjukvården kommer enligt förslaget att underlättas, men utskottet noterar särskilt att patientsäkerheten och patientens egen möjlighet till medverkan samtidigt stärks genom den nya lagen. Enligt utskottets mening måste skyddet för patientens integritet alltid komma i första rummet.

När det gäller regeringens förslag om en sekretessbrytande bestämmelse i proposition 2007/08:53 Ökade möjligheter att ingripa mot rattfylleri och sjöfylleri delar utskottet regeringens bedömning när det gäller behovet av en sådan bestämmelse.

Mot bakgrund av vad som nu anförts ställer sig utskottet således bakom regeringens förslag till patientdatalag i denna del samt till de föreslagna ändringarna i sekretesslagen (1980:100) i denna del, lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar och lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. Av lagtekniska skäl och av samordningsskäl tas utskottets förslag till lydelse av 14 kap. 2 § sekretesslagen in i bilaga 3.

När det gäller obligatorisk elektronisk journalföring har utskottet ingen anledning att ifrågasätta regeringens bedömning att det för närvarande saknas tekniska förutsättningar för att knyta samman befintliga journalföringssystem i ett informationssystem eller att ersätta dem med ett helt nytt gemensamt elektroniskt system. Det saknas vidare bl.a. ett för hälso- och sjukvården enhetligt journalspråk. Utskottet delar bedömningen att behovet av en för alla vårdgivare gemensam journal inte överväger de nackdelar som de nämnda bristerna genererar.

Med stor tillfredsställelse noterar utskottet i samband härmed att lagstiftningsförslagen är så utformade att de skapar förutsättningar för att kunna införa en gemensam elektronisk journal och att denna möjlighet får anses utgöra ett viktigt steg framåt när det gäller olika former av IT-stöd inom vården.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att införande av en sammanhållen journalföring kommer att kräva ett omfattande utvecklingsarbete av involverade sjukvårdshuvudmän, men även av andra aktörer. Genom de nu föreslagna bestämmelserna om sammanhållen journalföring skapas emellertid enligt utskottet goda och viktiga förutsättningar för det fortsatta utvecklingsarbetet.

Ansvaret för genomförandet av de nya reglerna åvilar sjukvårdshuvudmännen. Utskottet har emellertid erfarit att även regeringen aktivt arbetar med dessa frågor. Utskottet anser för sin del att det är angeläget att utvecklingsarbetet bedrivs skyndsamt. Riksdagen bör dock inte nu ta något initiativ när det gäller en tidsplan för detta arbete. Motionerna So28 (s), So473 (s) och So29 (v) yrkande 4 avstyrks.

Utskottet delar regeringens bedömning att vårdgivare i vissa fall kan ha ett behov av att använda sig av vissa sökbegrepp för att göra vissa slag av sammanställningar. Regeringen bör därför enligt utskottet få rätt att meddela föreskrifter på sätt som föreslås i 2 kap. 8 § sista stycket förslag till patientdatalag. Utskottet vill i detta sammanhang understryka att det är fråga om ett undantag från huvudregeln i bestämmelsens första stycke om att vissa sökbegrepp inte är tillåtna och att undantaget endast föreslås gälla vid framtagande av vissa slag av sammanställningar.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till patientdatalag även i denna del och avstyrker motionerna So29 (v) yrkande 3 och So30 (mp) yrkande 1.

Enligt regeringens förslag till 2 kap. 8 § patientdatalag får inte bl.a. känsliga personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) användas som sökbegrepp. Enligt sistnämnda bestämmelse utgör bl.a. personuppgifter som rör sexualliv känsliga uppgifter. Sådana personuppgifter utgör således ett sådant sökbegrepp som enligt regeringens förslag till patientdatalag inte får användas. Motion So30 (mp) yrkande 2 får därmed anses tillgodosedd och avstyrks.

När det gäller enskilda vårdgivares möjlighet att i vissa fall använda sökbegrepp som enligt huvudregeln inte är tillåtet delar utskottet regeringens bedömning att även enskilda vårdgivare i vissa fall kan ha ett behov av detta. Motion So29 (v) yrkande 2 avstyrks.

När det gäller förslaget till patientdatalag tar denna sikte på att reglera ändamålen för den individinriktade vården, och förslaget bedöms därför av regeringen inte få några effekter för t.ex. det kommande tandhälsoregistret. Utskottet delar denna bedömning. Motion So29 (v) yrkande 6 avstyrks.

Utskottet konstaterar att Statens medicinsk-etiska råds yttrande om barns och ungdomars ställning inom hälso- och sjukvård inom kort – tillsammans med Barnombudsmannens årsrapport – kommer att bli föremål för beredning inom Regeringskansliet. Riksdagen bör inte föregripa detta arbete. Motion So29 (v) yrkande 1 avstyrks.

Utskottet finner inte heller anledning att i detta sammanhang förordna något utredningsuppdrag till Socialstyrelsen. Motion So30 (mp) yrkande 3 avstyrks.

Frågan om försäkringsbolags tillgång till patientjournaler har utretts genom departementspromemorian Försäkringsbolags tillgång till patientjournaler (Ds 2005:13). Riksdagen bör inte ta något initiativ på området. Motion So29 (v) yrkande 5 avstyrks.

Ändringar i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) med ikraftträdande den 1 september 2008

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag till ändringar i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) med ikraftträdande den 1 september 2008 och avslår en motion om information till polisen vid psykiatrisk tvångsvård.

Jämför särskilt yttrande 1 (v, mp).

Proposition 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården

I propositionen föreslås att det införs en ny vårdform – öppen psykiatrisk tvångsvård – i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) respektive öppen rättspsykiatrisk vård i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV). Den nya vårdformen får bedrivas utanför sjukvårdsinrättningen och förutsätter bl.a. att patienten behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård.

Sekretess för uppgifter inom socialtjänst och hälso- och sjukvård

En förutsättning för att den nya vårdformen öppen psykiatrisk tvångsvård respektive öppen rättspsykiatrisk vård ska kunna genomföras i praktiken är enligt regeringens bedömning att det finns ett väl fungerande samarbete mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. I de flesta fall får också förutsättas att vårdplaneringen och samarbetet sker i nära samråd med den enskilde patienten som själv kan se behovet av att information får lämnas mellan landstinget och kommunen. Ett utbyte av information mellan verksamheter bör naturligtvis vara väl känt för den enskilde och som utgångspunkt präglas av att han eller hon har samtyckt till att sekretessen hävs. Det kan dock uppstå problem när det inte är lämpligt eller ens möjligt att fråga den enskilde. Den enskilde kan också motsätta sig ett utlämnande av en uppgift trots att den mottagande myndigheten har behov av den för att kunna ge nödvändig vård eller behandling. Flera av remissinstanserna har enligt regeringen påtalat behovet av en ändrad sekretessreglering mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten för att den nya vårdformen ska bli möjlig att genomföra på bästa sätt.

Sammanfattningsvis anser regeringen att intresset av att få till stånd nödvändig vård, behandling eller annat stöd för en patient som ges psykiatrisk tvångsvård och som inte samtycker till ett informationsutbyte väger tyngre än patientens integritet i just de situationerna.

När det sedan gäller på vilket sätt en begränsning av sekretessen bör utformas för att tillgodose det önskade informationsutbytet anser regeringen att utgångspunkten för ett utlämnande av sekretessbelagda uppgifter utan den enskildes samtycke bör vara att det behövs för att kunna ge patienten nödvändig vård eller behandling. Detta skulle kunna ske genom ett tillägg i 14 kap. 2 § sista stycket sekretesslagen. Regeringen understryker i samband härmed att utgångspunkten för all vård och behandling måste utgå från ett väl utvecklat samarbete med patienten själv och i förekommande fall hans eller hennes anhöriga. Det ankommer därför såväl på hälso- och sjukvården som på socialtjänsten att först och främst prata med patienten och efterfråga hans eller hennes inställning till att ett uppgiftslämnande sker. Om den enskilde motsätter sig ett uppgiftslämnande är naturligtvis utgångspunkten att den enskildes vilja ska respekteras. Först om den enskilde inte kan ges nödvändig vård, behandling eller annat stöd bör uppgifterna lämnas utan samtycke. Ett sådant undantag från sekretessen måste användas med urskiljning och varsamhet. Endast i de situationer där det framstår som direkt påkallat att bistå en enskild bör undantag göras.

Med hänsyn till behovet av att kombinera den nya vårdformen öppen tvångsvård med en sekretessbrytande bestämmelse finner regeringen att det finns skäl att nu göra ett tillägg i 14 kap. 2 § sista stycket sekretesslagen. Detta innebär att uppgifter om personer som vårdas med stöd av LPT eller LRV kan lämnas ut med stöd av den nu föreslagna sekretessbestämmelsen.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 september 2008.

Motion väckt med anledning av proposition 2007/08:70

I motion So13 av Krister Örnfjäder (s) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om behovet av information till polisen vid psykiatrisk tvångsvård. Motionären anför som exempel de fall där den sjuke innehar vapenlicens eller vapen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning när det gäller det förslag till ändring i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) som återfinns i proposition 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården. Utskottet ställer sig därmed bakom detta förslag. Av lagtekniska skäl och av samordningsskäl tas lagförslaget i denna del in i bilaga 4.

Enligt 6 kap. 6 § vapenlagen (1996:67) ska en läkare som bedömer att en patient av medicinska skäl är olämplig att inneha skjutvapen omedelbart anmäla detta till polismyndigheten på den ort där patienten är folkbokförd. Enligt samma bestämmelse behöver inte någon anmälan göras om det med hänsyn till omständigheterna står klart för läkaren att patienten inte har tillstånd för skjutvapen.

Utskottet konstaterar att den anmälningsskyldighet för läkare som efterfrågas i motion So13 (s) yrkande 1 redan är reglerad i lag. Motionen är därmed tillgodosedd och avstyrks.

Riksrevisionens styrelses redogörelse 2007/08:RRS19

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen lägger redogörelse 2007/08:RRS19 till handlingarna och avslår en motion om sekretesskydd för anmälan enligt lex Maria.

Riksrevisionens styrelses redogörelse angående statens insatser vid anmälningar av vårdskador, 2007/08:RRS19

Bakgrund

Patienter som är missnöjda med vård och behandling kan klaga hos fyra instanser. Patientnämnderna och Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag (LÖF) är klagomålsinstanser inom landstingen. Socialstyrelsen och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) är de statliga myndigheter som tar emot klagomål på vården.

HSAN prövar om yrkesutövare inom hälso- och sjukvården gjort sig skyldiga till fel i sin yrkesutövning. HSAN kan utdöma påföljder till enskilda yrkesutövare, bl.a. varning. HSAN tar emot ca 4 000 anmälningar per år.

Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet inom hälso- och sjukvården och har även rätt att anmäla ärenden till HSAN. Socialstyrelsen tar också emot anmälningar från vårdgivare enligt lex Maria, ca 1 400 årligen.

Riksrevisionen har granskat hela det statliga område som handlägger och styr möjligheterna att framföra klagomål på vården. Granskningen har omfattat regeringen, Socialstyrelsen och HSAN. Resultatet av granskningen har redovisats i rapporten Statens insatser vid anmälningar av vårdskador (RiR 2007:23), som publicerades i november 2007.

Riksrevisionens iakttagelser och slutsatser

Riksrevisionen visar i sin granskning att det finns brister i regeringens, Socialstyrelsens och HSAN:s hantering av anmälningar om vårdskador. Det statliga systemet för anmälningar av vårdskador skapar enligt Riksrevisionen inte det förtroende hos patienter som var avsikten. Brister i uppföljning och utvärdering av anmälningssystemet vad gäller vårdskador har dessutom inneburit att det saknas en helhetsbild av hur systemet fungerar.

Riksrevisionen visar vidare att det är svårt för patienter att vara part i anmälningsärenden i HSAN då kraven på anmälningar av vårdskador är högt ställda. Enligt Riksrevisionen finns det risk att vårdpersonal riskerar att behandlas olika beroende på om de anmäls till Socialstyrelsen eller HSAN.

Styrelsens förslag i redogörelsen

Styrelsen anser att såväl regeringen som HSAN och Socialstyrelsen har brustit i sina åligganden vad gäller hanteringen av systemet för anmälningar av vårdskador. Det statliga systemet för anmälningar av vårdskador har enligt styrelsens mening inte skapat det förtroende hos patienter eller hos allmänheten i övrigt som är avsikten med systemet. Enligt styrelsen torde systemet inte heller inge förtroende hos vårdpersonal då granskningen också visar att en anmäld vårdanställd kan behandlas olika beroende på vilken instans han eller hon anmälts till.

Sammantaget anser styrelsen att de brister rörande anmälningssystemet som framkommit i granskningen visar att det finns starka skäl för att anmälningssystemet för vårdskador bör ses över. Styrelsen noterar samtidigt att en särskild utredare tillkallades i maj 2007 med uppdrag att göra en översyn ur ett patientperspektiv av den lagstiftning som omfattar bl.a. tillsyn över hälso- och sjukvården och ansvarssystemet inom hälso- och sjukvården. Styrelsen anser att de slutsatser som presenteras i rapporten bör kunna utgöra ett värdefullt underlag för utredningen.

Motioner

Inga motioner har väckts i anledning av redogörelsen.

I en under allmänna motionstiden inkommen motion, So290 av Thomas Strand m.fl. (s), begärs ett tillkännagivande om att en anmälan av ett ärende enligt lex Maria ska omfattas av sekretesskydd. Motionärerna anför att avsaknaden av ett sådant sekretesskydd i många fall kan skrämma vårdanställda till tystnad eftersom de kan komma att riskera sina anställningar.

Pågående arbete

Socialstyrelsen överlämnade i februari 2006 ett förslag om ett förändrat lex Maria-system till regeringen, skrivelsen Lex Maria – Nytt system i patientsäkerhetens intresse (dnr S2006/1437/HS).

Skrivelsen innehåller bl.a. förslag om att avvikelserapporteringssystemet ska förstärkas genom att det ställs krav på att all rapportering om avvikelser ska ske inom sju dagar från att det inträffade blivit känt. För att stimulera rapporteringsviljan hos vårdpersonalen föreslås i rapporten att lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) ändras så att Socialstyrelsen inte behöver föra disciplinärenden vidare till HSAN när avvikelseanmälan skett inom föreskriven tid. Enligt uppgift som inhämtats från Socialdepartementet har rapporten varit föremål för remissbehandling, och rapporten bereds nu vidare inom ramen för Patientsäkerhetsutredningen, se nedan.

Med anledning av Socialstyrelsens skrivelse överlämnade Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd i juni 2006 till regeringen en begäran om översyn av den lagstiftning som reglerar ansvarsnämndens verksamhet (S2006/4962/HS).

Patientsäkerhetsutredningen (S 2007:06) tillsattes av regeringen i april 2007. Utredningen fick i uppdrag att göra en översyn ur ett patientsäkerhetsperspektiv av den lagstiftning som omfattar bl.a. tillsyn över hälso- och sjukvården samt ansvarssystemet inom hälso- och sjukvården (dir. 2007:57). Utredaren ska enligt direktiven föreslå de ändringar i regelverket som bedöms som ändamålsenliga. I uppdraget ligger att särskilt granska det regelverk som styr HSAN:s verksamhet och att undersöka hur patentens möjligheter att få hjälp och stöd av patientnämnden kan säkerställas oavsett var i landet denne är bosatt. Utredaren ska även, i syfte att stärka patientperspektivet och kvalitetsutvecklingen, överväga hur patientnämnderna uppfyller sitt åtagande och vad detta åtagande bör omfatta. Utredaren ska lämna förslag till de författningsändringar som krävs.

Regeringen beslutade i december 2007 om tilläggsdirektiv till Patientsäkerhetsutredningen (dir. 2007:171). Enligt direktiven ska utredaren beakta Socialstyrelsens förslag och remissinstansernas yttranden om ändrade lex Maria-bestämmelser inom ramen för den generella översyn av lagstiftningen på området som beslutades i de ursprungliga direktiven samt överväga i vad mån förslagen bör föranleda författningsändringar. Utredningens uppdrag ska redovisas senast den 31 december 2008.

Enligt uppgifter som inhämtats från Patientsäkerhetsutredningen kommer frågan om sekretesskydd för anmälare enligt lex Maria att beröras och analyseras i utredningsarbetet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar Riksrevisionens styrelses bedömning att de brister i anmälningssystemet som framkommit i Riksrevisionens granskning visar att det finns starka skäl för att anmälningssystemet för vårdskador bör ses över. Utskottet konstaterar att Patientsäkerhetsutredningen (S 2007:06) har i uppdrag att göra en översyn ur ett patientperspektiv av den lagstiftning som omfattar bl.a. tillsyn över hälso- och sjukvården och ansvarssystemet inom hälso- och sjukvården. De slutsatser som presenteras i Riksrevisionens rapport bör enligt utskottet utgöra ett värdefullt underlag i Patientsäkerhetsutredningens pågående arbete.

Utskottet konstaterar vidare att den fråga som tas upp i motion So290 (s) kommer att bli föremål för behandling av den pågående Patientsäkerhetsutredningen. Riksdagen bör inte föregripa det arbetet. Motionen avstyrks. Redogörelsen läggs till handlingarna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.

Bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter enligt 2 kap. 8 § förslaget till patientdatalag, punkt 4 (v, mp)

 

av Elina Linna (v) och Thomas Nihlén (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår 2 kap. 8 § förslaget till patientdatalag. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2007/08:So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 3 och

2007/08:So30 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkande 1 och

avslår proposition 2007/08:126 i denna del.

Ställningstagande

I regeringens förslag till 2 kap. 8 § patientdatalagen regleras frågan om sökbegrepp. Den föreslagna paragrafen motsvarar i huvudsak tidigare lagstiftning på området. Dock sker en direkt utvidgning. Den handlar om att regeringen ska ges rätt att meddela föreskrifter om att en vårdgivare trots förbud får använda uppgifter om etnicitet eller uppgifter av betydelse för smittskyddet och om bistånd eller andra insatser inom socialtjänsten. Detta gäller även åtgärder enligt utlänningslagen. Om regeringen så föreskriver får alltså sådana sökbegrepp användas för att göra vissa slags sammanställningar.

Vi anser att det inte finns behov av att använda vissa av dessa sökbegrepp.

Propositionen bör därmed avslås i denna del.

2.

Användning av vissa sökbegrepp, punkt 5 (v)

 

av Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2007/08:So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 2 och

avslår motion

2007/08:So30 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser att det är mycket olämpligt att även enskilda vårdgivare ges möjlighet att göra sökningar i enlighet med regeringens kommande föreskrifter när det gäller uppgifter om etnicitet eller uppgifter av betydelse för smittskyddet. Om sökningar på dessa känsliga begrepp ska genomföras ska syftet vara att planera och organisera vården. Denna uppgift ligger på det allmänna, och för att sökningar på känsliga uppgifter ska minimeras ska de också förbehållas dem som har till uppgift att planera och organisera vården. Ett uttryckligt förbud för enskilda vårdgivare att använda sökbegrepp som regeringen meddelar särskilda föreskrifter för bör således införas.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

3.

Användning av vissa sökbegrepp, punkt 5 (mp)

 

av Thomas Nihlén (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2007/08:So30 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkande 2 och

avslår motion

2007/08:So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 2.

Ställningstagande

I propositionen föreslås att regeringen får meddela föreskrifter om att vårdgivare får använda uppgifter av betydelse för smittskyddet som sökbegrepp för att göra vissa slags sammanställningar. Detta får aldrig enligt min mening innebära att sexuell läggning ska kunna utgöra ett sådant sökbegrepp. Varje ansats att peka ut en grupp på sexualitetens område är ytterst problematisk. Människor har sex med varandra, och så länge det finns en smittorisk finns risken att alla kan drabbas, oavsett kön och sexuell läggning. Detta är den viktigaste kunskapen. Det är inte sagt att regeringen menar att sexuell läggning ska kunna vara ett sökbegrepp, men jag anser att man behöver uttala att det inte får vara det – detta av risk för förskjutet risktänkande, men framför allt av integritetsskäl och för att risken för diskriminering är överhängande.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

4.

Underåriga patienters ställning i vården, punkt 7 (v)

 

av Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2007/08:So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 1.

Ställningstagande

Till skillnad från våra nordiska grannländer saknar Sverige i stor utsträckning uttryckliga allmänna bestämmelser om unga patienters ställning i vården. I praktiken beaktas dock barnkonventionens principer om barnets bästa i tillämpningen av hälso- och sjukvårdslagstiftningen och andra berörda lagar. Men jag anser att det finns oklarheter i gällande regelverk och brister i tillämpningen av Barnkonventionen inom hälso- och sjukvården. Jag anser att dessa oklarheter gör att underåriga patienters integritet riskerar att kränkas. Det finns också en risk att barns behov av hälso- och sjukvård, skydd och stöd inte tillgodoses.

En tydlig reglering av underårigas ställning inom hälso- och sjukvårdens område skulle stärka barns ställning som patienter och på ett bättre sätt synliggöra barns behov. Ett samlat regelverk skulle också underlätta för hälso- och sjukvårdspersonalen och lägga grunden för goda rutiner inom hälso- och sjukvården, inklusive fortbildning.

Jag anser att regeringen snarast bör tillsätta en utredning med målet att lagreglera allmänna bestämmelser om unga patienters ställning i vården och även komplettera patientdatalagen med relevanta bestämmelser i detta hänseende.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

5.

Uppdrag till Socialstyrelsen om journalföring inom psykiatrin, punkt 8 (mp)

 

av Thomas Nihlén (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2007/08:So30 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkande 3.

Ställningstagande

När det gäller journalföring anser jag att det finns ett område som kan anses vara mer känsligt än andra, dvs. den verklighet som gäller människor som mår psykiskt dåligt eller har utvecklat psykisk sjukdom.

Med tanke på att personliga förhållanden är centrala när det gäller psykisk hälsa kan det finnas särskild anledning att se över hur journalföring ska ske på detta område. Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) har lyft fram detta på olika sätt i sitt remissvar, och förbundet tar bl.a. upp att patienter med jämna mellanrum ska ges möjlighet att läsa sina journaler och signera då de har gjort detta. Förbundet jämför också med de regler som finns inom socialtjänstens område och anser att liknande regler borde finnas för journalföring.

Att hitta ett system där patientens egen bild av sin situation tydligare framgår av journalen kan ge många viktiga bieffekter för den psykiatriska vården, inte minst med tanke på den personalomsättning som finns på många ställen och där journalen därför är påtagligt viktig som källa till information.

Jag anser att det finns fog för att en bestämmelse liknande den i 11 kap. 6 § socialtjänstlagen skulle behövas inom psykiatrins område, såvida inte särskilda skäl talar emot detta. Visserligen tillgodoser regeringens förslag till 3 kap. 8 § patientdatalagen om oriktig eller missvisande uppgift i en patientjournal till viss del detta, men inte helt och hållet.

Jag anser att regeringen med utgångspunkt i vad som anförts i motionen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att utreda behovet av särskilda regleringar för journalanteckningar inom psykiatrins område.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

6.

Begränsning av försäkringsbolags tillgång till patientjournaler, punkt 9 (v)

 

av Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2007/08:So29 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 5.

Ställningstagande

År 2004 beslutade riksdagen om en ny försäkringsavtalslag. Under beredningen av denna lag diskuterades riskerna med att försäkringsbolagen i större omfattning skulle begära ut hela eller delar av patientjournaler för att bedöma personers rätt till olika försäkringar. Dessa farhågor och risker anser jag självklart har ökat genom att vi nu ser ett intåg av försäkringsbaserad vård för såväl vuxna som barn i stor omfattning.

Jag anser att det är mycket angeläget att frågan om försäkringsbolags tillgång till journaler eller delar av journaler regleras och anser därför att regeringen snarast bör komplettera såväl patientdatalagen som annan relevant lagstiftning med regler på området. De förslag som finns i departementspromemorian Försäkringsbolags tillgång till patientjournaler (Ds 2005:13) bör kunna läggas till grund för sådana lagförslag.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1.

Ändringar i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) med ikraftträdande den 1 september 2008, punkt 3 (v, mp)

 

Elina Linna (v) och Thomas Nihlén (mp) anför:

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna har i en gemensam reservation (nr 1) i utskottets betänkande SoU15 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården yrkat avslag på regeringens proposition 2007/08:70 med samma namn. I samma betänkande finns även ett särskilt yttrande av Vänsterpartiet.

I detta betänkande behandlas såvitt avser proposition 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården endast den del som gäller regeringens förslag till ändring i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100).

Vi vill nu erinra om våra ställningstaganden i betänkande SoU15.

2.

Bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter enligt 2 kap. 8 § förslaget till patientdatalag, punkt 4 (v)

 

Elina Linna (v) anför:

Jag har i reservation 1 yrkat avslag på propositionen när det gäller regeringens förslag att regeringen ska få meddela föreskrifter enligt 2 kap. 8 § förslaget till patientdatalag. Skälet för detta är följande.

När det gäller frågan om föreskrifter för sökningar gällande insatser inom socialtjänsten eller huruvida någon varit föremål för åtgärder enligt utlänningslagen återfinns inga motiv i propositionen till varför dessa ska kunna användas som sökbegrepp. Jag anser därför på sätt som framförs i reservation 1 att riksdagen ska avslå förslaget om att regeringen ska få meddela föreskrifter om att en vårdgivare får använda uppgifter om insatser inom socialtjänsten eller huruvida någon varit föremål för åtgärder enligt utlänningslagen.

3.

Bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter enligt 2 kap. 8 § förslaget till patientdatalag, punkt 4 (mp)

 

Thomas Nihlén (mp) anför:

Jag har i reservation 1 yrkat avslag på propositionen när det gäller regeringens förslag att regeringen ska få meddela föreskrifter enligt 2 kap. 8 § förslaget till patientdatalag. Skälen för detta är följande.

Att dela in människor i invandrargrupper är enligt min uppfattning ett förlegat synsätt som snarare befäster ett ”vi och dom-perspektiv” än medverkar till förbättrade villkor för människor. Även om en grupp människor i grunden har samma etnicitet är deras livsstil, utbildningsnivå, språkkunskaper eller vårdbehov ytterst varierande, på samma sätt som bland infödda svenskar. Forskning om diskriminering visar att vårdens struktur och personalens föreställningar om etnicitetens betydelse och etniska yttringar kan medföra direkt, indirekt eller strukturell diskriminering. Det är därför viktigt att inte bygga in nya strukturer som riskerar att skapa ytterligare diskriminering, vilket jag menar att förslaget gör. Hälsa ska kunna användas som sökbegrepp på människor oavsett etnicitet, och detta anser jag bör vara tillräckligt.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2007/08:53

Proposition 2007/08:53 Ökade möjligheter att ingripa mot rattfylleri och sjöfylleri:

4.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Proposition 2007/08:70

Proposition 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården:

4.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Följdmotion med anledning av proposition 2007/08:70

2007/08:So13 av Krister Örnfjäder (s):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av information till polisen vid psykiatrisk tvångsvård.

Proposition 2007/08:126

Proposition 2007/08:126 Patientdatalag m.m.:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1.    patientdatalag,

2.    lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

3.    lag om ändring i lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar,

4.    lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

Följdmotioner med anledning av proposition 2007/08:126

2007/08:So28 av Ylva Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en tidsplan för arbetet med införande av gemensam åtkomst till relevant patientinformation oavsett vårdgivare.

2007/08:So29 av Elina Linna m.fl. (v):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utredning med målet att lagreglera allmänna bestämmelser om unga patienters ställning i vården och även komplettera patientdatalagen med relevanta bestämmelser i detta hänseende.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ett uttryckligt förbud för enskilda vårdgivare att använda sökbegrepp som regeringen meddelar särskilda föreskrifter för ska införas.

3.

Riksdagen avslår förslaget om att regeringen ska få meddela föreskrifter om att en vårdgivare får använda uppgifter om insatser inom socialtjänsten eller huruvida någon varit föremål för åtgärder enligt utlänningslagen i enlighet med det i motionen anförda.

4.

Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen och redovisar en tidsplan för införandet av gemensam åtkomst till relevant information om en patient, oavsett vårdgivare.

5.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen snarast ska återuppta beredningen av förslagen om begränsning av försäkringsbolagens tillgång till patientjournaler.

6.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förslagen bör kompletteras med en genomgång av hur patientdatalagen korresponderar med förslaget till tandhälsoregister och den föreslagna apoteksdatalagen.

2007/08:So30 av Thomas Nihlén m.fl. (mp):

1.

Riksdagen avslår förslaget om att regeringen ska få meddela föreskrifter om att en vårdgivare får använda uppgifter om etnicitet som sökbegrepp för att göra vissa sammanställningar.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att sexuell läggning ej ska kunna användas som sökbegrepp enligt regeringens förslag till 2 kap. 8 § patientdatalagen.

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge Socialstyrelsen ett särskilt uppdrag om journalföring inom psykiatrin och behovet av särskilda regleringar.

Redogörelse 2007/08:RRS19

Redogörelse 2007/08:RRS19 Riksrevisionens styrelses redogörelse angående statens insatser vid anmälningar av vårdskador.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2007

2007/08:So290 av Thomas Strand m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att anmälning av ärende enligt lex Maria ska omfattas av sekretesskydd.

2007/08:So473 av Åsa Lindestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om införande av ett nationellt journalsystem inom vården.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

I proposition 2007/08:126 framlagda lagförslag

I proposition 2007/08:53 framlagda lagförslag

I proposition 2007/08:70 framlagda lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Regeringens förslag

Utskottets förslag1 [ Anmärkning: Detta förslag utgör en samordning av förslagen till ändringar i 14 kap. 2 § sekretesslagen i prop. 2007/08:53 Ökade möjligheter att ingripa mot rattfylleri och sjöfylleri samt prop. 2007/08:126 Patientdatalag m.m.]

14 kap.

2 §

Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 § lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för

1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer,

2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften förekommer, eller

3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer.

Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förundersökning i brottmål.

Sekretess hindrar inte att uppgift om enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats eller uppgift i form av fotografisk bild av enskild lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Uppgift hos myndighet som driver televerksamhet om enskilds telefonnummer får dock, om den enskilde hos myndigheten begärt att abonnemanget ska hållas hemligt och uppgiften omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 § tredje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som begär uppgiften finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl.

Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter.

Vad som föreskrivs i fjärde stycket gäller inte för uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1 c § tredje stycket första meningen. För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1 c § första stycket, andra stycket, tredje stycket andra meningen eller fjärde stycket, 7 kap. 2–6 och 34 §§, 8 kap. 8 § första stycket, 9 eller 15 § eller 9 kap. 4 eller 7 §, 8 § första eller andra stycket eller 9 § gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt angår misstanke om

1. brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år,

2. försök till brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år eller

3. försök till brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år, om gärningen innefattat försök till överföring av sådan allmänfarlig sjukdom som avses i 1 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168),

om inte annat följer av sjätte–åttonde styckena.

Sekretess enligt 7 kap. 1 c § första stycket, andra stycket, tredje stycket andra meningen eller fjärde stycket, 4 § eller 34 § hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott

1. enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken eller

2. som avses i lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor,

mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Sekretess enligt 7 kap. 4 § första och tredje styckena hindrar vidare inte att uppgift, som angår misstanke om

1. överlåtelse av narkotika i strid med narkotikastrafflagen (1968:64),

2. överlåtelse av dopningsmedel i strid med lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller

3. icke ringa fall av olovlig försäljning eller anskaffning av alkoholdrycker enligt alkohollagen (1994:1738),

till den som inte fyllt arton år, lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Sekretess som avses i sjunde stycket hindrar vidare inte att uppgift som behövs för ett omedelbart polisiärt ingripande lämnas till polismyndighet när någon som kan antas vara under arton år påträffas av personal inom socialtjänsten under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för den unges hälsa eller utveckling. Detsamma gäller om den unge påträffas när han eller hon begår brott.

Sekretess enligt 7 kap. 1 c och 4 §§ hindrar inte att uppgift lämnas till polismyndighet eller annan myndighet som ska ingripa mot brott, om uppgiften behövs för att förhindra ett förestående eller avbryta ett pågående brott som avses i 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 13 kap. 1 § luftfartslagen (1957:297), 30 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg, 20 kap. 4 eller 5 § sjölagen (1994:1009) eller 10 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519).

Sekretess enligt 7 kap. 1 c § första stycket, andra stycket, tredje stycket andra meningen eller fjärde stycket och 4 § hindrar inte att uppgift lämnas till polismyndighet eller annan myndighet som ska ingripa mot brott, om uppgiften behövs för att förhindra ett förestående eller avbryta ett pågående brott som avses i 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 13 kap. 1 § luftfartslagen (1957:297), 30 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg, 20 kap. 4 eller 5 § sjölagen (1994:1009) eller 10 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519).

Sekretess enligt 7 kap. 1 c § första stycket, andra stycket, tredje stycket andra meningen eller fjärde stycket och 4 § första och tredje styckena hindrar inte att uppgift om enskild, som inte fyllt arton år eller som fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller närstående till denne lämnas från myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till annan sådan myndighet, om det behövs för att den enskilde ska få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma gäller i fråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna eller närstående till henne, om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet.

Bilaga 4

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)1 [ Lagen omtryckt 1992:1474.]

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) ska ha följande lydelse.

Utskottets förslag i bilaga 3

Utskottets förslag

14 kap.

2 §2 [ Senaste lydelse 2007:243.]

Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 § lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för

1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer,

2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften förekommer, eller

3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer.

Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förundersökning i brottmål.

Sekretess hindrar inte att uppgift om enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats eller uppgift i form av fotografisk bild av enskild lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Uppgift hos myndighet som driver televerksamhet om enskilds telefonnummer får dock, om den enskilde hos myndigheten begärt att abonnemanget ska hållas hemligt och uppgiften omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 § tredje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som begär uppgiften finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl.

Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter.

Vad som föreskrivs i fjärde stycket gäller inte för uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1 c § tredje stycket första meningen. För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1 c § första stycket, andra stycket, tredje stycket andra meningen eller fjärde stycket, 7 kap. 2–6 och 34 §§, 8 kap. 8 § första stycket, 9 eller 15 § eller 9 kap. 4 eller 7 §, 8 § första eller andra stycket eller 9 § gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt angår misstanke om

1. brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år,

2. försök till brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år eller

3. försök till brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år, om gärningen innefattat försök till överföring av sådan allmänfarlig sjukdom som avses i 1 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168),

om inte annat följer av sjätte–åttonde styckena.

Sekretess enligt 7 kap. 1 c § första stycket, andra stycket, tredje stycket andra meningen eller fjärde stycket, 4 § eller 34 § hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott

1. enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken eller

2. som avses i lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor,

mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Sekretess enligt 7 kap. 4 § första och tredje styckena hindrar vidare inte att uppgift, som angår misstanke om

1. överlåtelse av narkotika i strid med narkotikastrafflagen (1968:64),

2. överlåtelse av dopningsmedel i strid med lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller

3. icke ringa fall av olovlig försäljning eller anskaffning av alkoholdrycker enligt alkohollagen (1994:1738),

till den som inte fyllt arton år, lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Sekretess som avses i sjunde stycket hindrar vidare inte att uppgift som behövs för ett omedelbart polisiärt ingripande lämnas till polismyndighet när någon som kan antas vara under arton år påträffas av personal inom socialtjänsten under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för den unges hälsa eller utveckling. Detsamma gäller om den unge påträffas när han eller hon begår brott.

Sekretess enligt 7 kap. 1 c § första stycket, andra stycket, tredje stycket andra meningen eller fjärde stycket och 4 § hindrar inte att uppgift lämnas till polismyndighet eller annan myndighet som ska ingripa mot brott, om uppgiften behövs för att förhindra ett förestående eller avbryta ett pågående brott som avses i 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 13 kap. 1 § luftfartslagen (1957:297), 30 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg, 20 kap. 4 eller 5 § sjölagen (1994:1009) eller 10 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519).

Sekretess enligt 7 kap. 1 c § första stycket, andra stycket, tredje stycket andra meningen eller fjärde stycket och 4 § första och tredje styckena hindrar inte att uppgift om enskild, som inte fyllt arton år eller som fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller närstående till denne lämnas från myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till annan sådan myndighet, om det behövs för att den enskilde ska få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma gäller i fråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna eller närstående till henne, om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet.

Sekretess enligt 7 kap. 1 c § första stycket, andra stycket, tredje stycket andra meningen eller fjärde stycket eller 4 § första och tredje styckena hindrar inte att uppgift om enskild, eller närstående till denne, lämnas från myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till annan sådan myndighet, om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd och denne

1. inte har fyllt arton år,

2. fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel,

3. vårdas med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård eller

4. är gravid, och det behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet.

_____________________

Denna lag träder i kraft den 1 september 2008.