Konstitutionsutskottets betänkande 2007/08:KU6

Granskningsbetänkande. Vissa frågor i anslutning till flodvågskatastrofen m.m.

Sammanfattning

I detta granskningsbetänkande behandlas vissa granskningsanmälningar som våren 2007 bordlades av utskottet i avvaktan på utredningar som då pågick på annat håll.

Bland anmälningarna finns fyra som på olika sätt knyter an till flodvågskatastrofen 2004 och den därpå följande granskningen. En av anmälningarna tar upp behovet av förnyad granskning av hur regeringen hanterade flodvågskatastrofen. Utskottet anser inte att det nytillkomna materialet innehåller sådana uppgifter att det ger skäl för utskottet att omvärdera resultaten i det förra granskningsbetänkandet om regeringens krisberedskap och krishantering i samband med flodvågskatastrofen 2004. Vidare uttalar utskottet i anledning av två anmälningar sin uppfattning om uppgiftslämnande till utskottet. Utskottet framhåller starkt att uppgifter som lämnas till utskottet ska vara korrekta. Utskottet behandlar även en anmälan mot den nuvarande regeringen för dess hantering av de s.k. tsunamibanden. Granskningen föranleder i denna del inget uttalande från utskottets sida.

Dessutom behandlas i betänkandet tre anmälningar rörande styrning av polis och åklagare i samband med en husrannsakan hos fildelningsföretaget The Pirate Bay. Utskottet anser att vad som framkommit i granskningen inte ger anledning till något uttalande från utskottets sida.

1

2007/08:KU6

Innehållsförteckning
Sammanfattning ..............................................................................................	1
Utskottets anmälan ..........................................................................................	4
Inledning .........................................................................................................	5
Flodvågskatastrofen ..................................................................................	5
Styrning av polis och åklagare ..................................................................	6
1 Behov av förnyad granskning avseende flodvågskatastrofen 2004 .............	7
Ärendet ......................................................................................................	7
Utredning i ärendet ...................................................................................	7
Katastrofkommissionens slutsatser i vissa avseenden ...........................	7
Konstitutionsutskottets tidigare slutsatser i vissa avseenden .................	9
Promemorior från Regeringskansliet ...................................................	10
Utfrågning med Johan Hirschfeldt och Per Molander .........................	10
Utskottets ställningstagande ...................................................................	11
2 Förra regeringens agerande under den förra granskningen avseende
flodvågskatastrofen 2004 ...........................................................................	12
Ärendet ....................................................................................................	12
Gällande ordning .....................................................................................	12
Rätt till handlingar i Regeringskansliet ...............................................	12
Skyldighet att lämna uppgift till utskott ..............................................	13
Allmänt om saklighetskravet i regeringsformen ..................................	14
Saklighetskravet i förhållande till konstitutionsutskottet .....................	16
Föreskrifter om säkerhetsskydd och gallring i
Regeringskansliet ..............................................................................	16
Räckvidden av statsrådens ansvar ........................................................	17
Utredning i ärendet – kontakter under annandagen 2004 .......................	17
Redogörelser som lämnats till olika kontrollorgan ..............................	17
Bedömningar avseende Lars Danielssons uppgiftslämnande ..............	21
Uppgifter i Lars Danielssons bok ........................................................	23
Interpellationer om Statsrådsberedningen annandagen 2004 ..............	23
Promemoria från Regeringskansliet .....................................................	26
Utredning i ärendet – backup i Regeringskansliet ..................................	26
Svar från Regeringskansliet under utskottets förra granskning ...........	26
Katastrofkommissionens redogörelser och bedömningar ....................	27
Promemorior från Regeringskansliet ...................................................	30
Utfrågning med Johan Hirschfeldt och Per Molander .........................	32
Utskottets ställningstagande ...................................................................	33
3 Nuvarande regeringens hantering av tsunamibanden ................................	34
Ärendet ....................................................................................................	34
Gällande ordning avseende meddelarfrihet ............................................	34
Utredning i ärendet .................................................................................	35
Säpos utredning ....................................................................................	35
Granskarens och Katastrofkommissionens utredning ..........................	36
Promemoria från Regeringskansliet .....................................................	39
Utskottets ställningstagande ...................................................................	40
4 Justitieminister Thomas Bodströms styrning av polis och åklagare ..........	42
Ärendet ....................................................................................................	42

2

2007/08:KU6

Utredning i ärendet .................................................................................	42
Fildelning .............................................................................................	42
Bestämmelser om upphovsrätt .............................................................	43
Polisanmälningar mot åklagare och polis ............................................	45
JO:s granskning av polis och åklagare samt tjänstemän hos
Regeringskansliet ..............................................................................	45
Utskottets ställningstagande ...................................................................	46
Utredningsmaterial ........................................................................................	47
Bilaga A1.1 Granskningsanmälan .............................................................	47
Bilaga A1.2 Granskningsanmälan .............................................................	48
Bilaga A1.3 Granskningsanmälan .............................................................	50
Bilaga A1.4 Granskningsanmälan .............................................................	52
Bilaga A1.5 Promemoria från Regeringskansliet 2007-10-11 ...................	54
Bilaga A1.6 Promemoria från Regeringskansliet 2007-11-26 ...................	59
Bilaga A1.7 Promemoria från Regeringskansliet 2007-12-05 ...................	62
Bilaga A2.1 Granskningsanmälan .............................................................	67
Bilaga A2.2 Granskningsanmälan .............................................................	68
Bilaga A2.3 Granskningsanmälan .............................................................	69
Bilaga A2.4 Utdrag ur Sveriges Television AB:s hemsida .......................	71
Bilaga A2.5 Regeringsbeslut 2006-03-02 ..................................................	73
Bilaga A2.6 Brev från Motion Picture Association till statssekreteraren
Dan Eliasson ...........................................................................................	76
Bilaga A2.7 Brev från statssekreteraren Dan Eliasson till Motion
Pictures Association ................................................................................	78
Bilaga A2.8 Beslut av Riksdagens ombudsman 2007-04-02 ....................	80
Utfrågning .....................................................................................................	89
Bilaga B1 Utfrågning av hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt och
kommissionens huvudsekreterare Per Molander ....................................	89

3

2007/08:KU6

Utskottets anmälan

Utskottet anmäler härmed enligt 12 kap. 2 § regeringsformen för riksdagen resultatet av den i detta betänkande redovisade granskningen.

Stockholm den 13 december 2007

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Bill

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per Bill (m), Henrik von Sydow (m), Eva Bengtson Skogsberg (m), Stefan Tornberg (c), Yilmaz Kerimo (s), Helene Petersson i Stockaryd (s), Billy Gustafsson (s), Ingvar Svensson (kd), Anna Bergkvist (m), Phia Andersson (s), Annie Johansson (c), Mikael Johansson (mp), Karl Sigfrid (m), Tone Tingsgård (s), Liselott Hagberg (fp), Katja Larsson (s) och Mats Einarsson (v).

4

2007/08:KU6

Inledning

Enligt 12 kap. 1 § regeringsformen ska konstitutionsutskottet granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Utskottet har rätt att för detta ändamål få ut protokollen över besluten i regeringsärenden och de handlingar som hör till ärendena.

Flodvågskatastrofen

Konstitutionsutskottet har tidigare granskat regeringens krisberedskap och krishantering i samband med flodvågskatastrofen 2004 (bet. 2005/06: KU8). Granskningen avslutades den 30 mars 2006. Därefter har fyra anmälningar inlämnats till utskottet i vilka begärs att utskottet granskar ett antal frågor som på olika sätt knyter an till flodvågskatastrofen och den tidigare granskningen (bilagorna A1.1–A.1.4). Anmälningarna gäller både behovet av förnyad granskning av regeringens krishantering i samband med flodvågskatastrofen och regeringens agerande under den tidigare granskningsprocessen i samband med uppgiftslämnande till utskottet. Härutöver gäller en anmälan den nuvarande regeringens handlande i samband med att de s.k. tsunamibanden blev kända.

Den 15 februari 2007 beslutade utskottet att bordlägga granskningen. Beslutet fattades för att avvakta resultaten av de utredningar som vid den aktuella tidpunkten höll på att genomföras av Säkerhetspolisen (Säpo) och den återinkallade 2005 års katastrofkommission.

Under hösten 2007 återupptog utskottet sin granskning. I detta betänkande redovisar utskottet resultatet. Granskningen är uppdelad i tre delar: behov av förnyad granskning av den förra regeringens krishantering i samband med flodvågskatastrofen 2004, den förra regeringens agerande under den förra granskningen och den nuvarande regeringens hantering av tsunamibanden.

Som underlag har utskottet haft att tillgå material som tagits fram av utskottets kansli och av Regeringskansliet. Utskottet har också inhämtat visst annat underlag. Svar som översänts från Regeringskansliet på frågor från utskottet redovisas i bilagorna A1.5–A1.7. Utskottet har i granskningen även haft tillgång till Säpos beslut (dnr K 159–06) att lägga ned förundersökningen om tsunamibanden samt Katastrofkommissionens andra betänkande Tsunamibanden (SOU 2007:44). Kommissionen har i samband med slutförandet av sitt uppdrag överlämnat betänkandet till konstitutionsutskottet för kännedom.

Den 4 december 2007 har Katastrofkommissionens ordförande, hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, och huvudsekreterare, teknologie doktor Per Molander, företrätt inför utskottet och informerat om innehållet i kommissionens andra betänkande. Uppteckningar från detta tillfälle återfinns i bilaga B1.

5

2007/08:KU6 INLEDNING

Styrning av polis och åklagare

Genom betänkandet anmäler utskottet också den granskning som har gjorts med anledning av tre anmälningar rörande styrning av polis och åklagare i samband med en husrannsakan hos fildelningsföretaget The Pirate Bay. Som underlag har utskottet bl.a. haft tillgång till ett beslut av Riksdagens ombudsmän, JO, den 2 april 2007 i initiativärende beträffande den s.k. razzian mot Internetsajten The Pirate Bay, bilaga A2.8.

6

2007/08:KU6

1 Behov av förnyad granskning avseende flodvågskatastrofen 2004

Ärendet

I en anmälan av den 31 januari 2007 till konstitutionsutskottet begärs att utskottet på nytt granskar den förra regeringens ansvar för hanteringen av flodvågskatastrofen 2004 (bilaga A1.1). I anmälan omnämns förre statssekreteraren Lars Danielssons egna uppgifter om sina göranden i tjänsten den 26 december 2004 och sin funktion som länk mellan statsministern och övriga Regeringskansliet. Efter att band med lagrade uppgifter om datatrafik från tiden för flodvågskatastrofen upphittats i Regeringskansliet har Danielssons uppgifter om var han befann sig ånyo satts i fråga. Enligt anmälarna finns därför en inte försumbar risk att konstitutionsutskottets betänkande om regeringens krisberedskap och krishantering i samband med flodvågskatastrofen 2004 vilar på delvis oriktiga uppgifter.

Utredning i ärendet

Katastrofkommissionens slutsatser i vissa avseenden

Första betänkandet

I december 2005 redovisade Katastrofkommissionen sina slutsatser i betänkandet Sverige och tsunamin – granskning och förslag (SOU 2005:104). Kommissionen ansåg att det hade funnits brister i Regeringskansliets organisation för att hantera kriser och att ansvaret för det låg på statsministern då han var chef för regeringen, Regeringskansliet samt Statsrådsberedningen, där förvaltningsärenden som gäller Regeringskansliet handläggs (s. 267).

I den beskrivning av händelseförloppet som i betänkandet föregick kommissionens bedömning redovisades att statssekreterare Lars Danielsson på morgonen den 26 december 2004 hade läst meddelandet från Und-ber och hade haft kontakt med statsminister Göran Persson, samt att de hade kommit överens om att hålla fortsatt kontakt men att det för stunden inte var aktuellt med något initiativ från statsministerns sida (s. 145 f.). Vidare redovisades Danielssons uppgift att han under förmiddagen hade varit i kontakt med kabinettssekreterare Hans Dahlgren och fått informationen att konsulära jouren arbetade och att läget var under kontroll, vilket uppgavs vara ett viktigt besked eftersom det innebar att det fanns ett departement som var huvudansvarigt för handläggningen och därmed för samordningen av Regeringskansliets insatser. Kommissionen redovisade även Hans Dahlgrens uppgift att det inte förekommit någon kontakt mellan honom och Danielsson, varpå kommissionen konstaterade att uppgift stod mot uppgift (se även s. 193). Kommissionen sammanfattade att Göran Persson på kvällen den 26 december 2004 var informerad av Danielsson men att han, såvitt kommissionen kunnat utröna, inte hade uppdaterats under dagen.

7

2007/08:KU6

Kommissionen riktade även kritik mot flera befattningshavare inom främst Utrikesdepartementet (s. 272 f.). Bland annat kritiserades kabinettssekreterare Hans Dahlgren för att han inte aktivt med sin organisation hade sökt information om katastrofen och tidigt upprättat kontakt med andra huvudstäder samt för att inte ha informerat utrikesministern under det första dygnet. Chefen för konsulära enheten kritiserades för att inte direkt eller indirekt ha säkerställt att grundläggande information som fanns om det allvarliga läget fördes vidare till kabinettssekreteraren och utrikesministern. Expeditionschefen, chefen för konsulära enheten och en gruppchef vid konsulära enheten kritiserades för att ha stannat kvar för länge på sina respektive vistelseorter i stället för att omgående bege sig till departementet för att leda verksamheten därifrån. Försvarsdepartementets ledning fick kritik av kommissionen för att den tidigare hade lagt ned funktionen som jourhavande tjänsteman och vid tidpunkten för tsunamin förlitat sig på andra delgivningsrutiner eller frivilliga insatser av tjänstemän utom tjänstetid.

Andra betänkandet

I sitt andra betänkande, som avgavs i juni 2007, anför Katastrofkommissionen att de grundläggande bedömningar som kommissionen gjorde i sitt första betänkande inte förändras av det nya materialet (SOU 2007:44 s. 121). Regeringskansliet saknade en fungerande krishanteringsförmåga, för vilket statsministern i egenskap av chef för Regeringskansliet bar ansvaret. Den kritik som framfördes mot hanteringen inom Utrikesdepartementet och andra departement finns det enligt kommissionen inte heller någon anledning att revidera.

Med detta sagt anser kommissionen att Statsrådsberedningens roll under det första dryga dygnet efter tsunamin framstår som väsentligt mer perifer än vad Lars Danielsson framställt den som i utfrågningarna (s. 121 f.). Förutom de allmänna skyldigheter som följde med hans befattning som statssekreterare i Statsrådsberedningen var Danielsson jourhavande beslutsfattare, en roll som exekutiv hög tjänsteman inom Regeringskansliet. Till det ansvar som följde med den rollen kom de konkreta huvuduppgifterna att hålla sig själv informerad för att kunna informera statsministern, att vid behov avgöra vilket departement som skulle ha en ledande roll vid händelser som berör flera departement och att göra en bedömning av om det kunde bli aktuellt att kalla till ett regeringssammanträde. I ljuset av den information som framkommit efter publiceringen av kommissionens första rapport och konstitutionsutskottets granskning framstår enligt kommissionen Danielssons insatser som otillräckliga. Enligt kommissionens mening måste Danielsson kritiseras för detta. Kommissionen konstaterar också att utredningen visat att Danielsson inte kunnat referera till meddelandet från Und-ber vid ett samtal med Göran Persson på morgonen den 26 december 2004 (s. 120 f.).

8

2007/08:KU6

Vad gäller Utrikesdepartementet anser kommissionen att den genomgång som gjorts inte föranlett kommissionen att revidera de bedömningar som gjordes i det första betänkandet (s. 106).

Konstitutionsutskottets tidigare slutsatser i vissa avseenden

Konstitutionsutskottets avslutade sin granskning i mars 2006 (bet. 2005/06: KU8). I enlighet med bestämmelserna i regeringsformen gällde konstitutionsutskottets granskning det sätt på vilket regeringen och enskilda statsråd hanterade den kris som uppkom (s. 9). I utskottets ställningstagande gjordes således ingen bedömning av hur tjänstemännen i Regeringskansliet hanterade katastrofen (se s. 191 f.).

I sin bedömning utgick utskottet från uppgiften att statsminister Göran Persson på morgonen den 26 december 2004 fick information från Lars Danielsson om att det hade inträffat en naturkatastrof (s. 197 f.). Utskottet utgick även från uppgiften att Persson på morgonen tog del av en nyhetssändning på tv. Enligt utskottet var den information som Persson tog del av på morgonen i sig kanske inte sådan att han borde insett att så många svenskar kunde ha drabbats så hårt och att det skulle komma att krävas extraordinära statliga insatser. Utskottet ansåg också att Persson borde kunna räkna med att medarbetare inom regeringen och Regeringskansliet skulle kontakta honom i takt med att nya oroväckande uppgifter inkom. Den information han ändå erhöll ansågs av utskottet emellertid vara så pass illavarslande att det fanns anledning för honom att under dagen mer aktivt följa nyhetsrapporteringen för att hålla sig à jour med händelseutvecklingen. Detsamma ansåg utskottet även gälla utrikesminister Laila Freivalds. Utskottet ansåg således att Göran Persson och Laila Freivalds själva borde ha sökt information mer aktivt (se även s. 206 f.).

Utskottet ansåg även att Göran Persson i egenskap av regeringschef snabbare än vad som nu skedde borde ha kallat in flera statsråd och tagit initiativ till att inrätta en särskild statsrådsgrupp (s. 196 och 207).

Det kan i sammanhanget också nämnas att utskottet bl.a. konstaterade att informationsutbytet mellan Utrikesdepartementet och andra departement inte fungerade (s. 203 f.). Mot bakgrund av att Utrikesdepartementet hade huvud- och samordningsansvaret under katastrofen låg ansvaret att ta dessa kontakter på det departementet. Vidare borde Utrikesdepartementet ha meddelat Statsrådsberedningen när det visade sig att frågor för vilka andra departement svarade blev aktuella. Statsrådsberedningen hade då tidigare än vad som nu skedde kunnat inrätta en statssekreterargrupp för att samordna Regeringskansliets krishantering. Samtidigt ansåg utskottet att Statsrådsberedningen å sin sida borde ha klargjort situationen och hört med Utrikesdepartementet i vilken mån det fanns behov av en statssekreterargrupp för att samordna krishanteringen.

9

2007/08:KU6

Promemorior från Regeringskansliet

Svar den 11 oktober 2007

Utskottet har genom en skrivelse till Regeringskansliet begärt de kommentarer som den aktuella granskningsanmälan kan ge anledning till.

Som svar har den 11 oktober 2007 översänts en inom Statsrådsberedningen upprättad promemoria om behovet av förnyad granskning av den förra regeringen (bilaga A1.5). Promemorian har enligt Regeringskansliet beretts med förre statsministern Göran Persson.

I promemorian anförs att den förra regeringens hantering av flodvågskatastrofen utretts på nytt av Katastrofkommissionen och att anmälan inte ger anledning till några ytterligare kommentarer från Regeringskansliet.

Svar den 26 november 2007

Utskottet har också genom en skrivelse till Regeringskansliet begärt svar på frågor angående loggar som finns i Regeringskansliet och som lagrats på ett annat medium än tsunamibanden (se vidare avsnittet Förra regeringens agerande under den förra granskningen).

I en svarspromemoria som upprättats inom Förvaltningsavdelningen i Regeringskansliet och som översänts den 26 november 2007 (bilaga A1.6) anförs att loggarna inte innehåller några andra uppgifter av betydelse i sammanhanget än de som finns på tsunamibanden. Loggarna skulle alltså, enligt Regeringskansliet, knappast ha kunnat tillföra utskottets tidigare granskning något material utöver det som togs fram ur tsunamibanden (se även svar från Regeringskansliet den 5 december 2007, som återfinns i bilaga A1.7).

Utfrågning med Johan Hirschfeldt och Per Molander

Den 4 december 2007 informerade Katastrofkommissionens ordförande, Johan Hirschfeldt, och huvudsekreterare, Per Molander, utskottet om innehållet i kommissionens andra betänkande (bilaga B1). Som svar på en fråga om hur de nya uppgifter som kommit fram sedan utskottets förra granskning förhåller sig till vad utskottet då anförde om Statsrådsberedningen anförde Johan Hirschfeldt att de nya uppgifterna fyller ut den bild som där ges. Per Molander underströk att annan backup i Regeringskansliet än den som finns på tsunamibanden inte innehåller någon ny information, utan den utgör en delmängd av den information som finns på banden. Kommissionens bedömningar har alltså inte påverkats av uppgifterna om förekomst av ytterligare säkerhetskopior i Regeringskansliet.

10

2007/08:KU6

Utskottets ställningstagande

Den fråga som utskottet har att ta ställning till gäller i vad mån det material som framkommit efter utskottets förra granskning är av sådan art och sådant innehåll att det ger anledning för utskottet att omvärdera eller förnya sin tidigare granskning.

Utskottet konstaterar att det nytillkomna materialet innehåller uppgifter som påvisar att aktiviteten från Statsrådsberedningens sida var för låg under krisens inledande skede. Denna uppfattning hade utskottet också i det förra granskningsbetänkandet, då utskottet anförde att både Göran Persson själv och Statsrådsberedningen borde ha varit mer aktiva i olika avseenden under krisens inledning. Uppgifterna i det nytillkomna materialet bekräftar med andra ord den uppfattning som utskottet tidigare uttalat. Utskottet anser således att det inte finns skäl att omvärdera resultaten i det förra granskningsbetänkandet om regeringens krisberedskap och krishantering i samband med flodvågskatastrofen 2004.

11

2007/08:KU6

2 Förra regeringens agerande under den förra granskningen avseende flodvågskatastrofen 2004

Ärendet

Två anmälningar rör den förra regeringens agerande i samband med den granskning som tidigare gjorts av regeringens och Regeringskansliets hantering av flodvågskatastrofen.

Den ena av dem, som inkom till utskottet den 15 maj 2006, tar upp dåvarande statsminister Göran Perssons agerande och ansvar för att klarlägga uppgifter från Regeringskansliet (bilaga A1.2). I anmälan påpekas att dåvarande statssekreteraren Lars Danielsson lämnade olika uppgifter till Katastrofkommissionen, konstitutionsutskottet och Justitieombudsmannen om sina kontakter den 26 december 2004 med dåvarande kabinettssekreteraren Hans Dahlgren. Enligt anmälaren måste något svar vara felaktigt eller vilseledande, vilket rimligen också uppmärksammats av Göran Persson. Konstitutionsutskottet bör enligt anmälan granska statsministerns agerande i denna fråga och hans ansvar för att klarlägga uppgifter som lämnas till kontrollorgan från Regeringskansliet, särskilt Statsrådsberedningen.

Den andra anmälan, som inkom till utskottet den 15 januari 2007, avser de uppgifter som våren 2006 lämnades till konstitutionsutskottet i samband med utskottets förra granskning (bilaga A1.3). I anmälan citeras ett svar från Regeringskansliet på en fråga från utskottet. Enligt svaret har loggar från de e-postmeddelanden som sändes in till Regeringskansliet den 26 december 2004, däribland även loggar från de meddelanden som sändes från Und-ber i Försvarsdepartementet, gallrats i enlighet med Regeringskansliets gallringsföreskrifter. I anmälan hänvisas till uppgifter i medierna som säger att det finns en backup på e-posttrafiken i Regeringskansliet den 26 december 2004. Utskottet bör enligt anmälan granska om regeringen har lämnat felaktiga uppgifter till utskottet och i så fall vem som har ansvaret för det.

Gällande ordning

Rätt till handlingar i Regeringskansliet

I 12 kap. 1 § regeringsformen föreskrivs att konstitutionsutskottet för sin granskning har rätt att få ut protokollen över beslut i regeringsärenden och de handlingar som hör till dessa ärenden. Med handlingar som hör till regeringsärendena avses i princip allmänna handlingar (jfr Statsrådsberedningens PM 1989:4, Ds 1998:52 s. 132). Att besluten och akterna i vissa ärenden är hemliga utgör inget hinder för utskottet att få ut dem. Föreskriften ger däremot inte utskottet någon särskild rätt att få ut handlingar i s.k.

12

2007/08:KU6

regeringskansliärenden. Här blir i stället allmänna regler om en myndighets tillgång till annan myndighets handlingar vägledande. Detsamma gäller andra handlingar som förvaras i Regeringskansliet. Det får dock anses att det endast i undantagsfall kan finnas godtagbara skäl att vägra att ställa protokoll och andra handlingar till konstitutionsutskottets förfogande.1 I praktiken är huvudregeln att konstitutionsutskottet har rätt att få ut allmänna handlingar i regeringskansliärenden och alla övriga i Regeringskansliet förvarade allmänna handlingar även när de innehåller sekretessbelagda uppgifter (Statsrådsberedningens PM 1989:4, se Ds 1998:52 s. 132).

I fråga om handlingar som inte faller under kategorin allmänna handlingar enligt reglerna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns ingen uttrycklig skyldighet enligt bestämmelsen i 12 kap. 1 § regeringsformen att lämna materialet till konstitutionsutskottet. Detta hindrar dock inte att utskottet i sin granskning kan fråga efter sådana handlingar, och när utskottet gör så efterkommer Regeringskansliet som regel utskottets begäran.2

Skyldighet att lämna uppgift till utskott

Handlingar i Regeringskansliet är inte det enda materialet konstitutionsutskottet har tillgång till i sitt granskningsarbete. Av väsentlig betydelse när utskottet ska utreda ett ärende är möjligheten att dels i skrivelser till framför allt Regeringskansliet begära skriftliga redogörelser och svar på olika frågor från utskottet, dels kalla statsråd m.fl. till muntliga utfrågningar. Någon specialreglering av dessa förfaranden finns inte, utan de allmänna reglerna för utskotten i riksdagsordningen gäller (4 kap. 11 §). Dessa regler innebär att det i princip finns en skyldighet för statliga myndigheter i allmänhet att lämna upplysningar och avge yttranden. För regeringen gäller dock denna skyldighet bara frågor som rör arbetet inom EU på utskottets ämnesområde. Dessutom kan en myndighet som lyder under regeringen hänskjuta en begäran från ett utskott till regeringens avgörande, varpå regeringen kan bestämma att upplysningarna eller yttrandet inte ska lämnas (givet att frågan inte gäller arbetet inom EU).

Reglernas utformning till trots torde det inte förekomma att regeringen eller Regeringskansliet i samband med en granskning vägrar att lämna svar på frågor som ställs av konstitutionsutskottet eller att ett statsråd inte infinner sig till en utfrågning som han eller hon är inbjuden till. Att utskottet får svar på sina frågor och att statsråd infinner sig kan sägas vila på konstitutionell praxis och vara i överensstämmelse med principerna för riksdagens kontrollmakt (jfr Statsrådsberedningens PM 1989:4, se Ds 1998:52 s. 132).

1 Erik Holmberg m.fl., Grundlagarna, 2:a uppl., 2006, s. 528.

2 Utskottet är inte förhindrat att i sin granskning intressera sig för handlingar som ännu inte uppnått status av allmänna handlingar. Som anfördes av Fredrik Sterzel i samband med att reglerna om konstitutionsutskottets granskning reformerades 1968–69 finns inga

begränsningar i fråga om det material som konstitutionsutskottet får lägga till grund för sina uttalanden. En annan sak är, påpekade Sterzel, att utskottet inte kan komma åt vilket material som helst. Se Fredrik Sterzel, Riksdagens kontrollmakt, 1969, s. 55 f.

13

2007/08:KU6

Om konstitutionsutskottet skulle finna att svaren på utskottets frågor är ofullständiga eller ger anledning till nya frågor står det utskottet fritt att begära svar på ytterligare frågor eller bjuda in berört statsråd till utfrågning. Utskottet bedömer självt när underlaget är tillräckligt för att utskottet ska kunna göra en bedömning i ärendet.

Allmänt om saklighetskravet i regeringsformen

Enligt 1 kap. 9 § ska domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Den s.k. objektivitetsprincip som därmed fastlås i regeringsformen innebär att förvaltningsorganen i sin verksamhet inte får låta sig vägledas av andra intressen än dem de är satta att tillgodose och inte heller grunda sina avgöranden på hänsyn till andra omständigheter än sådana som enligt gällande författningar får beaktas vid prövningen av ett ärende.3 Som framgår gäller bestämmelsen inte bara för domstolar och förvaltningsmyndigheter utan även för ”andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen”. Avfattningen av bestämmelsen innebär att den även gäller för regeringen när den uppträder som högsta myndighet i förvaltningsorganisationen (prop. 1975/76:209 s. 138).4

Kravet på objektivitet och normmässighet i myndigheternas rättstillämpning och maktutövning fanns tidigare fastslaget i 16 § i 1809 års regeringsform med dess formuleringar med rötter i medeltiden om att konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt hindra och förbjuda, etc. Grundlagberedningen föreslog att en förkortad och moderniserad version av detta stadgande skulle tas upp i den nya regeringsformen (SOU 1972:15). Förslaget kritiserades av JO, bl.a. på grund av stilbrytningen. Enligt JO:s mening borde i stället komma ”ett stadgande som tydligt framhävde objektivitetskravet t.ex. genom att föreskriva att myndigheterna skall iaktta saklighet och opartiskhet samt handla fritt från godtycke och ej särbehandla någon utan laga stöd” (prop. 1973:90 bil. 3 s. 170). Justitieministern anslöt sig härtill (prop. 1973:90 s. 235).

Någon vägledning utöver den som framgått ovan beträffande innebörden av kravet på saklighet i 1 kap. 9 § ges inte i grundlagsmotiven. I den juridiska litteraturen har begreppet ägnats viss uppmärksamhet. Enligt Brita Sundberg-Weitman kan saklighetskravet bestämmas med utgångspunkt i lydelsen av det lagstadgande som tillämpas i det enskilda fallet och med utgångspunkt i syftet med bestämmelsen.5 Med en sådan definition av saklighetskravet blir det en fråga om tolkning av den bestämmelse som det i det enskilda fallet är fråga om. Men saklighetskravet kan också, menar Sundberg-Weitman, göras gällande i samband med tillämpning av bestäm-

3 Håkan Strömberg, Allmän förvaltningsrätt, 21:a uppl., 2001, s. 66.

4 Se även Erik Holmberg m.fl., Grundlagarna, 2:a uppl., 2006, s. 75.

5 Brita Sundberg-Weitman, Saklighet och godtycke i rättskipning och förvaltning, 1981, s. 53 f.

14

2007/08:KU6

melser som är så allmänt hållna att de i sig inte kan hjälpa mot godtycke. Begreppet får därvid fyllas ut med vissa för ett rättssamhälle fundamentala principer eller rättsgrundsatser av konstitutionell natur, t.ex. medborgerliga rättigheter i 2 kap. 1 § regeringsformen. Saklighet kräver således att beslutsfattandet även lever upp till detta slags principer.

Även Thomas Bull, docent vid Juridiska institutionen Uppsala universitet, är av den uppfattningen att saklighetskravet i regeringsformen inte enbart handlar om krav på lagstöd för myndigheters beslutsfattande.6 Kravet på saklighet fungerar, enligt Bull, som en garanti för att vissa beslutsgrunder inte kan komma i fråga även om lagens formulering är så vag att den kan innefatta en stor delmängd beslut. Bull går igenom ett antal fall – från såväl domstolarna som JO och Justitiekanslern – där kraven på saklighet och opartiskhet kommit under rättslig prövning. En typ av fall gäller förekomst av faktafel. Att basera beslut på helt felaktigt material eller bortse från redovisade fakta i ett ärende är enligt Bull sannolikt det mest uppenbara exemplet på bristande saklighet. Saklighetskravet kan härvidlag medföra att myndigheten måste se till att den har ett korrekt beslutsunderlag. Det har således ansetts ankomma på myndigheten att själv göra vissa efterforskningar och kompletteringar av faktaunderlagen för att dess beslut ska kunna anses vila på saklig grund.

En annan typ av fall gäller bristande rutiner vid ärendehantering. Enligt Bull kan interna förhållanden vid en myndighet ge upphov till trovärdighetsproblem som i sin tur påverkar hur sakligt och opartiskt myndighetens agerande uppfattas. De redovisade fallen visar att inte bara externt agerande har betydelse för en myndighets möjlighet att uppfylla kravet på objektivitet, utan även det sätt på vilket man internt organiserar vissa typer av ärenden har betydelse när ärendena är av den typ som i sig påverkar allmänhetens förtroende för myndigheterna.

En tredje typ av fall gäller uppträdanden och uttalanden. Enligt Bull har grundlagens krav på saklighet i dessa fall medfört ett krav på hur anställda vid myndigheter uppför sig vid kontakter med allmänheten. Detta betyder att saklighetskravet inte bara gäller vid handläggning av ärenden och de juridiska bedömningarna kring dessa, utan även vid faktiskt handlande och ren service visavi medborgarna. Bull förklarar denna till synes vidsträckta tillämpning av 1 kap. 9 § regeringsformen med att det ytterst handlar om att upprätthålla förtroendet för den offentliga maktapparaten.7

6 Thomas Bull, ”Objektivitetsprincipen”, i Lena Marcusson (red): Offentligrättsliga principer, 2005, s. 71 f.

7 Härtill kan nämnas Justitiekanslerns beslut 1994-09-26 (dnr 1590-94-20). En polismyndighet hade i den brottsbekämpande verksamheten lämnat vilseledande information till massmedier. I beslutet uttalade Justitiekanslern med hänvisning till saklighetskravet i 1

kap. 9 § regeringsformen att det som en generell regel för all polisverksamhet liksom för all annan myndighetsverksamhet givetvis bör gälla att uppgifter som myndigheter lämnar för publicering i medierna eller till allmänheten ska vara korrekta.

15

2007/08:KU6

Saklighetskravet i förhållande till konstitutionsutskottet

Någon särskild bestämmelse för att säkerställa saklighet i förhållande till konstitutionsutskottet i samband med dess granskning, t.ex. i form av ett slags sanningsförsäkran för dem som lämnar uppgifter till utskottet, finns inte. Här kan noteras den särskilda konstitutionella reglering som finns till stöd för JO härvidlag. Enligt 12 kap. 6 § regeringsformen ska domstol och förvaltningsmyndighet samt tjänsteman hos staten eller kommun tillhandagå JO med de upplysningar och yttranden han eller hon begär. Av denna bestämmelse om skyldigheten att tillhandagå JO med upplysningar och yttranden har ansetts följa en sanningsplikt, som visserligen inte är direkt straffsanktionerad men som kan föranleda disciplinärt ingripande i form av varning eller löneavdrag (se JO:s beslut dnr 1140-2006).

Katastrofkommissionen uppmärksammar i sitt andra betänkande saklighetskravet i 1 kap. 9 § regeringsformen (SOU 2007:44 s. 159). Enligt kommissionen innebär kravet att uppgifter som lämnas (till konstitutionsutskottet) ska vara korrekta samt ge en adekvat bild av sakernas tillstånd; väsentliga fakta ska inte ha utelämnats. Vidare anför kommissionen att uppgiften att leva upp till saklighetskravet i 1 kap. 9 § regeringsformen är ett centralt krav på tjänstemännen i Regeringskansliet, och på grundval av vad som framkommit i granskningen drar kommissionen slutsatsen att tjänstemannarollen i Regeringskansliet bör stärkas (s. 166).

Föreskrifter om säkerhetsskydd och gallring i Regeringskansliet

Regeringskansliets föreskrifter om säkerhetsskyddet i Regeringskansliet, som beslutades av Regeringskansliets chef den 24 april 1997 (se även RKF 1998:16), innehåller bl.a. bestämmelser om datasäkerhet och säkerhetskopiering i Regeringskansliet. Enligt 3 kap. 19 § ska information i datasystemen säkerhetskopieras så att den ursprungliga informationen med en rimlig arbetsinsats vid behov kan återskapas. Enligt 3 kap. 20 § får säkerhetskopia av informationen i ett datasystem endast hanteras av särskilt utsedd personal och på ett sådant sätt att obehörig åtkomst hindras.

Regeringskansliets föreskrifter om gallring av allmänna handlingar, som beslutades av kansliarkivarien den 18 mars 1999 (RKF 1999:03, omtryck RKF 2006:06), innehåller bl.a. bestämmelser om gallring av loggningsfiler, loggningslistor och säkerhetskopior. Enligt 4 § får sådana loggningsfiler och loggningslistor som avser användningen av telefax, e-post eller informationssökning på Internet i Regeringskansliet och som är ett led i driftsäkerhetskontrollen eller säkerhetsskyddet i Regeringskansliets datasystem gallras när de inte längre behövs för verksamheten. Detsamma gäller andra loggningsfiler och loggningslistor. Säkerhetskopior av handlingar som ingår i Regeringskansliets datasystem ska enligt 5 § gallras när de inte längre behövs för verksamheten, dock tidigast efter två månader.

16

2007/08:KU6

Till följd av kansliarkivariens beslut av den 8 januari 2002 om gallring av loggningslistor över extern e-post gäller att de loggningslistor över sådan e-post som kommer in till eller skickas ut från Regeringskansliet ska gallras två månader från det att e-posten loggats.

Räckvidden av statsrådens ansvar

En fråga som emellanåt har aktualiserats i utskottets granskning är hur långt statsrådens ansvar för handlingar, åtgärder etc. som inte har stått under deras direkta kontroll sträcker sig. En genomgång av tidigare granskningar ger vid handen att utskottet har hållit statsråd ansvarigt för brister i handläggningen trots att det inte i första hand är statsrådet personligen som handlat bristfälligt. I vissa fall har dessutom bristerna varit av sådan art att det knappast varit rimligt att kräva av statsrådet att denne personligen ska ha haft kontroll över dem (se bet. 2005/06:KU8 s. 71 f.). Utskottet har även gjort bedömningen att i sin granskning fästa avseende vid underlåtenhet att handla i en viss situation (s. 39).

Utredning i ärendet – kontakter under annandagen 2004

Redogörelser som lämnats till olika kontrollorgan

I Katastrofkommissionens första betänkande görs en beskrivning av händelseförloppet under krisen i samband med flodvågskatastrofen. Vad gäller kontakter under annandagen 2004 mellan Lars Danielsson och Hans Dahlgren lyder beskrivningen på följande sätt (SOU 2005:104 s. 146).

Lars Danielsson åkte in till arbetsplatsen vid 10-tiden och har uppgivit att han strax därefter fick kontakt med Hans Dahlgren på mobiltelefon. Enligt Danielssons uppgifter svarade Dahlgren då att den konsulära jouren arbetade och att läget var under kontroll. För Danielsson var detta ett viktigt besked, eftersom det innebar att det fanns ett departement som var huvudansvarigt för handläggningen och därmed för samordningen av Regeringskansliets insatser. Hans Dahlgren har å sin sida uppgivit att han över huvud taget inte hade någon kontakt med Danielsson under hela söndagen och hävdar att detta styrks av utskrift från mobiloperatören. Här står alltså uppgift mot uppgift.

Danielsson har också, enligt betänkandet, uppgivit för kommissionen att hans högsta prioritet under annandagen var att fastställa just att det fanns ett departement som hade det sammanhållande ansvaret, och att han omedelbart kunde konstatera att UD hade denna ledande roll (s. 193). I kommissionens utfrågning (2005-03-03) med Danielsson uppgav han även att något beslut inte togs i ansvarsfrågan. Hans egen roll under de följande 24–30 timmarna var att finnas tillgänglig om UD ansåg sig behöva mer resurser. Han uppgav också att det i hans roll under annandagen ingick att följa medierna. Efter lunch återvände Danielsson till Rosenbad och tog ny kontakt med Hans Dahlgren, varvid Sri Lanka diskuterades. Danielsson fick då också första indikationen om att svenskar kunde vara inblandade. Vidare uppgav Danielsson att han under eftermiddagen och kvällen tog

17

2007/08:KU6

nya kontakter med Dahlgren på mobiltelefon. Danielsson sade till Dahlgren att han skulle larma om UD inte kunde hantera situationen, och denne var, enligt Danielsson, införstådd med detta.

I ett skriftligt svar av den 7 februari 2006 från Regeringskansliet till konstitutionsutskottet redovisades följande om kontakterna mellan Lars Danielsson och Hans Dahlgren under annandagen 2004 (se bet. 2005/06: KU8 Del 2 s. 391).

Enligt Hans Dahlgren förekom inga kontakter mellan dem den dagen. Enligt Lars Danielsson har han inte anledning att ifrågasätta Hans Dahlgrens minnesbild och han anser därför att han borde ha påtalat detta för Katastrofkommissionen när han uppmärksammades på att de inte hade samma minnesbild.

Vid konstitutionsutskottets utfrågning den 9 februari 2006 med Lars Danielsson gav denne följande svar på frågor om sina kontakter under annandagen 2004 (se bet. 2005/06:KU8 Del 3 s. 119–120, 140–141).

Göran Magnusson (s): Det finns i Katastrofkommissionens material och det som har varit i medierna en omfattande diskussion om hur många telefonsamtal du hade. Kan du redogöra för det svar som KU har fått från Regeringskansliet om dessa telefonsamtal?

Statssekreterare Lars Danielsson: Jag har försökt att efter bästa förmåga till Katastrofkommissionen redogöra för de olika kontakter som var under dagen. Jag är en sådan person som inte för detaljerade anteckningar över allt jag gör. Jag hade ett antal kontakter under den dagen för att försöka följa läget. Jag hade kontakter med statsministern. Jag hade kontakter med ett antal andra befattningshavare, till exempel statssekreterare Jonas Hjelm. Jag försökte i första hand också att via förvaltningschefen, som är min förlängda arm när det gäller att få klart för mig hur Regeringskansliet fungerar, följa vad som skedde också framför allt på Utrikesdepartementet. Jag har också redovisat min minnesbild för kommissionen av de samtal jag hade erinrat mig föregick med Dahlgren. Han har då konstaterat att han inte har samma minnesbild. Jag konstaterar då att jag har ingen anledning att ifrågasätta den minnesbilden.

– – –

Kerstin Lundgren (c): I samtal med Katastrofkommissionen den 3 mars 2005 ger du en bild av vad som inträffade under de här dagarna från ditt perspektiv. Den 7 april 2005, alltså en månad efteråt, verifieras den bilden. Texten är justerad. Då är den väl justerad av dig, eller?

Statssekreterare Lars Danielsson: Ja, det är riktigt.

Kerstin Lundgren (c): Hade du då kontrollerat uppgifterna i det material och det underlag som du lämnade till Katastrofkommissionen?

Statssekreterare Lars Danielsson: Javisst. Kerstin Lundgren (c): Med vem? Statssekreterare Lars Danielsson: Med mig själv.

Kerstin Lundgren (c): Inga undersökningar vad gäller telefonkontakter eller annat?

Statssekreterare Lars Danielsson: Nej.

Kerstin Lundgren (c): När fick du klart för dig att du inte hade talat med Hans Dahlgren?

18

2007/08:KU6

Statssekreterare Lars Danielsson: När jag fick klart för mig att han hade en annan minnesbild, några månader eller någon månad senare – jag kommer inte ihåg exakt.

Kerstin Lundgren (c): Och vad gjorde du då?

Statssekreterare Lars Danielsson: Jag sade till Hans att jag inte hade någon anledning att ifrågasätta hans minnesbild.

Kerstin Lundgren (c): Varför dröjde det då ett halvår innan kommissionen fick klart för sig att det var en annan minnesbild som du egentligen hade haft?

Statssekreterare Lars Danielsson: Ja, det är ett tillkortakommande som jag får ta ansvar för. Jag ansåg inte att diskussionen kring de här samtalen var av avgörande betydelse för agerandet, vilket jag har försökt redovisa på olika sätt.

Vid konstitutionsutskottets utfrågning den 16 februari 2006 med Göran Persson ställdes ingen fråga om Lars Danielssons och Hans Dahlgrens motstridiga uppgifter om eventuella kontakter med varandra under annandagen 2004. På fråga från Ingvar Svensson gav Göran Persson följande svar (bet. 2005/06:KU8 Del 3 s. 321).

Ingvar Svensson (kd): Lars Danielssons uppgifter under annandagen är vad man skulle kunna kalla för flytande materia. Han påstår, tror jag, att han ringde dig två tre gånger under annandagen. Har du någon uppfattning om varifrån han ringde?

Statsminister Göran Persson: Nej, det har jag inte.

Ingvar Svensson (kd): Han säger inte var han befinner sig. Men när ni pratades vid på morgonen 07.45 så framgår det av intervjuerna att det sades att den här frågan måste vi följa. Men sedan säger du att du slutade titta på nyheterna. Vad var innebörden i att du skulle följa frågan?

Statsminister Göran Persson: Jag tror att det är ganska lätt att förstå, herr ordförande; det var nämligen att jag kände mig därmed trygg med att statssekreteraren följer vad som sker under dagen. Jag hade inte vid det tillfället någon som helst uppfattning om att detta var en speciellt svensk dimension, utan det var en katastrof som hade drabbat fattiga människor, i huvudsak i Sri Lanka, Indien och Indonesien.

Att följa frågan var ett uttryck som är ganska standardmässigt i sådana här sammanhang. Det använder vi väl ofta när vi pratar med varandra en morgon. Någonting har hänt – ja, vi följer frågan, säger man. Med det lät jag mig nöja.

Sedan hade jag också någon kontakt med min pressekreterare på förmiddagen eller lunchtid omkring att Carin Jämtin skulle gå ut och ta kontakt.

På fråga från Gustav Fridolin gav Göran Persson följande svar (bet. 2005/06: KU8 Del 3 s. 331).

Gustav Fridolin (mp): Märk väl, herr ordförande och statsministern, jag kunde inte heller tänka mig att statssekreterare Danielsson skulle gå till UD och ha någon sorts arbetsledande funktion. Men för att informera sig, om han nu befann sig på Statsrådsberedningen, vore det väl inte orimligt om han gick över till UD och då hade upptäckt katastrofens vidd. På UD bland det fåtalet människor som var där under söndagen fanns det en ganska klar bild av att det här var en fruktansvärd katastrof.

19

2007/08:KU6

Statsminister Göran Persson: Jag tror också att Lars Danielsson informerade sig om situationen via samtalen med Gunnar Holmgren. Det har väl också redovisats i utskottet. Men att han skulle gå över till UD, det är inte så Regeringskansliet arbetar.

Där är det nog så att infinner sig Statsrådsberedningens statssekreterare på Utrikesdepartementet tror jag inte att det skapar klarhet. Det är i så fall bättre att lyfta på telefonluren och ringa till Hans Dahlgren, eller att Hans Dahlgren ringer till sin kollega mot bakgrund av den utveckling som pågår.

Den 8 mars 2006 beslutade Justitieombudsmannen (JO) att inleda ett initiativärende mot Lars Danielsson (dnr 1140-2006). Under den utredning som därpå följde ingav Hans Dahlgren ett antal e-postmeddelanden mellan honom och Lars Danielsson. I ett av dessa meddelanden, som hade skickats den 15 juni 2005 från Lars Danielsson till Hans Dahlgren, sade Danielsson följande.

Jag har gått igenom mina anteckningar från annandagen, som – det skall ärligen sägas – är mycket rudimentära. Jag har två korta meningar noterade att ”HD bedömer läget under kontroll. Jämtin redo kommentera” som inte är tidsatta men som finns mellan anteckningar om ett samtal med J.H. vid 11-tiden och ett med GP kl 14. Dessa behöver inte komma från ett samtal med Dig, och om Du inte har något minne av att vi talades vid under dagen så stämmer det säkert. Jag kom in till Rosenbad vid 10-tiden och satt sedan här ett par timmar. Jag ringde ett antal samtal och skall villigt erkänna att jag tror att jag sökte Dig. Eftersom jag använde min vanliga anknytningstelefon så kan jag inte titta på någon samtalslogg.

I svaret till KU den 2 juni har vi ju meddelat att KU:s referat om att vi talades vid på morgonen kl 07.00 är felaktigt. Jag vet inte vad som står i kommissionens slutliga uppteckning av samtalet med mig. Trots flera frågor har jag inte fått se den slutliga versionen. Den prel. versionen hade jag massor med synpunkter på.

Vid JO:s utfrågning den 28 april 2006 av Lars Danielsson uppgav Danielsson att han inte hade någon annan minnesbild än den som han redovisat för Katastrofkommissionen. Danielsson menade således att han under annandagen 2004 hade haft telefonkontakt med Hans Dahlgren på förmiddagen, därefter vid ytterligare två tillfällen den dagen. Danielsson uppgav också att han efter Katastrofkommissionens utfrågning hade konstaterat att hans och Dahlgrens minnesbilder var olika. Eftersom han ansåg att frågan om samtalens eventuella förekomst inte hade någon betydelse för Regeringskansliets hantering av katastrofen såg han ingen anledning att gå vidare i saken. På fråga vad han hade menat när han senare sagt sig inte vilja ifrågasätta Dahlgrens minnesbild svarade Danielsson följande.

Jag lägger i det, det jag har sagt. Det vill säga att jag har, jag har redovisat för kommissionen vad jag minns från dom här tillfällena efter bästa förmåga och konstaterat att här en kollega till mig, som har en annan minnesbild. Jag har gjort då den här värderingen, som jag nyss har redovisat så många gånger, konstaterat att vi har olika minnesbilder, och då, mot bakgrund av det jag har sagt, vad är den operativa betydelsen för hanteringen, så har jag sagt att då vill jag inte gå vidare. Jag släpper det här nu.

20

2007/08:KU6

Under utfrågningen uppgav Lars Danielsson att han alltjämt inte hade någon grund för att ifrågasätta Hans Dahlgrens minnesbild. I slutet av utfrågningen svarade Danielsson följande på fråga från JO.

[JO]: Inför konstitutionsutskottet så sade Du väl ungefär vad Du säger idag om dom här samtalen, är det Din egen uppfattning också?

[Lars Danielsson]: Ja, jag har försökt att vid varje samtal kring det här säga samma sak efter bästa förmåga.

Bedömningar avseende Lars Danielssons uppgiftslämnande

Den 29 augusti 2006 beslutade Justitieombudsmannen i ärendet (dnr 1140-2006). I sitt beslut konstaterar JO inledningsvis att de nu aktuella uppgifterna inte har lämnats eller hanterats vid myndighetsutövning, varför frågan om straffansvar enligt 20 kap. 1 § brottsbalken (tjänstefel) inte är aktuell. Därefter anför JO bl.a. följande i sitt beslut om Lars Danielssons uppgiftslämnande.

… Anmärkningsvärda är också [Lars Danielssons] olika uttalanden och uppgifter efter det att hans och [Hans Dahlgrens] olika uppgifter uppmärksammats. I e-postmeddelande till [Hans Dahlgren] har [Lars Danielsson] vidgått att han kan ha misstagit sig. Liknande uppgifter har han lämnat till massmedierna efter publiceringen av Katastrofkommissionens betänkande. Han har inte heller under förhöret inför konstitutionsutskottet antytt annat än att han kan ha misstagit sig rörande samtalen. Vid mina förhör med honom har han emellertid förklarat sig inte ha någon annan minnesbild än den han redogjorde för inför kommissionen.

– – –

Det är enligt min mening ytterst otillfredsställande att utredningen inte kunnat ge någon förklaring till de uppgifter som [Lars Danielsson] har lämnat om telefonsamtalen med [Hans Dahlgren]. Inga andra omständigheter än [Lars Danielssons] egna uppgifter talar för att samtalen har ägt rum.

[Lars Danielsson] har gjort gällande att frågan om samtalen verkligen ringts skulle sakna ”operativ betydelse” för regeringens och Regeringskansliets handlande under katastrofen. Det är en svårförståelig ståndpunkt. Han skulle vid det första samtalet med [Hans Dahlgren] under annandagen ha fått besked om att den konsulära jouren vid Utrikesdepartementet arbetade och att läget var under kontroll och av denna information kunnat dra slutsatsen att Utrikesdepartementet hade axlat det sammanhållande ansvaret. Dessa uppgifter måste ha bildat underlag för den information han därefter lämnade vid samtal med statsministern. Jag kan inte förstå annat än att vilken information som lämnas till regeringschefen om Regeringskansliets förmåga att agera i ett inledande skede av en krissituation måste vara av stor betydelse för vilka åtgärder som denne och regeringen finner nödvändiga att vidta.

Det är mot den bakgrunden, liksom med hänsyn till den intensiva debatt som tämligen omgående startade om såväl regeringsledamöters som andra personers agerande under katastrofens första dygn, förvånande att [Lars Danielsson] under utfrågningen inför kommissionen nöjde sig med att redovisa sin ”minnesbild” av samtal med kabinettssekreteraren under annandagen och avstod från att förbereda sig på ett sådant sätt att han kunnat verifiera de uppgifter han lämnade. Det

21

2007/08:KU6

borde ha varit möjligt för honom att lämna klarare besked, inte minst med tanke på att utfrågningen ägde rum endast drygt två månader efter det att katastrofen inträffat.

Det är vidare synnerligen anmärkningsvärt att [Lars Danielsson] trots upprepade påstötningar, bl.a. genom personligt besök av [Johan Hirschfeldt], underlåtit att till kommissionen kommentera de divergerande uppgifterna rörande telefonsamtalen. Han måste då, om inte förr, ha fått klart för sig att kommissionen för sin del ansåg uppgifterna vara av vikt för dess arbete. Även om [Lars Danielsson] hade en annan uppfattning om uppgifternas betydelse var han självfallet skyldig att lämna de besked som kommissionen efterfrågade.

Jag tvingas konstatera att de förklaringar som [Lars Danielsson] lämnat rörande telefonsamtalen inte är övertygande, särskilt mot bakgrund av hans nyss nämnda uppenbara ovilja eller oförmåga att bidra till ett klarläggande.

Jag kan visserligen inte med stöd av utredningen göra gällande att [Lars Danielsson] uppsåtligen inför kommissionen eller mig har lämnat felaktiga upplysningar. [Lars Danielsson] förtjänar emellertid likväl kritik för bristande noggrannhet under kommissionens utfrågning samt, framför allt, för sin underlåtenhet att lämna de ytterligare besked som kommissionens ordförande därefter begärde och för att han därigenom försvårat den granskning som Katastrofkommissionen hade till uppgift att genomföra.

Den återinkallade Katastrofkommissionen anför i sitt betänkande, som överlämnades den 14 juni 2007, följande om Lars Danielssons uppgiftslämnande avseende kontakter med Hans Dahlgren annandagen 2004 (SOU 2007:44 s. 118).

Beträffande de eventuella samtalen med Hans Dahlgren gör kommissionen i dag samma bedömning som i pressmeddelandet från den 14 december 2005. Det finns enligt kommissionens bedömning inte anledning att ifrågasätta Dahlgrens version som bygger på tidigt gjorda anteckningar. Dahlgren har för JO uppgett att han först sent under eftermiddagen hade den information som Danielsson hävdar att denne fått från honom. Dahlgren förefaller inte ha haft någon rimlig anledning att förneka samtal med Danielsson om sådana har ägt rum. Danielsson kan å sin sida ha haft intresse av att framstå som mer informerad än han måhända i verkligheten var. Enligt kommissionen skall Dahlgrens beskrivning läggas till grund för bedömningen. Utgångspunkten i sak blir att något samtal inte ägde rum dem emellan under annandagen.

Kommissionen anför också följande (s. 122).

Efter den analys som nu har genomförts är det också belagt att Danielsson har lämnat uppgifter till kommissionen och andra granskningsorgan som inte varit korrekta… Han hade inte kontakter med Hans Dahlgren eller någon annan UD-tjänsteman under annandagen. De rapporter han fick om läget i Regeringskansliet inskränkte sig till två korta e-brev och samtal från förvaltningschefen Gunnar Holmgren, och han sökte inte aktivt mer information om detta. Samtalet mellan Hjelm och Danielsson tillkom på Hjelms initiativ, inte på Danielssons.

Det finns som framgått ett mönster i avvikelserna mellan de uppgifter som Danielsson lämnat till granskningsorganen och vad som vid närmare undersökning visat sig faktiskt eller med hög sannolikhet ha hänt: Danielsson har konsekvent framställt sig som mer aktiv än han var under det första dryga dygnet. Hans redogörelser har också på vissa punkter ändrats allteftersom granskningarna har fortskridit och

22

2007/08:KU6

nya fakta har kommit i dagen. Kommissionen gör dock inte någon värdering av Danielssons uppgiftslämnande till granskningsorganen utan stannar vid att överlämna denna redogörelse som komplettering till tidigare slutsatser.

Uppgifter i Lars Danielssons bok

I boken I skuggan av makten, som utkom i september 2007, berättar Lars Danielsson om de första dygnen efter flodvågskatastrofen 2004.8 Berättelsen överensstämmer i stort med vad han sagt tidigare. Han skriver att han, som vanligt, hade kontakt med Göran Persson någon gång före klockan 8 den 26 december och att deras samtal landade i att de skulle följa utvecklingen av det som skett i Sydostasien. Under förmiddagen cyklade han till Rosenbad, inte i första hand på grund av flodvågskatastrofen utan för att läsa rapporter och papper som han inte hade hunnit läsa under veckan som gått. Därutöver ägnade han sig åt att skriva en del privata saker, titta på olika nyhetssändningar och läsa nyheter på nätet. Under dagen hade han kontakt med ett antal personer (här nämns förvaltningschefen Gunnar Holmgren och statssekreteraren Jonas Hjelm vid Försvarsdepartementet). Han skriver även att han minns samtal med kabinettssekreterare Hans Dahlgren men att Dahlgren, som kunde hänvisa till uppgifter från sin telefonoperatör, anser att de inte hade någon kontakt förrän den 27 december. Danielsson skriver att han från den aktuella dagen endast hade en egen anteckning om att ”HD” sagt att läget var under kontroll. När Katastrofkommissionen påpekade att han och Dahlgren hade lämnat olika uppgifter ansåg Danielsson därför att han inte hade grund för att ifrågasätta Dahlgrens uppgift. Danielsson skriver vidare att han inte hade någon vettig förklaring till varför han och Dahlgren hade lämnat olika uppgifter men han valde att ”inte ta i saken”. Skälet till detta var att han då inte ansåg – och fortfarande inte gör så – att oklarheten om telefonsamtalen hade någon operativ betydelse för de svenska insatserna.

Interpellationer om Statsrådsberedningen annandagen 2004

Den 16 maj 2006, dvs. innan JO hade avslutat sin granskning, besvarades två interpellationer om Statsrådsberedningen annandagen 2004 (ip. 2005/06: 408 och 413). Interpellationerna var ställda till statsminister Göran Persson men hade överlämnats till vice statsminister Bosse Ringholm för besvarande. En fråga gällde vilka åtgärder statsministern tänkte vidta för att bringa klarhet i statssekreterare Lars Danielssons förehavanden på annandag jul 2004.

I sitt svar anförde Bosse Ringholm bl.a. följande (prot. 2005/06:136 5 § anf. 1).

Av den granskning som både Katastrofkommissionen och konstitutionsutskottet har utfört framgår att Lars Danielsson vid ett flertal tillfällen redovisat vad han gjorde i samband med katastrofen. Statsministern har också, både till kommissionen och till utskottet, redovisat vilken infor-

8 Lars Danielsson, I skuggan av makten, 2007, kap. 9.

23

2007/08:KU6

mation han fick från Lars Danielsson, hur han bedömde informationen och vilka åtgärder som vidtogs. Till den information som statsministern redan har lämnat finns inget att tillägga.

När det gäller några detaljer har Lars Danielsson sagt att han inte utesluter att han kan ha förväxlat dagar och vilka personer han talat med en viss dag. Jag ser ingen anledning att utgå från annat än att Lars Danielsson redovisat i enlighet med vad han kan minnas.

I den efterföljande debatten anförde Allan Widman (fp) följande (anf. 2).

Mina frågor ska ses mot bakgrund av att både konstitutionsutskottet och massmedierna har misslyckats med att få fram de dokument och uppgifter som skulle kunna skingra denna osäkerhet. Både sekretess och tekniska begränsningar har lagt hinder i vägen för detta. Statsministern själv torde dock ha både befogenheter och resurser för att på egen hand klarlägga vilka åtgärder hans närmaste medarbetare vidtog den 26 december 2004. Men trots detta fortsätter statsministern att hänvisa till Lars Danielsson. Han ser ”ingen anledning att utgå från annat än att Lars Danielsson redovisat i enlighet med vad han kan minnas”.

Faktum är att statsministerns svar bringar än mer oreda och förvirring. Mot slutet av detta finns nämligen en nyhet. Statsministern pekar på att Lars Danielsson sagt att han kan ha förväxlat dagar och vilka personer han talat med en viss dag. I sammanhanget måste detta uppfattas som att Lars Danielsson förvisso ringt Hans Dahlgren men att detta kan ha varit en annan dag än den dag då Sverige nåddes av nyheterna om tsunamikatastrofen.

Uppgiften är helt enkelt sensationell. Hittills har Lars Danielsson uppgivit dels att han har ringt Hans Dahlgren tre gånger på annandagen, dels att han inte har velat ifrågasätta Hans Dahlgrens påståenden om motsatsen. Nu är det inte alls säkert att det var just på annandagen som Danielsson talade med kabinettssekreteraren. Det kan ha varit en annan dag. För den som söker sanningen har nu en tredje möjlighet uppenbarats.

Bosse Ringholm anförde följande (anf. 6).

Herr talman! Låt mig börja med att korrigera Allan Widman på en punkt. Han säger att det är en nyhet att det i interpellationssvaret refereras till att Lars Danielsson kan ha förväxlat dagar och personer. Det är ingen nyhet. Exakt denna information har Lars Danielsson vid ett upprepat antal gånger framfört. Det finns absolut inget nytt i det som nu refereras i interpellationssvaret. Det är rimligen så att kabinettssekreteraren i Utrikesdepartementet och Lars Danielsson som ansvarig statssekreterare i Statsrådsberedningen har strängt taget dagliga kontakter under hela året i rader av ärenden. Danielsson har gjort det här konstaterandet vid tidigare tillfällen. Det refereras också i mitt interpellationssvar.

I övrigt är detta en pågående process som finns hos Justitieombudsmannen och som handlar om enskilda tjänstemän. Jag har ingen anledning att gå in och vare sig kommentera eller recensera eller lägga mig i processen på något vis.

Stefan Attefall (kd) anförde följande (anf. 8).

Herr talman! I svaret från vice statsministern sägs det att Lars Danielsson har öppnat för att han kan ha förväxlat dagar. Huruvida detta är en ny uppgift eller inte kan vi tvista om. Det är nya besked hela tiden i de här frågorna, tycker jag.

24

2007/08:KU6

Men i JO-förhöret av Lars Danielsson kan man på s. 6 läsa att han inte ser någon anledning att ändra sin historia. Det illustrerar hela problematiken ganska bra. Det finns en rad oklarheter, och det blir ingen bättre klarhet för varje debatt som förs. Det är uppenbart att varken statsministern eller vice statsministern har något intresse av att försöka reda ut de oklarheter som finns. Lars Danielsson har det bevisligen inte.

Frågan man ställer sig är: Finns det en medveten vilja att mörklägga vad som egentligen hände?

Därmed riskerar ju vice statsministern och statsministern förtroendet för statstjänstemännen i allmänhet. Det är det som är problemet. Det är inte Stefan Attefall som är illasinnad mot statstjänstemannakåren. Det är vice statsministern och statsministern som inte vill medverka till att reda ut oklarheter och motstridiga uppgifter från en ledande statstjänsteman. Det är det som är problemet. Det drar ned hela anseendet för staten och ledande statstjänstemän. Lars Danielssons, vice statsministerns och statsministerns agerande är ett hot mot hela anseendet för alla ledande statstjänstemän. Hans Dahlgrens anseende hotas ju också därför att det finns uppgifter som står emot varandra.

Den fråga som jag ställde kvarstår: Ser inte vice statsministern något problem för förtroendet för staten och ledande statstjänstemän med att de här oklarheterna fortsätter? Då skapas ju spekulationer och frågor, och så får vi ett nationellt trauma där vi frågar oss vad som egentligen hände. Det här är avgörande för att man ska veta vilken information statsministern egentligen fick den här dagen. Kan man lita på ledande statstjänstemän när det krisar i Sverige? Den frågan kvarstår tyvärr efter statsministerns och vice statsministerns icke-svar som vi har fått ta del av här. Jag tycker att det vilar ett stort ansvar på vice statsministern när han medverkar till att de här oklarheterna fortsätter.

Göran Lennmarker (m) anförde följande (anf. 9).

Herr talman! Det är av omsorg om statsförvaltningen och statstjänstemännen som det är viktigt att denna fråga reds ut. Det finns inga som har varit så ivriga när de ringer till mig som KU-ordförande som just tjänstemännen i Regeringskansliet. De har sagt: Nu måste sanningen komma fram för vår skull. Man ska kunna veta att vi i Regeringskansliet och i statsförvaltningen i allmänhet är ärliga och raka personer som talar sanning. Därför måste denna fråga redas ut.

Nu är det Justitieombudsmannens uppgift att göra detta. Vi har den ordningen enligt grundlagen att riksdagen granskar statsråd, de politiskt valda, medan statstjänstemän granskas av Justitieombudsmannen. Det gör Justitieombudsmannen självständigt utan några påtryckningar från vare sig riksdag, regering eller andra håll. Den processen ska nu ha sin gång. Det är därför viktigt, inte minst för statsförvaltningens anseende, att man går till botten med den frågan.

– – –

Låt mig också upprepa en sak beträffande sakuppgifterna. I det skriftliga svaret till KU hade Lars Danielsson inte anledning att ifrågasätta Hans Dahlgrens minnesbild, det vill säga den bild som gavs till KU var att Hans Dahlgren hade rätt.

Bosse Ringholm anförde följande (anf. 11).

Sedan säger Stefan Attefall att jag inte vill medverka till att skingra oklarheter. På ett vis tycker jag att Stefan Attefall faktiskt fick ett svar av Göran Lennmarker som påminner om att det är just det som Justitieombudsmannen, riksdagens egen ombudsman, nu håller på med, nämligen att försöka skingra de eventuella oklarheter som finns. På samma sätt som Göran Lennmarker har jag inget skäl att kommentera eller

25

2007/08:KU6

lägga mig i den hanteringen. Jag överlåter det helt åt Justitieombudsmannen och har fullt förtroende för att Justitieombudsmannen tar itu med den fråga som Stefan Attefall tar upp.

Promemoria från Regeringskansliet

Utskottet har genom en skrivelse till Regeringskansliet begärt svar på vissa frågor i granskningen.

Som svar har den 11 oktober 2007 översänts en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria (bilaga A1.5). Promemorian har enligt Regeringskansliet beretts med förre statsministern Göran Persson.

I svarspromemorian behandlas framför allt frågor i anledning av den anmälan som gäller Regeringskansliets svar till utskottet våren 2006, att loggar hade gallrats (se vidare nedan). I promemorian görs också en kommentar avseende saklighetskravet i regeringsformen i förhållande till konstitutionsutskottet. Enligt Regeringskansliet ligger det i sakens natur att den – statsråd eller tjänsteman – som lämnar uppgifter till konstitutionsutskottet i dess granskning ska se till att uppgifterna är korrekta, ger en rättvisande bild av de förhållanden granskningen gäller och inte utelämnar väsentliga fakta.

Utredning i ärendet – backup i Regeringskansliet

Svar från Regeringskansliet under utskottets förra granskning

Under utskottets granskning av regeringens krisberedskap och krishantering i samband med flodvågskatastrofen 2004 ställde utskottet ett antal skriftliga frågor avseende de meddelanden som under annandagen 2004 skickades från Und-ber i Försvarsdepartementet till olika befattningshavare i Regeringskansliet.

En fråga gällde vilka personer som stod på de sändlistor som användes. I ett svar av den 15 februari 2006 till utskottet uppgavs att det i Försvarsdepartementet inte fanns någon utskrift av de elektroniska meddelanden som sändes av Und-ber den 26 december 2004 av vilken det framgick kompletta sändlistor (bet. 2005/06:KU8 del 2 s. 402 f.). Dessutom uppgavs att det inte fanns någon elektronisk version av de sändlistor som användes, vare sig i departementet eller i den utrustning som departementet tillhandahöll tjänstemän vid Und-ber. Se även svar av den 3 mars 2006 (bet. 2005/06: KU8 del 2 s. 411 f.).

För att bringa klarhet i vilka personer som stod på sändlistan frågade utskottet även om e-postmeddelandet från Und-ber hade genererat loggar och om dessa i så fall fanns kvar. I ett svar av den 27 mars 2006 till utskottet uppgavs att de meddelanden som skickades från Und-ber borde ha genererat loggar i Regeringskansliets system, men att dessa hade gallrats i enlighet med Regeringskansliets gallringsföreskrifter (bet. 2005/06: KU8 del 2 s. 414 f.).

26

2007/08:KU6

Härutöver kan nämnas att det vid ett tjänstebesök i Regeringskansliet den 14 februari 2006 uppgavs till tjänstemän från konstitutionsutskottets kansli att inloggningsuppgifter för statssekreterare Lars Danielsson från den aktuella perioden inte längre fanns bevarade (konstitutionsutskottets särsk. prot. 2005/06:25). Vid besöket redovisades de gallringsföreskrifter som gäller i Regeringskansliet.

Katastrofkommissionens redogörelser och bedömningar

Banden i Regeringskansliet – innehåll, tillkomst och förvaring

Katastrofkommissionen beskriver i sitt betänkande (SOU 2007:44) innehållet i de s.k. tsunamibanden. Enligt kommissionen innehåller banden data som har kopierats i säkerhetssyfte i Regeringskansliets IT-system (s. 57). Den granskning som genomfördes av banden visade att de innehåller e-post- lådor9, e-postloggar, IP-adresslistor, accessloggar och Internetloggar (s. 67 f.). Av informationen på banden kan alltså utläsas vilka e-postmeddelan- den som fanns i Lars Danielssons e-postlåda (fr.o.m. natten mellan den 27 och 28 december 2004), e-posttrafiken till och från Lars Danielsson i de fall avsändaren eller mottagaren fanns utanför Regeringskansliet, vid vilka tidpunkter och från vilken dator Lars Danielsson kopplade upp sig mot Regeringskansliets nät och hans aktivitet på Internet (s. 110 f.).

Vidare innehåller Katastrofkommissionens betänkande en utförlig beskrivning av bandens tillkomst och bevarande (s. 124 f.). Vid ett möte någon gång i mitten av januari 2005 beslutade Gunnar Holmgren, dåvarande chef för Förvaltningsavdelningen, att ett längre sparande av viss elektronisk information avseende perioden efter tsunamin skulle ske. Därmed ville han bl.a. säkra uppgifterna så att det skulle finnas möjlighet att i efterhand kontrollera att systemet hade fungerat klanderfritt och att verifiera någon uppgift vid eventuella oklarheter. Beslutet protokollfördes inte. Förutom Holmgren närvarade också Bengt Nordqvist, chefsjurist vid Förvaltningsavdelningen, och Elisabeth Lauritzson, IT-chef vid Förvaltningsavdelningen. Lauritzson såg därefter till att beslutet verkställdes.

Säkerhetskopiering görs från en server till databand som sitter i en s.k. bandrobot. I bandrobotens mjukvara finns index över bandens innehåll och spärrar som skyddar banden från att skrivas över. Efter Gunnar Holmgrens

9 Vad gäller e-brevlådorna medförde ett mjukvarufel dock att den första backup efter den aktuella helgen som innehöll korrespondens under helgen kom att tas natten mellan den 27 och 28 december (SOU 2007:44 s. 63). E-brev från perioden under vilken mjukvarufelet förelåg och som raderades av mottagaren innan den första backupen hade tagits har därför inte kunnat rekonstrueras hos mottagaren, om papperskorgen aktivt tömts. Fortfarande har e-breven dock kunnat finnas kvar hos avsändaren. Kommissionen gör bedömningen att mjukvarufelet inte på något avgörande sätt har påverkat möjligheterna att dra slutsatser från materialet (s. 110). De e-brev som gått förlorade till följd av felet är de som aktivt raderades av användarna efter flodvågen innan mjukvarufelet åtgärdades. Nämnas kan här också att andra uppgifter på banden, till exempel e-postloggar som visar förekomst av extern e-posttrafik och accessloggar som visar uppkopplingar mot Regeringskansliets nät, är kompletta, dvs. de omfattar även den aktuella helgen. Mjukvarufelet uppmärksammades även av Säpo i dess förundersökning. Säpo uppger att det inte går att få hundraprocentig klarhet i exakt vilken e-posttrafik som förevar mellan den 20 och 27 december 2004. E-post som lästs och raderats och där användaren därefter har tömt papperskorgen saknas på banden och kan inte återskapas.

27

2007/08:KU6

beslut gjordes en kontroll av vilka band i den aktuella bandroboten som var berörda av beslutet om långtidssparande och en inläsning gjordes i bandrobotens mjukvara för att säkerställa att dessa band inte skulle skrivas över vid kommande backuptagning (s. 125 f.). Banden fick sitta kvar i bandroboten. På försommaren 2005 plockades de spärrade banden ut ur bandroboten, sedan det konstaterats att det började bli för lite lagringsutrymme i roboten. De fick dock ligga kvar i den datorhall där bandroboten stod, i en kartong på golvet. Tillträdet till datorhallen var begränsat. I bandrobotens mjukvara fanns index över respektive bands innehåll. Även detta var skyddat från att skrivas över.

Senare under 2005 uppkom frågan om spärrtiden skulle förlängas. Bengt Nordqvist gav muntligt beskedet till personal vid Regeringskansliets IT-enhet (RK IT) att information fortsatt skulle sparas till dess att Katastrofkommissionen var färdig med sitt arbete. Efter det att kommissionen presenterat sitt betänkande i december 2005 tog RK IT upp frågan med Bengt Nordqvist om banden skulle sparas. I början av januari 2006 återkom Nordqvist till RK IT varvid han, i enlighet med uppgifter han fått tidigare, antog att materialet inte längre var sparat. Enligt RK IT var det dock fortfarande möjligt att återläsa informationen på banden, men det skulle nu komma att ta mycket längre tid att få fram uppgifter. Nordqvist ansåg att det på sitt sätt var en utmärkt situation, då man hade informationen om det var absolut nödvändigt att ta fram den men att det å andra sidan var så arbetskrävande att utomstående inte hade rätt att kräva att få ut uppgifterna. Enligt Nordqvist skulle man ta upp frågan om banden på nytt om ett halvår.

RK IT frågade säkerhetschefen vid Förvaltningsavdelningen var man skulle göra av banden. Säkerhetschefen ordnade så att banden den 21 mars 2006 kunde läggas i säkerhetsskåpsutrymme (s. 127).

Den fortsatta hanteringen av banden i Regeringskansliet

Katastrofkommissionen beskriver i sitt betänkande (SOU 2007:44) även den fortsatta hanteringen av banden i Regeringskansliet i samband med Regeringskansliets svar på konstitutionsutskottets frågor.

I slutet av mars 2006 fick medarbetare vid RK IT via medier information om att någon från Regeringskansliet hade uppgett att det inte fanns e- post och loggar från tiden efter tsunamin (s. 127 f.). RK IT kontaktade då Bengt Nordqvist i saken och frågade vad som skulle göras med banden. Nordqvist gav förklaringen att konstitutionsutskottets begäran om uppgifter alltid skulle avse allmänna handlingar och att uppgifter som sparas på en backup normalt sett aldrig kan anses tillgängliga med hjälp av rutinbetonade åtgärder. Nordqvist meddelade också RK IT att det nog var hög tid att rensa banden. Medarbetare vid RK IT såg detta mer som en uppmaning än en instruktion och vidtog ingen åtgärd. Nordqvist har inför kommissionen anfört att han i sitt resonemang avseende bandens tryckfrihets-

28

2007/08:KU6

rättsliga status utgick från den uppgift han hade fått från RK IT, att det skulle ta 45 arbetsdagar att leta fram en uppgift ur bandmaterialet vilket han menade inte kunde anses vara en rutinbetonad åtgärd.

Kommissionens utredning visar att flera personer inom Förvaltningsavdelningen hade kännedom om att antingen e-post och e-postloggar för viss period hade sparats eller mer specifikt att databand hade långtidslagrats, bl.a. Gunnar Holmgren, som lämnade tjänsten som förvaltningschef i maj 2005, Bengt Nordqvist och flera medarbetare inom RK IT (s. 129). Det har däremot inte framkommit några uppgifter om att någon utanför Förvaltningsavdelningen hade kännedom om att databanden fanns eller att det hade skett ett informationssparande utöver den normala säkerhetskopieringen. Både Jan Landahl, som tillträdde som förvaltningschef i maj 2005, och rättschefen i Statsrådsberedningen Christina Weihe har uppgett att de fick kännedom om banden först den 12 oktober 2006, dvs. dagen före den presskonferens då statsminister Fredrik Reinfeldt meddelade att det framkommit att det funnits ett antal band sparade i Regeringskansliet som rörde tiden för flodvågskatastrofen.

Vad gäller Regeringskansliets svar på de frågor som konstitutionsutskottet ställde under den tidigare granskningen har Christina Weihe redogjort för de förfaranden i Regeringskansliet som föregick svaren (s. 149 f.). Av redogörelsen framgår bl.a. att Weihe inför svaret av den 27 mars 2006 (se ovan) var i kontakt med både Försvarsdepartementet (expeditions- och rättschefen) och Förvaltningsavdelningen (chefsjuristen Bengt Nordqvist). Hon fick besked att gallring hade skett i enlighet med föreskrifterna, och hon förutsatte då att material inte fanns kvar.

Bedömning avseende bandhanteringen och svaren till konstitutionsutskottet

I sitt betänkande anför Katastrofkommissionen att den ser positivt på den förre förvaltningschefen Gunnar Holmgrens ursprungliga intention, att säkra information från e-postsystemet för att skapa möjlighet att i efterhand kontrollera någon uppgift vid eventuella oklarheter (SOU 2007:44 s. 134 f.). Kommissionen menar dock att åtgärden att långtidsspara informationen var unik och borde ha beretts på ett bättre sätt innan den beslutades respektive verkställdes. Inte heller diariefördes beslutet, vilket skulle ha skett. Någon dokumentation gjordes inte heller. Kommissionen menar också att frågan om bandmaterialets tryckfrihetsrättsliga status är mycket svår. Bengt Nordqvist borde ha insett det och lyft frågan till sin chef, förvaltningschefen Jan Landahl, i stället för att som nu skedde ta gallringsdiskussionen själv med RK IT. Kommissionen gör också bedömningen att det inte finns anledning att anta att det har ägt rum någon ”mörkläggning” från den politiska nivån. Kommissionen grundar sin bedömning på bristerna i dokumentation och delgivning av information om

29

2007/08:KU6

bandens existens uppåt i Regeringskansliets organisation, vilket alltså ledde till att inte ens den nytillträdde förvaltningschefen Jan Landahl kände till banden i Rosenbads källare.

De bristande dokumentationsåtgärderna ledde i sin tur, enligt kommissionen, till att granskningsorganen fått otillräcklig, och i vissa fall felaktig, information (s. 140). Särskilt gäller det den information som lämnades till konstitutionsutskottet. Trots flera frågor under våren 2006 fick utskottet inte information om att databand med e-post och annan trafikinformation från tiden närmast efter tsunamin fanns bevarad i Regeringskansliet (s. 156 f.). Enligt kommissionen handlade man fel när man från Regeringskansliets sida inte informerade utskottet om bandens existens. I stället borde man ha överlåtit åt utskottet att bedöma om och i så fall vilka ansträngningar som skulle göras för att få ut information. Vidare framhåller kommissionen bl.a. vikten av att Förvaltningsavdelningen får bidra på samma villkor som ett fackdepartement i beredningen av underlaget till olika granskningsorgan. Diskussionen mellan olika uppgiftslämnare i Regeringskansliet och dem som i Statsrådsberedningen ansvarar för svaren till konstitutionsutskottet var inte tillräckligt ingående. Kommissionen vill också understryka att konstitutionsutskottet bidrog till problemen för Regeringskansliet att leverera svar av hög kvalitet genom sina krav på i vissa fall mycket korta svarstider.

Vissa andra loggar i Regeringskansliet

I betänkandet uppmärksammar Katastrofkommissionen även förekomsten av andra loggar, med uppgifter från brandväggen, som säkerhetskopieras och lagras på annat sätt i Regeringskansliet (SOU 2007:44 s. 81 f.). Dessa loggar, som inte gallras alls, hanteras enbart i säkerhetssammanhang och innehåller bl.a. uppgifter om Internettrafik, inkommande e-posts brevhuvuden och säkerhetshändelser. Kommissionen anför att den valt att inte efterfråga denna elektroniska information. De uppgifter den ansett sig behöva har antingen funnits tillgängliga i bandmaterialet eller kunnat efterfrågas på sedvanligt sätt vid utfrågningar.

Kommissionen noterar också att logguppgifter äldre än den gallringsfrist som uppgetts till konstitutionsutskottet kom att få betydelse i ett personalansvarsärende från 2005 i vars handläggning bl.a. statssekreteraren Lars Danielsson, rättschefen Christina Weihe och chefsjuristen Bengt Nordqvist deltog (s. 133). Enligt kommissionen kunde det i samband med konstitutionsutskottets frågor ha funnits anledning för beslutsfattarna att notera, eller i vart fall ställa sig frågor om, de tekniska uppgifterna från personalansvarsärendet och att datumen för dessa inte överensstämde med kansliarkivariens beslut om två månaders gallringsfrist (s. 139).

Promemorior från Regeringskansliet

Utskottet har översänt tre skrivelser till Regeringskansliet med frågor om backup i Regeringskansliet m.m.

30

2007/08:KU6

Svar den 11 oktober 2007

I ovan nämnda promemoria från Justitiedepartementet, som översändes till utskottet den 11 oktober 2007, kommenteras Regeringskansliets svar under den förra granskningen att information inte fanns, trots att den fanns på datorband i Regeringskansliet (bilaga A1.5). Enligt promemorian kände vid tiden för konstitutionsutskottets förra granskning endast några få tjänstemän på Förvaltningsavdelningen till att magnetbanden med säkerhetskopior hade plockats ut ur den bandrobot där de suttit och sparats. Regeringskansliet har inte medvetet lämnat felaktig information till konstitutionsutskottet. Vad gäller Regeringskansliets chefs ansvar för det inträffade anförs i promemorian att det kan diskuteras hur långt dennes ansvar sträcker sig för hur handläggning av frågor, som han eller hon omöjligen personligen kan ha kontroll över, sköts inom Regeringskansliet. Så mycket kan enligt promemorian sägas att Regeringskansliet chef i sin egenskap av myndighetschef har ett övergripande ansvar för att Regeringskansliet har regler och rutiner som säkerställer en korrekt hantering av de frågor Regeringskansliet ansvarar för.

Svar den 26 november 2007

I en inom Förvaltningsavdelningen upprättad promemoria, som översändes från Regeringskansliet den 26 november 2007, besvarar utskottet ett antal frågor om loggning av e-posttrafik och annan datoranvändning i Regeringskansliet från tiden för flodvågskatastrofen (bilaga A1.6). Av svaren framgår att det finns dels den s.k. brandväggsloggen, dels en särskild logg som registrerade vad som hände i gränssnittet mellan en typ av bärbar dator (FIMP) och omgivningen. Dessa loggar har inte gallrats på flera år utan sparas för att upprätthålla Regeringskansliets IT-säkerhet. Brandväggs- och FIMP-datorloggarna från annandagen 2004 fanns således vid tiden för konstitutionsutskottets förra granskning. En annan logg, den s.k. registratorsloggen, hade däremot gallrats i enlighet med gallringsföreskrifterna.

Att e-posttrafik och annan datoranvändning loggas var enligt promemorian känt inom vida kretsar i Regeringskansliet, men detaljerna kring t.ex. vilka olika loggar som fanns och hur gallringsföreskrifterna tillämpades kände bara ett litet antal personer till. Om detta hade varit känt uppåt i organisationen skulle, enligt promemorian, Regeringskansliets svar på utskottets frågor av den 23 mars 2006 ha blivit något annorlunda.

Svar den 5 december 2007

Som svar på ytterligare frågor som ställts av utskottet med anledning av Förvaltningsavdelningens promemoria översändes den 5 december 2007 en promemoria upprättad inom Statsrådsberedningen och Förvaltningsavdelningen (bilaga A1.7). Av promemorian framgår att rättschefen i Statsrådsberedningen förde vidare information om utskottets frågor och Regeringskansliets svar våren 2006 avseende e-postloggar till en statssekreterare

31

2007/08:KU6

men att det i dag inte går att säga om denna information fördes vidare till Göran Persson. Vidare klargörs att de personer som med säkerhet kan bedömas ha haft kunskap om detaljerna kring loggningen och gallringen av loggarna fanns vid de enheter inom Regeringskansliets förvaltningsavdelning som ansvarar för IT och säkerhetsskydd. De skivor och band som innehåller brandväggs- och FIMP-datorloggarna förvarades i säkerhetsskåp i IT-enhetens lokaler.

Till grund för uppgiften i Regeringskansliets svar att loggar hade gallrats låg, enligt promemorian, kansliarkivariens beslut om gallring av logglistor över extern e-post fattat den 8 januari 2002. Vid beredningen av svaret till konstitutionsutskottet tolkades detta beslut så att det avsåg samtliga loggar över e-post som kommer in till eller skickas ut från Regeringskansliet. Att beslutet enbart var avsett att tillämpas på registratorsloggen och inte på brandväggsloggen framgick inte tydligt av beslutet. Som förklaring till att svaret blev delvis missvisande framhålls i promemorian också den tidspress under vilket det aktuella svaret till konstitutionsutskottet togs fram.

Vad gäller de av Regeringskansliets chef beslutade föreskrifterna om säkerhetsskyddet i Regeringskansliet anförs som svar på en fråga från utskottet att beredningen av Regeringskansliets svar våren 2006 inte påverkades av bestämmelsen om att säkerhetskopior endast får hanteras av särskilt utsedd personal. En annan fråga från utskottet avsåg om Regeringskansliets chef vidtog några särskilda åtgärder med anledning av den bestämmelse i föreskrifterna som säger att information i datasystemen ska säkerhetskopieras. I promemorian upprepas här att Regeringskansliet inte vet om information om frågorna och svaren våren 2006 fördes vidare till Göran Persson. Vidare anförs att bestämmelsen om säkerhetskopiering i säkerhetsskyddsföreskrifterna inte säger något om hur länge kopior sparas. Den frågan regleras i de gallringsföreskrifter som kansliarkivarien beslutar och kravet på säkerhetskopiering får på så sätt, enligt promemorian, sitt närmare innehåll genom gallringsföreskrifterna.

Utfrågning med Johan Hirschfeldt och Per Molander

Som redovisats ovan var Katastrofkommissionens ordförande, Johan Hirschfeldt, och huvudsekreterare, Per Molander, den 4 december 2007 inbjudna till utskottet för att informera om innehållet i kommissionens andra betänkande (SOU 2007:44).

Vad gäller loggar som säkerhetskopierats och förvarats i Regeringskansliet utöver på de s.k. tsunamibanden uppgav Johan Hirschfeldt att det var i februari 2007 som det blev känt för dem att sådana loggar fanns från tiden för flodvågskatastrofen. Det skedde genom intervjuer med IT-ansvariga i Regeringskansliet. De ansåg det dock inte vara nödvändigt att gå vidare med detta eftersom säkerhetskopiorna inte innehöll något nytt i förhållande till tsunamibanden.

32

2007/08:KU6

Som svar på en fråga om kommissionen kände till om Göran Persson var informerad om de svar som översändes till konstitutionsutskottet uppgav Johan Hirschfeldt att han inte kände till annat än vad som redovisats i kommissionens betänkande. Tidigare under hans egen tid i Statsrådsberedning blev statstråden som regel informerade, men hur praxis ser ut i dag kunde han inte säga något om.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis erinra om att dess granskning avser regeringsärendenas handläggning och statsrådens tjänsteutövning medan tjänstemän i Regeringskansliet står under JO:s tillsyn.

Med detta sagt vill utskottet starkt framhålla att uppgifter som lämnas till konstitutionsutskottet ska vara korrekta. Medvetet vilseledande uppgifter kan självfallet aldrig accepteras och står i strid med saklighetskravet i regeringsformen. Den konstitutionella kontroll som utförs av konstitutionsutskottet förutsätter att utskottet kan lita på att uppgifter som lämnas till utskottet är riktiga samt att de ger en rättvisande bild av det som granskas och att inte väsentliga fakta utelämnas. Kan utskottet inte lita på detta undergrävs den konstitutionella kontrollen av regeringen.

Utskottet kan konstatera att felaktiga uppgifter lämnades från Regeringskansliet till utskottet under den förra granskningen. Ytterst har berört statsråd ansvaret för att uppgiftslämnandet från Regeringskansliet till utskottet går rätt till. Som chef för hela Regeringskansliet har statsministern därvidlag ett särskilt ansvar. Här kan flera åtgärder vara nödvändiga att vidta för att säkerställa att de svar som lämnas till konstitutionsutskottet bygger på korrekta uppgifter. Dit kan höra att tydliggöra krav på dokumentation av interna beslut och förbättra medvetenheten i Regeringskansliet om innehållet i Regeringskansliets interna föreskrifter.

33

2007/08:KU6

3 Nuvarande regeringens hantering av tsunamibanden

Ärendet

I en anmälan av den 26 januari 2007 begärs att konstitutionsutskottet granskar den nuvarande regeringens hantering av de band som i början av oktober 2006 hittades i källaren på Rosenbad (bilaga A1.4). I anmälan anförs att det enligt medieuppgifter hittades 152 band och att Johan Hirschfeldt, som fått i uppdrag att gå igenom materialet, mottog först endast 118 band och senare ytterligare ett band. Regeringskansliet hade beslutat att polisanmäla eventuellt försvinnande av band.

I anmälan anförs att innehållet på banden, om det gäller e-posttrafik rörande tsunamin, enligt tidigare beslut är belagt med sekretess och måste hanteras enligt sekretesslagen. Trafiken kan också, enligt anmälaren, innehålla information som skyddas av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om meddelarfrihet. I anmälan anförs att det endast torde vara en mindre krets i Regeringskansliet som har tillgång till källaren på Rosenbad, däribland statsråd. Ytterst ansvarig för det material som förvarats där är statsministern.

Anmälaren anser att det bör klargöras hur många band som egentligen funnits, om statsråd befattat sig med dem, hur kartläggningen av banden har gått till, hur uppgiften om 152 band uppkom, vem som hade ansvar för överlämnandet av banden till Hirschfeldt och varför det 119:e bandet dök upp senare än övriga band. Vidare bör utskottet enligt anmälaren granska vilka åtgärder statsministern vidtog för att säkerställa att hanteringen av banden inte riskerade att inkräkta på den grundlagsskyddade meddelarfriheten.

Gällande ordning avseende meddelarfrihet

Med meddelarfrihet avses normalt det komplex av regler i tryckfrihetsförordningen respektive yttrandefrihetsgrundlagen som innebär att det i viss utsträckning är möjligt att straffritt lämna annars sekretessbelagda uppgifter för publicering i massmedier. Denna frihet ingår som ett led i den reglering som avser att förverkliga offentlighetsprincipen.

De grundläggande bestämmelserna om meddelarfrihet innebär att varje medborgare har rätt att lämna uppgifter om vad som helst till den som kan offentliggöra uppgifterna i medierna, se 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen samt 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen. Meddelarfriheten får endast begränsas på det sätt som anges i tryckfrihetsförordningen respektive yttrandefrihetsgrundlagen (se 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen och 5 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen).

34

2007/08:KU6

Meddelarfriheten kompletteras med skydd för meddelarens anonymitet. En meddelare har rätt att vara anonym, och den som har tagit emot en uppgift för publicering har, med vissa undantag, tystnadsplikt beträffande meddelarens identitet, se 3 kap. 1 och 3 §§ tryckfrihetsförordningen samt 2 kap. 1 och 3 §§ yttrandefrihetsgrundlagen.

Efterforskningsförbudet är ytterligare en del av anonymitetsskyddet och innebär att myndigheter och andra allmänna organ inte får efterforska vem som har lämnat ett meddelande med stöd av sin meddelarfrihet i vidare mån än vad som behövs för att väcka åtal eller göra något annat ingripande som är tillåtet enligt tryckfrihetsförordningen respektive yttrandefrihetsgrundlagen, se 3 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen samt 2 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen. Vid sådan, i undantagsfall tillåten, efterforskning måste dock myndigheterna beakta den tystnadsplikt som de medieanställda kan ha.

Efterforskningsförbudet innebär att en offentlig arbetsgivare inte får efterforska meddelanden som en arbetstagare t.ex. har skickat med e-post till en tidningsredaktion. En arbetstagares användning av arbetsgivarens dator kan dock medföra att elektroniska uppgifter lagras hos arbetsgivaren. Vidare gäller allmänhetens rätt att ta del av allmänna handlingar även handlingar i elektronisk form. Liksom övriga allmänna handlingar måste dessa hållas ordnade eller registrerade på ett sådant sätt att det är möjligt för allmänheten att konstatera vilka handlingar som finns. Här måste arbetsgivaren iaktta särskild försiktighet för att inte göra intrång i en arbetstagares grundlagsfästa rätt att straffritt lämna uppgifter för offentliggörande (jfr SOU 2002:18 s. 100 f.).1 En offentlig arbetsgivare som uppfyller sina skyldigheter enligt offentlighetsprincipen skulle ju samtidigt kunna bereda sig tillgång till meddelanden från arbetstagare till journalister m.m. Ett sätt att praktiskt hantera denna fråga är att offentliga arbetsgivare vid användningen av informationsteknik strävar efter en god offentlighetsstruktur och därigenom åstadkommer en möjlighet att skilja mellan olika typer av uppgifter (handlingar) utan att ta del av dessa (jfr 15 kap. 9 § sekretesslagen).

En term som ibland används för att sammanfatta de regler som används till förmån för meddelare är meddelarskydd.

Utredning i ärendet

Säpos utredning

Efter att förekomsten av tsunamibanden hade offentliggjorts av statsministern vid pressträffen den 13 oktober 2006 förekom uppgifter om att ett antal av banden saknades. Enligt regeringen kunde datorband som avsåg säkerhetskopior av Regeringskansliets e-posttrafik från tiden för flodvågskatastrofen antas innehålla uppgifter som omfattas av sekretess enligt 2 kap. 2 § sekretesslagen, dvs. sekretess med hänsyn till rikets säkerhet.

1 Det kan även nämnas att det finns skydd för personlig integritet i arbetslivet, se vidare SOU 2007:22 kap. 22.

35

2007/08:KU6

Eftersom det inte kunde uteslutas att uppgifterna om saknade band var riktiga, och därmed att brott begåtts, gjorde Regeringskansliet den 16 november 2006 en anmälan till Rikspolisstyrelsen.

Förundersökning inleddes av Säpo samma dag. Undersökningen avsåg om band hade försvunnit eller manipulerats. Innehållet i e-postmeddelan- den etc. ingick inte i undersökningen. Den 16 mars 2007 beslutade Säpo (dnr K 159–06) att lägga ned förundersökningen eftersom det inte hade gått att styrka att brott begåtts.

Utredningen visade att inget band saknades. Vad gäller uppgifterna om ett större antal band kommer dessa troligen, enligt Säpo, från en uppskattning om hur många nya band man måste införskaffa för att ersätta tsunamibanden. Denna siffra tolkades förmodligen felaktigt som gällandes antal säkrade band. Vidare framgick av såväl undersökningsresultat som inhämtande av expertutlåtanden att det var ytterst osannolikt att någon hade kunnat manipulera de undersökta banden utan att detta skulle ha efterlämnat några spår.

Granskarens och Katastrofkommissionens utredning

Uppdrag och arbetssätt

Efter det att datorband från tiden för flodvågskatastrofen hade påträffats i Regeringskansliet beslutade regeringen den 26 oktober 2006 om ett uppdrag till Johan Hirschfeldt att granska bandens innehåll. Uppdraget formulerades på följande sätt (se SOU 2007:44 bil. 1).

Regeringen uppdrar åt hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt att inom Regeringskansliet granska datorbandens innehåll samt bedöma om innehållet är av sådan betydelse för 2005 års katastrofkommissions slutsatser att det finns skäl för kommissionen att återuppta sitt arbete. I denna bedömning bör beaktas vad som framkommit vid andra granskningar av hanteringen av naturkatastrofen i Asien.

Uppdraget skall redovisas senast den 30 mars 2007.

Regeringen bemyndigar Regeringskansliet att besluta om biträde och ersättning till Johan Hirschfeldt.

Kostnaderna skall belasta utgiftsområde 1, anslag 90:5 Regeringskansliet m.m., budgetram 12 Gemensamma ändamål.

Härutöver angavs i beskrivningen av ärendet bl.a. att det inte var känt vad datorbanden innehöll och om Katastrofkommissionen tidigare fått tillgång till uppgifterna.

Efter framställan från Johan Hirschfeldt beslutade regeringen den 8 februari 2007 att återinkalla Katastrofkommissionen (dir. 2007:15). Enligt direktiven skulle kommissionen återuppta sitt arbete och därvid granska de nya fakta som kommit fram vid granskningen av innehållet i datorbanden och deras betydelse för de ställningstaganden som kommissionen gjort i sitt första betänkande samt uttala sin bedömning i saken.

36

2007/08:KU6

Frågan om meddelarfrihet m.m.

Genom att själva granskningsarbetet bedrevs som ett uppdrag inom Regeringskansliet har uppdragstagaren, dvs. Johan Hirschfeldt (den s.k. granskaren), principiellt sett företrätt arbetsgivaren (regeringen och Regeringskansliet) vid granskningen (se SOU 2007:44 s. 46 och 72 f.). Att denna ordning valdes berodde på att bandmaterialet var oerhört omfattande och berörde ett stort antal anställda inom Regeringskansliet. Eftersom materialet omfattade bl.a. e-postmeddelanden kunde det antas att det, förutom tjänsterelaterade uppgifter, även innehöll privata och interna politiska uppgifter. Om banden i sin helhet hade överförts till en utredning utanför Regeringskansliet, hade uppgifterna på banden passerat en myndighetsgräns i och med en expediering från Regeringskansliet. Alla uppgifter på banden hade därmed blivit allmänna handlingar. Det bedömdes vara troligt att de politiska och privata delarna i materialet efter ett sådant överlämnande inte skulle kunna skyddas fullt ut av i dag gällande sekretesslagstiftning. En annan överprövningsordning vid överklagande av sekretessbeslut skulle också komma att inträda, om uppgifterna överfördes till en annan myndighet än Regeringskansliet.

I sitt andra betänkande presenterar Katastrofkommissionen en rättslig analys av förutsättningarna i granskningsuppdraget (kap. 2). Kommissionen redogör där för en intresseavvägning inför granskningen av banden (s. 46 f.).

I frågor om hur lång tid elektronisk information skall sparas och hur sådan information får eller bör användas framträder flera starka intressen. Å ena sidan talar intresset av att fullgöra verksamheten på bästa sätt, systemsäkerhetsskäl, intresset av att fullgöra rättsliga skyldigheter, ett viktigt allmänintresse eller andra förpliktelser såväl för bevarande av information under lång tid som för att denna information skall få behandlas inom ett brett område. Å andra sidan talar integritetsskäl, det vill säga skydd för korrespondens (privat och politisk) med mera och den interna beredningsprocessen, meddelarfrihet och skydd mot efterforskning av källor för att informationen inte skall sparas under längre tid än nödvändigt och för att området inom vilket informationen får eller bör användas skall begränsas. Tungt vägande skäl talar för att samtliga dessa intressen skyddas.

Intresseavvägningen aktualiserar ett flertal rättsområden och grundläggande principer. Kommissionen redogör för svensk grundlag (regeringsformen), Europakonventionen, arbetsrättsliga regler och personuppgiftsrelaterade bestämmelser. Ytterst måste avvägningen göras utifrån en proportionalitetsprincip, där ändamålet med en informationsbehandling ska stå i rimlig proportion till det intrång som en åtgärd kan tänkas innebära.

Vidare anförs i betänkandet att ovan nämnda regeringsbeslut är utgångspunkt för granskarens uppdrag att behandla uppgifterna på banden, och beslutet är i sin tur grundat på ett allmänt intresse av att banden granskas (s. 53 f.). Även om bandgranskningen således har grund i ett regeringsbeslut har granskaren varit tvungen att iaktta gällande rättsliga regleringar och principer för kontroll av elektronisk information. Granskarens slutsats

37

2007/08:KU6

är att de allmänna och rättsliga intressen som grundat regeringens beslut väger tyngre än de registrerade personernas legitima skyddsintresse, så länge granskningen begränsas till uppgifter som rör vissa nyckelpersoners tjänsteutövning. I betänkandet anförs följande härvidlag (s. 53).

Det är möjligt att begränsa granskningen till att avse uppgifter ur e-post- meddelanden och loggar som härrör från befattningshavarnas utförande av sina arbetsuppgifter. Privata meddelanden och vissa meddelanden av internt politisk natur (så kallade politikerbrev) – som faller utanför begreppet allmän handling – skall lämnas utanför granskningen. När granskaren bedömer om ett meddelande är privat eller utgör ett led i fullgörandet av arbetsuppgifterna, skall arbetsrättsligt godtagbara principer följas. Samma försiktiga steg-för-steg-metod skall vid granskningen tillämpas för att vid beaktande av meddelarskyddet undvika eventuella överträdelser av förbudet mot efterforskning av källor.

Konkret innebär, enligt betänkandet, steg-för-steg-metoden att om det efter en genomläsning av ärendemeningen i ett meddelande i en nyckelpersons e-postlåda kan antas att e-postmeddelandet är privat eller internt politiskt, eller om förbudet mot att efterforska källor skulle kunna äventyras, får meddelandet inte öppnas och läsas av granskaren (s. 55). Om det först sedan meddelandet öppnats, och första raderna i meddelandet lästs igenom, konstateras att det rör sig om sådan information som granskaren inte har rätt att ta del av, måste granskaren genast sluta läsa det meddelandet.

Sekretessfrågan

Arbetet organiserades följaktligen på sådant sätt att banden granskades inom myndigheten Regeringskansliet av den s.k. granskaren som i sin tur överlämnade vissa uppgifter till kommissionen. Det faktiska uppgiftslämnandet från granskaren till kommissionen har i huvudsak skett vid muntliga föredragningar vid kommissionens sammanträden (SOU 2007:44 s. 74).

Granskaren hade här att beakta att regeringen i tidigare beslut funnit att totalförsvarssekretess enligt 2 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) hindrat utlämnande av uppgifter ur e-postlogg från tiden närmast efter tsunamin (s. 73 f.). Som skäl för besluten angavs att uppgifter ur e-postsystemet var för sig är harmlösa, men tillsammans röjer uppgifterna vilka personer som har nyckelroller i krislägen, vilka informationskanaler och kommunikationsmedel som då används och hur beredskapen i övrigt är uppbyggd i Regeringskansliet. Detta gällde även om enbart uppgifter om en viss person begärdes ut, eftersom ett tillmötesgående av flera sådana beställningar kunde leda till ett kartläggande av organisationen som helhet. Därtill omfattas den elektroniska informationen på banden i stor utsträckning av sekretess enligt 5 kap. 2 § andra stycket 3 sekretesslagen, enligt vilken sekretess gäller för uppgift som kan bidra till upplysning om säkerhets- eller bevakningsåtgärd med avseende på bl.a. system för automatiserad behandling av information.

38

2007/08:KU6

I kommissionens betänkande anförs att de angivna sekretessbestämmelserna inte medför något hinder mot att överlämna uppgifter till kommissionen, eftersom sekretessen enligt dessa gäller för uppgifterna som sådana och sekretessen därför skulle fortsätta att gälla i kommissionen om sekretessbelagda uppgifter fördes över dit. Specifika uppgifter (från e-postmed- delanden, accessloggar och trafikloggar över e-post eller Internetanvändning) avseende enstaka befattningshavare, vars agerande tiden närmast efter tsunamin kommissionen hade anledning att närmare granska, kunde enligt granskaren överlämnas till kommissionen utan hinder av sekretess.

Frågan om bandantalet

Som framgått ovan avsåg Säpos utredning frågan om något av tsunamibanden saknades eller hade blivit manipulerat. Frågan om antalet band behandlas även i kommissionens betänkande. I betänkandet slås samtidigt fast att kommissionen utifrån sitt arbete med banden inte haft anledning att ifrågasätta Säpos slutsats (SOU 2007:44 s. 72).

I betänkandet redovisas ett möte i Regeringskansliet den 16 oktober 2006, dvs. tre dagar efter den presskonferens då statsministern omtalade att ett stort antal band återfunnits, i vilket bl.a. Johan Hirschfeldt deltog (s. 37 f.). Vid mötet berättades att skåpet där banden förvarades hade förseglats den 13 oktober 2006 och att det rörde sig om 118 band. Efter mötet besökte bl.a. Hirschfeldt det förrådsrum i Rosenbad där skåpet stod. Skåpet öppnades och banden, som förvarades i en kartong, uppgavs åter vara 118 till antalet. Banden kontrollräknades också varvid bekräftades att det rörde sig om 118 band. Därefter låstes skåpet. Enligt kommissionens betänkande hade ett 119:e band funnits kvar i datahallen när lådan packades. Detta band hade omhändertagits och förvarades under lås.

Den 2 november 2006 tog granskaren över materialet rent fysiskt från skåpet och från IT-enheten, där det 119:e bandet togs ut ur ett låst skåp och lämnades över (s. 39 f.). Banden skulle överföras till lokaler i Försvarsdepartementet där analysen av dem skulle utföras. Granskaren inventerade banden på nytt och märkte det 119:e bandet särskilt. I kartongen låg en lapp med anteckningen ”Tzunami tapes”. Det 119:e bandet låg i ett kuvert märkt: ”Rosenbads Datorhall 2006-10-19”. Den grundläggande inläsningen av banden slutfördes strax före jul 2006. Det visade sig att samlingen av 119 band representerade hela den aktuella tidsperioden och att inga luckor i bandserien eller manipulationer av banden kunde iakttas.

Promemoria från Regeringskansliet

Genom en skrivelse till Regeringskansliet har utskottet begärt svar på bl.a. frågan om regeringen eller Regeringskansliet vidtog någon särskild åtgärd för att säkerställa att granskningen av tsunamibanden inte skulle riskera att inkräkta på det grundlagsskyddade meddelarskyddet.

39

2007/08:KU6

Som svar har den 11 oktober 2007 översänts en inom Statsrådsberedningen upprättad promemoria om den nuvarande regeringens hantering av tsunamibanden (bilaga A1.5).

I promemorian anförs att en rad faktorer vägdes in när regeringen bedömde vem som borde granska banden och hur granskningen borde gå till i övrigt. En viktig fråga var hur granskningen skulle avgränsas med hänsyn till att banden kunde innehålla också post av privat natur och uppgifter om massmediers eventuella källor i Regeringskansliet.

Vidare uppges i promemorian att den lösning som valdes innebar att regeringen utsåg en särskild granskare och bestämde att han skulle genomföra sitt uppdrag inom Regeringskansliet. Om banden hade överlämnats till t.ex. kommissionen för granskning skulle materialet med automatik i sin helhet fått status av allmän handling.

I promemorian framhålls även att granskaren trots att han principiellt företrädde Regeringskansliet skötte granskningen självständigt. Det var endast granskaren och hans närmaste medarbetare som hade tillgång till banden. Granskningen var dels begränsad i tid, dels inriktad på ett 40-tal personer som hade nyckelroller och vars agerande analyserades redan i Katastrofkommissionens första rapport. Den på detta sätt avgränsade och granskade mängden e-post var liten, och risken för att granskningen skulle inkräkta på anonymitetsskyddet var, enligt promemorian, i motsvarande mån begränsad.

Utskottets ställningstagande

Flertalet av de frågor som tas upp i granskningsanmälan har senare behandlats utförligt av Säpo och Katastrofkommissionen. Det gäller oklarheter kring bandantalet, hur överlämnandet av banden till Johan Hirschfeldt gick till och ansvarighetsfrågan därvidlag. Utskottet har i dessa avseenden inget att tillägga utöver vad som framkommit i dessa utredningar.

Ytterligare en fråga som tas upp i granskningsanmälan gäller vilka åtgärder som vidtogs av statsministern för att säkerställa att hanteringen av banden inte skulle riskera att inkräkta på meddelarfriheten. Det kan här konstateras att den granskning som sedermera gjordes av banden hade sin grund i ett regeringsbeslut och att det efterforskningsförbud som gäller för myndigheter enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen inte omnämndes i beslutet. Ansvaret för hur granskningsarbetet skulle genomföras överläts i stor utsträckning till uppdragstagaren, den s.k. granskaren. Formellt skedde granskningen inom myndigheten Regeringskansliet, men granskaren skötte arbetet självständigt. Som framgått i det föregående kom genomgången av banden att präglas av stor medvetenhet och noggranna överväganden från granskarens sida avseende bl.a. efterforskningsförbudet.

40

2007/08:KU6

När en myndighet låter granska ett material som tsunamibanden måste granskningsuppdraget självklart utformas så att inte risk för brott mot efterforskningsförbudet uppkommer. Till sist faller det på den som genomför granskningen att iaktta tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens regler härvidlag. Utskottet kan konstatera att den som utsågs av regeringen att granska banden är innehavare av ett av landets högsta juridiska ämbeten och att det endast var denne och hans närmaste medarbetare som gavs tillgång till banden. Genom detta torde risken för att granskningen skulle inkräkta på den grundlagsskyddade meddelarfriheten redan från början ha varit minimal. Mot den bakgrunden föranleder bandhanteringen i här aktuellt hänseende inget uttalande från utskottets sida.

41

2007/08:KU6

4 Justitieminister Thomas Bodströms styrning av polis och åklagare

Ärendet

Anmälningarna

I tre separata anmälningar, bilagorna A2.1– A2.3, begärs att konstitutionsutskottet granskar om det är förenligt med bestämmelsen i 11 kap. 7 § regeringsformen (RF) om myndigheternas självständighet i den händelse det har förekommit kontakter mellan dåvarande justitieminister Thomas Bodström, eller dåvarande statssekreteraren Dan Eliasson, samt polis och åklagare i syfte att få de senare att agera mot fildelningsnätverket The Pirate Bay.

Enligt anmälarna har polisen gjort husrannsakan hos fildelningsnätverket The Pirate Bay i slutet av maj 2006 varvid tre unga män gripits misstänkta för brott mot upphovsrättslagen. Anmälarna hänför sig till ett inslag i Sveriges Televisions sändning i nyhetsprogrammet Rapport. I Rapport lämnades uppgiften att USA:s regering påverkat företrädare för Justitiedepartementet och polisen vid ett möte i april 2006. Amerikanska myndigheter tog vid mötet enligt Rapportsändningen upp frågan om upphovsrättsintrång, och företrädare för Justitiedepartementet kontaktade därefter polis och åklagare och initierade husrannsakan.

Underlag för utskottets granskning

Till grund för granskningen har legat bl.a. ett inslag i en Rapportsändning den 31 maj i form av utdrag från Sveriges Television AB:s hemsida (bilaga A2.4), ett regeringsbeslut den 2 mars 2006 med uppdrag till Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten att tillsammans vidta åtgärder för en effektivare bekämpning av immaterialrättsliga brott (bilaga A2.5), ett brev från Motion Picture Association till statssekreteraren Dan Eliasson (bilaga A2.6), ett brev från statssekreteraren Dan Eliasson till Motion Pictures Association (bilaga A2.7), samt ett beslut av Riksdagens ombudsmän, JO, den 2 april 2007 i initiativärende beträffande den s.k. razzian mot Internetsajten The Pirate Bay (bilaga A2.8).

Utredning i ärendet

Fildelning

Fildelning innebär att datorfiler görs tillgängliga för flera användare. Fildelning används t.ex. inom nätverk på kontor för skrivare och fax etc. Andra nätverk där filer kan delas är Internet. Om flera laddar ned samma fil från t.ex. en hemsida kan nedladdningen ta lång tid. Genom vissa protokoll, såsom t.ex. Bittorrent som har en decentraliserad struktur, kan stora filer spridas snabbt utan att belasta någon enskild värddator. När flera laddar

42

2007/08:KU6

ned filen kan delar av den distribueras genom olika fildelare. En förutsättning för nedladdning är att ett program först har installerats på datorn. Ett sådant program kan fås gratis genom t.ex. en hemsida. Kazaa och Lime- Wire är exempel på fildelningsprogram.

Bestämmelser om upphovsrätt

Enligt 2 kap. 19 § RF äger författare, konstnärer och fotografer rätt till sina verk enligt bestämmelser som meddelas i lag. Bestämmelserna finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL). Upphovsrätten utgör en tillåten begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten (jfr 2 kap. 13 § första stycket RF och prop. 1975/76:209 s. 155). Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske ska enligt 2 kap. 13 § andra stycket RF särskilt beaktas vikten av vidast möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i bl.a. politiska, vetenskapliga och kulturella angelägenheter. Detta har betydelse även vid tolkningen av upphovsrättslagen (jfr NJA 1985 s. 893).

Litterära och konstnärliga verk är t.ex. böcker, tidningar, tidskrifter, dikter, sångtexter, datorprogram, musikaliska verk, sceniska verk, konstverk m.m. Grundförutsättningen för skydd är att verket är självständigt och har individuell särprägel (har originalitet). Det ska härröra från upphovsmannen själv och vara ett resultat av hans eller hennes personliga, skapande insats. Att det ska föreligga ett visst mått av särprägel innebär ett krav på s.k. verkshöjd. Den närmare innebörden av kravet på verkshöjd är olika på olika litterära och konstnärliga områden. När det t.ex. gäller brukskonst ställs ganska höga krav. Det ska inte göras någon litterär eller konstnärlig värdering av alstret när verkshöjden bedöms. Upphovsrätten inskränker sig inte till verket i den givna formen. Principiellt omfattar upphovsrätten även verkets överföring till andra former, t.ex. när en roman görs om till en film (se vidare SOU 1956:25 s. 64 f., prop. 1960:17 s. 48 f.). Rättigheterna uppkommer när verket skapas och varar normalt i 70 år efter upphovsmannens död.

Högsta domstolen (HD) har i ett mål från år 2002 uttalat sig om verkshöjd, särskilt för populärmusikaliska verk. HD anförde följande:

När det gäller skriftverk och bildkonst uppkommer endast sällan några svårigheter vid avgörandet om verket har verkshöjd och på grund därav skydd enligt upphovsrättslagen. För musikaliska verk saknas nordisk rättspraxis från senare tid. De upphovsrättliga reglerna är emellertid desamma för tonkonsten som för skriftverk och bildkonst, och även för tonkonsten gäller att variationsmöjligheterna i vart fall teoretiskt är i det närmaste obegränsade. Liksom inom andra områden måste på musikområdet skydd anses föreligga inte endast för verk av visst omfång utan även för, i likhet med t.ex. personligt utformande boktitlar, ett fåtal toner vilkas sammanförande givit ett tillräckligt originellt resultat.

Inom populärmusiken får variationsmöjligheterna anses vara mer begränsade än inom många andra musikaliska områden. Avnämarnas krav på möjligheterna att känna igen, nyttja och komma ihåg det musikaliska verket liksom trender och kommersiella intressen ger ofta en

43

2007/08:KU6

tämligen trång variationsram. På detta liksom på andra områden måste dock gälla att även ett helt okomplicerat verk erhåller skydd, om det är tillräckligt originellt.

Enligt 2 § URL innefattar upphovsrätten, med vissa inskränkningar som beskrivs i lagen, uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten, i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning eller bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik. Dessa rättigheter brukar benämnas den ekonomiska rätten.

Framställning av exemplar innefattar varje direkt eller indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket, oavsett i vilken form eller med vilken metod den sker och oavsett om den sker helt eller delvis. Ett verk görs tillgängligt för allmänheten när det framförs respektive visas offentligt och när exemplar av det sprids till allmänheten. Den ekonomiska rätten är begränsad i vissa avseenden. Exempel på inskränkningar är rätten att framställa enstaka exemplar för enskilt bruk (12 § URL), rätten att framställa vissa exemplar till funktionshindrade (17 § URL) och rätten att citera ur verk (22 § URL).

Den rätt som kallas den ideella rätten innefattar t.ex. rätt för upphovsmannen att, då exemplar av ett verk framställs eller verket görs tillgängligt för allmänheten, anges i den omfattning och på det sätt god sed kräver. Inte heller får ett verk ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks, eller verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen (3 § URL).

URL innehåller också bestämmelser om skydd för upphovsrätten närstående rättigheter. Däri ingår skydd för utövande konstnärers (t.ex. sångare, musiker och skådespelare) framförande av verk, framställande av bild- och ljudupptagningar (dvs. film- och skivproducenter) såvitt gäller deras upptagningar (film och t.ex. cd-skivor) samt radio- och tv-företag vad gäller deras utsändningar. Dessa rättigheter varar normalt i 50 år från genomförandet, framställningen etc. av respektive prestation. För närstående rättigheter gäller i stort inskränkningar motsvarande dem som gäller för den egentliga upphovsrätten. Upphovsrättslagen är tillämplig i första hand på svenska verk och prestationer. Sverige har tillträtt internationella överenskommelser på området varför bestämmelserna i betydande utsträckning äger tillämpning på verk och prestationer med ursprung utomlands. Bestämmelser om detta finns i internationella upphovsrättsförordningen (1994:193). Bland internationella konventioner kan främst nämnas Bernkonventionen. Det finns också flera EG-direktiv på området.

Inom området för upphovsrätten och de närstående rättigheterna gäller enligt svensk rätt att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i en sådan rättighet straffas med böter eller fängelse i högst två år (53 och 57 §§ URL).

44

2007/08:KU6

Vid halvårsskiftet 2005 gjordes vissa ändringar i upphovsrättslagen, huvudsakligen med anledning av ett direktiv på området: Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället. I samband med detta infördes inskränkningar i rätten att framställa kopior för privat bruk. Efter lagändringen är det inte tillåtet att kopiera för privat bruk om förlagan till kopian framställts eller gjorts tillgänglig för allmänheten utan upphovsmannen tillstånd. Detta innebär att kopiering för privat bruk av material som lagts ut på nätverk som Internet utan upphovsmannens tillstånd inte längre är tillåten (prop. 2004/05:110, bet. 2004/05:LU27, rskr. 2004/05:247).

Polisanmälningar mot åklagare och polis

Även polismyndigheten har fått ta emot anmälningar mot åklagare och polis med anledning av husrannsakan hos The Pirate Bay. Åklagarmyndigheten, Utvecklingscentrum i Umeå, har den 11 december 2006 beslutat att inte inleda förundersökning när det gäller anmälningar mot åklagare och polis.

JO:s granskning av polis och åklagare samt tjänstemän hos Regeringskansliet

Justitieombudsmannen (JO) har med anledning av husrannsakan hos The Pirate Bay fått ta emot ett flertal anmälningar. JO har skrivit av alla anmälningar, och chefs-JO Mats Melin beslutade att som initiativärende granska polis och åklagare samt tjänstemän hos Regeringskansliet. JO fattade beslut i initiativärendet den 2 april 2007.

Av JO:s beslut framgår att JO har granskat Åklagarmyndighetens (internationella åklagarkammaren i Stockholm) akt i ärendet samt handlingar från Justitiedepartementet beträffande fildelning och angränsande frågor. Vidare har den e-postkorrespondens som förekommit granskats i aktuella hänseenden på plats i departementet. Handlingar har infordrats från Polismyndigheten i Stockholms län, Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt samt från Åklagarmyndigheten, Utvecklingscentrum i Stockholm och Umeå. JO har också inhämtat muntliga upplysningar från två åklagare, bland dem Håkan Roswall och en kriminalinspektör, Jim Keyzer.

JO fann inte anledning att kritisera de befattningshavare som varit föremål för granskning i ärendet.

När det gäller frågan om polis och åklagare har utsatts för påtryckningar i brottsutredningen beträffande The Pirate Bay har JO först påpekat att JO:s tillsyn inte omfattar statsråd och att endast svenska myndigheters handlande kan bli föremål för granskning. JO noterar att amerikanska branschorganisationer såsom t.ex. Motion Picture Association (MPA) har visat ett betydande intresse av att försöka förmå statsmakterna i Sverige att uppmärksamma frågan om olaglig fildelning och andra angränsande immaterialrättsliga problem. JO anför vidare följande.

45

2007/08:KU6

En skillnad mellan förhållandena i Sverige och dem i flertalet andra länder, av betydelse för bl.a. lobbyverksamheten, är svenska förvaltningsmyndigheters självständighet när det gäller beslut i enskilda ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild eller som rör tillämpning av lag. Regeringen, ett statsråd eller en företrädare för Regeringskansliet kan således inte bestämma vilket beslut som polis eller åklagare har att fatta med anledning av en brottsanmälan eller vilka beslut som bör fattas inom ramen för en förundersökning. Jag noterar att Dan Eliasson också framhöll detta i sitt brevsvar till MPA.

En annan sak är att regeringen givetvis genom generella föreskrifter kan ge direktiv till förvaltningsmyndigheter, även inom området för myndighetsutövning. Genom bl.a. förslag till lagändringar, ökade anslag eller uttalanden i regleringsbrev kan regeringen styra verksamheten vid de brottsutredande myndigheterna, t.ex. i riktning mot att särskilt prioritera viss brottslighet. Jag anser vidare att principen om förvaltningsmyndigheternas självständighet inte hindrar att t.ex. polis eller åklagare på begäran lämnar allmän information om en viss brottsutredning till företrädare för ett departement.

Jag har inte kunnat finna något stöd i de genomgångna handlingarna för påståendet att tjänstemän i Justitiedepartementet skulle ha försökt påverka polis och åklagares handläggning av brottsutredningen beträffande The Pirate Bay. Naturligtvis kan påtryckningar också ske muntligen. Håkan Roswall och Jim Keyzer har emellertid till JO uppgett att de under handläggningen av ärendet inte från Regeringskansliet eller från någon annan myndighet utsatts för några påtryckningar, eller fått ta emot synpunkter eller önskemål om handläggningen av ärendet. Jag har ingen anledning att betvivla riktigheten av dessa uppgifter. Min slutsats är således att det saknas fog för misstanke om att tjänstemän i Justitiedepartementet skulle ha försökt påverka polis och åklagare i brottsutredningen beträffande The Pirate Bay.

Utskottets ställningstagande

Vad som framkommit i granskningen ger inte anledning till något uttalande från utskottets sida.

46

2007/08:KU6

Utredningsmaterial

Bilaga A1.1 Granskningsanmälan

47

2007/08:KU6

Bilaga A1.2 Granskningsanmälan

48

2007/08:KU6

49

2007/08:KU6

Bilaga A1.3 Granskningsanmälan

50

2007/08:KU6

51

2007/08:KU6

Bilaga A1.4 Granskningsanmälan

52

2007/08:KU6

53

2007/08:KU6

Bilaga A1.5 Promemoria från Regeringskansliet 2007-10-11

54

2007/08:KU6

55

2007/08:KU6

56

2007/08:KU6

57

2007/08:KU6

58

2007/08:KU6

Bilaga A1.6 Promemoria från Regeringskansliet 2007-11-26

59

2007/08:KU6

60

2007/08:KU6

61

2007/08:KU6

Bilaga A1.7 Promemoria från Regeringskansliet 2007-12-05

62

2007/08:KU6

63

2007/08:KU6

64

2007/08:KU6

65

2007/08:KU6

66

2007/08:KU6

Bilaga A2.1 Granskningsanmälan

67

2007/08:KU6

Bilaga A2.2 Granskningsanmälan

68

2007/08:KU6

Bilaga A2.3 Granskningsanmälan

69

2007/08:KU6

70

2007/08:KU6

Bilaga A2.4 Utdrag ur Sveriges Television AB:s hemsida

71

2007/08:KU6

72

2007/08:KU6

Bilaga A2.5 Regeringsbeslut 2006-03-02

73

2007/08:KU6

74

2007/08:KU6

75

2007/08:KU6

Bilaga A2.6 Brev från Motion Picture Association till statssekreteraren Dan Eliasson

76

2007/08:KU6

77

2007/08:KU6

Bilaga A2.7 Brev från statssekreteraren Dan Eliasson till Motion Pictures Association

78

2007/08:KU6

79

2007/08:KU6

Bilaga A2.8 Beslut av Riksdagens ombudsman 2007-04-02

80

2007/08:KU6

81

2007/08:KU6

82

2007/08:KU6

83

2007/08:KU6

84

2007/08:KU6

85

2007/08:KU6

86

2007/08:KU6

87

2007/08:KU6

88

2007/08:KU6

Utfrågning

Bilaga B1 Utfrågning av hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt och kommissionens huvudsekreterare Per Molander

Tsunamibanden

Offentlig utfrågning med hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt samt kommissionens huvudsekreterare Per Molander tisdagen den 4 december 2007

Vice ordförande: Jag hälsar alla välkomna till dagens sammanträde med konstitutionsutskottet och förklarar sammanträdet öppnat.

Punkt 1 på föredragningslistan handlar om granskning av den förra, socialdemokratiska regeringen. Ärendet skulle vi lite förenklat kunna kalla ”Tsunamibanden del 2”. Det handlar om att det har kommit in tre anmälningar kring flodvågskatastrofen och förra regeringens hantering av denna katastrof.

Inom ramen för KU:s granskning av regeringen och regeringsärendenas handläggning har Johan Hirschfeldt och Per Molander, ordförande respektive huvudsekreterare i 2005 års katastrofkommission, kallats till utfrågning vad avser tsunamibanden. Ni är här som tjänstemän och experter och ska inte ställas till ansvar, utan ni är här för att öka KU:s kunskap om själva banden men också om arbetet med er kommission. Dessutom finns det säkert frågor runt detta bord kring andra närliggande frågor, till exempel loggar och säkerhetskopior.

Innan vi ger ledamöterna i KU möjlighet att ställa sina frågor är ni välkomna att göra en inledning. Varsågoda!

Johan Hirschfeldt: Tack så mycket, herr ordförande! Jag ska göra en ganska kort inledning men ändå försöka peka på några viktiga utgångspunkter.

När banden återfanns och granskningsuppdraget gavs förelåg en KU- anmälan som berörde saken. Bandens existens var redan känd i massmedierna. Därmed stod det klart att något måste göras åt materialet. Detaljinnehållet i detta var då inte känt, men visst kunde man förstå att ett arbete med materialet var både känsligt och grannlaga.

En punkt som framstod som viktig för oss i arbetet var vikten av att kontrollorgan, främst konstitutionsutskottet, får korrekta svar i granskningsärendena, annars urholkas riksdagens kontrollmakt och medborgarnas insynsrätt och också tilltron till denna del av det konstitutionella systemet.

En annan aspekt som framstod som viktig var att informations- och IT- hantering måste skötas på ett genomtänkt och ansvarsfullt sätt i alla avseenden, i Regeringskansliet och hos andra myndigheter. Det är naturligtvis särskilt viktigt under krisförlopp och även i efterfasen till en kris.

89

2007/08:KU6

Kommissionens andra betänkande, Tsunamibanden, inrymmer också en utvärdering av hur efterfasen till krisen hanterades i Regeringskansliet. Det gäller bandhanteringen, och det gäller svaren till olika utredande organ.

Det fanns också en framtidsfråga i det här arbetet som för oss framstod som viktig, nämligen lagstiftningsfrågan i fråga om sekretess. Detta har även kontakt med en annan del av ärendet som är aktuellt och som vi skriver om. Hur ska dessa band hanteras i framtiden? Då måste man notera vad utredningen har visat kring vad som finns på dem. De är ju inte granskade i detalj i sin helhet utan i ett visst avgränsat avsnitt, men med hjälp av filindex och annan information får man reda på vad detta mycket stora informationsmaterial innehåller. Det innehåller inte bara information som rör katastrofen och krisförloppet utan även arkiverat material från tiden dessförinnan. Detta är material som vi av naturliga skäl inte har granskat, men det finns anledning att anta att den informationen både kan gälla arkiverade allmänna handlingar och andra handlingar som inte är allmänna och som inte heller ska vara det enligt vår grundlag. Det kan vara privata meddelanden och så kallade politikerbrev vilket är ett uttryck man använder i förarbetena. Vi kan använda uttrycket intern partipolitisk information eller tänkepapper som någon har skrivit och som inte faller under begreppet allmänna handlingar.

Det är alltså ett mycket omfattande material, och när nu ett sådant material finns har medborgarna rätt att kräva en korrekt hantering av IT-infor- mation i Regeringskansliet i stort. Sådant är naturligtvis alldeles särskilt viktigt vid regeringsskiften, det regeringsskifte som varit och de som kan komma i framtiden. Vid regeringsskiften ska två motstående intressen kunna hanteras. Dels ska det sakmaterial som behövs för att styra landet kunna gå i arv från regering till regering, dels ska det som är intern politisk information och som finns i Regeringskansliets datasystem – som finns i en enskild befattningshavares arkivlåda och som rör en person som finns i kretsen av politiker i Regeringskansliet – inte tillåtas spilla över till en ny regering.

Allt detta fordrar en skärpt hantering inom Regeringskansliet. Det är det ena. Men det fordrar också att det parlamentariska systemet genom riksdagspartierna tar ett gemensamt ansvar för den här saken.

Jag vill betona kommissionens ursprungliga granskningsuppdrag. Detta var att söka ta reda på vad som hade hänt och söka göra en korrekt bedömning av det som gällde UD:s, Regeringskansliets och myndigheternas verksamheter. Detta stod i centrum för arbetet hos kommissionen i den första fasen. Det arbetssätt som vi då tillämpade var det som kommissioner och utredningar kan göra och som vi beskriver rätt utförligt i betänkandet. Det behöver jag alltså inte ta upp. Jag kan dock notera att det inte finns några närmare regler för hur en sådan utredning ska gå till. Det finns inga förundersökningsbefogenheter. Vi tog under arbetets gång del av många utskrivna e-postmeddelanden. De finns i dag i Riksarkivet i kommissionens arkiv.

90

2007/08:KU6

Vi övervägde, men fann inte något behov av, att under den tiden ha som arbetsmetod i arbetet att eftersöka mejl elektroniskt. Vi skriver om det här i det nya betänkandet. Det finns en redogörelse för just de sakerna. Vi efterfrågade heller inte innehållet i loggar eller datatrafik – med ett undantag, och det gällde en sändlista som också har varit av intresse i KU:s arbete.

När det slutligen gäller arbetet med banden är det väldigt viktigt att skilja på två faser: Å ena sidan var det arbetet som granskaren utförde. Det var jag som hade uppdraget att med mina medarbetare utföra en granskning av banden. Den granskningen ägde rum inom Regeringskansliet. Å andra sidan var det den återinkallade kommissionens arbete: Granskaren granskade banden och hade inga befogenheter när det gäller annat material. Kommissionen tog del av information om och fakta från banden och vidtog vissa ytterligare utredningsåtgärder som också finns redovisade i betänkandet. Det finns anledning att betona att när det gäller dessa ytterligare utredningsåtgärder i de delar som rör mer känsliga frågor var det personers frivilliga val att medverka. Kommissionen hade inga befogenheter i förhållande till tjänstemän eller privatpersoner i de delarna. Förhållandena kring detta finns även det redovisat i betänkandet.

Arbetsuppgifterna var naturligtvis tekniskt mycket komplicerade och också rättsligt sett mycket svåra. Det handlade om att utföra uppdraget inom lagens gränser och med de rätta proportionerliga intresseavvägningarna. Detta gav anledning till de avgränsningar som gjordes och den inriktning av arbetet som blev vår utgångspunkt. Allt detta finns närmare motiverat i betänkandet. Skrivningarna i betänkandet är noga övervägda, och jag kommer när jag ställs inför frågor här säkert många gånger hänvisa till vad vi har skrivit. Jag kommer inte att vilja utveckla alla bedömningar och frågor som finns där, utan jag kommer alltså att falla tillbaka på vad vi har skrivit.

Vice ordförande: Tack för den inledningen! Utöver de tre lite äldre KU- anmälningarna har vi också en något nyare som faktiskt gäller den nuvarande regeringens hantering av samma ärende. Vi har alltså sammantaget fyra KU-anmälningar.

Att jag uppehåller mig en aning vid detta beror på att vi här i KU har traditionen att först ge ordet till dem som gjort själva anmälningarna. Jag tänkte ta dem i kronologisk ordning och därmed först ge ordet till Annie Johansson från Centerpartiet.

Annie Johansson (c): Tack, herr ordförande! Tack också för en innehållsrik information och er möjlighet att närvara inför konstitutionsutskottet. Tillsammans med de betänkanden som Katastrofkommissionen författat har bilden av en avsaknad av en fungerande krishanteringsfunktion vuxit fram och också bekräftats. Ni har också bland annat valt att kritisera dåvarande statsministern i egenskap av högsta chef för Regeringskansliet.

91

2007/08:KU6

I ert betänkande från juni i år har ni en framåtsyftande analys och diskussion vilket är ett bra underlag för fortsatta diskussioner, inte minst här i konstitutionsutskottet. Era betänkanden är väldigt omfattande men också klargörande, och jag har mest frågor av kommenterande art.

Den första frågan gäller de nya uppgifter som har framkommit i medierna de sista veckorna gällande cd-skivor med loggar och undanhållande av dessa cd-skivor. Vad har ni för kommentarer kring detta?

Den andra frågan gäller ert betänkande från i juni. I er slutsats står att det inte finns någon anledning att anta att någon mörkläggning från den politiska nivån har ägt rum i samband med bandfrågan. Hur påverkar det nya material som nu kommit upp er bedömning i den frågan?

Jag stannar där så länge.

Johan Hirschfeldt: Jag vill på dessa punkter till att börja med hänvisa till det andra betänkandet. Under arbetets gång uppmärksammade vi förekomsten av något som vi kallar total backup, alltså en annan backup än den som tsunamibanden bestod av. Denna totalbackup var av intresse för oss i ett avseende i sak. Det visade sig nämligen att denna totalbackup hade använts inte bara i ett rent säkerhetssyfte utan också för att skaffa fram information i ett ärende som till att börja med var disciplinärt och så småningom blev ett brottmål. Materialet hade använts i Regeringskansliet i det syftet.

Vi hade inte anledning att gå djupare i det materialet när det gällde vår grunduppgift, och det framgår också av betänkandet. Vi skriver så här: ”De uppgifter kommissionen ansett sig behöva har också antingen funnits tillgängliga i bandmaterialet eller kunnat efterfrågas på sedvanligt sätt vid utfrågningar. Kommissionen har inte sett något behov av uppgifter om datoranvändning från andra loggar än dem på banden.”

Som granskare hade jag inte med något annat än tsunamibanden att göra. Kommissionen ställde frågor om detta och skrev om det i sitt betänkande, och vi har sett att Regeringskansliet har svarat på den här frågan. Jag har för egen del ingen ytterligare kommentar i den delen. Har Per något ytterligare att säga?

Per Molander: Jag vill bara göra ett enkelt klarläggande. Det som sparas på den backup som det har refererats till i massmedierna och som Johan kallade för total backup är en delmängd av den information som finns i den löpande backuptagningen. Det är alltså ingen ny information. Därmed hade kommissionen tillgång till all information för den relevanta perioden.

Som en konsekvens av det har de bedömningar som kommissionen gjort inte påverkats av detta. Vi kände till det, som sagt. Det finns nämnt i betänkandet på några ställen.

Annie Johansson (c): Jag har ytterligare en specifik fråga. Det handlar om den sekretess som ni tog upp inledningsvis. Vi bereder nu ett lagförslag om fortsatt sekretess som rör de aktuella tsunamibanden. Vad är er bedömning om en fortsatt sekretess för just de band som ni har granskat?

92

2007/08:KU6

Johan Hirschfeldt: Jag företräder ju normalt Svea hovrätt. Svea hovrätt fick den här departementspromemorian på remiss. Jag funderade över om jag skulle delta i ärendet eller inte. Jag kom fram till att med den kunskap som jag hade var det korrekt att delta. Jag skrev ett yttrande tillsammans med medarbetare som hade arbetat med den här frågan eller sysslat med sekretesslagstiftning.

Lagrådet har ju behandlat det hela och regeringen har avlämnat en proposition. Jag vill inte kommentera det med några nya ytterligare ståndpunkter. I hovrättens remissyttrande var vi angelägna om att en lagstiftning inte skulle få generella verkningar utan vara inriktad på just det här. Vi var också inne på att det fordrades en utredning. Jag har ju kunnat notera att det står i regeringspropositionen. Vi var också inriktade på att man kunde tänka sig en tidsbegränsad lagstiftning.

Därutöver vill jag bara säga att det är lagtolkningsfrågor. De lagtolkningsfrågorna ligger på KU:s lagstiftningsområde. Det finns allmänna handlingar och det finns icke allmänna handlingar i det här materialet.

En synpunkt som jag vill framföra är att allmänheten kan begära att få ta del av allmänna handlingar i det här materialet. Det går att göra en ansökan om det. En sådan ansökan kan ju fordra ett ställningstagande till om en viss handling är allmän eller inte. Det kanske blir en tolkningsfråga om ett visst dokument är ett privat dokument, ett politikerbrev eller en allmän handling. Vem ska göra den prövningen? Det är regeringen som ska göra den prövningen. Samtidigt kan det där dokumentet beröra ett tidigare regeringsförhållande. Det är alltså en ytterst känslig aktivitet som ska utövas.

Jag har funderat mycket kring dessa frågor under det dryga halvår då vi har arbetat med detta. Jag har sagt mig att man kanske inte bara kan överlämna det till tjänstemän. Man kanske inte bara kan överlämna det till den sittande regeringen. Det kanske fordras någon form av insynsgrupp eller ett visst arrangemang för att en sådan process ska vinna tilltro i hela det parlamentariska systemet. Det är, enligt min mening, mycket känsliga frågor.

Ingvar Svensson (kd): Herr ordförande! Tack för ett väldigt bra dokument som ni har producerat i katastrofkommissionen. Det är väldigt distinkt och genomarbetat.

Jag har tre frågor.

Detta är en grannlaga uppgift för konstitutionsutskottet. Vi granskar ju regeringen och inte regeringstjänstemännen – det ligger ju på JO:s bord. Att dra den gränsen är svår på just det område som vi granskar för närvarande.

Det står i ert betänkande hur dokumenten från till exempel rättschefen till KU sändes vidare och vilken politisk granskning de var utsatta för. Det står också att statssekreterare hade tillgång till dessa.

Har ni någon uppfattning om huruvida statsministern var informerad om de handlingar som gick över till KU under vår tidigare granskning?

93

2007/08:KU6

Jag begärde redan vid en utfrågning under den första hälften av februari att vi skulle få in de här loggarna. På Regeringskansliet kan man inte ha varit omedveten om att det fanns ett sådant önskemål. Formellt gick inte frågan över förrän den 23 mars. Vi fick svar den 27 mars.

I ert betänkande sägs det att tsunamibanden sparades bland annat för kommissionens räkning. Den normala följdfrågan borde kanske ha varit varför man inte tog samma hänsyn till att KU också behövde sådant material. Det var ju känt att KU också granskade den här frågan. Ställde ni följdfrågor på den delen? Har ni grävt djupare när det gäller konsekvensen av hanteringen?

Ni säger att KU behöver ompröva sina arbetsmetoder när det gäller att inhämta information. Det vore intressant att få veta hur det skulle gå till. Jag har svårt att tänka mig att vi ska ha något slags generell inspektionsrätt som till exempel JO har.

Johan Hirschfeldt: Vi efterhörde vilka rutiner som gällde för beredningen av svaren till KU. Det lämnade vi också en viss redovisning för. Vi ställde frågor om det.

Statsrådsberedningens rättschef bereder svaren och de föredras för en statssekreterare i Statsrådsberedningen. Om en viss statssekreterare är berörd är det en annan statssekreterare som har granskningsuppgiften. Vad jag kan erinra mig går vi inte närmare in på i vilken mån det sker en avstämning med något statsråd.

Allmänt sett är min gamla erfarenhet från Statsrådsberedningen i de här ärendena att statsråden är informerade om de svar som lämnas. Men jag kan inte säga någonting om hur praxis ser ut i dag.

Den andra frågan gällde sparandet av tsunamibanden och motiven för sparandet och att de sparades för kommissionen.

Vi hörde Gunnar Holmgren och andra om detta. Vi skriver också i betänkandet att grundtanken att spara banden framstår som vällovlig i ett avseende. Det kunde ju till exempel vara viktigt att senare kunna klarlägga i vilken mån drabbade personer hade försökt att ta kontakt med Regeringskansliet. Det kunde finnas uppgifter om vad som hade hänt som kunde vara av betydelse att spara. Grundtanken bedömde vi som vällovlig.

Det framgår av betänkandet att vårt utredningsarbete i ganska hög grad har avgränsats till de sakfrågor där bland annat KU hade ställt frågor som inte hade fått fullständiga eller korrekta svar. Den konkreta fråga som du nu ställde har jag inget minne av att vi ställde under arbetet.

Per Molander: Om vi talar om det ursprungliga beslut som Gunnar Holmgren fattade var det inte, såvitt jag kan minnas från utfrågningen av honom, någon särskild inriktning på kommissionen. Det var en granskning i allmänhet. Han visste att det här skulle komma att granskas även i KU.

Det som sedan gick fel var ju att Gunnar Holmgren försvann till en annan post och att överlämningen inte fungerade. Där uppkom ett informationsglapp.

94

2007/08:KU6

Johan Hirschfeldt: Den sista frågan som gällde KU:s rutiner har vi nog skrivit tillräckligt om. Det är några ord på vägen. Vi ska nog överlämna det till utskottets egna överväganden. Vi tyckte att det fanns anledning att redovisa några reflexioner.

Ingvar Svensson (kd): Frågan om hänsyn till kommissionen var ju i ett senare skede. Ni redovisade skälen till att man sparade banden efter det att Holmgren hade gett instruktionen. Där framgår att det bland annat var för kommissionens räkning. Ni har tydligen inte frågat om man skulle ha sparat dem även för KU:s räkning.

Ordföranden: Jag tolkar huvudskakningen som nej.

Mauricio Rojas (fp): Herr ordförande! Tack för inledningen och svaren. Jag har två frågor. Den första gäller backupen eller cd-skivorna som nu

är allmänt kända. När fick ni veta att de fanns över huvud taget? Jag hittar informationen att ni i februari 2007 fick veta att det fanns information som inte var gallrad när det gäller brandväggsloggar. Visste ni om detta tidigare? Enligt vad vi har fått veta i ett svar från Regeringskansliet var det vida känt inom Regeringskansliet att detta fanns.

Min andra fråga gäller den motivering som ni ger för beslutet att inte kräva materialet. På s. 82 i betänkandet finns det två motiveringar. En är formalistisk. Ni säger att ni inte har befogenheter att göra detta. Ni skulle granska banden, inte något annat.

I nästa stycke finns en mer innehållsmässig motivering: Vi behövde dem inte.

Det är inte riktigt samma sak. Jag vill att ni kommenterar det. Johan Hirschfeldt: Jag förstod inte frågan om formalistisk.

Mauricio Rojas (fp): Jag ska förtydliga.

I första stycket står det att det fanns ett regeringsbeslut om materialet, det vill säga banden, men inte om något annat. Ni säger att skälet att inte begära cd-skivorna var just det.

I nästa stycke säger ni att ni hade allt ni behövde. Ni behövde inte det material som fanns på cd-skivorna. Det är två sätt att motivera någonting.

Johan Hirschfeldt: Den första frågan är lätt att besvara. Det framkom vid de första utfrågningarna vi hade med IT-ansvariga på Regeringskansliet. De är datumsatta i en fotnot till den uppgiften. De hölls i början av 2007, så fort vi hade kommit i gång med utredningen. Vi fick en allmän orientering om uppbyggnaden av Regeringskansliets IT-system och vilka loggar som genereras.

Det var inte känt för oss tidigare. Men som jag sade tidigare fanns det ingen annan information i de extra backupper än den som fanns i bandmaterialet. Därför var det helt enkelt inte särskilt intressant för oss att gräva just där. Det enda intresse det har är att det sparas längre än den standardperiod som gäller för ordinarie backuptagning, och det hade kommissionen inget behov av för sitt utredningsuppdrag.

95

2007/08:KU6

Johan Hirschfeldt: Jag kan ta en annan sak. Det här med att totalbackuppen skulle vara vida känd och att Regeringskansliet skulle ha skrivit det i ett svar till KU kan jag för min del inte bekräfta. Jag ska väl inte uttolka det, utan det är utskottets sak. Men jag kan ändå notera att det står så här i Regeringskansliets svar: Att e-posttrafik och annan datoranvändning loggas var känt inom vida kretsar i Regeringskansliet.

Ja, det ska ju varje tjänsteman i Regeringskansliet känna till. Det finns personalinformation som handlar om sådant, så det är inte något så uppseendeväckande.

Mauricio Rojas (fp): Men ni visste egentligen inte att detta fanns under hela utredningen av tsunamin?

Johan Hirschfeldt: Nej, i betänkandet finns det en anteckning om att det är dagtecknat den 17 februari, tror jag. Det är då kunskapen om detta kommer.

Mauricio Rojas (fp): Tycker ni inte att det är anmärkningsvärt att ni inte har fått reda på detta under hela Tsunamiutredningen?

Johan Hirschfeldt: I betänkandet redovisar vi också den syn som kommissionen hade när det gäller hur man såg på elektroniskt informationsmaterial i grundarbetet. Det är redovisat i det inledande avsnittet i betänkandet och i en särskild bilaga – jag tror att det är bilaga 2 eller 3 – i betänkandet. Där går vi igenom det arbetssätt vi hade under 2005.

Vi skaffade oss en allmän information om vad det fanns för elektroniska system i Regeringskansliet, men vi använde inte den arbetsmetoden. Det hade sina skäl i att en kommissions arbetssätt inte är närmare reglerat. Information i datasystem kan vara känslig, vilket framgår av det här ärendet, när det gäller meddelarskyddsfrågor. Rätten att granska telefonloggar är ytterligt begränsande reglerad i en särskild lag. Allt det där var skäl som gjorde att vi valde en mer beprövad och manuell utredningsmetod.

Mauricio Rojas (fp): Ändå är det så att 2005 visste ni inte att det här fanns. Ni gjorde bedömningen av det ni behövde eller inte på basis av det. Det tycker jag är mycket anmärkningsvärt – att ni inte fick veta att det här fanns. Sedan kunde ni göra den bedömning ni ville, men ni visste inte att det här materialet fanns över huvud taget.

Johan Hirschfeldt: Jag tror inte att vi kan säga att vi efterfrågade det.

Per Molander: Det gäller ju Lennart Brittners mejl. Det var undantaget. Där efterfrågade vi information av det här slaget. Det är klart att den frågan hade gått att ta väsentligt längre i vårt ursprungliga utredningsarbete, om vi hade fått information om det här då.

Ordföranden: Då går ordet till det fjärde parti som har gjort en anmälan i detta ärende, nämligen Socialdemokraterna.

96

2007/08:KU6

Helene Petersson i Stockaryd (s): Tack för inledningen och svaren och framför allt för rapporten! Jag tycker att den har gett väldigt mycket i hanteringen och de frågeställningar som vi har fått till oss i anmälningarna.

KU har sedan kompletterat med egna frågor till Regeringskansliet också, och vi kanske har anledning att vara lite självkritiska när det gäller hur vi levererar frågebatterier och vilken svarstid vi kräver från Regeringskansliet.

Vår granskning inriktar sig framför allt och enbart på statsrådens ansvar och agerande. Det är bra att ni har lyft fram framtiden när det gäller sekretessfrågorna, för det är en stor bit. Den hanterar vår anmälan bland annat också, alltså hur man hanterar de här sakerna och den grundlagsskyddade meddelarfriheten. Det är bra. Om det finns några ytterligare kommentarer till detta är jag tacksam för det.

Men framför allt har jag tittat på vad vi skrev i KU i vårt betänkandesvar. Där har vi bland annat plockat upp kritik när det gäller organisationen, Statsrådsberedningens generella ansvar och informationen. Detta är punkter som ni också i ert betänkande har lyft fram – otydliga beslut och oklar ansvarsfördelning.

Finns det något i det som har kommit fram nu som i princip skulle förändra den skrivning som vi hade i KU i det förra betänkandet? Finns det någon kommentar till den biten?

Johan Hirschfeldt: Nej, jag tror inte det. Jag tror att det håller sig inom ramen, så att säga. Men jag är lite ställd inför frågan, så jag nöjer mig med att säga att det fyller ut bilden.

Helene Petersson i Stockaryd (s): Jag tror att jag nöjer mig med det, för jag tycker att det är en fullgod redogörelse vi har fått i er rapport.

Ordföranden: Då går vi vidare med de partier som inte har gjort någon anmälan i detta ärende. Det är tre stycken, och störst av dessa tre är Moderaterna.

Henrik von Sydow (m): Ordförande! Tack för inledning och svar. Det var inte minst intressant med de framåtsyftande synpunkter som lyfts fram här och i rapporten.

Det som har varit utgångspunkten och grunden för ert granskningsarbete har varit att informationen från Regeringskansliet ska lämnas med iakttagande av krav på saklighet som finns i 1.9. Här ligger inte bara att informationen ska vara korrekt utan också relevant och fullständig.

Ni skriver att ert intryck är att utfrågningar med tjänstemän huvudsakligen möttes på ett mycket korrekt sätt och därför blev effektiva för ert arbete. Ni lyfter också vid ett par punkter fram indikationer på att överordnade i Regeringskansliet uppfattas som restriktiva i sin syn på vilken information som borde ha lämnats över.

97

2007/08:KU6

Jag skulle ändå vilja be er kommentera och något fylla ut er text här. Vid en samlad bedömning och utifrån ert granskningsperspektiv – lever regering och regeringskansli upp till kraven om att informationsgivningen ska vara korrekt, relevant och fullständig?

Johan Hirschfeldt: Svaren ligger i betänkandena. Just den passus som handlar om att överordnade befattningshavare kunde ha ett restriktivt förhållningssätt är mer en känsla som inte bygger på något mer omfattande sakunderlag, men som vi efter moget övervägande ändå sade oss att vi ville skriva in i betänkandet.

Henrik von Sydow (m): Jag förstår det. Det är verkligen en utmärkt rapport på just de här områdena. Men man kanske kan fråga sig vilken typ av indikatorer det var som ni kände på detta område?

Johan Hirschfeldt: Jag har inte något svar på det i dag. Det är också så att tiden har gått, och jag vill nöja mig med det svar jag lämnade.

Ordföranden: Vi går vidare till Vänsterpartiet.

Marianne Berg (v): Det har varit många frågor och många svar uppe här. Jag vill göra ett annat inlägg, som jag egentligen kanske skulle rikta till regeringen. Men jag kanske kan få en bedömning här.

Om en stor katastrof av den här typen som inträffade händer igen – anser ni då att vi har en bättre beredskap i dag? Eller är det arbete som ska ha startat för länge sedan inte riktigt riggat? Ni borde kanske ha en synpunkt eller i alla fall ha haft en insyn i detta. Jag har funderat mycket på om vi fram till i dag har fastnat endast i den stora skuldfrågan.

En annan fundering jag har är detta om det händer igen, som jag var inne på från början. Jag har en fråga eftersom dessa säkerhetskopior undanhölls, vilket beslutades om av en person. Anser ni att det i framtiden bör finnas en rutin för att spara säkerhetskopior?

Johan Hirschfeldt: Jag ska försöka svara något. Man söker ju ständigt facit när det är katastrofer och kriser av olika slag. Vi har inte på något ordnat sätt sysslat med att utvärdera vad som har hänt efter tsunamikatastrofen. Det kan inte bli annat än personliga synpunkter, och jag vet inte om det är riktigt på sin plats att lämna sådana. Det pågår ett arbete om hur krisberedskapen ska förbättras.

Jag håller med om att det är viktigt att blicka framåt och ha det perspektivet, men det här är ett område som fordrar ständig bevakning, utveckling, övning och vidareutveckling.

Frågor om säkerhetskopior, loggar och sådant är ett mycket stort och viktigt komplex allmänt sett. Det visar det här lagstiftningsärendet, bland annat. Det är också viktigt att man i krishanteringssammanhang har en genomtänkt syn på dokumentationsfrågan. Då kan sådant här material vara viktigt. Här finns också naturligtvis en hel del känsliga och viktiga lagstift-

98

2007/08:KU6

ningsfrågor även vid sidan av dem som gäller sekretessreglerna. Därför är det inte helt lätt att ta ställning i en sådan här fråga. Den behöver man nog utreda och gå igenom särskilt.

Marianne Berg (v): Då är jag nöjd med detta.

Mikael Johansson (mp): Ordförande! Jag har en fråga utifrån den klarhet som säkerhetspolisen konstaterar: Någon hundraprocentig klarhet om exakt vilken e-posttrafik som förevarit under tiden den 20 december till den 27 december 2004 kommer aldrig att kunna nås på grund av ett mjukvarufel.

Vilka särskilda frågor föranleder det när det gäller de personer som var inblandade, och vilka svar framkom just utifrån det perspektivet kring vad de här personerna eventuellt faktiskt skulle ha kunnat motta utan att det ”har fastnat” på tsunamibanden?

Per Molander: Vi ställde frågor åt det här hållet. Men den person eller de personer som var aktuella där får generellt sägas inte ha haft någon så god minnesbild av vad som fanns i deras e-brevlåda just den 26 december på eftermiddagen att det gav någon vidare ledning. Snarast har det varit så att det vi har tagit fram på de här banden har varit ett stöd för minnet för dem som vi har frågat ut. Jag tror att det är att begära lite för mycket att de skulle ha så gott minne av precis vilken e-post de tog emot och vad de hann radera, om de nu var inne på jobbet under den där eftermiddagen.

Som helhet gör vi bedömningen i rapporten att bilden i stort knappast skulle förändras av ytterligare något e-postmeddelande. Det är klart att det är en bedömning som görs med viss osäkerhet, men den känns ganska trygg i alla fall.

Johan Hirschfeldt: Det som fanns kvar i e-postbrevlådorna den 27:e från den här tiden blev inte förstört. Hade det inte raderats så låg det där. Interna meddelanden inom Regeringskansliet mellan två personer generar både en avgående och en inkommande information, så vi kunde följa upp det i någon mån på det sättet.

Mikael Johansson (mp): Men rent tekniskt skulle det kunna ha varit så att i inkorgen låg meddelanden som vederbörande hade raderat och där de aldrig satt några spår i de så kallade tsunamibanden just på grund av det här mjukvarufelet. Ur den aspekten är Säpos bedömning ganska tydlig och klar i det fallet, även om er bedömning ändå var att ni kom till slutsatsen att allt tyder på att det mesta är med.

Men rent tekniskt är det möjligt?

Per Molander: Ja, svaret på den frågan är ja.

Ordföranden: Alla sju partier har ställt sina första frågor. Jag har tittat runt bordet för att se om jag ser några fler som vill ha ordet. Det har jag inte gjort.

99

2007/08:KU6

Den här utfrågningen är en del i vad jag skulle kalla en förtroendeskapande åtgärd. Ni har gjort ert utredningsarbete. Ni har gjort en utmärkt rapport. Den här utfrågningen har också varit en del i att för allmänheten visa att vi tar till vara all er erfarenhet och kunskap i vår vidare behandling.

Jag skulle ändå vilja veta följande. Den svenska staten har ju flera granskande delar. Finns det någon pusselbit som ni, nu när det har gått lite tid, tycker saknas och där KU skulle kunna ha en roll att lägga den sista biten eller försöka skapa klarhet om det fattas någon bit i det stora pusslet?

Johan Hirschfeldt: Jag är rädd för att jag inte har några egentliga synpunkter på det. Den konstitutionella kontrollmakten inrymmer ju numera inte bara JO och konstitutionsutskottet utan också Riksrevisionen, och vi uppmärksammade det i betänkandet. Riksrevisionen hade gjort ett antal intressanta granskningar av hur myndighetsledningar arbetade med IT-säkerhets- frågor. Det kändes angeläget att lyfta fram även det, för det visar på en ny pusselbit i kontrollmakten. Jag har nog inget ytterligare att säga i den frågan.

Ordföranden: Då avslutar vi med att tacka Johan Hirschfeldt och Per Molander för att ni har kommit hit. Det har varit väldigt värdefullt.

100	Tryck: Elanders, Vällingby 2008