Justitieutskottets betänkande 2007/08:JuU22 | |
Sveriges antagande av rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder | |
Sammanfattning
I ärendet behandlar utskottet proposition 2007/08:141 Sveriges antagande av rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder och en motion som väckts med anledning av propositionen.
Regeringen föreslår att utkastet till rambeslut godkänns av riksdagen. Rambeslutet syftar till att förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller att inhämta föremål, handlingar eller uppgifter som ska användas i straffrättsliga förfaranden och som finns i en annan medlemsstat. I propositionen redovisar regeringen sin bedömning av vilken lagstiftning som behövs för att genomföra rambeslutet. Propositionen innehåller dock inga lagförslag.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionen.
I betänkandet finns en reservation (v, mp).
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. | Avslag på propositionen |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Ju34. |
Reservation (v, mp)
2. | Godkännande av rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder |
| Riksdagen godkänner 1. det inom Europeiska unionen upprättade utkastet till rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder för att inhämta föremål, handlingar eller uppgifter som ska användas i straffrättsliga förfaranden, 2. att Sverige ska lämna en förklaring enligt artikel 13 punkt 1f. Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:141 punkterna 1 och 2. |
Stockholm den 22 maj 2008
På justitieutskottets vägnar
Thomas Bodström
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Thomas Bodström (s), Inger Davidson (kd), Henrik von Sydow (m), Krister Hammarbergh (m), Margareta Persson (s), Ulrika Karlsson i Uppsala (m), Elisebeht Markström (s), Cecilia Wigström i Göteborg (fp), Karl Gustav Abramsson (s), Inge Garstedt (m), Helena Bouveng (m), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s), Otto von Arnold (kd), Mehmet Kaplan (mp), Maryam Yazdanfar (s) och Karin Nilsson (c).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Den 14 november 2003 presenterade Europeiska kommissionen ett förslag till rådets rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder (KOM [2003] 688 slutlig). En faktapromemoria har upprättats över förslaget till rambeslut (2003/04:FPM73).
Europaparlamentet godkände förslaget till rambeslut den 31 mars 2004 (EUT C 103E, 29.4.2004, s. 452) och lämnade vissa ändringsförslag i sitt yttrande (EUT C 103E, 29.4.2004, s. 659).
Vid ministerrådet för rättsliga och inrikes frågors möte den 1–2 juni 2006 nåddes en principöverenskommelse om innehållet i rambeslutet. Sverige lämnade i samband därmed en parlamentarisk granskningsreservation. Överenskommelsen avser ett utkast till rambeslut som i väsentliga delar skiljer sig från det ursprungliga förslaget. Den av ministerrådet överenskomna texten har varit föremål för slutlig granskning av EU:s språkexperter, de s.k. juristlingvisterna.
Regeringen har under förhandlingsarbetet fortlöpande informerat och samrått med riksdagen. Företrädare för Justitiedepartementet har sammanträtt med justitieutskottet vid ett flertal tillfällen. Vidare har justitieministern vid sammanträden i EU-nämnden redogjort för förhandlingsarbetet och den svenska positionen.
Regeringen har för avsikt att anta rambeslutet så snart som möjligt. Medlemsstaterna kommer att ha viss tid på sig från det att rambeslutet antas till det att rambeslutet ska vara genomfört i nationell rätt. Enligt regeringen kommer Sverige därvid att sträva efter en genomförandetid om minst två år.
Inom Justitiedepartementet har departementspromemorian Sveriges antagande av rambeslutet om en europeisk bevisinhämtningsorder (Ds 2008:9) utarbetats. Promemorian har remissbehandlats. Remissyttrandena och en sammanställning av remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2008/1089/BIRS).
Utskottet noterar att i bilagan med rambeslutstext i propositionen är fotnoten till artikel 23 punkt 5 felaktig. I fotnoten står: Fem år efter det att detta rambeslut har trätt i kraft. Den riktiga tidsangivelsen ska vara tre år. I övrigt förekommer det ett antal felaktigheter av redaktionell natur både i rambeslutet och i det till rambeslutet bilagda formuläret. Den senaste versionen av rambeslutstexten finns i bilaga 2.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Inom Europeiska unionen har det utarbetats ett utkast till rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder för att inhämta föremål, handlingar eller uppgifter som ska användas i straffrättsliga förfaranden. Rambeslutet syftar till att förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller att inhämta bevis som finns i en annan medlemsstat. I propositionen föreslås att utkastet till rambeslut ska godkännas av riksdagen.
Utgångspunkten i rambeslutet, som bygger på principen om ömsesidigt erkännande, är att det är den medlemsstat som bedriver en brottsutredning som avgör om viss bevisning ska inhämtas även om den finns i en annan medlemsstat. Den stat som behöver bevisningen ska utfärda en bevisinhämtningsorder som skickas till den stat där föremålen, handlingarna eller uppgifterna finns. Den mottagande staten ska sedan erkänna och verkställa ordern i enlighet med rambeslutets regler. Föremålen, handlingarna eller uppgifterna ska hämtas in i enlighet med den verkställande statens nationella regler. Någon prövning av beslutet att bevisningen ska inhämtas får dock inte göras där.
Den tidpunkt då medlemsstaterna ska ha genomfört bestämmelserna i rambeslutet är ännu inte bestämd. I propositionen redovisas en bedömning av vilken lagstiftning som behövs för att genomföra rambeslutet.
Utskottets överväganden
Godkännande av rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner det inom EU upprättade utkastet till rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder för att inhämta föremål, handlingar eller uppgifter som ska användas i straffrättsliga förfaranden samt att Sverige lämnar en sådan förklaring som anges i artikel 13 punkt 1f i rambeslutet. Riksdagen avslår en motion om att inte bifalla propositionen.
Jämför reservation (v, mp).
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen att Sverige ska anta rambeslutet om en europeisk bevisinhämtningsorder. Rambeslutet är inriktat på att inhämta föremål, handlingar och uppgifter som erhållits genom processrättsliga åtgärder och som finns direkt tillgängliga i en annan medlemsstat. Det syftar bl.a. till att tillhandahålla en ny ordning för det fortsatta förfarandet sedan frysning skett och därmed ersätta den traditionella rättsliga hjälpen i dessa situationer. Det innebär att bevismaterial som först har blivit föremål för frysning därefter kan bli föremål för en bevisinhämtningsorder. Rambeslutet omfattar däremot inte förhör med misstänkta, tilltalade, vittnen eller brottsoffer, förutom i ett visst avseende, nämligen vittnesmål från personer som är närvarande när en bevisinhämtningsorder verkställs. Rambeslutet omfattar inte heller inhämtning av uppgifter i realtid, t.ex. avlyssning av kommunikation, eller bevisning i form av sådana föremål, handlingar eller uppgifter vilka kräver någon form av ytterligare utredning eller analys.
Enligt regeringen är målet med rambeslutet att i straffrättsliga förfaranden förenkla och effektivisera inhämtande av bevisning från en annan medlemsstat. Bevisinhämtningsordern avser bara straffrättsliga förfaranden, vilka närmare specificeras i rambeslutet. En förutsättning för att en bevisinhämtningsorder ska få utfärdas är att den avser en gärning som är straffbar i den utfärdande staten. Att detta samarbete inte är begränsat till vissa typer av brottslighet är enligt regeringens mening helt naturligt, eftersom det överensstämmer med vad som redan i dag gäller för internationell rättslig hjälp i traditionell form. Frågor om tvångsmedelsanvändning ska enligt rambeslutet avgöras i den verkställande staten. I det sammanhanget kan vissa krav på brottets beskaffenhet ställas upp. Vad som ska avses med föremål, handlingar och uppgifter definieras inte i rambeslutet och får därför avgöras av respektive medlemsstat.
Enligt artikel 13 punkt 1f får erkännande och verkställighet av en bevisinhämtningsorder vägras på grund av att brottet helt eller delvis har begåtts i den verkställande staten. Vägransgrunden omfattar även fall då brottet har begåtts utanför den utfärdande staten och det inte vore möjligt att lagföra brottet i den verkställande staten om det har begåtts utanför den statens territorium. Enligt regeringen bör frågan om en vägransgrund av detta slag bör tillämpas i förhållande till bevisinhämtningsordern noga övervägas i det lagstiftningsarbete som behövs för att genomföra rambeslutet. För att bevara möjligheten att tillämpa vägransgrunden bör enligt regeringen Sverige vid antagandet av rambeslutet avge en förklaring om avsikten att införa den i nationell rätt. Det är möjligt att senare återkalla förklaringen.
Motionen
I motion Ju34 (v) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna vänder sig mot principen om ömsesidigt erkännande och anser också att det föreslagna rambeslutet innehåller allvarliga oklarheter.
Utskottets ställningstagande
Det pågår inom EU ett omfattande arbete för att förbättra det straffrättsliga samarbetet. Målsättningen är att samarbetet ska bygga på principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga beslut. Enligt utskottets mening utgör bistånd med bevisinhämtning en central del av det straffrättsliga samarbetet. Det kan samtidigt vara förenat med betydande svårigheter i praktiken. Ett väl fungerande system för bevisinhämtning inom EU är av stor betydelse för bekämpningen av alla former av brottslighet, inte minst när det gäller allvarlig och gränsöverskridande brottslighet. Utskottet anser det positivt att ett samarbete som utgår från principen om ömsesidigt erkännande nu också införs i fråga om bevisinhämtning.
Som regeringen påpekar avser rambeslutet om en europeisk bevisinhämtningsorder bara straffrättsliga förfaranden. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är naturligt att detta samarbete inte är begränsat till vissa typer av brottslighet eftersom det överensstämmer med vad som redan i dag gäller för internationell rättslig hjälp i traditionell form.
I rambeslutet definieras inte vad som ska avses med föremål, handlingar och uppgifter, utan detta får avgöras av respektive medlemsstat. Utskottet anser i likhet med regeringen att begreppen föremål och handlingar är enkla att avgränsa samt att begreppet uppgifter främst torde ta sikte på sådana uppgifter som finns i handlingar eller på föremål. En närmare analys av begreppet uppgift redovisas i propositionen (s. 22 f.). Som regeringen anför bör en utgångspunkt i det här sammanhanget vara att de regler som gäller för inhämtande av bevis i ett nationellt förfarande även ska gälla vid verkställighet av en bevisinhämtningsorder. Detta kan t.ex. avse regler för sekretess och hantering av personuppgifter.
Utskottet anser i likhet med regeringen att frågan om den aktuella vägransgrunden i artikel 13 punkt 1f bör tillämpas i förhållande till bevisinhämtningsordern noga bör övervägas i det lagstiftningsarbete som behövs för att genomföra rambeslutet. Eftersom en förklaring om att tillämpa vägransgrunden bara kan avges i samband med antagandet av rambeslutet, bör Sverige avge en sådan förklaring.
Sammanfattningsvis anser utskottet att en effektiv svensk brottsbekämpning förutsätter bra verktyg för att samarbeta med andra stater. Rambeslutet utgör ett led i en positiv utveckling av det straffrättsliga samarbetet inom EU, och bevisinhämtningsordern är ett verktyg som svenska brottsutredande myndigheter bör få tillgång till. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen och avstyrker motion Ju34.
Reservation
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservation. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
Avslag på propositionen, punkt 1 (v, mp) |
av Lena Olsson (v) och Mehmet Kaplan (mp). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår proposition 2007/08:141. Därmed bifaller riksdagen motion 2007/08:Ju34.
Ställningstagande
Det är positivt att man inom EU samarbetar för att inhämta bevis som kan användas i straffrättsliga förfaranden. Vi är dock kritiska till principen om ömsesidigt erkännande, vilken det aktuella förslaget till rambeslut bygger på. Det föreslagna rambeslutet innehåller dessutom allvarliga oklarheter. En sådan är att förslaget inte ger tillräcklig klarhet i hur den enskilde ska kunna hävda sin rätt. Det får antas vara relativt svårt att protestera mot exempelvis ett beslag av ett föremål när den myndighet som fattat beslutet befinner sig i ett annat land. Denna kritik hade möjligen kunnat mildras om förslaget endast skulle gälla allvarlig brottslighet, men bestämmelserna är tänkta att omfatta all brottslighet. Enligt rambeslutet kan bevisinhämtning omfatta föremål, handlingar och uppgifter. Vad som menas med uppgifter är oklart. Så länge denna oklarhet kvarstår är det inte heller lämpligt att Sverige förbinder sig att anta lagstiftning för att uppfylla rambeslutet.
Riksdagen bör avslå propositionen.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2007/08:141 Sveriges antagande av rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder:
1. | Riksdagen godkänner det inom Europeiska unionen upprättade utkastet till rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder för att inhämta föremål, handlingar eller uppgifter som ska användas i straffrätsliga förfaranden (avsnitt 7.1). |
2. | Riksdagen godkänner att Sverige ska lämna en förklaring enligt artikel 13 punkt 1f (avsnitt 7.2). |
Följdmotionen
2007/08:Ju34 av Lena Olsson m.fl. (v):
Riksdagen avslår proposition 2007/08:141 Sveriges antagande av rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder.
Bilaga 2
Utkast till rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder
