den 2 mars

Fråga

2006/07:788 Kulturarbetares tjänsteställe

av Ulla Löfgren (m)

till finansminister Anders Borg (m)

År 2005 råkade kulturinstitutionerna i landsorten ut för ett dråpslag när hovrätten i en dom fastställde att frilansande konstnärer inte har rätt att betrakta bostaden som tjänsteställe i samband med kostnadsersättningar. Eftersom de flesta frilansande konstnärer bor i Stockholm, det största arbetsutbudet finns ju där, är detta ett problem som i högre utsträckning drabbar landsorten. Enbart för Norrlandsoperan i Umeå innebär det en årlig kostnadsökning på ca 1 miljon per år sedan 2005 då domen fastställdes. Förhållandet syns, enligt min mening, ganska orättvist och ologiskt. För bygg- och anläggningsarbetare, nämndemän, jurymän, reservofficerare och ”riksdagsledamöter” räknas bostaden som tjänsteställe. Skillnaden är att en frilansande konstnär inte har en uppdragsgivare som ”sänder ut” dem utan i stället en uppdragsgivare som ”kallar till sig dem”. Skillnaden mot förhållandena för riksdagsledamöter är hårfin. Därför anser jag att en enkel lagändring borde återställa förhållandena för kulturarbetare till det som rådde före 2005.

Vad avser finansminister att vidta för åtgärder för att jämställa frilansande konstnärer med riksdagsledamöter eller byggnadsarbetare i skattehänseende?