Fråga
2006/07:677 Fler kvinnliga professorer
av Mikael
Damberg (s)
till
utbildningsminister Lars Leijonborg (fp)
Chansen
att bli professor är dubbelt så stor för män som för kvinnor. Ändå har
kvinnliga studenter varit i majoritet i grundutbildningen sedan 1977 och vid
forskarutbildningen är könsfördelningen bland nybörjarna i stort sett jämn.
Detta är en av slutsatserna i Högskoleverkets senaste skrivelse till
regeringen. I Högskoleverkets rapport Forskarutbildning och karriär – betydelsen av kön och
socialt ursprung (2006:2 R) konstaterades vidare att det finns behov
av särskilda åtgärder för att åstadkomma en jämn könsfördelning i
professorskåren. Det är angeläget inte minst för att Sverige på ett effektivt
sätt ska kunna dra nytta av kompetens som annars riskerar att gå förlorad. Den
tidigare socialdemokratiska regeringen startade ett arbete med att sätta upp
rekryteringsmål avseende hur stor andel av de nyrekryterade professorerna som
ska vara kvinnor. De senaste antagningssiffrorna för läsåret 2005/06 visar att
57 procent av nybörjarna var kvinnor medan 43 procent var män. Även i
forskarutbildningen har andelen kvinnor ökat och de senaste åren har i stort
sett lika många kvinnor som män påbörjat en forskarutbildning. Trots detta är
andelen kvinnor bland landets professorer inte större än 17 procent. Det är
tydligt att en jämn könsfördelning i basen inte automatiskt leder till fler
kvinnor på höga akademiska positioner.
När
rekryteringsmålen nu ska följas upp för tredje gången och Högskoleverkets
skrivelse visar att alla lärosäten inte tar denna fråga på lika stort allvar är
min fråga till utbildningsministern:
Vilka
konkreta åtgärder avser ministern att vidta för att åstadkomma en reell
förändring av den ojämna könsfördelningen bland professorer?