den 11 januari

Fråga

2006/07:468 Sveriges relationer med främmande stater

av Fredrik Olovsson (s)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)

Utrikesminister Carl Bildt är utsatt för en massiv kritik för sitt sätt att handlägga sina optionsaffärer med det privata bolaget Vostok Nafta, med starka intressen i utbyggnaden av en ledning för rysk naturgas i Östersjön. Överåklagare Christer van der Kwast har också börjat intressera sig för ärendet och genomför just nu ett insamlande av material som kan leda till att en förundersökning inleds. Utrikesministern har även stora aktie- och optionsinnehav i andra bolag där han tidigare i olika grad varit aktiv i styrelsearbete med mera.

Utrikesministern har också tidigare gjort uttalanden som då bidragit till att gynna hans ekonomiska intressen, intressen har fortfarande har kvar. Så här sade han 2001: ”Jag tror att oljan är Sudans bästa möjlighet till både fred och utveckling på sikt.” Detta samtidigt som han ägde aktier i Lundin Oil som utvinner olja i Sudan. Detta innehav har han kvar.

Det kan alltså finnas anledning att noga fundera på vem i regeringen som för hela Sveriges räkning kan ha kontakter med företrädare för regimerna i Ryssland och Sudan och uttala sig i frågor som rör dessa länder utan att samtidigt misstänkas tala med något annat än landets bästa för handen.

Samma förhållande kan självfallet gälla våra relationer även med andra länder där utrikesministern också har privatekonomiska intressen att bevaka.

Avser statsministern att vidta några åtgärder så att inte Sveriges röst i utlandet kan blandas samman med privatekonomiska intressen speciellt i kontakter med och uttalanden kring Ryssland och Sudan?