den 20 december

Fråga

2006/07:402 Slutförvaring av kvicksilverhaltigt avfall

av Ameer Sachet (s)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

I Sverige pågår ett arbete med att minska användningen av kvicksilver och fasa ut denna giftiga tungmetall från naturens kretslopp. Detta är en del i arbetet med att nå de nationella miljömålen. Sverige införde 2005 krav på att det kvicksilverhaltiga avfall som uppstår vid utfasningen ska slutförvaras i bergrum. Sverige har inget befintligt bergrum för slutförvaring av kvicksilver och enligt tidtabellen ska ett eventuellt framtida nationellt djupförvar stå klart först 2015. I väntan på detta mellanlagras kvicksilverhaltligt avfall, vilket i sig utgör en miljörisk i form av både direkta och diffusa utsläpp till omgivningen.

Inom EU finns en väl etablerad teknik för slutförvar av bland annat kvicksilveravfall. I Tyskland återfylls sedan början på 1970-talet färdigbrutna saltgruvor, under rigorösa säkerhetsbestämmelser, med avfall lämpat för detta. Saltgruvorna är luft- och vattentäta och erbjuder i dag bästa tillgängliga teknik för underjordiskt slutförvar av avfall. Andra länder inom EU, såsom Österrike, Danmark, Finland, Holland, Frankrike, Spanien med flera, har redan skickat tiotusentals ton avfall till de tyska saltgruvorna.

Kostnaden för ett svenskt djupförvar ska betalas av de svenska avfallsinnehavarna, som är få och innehar, ur ett EU-perspektiv, en relativt liten mängd kvicksilverhaltigt avfall. Beräkningar visar att kostnaden för innehavaren blir betydligt högre, kanske tio gånger mer, jämfört med att använda den etablerade europeiska lösningen.

Min fråga blir därför om ansvarigt statsråd avser att bidra till att klargöra Sveriges politiska hållning när det gäller en gemensam europeisk lösning för slutförvaring av kvicksilveravfall.