den 15 december
Fråga
2006/07:373 Vikten av dialektal dokumentation
av Christer
Engelhardt (s)
till
statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Johan
Ernst Rietz (1815–1868) utgav 1862–1867 Ordbok öfver Svenska Allmoge-språket.
Sedan dess har insamling av material fortsatt över hela det svenska
språkområdet. Att vi har behov av att sammanställa all denna kunskap till en ny
dialektordbok står klart. Sveriges riksdag insåg detta 1984/85 då man beslutade
att starta projektet Ordbok över Sveriges dialekter, OSD (ordboken hade
påbörjats 30 år tidigare av en kommitté tillsatt av Kungl. Gustav Adolfs
Akademien).
En
jämförelse med våra nordiska grannländer är generande – i Danmark arbetar
enligt uppgift sju personer med ett motsvarande projekt, ännu fler arbetar på
dialektordböckerna i Finland och Norge. Det ovan nämnda riksdagsbeslutet från
1984/85 har inte återtagits. Ändå har den utsedda huvudmannen, Sofi, numera
Institutet för språk och folkminnen, förklarat projektet ”vilande”. Detta
oroar.
Ett
omfattande arbete har redan lagts ned på OSD (Ordbok över Sveriges Dialekter).
Regeringen skriver i prop. 2005/06:2 att ”dialekterna representerar en
talspråkstradition som är av stort språkligt intresse och en viktig bärare av
vårt gemensamma kulturarv”. Att
inte låta verksamheten snarast tas upp igen – medan det ännu finns kunniga och
erfarna personer att tillgå – med förnyad styrka i form av nödvändiga
personalresurser, vore ett stort misstag. Om arbetet läggs ned i dag är det närmast otänkbart att det kan väckas till
liv längre fram.
Jag
vill fråga statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth vilka åtgärder hon ämnar vidta
för att tillgodose OSD:s verksamhet, och därmed säkra dokumentationen av ett
viktigt svenskt kulturarv.