den 17 november

Fråga

2006/07:164 Målsägarbiträde utomlands

av Désirée Pethrus Engström (kd)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Många kvinnor, men även män, lever under hot om så kallat hedersrelaterat våld. Nyligen har den turkiska flickan Tugbas öde uppmärksammats. I Sverige har detta blivit en realitet och man kan tänka sig att många som befinner sig i den situationen skulle vara skyddade genom sitt svenska medborgarskap och anknytningen till den svenska kulturen där alla människor själva kan välja livsstil och partner.

Samtidigt som vi inom landets gränser bygger upp olika typer av åtgärder för att hjälpa och skydda de människor som riskerar att utsättas för eller redan fallit offer för hedersrelaterat våld har vi ännu inte sett helheten, en helhet där människor, naturligt nog, har kvar starka emotionella och fysiska band till sitt gamla hemland. Sverige kan inte tolerera att en medborgare som åkt till ett annat land och där blir utsatt för hedersrelaterat våld utan att vi på något sätt markerar vår inställning till kvinnans eller mannens rätt.

I dag finns endast en skyldighet att lämna rättshjälp för svenskar som utomlands utsatts för sexualbrott enligt brottsbalkens mening. Denna särskilda paragraf tillkom på kort tid i början av 90-talet. Sexualbrott ansågs grovt kränka den enskilda individen och rättsprocessen kan anses särskilt tung för brottsoffret. Så är fallet också för människor som utsatts för hedersrelaterat våld. Påtryckningarna kan vara starka och förövarna är ofta närstående.

Vad avser justitieministern att vidta för åtgärder för att svenska medborgare, som utsatts för hedersrelaterat våld, i framtiden ska kunna åtnjuta rättshjälp från Sverige?