den 7 september

Fråga

2006/07:1625 Svensk arbetsrätt inom EU

av Luciano Astudillo (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Arbetsmarknadspolitikens utseende i de olika EU-länderna diskuteras flitigt. EU-kommissionen vill att EU-länderna ska tävla om den ”bästa” arbetsmarknadspolitiken.

Dansk så kallad flexicurity lyfts fram som ett framgångsrikt exempel. Men det är inte hela den danska arbetsmarknadspolitiken som framhävs. Det som framhävs är ”flexibiliteten”, den svaga arbetsrätten som gjort det lätt för företag att säga upp personal relativt billigt. Det kommissionen bortsett ifrån är den trygghet som förknippas med systemet. Danmark satsar i dag mest i hela världen på arbetsmarknadspolitiska åtgärder, med generös arbetslöshetsersättning och stora investeringar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är inte troligt att länder som tar efter Danmark kompenserar den försämrade arbetsrätten med förstärkta trygghetssystem.

Kommissionen föreslår att ett arbetsrättsindex läggs till övriga indikationer i sysselsättningsstrategin. Där anses försvagad arbetsrätt i sig själv som bättre för länderna än stark arbetsrätt.

Sverige har fram tills i dag ett system som kan jämföras med tryggheten som finns i det danska systemet. I dag pratar regeringen om att den svenska arbetsrätten och kollektivavtalen är bra som de är. Det visar också den höga tillväxten i den svenska ekonomin. Men nu undergrävs den svenska arbetsrätten på grund av politiska beslut som tas i EU.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att den svenska arbetsrätten ska sprida sig inom EU?