Fråga
2006/07:1344 Ostindiefararen Götheborgs framtid
av Eva Flyborg
(fp)
till
utbildningsminister Lars Leijonborg (fp)
Den
12 september 1745 siktade ostindiefararen Götheborg hemmahamnen, efter nära två
års seglats över världshaven. Inför ögonen på tillskyndande göteborgare rände
skeppet på grund mitt i Göteborgs hamninlopp. 1700-talets ostindiefarare
glömdes tills en dykare 240 år senare upptäckte henne. Marinarkeologiska
utgrävningar påbörjades då vid vrakplatsen. Detta ledde så småningom till idén
att påbörja ett gigantiskt modellbygge i full skala.
År 2005
hissades seglen för den nya ostindiefararen Götheborgs jungfrufärd och den
historiska resan till Kina. Ostindiefararen Götheborg har gjort flera mycket
uppskattade stopp längs vägen. Hon är byggd för att kunna seglas under minst 20
år framöver. Nu på lördag den 9 juni 2007 beräknas ostindiefararen segla in i
Göteborgs hamn igen. Hela projektet har marknadsfört Sverige och Göteborg på
ett mycket positivt sätt under hela resan och genererat spaltmil av positiva
skriverier om Sverige.
Projektet
har under hela sin fantastiska historia levt under små eller inga marginaler
alls. Pengarna har genererats genom egna besöksintäkter och
konferensarrangemang, sponsorer, arbetsmarknadsåtgärder, frivillig arbetskraft,
donationer med mera. Projektet ägs av en stiftelse. Alla intäkter går således
tillbaka in i bolaget och används till att underhålla skeppet. Många års
erfarenheter vad gäller det genuina hantverket har samlats hos projektets
deltagare – kunskaper som håller på att dö ut. Jag anser att det är viktigt att
all dokumentation, kunskap och erfarenheter som framkommit under hela
projekttiden bevaras för att i framtiden kunna förmedla ett svenskt kulturarv.
Vad
avser ministern att vidta för åtgärder för att dessa viktiga erfarenheter och
hantverkskunskaper inte går förlorade?