den 23 maj

Fråga

2006/07:1222 Lagen om förföljelse på grund av kön

av Anita Brodén (fp)

till statsrådet Tobias Billström (m)

Hösten 2005 fattade riksdagen beslut om att förföljelse på grund av kön och sexuell läggning skulle ge flyktingstatus (2005/06:SfU4). Lagparagrafen ingår i den nya utlänningslagen som började gälla från och med den 31 mars 2006. I propositionen som låg till grund för beslutet står det att förföljelse även inom den privata sfären ska betraktas som förföljelse om staten inte kan ge skydd med hänsyn till rådande politiska, sociala, religiösa eller kulturella strukturer, vilka i detta sammanhang får sägas innefatta det som benämns könsmaktsstruktur.

I Iran i dag förtrycks kvinnor på olika sätt. De anses vara värda hälften av männens värde. Den senaste tiden har också förtrycket förstärkts genom razzior där kvinnors klädsel ifrågasätts och intellektuella kvinnor arresterats. I UD:s egna dokument om kvinnors rättigheter i Iran står det: ”Kvinnans ställning i Iran är enligt gällande lag underordnad mannens och kvinnor diskrimineras både i lag och praktik.”

Trots detta ska en ensamstående kvinna från Iran som under hela sin uppväxt misshandlats och utsatts för trakasserier från sin far och sju bröder avvisas tillbaka till sitt hemland. Till Sverige kom hon sedan hennes far sålt henne till en person med svenskt uppehållstillstånd, ett äktenskap som snabbt upplöstes. Dessutom lider kvinnan av sviter efter polio i barndomen. Denna kvinna är inte enda fallet. Eftersom kvinnans ställning i Iran är sådan som den är borde man vara mycket försiktig med att avvisa ensamstående kvinnor dit.

Vad tänker statsrådet göra för att lagen om skydd mot förföljelse på grund av kön ska följas enligt de ursprungliga intentionerna?