Fråga
2006/07:1162 Statens ansvar för ökad etnisk mångfald
av Pernilla
Zethraeus (v)
till
integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
En
rad undersökningar har visat att det förekommer en systematisk etnisk
diskriminering på den svenska arbetsmarknaden, för att inte säga en strukturell
rasism. Välmeriterade arbetssökande med icke-svenskt klingande efternamn
sorteras bort inför anställningsintervjuer. Människor med mörk hudfärg har
svårare att få ett arbete de är kvalificerade för än ljushyllta och
utlandsfödda har svårare att göra chefskarriär än svenskfödda. Utlandsfödda
kvinnor har oftare tidsbegränsade anställningar än svenskfödda och det finns
oförklarade löneskillnader mellan svenskfödda och utlandsfödda. Siffrorna är
många och talar sitt tydliga språk. Staten som arbetsgivare är inget undantag.
Under den förra mandatperioden drev därför Vänsterpartiet på för att åstadkomma
en uppryckning, vilket till viss del också skedde. Den dåvarande regeringen
uttalade en ambition att öka den etniska och kulturella mångfalden bland anställda
i statsförvaltningen. Till exempel inleddes försök med avidentifierade
ansökningsförfaranden och ett regionalt utvecklingsprojekt för mångfald och
antidiskriminering. Dessa åtgärder kan inte ensamma avskaffa den strukturella
diskrimineringen. Men de kan utgöra viktiga steg i rätt riktning, i kombination
med en stark och tydlig politisk ambition att staten ska vara ett föredöme som
arbetsgivare i mångfaldsarbetet, aktivt bekämpa strukturell etnisk diskriminering
och eftersträva en personalsammansättning som motsvarar befolkningen i stort.
Sedan
nämnda försök inleddes har Sverige haft ett regeringsskifte. Eftersom
mångfaldsarbetet snabbt riskerar att tappa mark om den politiska ambitionen är
otydlig vill jag fråga integrations- och jämställdhetsministern:
Vilka
åtgärder är ministern beredd att vidta för att staten som arbetsgivare ska vara
ett föredöme i arbetet mot etnisk diskriminering och för mångfald?