den 13 april

Fråga

2006/07:1019 Könsstympning

av Maria Kornevik Jakobsson (c)

till statsrådet Tobias Billström (m)

Den nigerianska mamman Emily Collins är ett föredöme för alla världens föräldrar som ser till sina barns bästa. Hon flydde sitt hemland för sina barns skull. Emily ville skydda sina döttrar mot det grova övergrepp som könsstympning innebär. Hon hade antagligen fått veta att Sverige starkt tar avstånd från allt vad kvinnlig könsstympning heter. Jag förväntar mig naturligtvis inte att migrationsministern ska kommentera det enskilda fall som jag beskrivit här, men jag vill gärna ha svar på frågan kring hur könsstympning bedöms utifrån vår lagstiftning. I utlänningslagen står det att skyddsbehövande är en utlänning som ”känner välgrundad förföljelse på grund avsitt kön eller sin homosexualitet”. Skyddsbehövande är också ”en utlänning som känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”. I Nigeria är könsstympning tyvärr en vanlig företeelse och risken är stor att Emilys döttrar tvingas utsättas för denna tortyr om de återvänder. Det är viktigt att diskutera hur Sverige nationellt och inte bara internationellt kan bidra till en positiv och hållbar förändring för alla de flickor, som riskerar att utsättas för könsstympning. Det är ett faktum att barnkonventionens artikel 3 uttrycker att staterna alltid ska ha barnets bästa i främsta rummet. I artikel 19 står det att konventionsstaterna har skyldighet att vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barn mot alla former av fysiskt våld, skada, övergrepp, misshandel med mera.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att risken för könsstympning ska bedömas som förföljelse på grund av kön eller som välgrundad fruktan för tortyr?