den 24 november

Interpellation

2006/07:90 Sexuella trakasserier inom Försvarsmakten

av Gunilla Wahlén (v)

till försvarsminister Mikael Odenberg (m)

Riksdagen och regeringen har varit klara i ställningstagande för jämlikhet och mot könskränkningar inom Försvarsmakten. Denna vecka uppmärksammades återigen förekomsten av sexuella trakasserier inom Försvarsmakten. Denna gång i samband med uttalanden från den avgående ordföranden för värnpliktsrådet, Ylva Forsberg.

Återigen försämras trovärdigheten för Försvarsmakten, dels som arbetsgivare, dels på det sätt som denna synnerligen viktiga fråga hanteras, detta trots att Försvarsmakten genomfört åtgärder för att stävja sexuella trakasserier. De vidtagna åtgärderna och förändringarna har uppenbarligen inte varit tillräckliga.

Den militära verksamheten inom Försvarsmakten är en miljö där extra uppmärksamhet borde iakttas vad avser sexuella trakasserier och andra kränkande företeelser. Detta av många skäl, till exempel organisationens hierarkiska maktstruktur, den fortfarande rådande manliga dominansen, en naturlig kontakt med våldsanvändning, inslag av stora psykiska och fysiska påfrestningar samt den ökande internationella verksamheten.

Det är uppenbart att delar av Försvarsmakten fortfarande genomsyras av en könsmaktsstruktur liksom andra maktstrukturer och en människosyn som tillåter respektive hemlighåller företeelser av kränkande slag. Nu krävs att åtgärder vidtas för att på allvar komma åt de bakomliggande grundorsakerna.

Då Försvarsmaktens verksamhet numera inriktas mot internationella uppdrag motiverar detta ytterligare skärpningar av synen på könskränkningar och andra kränkningar. Förutom att förband tjänstgörande i internationella miljöer kan utsättas för ökade psykiska och fysiska påfrestningar ställs höga krav på det moraliska handlandet. Den utbildning som genomförs i genusperspektiv och kring FN-resolution 1325 (angående kvinnors roll i krishantering) inför ett utlandsuppdrag är viktig och bör utvecklas ytterligare.

De ovan beskrivna omständigheterna som präglar Försvarsmaktens verksamhet samt upprepade rapporter om sexuella trakasserier motiverar ytterligare skärpningar av de krav som i dag ställs på de tjänstgörande inom Försvarsmakten samt andra, strukturella, förändringar.

I tidningen Bohusläningen den 21 november uttalar sig såväl Ylva Forsberg som Försvarsmaktens utbildningsinspektör Bengt Axelsson om att det är avgörande att få in flera kvinnor i Försvarsmakten. Axelsson nämner att det måste finnas 30@40 % kvinnor. Det är uppenbart att detta mål inte går att nå utan att radikalt förändra värnpliktssystemet. Den enda rimliga lösningen på detta är att göra värnplikten könsneutral.

Jag vill ställa följande frågor till försvarsminister Mikael Odenberg:

1. Avser ministern att i sina kontakter med Försvarsmakten verka för att utbildning i genuskunskap och förebyggande åtgärder mot könskränkningar utökas inom Försvarsmakten?

2. Avser ministern att i sina kontakter med Försvarsmakten verka för att jämställdhets- och likabehandlingsfrågorna får en prioriterad ställning och omfattning som behövs i syfte att stärka jämställdhetsarbetet?

3. Avser ministern att verka för en könsneutral värnplikt så att andelen kvinnor uppgår till 30@40 %?