den 15 november

Interpellation

2006/07:72 Svenskt initiativ till internationell HBT-konvention och HBT-världskonferens

av Birgitta Ohlsson (fp)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Algeriet, Brunei, Cooköarna, Djibouti, Etiopien, Fiji, Gambia, Ghana, Iran, Jamaica, Libyen, Kenya, Malaysia, Nepal, Oman, Pakistan, Saudiarabien, Tanzania, Uzbekistan, Västra Samoa och Zimbabwe är några av de länder där det fortfarande är ett brott att älska med någon av samma kön. Det finns också länder, bland annat Iran, där det förekommer dödsstraff för homosexuella handlingar. Förtrycket mot transpersoner är även det utbrett i många länder.

Omkring 70 länder har fortfarande totalförbud mot homosexualitet. I dessa länder är det alltså ett brott att älska någon av samma kön, och straffen kan vara allt från fängelse till prygling och i värsta fall dödsstraff. Värst är situationen i länder som regeras av totalitära diktaturer stödda på religiös fanatism som mullornas Iran, där avrättningar av homosexuella fortfarande sker. Även i vissa av den europeiska unionens medlemsländer som Polen och Lettland har otaliga fysiska övergrepp skett och avancerat motstånd gentemot HBT- personers yttrande- och föreningsfrihet inträffat.

I frågor kring sexuell läggning och könsidentitet råder det oftast tystnad i det internationella systemet. När förföljelsen av HBT-personer trots allt uppmärksammas sker det ofta som en reaktion på händelser i enskilda länder. Men man måste också lyfta fram de övergripande mönster och värdesystem som upprätthåller diskriminering och förtryck. Det är ett problem att frågor kring sexuell läggning och könsidentitet förtigs och att det inte finns något internationellt människorättsorgan som har som särskild uppgift att bevaka förtryck av sexuell läggning eller könsidentitet.

Sverige skulle kunna ta initiativ till en världskonferens om homosexuellas, bisexuellas och transpersoners mänskliga rättigheter. När människor fängslas och torteras för sin kärlek, eller när HBT-grupper i förtryckarländer förföljs eller förbjuds, är detta en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Rätten till privatliv, mötesfrihet och opinionsfrihet borde vara lika självklar för HBT-personer som för andra, men så är det inte.

En världskonferens om HBT-personers mänskliga rättigheter är ett sätt att bryta tystnaden i det internationella systemet och skapa ett tryck på regeringar i olika länder att deklarera var de står. På samma sätt som 1972 års miljökonferens, kvinnokonferenserna eller världskonferensen mot kommersiell sexuell exploatering av barn kan en världskonferens om HBT-frågor vara ett viktigt steg mot att ett osynliggjort samhällsproblem blir en legitim fråga i internationell politik. Det vore också ett betydelsefullt tillfälle för HBT-organisationer och andra människorättsorganisationer att få göra sin röst hörd på den internationella arenan. Världskonferensen skulle kunna ses som startskottet på en process där målet är att skapa en särskild folkrättslig konvention om HBT-personers mänskliga rättigheter.

De centrala människorättskonventionerna kompletteras och fördjupas av särskilda konventioner på olika områden. På samma sätt som det finns internationella konventioner för minoriteters rättigheter och för att undanröja all diskriminering av kvinnor bör det finnas en konvention för att undanröja all diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.

En internationell konvention har flera viktiga fördelar. För det första skulle den bara genom sin existens vara en kraftfull markering av att människorätten är universell oavsett sexuell läggning och könsidentitet. För det andra skulle den vara en allmänt erkänd internationell standard som kan underlätta reformarbetet i de länder där det finns en politisk vilja att avskaffa diskriminering. För det tredje skulle uppföljningen av hur konventionen efterlevs vara en värdefull internationell bevakning.

Konventionen bör ta sin utgångspunkt i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna och FN:s konventioner om medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter. Det är därför naturligt att den ingår i FN:s konventionssystem. Innehållet bör innefatta vissa minimikrav på konventionsstaternas straff‑, organisations‑, mötes- och tryckfrihetslagstiftning samt vissa minimiåtaganden vad gäller familjerättsligt erkännande av samkönade relationer samt medborgares diskrimineringsskydd gentemot det allmänna. Konventionsstaterna bör också vara förhindrade att införa ny lagstiftning som särbehandlar medborgare med avseende på sexuell läggning eller könsidentitet. Ett delmål mot en konvention skulle kunna vara att tillsammans med andra länder verka för en resolution mot förtryck på grund av sexuell läggning och könsidentitet.

1. Avser utrikesministern att initiera en FN-konvention om diskriminering av HBT-personer?

2. Avser utrikesministern att initiera en världskonferens om HBT-personers rättigheter?