Interpellation
2006/07:640 HBT-personers bemötande i sjukvården
av Ylva
Johansson (s)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
Sverige
har kommit förhållandevis långt när det gäller HBT-personers rättigheter och
allmänhetens tolerans och öppenhet. Trots det finns fortfarande många
systematiska inskränkningar, och kränkande behandling är oroväckande vanligt.
Mot den bakgrunden gav den socialdemokratiska regeringen Folkhälsoinstitutet i
uppdrag att undersöka och analysera hälsosituationen för homosexuella,
bisexuella och transpersoner. Uppdraget rapporterades för ett år sedan.
Rapporten
visar att det finns systematiska skillnader i hälsa mellan HBT-personer och
heterosexuella personer i vårt land. En grupp som utmärker sig särskilt är
homo- och bisexuella kvinnor i åldern 45–64 år som i nästan alla de genomförda
undersökningarna visar väsentligt sämre hälsa än heterosexuella kvinnor.
Personer över 65 år ingår ej i undersökningen så man kan bara gissa hur skillnaderna
ser ut för äldre kvinnor.
En uppseendeväckande
skillnad gäller psykisk hälsa. Andelen personer som rapporterat nedsatt
psykiskt välbefinnande var 55 procent bland homo- och bisexuella kvinnor i
åldern 45–64 år, att jämföra med 16 procent bland heterosexuella kvinnor i
samma ålder. Det är förfärande siffror. Samtidigt uppger homo- och bisexuella
kvinnor i åldern 30–44 år ingen skillnad jämfört med heterosexuella kvinnor när
det gäller psykiskt välbefinnande.
När det
gäller självmordsförsök är det mer än dubbelt så vanligt bland HBT-personer som
i befolkningen i övrigt.
Många
HBT-personer uppger att de behandlas kränkande eller osynliggörs när de har
kontakt med sjukvården. Men några systematiska undersökningar av detta har inte
gjorts. Man kan misstänka att förbättrade attityder och ökad kunskap bland
vårdpersonalen skulle kunna ha effekt på HBT-personers hälsa.
Mot
denna bakgrund vill jag fråga socialministern:
1. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta
för att förbättra sjukvårdens möjlighet att behandla den stora grupp homo- och bisexuella
som upplever psykisk ohälsa?
2. Kommer socialministern att initiera en
systematisk undersökning av HBT-personers erfarenhet av bemötandet i
sjukvården?
3. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta
för att öka vårdpersonalens kunskaper om HBT-frågor?
4. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta
för att den psykiatriska vården på ett bättre sätt ska kunna ge vård som
förhindrar självmord bland HBT-personer?