den 29 maj

Interpellation

2006/07:609 Strandskydd

av Kent Persson (v)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Regeringen gav den 26 april 2001 i uppdrag till Naturvårdsverket att kartlägga tillämpningen av strandskyddet och att utreda förutsättningarna för och bedöma konsekvenserna av såväl eventuella skärpningar som lättnader i strandskyddet. Naturvårdsverket lämnade i rapport 5185 – Kartläggning m.m. av strandskyddsbestämmelserna – en redovisning av uppdraget med förslag till författningsändringar.

Miljödepartementet remitterade utredningen till 128 remissinstanser, däribland samtliga länsstyrelser, 41 kommuner, en rad övriga myndigheter, intresseorganisationer och ideella föreningar. Ytterligare 45 instanser inkom med synpunkter på eget initiativ. Utvärderingen av Naturvårdsverkets rapport och remissvaren resulterade i att en arbetsgrupp inom Miljödepartementet (från och med den 1 januari 2005 Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet) tillsattes i september 2004 med uppgift att utarbeta förslag till ändrade strandskyddsbestämmelser. Arbetet har resulterat i en skrivelse.

Förslaget resulterade aldrig i någon proposition från den förra regeringen. Nuvarande regering lär enligt uppgift fundera på saken och en eventuell proposition kommer tidigast 2008. Denna långbänk är på många sätt förödande då inga beslut fattas; det gäller inte minst för landsbygdens kommuner.

Under tiden har Naturvårdsverket utarbetat ett program för att förverkliga riksdagens miljömål. Programmet bygger på länsstyrelsernas inventering av vattenytor med naturvärden och kulturvärden. Som ett första steg föreslår Naturvårdsverket att 400 särskilt värdefulla områden ska skyddas fram till 2010. Länsstyrelserna redovisar även vilka hot som finns vid sjöar och vattendrag. Allra värst anses skogsbruket vara men högt på listan kommer även exploatering, vägar och bebyggelse.

Detta är särskilt allvarligt då Naturvårdsverket sedan länge kämpat för en skärpning av strandskyddsreglerna. Det går inte att utesluta att Naturvårdsverket nu försöker skärpa reglerna eller omöjliggöra att bygga sjönära innan riksdagen hinner behandla frågan om ett förändrat strandskydd som förhoppningsvis kan bli en del av en ny plan- och bygglag.

Strandskyddsregelverket är utformat för att skydda stränder så att det rörliga friluftslivet ska ha tillgång till orörda stränder och att djurlivets utveckling inte ska störas. Strandskyddet är inte bara en miljöfråga utan har en vidare betydelse för möjligheten att behålla den för företagen nödvändiga kompetensen i glesbygden. Anledningen till att välutbildade ungdomar väljer att stanna på landsbygden är i allmänhet deras preferens för naturliv och hembygdskänsla. I en bygd med minskande befolkning sjunker fastighetsvärdena och är för närvarande ofta hälften av nybyggnadsvärdet. Detta gör att det är en stor ekonomisk risk för en nyetablerad familj att bygga en ny bostad om denna inte kan förläggas till en attraktiv tomt.

De som lever och verkar i dessa bygder är mer än de flesta medvetna om värdet av att vårda, bevara och utveckla dessa tillgångar. Strandskyddet är en viktig del i detta och ska försvaras. Men utgångspunkten i all lagstiftning är, eller borde vara, en rimlig avvägning mellan olika intressen och den bör heller inte vara utformad så att den, för att lösa ett akut problem som bara finns i en geografiskt begränsad del av landet, lägger en död hand över resten. Kommunernas kompetens och kännedom om de lokala förhållandena gör att strandskyddet hör hemma i plan- och bygglagen.

Jag vill fråga statsrådet:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillmötesgå den nödvändiga anpassningen till de lokala förhållandena och förutsättningarna vad gäller strandskydd?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av Naturvårdsverkets ”första steg”?

3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillförsäkra riksdagen rätten att styra i dessa frågor?