den 23 maj

Interpellation

2006/07:552 Rättssäkerhet i sjukförsäkringen

av Pernilla Zethraeus (v)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

Antalet JO-anmälningar mot Försäkringskassan för bristande rättssäkerhet har flerdubblats på några år och JO:s kritik mot hur handläggningen av sjukskrivningsärenden skötts har varit både omfattande och skarp. Detta har Vänsterpartiet påtalat i en tidigare interpellation. Problemen med bristande rättssäkerhet kvarstår dock. Rapporterna om godtycke och rättsosäkerhet i sjukförsäkringssystemet fortsätter att dugga tätt.

HSO i Västernorrland har nyligen genomfört en undersökning där man granskat 115 fall av indragen sjukpenning. Undersökningen visar att yngre och lågutbildade löper störst risk att få sin sjukpenning indragen, liksom personer med smärta i rörelseorganen. Samma tendens syns i Försäkringskassans egen statistik. Bedömningen av hur olika sjukdomstillstånd påverkar arbetsförmågan varierar kraftigt mellan försäkringsläkarna och de regionala skillnaderna i hur olika sjukdomstillstånd bedöms är stora.

En tidigare avhandling från Linköpings universitet (med. dr Berit Ydreborg) har visat att det inte är medicinska faktorer som avgör om en person får sjukersättning. Det är inte de friskaste eller de mest arbetsföra som fått avslag. Däremot har de som fått avslag oftare varit socialt utsatta, haft låg utbildning, varit arbetslösa eller födda utanför Norden. De har också ofta haft en låg självskattad hälsa med flera sjukdomar samtidigt och svårigheter att formulera sina problem.

Allt fler överklagar Försäkringskassans beslut. Allt fler avslagsbeslut ändras också efter omprövning eller beslut i länsrätten. Den som är resursstark, inte alltför sjuk och har ork och förmåga att lägga fram sin sak på rätt sätt har alltså goda möjligheter att få rätt i högre instans.

De som blivit av med sin sjukpenning hamnar däremot i stora svårigheter enligt Försäkringskassans statistik. Bara hälften återgår i arbete. Av dem minskar 30 procent sin arbetstid på grund av sjukdomen. En del som återgick i arbete lyckades byta arbetsgivare eller arbetsuppgifter på grund av sina funktionshinder. 16 procent blev sjukskrivna igen, varav hälften utan ersättning från Försäkringskassan. Resten hamnade hos Ams, socialtjänsten eller i försörjning av make eller maka.

Radioprogrammet Kaliber granskade nyligen några fall då personer fått sin sjukersättning indragen efter att ett företag i Stockholm genomfört rehabiliteringsutredningar på Försäkringskassans uppdrag. Utredningarna var undermåliga och innehöll många felaktigheter, i flera fall rena falsarier. Ändå hade de utgjort grund för beslut om indragen sjukersättning. Trots att de uppenbara felaktigheterna påpekats, omprövades aldrig besluten.

Signalerna är samstämmiga. Rättssäkerheten i sjukförsäkringssystemet har urgröpts kraftigt. Människor friskskrivs på felaktiga grunder. Den som kan lägga fram sin sak på rätt sätt eller orkar kämpa vidare genom överklaganden har den största chansen att få ersättning vid sjukdom eller handikapp, medan de svagaste blir utan.

En hårdragen tolkning är att vi håller på att få en sjukförsäkring för starka, välutbildade, svenskfödda män i övre medelåldern med hjärt-kärlsjukdomar, medan yngre, lågutbildade, utlandsfödda kvinnor med kroniska smärttillstånd hamnar utanför.

Mina frågor är:

1. Vilka konkreta förändringar i Försäkringskassans handläggningsrutiner har JO:s kritik föranlett statsrådet att ta initiativ till?

2. Vad avser statsrådet i övrigt att vidta för åtgärder för att stärka rättssäkerheten och likvärdigheten i sjukförsäkringssystemet?