den 9 november

Interpellation

2006/07:51 Rätten till en säker och trygg abort

av Mona Sahlin (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Rätten till säker och trygg abort är både en hälsofråga och en grundläggande rättighetsfråga.

Abortlagstiftningen från 1975 innebar att Sverige fick en modern lagstiftning och betydde att svenska kvinnor kunde ges möjlighet till säker abort inom landets gränser.

Före 1975 var det svårare att få abort beviljad och en omfattande illegal abortverksamhet förekom.

I dag sker inga illegala aborter i Sverige och de metoder som används innebär att aborter är säkra med få medicinska komplikationer. Antalet aborter per år i Sverige varierar inte så mycket.

Sedan den svenska abortlagen infördes 1975 har antalet aborter varit ganska konstant.

Abortsökande har rätt att välja mellan kirurgisk och medicinsk abort. I de föreskrifter som finns om abort står att när kvinnan bestämt sig för abort bör den utföras snarast möjligt. Medicinsk abort framkallas med hjälp av läkemedel och metoden används i ungefär hälften av aborterna.

Men för att medicinsk abort ska kunna göras krävs att det sker tidigt under graviditeten. Medicinsk abort är ett mer riskfritt alternativ än kirurgisk. I Sverige är det ändå många kvinnor som inte har reell möjlighet att välja abortmetod eftersom reglerna föreskriver att en läkare ska utföra en medicinsk abort och det hinner gå för lång tid.

Vårdförbundet med flera har framfört att det inte är rimligt att en frisk kvinna som önskar abort ska behöva vänta på ett läkarbesök när kompetensen för att utföra en medicinsk abort finns tillgänglig hos barnmorskor i närområdet. Många kvinnor har en etablerad kontakt med en barnmorska och det är oftast dit man vänder sig vid ett positivt graviditetstest. Barnmorskor skulle efter lämplig vidareutbildning kunna ta ett större ansvar än i dag när det gäller medicinska aborter. Det skulle kunna förkorta väntetiderna och göra att fler kvinnor skulle kunna välja medicinsk abort om de vill samtidigt som omvårdnadskvaliteten skulle kunna förbättras.

I tidningsintervjuer efter valet har socialministern berört abortfrågor och bland annat tagit upp resonemang om att tidsgränsen för sena aborter ska diskuteras och det ”etiska dilemma” som han anser kan uppstå vid en del sena aborter.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till socialministern:

1. Har socialministern för avsikt att lägga fram förslag eller tillsätta utredningar med syftet att göra den svenska abortlagstiftningen mer restriktiv?

2. Avser socialministern att titta närmare på förslagen om hur medicinska aborter kan hanteras snabbare genom att barnmorskorna får ett större ansvar?