den 27 april
Interpellation
2006/07:503 En ny, stabil och trygg sjukförsäkring
av Tobias
Krantz (fp)
till
statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)
Socialförsäkringsutredaren
Anna Hedborgs betänkande i höstas (SOU 2006:86) bekräftade den bild som många
bedömare och analytiker tidigare tecknat i den offentliga debatten:
sjukförsäkringen är i allvarig kris. Under de senaste 30 åren har andelen av
befolkningen 20–64 år som får sin försörjning från sjukförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring eller socialbidrag fördubblats. De höga tal som uppstod
under 1990-talet har bitit sig fast.
En allt
större del av svenskarna tvingas leva på sjuk- och aktivitetsersättning, det
som tidigare gick under beteckningen förtidspension. Andelen personer i
arbetsför ålder som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning har tredubblats de
senaste 30 åren. I en rapport till Socialförsäkringsutredningen, Samtal om
socialförsäkring nr 15, har det framtida betalningsåtagandet till
landets förtidspensionärer vid slutet av 2005 beräknats till 731 miljarder
kronor. Det motsvarar en fjärdedel av bruttonationalprodukten, bnp.
Rapporten
konstaterar att skulden har ökat kraftigt under de senaste tio åren. Det beror
dels på att antalet nya förtidspensionärer har ökat rejält, dels på att den tid
som människor förväntas befinna sig i systemet har stigit. Skälet till att den
förväntade tiden som förtidspensionär har ökat är att unga människor i allt
högre utsträckning beviljas sjuk- och aktivitetsersättning. Det är en mycket
oroande utveckling.
Om
ingenting görs riskerar sjukförsäkringen en kollaps. När sjukförsäkringen är
under hård ekonomisk press skapas också tvivel hos många människor om det går
att lita på en försäkring vars finansiella grund är så skakig att regering och
riksdag kontinuerligt tvingas till brandkårsuttryckningar för att ändra
villkoren. Förtroendet och legitimiteten för den offentliga försäkringen
urholkas. Det slår hårdast mot dem som behöver försäkringen bäst – människor
med låga inkomster och dem som har störst risk att bli sjuka.
Sjukförsäkringen
måste reformeras. Tre utgångspunkter ter sig centrala för reformarbetet. För
det första: Försäkringen ska vara trygg för den enskilde. Den ska omfatta alla
och därigenom solidariskt sprida risker mellan människor med olika hög
sjukdomsrisk. Den som blir sjuk och inte kan arbeta ska kunna lita på att få en
ersättning som delvis täcker det inkomstbortfall som han eller hon tvingas
vidkännas. Den som drabbas av till exempel en svår sjukdom ska inte också
drabbas av en ekonomisk olycka.
För det
andra: Arbetslinjen måste värnas. All kraft och energi måste sättas in för att
undvika att människor fastnar i utanförskap. Människor måste ges reella chanser
att komma tillbaka till arbetsmarknaden från sjukskrivning och sjuk- och
aktivitetsersättning. För det tredje: Den nya sjukförsäkringen måste vara
långsiktigt samhällsekonomiskt hållbar. I längden klarar inte sjukförsäkringen
de ekonomiska påfrestningar som den nu utsätts för.
Arbetet
med att reformera sjukförsäkringen måste innehålla en rad inslag. En del
åtgärder kan genomföras på relativt kort sikt; andra är av mer genomgripande
karaktär och kommer att ta längre tid. I det korta perspektivet kan åtgärder
genomföras dels i syfte att minska överutnyttjande och fusk – åtgärder som
behövs för att stärka tilltron till trygghetssystemen – dels i syfte att öka
insatserna för att människor ska få god rehabilitering och kunna återgå i
arbete.
I det
längre perspektivet är det uppenbart att sjukförsäkringen behöver en rejäl
systematisk översyn kring uppbyggnad och villkor. Efter Anna Hedborgs
expertutredning är det dags att låta en parlamentarisk utredning ta vid för att
lägga konkreta förslag till en förnyelse av den svenska sjukförsäkringen. Det
är en utredning som Folkpartiet under en lång rad år
har varit starkt pådrivande för.
Mot
bakgrund av vad som ovan har anförts vill jag fråga statsrådet vilka åtgärder
hon avser att vidta – på kort och lång sikt – i syfte att reformera den svenska
sjukförsäkringen.