den 20 april

Interpellation

2006/07:483 Vård i livets slutskede

av Cecilia Wikström i Uppsala (fp)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Vård i livets slutskede – palliativ vård – ska lindra den smärta, oro, ångest och de andningssvårigheter som människor kan lida av i livets sista timmar eller dagar. Antalet svenskar som får palliativ vård ökar, men enligt en rapport från Socialstyrelsen är utbudet ojämnt fördelat i landet.

Alla län erbjuder någon form av palliativ vård, men skillnaderna är stora. Bara 13 län erbjuder läkarledd hemsjukvård som omfattar patienter i livets slutskede, palliativa rådgivningsteam som stöttar hemsjukvården och gör hembesök, samt vårdplatser för palliativ vård. Svenskt palliativregister slog denna vecka larm om att döende patienter alltför ofta lider av symtom som oro, ångest, smärta, illamående och andnöd.

Det borde vara självklart att alla människor har rätt till ett värdigt slut på livet. Regeringen borde ta initiativ till att bygga ut den palliativa vården med utgångspunkt i principen om människans okränkbara värde. Alla delar av Sverige borde ha god tillgång till läkarbaserad palliativ vård. Läkare och sjukvårdspersonal borde erbjudas mer utbildning. Det behövs tydligare riktlinjer och mer forskning inom området.

Det är också viktigt att ta hänsyn till patientens självbestämmande vid vård i livets slutskede. Patientens och närståendes önskemål kan exempelvis handla om att man får vård som inte kolliderar med ens religiösa eller etniska tillhörighet. Samarbete mellan vården, kyrkorna och trossamfunden behövs för att möta människors olika behov.

Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att förbättra vård i livets slutskede?

Vilka åtgärder kommer socialministern att vidta för att människor i alla delar av landet ska få god tillgång till läkarbaserad palliativ vård?

Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att ta fram tydligare riktlinjer för behandlingen av patienter i livets slutskede?

Är socialministern positiv till ökade möjligheter för samarbete mellan vården, kyrkorna och trossamfunden vid vård i livets slutskede?