den 13 april

Interpellation

2006/07:471 Kulturmiljöpolitiken som en integrerad del av klimat- och miljöpolitiken

av Eva Selin Lindgren (c)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Regeringen har nyligen inrättat en kommission för hållbar utveckling. Klimatfrågan blir ett huvudtema under kommissionens första år. Därefter förväntas kommissionen också fördjupa sig i andra prioriterade områden som gäller hållbar utveckling i dess ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner för att såväl kommande generationer som vi som lever i dag ska få en hög livskvalitet.

Kulturmiljön spelar en viktig roll inom alla de tre hållbarhetsdimensionerna. Den ger oss tillgång till vårt historiska arv och den ger oss identitet och socialt sammanhang, vilket i sin tur gör oss trygga i tillvaron och ger oss förmåga att möta framtidens utmaningar. Kulturmiljön – som innefattar såväl enskilda föremål som bebyggelsemiljöer och hela landskap – är en viktig resurs för utveckling av flera näringar, bland annat turism, friluftsliv, odling, hantverk och konst. Skyddet för och utvecklingen av kulturmiljön har också ett starkt stöd från allmänheten vilket inte minst illustreras av att ca 400 000 människor är medlemmar i hembygdsföreningar runt om i vårt land.

I det miljömålsarbete som regering och riksdag bedriver betonas den helhetssyn på natur- och kulturmiljövård som behövs för att det hållbara samhället ska förverkligas. Omsorgen om kulturmiljön och kulturhistoriska värden ska finnas med bland de grundläggande värden som ska styra arbetet för att nå de nationella miljömålen (prop. 2000/01:130 s. 11).

Överväganden kring klimatfrågan bör därför också belysa och motarbeta hoten mot kulturarvet, till exempel när kulturlandskapet påverkas av ändrade växtbetingelser, skred och översvämningar, när fornlämningar och fornfynd skadas av markförsurning och andra ändringar i markens kemi och när bebyggelsemiljön påverkas av luftföroreningar.

Trots att riksdagen så tydligt har uttalat sig om kulturfrågornas betydelse och om behovet av samordning mellan natur- och kulturvårdsinsatser finns det tecken på problem i det praktiska arbetet. Av Riksantikvarieämbetets rapport (2006:6) om skydd av kulturmiljöer i skogen framgår att kulturmiljövärdena endast obetydligt eller inte alls har fångats upp i arbetet med att skydda värdefull skogsmark. Av den fallstudie som Ájtte, fjäll- och samemuseet, utförde förra året åt Riksantikvarieämbetet om skyddet för fjällmiljöer framgår att kulturvärdena beaktats i skötselplanerna för endast 2 av 38 naturreservat i fjällvärlden. Det finns också färska exempel på att kulturmiljövärden i tätorter har svårt att hävda sin ställning gentemot mer omedelbara och kortsiktiga intressen. Sammanfattningsvis har jag fått intrycket att kulturmiljövården totalt sett har en sämre situation än den som gäller den rena naturvården.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga kulturministern:

1. Vilka åtgärder är kulturministern beredd att vidta för att i samarbete med miljöministern integrera kulturmiljövården i klimat- och miljöpolitiken?

2. Avser kulturministern att ta några initiativ för att Kommissionen för en hållbar utveckling också ska hävda det kulturpolitiska perspektivet i sitt arbete?

3. Kommer kulturministern att ta initiativ för att få till stånd det utvecklade samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket som riksdagen sedan länge efterfrågat?