den 28 mars

Interpellation

2006/07:445 Berlindeklarationen

av Ulf Holm (mp)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)

Helgen den 24–25 mars 2007 hölls ett informellt EU-toppmöte i samband med firandet av att det var 50 år sedan Romfördraget undertecknades. I anslutning till detta firande lades den så kallade Berlindeklarationen fram av det tyska ordförandeskapet.

Under flera månader har det rått en viss förvirring kring hanteringen av denna deklaration. Det hela slutade med att den inte formellt antogs av medlemsstaterna utan presenterades av EU:s ordförandeskap, som detta halvår leds av Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Det var Merkel som tillsammans med EU-kommissionens ordförande och EU-parlamentets talman undertecknade deklarationen.

I det högtidliga tal Angela Merkel höll i samband med Romfördragets 50-årsfirande angav hon att Berlindeklarationen ”var ett avstamp” för de fortsatta förhandlingarna om EU:s nya fördrag, det vill säga EU-konstitutionen, och att hon tyckte sig ha fått mandat att driva processen vidare.

EU-konstitutionen har legat i träda sedan Frankrike och Holland i folkomröstningar sade nej tack till den. Och enligt gällande fördrag betyder det att frågan fallit, eftersom alla EU:s länder måste vara eniga om det ska bli en konstitution.

I Berlindeklarationen står följande att läsa: ”… är därför vårt gemensamma mål i dag att fram till Europaparlamentsvalet 2009 ge Europeiska unionen en förnyad gemensam grundval.” Denna mening kan tolkas på många olika sätt.

Inför svenska medier i Berlin sade statsministern att han inte känner sig bunden av något som står i deklarationen. Detta står i stark kontrast till Angela Merkels tal, där hon hävdade att just Berlindeklarationen var förutsättningen för att föra frågan om en ny konstitution framåt. Frågan som då genast infinner sig är om statsministern säger samma till kollegerna på EU-mötena som till de svenska medierna. Om nu statsministern inte känner sig politiskt bunden vid deklarationen måste man väl förutsätta att detta besked framförts till de andra stats- och regeringscheferna på toppmötet, och framför allt då till Angela Merkel. Utifrån hennes tal verkar dock så inte vara fallet.

Ytterligare en intressant sak som förbundskansler Angela Merkel framförde i sitt tal – i egenskap av företrädare för EU då Tyskland just nu innehar ordförandeskapet – var att ”man kan naturligtvis inte diskutera allt offentligt”. De fortsatta överläggningarna om ett nytt fördrag/grundval/EU-konstitution ska uppenbarligen processas fram på samma sätt som gjordes med Berlindeklarationen, det vill säga av en företrädare för respektive land – i Sveriges fall statssekreterare på statsrådsberedningen. Vart tog öppenheten vägen? Ska verkligen Sverige acceptera detta arbetssätt?

När EU-toppmötet i Laeken 2001 tillsatte ett konvent för att påbörja arbetet med en ny EU-konstitution var det för att EU skulle komma närmare människorna och det fanns ändå en ambition att ha en mycket öppen process med full insyn, just för att tydligt markera att det skulle vara slut på hemlighetsmakeriet i EU. Nu gör man precis tvärtom.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsministern:

1. Har statsministern på det informella EU-toppmötet framfört till de andra stats- och regeringscheferna, inklusive Tysklands förbundskansler Angela Merkel, att statsministern inte känner sig politiskt bunden av Berlindeklarationen?

2. Avser statsministern att verka för att frågor rörande EU:s framtid ska behandlas i offentlighet för medborgarna i EU och inte i slutna rum?