den 23 mars

Interpellation

2006/07:436 Förvaltningen av småviltjakten på statens marker i fjällområdet

av Karin Åström (s)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Riksdagens beslut 1992 om ett förändrat upplåtelsesystem för småviltjakt på statens marker i fjällområdet syftade till att ge Sveriges jägare en ökad tillgång till småviltjakt. Vid detta tillfälle var man inte medveten om det stora intresse för jakten i dessa områden som fanns bland utländska jägare. Tämligen snart blev dock länsstyrelserna i de berörda länen medvetna om att det var nödvändigt att vid behov kunna införa begränsningar av antalet jägare i och med att ett mycket stort antal utländska jägare utnyttjade – och i vissa fall missbrukade – jaktmöjligheten, vilket också framfördes till regeringen.

Regeringen tillmötesgick länsstyrelsernas begäran när den 1997 ändrade rennäringsförordningens § 3 till dess nuvarande lydelse ”… småviltjakt … som inte bedrivs yrkesmässigt skall upplåtas till den som är fast bosatt i Sverige, …”.

I dag verkar det som att regeringen har för avsikt att återgå till ett regelverk som bevisligen medförde stora problem och störningar för såväl näringar som jägare.

Det är i så fall ett märkligt agerande från regeringens sida med tanke på EU-kommissionens milda förfrågan samt att detta regelverk inte omfattar all statlig mark utan endast ett område med mycket speciella förhållanden.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till jordbruksministern:

Har jordbruksministern för avsikt att bortse från tidigare erfarenheter rörande jakten i det aktuella området och utan någon utförlig konsekvensanalys ta initiativ till en ändring av rennäringsförordningens § 3 och frånta länsstyrelserna möjlighet att vid behov begränsa jaktmöjligheterna för jägare bosatta utanför Sverige?