den 24 januari
Interpellation
2006/07:253 Ensamkommande barn
av Göte
Wahlström (s)
till
statsrådet Tobias Billström (m)
Under
år 2006 dubblerades antalet barn som kom till Sverige utan vårdnadshavare i
förhållande till föregående år från ca 400 till drygt 800 barn. I de fyra
mottagningskommuner som finns är i dag alla tillgängliga resurser upptagna med
att ge barnen ett värdigt mottagande.
Riksdagen
har fattat beslut om att kommunerna ska ansvara för barnens situation och en
god man ska utses inom 24 timmar för att i ordinarie vårdnadshavares ställe
ansvara för barnets situation.
Den 14
januari fanns 261 ensamkommande barn boende i ankomstkommunerna, samtidigt som
det fanns tillgång till 95 platser vilka redan är nyttjade i de kommuner som
sagt sig kunna vara bosättningskommuner. Ytterligare ca 70 platser kommer att
kunna skapas under första halvåret 2007. Tidpunkten för möjligheten att ta del
av dessa tycks dock vara oklart.
Men
samtidigt ökar nu antalet ensamkommande barn till Sverige, vilket gör att det krävs
att fler kommuner påtar sig ansvar. Situationen är sådan att ankomstkommunerna
kommer att få ansvar för än fler barn i den mån inte fler kommuner påtar sig
det solidariska ansvaret att jämnare fördela de åtgärder som behövs för att ge
barnen ett värdigt mottagande.
Flera
av mottagningskommunerna har tydligt påtalat de behov av avlastning som finns
och den mycket svåra situation man befinner sig i vad gäller att kunna
garantera ett gott och värdigt mottagande. Situationen tenderar nu att befinna
sig på bristningsgränsen för de fyra ankomstkommunerna vad gäller såväl
personella resurser som lokaliseringsresurser.
Regeringen
har genom migrationsministern i frågesvar och i uttalanden sagt sig nogsamt
följa frågan och vidtar erforderliga åtgärder om så finnes nödvändigt. Ännu har
jag dock inte sett några åtgärder från regeringens sida för att möta den
uppkomna och snabbt accelererande situationen. Därför är min fråga till
migrationsministern:
Vad
avser statsrådet att vidta för åtgärder för att möta såväl ankomstkommunernas
behovssituation som nödvändigheten att finna
ytterligare kommuner som står beredda och villiga att ta emot ensamkommande
barn?