den 22 januari

Interpellation

2006/07:247 Public service-bolagens uppdrag

av Margareta Israelsson (s)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

De fyra partier som i dag utgör regeringsunderlag hade i valrörelsen fundamentalt olika synsätt på frågan om framtiden för radio och tv i allmänhetens tjänst – det vi kallar public service. Inför valet presenterades heller inga gemensamma överenskommelser inom den så kallade alliansen på detta område. Vad valet av en borgerlig regering skulle innebära på mediepolitikens område var inget som någon väljare kunde få klara besked om inför valet till Sveriges riksdag.

Frågan var heller inte särskilt inrikespolitiskt het. En orsak till det var utan tvekan det faktum att riksdagen i bred enighet så sent som våren 2006 ställt sig bakom ett nytt sexårigt avtal mellan staten och programbolagen. För väljaren fanns alltså ingen anledning att misstänka att en ny regering skulle komma att förändra de grundläggande förutsättningarna för public service-medierna.

Trots detta inledde den första kulturministern sin korta mandatperiod med att riva upp det långsiktiga avtalet och korta avtalsperioden till tre år. För riksdagens ledamöter har det sedan dess varit väldigt svårt att få någon klarhet i bakgrunden till denna hastiga omsvängning.

I riksdagens kulturpolitiska budgetdebatt säger dock ledamoten av kulturutskottet Cecilia Magnusson (m) att ”det är också möjligt, nu när vi har förkortat avtalet, att diskutera stora förändringar här” (den 13 december 2006.). Uttalandet var ett svar på frågan om ledamoten höll fast vid tidigare moderata krav att en av SVT:s kanaler, två av SR:s kanaler och Utbildningsradion bör privatiseras. Uppenbarligen finns det alltså i regeringens parlamentariska underlag långtgående ambitioner att i grunden förändra förutsättningarna för radio och tv i allmänhetens tjänst.

Ett nytt sändningsavtal måste naturligtvis beredas på sedvanligt sätt. Vilka direktiv en sådan beredning får kommer att skicka tydliga signaler om åt vilket håll regeringen tänker sig att radio och tv i allmänhetens tjänst ska utveckla sig.

Inför framtagandet av det nuvarande sändningstillståndet gjordes ett omfattande utredningsarbete. Det saknas alltså inte kvalificerade underlag. Flera av de stora framtidsfrågor sektorn står inför penetrerades noggrant. Med anledning av det och i avvaktan på direktiven för en ny översyn vill jag fråga kulturministern:

- Vilka ytterligare frågor, som inte omfattades av de tidigare utredningarna, vill ministern få belysta i den kommande utredningen?

- Kommer ministern att verka för att det i de kommande utredningsdirektiven klart och tydligt framgår att regeringen inte ser framför sig några omfattande förändringar av public service-bolagens uppdrag och struktur?

- Om inte, vilka stora förändringar är det kulturministern vill öppna för i samband med ett nytt sändningsavtal?