den 19 januari

Interpellation

2006/07:239 Regeringens begäran om fler utsläppsrätter från EU-kommissionen

av Per Bolund (mp)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

EU-kommissionen underkände den 29 november det svenska förslaget till nationell fördelningsplan. Enligt kommissionen måste den svenska tilldelningen minskas med 2,4 miljoner ton per år åren 2008–2012. Samma dag förklarade Andreas Carlgren i ett pressmeddelande: ”Jag delar Kommissionens syn att tilldelningen totalt sett inom EU bör vara restriktiv.”

Utsläppshandeln brukar beskrivas som ”flaggskeppet” för EU:s klimatpolitik. Om inte den fungerar blir det i stort sett omöjligt för EU att klara sitt åtagande enligt Kyotoprotokollet. Bryter EU mot sitt Kyotoåtagande är risken mycket stor att klimatkonventionen och Kyotoprotokollet helt faller samman.

Den 18 december ställde sig Carlgren och statsminister Reinfeldt bakom det tyska förslaget till klimatmål för EU, att växthusgasen ska minska med 30 % till 2020 från 1990 års nivå. Enligt Miljödepartementets hemsida den 21 december har regeringen ”högt ställda ambitioner för klimatarbetet och vill att Sverige ska ta ledningen både vad gäller det vi gör här hemma och internationellt. Regeringens målsättning är att Sverige ska vara en ledande förebild för ett modernt samhälle, som är miljöanpassat, byggt på förnybara resurser, där en tillväxtvänlig politik kan bedrivas i samklang med jordens klimatvillkor.”

Trots dessa stolta deklarationer skrev regeringen (Miljödepartementet) den 19 december en inlaga till kommissionen där man begärde ökad tilldelning för Sverige. Med andra ord vill regeringen alltså att andra länder ska minska sina utsläpp medan Sverige ska få öka sina. Av de 2,4 miljoner ton som kommissionen beslöt minska den svenska tilldelningsplanen med vill regeringen återställa allt utom 0,3 miljoner ton.

När detta uppdagades i Rapport, Aktuellt och Ekot den 5–6 januari avböjde Andreas Carlgren alla kommentarer. Riksdagen och svenska folket behöver nu få veta varför regeringen begärt så mycket utsläppsrätter och varför den har varit så oerhört förtegen om detta. Inget pressmeddelande har skickats ut om att regeringen vill öka de svenska utsläppen av växthusgaser och inget finns skrivet om brevet till kommissionen på regeringens hemsida.

· Svensk ansökan NAP sommaren 2006: 25,2 miljoner ton

· Kommissionens beslut: 22,8 miljoner ton

· Ny svensk ansökan december 2006: 24,9 miljoner ton

· (Verkliga utsläpp för sektorn 2005): 22,4 miljoner ton

De verksamheter som kräver mest nya utsläppsrätter är två fossilgaseldade kraftverk: Eons planerade Öresundsverket samt Göteborg Energis Ryaverket. Tillsammans skulle de göra anspråk på ca 2 miljoner ton per år. Sverige kan enkelt uppfylla kommissionens beslut, utan att påverka den tillverkande industrin, genom att avstå från att dela ut utsläppsrätter till nya anläggningar för el och fjärrvärme samt genom en liten neddragning av tilldelningen till befintlig el och värme.

Det statligt ägda bolaget Vattenfall släppte år 2005 ut 79,7 miljoner ton koldioxid, det mesta av detta från ineffektiva tyska brunkolskraftverk, vilket kan jämföras med att Sverige samma år släppte ut 52,6 miljoner ton koldioxid. Vattenfall släpper alltså ut 50 % mer koldioxid än hela Sverige. En effektiv europeisk utsläppshandel skulle därför kunna innebära att Vattenfalls samlade värde minskar kraftigt.

Den tyska kol- och kraftindustrin, däribland Vattenfall Europe, har också reagerat mycket starkt mot kommissionens nedskärning, och den tyska regeringen har i ilskna ordalag begärt att få tillbaka det som kommissionen skurit ned i deras plan.

En fråga som oundvikligen inställer sig är om den svenska regeringen ser främst till intresset av att Vattenfall ska leverera pengar till statskassan eller om den ser till behovet av att minska utsläppen av klimatpåverkande gaser i och utanför Sverige.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga miljöministern:

1. Hur menar ministern att utsläppssystemets trovärdighet ska bevaras när länder som Sverige försöker att få ökade utsläpp?

2. Varför informerade inte ministern allmänheten om sin skrivelse till EU-kommissionen, till exempel genom ett pressmeddelande?

3. Avser ministern att agera för att det planerade gaskraftverket i Malmö inte ska få gratis tilldelning av utsläppsrätter?

4. Avser ministern att agera för en strikt och fungerande utsläppshandel även om detta riskerar att leda till stora värdeförluster för Vattenfall?