Civilutskottets betänkande 2006/07:CU2 | |
Ändringar i luftfartslagen | |
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2006/07:3 Ändringar i luftfartslagen. Propositionen innehåller förslag till ändringar i luftfartslagen och lagen om marknadsdomstol m.m. De föreslagna bestämmelserna är avsedda att komplettera två av Europaparlamentets och rådets förordningar, dels (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (förordningen om nekad ombordstigning), dels (EG) nr 785/2004 av den 21 april 2004 om försäkringskrav för lufttrafikföretag och luftfartygsoperatörer (försäkringsförordningen).
Lagförslagen innebär bl.a. att Konsumentverket skall ha tillsyn över efterlevnaden av reglerna i förordningen om nekad ombordstigning, medan Luftfartsstyrelsen skall ha motsvarande uppgift när det gäller försäkringsförordningen. Vidare blir det möjligt för bl.a. Konsumentombudsmannen att i Marknadsdomstolen föra talan mot ett lufttrafikföretag som inte rättar sig efter vissa regler om informationsskyldighet i förordningen om nekad ombordstigning. På Luftfartsstyrelsen ankommer dels att ta emot försäkringsbevis, dels att kräva bevis om giltig försäkring vid vissa överflygningar av svenskt område.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2007.
Ingen motion har väckts med anledning av propositionen, och utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Ändringar i luftfartslagen m.m. |
Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297), 2. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:3. |
Stockholm den 23 november 2006
På civilutskottets vägnar
Carina Moberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Carina Moberg (s), Inger René (m), Ewa Thalén Finné (m), Johan Löfstrand (s), Andreas Norlén (m), Lennart Pettersson (c), Christina Oskarsson (s), Jan Ertsborn (fp), Hillevi Larsson (s), Christine Jönsson (m), Gunnar Sandberg (s), Yvonne Andersson (kd), Anti Avsan (m), Ameer Sachet (s), Lars Tysklind (fp), Jan Lindholm (mp) och LiseLotte Olsson (v).
Utskottets överväganden
Ändringar i luftfartslagen m.m.
Bakgrund
Våren 2004 antog Europaparlamentet och Europeiska unionens råd två förordningar som rör lufträttsliga frågor.
Den första är Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (förordningen om nekad ombordstigning). Förordningen trädde i kraft den 17 februari 2005.
Den andra är Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 785/2004 av den 21 april 2004 om försäkringskrav för lufttrafikföretag och luftfartygsoperatörer (försäkringsförordningen). Förordningen trädde i kraft den 30 april 2005.
Förordningarna återfinns i bilaga 2 till detta betänkande.
Förordningarna är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i Sverige och övriga medlemsstater. De kräver dock vissa kompletterande bestämmelser.
Regeringen beslutade den 2 juni 2005 för nämnt ändamål bl.a. en förordning om ändring i förordningen (1994:1808) om behöriga myndigheter på den civila luftfartens område. Härigenom gjordes Konsumentverket till tillsynsmyndighet enligt förordningen om nekad ombordstigning och Luftfartsstyrelsen till tillsynsmyndighet enligt försäkringsförordningen. Författningsändringarna var avsedda att gälla i avvaktan på de överväganden som görs i detta lagstiftningsärende.
Ett förnyat och fullständigt övervägande av frågan om behovet av kompletterande bestämmelser gjordes i den inom Justitiedepartementet utarbetade departementspromemorian Ändringar i luftfartslagen kompletterande bestämmelser till två EG-förordningar på lufträttens område (Ds 2006:5). Promemorian har remissbehandlats och ligger till grund för förslagen i förevarande proposition.
EG-kommissionen har den 28 juli 2006 väckt talan mot Sverige under påstående om bristande uppfyllelse i ett hänseende av förordningen om nekad ombordstigning.
Förordningen om nekad ombordstigning
Syftet med förordningen om nekad ombordstigning är att fastställa minimirättigheter för flygpassagerare för det fall att de mot sin vilja nekas ombordstigning eller drabbas av inställda eller försenade flygningar (artikel 1.1). Artikel 2 upptar några för förordningens tillämpning avgörande definitioner. Av definitionerna framgår bl.a. vad som skall avses med lufttrafikföretag, nekad ombordstigning och inställd flygning. Förordningens tillämpningsområde preciseras i artikel 3 och anges för det första omfatta passagerare som reser från en flygplats belägen inom en medlemsstats territorium. Under vissa närmare angivna omständigheter skall förordningen tillämpas också i fråga om passagerare som reser från en flygplats belägen i ett tredjeland till en flygplats inom en medlemsstats territorium. I förordningen ges bestämmelser om vad passagerarnas rättigheter och det berörda lufttrafikföretagets skyldigheter närmare bestämt skall bestå i vid fall av nekad ombordstigning och inställda eller försenade flygningar (artiklarna 46) samt det system för kompensation och assistans som enligt vad som närmare anges i artiklarna 46 helt eller delvis skall stå till förfogande för passagerarna vid vart och ett av de hinder i transporten som omfattas av förordningen (artiklarna 710). Förordningen innehåller vidare bestämmelser om att förtur och utökad assistans skall ges åt funktionshindrade passagerare och deras medföljande samt åt barn som reser ensamma (artikel 11), att lufttrafikföretaget skall vara skyldigt att på visst sätt informera passagerarna om förordningens bestämmelser både vid incheckning och i händelse av nekad ombordstigning eller inställd eller försenad flygning (artikel 14) och att förordningens bestämmelser är tvingande till passagerarnas förmån (artikel 15). Därutöver framgår att varje medlemsstat är förpliktad att utse ett organ som ansvarar för att förordningens bestämmelser efterlevs och som när så är lämpligt vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att garantera att passagerarnas rättigheter enligt förordningen respekteras. Det utsedda organet skall också vara behörigt att ta emot klagomål från enskilda passagerare i fråga om överträdelser av förordningens bestämmelser. Det ankommer på medlemsstaterna att fastställa påföljder för överträdelser av förordningen (artikel 16).
Försäkringsförordningen
Syftet med försäkringsförordningen är att fastställa miniminivåer för det försäkringsskydd som lufttrafikföretag och luftfartygsoperatörer skall hålla sig med såvitt gäller sitt ansvar för skador på passagerare, bagage, gods och tredje man (artikel 1.1). Med några undantag bl.a. undantas statliga luftfartyg skall förordningen tillämpas på alla lufttrafikföretag och luftfartygsoperatörer som flyger inom, till, från eller över en medlemsstats territorium (artikel 2). I artikel 3 ges definitioner av vissa för förordningen centrala begrepp, bl.a. lufttrafikföretag och luftfartygsoperatör. Förordningen innehåller härefter närmare bestämmelser om försäkringsprinciper (artikel 4), hur uppfyllelsen av försäkringskraven kontrolleras för skilda fall (artikel 5), miniminivåer för det försäkringsskydd som skall finnas för ansvar för skador på passagerare, bagage och gods (artikel 6), miniminivåer för försäkringsskyddet i fråga om skadeståndsansvar gentemot tredje man (artikel 7), efterlevnad och påföljder (artikel 8). Slutligen innehåller förordningen bestämmelser om bl.a. tidpunkt för ikraftträdande och medlemsstaternas rapporteringsskyldighet i förhållande till kommissionen (artiklarna 911).
För en beskrivning av innehållet i de internationella överenskommelser och annan gemenskapsrättslig reglering som gör sig gällande på de nu behandlade områdena av lufträtten hänvisas till propositionen.
Propositionen och utskottets ställningstagande
I propositionen har regeringen övervägt behovet av kompletterande bestämmelser till de två förordningarna eller om någon redan befintlig nationell reglering kan vara tillräcklig för att möta förordningarnas krav.
Beträffande förordningen om nekad ombordstigning har övervägandena omfattat frågor om bl.a. tillsynsmyndighet, tillsynens innehåll och påföljder, inklusive frågor om passagerarnas rätt att ge in klagomål till tillsynsorganet. Regeringens överväganden har lett fram till förslag till lagändringar som i sina huvuddrag innebär att Konsumentverket skall vara den myndighet som utövar tillsyn över att förordningens bestämmelser följs i fråga om flygningar som företas från flygplatser i Sverige och i fråga om flygningar från tredjeland till flygplatser i Sverige. Lämnar ett lufttrafikföretag inte den information till passagerarna som föreskrivs i förordningen, skall företaget på marknadsrättslig väg kunna åläggas eller i vissa fall föreläggas att lämna informationen. Talan om åläggande skall kunna väckas vid Marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen, en näringsidkare som har ingått avtal om transport med lufttrafikföretaget och en sammanslutning av konsumenter eller näringsidkare. Bestämmelser av denna innebörd skall enligt regeringsförslaget tas in i luftfartslagen och lagen om marknadsdomstol m.m.
Beträffande försäkringsförordningen har regeringens överväganden omfattat om kompletterande bestämmelser bör införas när det gäller bl.a. tillsynsorgan, tillsynens innehåll och påföljder vid överträdelser av förordningen samt fråga om försäkringsnivån för vissa mindre luftfartyg. Regeringens överväganden i denna del har lett fram till förslag till lagändring som innebär att Luftfartsstyrelsen skall vara den myndighet som utövar tillsyn över att försäkringsförordningens bestämmelser följs. Luftfartsstyrelsen skall också vara den myndighet till vilken lufttrafikföretag och luftfartygsoperatörer ger in försäkringsbevis eller annat bevis om giltig försäkring. Vid sådana överflygningar och mellanlandningar som avses i artikel 8.2 i förordningen skall Luftfartsstyrelsen ha möjlighet att kräva bevis om försäkring.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2007. Sverige kommer inte förrän vid ikraftträdandet att uppfylla förpliktelsen för medlemsstaterna att uppställa påföljder för lufttrafikföretag som underlåter att vid incheckning eller vid uppkommet hinder i transporten ge passagerarna skriftlig information om deras rätt till kompensation och assistans enligt förordningen (se 9 kap. 12 och 13 §§ luftfartslagen). Det är underlåtenheten härvidlag som avses med den talan som EG-kommissionen har väckt. I övriga hänseenden har Sverige redan genom den provisoriska reglering som är i kraft sedan den 1 juli 2005 uppfyllt sina förpliktelser att meddela kompletterande bestämmelser.
Regeringens lagförslag, som återfinns i bilaga 3, har inte mött invändningar i motioner. Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta lagförslagen.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2006/07:3 Ändringar i luftfartslagen:
Riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),
2. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.
Bilaga 2
Europaparlamentets och rådets förordningar
Bilaga 3
Regeringens lagförslag
