Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2006/07:AU13

Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken

Sammanfattning

I detta betänkande föreslår arbetsmarknadsutskottet att riksdagen i huvudsak bifaller regeringens proposition 2006/07:89 Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken, m.m. och därmed antar en rad förslag till lagändringar. De övergripande förslagen i propositionen är att

·.    aktivitetsgarantin avskaffas,

·.    en jobb- och utvecklingsgaranti införs,

·.    vissa regler i arbetslöshetsförsäkringen ändras,

·.    skyldigheten för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen avskaffas,

·.    Arbetsmarknadsverket (AMV) ombildas till en sammanhållen myndighetsorganisation, Arbetsförmedlingen.

Bakgrunden till förslagen är regeringens bedömning att den enskilt viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken, och därmed även för arbetsmarknadspolitiken, är att öka sysselsättningen och motverka utanförskapet. I och med denna proposition fortsätter det reformarbete som inleddes under hösten 2006.

Utskottet delar regeringens bedömning att ytterligare reformer är nödvändiga för att varaktigt öka sysselsättningen och minska det utanförskap som har präglat alltför många människors liv i Sverige under alltför lång tid.

I betänkandet behandlas också fyra motioner som väckts med anledning av den ovan nämnda propositionen, där motionärerna föreslår att propositionen avslås helt eller delvis. Utskottet anser att motionerna bör avslås.

I betänkandet behandlas också fyra framställningar från Riksrevisionens styrelse, angående insatserna mot deltidsarbetslösheten (2005/06:RRS22), arbetsförmedlingen och de kommunala ungdomsprogrammen (2006/07:RRS5), den offentliga arbetsförmedlingen (2006/07:RRS15) och anställningsstöd (2006/07:RRS18), och följdmotioner med anledning av RRS15 respektive RRS18. Utskottet sätter stort värde på de granskningar och analyser som är bakgrunden till Riksrevisionens styrelses framställningar. Utskottet utgår från att Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer liksom de motiveringar och slutsatser som återfinns i styrelsens framställningar kommer att utgöra ett i många avseenden värdefullt underlag i det fortsatta arbetet. Mot denna bakgrund anser utskottet inte att det är nödvändigt att göra några tillkännagivanden med anledning av framställningarna, varför de avstyrks. Även följdmotionerna avstyrks.

Slutligen omfattar ärendet 32 motionsyrkanden om arbetsmarknadspolitiska frågor som väcktes under den allmänna motionstiden 2006. Motionsyrkandena avstyrks.

Nedan beskrivs innehållet i de behandlade förslagen något mer utförligt.

Propositionen

Jobb- och utvecklingsgarantin

Aktivitetsgarantin avskaffas och ersätts med det arbetsmarknadspolitiska programmet jobb- och utvecklingsgarantin. Det närmare innehållet i jobb- och utvecklingsgarantin ska regeringen besluta om under våren 2007. Avskaffandet av aktivitetsgarantin och införandet av jobb- och utvecklingsgarantin föreslås ske den 2 juli 2007. Vissa övergångsbestämmelser föreslås. Förslaget innebär också vissa följdändringar.

Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen

Förslagen till förändringar av arbetslöshetsförsäkringen består bl.a. i att den generella rätten för en sökande att under de 100 första dagarna i en ersättningsperiod begränsa sig till att söka lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet avskaffas. En annan förändring är att arbetslöshetsersättning ska lämnas under längst 300 dagar. För en sökande som dag 300 i ersättningsperioden är förälder till barn under 18 år lämnas ersättning under längst 450 dagar. Dagens möjlighet till förlängning av ersättningsperioden tas bort. Beräkningen av ersättningsdagar inom arbetslöshetsförsäkringen samordnas med dagar då en sökande får aktivitetsstöd. Vissa följdändringar föreslås.

Förändringarna föreslås träda i kraft den 2 juli 2007 i enlighet med regeringens förslag, utom när det gäller samordningen av ersättningsdagar i arbetslöshetsförsäkringen och aktivitetsstödet, där utskottet föreslår att lagändringen träder i kraft den 1 oktober 2007. Vissa övergångsbestämmelser föreslås.

Upphävande av skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen

Regeringen föreslår att skyldigheten för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen avskaffas fr.o.m. den 2 juli 2007.

Arbetsmarknadsverket och den nya myndigheten Arbetsförmedlingen

Vad gäller AMV föreslår regeringen att myndigheten ombildas till en sammanhållen myndighetsorganisation genom att Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och de 20 länsarbetsnämnderna avvecklas och en ny myndighet, Arbetsförmedlingen, inrättas. Vidare föreslås ett antal följdändringar och att försöksverksamheten med vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län avbryts i den del som avser att länsstyrelsen där ska fullgöra länsarbetsnämndens uppgifter. Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2008.

Riksrevisionens framställningar

Samtliga förslag i Riksrevisionens styrelses framställningar innebär att riksdagen ska göra tillkännagivanden till regeringen i vissa frågor.

I 2005/06:RRS22 angående insatserna mot deltidsarbetslösheten menar Riksrevisionens styrelse att regeringen utöver uppföljning av beslutade verksamhetsmål på området, i sin rapportering till riksdagen dels ska använda den officiella arbetsmarknadsstatistiken från Statistiska centralbyrån (SCB) för att ge en helhetsbild av sysselsättning, arbetslöshet och deltidsarbetslöshet, dels ska visa hur utbetalningarna av arbetslöshetsersättningen fördelas på hel- och deltidsarbetslösa.

Styrelsen föreslår i 2006/07:RRS5 om arbetsförmedlingen och de kommunala ungdomsprogrammen att regeringen tar initiativ till dels en översyn av ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna vad gäller gruppen ungdomar 16–20 år, dels en samlad översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för gruppen ungdomar 20–24 år och då särskilt behovet av ungdomsgarantin.

Riksrevisionens styrelse framför i 2006/07:RRS15 om den offentliga arbetsförmedlingen att regeringen bör ta initiativ till en genomgripande översyn av den statliga arbetsförmedlingens roll och arbetsformer.

I 2006/07:RRS18 föreslår styrelsen att regeringen ska pröva möjligheterna att effektivisera befintliga och framtida stöd i form av lönesubventioner till arbetsgivare.

Motionerna

I de följdmotioner som väckts med anledning av den här behandlade propositionen yrkar Socialdemokraterna och Vänsterpartiet avslag på propositionen, i Vänsterpartiets fall med undantag för den del som rör AMV:s omorganisering. Miljöpartiet framställer inte något formellt avslagsyrkande men är kritiskt till delar av regeringsförslagen, framför allt förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen. Miljöpartiet motsätter sig inte upphävandet av platsanmälningslagen och inte heller förslaget om avveckling av AMV.

I motionerna från den allmänna motionstiden 2006 lämnas förslag i en rad olika arbetsmarknadspolitiska frågor, bl.a. beträffande pendlingsstöd, arbetsmarknadspolitiska insatser för funktionshindrade, lönebidrag, sociala företag, arbetsmarknadspolitiska insatser för personer med utländsk bakgrund respektive deltidsarbetslösa, vissa ytterligare frågor om arbetsförmedling och registrering av bemanningsföretag.

Reservationer

I ärendet har 21 reservationer och ett särskilt yttrande lämnats av företrädarna för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Dessa tre partier yrkar gemensamt avslag på propositionens förslag om avskaffande av aktivitetsgarantin, införande av en jobb- och utvecklingsgaranti, och förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet avstyrker var för sig propositionens förslag om upphävande av platsanmälningslagen. Socialdemokraterna avstyrker också propositionens förslag gällande ombildningen av AMV.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Jobb- och utvecklingsgarantin m.m.

Riksdagen dels antar regeringens förslag till a) lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229), b) lag om ändring i lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program såvitt avser 7 §, dels godkänner vad regeringen föreslår om att c) avskaffa aktivitetsgarantin och d) införa en jobb- och utvecklingsgaranti. Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:89 punkterna 2, 3 i denna del, 21 och 22 samt avslår motionerna 2006/07:A28 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 1 i denna del, 2006/07:A29 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) i denna del, 2006/07:A30 av Berit Andnor m.fl. (s) i denna del och 2006/07:A31 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande 1 i denna del.

Reservation 1 (s, v, mp)

2.	Nedsättningsreglerna för deltagare med aktivitetsstöd
	Riksdagen avslår motionerna 2006/07:A28 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 1 i denna del och 2006/07:A346 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 1.

Reservation 2 (v)

3.	Avslag på propositionen såvitt avser vissa förändringar i arbetslöshetsförsäkringen
	Riksdagen avslår motionerna 2006/07:A28 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 1 i denna del, 2006/07:A29 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) i denna del, 2006/07:A30 av Berit Andnor m.fl. (s) i denna del och 2006/07:A31 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkandena 1 i denna del och 2–4.

Reservation 3 (s, v, mp)

4.

Skyldighet att anmäla plats till den offentliga arbetsförmedlingen

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:89 punkt 4 och avslår motionerna 2006/07:A28 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 1 i denna del, 2006/07:A29 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) i denna del och 2006/07:A30 av Berit Andnor m.fl. (s) i denna del.

Reservation 4 (s)

Reservation 5 (v)

5.	Förbättrad tillsyn över platsanmälningslagen
	Riksdagen avslår motionerna 2006/07:A28 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 2 och 2006/07:A270 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 17 och 18.

Reservation 6 (v) – villkorad

6.	Andra frågor om lediga platser
	Riksdagen avslår motion 2006/07:A31 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkandena 5 och 6.

Reservation 7 (mp)

7.

Den nya myndigheten Arbetsförmedlingen

Riksdagen dels antar regeringens förslag till a) lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, såvitt avser 48 a, 48 b, 48 g och 48 h §§, b) lag om ändring i lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan, c) lag om ändring i lagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd, d) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, e) lag om ändring i lagen (1970:663) om vissa kommunala befogenheter i fråga om sysselsättning för handikappade, f) lag om ändring i lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m., g) lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder, h) lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, i) lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), j) lag om ändring i skollagen (1985:1100), k) lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg, l) lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, m) lag om ändring i lagen (1997:1144) om försöksverksamhet med vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län, n) lag om ändring i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom försvarsmakten, o) lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453), p) lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, q) lag om ändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser med den ändringen att 26 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3 punkt 1, r) lag om ändring i lagen (2006:469) om behandling av personuppgifter vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, dels godkänner vad regeringen föreslår om att avveckla Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna och bilda en ny sammanhållen myndighet, Arbetsförmedlingen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:89 punkterna 1, 3, båda i denna del, 5–18, 20 och 23, bifaller delvis proposition 2006/07:89 punkt 19 och avslår motion 2006/07:A29 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) i denna del.

Reservation 8 (s)

8.	Konsekvenser av ombildningen av Arbetsmarknadsverket
	Riksdagen avslår motion 2006/07:A31 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande 7.

Reservation 9 (mp)

9.	Riksrevisionens styrelses framställning om den offentliga arbetsförmedlingen
	Riksdagen avslår framställning 2006/07:RRS15 och motionerna 2006/07:A20 av Börje Vestlund (s) och 2006/07:A21 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s).

Reservation 10 (s, v)

10.

Antagande av förslag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring

Riksdagen antar dels, i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan, regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring med den ändringen att 22 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3 punkt 2, dels utskottets förslag i bilaga 3 punkt 3 till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2006/07:89 punkt 1 i denna del.

11.	Riksrevisionens styrelses framställning om insatser mot deltidsarbetslösheten
	Riksdagen avslår framställning 2005/06:RRS22 punkterna 1 och 2.

12.	Riksrevisionens styrelses framställning om anställningsstöd
	Riksdagen avslår framställning 2006/07:RRS18 och motionerna 2006/07:A26 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) och 2006/07:A27 av Josefin Brink m.fl. (v).

Reservation 11 (s, v)

13.	Vissa andra frågor om anställningsstöd
	Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C359 av Veronica Palm m.fl. (s) yrkande 8 och 2006/07:A328 av Kurt Kvarnström och Peter Hultqvist (båda s).

14.	Riksrevisionens styrelses framställning om arbetsförmedlingen och de kommunala ungdomsprogrammen
	Riksdagen avslår framställning 2006/07:RRS5 punkterna 1 och 2.

15.	Arbetsmarknadspolitiska insatser för ungdomar
	Riksdagen avslår motionerna 2006/07:A236 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkandena 2–4, 2006/07:A271 av Veronica Palm m.fl. (s) yrkande 7, 2006/07:A275 av Maryam Yazdanfar (s) och 2006/07:A292 av Jasenko Omanovic och Hans Stenberg (båda s).

Reservation 12 (s)

Reservation 13 (v)

16.	Pendlingsstöd
	Riksdagen avslår motionerna 2006/07:A236 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 1, 2006/07:A284 av Fredrik Olovsson (s) och 2006/07:A344 av Ameer Sachet m.fl. (s).

Reservation 14 (s, v)

17.	Arbetsmarknadspolitiska insatser för funktionshindrade
	Riksdagen avslår motionerna 2006/07:A218 av Krister Örnfjäder (s), 2006/07:A227 av Helene Petersson i Stockaryd m.fl. (s) och 2006/07:A273 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 3.

Reservation 15 (v)

18.	Lönebidrag
	Riksdagen avslår motionerna 2006/07:A211 av Inger Jarl Beck (s), 2006/07:A231 av Göte Wahlström m.fl. (s) och 2006/07:A301 av Lars U Granberg och Karin Åström (båda s).

19.	Sociala företag
	Riksdagen avslår motionerna 2006/07:A226 av Kenneth Johansson och Kerstin Lundgren (båda c) och 2006/07:A349 av Ulf Holm (mp).

Reservation 16 (mp)

20.	Arbetsmarknadspolitiska insatser för personer med utländsk bakgrund
	Riksdagen avslår motionerna 2006/07:A270 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 8, 10 och 11 samt 2006/07:A298 av Göte Wahlström (s).

Reservation 17 (v)

21.	Vissa andra frågor om arbetsförmedling
	Riksdagen avslår motionerna 2006/07:N298 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) yrkande 2 och 2006/07:A246 av Inger Jarl Beck m.fl. (s).

Reservation 18 (s)

22.	Registrering av bemanningsföretag
	Riksdagen avslår motion 2006/07:A321 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Claes-Göran Brandin (båda s).

Reservation 19 (s, v)

23.	Arbetsmarknadspolitiska insatser för deltidsarbetslösa m.m.
	Riksdagen avslår motion 2006/07:A216 av Carina Hägg (s).

Reservation 20 (s)

24.	Könsaspekter på arbetsmarknadspolitiken
	Riksdagen avslår motion 2006/07:A204 av Ulf Holm (mp).

Reservation 21 (mp)

25.	Stängslingsgrupper
	Riksdagen avslår motion 2006/07:A316 av Ann-Kristine Johansson och Lars Mejern Larsson (båda s).

Stockholm den 15 maj 2007

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-Erik Österberg (s), Tomas Tobé (m), Sylvia Lindgren (s), Elisabeth Svantesson (m), Annika Qarlsson (c), Lars Lilja (s), Eva Flyborg (fp), Maria Öberg (s), Luciano Astudillo (s), Anna König Jerlmyr (m), Josefin Brink (v), Ann-Christin Ahlberg (s), Hans Backman (fp), Ulf Holm (mp), Sven Yngve Persson (m), Magdalena Andersson (m) och Rosita Runegrund (kd).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta ärende behandlas regeringens proposition 2006/07:89 Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken, m.m. och fyra motioner som väckts med anledning av propositionen.

I ärendet behandlas även fyra framställningar från Riksrevisionens styrelse: framställning 2005/06:RRS22 angående insatserna mot deltidsarbetslösheten, framställning 2006/07:RRS5 angående arbetsförmedlingen och de kommunala ungdomsprogrammen, framställning 2006/07:RRS15 angående den offentliga arbetsförmedlingen och framställning 2006/07:RRS18 angående anställningsstöd. Två motioner som väckts med anledning av framställning 2006/07:RRS15 och två motioner som väckts med anledning av framställning 2006/07:RRS18 behandlas också.

Slutligen behandlas i ärendet 32 motionsyrkanden om arbetsmarknadspolitiska frågor som väcktes under den allmänna motionstiden 2006.

I anslutning till beredningen av detta ärende har information lämnats till utskottet av företrädare för Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Riksrevisionen. Information har även lämnats av företrädare för Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS). KLYS har också inkommit med en skrivelse till utskottet.

De i ärendet behandlade motionerna, som alla har väckts under riksmötet 2006/07, anges i det följande utan årtal.

Bakgrund

Propositionen

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1) ett antal förändringar när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Ändringarna beskrevs som en del av en större reform för att stärka arbetslinjen och öka sysselsättningen. Efter förslag i propositionen En arbetslöshetsförsäkring för arbete genomfördes vissa av ändringarna i arbetslöshetsförsäkringen med verkan från den 1 januari 2007 respektive den 5 mars 2007, (prop. 2006/07:15, bet. 2006/07:AU4, rskr. 2006/07:86). Till dessa förändringar hörde en avtrappning av ersättningsgraden i arbetslöshetsförsäkringen, slopandet av studerandevillkoret, en begränsning av den överhoppningsbara tiden och en skärpning av arbetsvillkoret för att bli berättigad till ersättning. Riksdagen beslutade också om en ökad egenfinansiering i arbetslöshetsförsäkringssystemet.

I 2007 års vårproposition (prop. 2006/07:100) anger regeringen en ambition att finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen kommer att ses över till budgetpropositionen för 2008 i syfte att skapa en tydligare teknisk koppling mellan avgifter och kostnader för arbetslöshet i respektive arbetslöshetskassa. Vidare sägs i vårpropositionen att regeringen anser att arbetslöshetsförsäkringen bör göras obligatorisk. En särskild utredare kommer att ges uppdraget att föreslå hur denna förändring ska genomföras.

I budgetpropositionen för 2007 aviserades också vissa åtgärder för att effektivisera den statliga administrationen, och det angavs bl.a. att Arbetsmarknadsverket (AMV) skulle reformeras från grunden (prop. 2006/07:1 utg.omr. 13).

Remissinstanserna gavs vid remissmöten den 23 januari 2007 tillfälle att yttra sig över förslagen i de två promemorior som utgjort underlag till den nu behandlade proposition 2006/07:89.

Riksrevisionens styrelses framställningar

Riksrevisionen lade under år 2006 fram fyra granskningsrapporter på arbetsmarknadsområdet: Arbetsmarknadsverkets insatser för att minska deltidsarbetslösheten (RiR 2006:1), Arbetsförmedlingen och de kommunala ungdomsprogrammen (RiR 2006:14), Den offentliga arbetsförmedlingen (RiR 2006:22) och Anställningsstöd (RiR 2006:28). Riksrevisionens styrelse har gjort framställningar till riksdagen med anledning av var och en av dessa fyra granskningar. De fyra framställningarna behandlas i detta betänkande.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposition 2006:07:89 Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken, m.m. läggs förslag som av regeringen beskrivs som en fortsättning av de tidigare inledda reformerna. Regeringen föreslår bl.a. att en jobb- och utvecklingsgaranti införs för människor som stått utanför arbetsmarknaden under lång tid. Jobb- och utvecklingsgarantin ersätter aktivitetsgarantin som samtidigt avvecklas. Regeringen föreslår också att lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen avskaffas.

Det läggs fram ytterligare förslag om förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, bl.a. att arbetslöshetsersättning ska lämnas under högst 300 dagar (högst 450 dagar för personer som är föräldrar till barn under 18 år), att beräkningen av ersättningsdagar inom arbetslöshetsförsäkringen samordnas med dagar då en sökande får aktivitetsstöd, och att den generella rätten att begränsa sökaktiviteter till det egna yrket och närområdet de 100 första dagarna slopas.

I propositionen lämnas också förslag till en ny organisation för arbetsmarknadsfrågor. AMV ombildas till en sammanhållen myndighetsorganisation genom att Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och länsarbetsnämnderna avvecklas och ersätts av en ny myndighet, Arbetsförmedlingen. Ett antal lagändringar följer av omorganisationen. Som en konsekvens av omorganisationen föreslås att försöksverksamheten med vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län avbryts i den del som avser att Länsstyrelsen i Gotlands län fullgör länsarbetsnämndens uppgifter.

Utskottets överväganden

Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt prop. 2006/07:89 Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken, m.m. Utskottet föreslår att riksdagen bifaller propositionens förslag med en smärre justering och därmed antar ett antal lagförslag. De övergripande förslag som tillstyrks rör avskaffandet av aktivitetsgarantin, införandet av en jobb- och utvecklingsgaranti, förändringar av vissa regler vad gäller arbetslöshetsförsäkringen, avskaffande av skyldigheten för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen och ombildandet av AMV till en sammanhållen myndighetsorganisation, Arbetsförmedlingen.

Avsnittet omfattar även motioner från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i vilka propositionen avstyrks helt eller delvis eller avvisas utan att ett formellt avslagsyrkande framställs. Här behandlas även tre yrkanden från allmänna motionstiden som berör frågor som behandlas i avsnittet. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

I avsnittet bereds också en framställning från Riksrevisionens styrelse rörande den offentliga arbetsförmedlingen och två motioner som väckts med anledning av denna. Utskottet föreslår att både framställningen och dessa två motioner avslås.

Jämför reservationerna 1 (s, v, mp), 2 (v), 3 (s, v, mp), 4 (s), 5 (v), 6 (v), 7 (mp), 8 (s), 9 (mp) och 10 (s, v) samt särskilt yttrande (v).

Fråga om avslag på propositionen

Utskottet tar först upp frågan om avslag på propositionen. Yrkanden om avslag, helt eller delvis, har framställts i motioner av Socialdemokraterna respektive Vänsterpartiet och i en enskild socialdemokratisk motion. Även Miljöpartiet avvisar delar av propositionen, dock utan att framställa formellt avslagsyrkande. I avsnittet behandlas också tre motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden och som berör frågor som behandlas i avsnittet. Motionerna redovisas nedan.

Dessförinnan lämnas några bakgrundsuppgifter för att belysa de propositionsförslag som omfattas av avslagsyrkandena.

Bakgrund

Den nuvarande aktivitetsgarantin

Den jobb- och utvecklingsgaranti för långtidsarbetslösa som presenteras i propositionen föreslås ersätta den nuvarande aktivitetsgarantin. Aktivitetsgarantin infördes den 1 augusti 2000 (prop. 1999/2000:98, bet. 1999/2000:AU7, rskr. 1999/2000:230). Enligt förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program avses med aktivitetsgaranti individuellt anpassade arbetsmarknadspolitiska åtgärder för den som är eller riskerar att bli långtidsinskriven som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen. Garantin bör erbjudas inom 27 månader från arbetslöshetens inträde. Den som anvisats till garantin kan delta i organiserade jobbsökaraktiviteter hos arbetsförmedlingen, aktiviteter som anordnas i samverkan mellan AMV och andra aktörer och i de övriga arbetsmarknadspolitiska insatser som AMV förfogar över.

Enligt förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd ska aktivitetsstöd lämnas till deltagare i aktivitetsgarantin som är eller skulle ha varit berättigade till arbetslöshetsersättning på samma nivå som arbetslöshetsersättningen. Den deltagare som har fått arbetslöshetsersättning under den längsta tid som ersättning kan lämnas är berättigad till aktivitetsstöd med 65 % av den dagsförtjänst som låg till grund för den senaste arbetslöshetsersättningen. Till unga med funktionshinder som tagit del av program under minst tolv månader lämnas aktivitetsstöd med lägst 475 kronor per dag. Till övriga deltagare lämnas aktivitetsstöd med 223 kr per dag.

En person kan delta i aktivitetsgarantin tills han eller hon uppfyller arbetsvillkoret enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF), påbörjar utbildning som inte berättigar till aktivitetsstöd eller själv väljer att lämna garantin.

Arbetslöshetsförsäkringen

Arbetslöshetsförsäkringen omfattar både arbetstagare och företagare och regleras i ALF. Den består av en grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring. För att vara berättigad till ersättning från inkomstbortfallsförsäkringen ska den arbetslöse uppfylla medlems-, arbets- och grundvillkor. Innan ersättning betalas ut ska 5 dagars karens fullgöras. Arbetslösa som uppfyller arbets- och grundvillkoret men inte medlemsvillkoret har rätt att få ersättning enligt grundförsäkringen.

I december 2006 beslutade riksdagen, som redovisats ovan, om vissa förändringar av arbetslöshetsförsäkringen (prop. 2006/07:15, bet. 2006/07:AU4).

·.    Arbetsvillkoret skärptes. Under en ramtid av 12 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde ska en sökande ha förvärvsarbetat i minst 80 timmar per kalendermånad i minst 6 månader. Alternativt kan arbetsvillkoret fullgöras med minst 480 timmars arbete under en sammanhängande tid av 6 kalendermånader med minst 50 timmars arbete varje månad.

·.    Den överhoppningsbara tiden begränsades från 7 till som huvudregel 5 år.

·.    Studerandevillkoret avskaffades.

·.    En successiv nedtrappning av ersättningsgraden infördes. Ersättning ska lämnas med 80 % av tidigare förvärvsinkomster, upp till ett visst högsta belopp, under de 200 första ersättningsdagarna. Därefter lämnas 70 % och fr.o.m. dag 301 av ersättningsperioden 65 %. För en person som är förälder till barn under 18 år ska sänkningen till 65 % ske först från dag 451 av ersättningsperioden.

·.    En ny regel infördes som innebär att dagar med aktivitetsstöd ska jämställas med ersättningsdag när det bestäms med vilken procentsats ersättning ska lämnas.

·.    Beräkningen av normalarbetstiden ändrades så att ersättningen ska grundas på förvärvsinkomsterna under de senaste 12 månaderna.

·.    En förhöjd finansieringsavgift infördes.

Arbetslöshetsersättning lämnas för närvarande under längst 300 ersättningsdagar. En sådan ersättningsperiod kan i vissa fall förlängas med ytterligare en period om 300 ersättningsdagar.

En arbetssökande har rätt att under de 100 första dagarna begränsa sitt sökområde till lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet. Denna regel trädde i kraft år 2001 (prop. 1999/2000:139, bet. 2000/01:AU5) och grundades på att det är rimligt och samhällsekonomiskt motiverat att den arbetssökande, om han eller hon så önskar, ges möjlighet att söka lämpliga arbeten inom det egna närområdet och inom de yrken han eller hon har erfarenhet av och kompetens för. Därefter ska man vara beredd att vidga sitt sökområde. Det ska dock tas skälig hänsyn till personliga förhållanden. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) har utarbetat föreskrifter i anslutning till lagens regler om lämpligt arbete (IAFFS 2004:3).

Att den som uppbär arbetslöshetsersättning har en bisyssla ska under vissa förutsättningar inte påverka rätten till arbetslöshetsersättning, s.k. godkänd bisyssla. Extraarbetet måste ha pågått under minst sex månader före arbetslösheten vid sidan av ett heltidsarbete. Det är arbetslöshetskassan som prövar om det ska anses vara en godkänd bisyssla.

Skyldighet att anmäla plats till den offentliga arbetsförmedlingen

För närvarande finns en skyldighet för arbetsgivare att anmäla lediga platser till den offentliga arbetsförmedlingen i de fall som omfattas av regleringen i lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen (fortsättningsvis benämnd platsanmälningslagen). När dessa bestämmelser infördes 1976 hänvisades bl.a. till arbetsförmedlingens centrala roll för genomförandet av sysselsättningspolitiken. Regeringen bedömde att en förutsättning för att arbetsförmedlingen på bästa sätt skulle kunna fullgöra sina uppgifter var att förmedlingen skulle ha så fullständig överblick som möjligt över platsutbudet (prop. 1975/76:84, InU 1975/76:28).

Europeiska kommissionen lämnade i mars 2007 ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om kvartalsstatistik över lediga platser i gemenskapen (KOM/2007/76 slutlig). Bakgrunden är att Eurostat, för att möta användarnas efterfrågan på statistik över lediga platser, avser att skapa en rättslig grund för insamling av uppgifter om lediga platser. Lediga platser är en av de europeiska ekonomiska huvudindikatorerna och behövs vid bedömningen av arbetsmarknadssituationen i EU-/euroområdet enligt EMU-handlingsplanen. Rådet har slagit fast att framställning av högkvalitativ statistik över lediga platser ska prioriteras. Vid Europeiska rådets möte i mars 2005 konstaterades att åtgärder behövde vidtas, särskilt för att få in fler människor på arbetsmarknaden och skapa fler arbetstillfällen. Detta leder till ett ökat behov av bättre information om efterfrågan på arbetskraft. I Sverige upprättas denna statistik genom Statistiska centralbyråns (SCB) Konjunkturstatistik över vakanser, en företagsbaserad urvalsundersökning som syftar till att bidra med information om efterfrågan på arbetskraft. Undersökningen täcker både privat och offentlig sektor, och resultaten presenteras kvartalsvis.

Arbetsmarknadsverket (AMV)

Enligt förordningen (2001:623) med instruktion för Arbetsmarknadsverket omfattar verket AMS och en länsarbetsnämnd i varje län. Den offentliga arbetsförmedlingen finns hos AMS och länsarbetsnämnderna. AMS är central förvaltningsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor och chefsmyndighet för länsarbetsnämnderna.

Enligt lagen (1997:1144) om försöksverksamhet med vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län fullgör länsstyrelsen under tiden den 1 januari 1998 till den 31 december 2010 de uppgifter som länsarbetsnämnden ska utföra.

AMV har de uppgifter som framgår av förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

I december 2000 lämnade AMS ett förslag till ny organisation till regeringen. AMS ansåg att den organisation som då fanns försvårade styrningen av verksamheten och äventyrade dess effektivitet, kvalitet, enhetlighet och rättssäkerhet. I skrivelsen Arbetsmarknadsverkets organisation (skr. 2000/01:142) delade regeringen AMS bedömning om otydlig ansvarsfördelning, men framhöll samtidigt att det är särskilt angeläget att säkerställa den demokratiska insynen och det medborgerliga inflytandet inom AMV. Regeringen bedömde därför att länsarbetsnämnderna skulle finnas kvar som egna myndigheter. För att skapa bättre förutsättningar för tydligare styrning och ansvarsfördelning inom AMV ansåg regeringen dock att ledningsformen vid länsarbetsnämnderna skulle ändras till styrelse med begränsat ansvar. Arbetsmarknadsutskottet ställde sig bakom de förändringar regeringen beslutat om (2001/02:AU1). Den 1 januari 2002 ändrades instruktionen för AMV och länsarbetsnämndernas ledningsform i enlighet med detta.

Statskontoret hade i december 2001 givits i uppdrag av regeringen att följa upp effekterna och föreslå hur AMV fortsättningsvis borde styras. Statskontoret konstaterade i sin rapport 2004 att ansvarsförhållandena inom AMV blev tydligare när länsarbetsnämndernas ledningsform ändrades till styrelser med begränsat ansvar. Samtidigt drog Statskontoret slutsatsen att rådande formella organisation utgjorde ett hinder snarare än ett stöd i verksamheten, och att en sammanslagning skulle förbättra förutsättningarna för en nationellt enhetlig och effektiv verksamhet anpassad efter regionala förutsättningar på arbetsmarknaden. Statskontoret föreslog därför en ombildning av AMV till en enda myndighet genom sammanslagning av AMS och länsarbetsnämnderna (Statskontorets rapport 2004:16 Det nya Arbetsmarknadsverket).

Propositionen

Allmänt

Trots en stark tillväxt präglas arbetsmarknaden av ett omfattande utanförskap. Att öka sysselsättningen och motverka utanförskapet är den enskilt viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken och därmed även för arbetsmarknadspolitiken. För detta ändamål föreslår regeringen en rad förändringar.

En reform av arbetslöshetsförsäkringen påbörjades under hösten. För att reformen ska ge önskade effekter finns behov av att ytterligare reformera arbetslöshetsförsäkringen. För att bryta rundgången mellan arbetsmarknadspolitiska program och öppen arbetslöshet avskaffas aktivitetsgarantin och en jobb- och utvecklingsgaranti införs. Som ett led i regeringens regelförenklingsarbete avskaffas skyldigheten för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen. Arbetsmarknaden och kontakterna mellan arbetssökande och arbetsgivare har enligt regeringens bedömning förändrats sedan skyldigheten infördes. Regeringen föreslår också en ny sammanhållen myndighet för arbetsmarknadsfrågor, Arbetsförmedlingen, då den myndighetsstruktur som i dag råder på arbetsmarknadsområdet försvårar styrningen och minskar verksamhetens effektivitet.

Jobb- och utvecklingsgarantin

Regeringen föreslår att den nuvarande aktivitetsgarantin avskaffas och ersätts av en jobb- och utvecklingsgaranti för personer i långvarig arbetslöshet, med syfte att erbjuda långtidsarbetslösa individuellt utformade åtgärder så att deltagaren så snabbt som möjligt kommer in på arbetsmarknaden. Alla som har förbrukat 300 ersättningsdagar i arbetslöshetsförsäkringen och som inte kvalificerat sig för en ny period med arbetslöshetsersättning ska kunna anvisas till jobb- och utvecklingsgarantin. Från ersättningsdag 301 till och med 450 bör föräldrar till barn under 18 år vid arbetslöshet kunna välja mellan att delta i jobb- och utvecklingsgarantin eller få arbetslöshetsersättning. Slutligen föreslås att även arbetslösa, som inte har rätt till arbetslöshetsersättning och som oavsett försörjningsform varit sammanhängande arbetslösa och anmälda hos den offentliga arbetsförmedlingen eller deltagit i arbetsmarknadspolitiska program under minst 18 månader, ska kunna anvisas till jobb- och utvecklingsgarantin.

För att den enskilde ska ha ekonomiska incitament att lämna jobb- och utvecklingsgarantin för ett varaktigt arbete bör garantin berättiga till ersättning med aktivitetsstöd motsvarande 65 % av tidigare dagsförtjänst för dem som fått arbetslöshetsersättning (dock med minst det grundbelopp som lämnas inom arbetslöshetsförsäkringen). Föräldrar till barn under 18 år som deltar i garantin bör mellan dag 301 och 450 få 70 % och därefter 65 %. Ersättningen för dem som inte är berättigade till arbetslöshetsersättning bör vara det lägsta aktivitetsstödet (223 kr) i längst 450 dagar. Enligt propositionen bör kommunerna därefter återigen stå för hela finansieringen av försörjningsansvaret.

Ersättningsrätten kommer att vara kopplad till höga krav på deltagande i aktiviteter inom jobb- och utvecklingsgarantin. Aktiviteterna kommer att indelas i tre faser. Inledningsvis fokuseras på intensifierade, specialanpassade jobbsökaraktiviteter. I en andra fas kommer det att finnas tillgång till ett utbud av arbetsmarknadspolitiska program som inkluderar arbetspraktik, subventionerade anställningar och kompetenshöjande insatser. Deltagare som inte funnit något annat alternativ kommer i en tredje fas att anvisas till en varaktig samhällsnyttig sysselsättning som motsvarar hela den tid den arbetslöse kan arbeta (arbetsutbudet).

Regeringen anser att en person bör lämna jobb- och utvecklingsgarantin efter att ha uppfyllt ett nytt arbetsvillkor som medför rätt till arbetslöshetsersättning. Deltagare som inte uppfyller arbetsvillkoret och som tidigare uppburit arbetslöshetsersättning kommer att erhålla ersättning så länge de deltar i insatser inom jobb- och utvecklingsgarantin.

Som en följd av avskaffandet av aktivitetsgarantin och införandet av jobb- och utvecklingsgarantin föreslås också vissa smärre ändringar i inkomstskattelagen och lagen om arbetsmarknadspolitiska program.

Vissa ändringar i arbetslöshetsförsäkringen

Regeringen påbörjade med förslagen i proposition 2006/07:15 En arbetslöshetsförsäkring för arbete en reform av arbetslöshetsförsäkringen. För att reformen ska ge önskade effekter på sysselsättningen måste dock ytterligare delar av arbetslöshetsförsäkringen ses över, vilket regeringen tidigare aviserat.

Regeringen föreslår att rätten för en sökande att under de 100 första ersättningsdagarna i en ersättningsperiod begränsa sig till att söka lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet tas bort. Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring. Sannolikheten att hitta ett nytt arbete minskar med arbetslöshetens längd, och det är därför av största vikt att den som är arbetslös finner ett arbete så snart som möjligt. Regeringen anser därför att det är ytterst angeläget att den arbetssökande redan i ett tidigt skede aktivt söker alla lämpliga arbeten.

Möjligheten till förlängning av ersättningsperioden från 300 till längst 600 ersättningsdagar föreslås upphöra. Arbetslöshetsersättning ska lämnas under längst 300 dagar. Till den som dag 300 i ersättningsperioden är förälder till barn under 18 år ska ersättning lämnas under längst 450 dagar. Regeringen betonar även här att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring som ska ge ersättning under kortare perioder av omställning mellan arbeten. I stället för att förlänga ersättningsperioden bör all kraft fokuseras på att bryta arbetslösheten. De som fortfarande är arbetslösa efter 300 respektive 450 ersättningsdagar, och som inte uppfyller ett nytt arbetsvillkor, bör kunna anvisas till den jobb- och utvecklingsgaranti som föreslås.

I propositionen föreslås också att dagar då en sökande fått aktivitetsstöd ska jämställas med dagar med arbetslöshetsersättning vid beräkning av ersättningsperioden. Samordningen innebär att en sökande som beviljats arbetslöshetsersättning får längst 300 dagar – längst 450 för den som är förälder till barn under 18 år – under vilka han eller hon antingen aktivt söker arbete med arbetslöshetsersättning eller deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program med aktivitetsstöd.

Riksdagen har tidigare beslutat att en sökande som under ersättningsperioden på nytt uppfyllt arbetsvillkoret och för vilken ersättning lämnas under ytterligare en period kan, om det är till förmån för honom eller henne, stödja sig på det tidigare arbetsvillkoret och den normalarbetstid som då gällde. Ersättningsnivån ska i det fallet vara 65 % av den dagsförtjänst som låg till grund för ersättningen under den närmast föregående ersättningsperioden. Regeringen föreslår nu att beloppet ska vara minst det grundbelopp som lämnas inom arbetslöshetsförsäkringen och att denna beräkningsregel får tillämpas för högst två ersättningsperioder som följer direkt på en tidigare ersättningsperiod. En särskild beräkningsregel ska också finnas för bestämmande av dagpenningen för en ersättningsberättigad sökande som lämnat jobb- och utvecklingsgarantin. Denna garanti får tillämpas högst två gånger. Regler om vad som ska gälla som normalarbetstid för dessa fall föreslås också. I dessa fall ska ersättningsgraden inte trappas ned under den nya ersättningsperioden.

Regeringen föreslår även förändringar när det gäller reglerna om bisyssla. För att ett arbete ska ses som en i arbetslöshetsförsäkringens mening godkänd bisyssla ska arbetet ha utförts under minst tolv månader, och inte som i dag minst sex månader, före arbetslöshetens inträde vid sidan av ett heltidsarbete. Regeringen anser att förändringen av reglerna om normalarbetstidens beräkning medför att det finns skäl att även ändra dessa regler om bisyssla.

Regeringen föreslår också att Försäkringskassan ska lämna uppgifter till en arbetslöshetskassa dels om föräldraskap, dels om huruvida en medlem i kassan utfört avlönat arbete vid sidan av deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program med aktivitetsstöd. Uppgifterna behövs för att kunna bestämma dels ersättningsperiodens längd, dels vilken avgift till kassan som medlemmen ska betala.

Slutligen föreslås vissa följdändringar när det gäller särregler för prövning av arbetsvillkoret, tid som inte ska räknas vid bestämmande av ramtiden, bestämmande av ersättningsperioden och ersättningsgraden.

Upphävande av platsanmälningslagen

Regeringen föreslår att skyldigheten för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen avskaffas. Arbetsmarknaden, liksom kontakterna mellan arbetssökande och arbetsgivare, har förändrats sedan denna skyldighet infördes, bl.a. beroende på Internet och upphävandet av förbudet mot privat arbetsförmedling. Majoriteten av dagens tillsättningar av vakanser sker genom direktkontakt mellan arbetssökande och arbetsgivare. Regeringen avser att fortsätta utvecklingsarbetet med att se över instruktioner och utveckla styrsignaler till AMS för att arbetsförmedlingen än mer effektivt ska bidra till att förbättra matchningen.

Den nya myndigheten Arbetsförmedlingen

Regeringen anser att det är nödvändigt att reformera AMV från grunden, eftersom myndighetsstrukturen i dag inte är utformad så att AMV på ett tillfredsställande sätt kan utföra sina uppgifter. Regeringen föreslår att AMV ombildas till en sammanhållen myndighet och att AMS och länsarbetsnämnderna därmed avvecklas som egna myndigheter. En sammanhållen myndighetsorganisation främjar såväl den operativa verksamhetens inriktning och effektivitet som den interna styrningen, och regeringen förutsätter att sammanslagningen av dagens 21 myndigheter resulterar i en mer effektiv verksamhet och mindre kostsam organisation. Regeringen konstaterar att det finns utrymme för större nationell enhetlighet inom arbetsmarknadspolitiken och anser att ombildningen till en sammanhållen myndighet ger bättre förutsättningar för en rättssäker verksamhet.

För att markera att det är frågan om en ny myndighet med ökat fokus på arbetsförmedling och matchning mellan lediga arbeten och arbetssökande föreslår regeringen att myndigheten ges namnet Arbetsförmedlingen.

Ombildningen påverkar inte myndighetsorganisationen i Gotlands län då en länsarbetsnämnd saknas i detta län. Regeringen anser att det är viktigt att det finns en sammanhållen arbetsmarknadspolitisk organisation för hela landet, och länet bör därför inte ha en särskild organisatorisk lösning. Regeringen föreslår att försöksverksamheten med vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län avbryts i den del som avser att länsstyrelsen i detta län fullgör länsarbetsnämndens uppgifter.

Motioner om avslag på propositionen m.m.

Socialdemokraterna yrkar avslag på propositionen i dess helhet. Även Vänsterpartiet yrkar avslag med undantag för den del av propositionen som avser omorganisation av AMV. Miljöpartiet framställer inte något formellt avslagsyrkande men är kritiskt mot delar av regeringsförslagen, framför allt när det gäller förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen.

Socialdemokraterna yrkar i motion A29 avslag på propositionen i dess helhet. I motionen anförs att arbete är grunden för välfärd, välstånd och människors personliga utveckling och att partiets politik är inriktad på arbete åt alla. Den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken sägs syfta till att förbättra matchningen mellan arbetstagare och lediga arbeten, samtidigt som de som står långt från arbetsmarknaden ska få möjligheter till arbete, praktik och utbildning. Socialdemokraterna menar att den borgerliga regeringen fortsätter att föra en politik som slår hårt och skoningslöst mot de arbetslösa, som ökar klyftorna och otryggheten och som leder till fler låglönejobb.

I fråga om jobb- och utvecklingsgarantin påtalar Socialdemokraterna att regeringen inte preciserar närmare vad garantin ska bestå av och inte heller om det finns ekonomiska medel för att garantera åtgärdens kvalitet. Socialdemokraterna framhåller att regeringen inte anger hur många som kan komma att omfattas av garantin eller vad som händer med dem som inte kan hänvisas dit. De är kritiska till bristen på konkretion i regeringens förslag på bl.a. dessa punkter. Socialdemokraterna motsätter sig också förslaget att ersättningen i jobb- och utvecklingsgarantin ska vara 65 % och inte 80 %, vilket de betecknar som ett hårt slag mot de långtidsarbetslösa.

Med anledning av propositionens förslag om ändringar i arbetslöshetsförsäkringen konstaterar Socialdemokraterna att regeringen inför en bortre parentes i försäkringen. Partiet avvisar förslaget att avskaffa den generella rätten för arbetssökande att begränsa sitt sökande under de första 100 dagarna i en ersättningsperiod. Förslaget kan enligt motionen innebära att en småbarnsförälder tvingas flytta direkt vid arbetslöshet eller att en nyutexaminerad från gymnasiets byggprogram eller från lärarhögskolan tvingas söka alla lediga arbeten i hela landet från sin första arbetslösa dag.

Socialdemokraterna anser att förslaget att avskaffa den obligatoriska platsanmälan är uttryck för en politik som drar åt tumskruvarna för de arbetslösa. Det innebär sämre möjligheter till matchning och försvårar för den arbetssökande. Inte minst för den som är ny på arbetsmarknaden, t.ex. nyutexaminerade och invandrare, innebär förslaget en påtaglig försämring.

Socialdemokraterna är också starkt kritiska till att ombildningen av AMV sker utan att ekonomiska resurser tillförs och samtidigt som jobb- och utvecklingsgarantin införs. Det innebär uppenbara risker för att stöd och kvalitet i resurser till arbetssökande inte kan säkerställas.

I motion A30 av Berit Andnor m.fl. (s) framförs delvis liknande synpunkter som i Socialdemokraternas motion A29. Motionärerna menar att innehållet i jobb- och utvecklingsgarantin är höljt i dunkel, men att det står klart att ersättningsnivån sänks. Motionärerna säger sig ha svårt att se tillräcklig finansiering för kvalitet i jobb- och utvecklingsgarantin och för att kunna tillvarata erfarenheter från de arbetsmarknadspolitiska program som nu läggs ned. En konsekvens av förslaget om att slopa den obligatoriska platsanmälan är att arbetsförmedlarna får lägga mer tid på att finna jobb för varje arbetssökande. Förslaget får större konsekvenser på begränsade arbetsmarknader i glesbygd och gör det extra besvärligt för redan utsatta grupper, t.ex. funktionshindrade.

Vänsterpartiet yrkar i motion A28 yrkande 1 avslag på propositionen utom såvitt avser förslaget att omorganisera AMV. Partiet framför att regeringen i sin proposition föreslår ytterligare försämringar av arbetsmarknadspolitiken och för de arbetslösa. Därmed fortsätter regeringen sin urholkning av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Full sysselsättning är inte det övergripande målet, då regeringens metod för att bekämpa arbetslöshet bara kan åstadkomma marginella förändringar av sysselsättningsnivån. Däremot är försämringarna ett sätt att stimulera framväxten av en låglönemarknad i Sverige.

Partiet anser att beskrivningen av jobb- och utvecklingsgarantin som helhet är undermålig. Regeringen sägs inte kunna redovisa på vilket sätt jobb- och utvecklingsgarantin kommer att avhjälpa bristerna i aktivitetsgarantin. Vänsterpartiet gör bedömningen att kvaliteten snarast kan antas sjunka. Inte heller garantins tredje fas ges någon beskrivning i propositionen. Regeringens förslag om sänkt ersättning till 65 % i jobb- och utvecklingsgarantin avvisas, då den sägs innebära en urholkning av den enskildes trygghet och sänker nivån på och legitimiteten för den generella välfärden. Enligt Vänsterpartiet finns heller inga goda skäl att, som regeringen föreslår, införa särlösningar för föräldrar i arbetslöshetsförsäkringen eller de arbetsmarknadspolitiska programmen. När det gäller samordningen mellan aktivitetsstöd och arbetslöshetsförsäkring framför Vänsterpartiet att sanktionsreglerna bör samordnas enligt de regler som gäller för arbetslöshetsförsäkringen. Partiet säger sig frukta att jobb- och utvecklingsgarantin kommer att bli en lågkvalitetssatsning för de långtidsarbetslösa, medan arbetsmarknadspolitiska åtgärder för korttidsarbetslösa helt kommer att saknas.

Vänsterpartiet anser att försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen har resulterat i en dyrare, sämre och mer orättvis försäkring. Att avskaffa rätten att begränsa sitt arbetssökande under de 100 första dagarna är samhällsekonomiskt irrationellt och socialt förkastligt. Att kunna begränsa sökområdet yrkesmässigt under en kortare arbetslöshetsperiod är enligt partiet en förutsättning för en god matchning på arbetsmarknaden. Möjligheten att begränsa sökområdet geografiskt är viktig framför allt för individen, men också för orter i glesbygd som redan är drabbade av utflyttning. Partiet motsätter sig också att möjligheten till förlängning av ersättningsperioden tas bort. Det finns enligt partiet situationer när en förlängning är det mest rationella och man tar som exempel en person som under ersättningsperioden gör ett yrkesbyte och genomför en utbildning och som därefter inte har fler ersättningsdagar. Att då anvisa till jobb- och utvecklingsgarantin är inte rationellt, i stället borde personen kunna koncentrera sig på att söka jobb inom sitt nya yrke. Vänsterpartiet avvisar också särlösningar i fråga om ersättningsperiodens längd för föräldrar till barn under 18 år.

Vänsterpartiet motsätter sig också samordningen av ersättningsdagar i arbetslöshetsförsäkringen och aktivitetsstödet. Arbetslinjen måste även vara en kompetens- och utbildningslinje. Deltagande i program med aktivitetsstöd bör därför även fortsättningsvis vara överhoppningsbar tid. En bisyssla kan enligt partiet vara en möjlig väg ut ur arbetslösheten. Reglerna bör vara desamma som i dag. En grupp som drabbats hårt av försämringarna i a-kassan är kulturarbetarna. Skärpta villkor för att få en bisyssla godkänd är enligt Vänsterpartiet ytterligare ett slag mot kulturarbetares möjligheter att försörja sig på eget arbete.

Vänsterpartiet, som motsätter sig att platsanmälningslagen avskaffas, påtalar att det, trots att lagen föreskriver anmälningsskyldighet, bara är ungefär en tredjedel av alla lediga platser som anmäls till arbetsförmedlingen. Därmed har människor med mindre utbyggda kontaktnät redan i dag en begränsad tillgång till befintliga lediga tjänster. De som drabbas hårdast av regeringens förslag är personer med svag förankring på arbetsmarknaden och i samhället. Hit hör t.ex. personer med utländsk bakgrund. En lag om platsanmälan är en del i arbetet för en rekryteringsprocess fri från diskriminering i alla led. Partiet anser att regeringen i stället bör se över hur lagstiftningen om allmän platsanmälan kan förbättras och beakta möjligheten att införa sanktioner, motion A28 yrkande 2. I den under allmänna motionstiden väckta motionen A270 yrkandena 17 och 18 föreslår Vänsterpartiet att AMS får i uppdrag att se till att lagen om allmän platsanmälan får genomslag i den praktiska tillämpningen (yrkande 17) och att man bör se över hur tillsynen beträffande lagstiftningen om allmän platsanmälan bör genomföras (yrkande 18).

När det gäller förslaget om ombildning av AMV – som alltså inte omfattas av motionens avslagsyrkande – är Vänsterpartiets uppfattning att en fragmentiserad förmedlingsverksamhet skapar inlåsningseffekter och sämre matchning. Myndighetsstrukturen bör förändras om den på så sätt kan bli mer ändamålsenlig. För att omstruktureringen av myndigheten ska bli effektiv och fylla sitt syfte bör regeringen tillföra mer resurser, i enlighet med vad AMS bedömer som rimligt.

I motion A346 yrkande 1 förordar Vänsterpartiet att man, för att underlätta en likvärdig regeltillämpning mellan arbetslöshetsförsäkringen och aktivitetsstödet över hela landet och med tanke på den roll som aktivitetsstödet spelar och det arbetsmarknadspolitiska sambandet mellan aktivitetsstöd och ersättning från a-kassan, borde göra nedsättningsreglerna lika i de olika systemen.

Miljöpartiet är i motion A31 kritiskt till en del av de reformer som regeringen föreslår men framställer inget formellt avslagsyrkande. De senaste årens utveckling har inneburit högre sysselsättning, fler nya jobb på den öppna arbetsmarknaden och lägre arbetslöshet. Men fortfarande är arbetslösheten hög i synnerhet bland ungdomar som dessutom i högre grad än andra tvingas till otrygga anställningsformer och ofrivilligt deltidsarbete. Partiet menar att arbetsmarknadsprogrammens tid därför inte är över. Man välkomnar idén om individuellt utformade åtgärder som finns i jobb- och utvecklingsgarantin, men varnar för att det krävs långsiktighet för att slussa in individer på rätt spår och menar att regeringen saknar idéer om innehållet i garantin. I motionens yrkande 1 föreslås att deltagande i jobb- och utvecklingsgarantin och arbetslöshet med a-kassa ska berättiga till en ersättning som motsvarar 80 % av tidigare dagsförtjänst.

Miljöpartiet har även invändningar mot förslagen om ändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Utan att yrka formellt avslag motsätter sig Miljöpartiet att möjligheten att begränsa sökandet under de första 100 dagarna av ersättningsperioden tas bort, yrkande 2. Det är enligt partiet rimligt med tid för omställning som gör det möjligt att veckopendla eller flytta till annan ort. Borttagandet blir med stor sannolikhet en kvinnofälla. Mönstret att det som regel är mannen som tar jobb på annan ort riskerar att öka med regelförändringen. Att inte få rimlig tid att söka jobb inom yrkeskompetensen kan bli kontraproduktivt om man ser ett värde i att människor skaffar sig kunskaper och kompetens. Partiet motsätter sig också, utan att formellt yrka avslag, förslaget att avskaffa möjligheten till förlängning av ersättningsperioden. Enligt motionen finns en betydande risk att arbetslösa personer hamnar mellan stolarna och blir utan ersättning, yrkande 3. Med anledning av regeringsförslaget i fråga om bisyssla hävdar partiet att flera regeländringar gör det svårare för grupper som kulturarbetare, fiskare och säsongsanställda att kunna nyttja arbetslöshetsförsäkringen som tidigare. Enligt partiet ska arbetslöshetsförsäkringen inte vara ett förtäckt statligt stöd till grupper som på grund av orimliga anställningsformer behöver ekonomiskt stöd för att klara sin försörjning. Miljöpartiet föreslår att regeringen skyndsamt löser finansieringen av de problem som orsakats av regelförändringarna i arbetslöshetsförsäkringen för dessa grupper, yrkande 4.

Innebörden i Miljöpartiets motionsyrkanden 5–7 är att partiet i form av förslag om tillkännagivanden ställer sig bakom propositionens förslag om platsanmälningslagen och AMV:s organisation. Yrkandena 5–7 behandlas därför senare i betänkandet i anslutning till behandlingen av propositionens förslag om detta.

Utskottets ställningstagande i fråga om avslag på propositionen m.m.

Utskottet kan konstatera att regeringen sedan den tillträdde genomfört en rad reformer som syftar till att minska utanförskapet, att skapa utrymme för en god välfärd och att öka människors makt över sin vardag. Den övergripande inriktningen är att göra det mer lönsamt att arbeta, enklare att anställa och mer attraktivt att starta och driva företag. Arbetsutbudet och sysselsättningen ökar nu markant. Enligt AMS arbetsmarknadsstatistik för april 2007 var 166 000 personer, eller 3,7 % av arbetskraften, anmälda arbetslösa vid arbetsförmedlingen, vilket innebär en minskning med 0,3 procentenheter sedan mars 2007 och en minskning med 0,8 procentenheter sedan april 2006. Om även personer i program med aktivitetsstöd räknas in var 231 000 personer eller 5,1 % arbetslösa. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU) för mars 2007 var 6,7 % i gruppen 16–64 år arbetslösa enligt den definition som används inom EU-samarbetet. Det motsvarar en minskning med 1,1 procentenheter jämfört med föregående år vid samma tid.

Samtidigt befinner sig därmed enligt SCB drygt 311 000 människor fortfarande i det utanförskap som det innebär att inte ha något arbete att gå till. Utskottet välkomnar därför de ytterligare förslag regeringen lägger på arbetsmarknadspolitikens område. Regeringens förslag ger ytterligare förutsättningar för sysselsättningen att öka och för en förbättrad matchning mellan arbetssökande och lediga platser. Förslagen som presenteras i denna proposition, och i vårpropositionen, stärker enligt utskottets bedömning också möjligheterna till arbete för människor som trots högkonjunkturen kan ha svårt att få in en fot på arbetsmarknaden, exempelvis långtidsarbetslösa, ungdomar och personer med utländsk bakgrund. Samtidigt fullföljs inriktningen mot att stärka arbetslinjen och upprätthålla legitimiteten i skatte- och transfereringssystemen genom att det ställs höga aktivitetskrav på de arbetssökande och skapas incitament till arbete. I och med detta fortsätter Allians för Sverige den politiska nyorientering som inleddes efter regeringsskiftet.

Jobb- och utvecklingsgarantin

I fråga om Jobb- och utvecklingsgarantin vill utskottet anföra följande.

Trots en stark tillväxt präglas arbetsmarknaden av ett omfattande utanförskap. Långvarig arbetslöshet riskerar att påverka den enskilde negativt och kan i värsta fall leda till att den arbetssökande hamnar i passivitet. Det riskerar också att göra att värdet på arbetsmarknaden av dennes kunskap och kompetens efter hand minskar. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det därför behövs ett särskilt stöd för att de människor som står långt från arbetsmarknaden ska finna en väg tillbaka till ett arbete. Genom jobb- och utvecklingsgarantin erbjuds långtidsarbetslösa individuellt utformade åtgärder med syfte att så snabbt som möjligt få in deltagaren på arbetsmarknaden.

Jobb- och utvecklingsgarantin ska ersätta den nuvarande aktivitetsgarantin. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att aktivitetsgarantin inte fyllt sin tänkta funktion att bryta rundgången mellan arbetsmarknadspolitiska program och öppen arbetslöshet. Aktivitetsgarantin har därtill uppvisat såväl bristande kvalitet som effektivitet. Både Riksrevisionen och Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) har lämnat kritiska rapporter i ämnet. Utskottet välkomnar därför att aktivitetsgarantin ersätts med en åtgärd som har bättre förutsättningar att stärka de långtidsarbetslösas chanser att bryta sitt utanförskap och finna en väg tillbaka till arbetsmarknaden.

Utskottet kan inte dela den osäkerhet om kvaliteten på innehållet i jobb- och utvecklingsgarantin som framkommer i motionerna från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet och i viss mån även i Miljöpartiets motion. För sin del gör utskottet tvärtom, liksom regeringen, bedömningen att bl.a. den tydliga inriktningen på individuellt utformade åtgärder kommer att bidra positivt till programmets effektivitet. Även det faktum att de intensifierade åtgärderna i jobb- och utvecklingsgarantin kommer den arbetssökande till del betydligt tidigare än vad som varit fallet med aktivitetsgarantin talar enligt utskottets mening för att regeringens förslag är en förbättring. Utskottet vill åter betona att syftet med jobb- och utvecklingsgarantin är att den arbetssökande så snart som möjligt ska få ett jobb. Utskottet noterar i sammanhanget att regeringen i arbetet med budgetpropositionen för 2008 avser att överväga om kravet på inskrivningstid för att kunna delta i garantin ska kortas till 14 månader för arbetssökande utan rätt till arbetslöshetsersättning. Utskottet välkomnar också att utformningen av jobb- och utvecklingsgarantin avspeglar regeringens uttalade prioritering att de arbetsmarknadspolitiska resurserna ska vara tydligt inriktade på matchning mellan arbetssökande och lediga jobb. I sammanhanget kan nämnas att regeringen samtidigt öppnar för större mångfald när det gäller vilka aktörer som kan svara för arbetsförmedling, vilket enligt utskottets bedömning kommer att underlätta uppgiften att få deltagarna inom jobb- och utvecklingsgarantin i arbete. Det är också tillfredsställande att garantin får en struktur, bl.a. i form av en hög aktivitetsnivå för deltagaren, som förstärker arbetslinjen och bidrar till att legitimiteten i skatte- och transfereringssystemen upprätthålls.

När det gäller frågan om reformens finansiering noterar utskottet att regeringen i vårpropositionen aviserar en kraftig medelsförstärkning på arbetsmarknadsområdet för de kommande åren för att säkra kvaliteten i jobb- och utvecklingsgarantin och den kommande jobbgarantin för ungdomar. Satsningen på dessa program medför att utgiftsområde 13 beräknas bli tillfört 4,1 miljarder kronor för 2008 och 3,6 miljarder kronor för 2009. Utskottet kan därför inte dela farhågorna om kvalitetsbrister till följd av underfinansiering.

I oppositionspartiernas motioner ifrågasätts nivån på ersättningen i den föreslagna jobb- och utvecklingsgarantin. Utskottet anser för sin del att en ersättningsnivå på 65 % av tidigare dagsförtjänst, eller lägst grundbeloppet, för personer som är berättigade till arbetslöshetsersättning är väl avvägd. Liksom regeringen menar utskottet att individens ekonomiska incitament att arbeta i stället för att delta i arbetsmarknadspolitiska program måste beaktas vid valet av ersättningsnivå. Forskning visar att ersättningsnivån påverkar hur lång tid en person befinner sig i arbetslöshet i stället för i arbete, och syftet med jobb- och utvecklingsgarantin är att deltagarna så snabbt som möjligt ska beredas en väg tillbaka till arbetsmarknaden.

Till skillnad från bl.a. Vänsterpartiet anser utskottet att det finns fog för regeringens förslag att nivån för föräldrar till barn under 18 år emellertid kan behöva sättas något högre. Riksdagen har tidigare beslutat (prop. 2006/07:15, bet. 2006/07:AU4, rskr. 2006/07:86) att en högre ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen ska gälla mellan dag 301 och dag 450 för denna kategori. Utskottet anser att detsamma bör gälla för deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin.

I sammanhanget ska uppmärksammas att det i den nu behandlade propositionen lämnas förslag dels att samordning ska ske av dagar med aktivitetsstöd och ersättningsdagar med arbetslöshetsersättning vid beräkning av ersättningsperiodens längd, dels att personer som är föräldrar till barn under 18 år ska ges möjlighet att mellan dag 301 och 450 välja mellan att delta i jobb- och utvecklingsgarantin och att få arbetslöshetsersättning.

Utskottet anser däremot inte att någon ytterligare samordning av sanktionsreglerna i arbetslöshetsförsäkring och aktivitetsstödet är nödvändig. Liksom regeringen vill utskottet peka på att det år 2003 gjordes vissa ändringar i fråga om de sanktioner som gäller vid deltagande i arbetsmarknadspolitiska program, inklusive aktivitetsgarantin, för att få en större överensstämmelse mellan dessa och sanktionerna inom arbetslöshetsförsäkringen (prop. 2002/03:44, 2002/03:AU8, rskr. 2002/03:200). Utskottet anser att det i dagsläget inte finns något behov av att införa andra sanktioner för deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin än vad som gällde för deltagarna inom aktivitetsgarantin.

Av det anförda följer att utskottet inte kan ansluta sig till den kritik mot propositionens förslag om en jobb- och utvecklingsgaranti som framförs i motionerna av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet respektive Miljöpartiet. En jobb- och utvecklingsgaranti bör införas i enlighet med regeringens förslag samtidigt som aktivitetsgarantin bör avskaffas.

Ändringar i arbetslöshetsförsäkringen

I fråga om motionsyrkandena om avslag på hela eller delar av propositionens förslag om ändringar i arbetslöshetsförsäkringen gör utskottet följande överväganden.

De förändringar som nu föreslås är som tidigare nämnts fortsättning på den reform som påbörjades förra året. Reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen ska ses som en del i arbetet med att stärka arbetslinjen och öka sysselsättningen. Regeringens politik syftar till att fler ska gå från bidrag till arbete och därigenom öka sina inkomster. Att arbeta ska löna sig.

Utskottet vill liksom regeringen understryka att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring. När det gäller frågan om den s.k. 100-dagarsregeln delar utskottet regeringens bedömning att rätten att begränsa arbetssökandet medför en begränsning i den sökandes rörlighet. Sannolikheten att en person ska hitta ett arbete minskar med tiden som personen är arbetslös; därför är det viktigt att finna ett arbete så snart som möjligt. Utskottet anser därför att 100-dagarsregeln bör avskaffas. Det ska dock poängteras att rimlig hänsyn ska tas till den sökandes förutsättningar för arbetet och andra personliga förhållanden vid prövning av om ett arbete kan anses lämpligt. Det betyder att man även i fortsättningen kommer att kunna väga in den arbetssökandes möjligheter att arbeta inom ett annat yrkesområde, pendla, veckopendla, flytta etc. Utskottet vill särskilt peka på att en sökande, enligt IAF:s föreskrifter om lämpligt arbete, under en skälig övergångsperiod får begränsa sitt sökområde geografiskt av familjeskäl. Att som Miljöpartiet se förslaget som en kvinnofälla ter sig något långsökt. Det kan enligt utskottets mening rimligen inte vara försäkringens uppgift att genom generösa regler korrigera den brist på jämställdhet som kan råda i enskildas förhållanden.

Utskottet ställer sig också bakom förslaget att ta bort möjligheten till förlängd ersättningsperiod. Det är, enligt utskottet, viktigt att tydliggöra arbetslinjen. Att då ha en regel som innebär att en ersättningsperiod kan förlängas mer eller mindre per automatik är svår att förena med den övergripande principen att arbete ska gå före bidrag. En person som varit arbetslös under en så lång period ska i stället genom jobb- och utvecklingsgarantin erbjudas individuellt utformade åtgärder med syfte att så snabbt som möjligt få in deltagaren på arbetsmarknaden. Utskottet anser dock liksom regeringen att ersättningsperioden bör vara något längre för föräldrar till barn under 18 år eftersom hänsyn till fler än enbart den sökande kan behöva tas vid arbetssökandet, särskilt när det gäller arbete på annan ort.

När det gäller frågan om samordning av dagar med aktivitetsstöd och dagar med arbetslöshetsersättning ser utskottet detta förslag som en naturlig följd av det beslut som riksdagen fattat när det gäller samordning av ersättningsgraden i arbetslöshetsförsäkringen och aktivitetsstödet. Att deltagare i arbetsmarknadspolitiska program med aktivitetsstöd normalt får samma ersättningsnivå som inom arbetslöshetsförsäkringen innebär i praktiken att vissa sökande får ekonomiskt stöd under sin arbetslöshet väsentligt längre tid än andra sökande. Utskottet håller med regeringen om att det kan uppfattas som orättvist. Det finns heller inget egentligt skäl för att den som får delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program med aktivitetsstöd ska få totalt sett fler dagar med statlig ersättning. Utskottet kan inte instämma i Vänsterpartiets kritik på denna punkt och inte heller i det som framförs av remissinstanserna om att samordningen skulle skapa en sorts inlåsning och leda till att vissa personer skulle undvika längre arbetsmarknadsutbildningar. Som framhålls i propositionen ska en arbetslös i första hand söka och ta arbete. Det kan finnas anledning att påminna om att valet mellan arbetslöshetsersättning och ett program inte är fritt.

I motionerna framförs även kritiska synpunkter på att de regelförändringar som genomförs, bl.a. när det gäller bisyssla, drabbar vissa yrkesgrupper extra hårt, däribland kulturarbetarna. Här ska nämnas att Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) uppvaktat utskottet vid ett sammanträde med synpunkter på de föreslagna förändringarna. KLYS har också inkommit med en skrivelse. Utskottet är medvetet om att kulturarbetsmarknaden i många avseenden skiljer sig från övriga delar av arbetsmarknaden men utskottet vill liksom i betänkande 2006/07:AU4 framhålla att det inte kan vara arbetslöshetsförsäkringens uppgift att lösa problem av mera strukturell art på arbetsmarknaden i stort eller på delar av den. Dessa förhållanden måste lösas på annat sätt än genom att använda försäkringen.

Regeringen lade i budgetpropositionen för 2007 fram flera förslag på kulturområdet som på olika sätt även förbättrar arbetsmarknaden för konstnärer och kulturskapare. I vårpropositionen aviseras ytterligare förstärkningar. Regeringen har tidigare meddelat att man avser att noga följa utvecklingen avseende effekterna för olika grupper, och kulturministern kommer, enligt ett interpellationssvar (ip. 2006/07:212), aktivt och återkommande att pröva och föra i debatt olika förslag som sammantaget leder till ett vitalt och offensivt kulturliv, där inte minst konstnärernas arbetsmarknad utvecklas och vidgas. Av interpellationssvaret framgår också att det är kulturministerns och regeringens avsikt att noga följa effekterna på kulturarbetsmarknaden av de förändrade villkoren för arbetsmarknadspolitiken.

Utskottet vill även i detta sammanhang lyfta fram att det av 11 § ALF framgår bl.a. att ett arbete ska anses lämpligt om det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den sökandes förutsättningar för arbetet och andra personliga förhållanden. Innebörden av detta är att det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen ska göras en individuell prövning av vad som är lämpligt arbete för den enskilde individen. Hänsyn kan därmed tas till alla individers olika förutsättningar.

I detta sammanhang kan också nämnas den förstudie som IAF gjort om Arbetsförmedlingen Kultur (2007:4). IAF konstaterar att det behövs en fördjupad granskning för att få svar på frågan om arbetslöshetsförsäkringen fungerar som en omställningsförsäkring på detta område. Enligt IAF krävs det också en uppföljning av effekterna av de förändrade reglerna i arbetslöshetsförsäkringen med speciellt fokus på kulturarbetarnas villkor.

Utskottet noterar att regeringen i vårpropositionen aviserar att en särskild utredare kommer att få i uppgift att föreslå hur den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen ska omformas till en obligatorisk inkomstrelaterad försäkring.

Slutligen vill utskottet betona att de förändringar som nu görs ska ses i en större helhet, där det övergripande syftet är att få fler i arbete och att minska utanförskapet.

Utskottet kan alltså inte ställa sig bakom den kritik mot de föreslagna förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen som framförts av såväl Socialdemokraterna, Vänsterpartiet som Miljöpartiet i deras respektive motioner.

Upphävande av platsanmälningslagen

När det gäller förslaget om att upphäva platsanmälningslagen vill utskottet framföra följande.

Majoriteten av dagens tillsättningar av vakanser sker genom direktkontakt mellan arbetssökande och arbetsgivare. Det är enligt utskottets mening ett uttryck för att lagen om platsanmälan inte fungerar i enlighet med lagstiftarens intentioner. Utskottet delar regeringens bedömning att både arbetsmarknaden och kontakterna mellan arbetssökande och arbetsgivare har förändrats sedan lagen infördes år 1976 och att den bästa drivkraften för arbetsgivare att anmäla lediga platser till arbetsförmedlingen är att de erbjuds effektiva och professionella tjänster. Grunden för att arbetsförmedlingen ska kunna bidra till en effektiv matchning är att det finns ett förtroende för den bland arbetsgivare och arbetssökande. Det uppnås inte genom lagstiftning. När det gäller förslagets konsekvenser för matchningens förutsättningar bedömer utskottet att regeringens politik sammantaget innebär att dessa förbättras. Utskottet vill i sammanhanget understryka att en framgångsrik jobbpolitik inte handlar om enskilda åtgärder utan om flera åtgärder på olika områden samtidigt. Förslaget om att upphäva lagen bör betraktas tillsammans med andra förslag från regeringen, i detta sammanhang inte minst den mer effektiva, flexibla och mindre kostsamma organisation som den nya myndigheten Arbetsförmedlingen ska utgöra.

Utskottet konstaterar med gillande att regeringen avser att fortsätta utvecklingsarbetet med att se över instruktioner och utveckla styrsignaler till AMS för förbättrad matchning, t.ex. genom att arbetsförmedlingarna mer aktivt ska inhämta information om de lediga arbeten som finns på arbetsmarknaden. Även omorganiseringen av AMV kommer att bidra till att arbetsförmedlingens tjänster förbättras. Det talar för att arbetsgivare även utan en lagstadgad skyldighet kommer att fortsätta anmäla sina platser till arbetsförmedlingen, kanske t.o.m. i större utsträckning än vad som i dag är fallet.

I AMV:s uppgift ingår att se till att arbetsgivarna använder arbetsförmedlingen som en naturlig rekryteringskanal. Om avskaffandet av lagen skulle leda till att färre arbetsgivare anmäler lediga platser till den offentliga arbetsförmedlingen utgår utskottet liksom regeringen från att AMS (Arbetsförmedlingen) omgående kommer att ta reda på vad det beror på och vidta åtgärder. Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen betonar vikten av att följa upp att vissa grupper, t.ex. personer med funktionshinder, inte får sämre möjlighet att söka efter lediga tjänster till följd av lagens avskaffande.

Det är känt att många arbetsgivare uppfattar platsanmälningslagen som omständlig och obehövlig. Att upphäva den blir därmed även ett väsentligt led i regeringens regelförenklingsarbete. Det kan bidra till bättre villkor för företag, och i förlängningen till fler arbeten. Utskottet kan alltså inte ansluta sig till den kritik mot förslaget som framförs i Socialdemokraternas och Vänsterpartiets motioner. En konsekvens av ett avskaffande av lagen är att åtgärder för tillsyn m.m. enligt Vänsterpartiets förslag i motionerna A28 yrkande 2 och A270 yrkandena 17 och 18 inte är aktuella.

Ombildning av Arbetsmarknadsverket

I fråga om regeringens förslag om ombildning av AMV är följande att säga.

En myndighets organisation bör vara utformad så att myndigheten på bästa sätt kan utföra de uppgifter regeringen har fattat beslut om och därigenom bidra till måluppfyllelse på politikområdet. Avgörande för en väl fungerande arbetsmarknad är att människor så snabbt som möjligt kan gå från ett arbete till ett annat eller från arbetslöshet till ett reguljärt arbete. Det är AMV:s ansvar att dessa kanaler fungerar väl. Utskottet välkomnar regeringens förslag till en ny sammanhållen myndighet för arbetsmarknadsfrågor, eftersom den nya organisationen bör ge bättre förutsättningar för rättsenlighet, effektivt resursutnyttjande och ökad flexibilitet i organisationen. Med den nya organisationen bör det bli en mer välfungerande myndighet. Utskottet konstaterar att förslaget i många delar kan sägas ligga i linje med vad Riksrevisionens styrelse anfört om en genomgripande översyn av den statliga arbetsförmedlingens roll och arbetsformer (2006/07:RRS15) – utskottet återkommer till denna framställning senare i betänkandet – och med det förslag som AMS presenterade år 2000 liksom med de slutsatser och rekommendationer som Statskontoret lämnade år 2004.

Utskottet delar regeringens bedömning att AMV, med beaktande av regeringens mål för verksamheten, bör bestämma hur verksamheten ska organiseras. Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen anser att den nya myndighetens organisation bör avspegla de regionala och lokala arbetsmarknaderna och att den därför bör utformas så att verksamheten kan anpassas till regionala och lokala förutsättningar och behov, liksom att regeringen förutsätter att AMS vid utformningen av den nya organisationen tar hänsyn till behovet av att samverka med andra myndigheter och aktörer.

I mars 2007 fattade regeringen beslut att uppdra åt AMS att förbereda och genomföra avvecklingen av AMS och länsarbetsnämnderna. Utskottet har under hand erfarit att, sedan regeringen i oktober 2006 aviserade ombildningen av AMV, arbetet har fortgått med att förbereda ett förslag till ny organisation. I april 2007 lämnades en rapport till regeringen om vald organisation. Enligt vad AMS generaldirektör Bo Bylund framfört muntligen till utskottet kommer den föreslagna organisationen att innebära:

·.    kunder och förmedlingsverksamhet i centrum

·.    förstärkt fokus på utvalda målgrupper och branscher

·.    effektiv stöd- och serviceverksamhet

·.    tydlig styrning och ledning

·.    sammanhållna servicevägar

·.    korta beslutsvägar

·.    nära kontakt mellan ledning och förmedlingsverksamhet

·.    anpassning till lokala och regionala behov

·.    inbyggd flexibilitet i organisationen

·.    goda förutsättningar för professionellt arbete.

Utskottet uppskattar denna inriktning. Utskottet vill i detta sammanhang också framhålla vad generaldirektören framfört om att en organisation som vill sätta förmedlingsverksamheten i fokus måste utgå från en analys av hur kundernas krav och behov ser ut, och av var dessa kunder befinner sig. Enligt en PM från AMS om den nya organisationen, daterad den 20 april 2007, handlar det om att identifiera den region inom vilken människor vanligen gör sina dagliga resor till och från arbetet. Detta är samtidigt arbetsgivarnas huvudsakliga rekryteringsområde vad gäller arbetskraft. Arbetsförmedlingens organisation ska enligt AMS förslag bygga på sådana lokala arbetsmarknadsområden, enligt bedömningen 60 à 80 stycken.

Som framgått gäller en del av Socialdemokraternas kritik mot propositionen i denna del att ombildningen enligt partiet sker utan att tillräckliga resurser tillförs. Utskottet kan med anledning av detta konstatera att regeringen bedömer att kostnaderna för den nya myndighetens verksamhet ska rymmas inom de ramar som riksdagen och regeringen angivit för AMV:s förvaltningskostnader åren 2007–2009 i budgetpropositionen för år 2007. Utskottet utgår från att omvandlingen till en sammanhållen myndighet kan förväntas leda till att de samlade resurserna kan användas mer effektivt, en inställning som även AMS generaldirektör gav uttryck för i sin information till utskottet. Utskottet delar regeringens bedömning att kostnaderna för själva ombildningen bör rymmas inom AMV:s ordinarie förvaltningsanslag.

Sammanfattningsvis anser utskottet att den föreslagna nya myndigheten Arbetsförmedlingen lägger grunden för större effektivitet och rättssäkerhet på arbetsmarknadspolitikens område. Utskottet kan inte ansluta sig till den kritik som framförts av Socialdemokraterna i motion A29.

Sammanfattande ställningstagande i fråga om avslag på propositionen m.m.

Utskottet avstyrker de motioner som innebär avslag på propositionen i dess helhet eller i enskilda delar, dvs. motionerna A28 (v), A29 (s), A30 (s) och A31 yrkandena 1–4 (mp), A270 yrkandena 17 och 18 (v) och A346 yrkande 1 (v).

Utskottet återkommer nedan till propositionens enskilda förslag.

Förslaget om en jobb- och utvecklingsgaranti och följdändringar

Utskottet har ovan avstyrkt motioner om avslag på propositionen i denna del.

Propositionen

Regeringen föreslår i denna del av propositionen att riksdagen godkänner dels att aktivitetsgarantin avskaffas (punkt 21), dels att det införs en jobb- och utvecklingsgaranti (punkt 22).

Följdändringar föreslås i inkomstskattelagen och i lagen om arbetsmarknadspolitiska program. Det förstnämnda lagförslaget, som tar sikte på att ersättning för utgifter för nattlogi eller resor m.m. som lämnas till deltagare i arbetsmarknadspolitiska program, däribland aktivitetsgarantin, innebär att sådan ersättning inte ska tas upp i inkomstslaget tjänst om insatsen består av annat stöd än till start av näringsverksamhet. Samma bestämmelse ska gälla för jobb- och utvecklingsgarantin, och lagförslaget innebär att ordet aktivitetsgarantin byts ut mot orden jobb- och utvecklingsgarantin (punkt 2).

Det senare lagförslaget klargör att den huvudregel som innebär att den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program inte ska anses som arbetstagare inte gäller om programmet avser reguljärt arbete inom ramen för aktivitetsgarantin. Ordet aktivitetsgarantin byts ut mot orden jobb- och utvecklingsgarantin (punkt 3 delvis).

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 2 juli 2007, dvs. samtidigt med flertalet av förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen. I båda lagförslagen finns en övergångsbestämmelse som innebär att bestämmelserna gäller i sin äldre lydelse för den som har deltagit i aktivitetsgarantin.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har i avsnittet om avslag på propositionen redovisat sina synpunkter på den föreslagna jobb- och utvecklingsgarantin med anledning av motioner. Utskottet ansluter sig till propositionen i denna del och tillstyrker därmed att aktivitetsgarantin avskaffas och att det införs en jobb- och utvecklingsgaranti. Förslagspunkterna 21 och 22 bör alltså bifallas av riksdagen.

Utskottet tillstyrker också de föreslagna följdändringarna. Riksdagen bör med bifall till dels punkt 2 anta det i propositionen framlagda förslaget till ändring i inkomstskattelagen, dels punkt 3 i denna del anta det i propositionen framlagda förslaget till ändring i lagen om arbetsmarknadspolitiska program såvitt avser 7 §.

Förslaget om ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring

Utskottet har ovan avstyrkt motioner om avslag på propositionen i denna del.

Propositionen och utskottets ställningstagande

De konkreta ändringarna i lagen beskrivs under skilda rubriker i propositionens avsnitt 5.2–5.8. I propositionen föreslås att ändringarna träder i kraft den 2 juli 2007 med undantag för de följdändringar i lagen som föranleds av förslaget att omorganisera AMV. I den delen föreslås att lagreglerna träder i kraft den 1 januari 2008.

Utskottet godtar i huvudsak de framlagda förslagen, dock med några kommentarer och justeringar, varav en del avser ikraftträdandet.

En fråga avser de särskilda beräkningsreglerna för ersättning i två olika situationer (avsnitt 5.5). Den ena gäller den som under ersättningsperioden på nytt uppfyllt arbetsvillkoret och för vilken ersättning lämnas under ytterligare en ersättningsperiod. Den andra avser situationen för en sökande som lämnat jobb- och utvecklingsgarantin.

I den första situationen innebär den nuvarande regleringen följande. Sedan den 5 mars 2007 gäller att ersättningsnivån 80 % successivt trappas ned till 70 % (från dag 201) respektive 65 % (från dag 301 av ersättningsperioden eller för förälder till barn under 18 år från dag 451). I propositionen föreslås att 80 % ska gälla under de första 200 dagarna av ersättningsperioden och 70 % under resten av perioden. Ersättningsnivån är relaterad till den sökandes dagsförtjänst under normalarbetstiden. Med dagsförtjänst avses 1/5 av den veckoinkomst eller 1/22 av den månadsinkomst som sökanden vanligen fick under den arbetstid som var normal för honom eller henne, den s.k. normalarbetstiden (29 §). När procentsatsen bestäms, enligt regler som gäller från den 5 mars 2007, jämställs en dag med aktivitetsstöd med dag med arbetslöshetsersättning (26 §). Som normalarbetstid gäller sedan den 1 januari 2007 den genomsnittliga arbetstiden under hela den ramtid under vilken kvalificering sker (28 § första stycket) och inte, som enligt den tidigare huvudregeln, den genomsnittliga arbetstiden under det arbete som innebar att förvärvsvillkoret uppfylldes. Till den som på nytt uppfyllt arbetsvillkoret under ersättningsperioden och för vilken ersättning lämnas under ytterligare en period gäller i stället, om det är till förmån för honom eller henne, att sökanden kan stödja sig på det tidigare arbetsvillkoret (27 a §) och den normalarbetstid som då gällde (28 § andra stycket). Regeln syftar till att uppmuntra arbete. En person som blir arbetslös efter att ha heltidsarbetat och sedan uppfyller arbetsvillkoret på nytt med deltidsarbete eller tillfälligt arbete skulle annars kunna få sin ersättning baserad på en lägre förvärvsinkomst. I dag lämnas dagpenning enligt denna särskilda beräkningsregel med ett belopp som motsvarar 65 % av den dagsförtjänst som låg till grund för ersättningen under den närmast föregående ersättningsperioden (27 a §).

Regeringen föreslår nu att den särskilda beräkningsregeln i 27 a § vid ny ersättningsperiod kompletteras på två sätt. Dagpenningen bör vara minst det grundbelopp som bestäms enligt 24 § andra stycket (tillägg till 27 a § första stycket). De föreslagna garantireglerna bör få tillämpas för högst två ersättningsperioder som följer direkt efter varandra (nytt andra stycke 27 §).

Utskottet vill med anledning av vad som sägs om detta i propositionen bl.a. på s. 62 klargöra att innebörden bör vara att det belopp som lämnas som dagpenning i det fall som nu avses bör vara endera 65 % eller det grundbelopp som lämnas inom arbetslöshetsförsäkringen, dvs. 320 kr för den som arbetat heltid under ramtiden. Grundbeloppet bestäms enligt den nyssnämnda 24 § andra stycket av regeringen. I dag gäller enligt 3 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring att 320 kr per dag lämnas till den som har heltidsarbetat under hela ramtiden, om inte något annat följer av lagen om arbetslöshetsförsäkring. För den som inte har arbetat heltid under hela ramtiden minskas grundbeloppet proportionellt.

För närvarande gäller också att den som lämnat aktivitetsgarantin vid en ny ersättningsperiod i försäkringen, om detta är förmånligare, kan få dagpenning med ett belopp som motsvarar vad som senast lämnades i aktivitetsstöd under deltagandet i aktivitetsgarantin (28 §). Motsvarande ska nu gälla för den som lämnat jobb- och utvecklingsgarantin. Liksom vid ny ersättningsperiod enligt 27 a § bör enligt propositionen beloppet lägst vara det som bestäms enligt 24 § andra stycket. Detta ska få tillämpas högst två gånger. Utskottet vill även här hänvisa till vad som för närvarande gäller enligt 24 § andra stycket i fråga om bestämmande av grundbeloppet, som för närvarande är 320 kr för den som arbetat heltid.

Den andra frågan gäller behandlingen av tid i arbetsmarknadspolitiska program vid bestämmande av ersättningsperioden och ikraftträdandet av bestämmelsen, dvs. samordningen mellan aktivitetsstöd och arbetslöshetsersättning.

Enligt nuvarande regler (22 § andra stycket) ingår inte dagar då den sökande har anvisats OTA (offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa), verksamhet i ungdomsgarantin eller verksamhet då ersättning lämnades enligt en särskild, 3 a §, numera upphävd regel i ersättningsperioden om 300 dagar. Eftersom OTA och verksamhet enligt den särskilda ersättningsregeln har upphört föreslår regeringen att lagbestämmelsen upphävs i de avseendena.

Samordningen genomförs med ett nytt sätt att beräkna ersättningsperioden. När det ska bestämmas hur många dagar av perioden som har förbrukats ska en dag då sökanden fått aktivitetsstöd jämställas med ersättningsdag enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring. Detta föreslås bli reglerat i 22 § andra stycket, som ersätter det nyssnämnda andra stycket.

Regeringen föreslår att ändringarna i arbetslöshetsförsäkringen träder i kraft måndagen den 2 juli 2007. Vissa övergångsregler föreslås i enlighet med vad som har redovisats ovan. Vissa följdändringar med anknytning till omorganisationen av AMV föreslås träda i kraft den 1 januari 2008.

När det gäller ikraftträdandet ansluter sig utskottet till regeringens förslag utom när det gäller det nyssnämnda förslaget om samordning mellan ersättningsdagar i försäkringen och dagar med aktivitetsstöd (22 § andra stycket). Stora grupper av ersättningsberättigade kan komma att beröras av lagregeln. Enligt vad utskottet inhämtat krävs omfattande systemanpassningar. Enligt utskottets mening finns det därför skäl att skjuta på ikraftträdandet till måndagen den 1 oktober 2007. En senareläggning av ikraftträdandet bör inte medföra några ökade kostnader i förhållande till regeringens förslag. Författningstekniskt bör senareläggningen åstadkommas genom en särskild lag, motsvarande propositionens förslag till 22 § andra stycket, med den ändringen att sista meningen i stycket ska ha följande lydelse: ”Därvid beaktas inte dagar före den 1 oktober 2007.” Någon särskild övergångsbestämmelse erfordras inte.

Propositionens förslag enligt punkt 1 i denna del bör justeras i enlighet med vad som ovan anförts. 22 § andra stycket bör behålla sin nuvarande lydelse fram till den 1 oktober 2007.

Lagförslag i enlighet med detta läggs fram i utskottets förslag till riksdagsbeslut.

I övrigt anser utskottet att regeringens förslag bör bifallas och lagförslagen antas i de nu berörda delarna.

Skyldighet att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen

Utskottet har ovan avstyrkt motioner om avslag på propositionen i denna del.

Propositionen

Det i propositionen framförda förslaget om att avskaffa den obligatoriska platsanmälan genomförs genom en särskild lag om upphävande av lagen (1976:157) om skyldighet att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen (punkt 4). Platsanmälningslagen föreslås upphöra den 2 juli 2007, dvs. då flertalet av ändringarna i arbetslöshetsförsäkringen föreslås träda i kraft.

Motionen

Miljöpartiet skriver i motion A31 att man inte har någon invändning mot att platsanmälningslagen avskaffas och ser enligt yrkande 5 ett stort värde i fler arbetsförmedlingar än den offentliga, inte minst fackliga. Fler utförare får dock inte innebära sänkta ambitioner beträffande arbetssökandes tillgång till utbudet av nya jobb. Även om lagen upphävs ska det ingå i den nya myndighetens uppdrag att verka för att alla lediga jobb registreras i den offentliga platsbanken. Miljöpartiet anser också att regeringen noga bör följa utvecklingen, bl.a. ur ett funktionshindersperspektiv, yrkande 6.

Utskottets ställningstagande

Utskottet hänvisar till vad som ovan anförts i anslutning till avsnittet om avslag på propositionen.

När det gäller motion A31 yrkandena 5 och 6 konstaterar utskottet att regeringen skriver att det är viktigt att följa upp att vissa grupper, t.ex. personer med funktionshinder, inte får sämre möjlighet att söka efter lediga tjänster till följd av lagens avskaffande. Utskottet som instämmer i detta ser inget skäl att ställa sig bakom motionen.

Utskottet tillstyrker propositionen i den berörda delen och föreslår att riksdagen med bifall till punkt 4 i propositionen antar lagförslaget. Motion A31 yrkandena 5 och 6 (mp) avstyrks.

Ny myndighet för arbetsmarknadsfrågor och framställning från Riksrevisionens styrelse om den offentliga arbetsförmedlingen

Utskottet har ovan avstyrkt Socialdemokraternas motion om avslag på propositionens förslag om en ny myndighet för arbetsmarknadsfrågor. Utskottet övergår nu till propositionens konkreta förslag i dessa delar och i anslutning till detta den framställning från Riksrevisionens styrelse som avser den offentliga arbetsförmedlingen.

Propositionen

Propositionen innebär i denna del dels att riksdagen ska godkänna vad regeringen föreslår om att avveckla AMS och länsarbetsnämnderna och bilda en ny sammanhållen myndighet, Arbetsförmedlingen (punkt 23), dels att riksdagen ska anta ett antal lagförslag som i huvudsak innebär att orden Arbetsmarknadsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden byts ut mot Arbetsförmedlingen (punkterna 1 delvis, 3 delvis och 5–20). I fråga om Gotlands län är ändringen (punkt 15) föranledd av att försöksverksamheten med samordnad länsförvaltning såvitt avser länsarbetsnämndens uppgifter föreslås upphöra. Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2008.

Framställning från Riksrevisionens styrelse

Riksrevisionen har granskat den offentliga arbetsförmedlingens effektivitet och dess roll i matchningen mellan arbetssökande och lediga jobb. De åtgärder som har vidtagits för att förbättra matchningsprocessen har också granskats. Resultatet av granskningen har redovisats i rapporten Den offentliga arbetsförmedlingen (RiR 2006:22) som publicerades i augusti 2006. Riksrevisionens styrelse beslutade den 13 december 2006 att överlämna en framställning till riksdagen i frågan, 2006/07:RRS15 Riksrevisionens styrelses framställning angående den offentliga arbetsförmedlingen. Styrelsen menar att granskningen visar att den statliga arbetsförmedlingen inte fungerar väl och att problemen är djupgående och har sammansatta orsaker. Detta är enligt styrelsens mening oroande mot bakgrund av att arbetsförmedlingen utgör en central del av den svenska arbetsmarknadspolitiken. Att arbetssökande och lediga platser snabbt finner varandra är väsentligt av både sociala och samhällsekonomiska skäl. Styrelsen noterar att den nytillträdda regeringen efter granskningens publicering lagt fram budgetpropositionen för år 2007 och att där aviseras vissa förändringar av såväl AMV som innehållet i arbetsmarknadspolitiken. Styrelsen konstaterar att de avsikter som regeringen uttrycker i budgetpropositionen ännu inte fått formen av konkreta åtgärder vid den tidpunkt då styrelsen gör sin framställning till riksdagen. Styrelsen pekar på att övervägandena i framställningen bygger på de iakttagelser Riksrevisionen gjort i sin granskning och att dessa överväganden, och de förslag som de leder fram till, enligt styrelsens mening bör vara viktiga för den framtida politiken på området.

I framställningen framhålls bl.a. att granskningen visar att arbetsförmedlingen fått en minskad betydelse i matchningen mellan arbetssökande och lediga jobb. Styrelsen hänvisar också till att förtroendet för arbetsförmedlingen enligt Riksrevisionen är relativt lågt, till vad som sägs om arbetsförmedlingens låga grad av arbetsgivarkontakter och till det faktum att det numera finns många alternativ till den statliga arbetsförmedlingen. Av granskningen framgår att det finns mycket stora skillnader i effektivitet mellan olika arbetsförmedlingskontor och att effektiviteten i genomsnitt är låg jämfört med vad som vore möjligt om alla kontor arbetade på ett lika effektivt sätt som de mest framgångsrika kontoren.

Flera omständigheter tyder enligt styrelsens mening på att AMV är en organisation som är svår att styra alternativt att de styrmetoder som hittills använts inte har varit effektiva. Detta gäller såväl regeringens styrning av AMV som verkets styrning av arbetsförmedlingarna. Styrelsen framhåller att arbetsförmedlingens försvagade roll och bristerna i dess effektivitet enligt granskningen har flera sammansatta orsaker. Den bedömning som görs är att det behövs systematiska och uthålliga ansträngningar i syfte att få samtliga arbetsförmedlingar att fungera effektivt. Nya förutsättningar och utmaningar för arbetsförmedlingen, både externt och internt, bör enligt styrelsens mening klargöras genom en offentlig utredning. Utredningen bör bl.a. beakta vikten av en väl fungerande arbetsförmedling för kontrollen inom arbetslöshetsförsäkringen. Styrelsen förordar mot denna bakgrund en genomgripande översyn av den offentliga arbetsförmedlingens roll och arbetsformer. AMV:s styrning av arbetsförmedlingskontoren, liksom regeringens styrning av AMV, bör också ses över i detta sammanhang. Enligt styrelsens mening bör riksdagen begära att regeringen tar initiativ till en sådan översyn.

Motionerna

Socialdemokraterna har enligt motion A21 som väckts med anledning av förslaget från Riksrevisionens styrelse inte något att invända mot en översyn av förmedlingsverksamheten. Partiet är dock kritiskt till den rapport granskningen grundar sig på, som partiet menar är problematisk i en rad avseenden. Socialdemokraterna välkomnar en eventuell översyn av AMS men ser gärna att den tar avstamp i en mer nyanserad bild av förmedlingsverksamheten.

Börje Vestlund (s) hävdar i motion A20, också väckt med anledning av förslaget från Riksrevisionens styrelse, att man från socialdemokratiskt håll inte motsätter sig en genomgripande översyn av den statliga arbetsförmedlingens roll och arbetsformer, liksom av frågan om styrningen från regeringen. En sådan bör dock vara djupgående och utgå från relevanta fakta.

När det gäller regeringsförslaget i proposition 2006/07:89 om ombildning av AMV anser Miljöpartiet, liksom regeringen, i följdmotion A31 yrkande 7 att AMS och länsarbetsnämnderna bör avvecklas och en ny sammanhållen myndighet bildas. Partiet ansluter sig också till regeringens bedömning att det även fortsättningsvis kommer att krävas lokal och regional samordning. Samordningen bör utgå från arbetsmarknadens förutsättningar, inte administrativa gränser.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att det är nödvändigt att reformera AMV från grunden och kan konstatera att regeringens förslag i många delar kan betraktas som överensstämmande både med det förslag som AMS presenterade år 2000 och med de slutsatser och rekommendationer som Statskontoret lämnade år 2004. Utskottet anser att framställningen från Riksrevisionens styrelse ger ytterligare argument för propositionens förslag om en ny arbetsmarknadsmyndighet och att de skäl regeringen här anför kan sägas vara i linje med styrelsens slutsatser. Man kan enligt utskottets mening beskriva det som att den nya regeringens politik och förslaget om en ny myndighet bl.a. just syftar till att komma till rätta med den typ av problem som styrelsen pekar på.

Utskottet noterar att styrelsen lyfter fram problem rörande framför allt styrning, matchning och arbetsformer, i det sistnämnda fallet t.ex. att förhållandevis låg prioritet har givits till arbetsgivarkontakter och alltför hög prioritet givits till arbetsmarknadspolitiska program. Styrelsen påpekar också, med hänvisning till en tidigare granskning (2004/05:RRS22), att det är viktigt för kontrollen inom arbetslöshetsförsäkringen att arbetsförmedlingen fungerar väl. Utskottet kan konstatera att även regeringen pekat ut dessa omständigheter som angelägna att komma till rätta med.

Redan i budgetpropositionen för 2007 aviserade regeringen att AMV skulle reformeras från grunden, och framhöll då bl.a. att arbetsförmedlingarnas resurser tydligare skulle inriktas mot matchning mellan arbetssökande och lediga jobb och att arbetsförmedlingarna måste skapa bättre kontakter och samverka med arbetsgivare. Här ska också nämnas vad som sägs i vårpropositionen om att prioriteringen av de arbetsmarknadspolitiska resurserna ska vara tydligt inriktad mot matchning mellan arbetssökande och lediga jobb, och om betydelsen av förbättrad kontroll och enhetligare tillämpning av reglerna inom arbetslöshetsförsäkringen.

Det slutliga förslaget om ny myndighet på arbetsmarknadsområdet visar än tydligare att reformarbetet leder i rätt riktning. I den här behandlade propositionen konstaterar regeringen bl.a. att de ekonomiska resurserna inte utnyttjas optimalt med rådande organisation och att ansvarsförhållandena inom dagens myndighetsstruktur med 21 egna myndigheter är otydliga. Utskottet bedömer att regeringens förslag till ny myndighet vittnar om en insikt om de problem som Riksrevisionens styrelse pekar på och bl.a. syftar till att lösa dessa.

Utskottet delar styrelsens bild att det av både sociala och samhällsekonomiska skäl är väsentligt att arbetssökande snabbt kan finna lediga platser. Trots en stark tillväxt råder ett stort utanförskap på arbetsmarknaden. Mot bakgrund av de djupgående organisatoriska problem styrelsen pekar på är det angeläget att arbetet med en ny och bättre organisation kan inledas så snart som möjligt. Utskottet utgår från att Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer, liksom de motiveringar och slutsatser som återfinns i styrelsens framställning, kommer att utgöra ett i många avseenden värdefullt underlag i det fortsatta arbetet för en mer effektiv och rättssäker myndighet på arbetsmarknadspolitikens område. Mot bakgrund av vad som ovan anförts kan det dock inte anses behövligt med ett tillkännagivande till regeringen om initiativ till en genomgripande översyn av den statliga arbetsförmedlingens roll och arbetsformer med anledning av framställning 2006/07:RRS15. Det anförda innebär att utskottet inte ser något skäl att ställa sig bakom motionerna A20 (s) och A21 (s).

Utskottet kan konstatera att Miljöpartiet i motion A31 yrkande 7 ställer sig bakom förslaget om en ny myndighet. Partiet önskar ett tillkännagivande om detta, där det betonas att det även fortsättningsvis kommer att krävas lokal och regional samordning för att lösa uppdraget. Utskottet vill här framhålla att även regeringen uppmärksammat frågans vikt och att sådana hänsyn ryms inom det förslag AMS lämnat till regeringen och som redovisats i anslutning till avsnittet om avslag på propositionen.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att riksdagen godkänner regeringens förslag att avveckla AMS och länsarbetsnämnderna och bilda en ny sammanhållen myndighet, Arbetsförmedlingen, propositionens punkt 23. De lagändringar som föranleds av detta bör antas av riksdagen, vilket innebär att punkterna 1 delvis, 3 delvis och 5–20 tillstyrks, dock med en korrigering av lagförslaget enligt punkt 19 såvitt avser dess 26 §. På grund av förbiseende har den avsedda följdändringen utelämnats. Utskottets lagförslag återfinns som bilaga 3 till utskottets förslag till riksdagsbeslut.

Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks dels framställning 2006/07:RRS15 och motionerna A20 (s) och A21 (s), dels motion A31 yrkande 7 (mp), allt i den mån förslagen inte kan anses tillgodosedda med det anförda.

Riksrevisionens styrelses framställning om insatser mot deltidsarbetslösheten

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet Riksrevisionens styrelses framställning till riksdagen angående insatserna mot deltidsarbetslösheten, 2005/06:RRS22 punkterna 1 och 2. Utskottet föreslår att riksdagen avslår framställningen, bl.a. med hänvisning till pågående beredningsarbete i Regeringskansliet.

Bakgrund

Deltidsarbetslösa definieras av AMS som personer som har ett arbete men arbetar mindre än de skulle vilja göra. Enligt AMS månadsstatistik för april 2007 var i hela riket totalt 59 471 personer deltidsarbetslösa, vilket är en minskning med 10,1 % jämfört med april 2006. I denna grupp var 45 748 kvinnor och 13 723 män.

SCB utgår i detta sammanhang från begreppet undersysselsatta. Kategorin ingår i SCB:s arbetskraftsundersökningar och omfattar personer som är sysselsatta men som arbetar mindre än de skulle vilja göra och som hade kunnat börja arbeta mer under referensveckan eller inom 14 dagar från referensveckans slut. Enligt AKU från mars 2007 var 268 000 (± 19 000) personer undersysselsatta. Av dessa var 96 000 (± 12 000) män och 172 000 (± 15 000) kvinnor. Ingen statistiskt säkerställd förändring uppmättes för undersysselsatta jämfört med mars 2006.

Riksrevisionens styrelses framställning

Riksrevisionen har granskat om AMV:s insatser för att minska deltidsarbetslösheten har genomförts effektivt. Granskningen omfattar även regeringens styrning av och rapportering om insatserna. Resultaten av granskningen redovisas i rapporten Arbetsmarknadsverkets insatser för att minska deltidsarbetslösheten (RiR 2006:1). Riksrevisionens styrelse beslutade den 19 april 2006 att överlämna en framställning till riksdagen i frågan, 2005/06:RRS22 Riksrevisionens styrelses framställning angående insatserna mot deltidsarbetslösheten. Styrelsen pekar på att deltidsarbetslösheten är ett komplicerat och svårfångat fenomen, förhållandevis bortglömt i forskning och debatt trots de stora samhällsekonomiska och statsfinansiella kostnader som är förknippade med denna typ av arbetslöshet. Riksrevisionens granskning visar enligt styrelsen att den dåvarande regeringens styrning varit otydlig beträffande målet för åtgärderna mot deltidsarbetslöshet. Det är oklart vad som avsetts med begreppet deltidsarbetslöshet, och målet för deltidsarbetslösheten har inte relaterats till de övergripande målen för arbetslöshet och sysselsättning, oklarheter som enligt Riksrevisionen kan göra det svårare att genomföra insatser mot deltidsarbetslösheten. Styrelsen hänvisar också till Riksrevisionens slutsats att den dåvarande regeringens rapportering givit en alltför ljus bild av deltidsarbetslösheten, bl.a. genom att inte redovisa utvecklingen mot kortare arbetstider och ökade kostnader för deltidsarbetslösheten. Dess storlek och utveckling bör enligt styrelsen redovisas på ett sätt som lägger grund för en bättre analys av utvecklingen på arbetsmarknaden. Styrelsen föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen i sin rapportering till riksdagen, utöver uppföljning av beslutade verksamhetsmål på området, ska använda den officiella arbetsmarknadsstatistiken från SCB för att ge en helhetsbild av sysselsättning, arbetslöshet och deltidsarbetslöshet (punkt 1). Den officiella arbetsmarknadsstatistiken från SCB är här det naturliga valet, vilket inte hindrar att regeringen för riksdagen även redovisar AMS verksamhetsstatistik.

Styrelsen omnämner också vad som i granskningen sägs om risken för att ersättningen vid deltidsarbetslöshet överutnyttjas, liksom de betydande kostnaderna för deltidsarbetslösheten och den dåvarande regeringens bristfälliga rapportering till riksdagen angående dessa kostnader. Styrelsen anser att kostnaderna för deltidsarbetslösheten bör redovisas för riksdagen på ett tydligt och rättvisande sätt och föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen i sin rapportering till riksdagen ska visa hur utbetalningarna av arbetslöshetsersättning fördelas på hel- och deltidsarbetslösa (punkt 2). En sådan redovisning kan bidra till ökad uppmärksamhet på deltidsarbetslösheten, dess samband med arbetsmarknaden i stort, liksom betydelsen av systematisk kontroll av ersättningsvillkoren vid deltidsarbetslöshet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar inledningvis att Riksrevisionens styrelse fattade beslutet att överlämna sin framställning till riksdagen våren 2006, dvs. före den nuvarande regeringens tillträde.

Utskottet kan dela Riksrevisionens styrelses bedömning att deltidsarbetslösheten är en viktig fråga, både ur individens och ur samhällets perspektiv. Utskottet kan också ansluta sig till det styrelsen säger om det önskvärda i en rättvisande helhetsbild av hur sysselsättningen ser ut. Med detta sagt vill utskottet också framhålla de tekniska svårigheter som ligger i att finna exakta och adekvata mått på området. Utskottet bedömer att frågan om hur deltidsarbetslöshet definieras inte kan isoleras från frågan om hur begreppet sysselsatt definieras, eller frågan om vad som läggs i begreppet full sysselsättning. Att ta fram indikatorer på full sysselsättning är inte okomplicerat, och begreppet har inte en allmänt vedertagen betydelse. När det särskilt gäller frågan om deltidsarbetslöshet är, som bl.a. Riksrevisionen har påtalat, både AMS och SCB:s sätt att mäta deltidsarbetslöshet behäftade med vissa svagheter. AMS statistik omfattar endast de deltidsarbetslösa som är inskrivna vid arbetsförmedlingen och kan därför inte användas som ett mått på det totala antalet deltidsarbetslösa. AKU:s definition av undersysselsatta innebär i stället en överskattning av det verkliga antalet deltidsarbetslösa, bl.a. eftersom den inte utesluter personer som arbetar heltid (RiR 2006:1 s. 19–20). Det är därför med tillfredsställelse utskottet noterar att det pågår ett arbete i Regeringskansliet, som syftar till att ge underlag för en översyn av målen för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken och ta fram indikatorer på full sysselsättning. Arbetet sker mot bakgrund av regeringens bedömning att de tidigare målen för sysselsättningspolitiken inte har fungerat väl som styrinstrument för den ekonomiska politiken. Under våren kommer en departementspromemoria att tas fram inom Regeringskansliet för att driva analysarbetet vidare. Regeringen avser därefter, enligt vad som sägs i vårpropositionen 2007, att återkomma i budgetpropositionen för 2008 med en närmare precisering av målet för sysselsättningspolitiken och hur det ska mätas.

Utskottet finner att framställningen från Riksrevisionens styrelse kan komma att utgöra ett värdefullt underlag i regeringens fortsatta arbete och bedömer att den typ av frågor som styrelsen väcker bör kunna rymmas inom övergripande frågeställningar om hur man bäst definierar sysselsatt och full sysselsättning. Utskottet anser dock att regeringens arbete inte bör föregripas och finner därför inte att styrelsens förslag bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Det gäller både förslaget om att regeringen i sin rapportering till riksdagen, utöver uppföljning av beslutade verksamhetsmål på området, ska använda den officiella arbetsmarknadsstatistiken från SCB för att ge en helhetsbild av sysselsättning, arbetslöshet och deltidsarbetslöshet och förslaget att regeringen i sin rapportering till riksdagen ska visa hur utbetalningarna av arbetslöshetsersättning fördelas på hel- och deltidsarbetslösa. Framställning 2005/06:RRS22 punkterna 1 och 2 avstyrks därför.

Riksrevisionens styrelses framställning om arbetsförmedlingen och de kommunala ungdomsprogrammen m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet en framställning från Riksrevisionens styrelse om de kommunala ungdomsprogrammen och arbetsförmedlingens ansvar för unga arbetslösa. Utskottet behandlar samtidigt fem motionsyrkanden från den allmänna motionstiden med anknytning till ungas arbetslöshet. Då de kommunala ungdomsprogrammen kommer att avvecklas och regeringens aviserade förslag till nya insatser ligger i linje med de generella slutsatser styrelsen redovisar i sin framställning anser utskottet att punkterna i framställningen inte behöver bifallas av riksdagen. De behandlade motionsyrkandena bör också avslås.

Jämför reservationerna 12 (s) och 13 (v).

Bakgrund

I lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program och förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program finns bestämmelser om arbetsmarknadspolitiska insatser för ungdomar. För arbetslösa ungdomar under 20 år som inte går på gymnasiet får kommuner inom ramen för det kommunala ungdomsprogrammet (KUP) anordna praktik eller annan verksamhet på heltid, med syfte att leda ungdomarna vidare till arbete eller utbildning. KUP ska inledas med vägledning och jobbsökaraktiviteter i arbetsförmedlingens regi.

För arbetslösa ungdomar mellan 20 och 24 år får kommuner åta sig en skyldighet att inom ramen för ungdomsgarantin (UG) erbjuda en insats på heltid, som syftar till att utveckla personens kompetens så att möjligheterna att få arbete eller börja studera förbättras. Även insatser i UG ska inledas med vägledning och jobbsökaraktiviteter i arbetsförmedlingens regi. Utbildningsorienterade insatser ska prioriteras. Insatsen får vara i högst 12 månader.

Riksrevisionens styrelses framställning

Riksrevisionens styrelse beslutade att göra framställning 2006/07:RRS5 till riksdagen med anledning av resultaten i Riksrevisionens granskningsrapport Arbetsförmedlingen och de kommunala ungdomsprogrammen (RiR 2006:14), där revisionen granskade om arbetsförmedlingen arbetar på ett effektivt sätt med de kommunala ungdomsprogrammen UG och KUP.

Av granskningen framgick att många arbetsförmedlingskontor ger ungdomarna för lite stöd före och under tiden i KUP och UG. De kommunala ungdomsprogrammen får på detta sätt ersätta de insatser som enligt regelverket skulle ha genomförts av arbetsförmedlingen. I rapporten redovisades också att regeltillämpningen skiljer sig mellan olika arbetsförmedlingskontor respektive kommuner, något som leder till att ungdomarna inte behandlas likvärdigt.

Styrelsen förordar att de påvisade bristerna bör leda till en omprövning av ansvaret för gruppen 16–24 år inom arbetsmarknadspolitiken och därmed också av programmen. Styrelsen föreslår därför att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en översyn av ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna vad gäller gruppen ungdomar 16–24 år (punkt 1). Styrelsen förordar också en samlad översyn över de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för gruppen 20–24 år och då särskilt behovet av ungdomsgarantin (punkt 2).

Motionerna

Inga motioner har väckts med anledning av framställning 2006/07:RRS5. Sex motionsyrkanden från den allmänna motionstiden har emellertid sådant innehåll att de behandlas tillsammans med framställningen.

Vänsterpartiet föreslår i motion A236 yrkande 2 att arbetsförmedlingen ges möjlighet att utnyttja reguljär utbildning på högskolenivå eller motsvarande upp till 60 veckor som arbetsmarknadsutbildning för arbetssökande som har en akademisk examen motsvarande minst 120 poäng, under förutsättning att utbildningen är inriktad på bristyrken. I motionens yrkande 3 föreslås att alla ungdomar med avslutad gymnasieutbildning, inte bara de med särskilda behov, ska ha rätt till arbetsmarknadsutbildning. I yrkande 4 lyfts projektet Via (Vägen in i arbetslivet) fram som ett exempel på en framgångsrik insats, och Vänsterpartiet föreslår att antalet platser i projektet ökas.

Veronica Palm m.fl. (s) anser i motion A271 yrkande 7 det vara oerhört viktigt att arbetslösa ungdomar får behålla en kontakt med arbetsmarknaden. Motionärerna föreslår därför att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna riktade till unga stärks.

I motion A275 av Maryam Yazdanfar (s) framhålls att kontaktytorna mellan arbetssökande ungdomar, myndigheter och privata företag måste öka och motionären ser traineeprogram som ett sätt att åstadkomma detta. De traineeprogram som bedrivits inom olika samhällssektorer bör utvärderas. Om resultatet är positivt bör dessa program kunna fungera som modell för andra insatser.

Motionärerna bakom motion A292, Jasenko Omanovic och Hans Stenberg (s), framför att arbetslösheten i gruppen döva och hörselskadade är större än i ungdomsgruppen som helhet. Därför är det enligt motionärerna extra viktigt att se över de insatser som görs för denna ungdomsgrupp och göra ytterligare insatser för att döva och hörselskadade ska få större acceptans på arbetsmarknaden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det är glädjande att ungdomsarbetslösheten enligt SCB:s statistik nu är på väg nedåt. Ungdomarnas ökade sysselsättning svarar för en stor del av den allmänna sysselsättningsökning som redovisas för mars 2007. Samtidigt kan utskottet konstatera att nivån – 21,2 % arbetslösa enligt EU-definitionen bland ungdomar 15–24 år i mars 2007 – fortfarande är oacceptabelt hög. Insatser för att främja ungdomars inträde på arbetsmarknaden måste därför särskilt prioriteras.

Mot denna bakgrund är resultaten i Riksrevisionens granskning av de kommunala ungdomsprogrammen och de slutsatser som revisionens styrelse dragit med anledning av rapporten värdefulla. I sin framställning pekar styrelsen på att programmen enligt revisionens granskning uppvisar tydliga brister vad gäller innehåll, effektivitet och styrning. Styrelsen föreslår därför att regeringen ser över statens arbetsmarknadspolitiska insatser för ungdomar.

Utskottet delar i det stora hela den problembild som framkommer i framställningen från Riksrevisionens styrelse. Varken det kommunala ungdomsprogrammet (KUP) eller ungdomsgarantin (UG) har fungerat som avsett. Som styrelsen framhåller är det särskilt allvarligt när unga människors inträde på arbetsmarknadens försenas och därför av stor vikt att samhällets åtgärder för att minska arbetslösheten bland ungdomar är effektiva.

Regeringens förslag att KUP och UG ska avvecklas och ersättas av en jobbgaranti för ungdomar är därför enligt utskottets mening en nödvändig åtgärd för att mer effektivt bekämpa ungdomsarbetslösheten. Utskottet noterar särskilt att Riksrevisionens styrelse framhåller att programtiden i KUP och UG på många håll inte har inletts med jobbsökaraktiviteter. Mot bakgrund av denna del av styrelsens analys är det välkommet att jobbgarantin ska inledas med en period av intensifierat stöd till, och uppföljning av, den arbetssökande. Utgångspunkten måste enligt utskottets mening vara att ungdomarna i första hand ska ges hjälp att själva ta sig in på den reguljära arbetsmarknaden, inte att fastna i olika programaktiviteter.

Som framhållits sätter utskottet stort värde på den analys som Riksrevisionen genomfört av de kommunala ungdomsprogrammen. Utskottet utgår från att de generella lärdomar som kan dras av analysen är centrala vid utformningen av de nya insatser mot ungdomsarbetslösheten som regeringen aviserat, bl.a. i vårpropositionen, inte minst jobbgarantin för ungdomar. Mot bakgrund av att de program som var föremål för analys och kritik nu föreslås bli avvecklade får Riksrevisionens styrelses förslag om översyn av insatserna för ungdomar anses vara väl tillgodosedda. Då arbete med förslag till nya insatser pågår som, enligt vad regeringen aviserat, ligger i linje med de generella slutsatser styrelsen redovisar i sin framställning, ser utskottet inget behov av att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen på denna punkt.

När det gäller de motioner om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar som behandlas i detta avsnitt kan utskottet konstatera att regeringen i vårpropositionen presenterat ett paket med åtgärder som syftar till att få ned ungdomsarbetslösheten. Förutom den jobbgaranti som redan berörts har regeringen aviserat bl.a. en satsning på lärlings- och yrkesutbildning, införandet av en lägre arbetsgivaravgift och allmän löneavgift för unga (prop. 2006/07:84) och förbättrade möjligheter till visstidsanställningar, vilka bl.a. fungerar som en viktig bro för unga in i arbetslivet (prop. 2006/07:111). Det sistnämnda förslaget behandlas i arbetsmarknadsutskottets betänkande 2006/07:AU14. Tidigare har riksdagen beslutat om införandet av nystartsjobb för att underlätta anställning av bl.a. ungdomar. Utskottet gör bedömningen att dessa åtgärder kommer att underlätta för ungdomar att få in en fot på arbetsmarknaden och därmed uppfyller det bakomliggande syftet i de flesta av motionsyrkandena.

När det gäller förslagen om arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet vill utskottet påpeka att sådana anvisningar är möjliga så länge utbildningen är särskilt upphandlad och har en tydlig yrkesinriktning. Sedan den 1 januari 2007 gäller dock att ordinarie utbildning, till skillnad från särskilt upphandlad utbildning, inom det reguljära utbildningsväsendet inte längre ska vara tillgänglig som arbetsmarknadsutbildning. Utskottet anser att denna nya ordning är bra. Därigenom markeras en tydligare skillnad mellan utbildningspolitikens och arbetsmarknadspolitikens uppgifter. Arbetsmarknadsutbildningen ska vara kort och tydligt inriktad mot aktuell efterfrågan på arbetsmarknaden – som inte kan tillgodoses via det reguljära utbildningsväsendet. Utskottet noterar att en utredning för närvarande ser över hur man kan uppnå en mer flexibel arbetsmarknadsutbildning som bl.a. gör utbildningarna mer effektiva. Utredningen avlämnade ett delbetänkande den 28 februari 2007. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december 2007 (dir. 2006:70, dir. 2006:125).

Slutligen vill utskottet, när det gäller frågan om arbetsmarknadssituationen för döva och hörselskadade ungdomar, förutom vad som ovan anförts om insatser för ungdomar och vad som sägs nedan om insatser för funktionshindrade nämna att arbetsmarknadsminister Littorin i ett svar på en skriftlig fråga (2006/07:209) upplyste om att det pågår ett intensivt samarbete mellan i första hand arbetsförmedling och Försäkringskassan som syftar till att dels stimulera ungdomar med funktionshinder att söka sig till högre studier, dels informera om arbetsmarknaden och hur arbetsförmedlingen kan hjälpa till för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden. På varje länsarbetsnämnd finns en ansvarig tjänsteman vars uppgift är att driva på och utveckla detta arbete och ha kontakt med det lokala utbildningsväsendet. Utskottet anser denna typ av insatser vara mycket angelägna.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts avstyrker utskottet framställning 2006/07:RRS5 från Riksrevisionens styrelse. Utskottet avstyrker vidare motionerna A236 yrkandena 2–4 (v), A271 yrkande 7 (s), A275 (s) och A292 (s).

Riksrevisionens styrelses framställning om anställningsstöd

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt Riksrevisionens styrelses framställning om anställningsstöd och två motioner som väckts med anledning av framställningen. Vidare behandlas två motionsyrkanden från den allmänna motionstiden som också rör frågor om anställningsstöd. Utskottet finner, mot bakgrund av att de flesta av anställningsstöden redan avvecklats, att riksdagen inte behöver bifalla framställningen. Utskottet utgår samtidigt från att regeringen kommer att beakta de generella slutsatserna som styrelsen framför vid utformningen av kvarvarande och kommande lönesubventioner. Utskottet avstyrker de i avsnittet behandlade motionerna.

Jämför reservation 11 (s, v).

Bakgrund

Arbetsmarknadsprogrammet anställningsstöd medger att en arbetsgivare som anställer en person som anvisats till en anställning med sådant stöd får lönekostnaden subventionerad. Anställningsstöd regleras i förordningen (1997:1275) om anställningsstöd. Från och med årsskiftet 2007 avskaffades bl.a. det allmänna anställningsstödet, det förstärkta anställningsstödet och plusjobben. Kvar finns det särskilda anställningsstödet för personer som varit arbetslösa eller i åtgärd i minst 24 månader eller deltagit i aktivitetsgarantin minst tre månader (personer 57 år och över) eller 18 månader (övriga). Kvar finns också anställningsstödet för långtidssjukskrivna för bl.a. personer som varit sjukskrivna i minst 24 månader och inte bedöms kunna återgå till sitt arbete. I båda fallen lämnas anställningsstöd till arbetsgivaren som motsvarar 85 % av lönekostnaden, dock högst 750 kr per dag.

Riksrevisionens styrelses framställning

Riksrevisionens styrelse beslutade att göra framställningen 2006/07:RRS18 till riksdagen med anledning av resultaten i Riksrevisionens granskningsrapport Anställningsstöd (RiR 2006:28), där revisionen granskade anställningsstödens effekter på den reguljära sysselsättningen och arbetsförmedlingens hantering av stöden.

Av granskningen framgick att få reguljära anställningar uppstår till följd av anställningsstöden utan att stöden samtidigt har medfört att andra reguljära anställningar trängs undan. Enligt Riksrevisionens beräkningar leder högst 24 av 100 stödanställningar till ökad reguljär sysselsättning. Enligt rapporten är också kontrollen av arbetsgivare inför stödbeslut bristfällig. Även rutinerna för att motverka överutnyttjande och konkurrenssnedvridning som en följd av stöden är bristfälliga.

Styrelsen konstaterar att Riksrevisionens granskning påvisar en rad effektivitetsproblem avseende anställningsstöd. Styrelsen anser att Riksrevisionens granskning – trots att två av de tre stöd som granskats inte längre finns kvar – har stor relevans för kvarvarande och kommande lönesubventioner genom de generella slutsatser som kan dras av granskningen. Enligt styrelsens mening bör lönesubventioner utformas så att de effektivitetsproblem som framkommit i granskningen undviks. Styrelsen föreslår därför att riksdagen begär att regeringen ska pröva möjligheterna att effektivisera befintliga och framtida stöd i form av lönesubventioner till arbetsgivare.

Motionerna

Två motioner har väckts med anledning av framställningen.

Socialdemokraterna framför i motion A26 att AMS bör få ytterligare författningsstöd för att vidareutveckla vilka krav som kan ställas på en arbetsgivare för att denne ska vara kvalificerad som mottagare av befintliga och framtida anställningsstöd. Detta är viktigt för att bättre kunna kontrollera och garantera att lönesubventioner går till seriösa företagare.

I motion A27 välkomnar Vänsterpartiet granskningen av anställningsstöden och delar utgångspunkten att de måste förbättras. Däremot menar partiet att styrelsens ensidiga slutsats att anställningsstöden ska effektiviseras är problematisk, bl.a. eftersom ett försämrat stöd till långtidsarbetslösa på sikt blir en stor samhällsekonomisk förlust om alternativet är ökad öppen arbetslöshet. Vänsterpartiet säger sig inte kunna stödja Riksrevisionens styrelses förslag och menar i stället att det måste tillföras mer resurser för att de riktade stöden till långtidsarbetslösa ska förbättras och bli mer ändamålsenliga.

Två motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2006 har sådant innehåll att de behandlas tillsammans med framställningen.

Veronica Palm m.fl. (s) anför i motion C359 yrkande 8 att särskilda satsningar behövs mot diskriminering och långtidsarbetslöshet för bl.a. utrikes födda personer. Motionärerna vill se generösa, riktade anställningsstöd och andra riktade satsningar för dem som har varit arbetslösa länge.

I motion A328 av Kurt Kvarnström och Peter Hultqvist (s) sägs att kollektivavtal bör vara en självklar förutsättning för att beviljas samhällsstöd vid anställningar.

Utskottets ställningstagande

De olika typerna av det arbetsmarknadspolitiska programmet anställningsstöd används för att stimulera arbetsgivare att anställa personer som har svårigheter att få ett reguljärt arbete. Efter riksdagens godkännande (prop. 2006/07:1, bet. 2006/07:AU5, rskr. 2006/07:88) beslutade regeringen genom ändring i förordningen (1997:1275) om anställningsstöd att från och med den 1 januari 2007 ta bort alla utom två typer av anställningsstöd: särskilt anställningsstöd och anställningsstöd för långtidssjukskrivna.

I sin framställning 2006/07:RRS18 redovisar Riksrevisionens styrelse sina slutsatser med anledning av Riksrevisionens granskning av anställningsstöden (RiR 2006:18). Även om två av de tre typer av anställningsstöd som studerades i granskningen har avvecklats anser utskottet, liksom styrelsen, att de generella slutsatser som kan dras av granskningen har stor relevans för utformningen av kvarvarande och kommande lönesubventioner.

Utskottet noterar att styrelsen pekar på att ett av granskningens viktigaste resultat är att anställningsstöden brustit i effektivitet bl.a. i fråga om andel deltagare som går vidare till reguljär anställning efter avslutad programtid. Anställningsstöden har också visat sig ge betydande undanträngningseffekter. Enligt utskottets mening tyder dessa resultat på att beslutet att avveckla de flesta av anställningsstöden till förmån för effektivare arbetsmarknadspolitiska insatser var välgrundat. Utskottet noterar även med tillfredsställelse att de kvarvarande två anställningsstöden har en inriktning mot dem som står längst från arbetsmarknaden. I den nu behandlade proposition 2006/07:89 anges att regeringen, för att säkerställa att det särskilda anställningsstödet fungerar väl tillsammans med de omfattande förändringar för långtidsarbetslösa som jobb- och utvecklingsgarantin innebär, avser att se över reglerna angående det särskilda anställningsstödet. Enligt vad utskottet erfarit är Regeringskansliets arbete med detta i sitt slutskede.

Riksrevisionens styrelse framför också, med hänvisning till resultaten av granskningen, att AMS bör ges starkare författningsstöd för att förhindra överutnyttjande, konkurrenssnedvridning och subventionering av oseriös verksamhet. Utskottet instämmer i styrelsens slutsats att tydligare riktlinjer är nödvändiga för att förhindra att de kvarvarande anställningsstöden utnyttjas på felaktiga grunder. Enligt vad utskottet erfarit pågår inom Regeringskansliet en översyn av regelverket för bl.a. anställningsstödet med denna ambition.

Utskottet delar styrelsens bedömning att de generella slutsatser och rekommendationer som följer av granskningen kan beaktas även i fråga om liknande insatser som tillkommit efter granskningen. När det gäller exempelvis nystartsjobben bedömer utskottet visserligen att drygt fyra månader är för kort tid för att det redan skulle vara meningsfullt att utvärdera programmet i detta avseende, men utgår från att regeringen vid kommande utvärderingar beaktar de synpunkter som Riksrevisionens styrelse framfört.

Sammanfattningsvis bedömer utskottet att den granskning Riksrevisionen genomfört av anställningsstöden bör vara av stort värde vid utformningen av såväl nuvarande som kommande insatser av denna typ. Förändringar har genomförts och förbereds i den riktning som styrelsen föreslår, vilket visar att regeringen är mycket väl införstådd med vikten av de slutsatser som redovisas i styrelsens framställningar. Utskottet anser därför inte att det är nödvändigt för riksdagen att göra något särskilt tillkännagivande med anledning av framställningen eller de motioner som väckts med anledning av framställningen.

När det gäller övriga motionsyrkanden som behandlas i avsnittet vill utskottet inledningsvis upprepa att anställningsstöd bör användas för att stödja dem som står allra längst från arbetsmarknaden. Det kan emellertid diskuteras hur lämpliga de är som generellt stöd för exempelvis personer med utländsk bakgrund, vilket är en mycket heterogen grupp med olika inbördes förutsättningar. Utskottet bedömer att de åtgärder som regeringen föreslår i vårpropositionen inom ramen för sitt integrationspaket, och som utskottet återkommer till nedan, är betydligt mer ändamålsenliga.

Med anledning av motionskravet om att kollektivavtal bör vara en förutsättning för att beviljas samhällsstöd vid anställningar vill utskottet utöver vad som redan anförts påpeka dels att anställningsstöd får lämnas endast under förutsättning att det i anställningen lämnas lön och andra anställningsförmåner enligt kollektivavtal eller anställningsförmåner som är likvärdiga med förmåner enligt kollektivavtal i branschen, dels att länsarbetsnämnden, innan den anvisar någon till anställning med anställningsstöd, ska samråda med den sammanslutning av arbetstagare som är part i lokal förhandling med arbetsgivaren.

Med hänvisning till vad som ovan anförts anser utskottet det inte vara nödvändigt att riksdagen bifaller Riksrevisionens styrelses framställning 2006/07:RRS18, varför den avstyrks. Utskottet avstyrker också dels motionerna A26 (s) och A27 (v), dels motionerna C359 yrkande 8 (s) och A328 (s).

Pendlingsstöd

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet tre motionsyrkanden om pendlingsstöd. Utskottet föreslår att riksdagen avslår yrkandena.

Jämför reservation 14 (s, v).

Bakgrund

Enligt förordningen om (1999:594) flyttningsbidrag får personer som fyllt 25 år, som inte bedöms kunna få arbete i eller nära hemorten och som efter att ha varit arbetslösa fått anställning på en ort som ligger längre bort än normalt pendlingsavstånd, beviljas pendlingsstöd för dag- eller veckopendling, om inte anställningen beräknas vara kortare än sex månader (dagpendling) eller tre månader (veckopendling).

Motionerna

Vänsterpartiet föreslår i motion A236 yrkande 1 att pendlingsstöd ska kunna beviljas även arbetssökande som inte fyllt 25 år för att möjliggöra pendling till jobb.

Fredrik Olovsson (s) anser i motion A284 att arbetsförmedlingarna bör ges en möjlighet att ge pendlingsstöd även vid kortare anställningar, i synnerhet när det gäller unga människor.

Motionärerna bakom motion A344 av Ameer Sachet m.fl. (s) menar att det bör utredas om reglerna för pendlingsstöd kan ändras så att de gäller även vid kortare anställning, från tre månader, att 25-årsregeln tas bort och att pendlingsstöd ska kunna beviljas även för personer med avslutad utbildning på universitet och högskola.

Utskottets ställningstagande

Arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift är att sammanföra arbetssökande med lediga arbeten. Sannolikheten att hitta ett nytt arbete minskar med arbetslöshetens längd och det är därför av största vikt att den som är arbetslös finner ett arbete så snart det är möjligt. Utskottet anser att det är ytterst angeläget att den arbetssökande redan i ett tidigt skede aktivt söker alla lämpliga arbeten. För en effektiv matchning krävs både en geografisk och en yrkesmässig rörlighet. Det är angeläget att stimulera sådan rörlighet. Regeringens förslag att ta bort 100-dagarsregeln i arbetslöshetsförsäkringen, som utskottet i det föregående ställt sig bakom, är en del i detta arbete. Möjligheterna att få flyttbidrag och pendlingsstöd är ett annat.

Som utskottet påpekade med anledning av liknande motionsyrkanden i anslutning till behandlingen av budgetpropositionen för 2006 (bet. 2005/06:AU1) måste de stöd som finns vara verksamma och tillämpas på ett likformigt sätt och i första hand inriktas på dem som har det svårast på arbetsmarknaden. Bestämmelserna om flyttbidrag och pendlingsstöd är inte i första hand riktade till ungdomar eftersom de som grupp är mest flyttbenägna. Utskottet anser inte att stödet ska användas för att stimulera sådan rörlighet som ändå skulle ha ägt rum. Om nuvarande regler skulle visa sig utgöra ett hinder för den önskvärda rörligheten förutsätter utskottet att regeringen uppmärksammar detta och vid behov återkommer med förslag till riksdagen.

Utskottet avstyrker motionerna A236 yrkande 1 (v), A284 (s) och A344 (s).

Arbetsmarknadspolitiska insatser för funktionshindrade

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt tre motionsyrkanden med vissa frågor om arbetsmarknadspolitiska program för funktionshindrade. Utskottet avstyrker yrkandena.

Jämför reservation 15 (v).

Bakgrund

Förordningen (2000:630) om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga innehåller ett antal bestämmelser till stöd för funktionshindrade på arbetsmarknaden, bl.a. stöd till hjälpmedel på arbetsplatsen, särskilda insatser för syn- och hörselskadade, stöd till personligt biträde, särskild stödperson för introduktion och uppföljning, särskilt stöd vid start av näringsverksamhet, lönebidrag, skyddat arbete, utvecklingsanställning och trygghetsanställning.

Stöd till personligt biträde kan enligt förordningen ges till arbetsgivare eller annan som har kostnader för ett personligt biträde åt en person med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga. Stödet kan ges till en anställd, till en företagare eller fri yrkesutövare eller för att en person ska kunna delta i exempelvis ett arbetsmarknadspolitiskt program. Stödet lämnas med högst 50 000 kr per år, men 100 000 kr per år för företagare som har funktionshinder som medför stora kommunikationssvårigheter.

Skyddat arbete hos Samhall kommer till stånd när Samhall AB efter anvisning från länsarbetsnämnden anställer en person med funktionshinder vars arbetsförmåga är så nedsatt att han eller hon inte kan få annat arbete och vars behov inte kan tillgodoses genom andra insatser. Samhall hade i början av år 2006 20 700 anställda med funktionshinder, varav 46 % kvinnor och 54 % män.

Motionerna

I Vänsterpartiets motion A273 yrkande 3 konstateras att det nuvarande taket för stödet till personligt biträde för funktionshindrade har varit oförändrat i drygt tio år, vilket innebär att effekten av bidraget har urholkats med ökade lönekostnader etc. Vänsterpartiet finner detta otillfredsställande och anser att det försvårar att fler funktionshindrade kan ta en plats i arbetslivet. Regeringen bör därför göra en uppföljning av utvecklingen och ge förslag på hur bidragstaket kan höjas.

Krister Örnfjäder (s) anför i motion A218 att människor med funktionshinder måste betraktas som en självklar resurs på arbetsmarknaden. Huvudmålet måste vara ett arbete på den öppna arbetsmarknaden och en klart uttalad ambition att utforma verksamheten så att den redan från början omfattar människor med funktionsnedsättningar.

Enligt motion A227 av Helene Petersson i Stockaryd m.fl. (s) får Samhalls mål inte sättas så högt att vissa personer med funktionshinder riskerar att inte rymmas inom verksamheten. Det ekonomiska kravet får inte bli överordnat samhällsuppdraget. Samhall har ett uppdrag som även omfattar arbetstillfällen för de funktionshindrade som står längst bort från den ordinarie arbetsmarknaden.

Utskottets ställningstagande

Som anfördes vid behandlingen av höstens budgetproposition anser utskottet att det är av stor vikt att alla som kan och vill arbeta ska få möjlighet att försörja sig genom eget arbete och få uppleva arbetsglädje och arbetsgemenskap under trygga villkor. Sammanhållningen mellan olika grupper måste också öka och de civila gemenskaperna stärkas. De funktionshindrade som inte kan delta på den reguljära arbetsmarknaden ska erbjudas meningsfull sysselsättning med stor valfrihet.

Utskottet ser därför mycket positivt på de insatser för att stödja funktionshindrades möjligheter att behålla kontakt med arbetsmarknaden som regeringen presenterat. Utskottet delar den bedömning som görs i motion A218. Huvudmålet i arbetsmarknadspolitiken för funktionshindrade måste vara ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Utskottet vill i sammanhanget för det första framhålla den utvidgning av förbudet mot diskriminering i arbetslivet som riksdagen beslutade om hösten 2006 (prop. 2005/06:207, bet. 2006/07:AU2, rskr. 2006/07:3), vilken innebar att arbetsgivarens skyldighet att vidta skäliga stöd- och anpassningsåtgärder nu även omfattar ett antal situationer under pågående anställning. Utskottet noterar även att det betänkande från Diskrimineringskommittén (SOU 2006:22) om en sammanhållen diskrimineringslagstiftning som för närvarande bereds inom Regeringskansliet innehåller förslag om att utvidga och skärpa förbuden mot att diskriminera funktionshindrade.

När det gäller Samhall vill utskottet betona företagets samhällsuppdrag. I det sammanhanget kan utskottet konstatera att regeringen föreslår att anslaget 22:4 Lönebidrag och Samhall m.m. i vårpropositionen ökas med 104 miljoner kronor i den del som gäller Samhall jämfört med anslaget i budgetpropositionen, detta för att säkra deltagandet i jobb- och utvecklingsgarantin även för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga. För de personer som inte bedöms kunna ta plats på den reguljära arbetsmarknaden föreslås att de i jobb- och utvecklingsgarantins tredje steg ska erbjudas en varaktig samhällsnyttig sysselsättning som motsvarar hela personens arbetsutbud. På så vis garanteras de möjlighet att delta i den gemenskap som samvaron på en arbetsplats innebär. När det slutligen gäller personligt biträde för funktionshindrade är utskottet inte berett att ställa sig bakom förslaget att höja bidragstaket.

Utskottet avstyrker motionerna A218 (s), A227 (s) och A273 yrkande 3 (v) i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.

Lönebidrag

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas tre motionsyrkanden om lönebidrag för funktionshindrade arbetstagare. Utskottet anser inte att riksdagen bör bifalla något av yrkandena.

Bakgrund

Enligt förordningen (2000:630) om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga innebär lönebidrag ekonomiskt stöd till arbetsgivare åt personer som har funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga och som anvisats anställning hos arbetsgivaren. Lönebidrag får lämnas vid bl.a. nyanställning och återanställning efter sjukskrivning om personen inte kan få eller behålla anställningen utan stödet. Storleken på bidraget beror av graden av nedsättning i arbetsförmågan, men den del av lönekostnaden vid heltid som överstiger en bruttolön om 16 700 kr per månad ligger inte till grund för bidrag. Detta tak höjdes fr.o.m. den 1 januari 2007 från att tidigare ha varit 15 200 kr per månad. Lönebidrag lämnas i normala fall under längst fyra år. Bidraget kan lämnas om arbetet är lämpligt utformat efter den sökandes behov och kan bidra till att den anställde utvecklas och förbättrar sin arbetsförmåga, att arbetsmiljön är tillfredsställande och om lön eller andra förmåner följer av kollektivavtal eller är likvärdiga med förmåner enligt kollektivavtal inom branschen.

Motionerna

Inger Jarl Beck (s) anför i motion A211 att kollektivavtalet i dag är garantin för att en anställd är arbetsmarknadsförsäkrad. Därför är det viktigt att lönebidragsanställda anvisas endast till kollektivavtalsbundna företag och att statliga medel endast utbetalas till företag som tecknat kollektivavtal.

För att människor med olika former av arbetshandikapp ska kunna återkomma till arbetsmarknaden finns skäl att utöka antalet lönebidrag liksom att höja nivån på det tak som gäller i dag, hävdas det i motion A231 av Göte Wahlström m.fl. (s). Även redan anställda som drabbas av oförmåga kan vara i behov av lönebidrag i stället för att hamna i arbetslöshet.

I motion A301 av Lars U Granberg och Karin Åström (s) framförs att det i den ideella sektorn finns en i dag outnyttjad arbetsmarknad för många lönebidragsanställda. Därför bör regeringen se över hur stor andel av lönebidragen som bör tillföras den ideella sektorn.

Utskottets ställningstagande

Möjligheten till arbete för funktionshindrade underlättas bl.a. genom lönebidrag. Regeringen höjde från den 1 januari 2007 den högsta bidragsgrundande lönen för bl.a. lönebidrag, vilket utskottet välkomnar.

Utskottet kan också med tillfredsställelse konstatera att regeringen i vårpropositionen föreslår att den tillfälliga ökningen av antalet lönebidragsplatser åren 2006 och 2007 bibehålls för år 2008 och kan förstärkas ytterligare för år 2009. Ytterligare 19 miljoner kronor utöver vad som föreslogs i budgetpropositionen för 2007 satsas därför på lönebidrag för innevarande budgetår.

När det gäller frågan om vilka arbetsgivare som ska kunna ta emot en arbetstagare med lönebidrag noterar utskottet att höga krav uppställs i nuvarande reglering. Arbetet måste vara lämpligt utformat efter den sökandes behov och kunna bidra till att den anställde utvecklas och förbättrar sin arbetsförmåga, och arbetsmiljön måste vara tillfredsställande och uppfylla de krav som ställs enligt arbetsmiljölagen (1977:1160). Vidare noterar utskottet särskilt att lön och andra anställningsförmåner måste följa av kollektivavtal eller vara likvärdiga med förmåner enligt kollektivavtal inom branschen. Slutligen anges att länsarbetsnämnden ska ge berörda arbetstagarorganisationer tillfälle att yttra sig innan en insats med exempelvis lönebidrag görs. Utskottet gör bedömningen att dessa bestämmelser är väl ägnade att säkerställa att arbetstagare med lönebidrag anställs av ansvarstagande arbetsgivare.

Utskottet finner att motionsyrkandena om lönebidrag i allt väsentligt får anses vara tillgodosedda mot bakgrund av vad utskottet anfört. Utskottet avstyrker därför motionerna A211 (s), A231 (s) och A301 (s).

Sociala företag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar under denna rubrik två motionsyrkanden om sociala företag. Utskottet anser att sociala företag kan fylla en viktig funktion när det gäller att underlätta inträde i arbetslivet för de människor som kan bedömas ha svårast att klara konkurrensen på den reguljära arbetsmarknaden, men avstyrker motionsyrkandena i den mån de inte kan anses vara tillgodosedda med vad utskottet anfört.

Jämför reservation 16 (mp).

Motionerna

Kenneth Johansson och Kerstin Lundgren (c) påpekar i motion A226 att medarbetare i sociala företag kan ha stora svårigheter som gör att de behöver handledning eller stöttning i de sociala situationerna på arbetsplatsen. Motionärerna anser att regelverket för både Försäkringskassan och arbetsförmedlingen behöver utformas så att de medarbetare som är i behov av extra stöd och handledning ska få det.

Sociala företag är enligt vad Ulf Holm (mp) anför i motion A349 ett väl utvecklat arbetsmarknadspolitiskt instrument i många länder. I Sverige är däremot kopplingen mellan sociala företag och arbetsmarknadspolitik obefintlig på central nivå. Därför är det enligt motionären viktigt att tydliggöra det sociala företagandet som ett instrument inom arbetsmarknadspolitiken. De lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU) som ger kostnadsfri information och rådgivning om kooperativt företagande bör ges ett tydligt arbetsmarknadspolitiskt uppdrag.

Utskottets ställningstagande

Sociala företag brukar ha som huvudsakligt ändamål att integrera människor i samhälle och arbetsliv. Dessa företag bedriver ofta affärsverksamhet som innefattar försäljning av rehabilitering eller arbetsträning samt av varor och andra tjänster på den privata marknaden. Det finns i dag cirka 200 sociala företag i Sverige med sammanlagt ca 4 500 medarbetare.

Inom ramen för anslaget för näringslivsutveckling (utg. omr. 24 anslag 38:2) främjas kooperativt och socialt företagande. Åren 2006 och 2007 uppgick dessa medel årligen till 35 miljoner kronor. Under år 2006 fördelades 30 miljoner kronor som ett verksamhetsstöd till 25 lokala kooperativa utvecklingscentrum. Vid dessa verkar bl.a. kooperativa rådgivare som ger information och råd till personer som vill starta och driva företag i kooperativ form eller i andra former inom den sociala ekonomin.

Som tidigare anförts (2006/07:AU8) är det utskottets mening att sociala företag kan fylla en viktig funktion när det gäller att underlätta inträde i arbetslivet för de människor som kan bedömas ha svårast att klara konkurrensen på den reguljära arbetsmarknaden. Genom att mobilisera de berörda personerna efter deras olika förutsättningar kan socialt företagande bidra till att skapa både en egen försörjning och del i en social arbetsgemenskap. Därmed kan också samhällsvinster uppstå i form av ökade skatteintäkter och minskade utgifter.

Utskottet vill med anledning av frågan om de sociala företagens roll inom arbetsmarknadspolitiken peka på möjligheten för arbetslösa som vill starta ett eget företag att under ett inledningsskede få en försörjning genom arbetsmarknadsprogrammet stöd till start av näringsverksamhet, vilket kan lämnas till den som är arbetslös och som av arbetsförmedlingen bedöms ha förutsättningar att bedriva näringsverksamhet. För personer som har ett funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga finns ytterligare en stödform, nämligen särskilt stöd till start av näringsverksamhet. Bidragsbeloppet uppgår till högst 60 000 kr och får lämnas till den som har kostnader för utrustning eller andra kostnader när företaget startas. Detta bidrag kan kombineras med vanligt stöd till start av näringsverksamhet. Utskottet vill i sammanhanget även fästa uppmärksamhet på att det statliga Almi företagspartner erbjuder marknadskompletterande riskvillig lånefinansiering. Regeringen beslutade den 8 mars 2007 att förstärka möjligheterna för Almi att ge mindre krediter till nya och små företag. Almi kan nu ge lån på upp till 100 000 kr utan krav på medfinansiering mot tidigare 50 000 kr. Vidare stödjer Almi affärsutveckling, vilket innefattar bl. a. rådgivning, kontaktförmedling och olika utvecklingsprogram. Slutligen vill utskottet peka på att olika typer av lönesubventioner, som nystartsjobb, anställningsstöd och lönebidrag, kan användas vid anställning i exempelvis sociala företag av personer som uppfyller kraven för stödformen.

När det gäller frågan om möjligheterna att inledningsvis ge extra handledning och stöd till medarbetare i sociala företag vill utskottet peka på förekomsten av en sådan möjlighet, åtminstone när det gäller medarbetare med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga. Länsarbetsnämnden kan enligt 20–21 §§ förordningen (2000:630) om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga utse en särskild stödperson åt en funktionshindrad som behöver extra stöd och träning i inledningsskedet av en anställning eller under arbetspraktik som föregår en anställning. Sådana särskilda stödpersoner kallas SIUS-konsulenter och är anställda hos AMV. Introduktionsstödet lämnas i sex månader. Introduktionen med SIUS kan kombineras med arbetspraktik (APR) och Arbetslivsinriktad rehabilitering (ARB), med eller utan aktivitetsstöd. Den arbetssökande kan också ha ersättning från Försäkringskassan i form av rehabersättning eller annan ersättning. Introduktionen kan inte kombineras med lönebidrag. Om och när anställning påbörjats ingår normalt uppföljning i SIUS. Uppföljning med stöd kan ges längst ett år efter anställning, enligt 6 § AMS administrativa föreskrifter om handläggningen av ärenden om insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga.

När det gäller andra grupper än funktionshindrade skulle utskottet i sammanhanget vilja nämna regeringens förslag i vårpropositionen att inleda en försöksverksamhet med s.k. nystartscentrum. Försöket syftar till att finna en samverkansform där olika aktörer samlas under ett och samma tak, i syfte att underlätta för den enskilde att få snabb och välriktad hjälp och stöd för att etablera sig på arbetsmarknaden. Genom att samla privata, offentliga och ideella aktörer på ett och samma ställe kan den enskilde snabbare och enklare få hjälp med t.ex. utbildning, jobbmatchning, starta-eget-stöd eller hälsovård. Denna verksamhet avser i första hand invandrare men kan enligt utskottets mening vara intressant att beakta även när det gäller andra utsatta grupper på arbetsmarknaden, exempelvis medarbetare i sociala företag. Utskottet förutsätter att regeringen aktivt följer frågan om hur medarbetare i sociala företag bäst ska kunna tillförsäkras den handledning och det stöd de behöver för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden.

Utskottet avstyrker motionerna A226 (c) och A349 (mp) i den mån motionerna inte kan anses vara tillgodosedda med vad utskottet ovan anfört.

Arbetsmarknadspolitiska insatser för personer med utländsk bakgrund

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet fyra motionsyrkanden om arbetsmarknadspolitiska program för personer med utländsk bakgrund. Utskottet finner det inte vara motiverat för riksdagen att bifalla något av yrkandena.

Jämför reservation 17 (v).

Motionerna

Vänsterpartiet framhåller i motion A270 yrkande 8 att ett av de mest avgörande områdena i kampen mot utestängning och underordning är rätten till arbete med lön som går att leva på. Många människor med utländsk bakgrund står i dag utanför arbetsmarknaden, och av dem som har ett arbete är många överkvalificerade och har lägre lön än arbetskamrater med svensk bakgrund. Insatser ska handla om att skapa riktiga jobb med löner enligt kollektivavtal. Därför måste en höjning av sysselsättningsgraden bland invandrade personer vara en central och aktiv del av arbetsmarknadspolitiken. I yrkande 10 framförs att eget företagande ofta blir den enda utvägen för många invandrade eftersom de inte får arbete inom de yrken de har utbildning för. För att komma till rätta med detta problem behövs arbetsmarknadspolitiska insatser som riktar sig till dem som inte har fått arbete inom det område de har examen inom, vilket alltså även kan gälla personer som i dag har ett arbete eller har mindre företag. I yrkande 11 i samma motion föreslås att reglerna för aktivitetsstöd med avseende på ersättning vid s.k. tilläggsutbildning ses över, så att invandrare med utländsk examen inte ska behöva arbeta deltid, trots att tilläggsutbildningen bedrivs på heltid.

I motion A298 av Göte Wahlström (s) föreslås ett antal åtgärder för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för i synnerhet kvinnor med utländsk bakgrund, exempelvis anställning av kvinnliga coacher som lotsar långtidsarbetslösa kvinnor till ett arbete, och för ökad hänsyn till religiösa eller kulturella högtider när årets semestrar eller andra ledigheter planeras på arbetsplatserna.

Utskottets ställningstagande

Med hänvisning till vad Vänsterpartiet anför i motion A270 vill utskottet framföra som sin uppfattning att det är bekymmersamt att sysselsättningen bland utrikes födda är låg och arbetslösheten hög i jämförelse med i den övriga befolkningen. Enligt SCB:s undersökning för mars 2007 var arbetslösheten mer än dubbelt så hög – 9,7 % mot 4,0 % – bland dem som är födda utomlands jämfört med dem som är födda i Sverige. Skillnaderna mellan olika grupper av invandrare, beroende på t.ex. ursprungsland, utbildningsnivå och tidigare erfarenheter, är visserligen stora och sysselsättningsgraden ökar med vistelsetiden. Sysselsättningsgraden når emellertid inte samma nivå som för inrikes födda ens efter lång tid i Sverige. Mot denna bakgrund har regeringen bedömt det som centralt att utforma insatser som kan bidra till att sänka trösklarna till arbetsmarknaden för personer med utländsk bakgrund.

Utskottet kan först konstatera att satsningen på nystartsjobb varit mycket framgångsrik i detta avseende. Under de första tolv veckorna har nästan vart tredje nystartsjobb gått till en person som är född i något annat land än Sverige.

I vårpropositionen tar regeringen nya steg mot att få ned arbetslösheten bland invandrare genom ett särskilt reformpaket. I detta integrationspaket ingår en rad åtgärder, bl.a. följande:

·.    Instegsjobb införs, en ny form av subventionerad anställning riktad till asylsökande som fått uppehållstillstånd, kvotflyktingar och dessa gruppers anhöriga under de första 18 månaderna efter uppehållstillstånd.

·.    De insatser som regeringen tidigare påbörjat kommer att intensifieras för att öka nyföretagandet också bland personer med invandrarbakgrund.

·.    Den treåriga satsningen på kompetensutveckling av lärare i svenska för invandrare (sfi) utvidgas och inspektionen av sfi intensifieras.

·.    Insatser görs för att främja kommunmottagande i regioner med god arbetsmarknad och för att påskynda etableringen på arbetsmarknaden.

·.    En utredare ges i uppdrag att lämna förslag som bl.a. syftar till att stärka kommunernas, de statliga myndigheternas och andra aktörers incitament att verka för ett snabbt inträde på arbetsmarknaden för den nyanlände.

Vänsterpartiet betonar i sina motionsyrkanden särskilt vikten av att personer med utländsk bakgrund ges tillträde till arbetsmarknaden och i sitt arbetsliv ges möjlighet att använda den utbildning de redan har eller i förekommande fall göra nödvändiga kompletteringar med kunskaper om specifikt svenska förhållanden. Utskottet bedömer att regeringens integrationspaket, förutom vad som redan nämnts, rymmer ytterligare förslag som väl svarar mot Vänsterpartiets yrkanden. Regeringen föreslår bl.a. en förstärkning av arbetsförmedlingens resurser för yrkesbedömning för att säkerställa att nyanlända invandrare erbjuds en bedömning av tidigare yrkeserfarenheter. Dessutom ges Valideringsdelegationen i uppdrag att initiera och leda en geografiskt begränsad pilotverksamhet för att validera 1 000 personers utländska yrkeskompetens enligt branschmodeller framtagna i samarbete med branschorganisationer. Vidare görs en fortsatt satsning på kompletterande utbildning för högskoleutbildade jurister, lärare och personer med högre praktisk förvaltningsutbildning. En ny kompletterande utbildning för hälso- och sjukvårdspersonal från tredjeland införs.

Det bör emellertid också klargöras att utskottet inte kan instämma i den ogenerösa beskrivning av invandrades småföretagande som kommer till uttryck i Vänsterpartiets motion. Utskottet vill för sin del betona sin stora respekt och beundran för de människor från andra länder som bidrar till att skapa arbetstillfällen och välstånd i Sverige genom att starta och bygga upp ett eget företag här.

När det gäller frågan om att stödja inträdet på arbetsmarknaden för i synnerhet kvinnor med utländsk bakgrund vill utskottet, förutom vad som redan sagts, även i detta sammanhang peka på regeringens förslag om att inleda en försöksverksamhet med s.k. nystartscentrum i ett antal kommun- och stadsdelar där utanförskapet är särskilt stort. Försöket syftar, som tidigare nämnts, till att finna en samverkansform där olika aktörer samlas under ett och samma tak, i syfte att underlätta för den enskilde att få snabb och välriktad hjälp och stöd att etablera sig i Sverige och på arbetsmarknaden. Genom att samla privata, offentliga och ideella aktörer på ett och samma ställe kan den enskilde snabbare och enklare få hjälp med t.ex. utbildning, jobbmatchning, starta-eget-stöd eller hälsovård. Formen för denna samordning kommer att beredas inom Regeringskansliet med inriktningen att verksamheten ska kunna träda i kraft under år 2008.

Närmare 1,2 miljoner människor av Sveriges befolkning är födda utomlands och de kommande åren förväntas ett ökat mottagande av flyktingar. Utskottet anser att Sverige ska vara ett land med möjligheter för alla. De bästa vägarna till att bli en del av samhället går genom arbete och språkkunskaper. Det är därför mycket viktigt att inträdet på arbetsmarknaden sker så tidigt som möjligt efter det att en person anlänt till Sverige.

Utskottet välkomnar regeringens initiativ och anser att integrationspaketet tyder på att frågan om utrikes föddas utanförskap på den svenska arbetsmarknaden och i det svenska samhället har en framskjuten plats i regeringens arbete. Det finns enligt utskottets mening därför inte skäl att ställa sig bakom motion A270 yrkande 8. När det gäller de mer avgränsade förslagen i motion A270 i övrigt och i motion A298 anser utskottet att integrationspaketets förslag väl svarar mot dessa. Utskottet finner därför att varken motion A270 yrkandena 8, 10 och 11 (v) eller motion A298 (s) behöver föranleda någon åtgärd från riksdagens sida utan båda avstyrks, allt i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.

Vissa andra frågor om arbetsförmedling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt två motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2006 rörande vissa andra frågor om arbetsförmedling än som behandlats ovan. Båda motionsyrkandena avstyrks, bl.a. med hänvisning till pågående beredningsarbete i Regeringskansliet.

Jämför reservation 18 (s).

Motionerna

I motion N298 yrkande 2 framhåller Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) att integrationen mellan Sverige och Norge ger ömsesidig nytta och glädje och att det är nödvändigt och angeläget att den underlättas. En del av lösningen är det svensk-norska informationscentret, Grensetjänsten, som byggts upp på gränsen mellan Sverige och Norge. Behovet av en organisation av detta slag är stort. Det är en nationell angelägenhet som behöver få del av nationella resurser.

Inger Jarl Beck m.fl. (s) menar i motion A246 att kriminalvårdens klienter är en grupp som står mycket långt från arbetsmarknaden, och att det bör göras en översyn för att ta fram ytterligare förslag på hur kriminalvårdsklienternas förankring på arbetsmarknaden stärks och hur de sociala företagen kan användas för att integrera f.d. kriminella och missbrukare på arbetsmarknaden och i samhället.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill när det gäller den s.k. Grensetjänsten hänvisa till socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrssons svar på en skriftlig fråga om vilka åtgärder som ska vidtas för att garantera att Grensetjänsten får långsiktig finansiering (2006/07:1028). Här framförs att Grensetjänsten är en viktig aktör i arbetet med att motverka gränshinder i regionen. Representanter för Regeringskansliet följer arbetet i Grensetjänstens Grenseråd och har deltagit i alla dess möten. Socialförsäkringsministern hänvisar till att tjänsten de första tre åren fick bidrag från bl.a. EU:s Interregprogram, och att regeringen, när dessa bidrag upphörde år 2006, gick in med ekonomiskt stöd. Även år 2007 bidrar regeringen med samma belopp, 750 000 kr. Det har enligt svaret hela tiden varit uttalat att bidragen endast lämnas övergångsvis och då Grensetjänsten är väl medveten om detta har den undersökt möjligheterna till mer långsiktig finansiering genom andra källor.

När det gäller frågan om kriminalvårdens klienter vill utskottet inledningsvis lämna följande uppgifter. De grundläggande bestämmelserna om verkställighet av fängelsestraff i anstalt finns i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) och lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. Lagstiftningen utgår från vissa grundläggande principer. Bland annat ska vistelsen utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas. I den mån det kan ske utan att kravet på samhällsskydd eftersätts, ska verksamheten inriktas på åtgärder som förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalten. För varje intagen ska en behandlingsplan upprättas. Den som är intagen i anstalt har samma rätt till stöd och service från samhällets sida som andra medborgare, och KvaL innehåller därför också regler om samverkan mellan kriminalvården och andra samhällsorgan. I Kriminalvårdskommitténs slutbetänkande Framtidens kriminalvård (SOU 2005:54) föreslås bl.a. att KvaL ska ersättas av en ny kriminalvårdslag. Kommittén anser bl.a. att utbudet av såväl arbete som studier måste förbättras. Vissa delar av Kriminalvårdskommitténs betänkande har behandlats av riksdagen. I propositionen En modernare kriminalvårdslag (prop. 2005/06:123) föreslogs ändrade regler om kriminalvård i anstalt och villkorlig frigivning i syfte att åstadkomma förbättrad och mer strukturerad övergång från livet i anstalt till livet i frihet, och riksdagen godkände regeringens förslag (bet. 2005/06:JuU33, rskr. 2005/06:292). Enligt vad utskottet under hand inhämtat bereds övriga delar av Kriminalvårdskommitténs betänkande för närvarande inom Justitiedepartementet.

Utskottet noterar att det inom kriminalvården under senare år har pågått ett arbete med att utveckla ett mer målinriktat verkställighetsinnehåll och målsättningen är att öka sysselsättningen för de intagna. Under år 2006 skedde en ökning av sysselsättningen för första gången sedan år 1998 (Kriminalvårdens årsredovisning 2006 s. 4). Sysselsättningen består bl.a. av den s.k. arbetsdriften, där de intagna sysselsätts med arbetsmarknadsinriktat arbete, produktionsinriktat arbete och träningsinriktat arbete.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att alliansregeringens förslag till förändringar på arbetsmarknadspolitikens område i stora delar är exempel på ett sådant nytänkande som krävs för att människor som lever i utanförskap ska ges bättre förutsättningar på arbetsmarknaden. Utskottet har i flera sammanhang ställt sig bakom regeringens politiska inriktning, där uppgiften att få människor i arbete har högsta prioritet. Detta gäller inte minst personer som står långt från arbetsmarknaden. Att kriminalvårdens klienter i allt större utsträckning ska kunna gå ut i arbete efter avtjänat straff betraktar utskottet som en självklar del i regeringens arbetslinje. Utskottet sympatiserar också med vad regeringen framfört om arbetsdriften i budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1 utg.omr. 4). Där understryks vikten av att Kriminalvården ökar möjligheterna till sysselsättning under verkställigheten, och av att såväl arbetsdriften som andra delar av programverksamheten som inte är att hänföra till brotts- och missbruksrelaterade program bör utvecklas. Utskottet noterar också att justitieminister Beatrice Ask i svar på en interpellation om åtgärder för yrkesutbildningar inom kriminalvården (ip. 2006/07:402) uppgivit att det inte är regeringens ambition att yrkesutbildningen inom ramen för kriminalvårdens verksamhet ska minska i omfattning, utan att AMS uppdrag på området är att ge dem som står längst från arbetsmarknaden hjälp att återinträda på arbetsmarknaden.

När det gäller de sociala företagens roll på området så kan utskottet, i enlighet med vad som sagts i avsnittet om sociala företag, åter nämna att företagens ändamål är att integrera personer som står långt från arbetsmarknaden. Här ingår kriminalvårdens klienter och utskottet anser att företagens arbete också med avseende på denna grupp kan fylla en viktig funktion.

Utskottet kan i sammanhanget slutligen konstatera att regeringen i den i detta betänkande behandlade propositionen 2006/07:89 anger att grupper som har särskilda behov, t.ex. personer som varit föremål för åtgärder på kriminalvårdens område, ingår i målgruppen för jobb- och utvecklingsgarantin.

Utskottets slutsats är att ett av de främsta syftena med regeringens politik är att minska det stora utanförskap som råder på den svenska arbetsmarknaden. Regeringen har vidtagit och vidtar en rad åtgärder för att komma till rätta med den typ av problem som motionären pekar på. Vad beträffar insatser inom kriminalvården mer specifikt anser utskottet att beredningen av Kriminalvårdsutredningens betänkande inte bör föregripas. Utskottet anser att motionen inte bör föranleda något initiativ från riksdagens sida.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna N298 yrkande 2 (s) och A246 (s), allt i den mån de inte kan anses tillgodosedda i och med det ovan anförda.

Registrering av bemanningsföretag

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet en motion från allmänna motionstiden om en översyn av formerna för registrering av bemanningsföretag, vilken avstyrks med hänvisning till att regeringen nyligen gjort en sådan översyn.

Jämför reservation 19 (s, v).

Motionen

Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Claes-Göran Brandin (s) menar i motion A321 att Sverige är ett av de länder som har den minst omfattande lagstiftningen när det gäller bemanningsföretag. Det bör göras en översyn av formerna för registrering av bemanningsföretag för att motverka oseriösa aktörer.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis nämna att en i allt väsentligt identisk motion med den här behandlade bereddes under förra mandatperioden i anslutning till behandlingen av regeringens skrivelse 2005/06:91 Anställningsvillkor i bemanningsföretag (bet. 2005/06:AU7). Bakgrunden till skrivelsen var att utskottet i betänkande 1999/2000:AU1 föreslagit riksdagen att göra ett tillkännagivande om att verksamheten i personaluthyrnings- och bemanningsföretag borde ses över (rskr. 1999/2000:83). I frågan om auktorisation och registrering bedömde den dåvarande socialdemokratiska regeringen med hänvisning till att arbetsmarknadens parter år 2004 hade träffat avtal om auktorisation för bemanningsföretag, och då ingenting tydde på att bemanningsföretag sköter sina åtaganden gentemot staten sämre än företag inom andra branscher, att det inte fanns något behov av ytterligare åtgärder. Utskottet avstyrkte med hänvisning till detta en motion motsvarande den nu aktuella motionen.

Utskottet vill i sammanhanget understryka att ett större och mer diversifierat utbud av förmedlingstjänster underlättar matchningen på arbetsmarknaden. Som utskottet redan framfört i tidigare avsnitt bör den offentliga arbetsförmedlingen därför kompletteras med flera olika typer av arbetsförmedlingar, och utskottet välkomnar det som regeringen i budgetpropositionen för 2007 och i vårpropositionen aviserat om att ge privata arbetsförmedlingar, branschvisa förmedlingar, bemanningsföretag m.fl. en viktigare roll i arbetsmarknadspolitiken. Bemanningsföretagens betydelse kan därför antas komma att öka ytterligare. Utskottet utgår från att regeringen följer utvecklingen och, i den mån det bedöms som påkallat, framöver ser över förutsättningarna för bemanningsföretagens verksamhet.

Utskottet finner inte skäl att göra en annan bedömning i dag, och anser inte att motionen bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida utan avstyrker motion A321 (s).

Övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar under denna rubrik motionsyrkanden om könsuppdelning i de arbetsmarknadspolitiska insatserna, insatser för deltidsarbetslösa och timanställda och om stängselgrupper som arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Utskottet avstyrker yrkandena.

Jämför reservationerna 20 (s) och 21 (mp).

Bakgrund

Enligt 7 a § förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program är huvudregeln att en anvisning till ett program ska avse verksamhet på heltid. En anvisning på deltid får göras bl.a. om den enskilde samtidigt arbetar eller tar del av en arbetsmarknadspolitisk insats i sådan utsträckning att den sammanlagda tiden motsvarar hans eller hennes arbetsutbud.

Motionerna

I motion A204 anser Ulf Holm (mp) att AMV under senare år har blivit bättre på att särredovisa statistiken utifrån kön men ännu inte fullt ut börjat analysera och arbeta för att förändra de skillnader som finns mellan kvinnor och män i vilka arbetsmarknadspolitiska stöd de får. Detta, i kombination med de stora skillnader som finns i fråga om de arbetsmarknadspolitiska insatser som kommer kvinnor respektive män till del, talar för att AMV bör få ett tydligare uppdrag där kravet på analys kvantifieras och kompletteras med krav på att AMV ska lämna förslag till åtgärder för att motverka de stora skillnaderna.

I motion A216 anför Carina Hägg (s) att majoriteten av deltidsarbetslösa och timanställda som varit arbetslösa under lång tid är kvinnor. Det är angeläget att dessa grupper blir föremål för arbetsmarknadsåtgärder som motsvarar behovet och att åtgärderna anpassas till de förutsättningar som råder för dessa båda grupper.

Ann-Kristine Johansson och Lars Mejern Larsson (s) framhåller i motion A316 att det är kostsamt för markägare att sätta upp och underhålla rovdjursstängsel. En stängselgrupp, dvs. en grupp som åker omkring i landet och hjälper utsatta områden med stängsling, kan vara både en effektiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd och en förebyggande insats mot rovdjursproblematik.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan, i frågan om skillnader i de arbetsmarknadspolitiska insatserna för kvinnor respektive män, först konstatera att det, trots att Sverige räknas som ett av världens mest jämställda länder, finns flera viktiga könsrelaterade skillnader kvar på arbetsmarknaden. Som påpekas i ett motionsyrkande återspeglas kvinnors och mäns skilda arbets- och livsvillkor till viss del även inom de arbetsmarknadspolitiska programmen. Utskottet vill nämna att förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten anger att en av denna verksamhets huvuduppgifter är att motverka en könsuppdelad arbetsmarknad och på andra sätt bidra till ökad jämställdhet mellan kvinnor och män och till ökad mångfald i arbetslivet. AMS är enligt regleringsbrevet för 2007 också skyldig att genomgående återrapportera individbaserad statistik könsuppdelad. I de fall det inte är möjligt ska orsaken redovisas. Resultaten ska analyseras och kommenteras. Utskottet kan konstatera att det redan tydligt framgår att AMV bl.a. har som uppgift att på olika sätt bidra till ökad jämställdhet mellan kvinnor och män och avstyrker därför motion A204 (mp).

När det gäller frågan om långvarig arbetslöshet på deltid eller vid timanställning instämmer utskottet i vikten av att så många som möjligt av de människor som i dag jobbar deltid, men vill jobba mer, får möjlighet att göra det. Utskottet ser däremot inte att de deltidsarbetslösa och timanställda i första hand skulle ha ett behov av att nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder införs med särskild inriktning på dessa grupper för att tillgodose deras arbetsutbud. Det är tvärtom utskottets mening att det främsta målet för politiken bör vara att de arbetslösa får arbete som svarar mot deras arbetsutbud. Utskottet anser att den omläggning av politiken i riktning mot att minska volymen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna till förmån för åtgärder som gör det mer lönsamt att arbeta och att anställa underlättar uppfyllelsen av detta mål. Utskottet avstyrker motion A216 (s).

När det gäller stängselgrupper organiserar, enligt vad utskottet erfarit, Svenska Rovdjursföreningen s.k. stängslingsgrupper, där medlemmar på ideell basis hjälper tamdjursägare i rovdjursområden att sätta upp rovdjurssäkra elstängsel. Utskottet finner denna verksamhet mycket lovvärd. Lovvärd är emellertid även riksdagens och regeringens föresats att minska antalet arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det kan därför inte enligt utskottets mening vara motiverat att inrätta ett arbetsmarknadspolitiskt program med ett så snävt, om än berömligt, syfte, varför motion A316 (s) avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.	Jobb- och utvecklingsgarantin m.m., punkt 1 (s, v, mp)
	av Sven-Erik Österberg (s), Sylvia Lindgren (s), Lars Lilja (s), Maria Öberg (s), Luciano Astudillo (s), Josefin Brink (v), Ann-Christin Ahlberg (s) och Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motionerna

2006/07:A28 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 1 i denna del,

2006/07:A29 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) i denna del och

2006/07:A31 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande 1 i denna del och

avslår proposition 2006/07:89 punkterna 2, 3 i denna del, 21 och 22 samt motion

2006/07:A30 av Berit Andnor m.fl. (s) i denna del.

Ställningstagande

I propositionen föreslår regeringen att den nuvarande aktivitetsgarantin ersätts av en jobb- och utvecklingsgaranti (JUG). Vi är starkt kritiska till regeringens förslag och anser att propositionen bör avslås i denna del.

Först kan konstateras att regeringen inte preciserar vilka brister i aktivitetsgarantin som ska lösas genom att införa JUG. Helheten i regeringens politik ger dock anledning till oro för att kvaliteten snarast kommer att bli sämre. Målgruppen för JUG trefaldigas jämfört med målgruppen för aktivitetsgarantin. Trots det finns inget budgetutrymme för att anställa fler arbetsförmedlare. Programplatserna ökar inte, utan minskas tvärtom radikalt under såväl år 2007 som år 2008, och de övergångsjobb via anställningsstöd och plusjobb som många från aktivitetsgarantin övergick till avskaffas helt. För år 2007 tillförs enligt vårpropositionen i princip inga nya medel för att klara den ökade insats som JUG innebär. Som en följd av detta har AMS tvingats göra kraftiga begränsningar i sina programplaceringar under återstoden av år 2007. Det är mycket svårt att se hur detta sammantaget skulle kunna öka kvaliteten i JUG jämfört med aktivitetsgarantin. Risken är i stället påfallande, som bl.a. LO påpekat, att JUG blir en lågkvalitetssatsning med meningslösa och kränkande aktiviteter för de allra mest utsatta arbetslösa.

Det finns också en risk att JUG blir det enda kvarvarande arbetsmarknadspolitiska programmet. Vi ser nu hur AMS tvingas till kraftiga nedskärningar för att klara JUG. Risken är att JUG upptar hela budgetutrymmet för arbetsmarknadsåtgärder. Arbetsmarknadsåtgärder riskerar därmed i framtiden att reserveras för långtidsarbetslösa, medan exempelvis tidiga utbildningsinsatser som skulle kunna förhindra att enskilda blir långvarigt arbetslösa uteblir. Det är en kontraproduktiv politik. Regeringen överger i praktiken den aktiva arbetsmarknadspolitiken till förmån för en passiv kontantstödsmodell där kvaliteten på insatserna för de arbetslösa riskerar att bli mycket låg.

Även när det gäller förslaget att alla deltagare som efter 450 dagar i JUG inte funnit någon alternativ sysselsättning ska anvisas ”en varaktig samhällsnyttig sysselsättning som motsvarar hela den arbetslöses arbetsutbud” kan vi konstatera att regeringen inte ger någon som helst beskrivning av vad denna sysselsättning ska bestå i, eller vilka villkor som ska gälla för dem som sysselsätts. Det är enligt vår mening viktigt att anvisningar till samhällsnyttiga jobb ska utgå från den modell som t.ex. plusjobben hade, dvs. facken ska vara med i utformningen av dem, och avtal om löner och arbetsvillkor ska träffas med aktuella arbetsgivare. Med tanke på att regeringen avskaffat plusjobben måste man dock fråga sig om det är denna modell man tänker sig för den ”samhällsnyttiga sysselsättningen”. Är det i stället regeringens syfte att införa obligatoriska hjälparbeten med löner som ligger under skälig nivå avvisar vi förslaget med kraft. Sådana åtgärder har ingen plats i ett modernt välfärdssamhälle.

Vi motsätter oss också att ersättningen i jobb- och utvecklingsgarantin sänks från 80 till 65 %. Detta är ett hårt slag mot de långtidsarbetslösa, som innebär en urholkning av den enskildes trygghet och sänker nivån på och legitimiteten för den generella välfärden. En sänkning av ersättningen träffar äldre och lågutbildade som har varit i branscher med stora strukturomvandlingar. Det kommer knappast att gynna omställningsviljan att utsätta yrkesgrupper med högt omvandlingstryck för ökade ekonomiska risker vid arbetslöshet. Inte heller kommer dessa personers kompetens eller anställbarhet att öka för att de får sämre ekonomi. Många arbetsgivare upplever i dag en brist på arbetssökande med rätt yrkeskunskap. Man vill hellre ha få sökande med rätt kompetens än hundratals som enbart söker av ekonomiskt nödtvång. Arbetsmarknadspolitiken och ersättningarna från a-kassa och aktivitetsstöd bör uppmuntra kompetensutveckling och vidareutbildning. Regeringens förslag bidrar inte på något sätt till det, utan har bara karaktären av en besparing riktad mot de mest utsatta på arbetsmarknaden.

Sammanfattningsvis ställer vi oss kritiska till att regeringen lägger fram förslag om ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program utan att precisera innehåll och tillräckliga ekonomiska ramar och som innebär att många långtidsarbetslösa skickas ut i ovisshet om förslaget träder i kraft den 2 juli 2007.

Riksdagen bör avslå propositionen när det gäller avskaffandet av aktivitetsgarantin och införandet av en jobb- och utvecklingsgaranti. Vi tillstyrker därför motionerna A28 yrkande 1 i denna del, A29 i denna del och A31 yrkande 1 i denna del.

2.	Nedsättningsreglerna för deltagare med aktivitetsstöd, punkt 2 (v)
	av Josefin Brink (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2006/07:A28 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 1 i denna del och

2006/07:A346 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 1.

Ställningstagande

I 45a § lagen om arbetslöshetsförsäkring anges vad som händer om man utan godtagbart skäl avvisar ett erbjudet lämpligt arbete. Då trappas ersättningen ned under en viss period. Tackar man nej till en arbetsmarknadspolitisk åtgärd kan man helt mista ersättningen.

Aktivitetsstöd som man erhåller under en period i ett program är en fortsättning på kontantstödet från a-kassan. Regeringen föreslår nu dessutom att tiden för aktivitetsstöd och ersättning från a-kassa ska samordnas. Ersättningarna baseras på samma underlag.

För att underlätta en likvärdig regeltillämpning inom de olika systemen över hela landet och med tanke på den roll som aktivitetsstödet spelar och det arbetsmarknadspolitiska sambandet mellan aktivitetsstöd och ersättning från a-kassan borde nedsättningsreglerna vara lika i de olika systemen, enligt de regler som i dag gäller i lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Jag tillstyrker därför motionerna A28 yrkande 1 i denna del och A346 yrkande 1.

3.	Avslag på propositionen såvitt avser vissa förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, punkt 3 (s, v, mp)
	av Sven-Erik Österberg (s), Sylvia Lindgren (s), Lars Lilja (s), Maria Öberg (s), Luciano Astudillo (s), Josefin Brink (v), Ann-Christin Ahlberg (s) och Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2006/07:89 punkt 1 i denna del. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2006/07:A28 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 1 i denna del,

2006/07:A29 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) i denna del och

2006/07:A31 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkandena 1 i denna del och 2–4 samt

avslår motion

2006/07:A30 av Berit Andnor m.fl. (s) i denna del.

Ställningstagande

I propositionen föreslår regeringen ytterligare försämringar när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet avstyrker samtliga förslag. De förändringar som nu genomförs leder i alla delar till ytterligare urholkning av den aktiva arbetsmarknadspolitiken och en ökad press på de arbetslösa att ta första bästa jobb. Den borgerliga regeringen fortsätter att föra en politik som slår hårt och skoningslöst mot de arbetslösa. Vi anser att detta är helt oacceptabelt.

Sammantaget medför den borgerliga regeringens nedrustning av arbetsmarknadspolitiken och försämringar av arbetslöshetsförsäkringen att framväxten av en låglönemarknad i Sverige stimuleras. Politiken leder till ökade ekonomiska klyftor, ökad etnisk segregation och minskad jämställdhet, vilket är en utveckling som vi med kraft motsätter oss.

Vi avvisar regeringens förslag att avskaffa rätten för en arbetssökande att begränsa sitt sökande under de första 100 dagarna i en ersättningsperiod till arbeten inom sitt yrke och närområde. Den möjlighet som finns i dag att begränsa arbetssökandet är bra eftersom det ger en rimlig tid för omställning. Att kunna begränsa sökområdet yrkesmässigt under en kortare arbetslöshetsperiod är en förutsättning för god matchning på arbetsmarknaden. Det är samhällsekonomiskt fördelaktigt att människors kompetens och utbildning utnyttjas på bästa sätt, samtidigt som det är slöseri med både arbetsförmedlingens och arbetsgivarens tid om människor med helt fel kompetens anvisas till lediga jobb. Möjligheten att begränsa sökområdet geografiskt är viktig framför allt för individen, men också för orter i glesbygd som redan är drabbade av utflyttning. Vi anser det ovärdigt att en person redan från dag 1 som arbetslös ska vara beredd att flytta oavsett hans eller hennes livssituation. Att tvingas bryta upp från familjen och lämna den sociala gemenskapen eller att bli långpendlare med allt vad det innebär är socialt och psykiskt pressande. I synnerhet för familjer med två arbetande vuxna och barn blir ett sådant beslut mycket komplicerat. Det innebär stora ekonomiska risker och tvingar fram svåra prioriteringar. Vi anser därför att den som drabbats av arbetslöshet i första hand ska kunna koncentrera sig på att återetablera sig på den lokala arbetsmarknaden.

Sedan regeringen infört högre egenavgifter i arbetslöshetsförsäkringen har ett stort antal personer lämnat a-kassan. Det handlar i hög grad om personer som anser sig vara i en situation som innebär liten risk för arbetslöshet. Men det handlar också om personer som till följd av regelförändringarna i arbetslöshetsförsäkringen får allt svårare att över huvud taget få ersättning. Ett avskaffande av 100-dagarsregeln kan leda till att ännu fler lämnar a-kassan. Försäkringsmässigheten försvagas. Få lär vara intresserade av att betala en premie, dessutom en höjd sådan, till en försäkring där reglerna är sådana att rätten till ersättning kommer att ifrågasättas den dag man hamnar i ofrivillig arbetslöshet.

Regeringen föreslår också att dagens möjlighet till förlängning av ersättningsperioden i arbetslöshetsförsäkringen, från 300 till längst 600 dagar, avskaffas. För föräldrar med barn under 18 år ska ersättning lämnas i högst 450 dagar. Vi anser att det finns situationer då en förlängning av a-kasseperioden är det mest rationella. Regeringens skäl för att avskaffa denna möjlighet – att tillämpningen av reglerna om en andra ersättningsperiod har varierat – kan inte godtas. Snarare borde det föranleda en uppstramning av regelverket så att det gäller lika i hela landet. Vi noterar då att såväl arbetsförmedlingen som a-kassorna och IAF arbetar för förbättringar när det gäller rättvis och likvärdig tillämpning av reglerna.

Vi kan se flera situationer när en förlängning av ersättningsperioden är det bästa alternativet. Ett exempel är en person som efter viss tid i arbetslöshet på arbetsförmedlarens inrådan beslutar sig för yrkesbyte. Efter genomgången utbildning är tiden inne för den arbetslöse att söka arbete, nu kvalificerad för betydligt fler jobb. Då löper ersättningsperioden på 300 dagar ut. Det är inte rimligt att denna person ska hamna i jobb- och utvecklingsgarantin (JUG) när krafterna i stället borde koncentreras på att söka arbete i det nya yrket. Det vore då bättre med en ny a-kasseperiod i stället för att överbelasta JUG med personer som nyss fått en utbildning. Ett annat exempel är att det vid ersättningsperiodens slut visar sig att nya lämpliga jobb kommer att dyka upp inom kort, ett nytt företag ska öppnas, kommunen beslutar om nyanställningar, ökad efterfrågan bäddar för nyanställningar i ett lokalt företag etc. Även i dessa fall är det mer rationellt med förlängd ersättningstid. Vi anser alltså att möjligheten till förlängning ska vara kvar.

Vi motsätter oss också den särlösning som det innebär att längre ersättningsperiod med automatik ska gälla för föräldrar. Detta hör inte hemma i en försäkring mot arbetslöshet. Vi var av samma skäl kritiska till regeringens förslag förra året att införa olika ersättningsnivåer. Regelns utformning är dessutom svårbegriplig eftersom den enbart tar sikte på den omständigheten att någon är förälder till barn under 18 år, inte på faktisk vårdnad eller försörjningsbörda.

Vi är också kritiska till att dagar med aktivitetsstöd och ersättning från arbetslöshetsförsäkringen ska samordnas. Motivet är att alla ska få samma antal dagar med ”statlig ersättning”. Vi vill för det första påpeka att arbetslöshetsförsäkringen inte är en ”statlig ersättning” utan en försäkring som betalats av löntagarna genom avgifter och avstått löneutrymme. För det andra skiljer sig de arbetssökandes förutsättningar att få ett nytt arbete. Somliga har behov av kompetensutveckling, praktik eller omskolning, andra kan vara omedelbart anställbara. Det är samhällsekonomiskt rationellt att de som har bristfällig eller inaktuell kompetens får utbildning så att de kan ta lediga jobb. Arbetsgivare vill inte främst ha så många sökande som möjligt till varje ledigt jobb utan sökande med rätt kunskaper. Att ersättningsdagarna samordnas blir särskilt problematiskt när det sker samtidigt som möjligheten till en ytterligare period slopas, antalet programplatser minskas mycket kraftigt och vuxenutbildningen skärs ned. Vi vill liksom flera remissinstanser varna för att människor kan tvingas att avbryta en utbildning för att ersättningen tar slut. Det är de längre utbildningarna som ger de bästa möjligheterna att ta lediga jobb. Vi anser att arbetslinjen även måste vara en kompetens- och utbildningslinje. Samordning av ersättningsdagar från arbetslöshetsförsäkringen och aktivitetsstödet bör därför inte genomföras.

De regler som gäller i dag för att en bisyssla som utförts vid sidan av ett heltidsarbete inte ska påverka ersättningsrätten för en arbetslös, s.k. godkänd bisyssla, bör behållas. Kravet att bisysslan måste ha utförts i minst 12 månader i stället för dagens 6 månader är en försämring. En bisyssla kan vid arbetslöshet vara en väg ut ur arbetslösheten. Inte minst för yrkesutövare i kultursektorn kan möjligheten att behålla bisysslan under arbetslösheten vara helt avgörande för att kunna få ett arbete inom det egentliga yrket. I en bransch där fasta jobb är mycket ovanliga kan en bisyssla vara den förankringspunkt som behövs för att kunna knyta kontakter som leder vidare till mer varaktiga jobb inom det egna yrket. Det är orimligt att behöva ställas inför valet mellan att behålla en sådan bisyssla och att få ersättning från a-kassan om det övergripande målet är att uppmuntra försörjning genom eget arbete. Kulturarbetarna har redan drabbats hårt av försämringarna i a-kassan. Skärpta villkor för att få en bisyssla godkänd är ytterligare ett slag mot kulturarbetarnas möjligheter att försörja sig på eget arbete.

Vi kan konstatera att flera av de regelförändringar som genomförs gör det svårare för vissa grupper att nyttja arbetslöshetsförsäkringen som tidigare. Arbetslöshetsförsäkringen ska inte vara ett förtäckt statligt stöd till dessa grupper, men deras situation måste lösas. Vi anser därför att regeringen skyndsamt måste komma med förslag om hur man ska lösa de problem som regelförändringarna i arbetslöshetsförsäkringen kommer att medföra för bl.a. kulturarbetare, fiskare och säsongsanställda.

Till sist vill vi också bestämt markera vår uppfattning att ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen ska vara 80 % av tidigare dagsförtjänst.

Vi anser sammanfattningsvis att regeringens förslag om förändringar av arbetslöshetsförsäkringen, på de grunder som vi redovisat ovan, bör avslås av riksdagen. Detta innebär att motionerna A28 yrkande 1 i denna del, A29 i denna del och A31 yrkandena 1 i denna del och 2–4 bör bifallas.

4.	Skyldighet att anmäla plats till den offentliga arbetsförmedlingen, punkt 4 (s)
	av Sven-Erik Österberg (s), Sylvia Lindgren (s), Lars Lilja (s), Maria Öberg (s), Luciano Astudillo (s) och Ann-Christin Ahlberg (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion

2006/07:A29 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) i denna del och

avslår proposition 2006/07:89 punkt 4 och motionerna

2006/07:A28 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 1 i denna del och

2006/07:A30 av Berit Andnor m.fl. (s) i denna del.

Ställningstagande

Vi motsätter oss förslaget att skyldigheten för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen avskaffas. Vi konstaterar att detta förslag liksom den borgerliga regeringens politik överhuvud taget innebär att man tar bort de lagregler som arbetsgivare anser vara svåra att leva upp till samtidigt som man allt hårdare drar åt tumskruvarna för de arbetslösa.

Vi ser med oro på att ett slopande av anmälningsplikten leder till att arbetsgivare kommer att anmäla än färre lediga platser. Detta innebär försämrade möjligheter att matcha arbetssökande mot lediga jobb. Det försvårar även för den enskilde att skaffa sig en överblick över lediga arbeten. För den som är ny på arbetsmarknaden, t.ex. nyutexaminerade och invandrare, innebär detta en påtaglig försämring.

Vi befarar också att borttagandet av skyldigheten att anmäla lediga platser kommer att innebära stort merarbete vid landets arbetsförmedlingar. Risken är överhängande att personalen, utöver de många svåra och viktiga arbetsuppgifter de har i dag, måste ägna mer tid åt att hämta in uppgifter om lediga jobb. Detta sker till råga på allt vid en tidpunkt då AMV ska omorganiseras, utan att ekonomiska resurser tillförs, och samtidigt som jobb- och utvecklingsgarantin införs.

Vi socialdemokrater yrkar därför, på de ovan redovisade grunderna, avslag på förslaget om upphävande av lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen och tillstyrker motion A29 i denna del.

5.	Skyldighet att anmäla plats till den offentliga arbetsförmedlingen, punkt 4 (v)
	av Josefin Brink (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion

2006/07:A28 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 1 i denna del och

avslår proposition 2006/07:89 punkt 4 och motionerna

2006/07:A29 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) i denna del och

2006/07:A30 av Berit Andnor m.fl. (s) i denna del.

Ställningstagande

Regeringen föreslår att skyldigheten att anmäla lediga jobb till den offentliga arbetsförmedlingen slopas. Vänsterpartiet avstyrker förslaget om att avskaffa platsanmälningslagen.

Trots att lagen föreskriver en skyldighet att anmäla ledig plats till arbetsförmedlingen är det bara ungefär en tredjedel av alla lediga jobb som anmäls till arbetsförmedlingen. De flesta lediga jobb tillsätts i stället via kontakter i det egna nätverket. De som drabbas hårdast av regeringens förslag är alltså de som har svag förankring på arbetsmarknaden och i samhället. Flera remissinstanser är också kritiska mot regeringens förslag och pekar på risken att det kommer in färre lediga jobb till arbetsförmedlingen. Handikappombudsmannen (HO) föreslår en särskild konsekvensanalys för arbetssökande med funktionshinder.

Vi i Vänsterpartiet anser att förslaget innebär en risk för att den etniska segregationen på arbetsmarknaden ökar. Personer som invandrat har som regel betydligt färre informella kontaktnät i det svenska samhället. Med tanke på att utlandsfödda, i synnerhet personer födda utanför Europa, redan är överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken är det helt oförsvarligt att genomföra reformer som riskerar att ytterligare försvåra för denna grupp att komma in på arbetsmarknaden.

Vänsterpartiet är också av uppfattningen att effektiv matchning förutsätter en gemensam plats där lediga jobb utannonseras. En decentralisering av tillgängliga platsbanker skulle försvåra för både arbetsförmedlare och arbetssökande.

I stället för att avskaffa platsanmälningslagen menar Vänsterpartiet att arbetsförmedlingens arbetssätt bör förbättras, så att det blir mer attraktivt att anmäla lediga jobb dit. Bättre kontakter med arbetsgivare inom olika branscher är en viktig del. Men framför allt krävs en annan inriktning på själva sökprocessen. Dagens arbetssätt, där fokus ligger på att den arbetslöse ska söka så många jobb som möjligt i stället för att inrikta sig på de jobb man har goda möjligheter att få, har lett till att många arbetsgivare drar sig för att anmäla lediga jobb till arbetsförmedlingen. De får helt enkelt in alltför många ansökningar.

Riksdagen bör på de ovan redovisade grunderna avslå regeringens förslag om upphävande av lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen. Jag tillstyrker därför motion A28 yrkande 1 i denna del.

6.	Förbättrad tillsyn över platsanmälningslagen, punkt 5 (v)
	av Josefin Brink (v).

– Under förutsättning av bifall till reservationerna 4 eller 5 –

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2006/07:A28 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 2 och

2006/07:A270 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 17 och 18.

Ställningstagande

Vänsterpartiet anser, som framgår av reservation 5, att platsanmälningslagen inte ska upphävas. I stället bör regeringen se över hur tillsynen över lagen bäst bör genomföras och i detta sammanhang beakta möjligheten att införa sanktioner. Dessutom bör AMS ges i uppdrag att ansvara för att lagen får genomslag i den praktiska tillämpningen.

Trots att lagen föreskriver en skyldighet att anmäla ledig plats till arbetsförmedlingen är det bara ungefär en tredjedel av alla lediga jobb som anmäls till arbetsförmedlingen. De flesta lediga arbeten tillsätts i stället via kontakter i det egna nätverket. Detta motverkar en effektiv matchning, försvårar för både arbetstagare och arbetsgivare och har som självklar konsekvens att människor med mindre utbyggda kontaktnät har en begränsad tillgång till de lediga tjänster som ändå finns.

Denna utestängning drabbar inte minst personer med utländsk bakgrund. För att motverka ytterligare sådan utestängning är det hög tid att arbetsförmedlingarna börjar ställa krav på arbetsgivare att anmäla lediga platser. På så sätt kan lagen bli en del i arbetet för en rekryteringsprocess fri från diskriminering i alla led.

Vad som nu anförts bör ges regeringen till känna. Det innebär att jag tillstyrker motionerna A28 yrkande 2 och A270 yrkandena 17 och 18.

7.	Andra frågor om lediga platser, punkt 6 (mp)
	av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2006/07:A31 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkandena 5 och 6.

Ställningstagande

Vi i Miljöpartiet anser att det är bra med fler arbetsförmedlingar än den offentliga, och vi välkomnar alla seriösa aktörer som kan medverka till att hjälpa arbetslösa till ett arbete.

De tre SACO-förbunden Civilekonomerna, Jusek och Naturvetarförbundet har på eget initiativ startat ett pilotprojekt kring jobbförmedling för att snabbt få ut arbetslösa akademiker i arbetslivet. Denna typ av initiativ bör enligt vår mening uppmuntras av staten. Vi är övertygade om att fackens lokala kännedom om sina egna medlemmar och förutsättningarna på de lokala arbetsmarknaderna ger dem goda förutsättningar för arbetsförmedlande uppgifter. Det gäller i minst lika hög grad för TCO- och LO-facken som för avtalsslutande arbetsgivarorganisationer. Miljöpartiet anser att staten ska kunna ge ekonomiskt stöd till arbetsförmedlingar som drivs av kollektivavtalsslutande parter på arbetsmarknaden. Det handlar inte om att staten ska helfinansiera verksamheten utan snarare visa att det är en verksamhet som staten vill uppmuntra.

Att det finns flera utförare på arbetsförmedlingsområdet får dock inte innebära att man överger ambitionen att arbetssökande så enkelt som möjligt ska ha tillgång till det samlade utbudet av nya jobb. Även om själva lagstiftningen upphör så ska det ingå i den nya myndighetens uppdrag att verka för att alla lediga jobb ska registreras i den offentliga platsbanken. Det är viktigt med tanke på vad IFAU och HO tar upp i sina remissvar. IFAU menar att om färre företag anmäler lediga jobb till arbetsförmedlingen blir det än mindre ändamålsenligt att koppla sökkrav till jobb som söks via förmedlingen. HO anser att en samlad platsbank är ett värdefullt hjälpmedel inte minst för arbetssökande med funktionshinder. Miljöpartiet anser att regeringen noga måste följa utvecklingen och analysera konsekvenserna bl.a. ur ett funktionshindersperspektiv, vad gäller avskaffandet av regeln att arbetsgivare måste anmäla lediga platser.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Jag tillstyrker därmed motion A31 yrkandena 5 och 6.

8.	Den nya myndigheten Arbetsförmedlingen, punkt 7 (s)
	av Sven-Erik Österberg (s), Sylvia Lindgren (s), Lars Lilja (s), Maria Öberg (s), Luciano Astudillo (s) och Ann-Christin Ahlberg (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion

2006/07:A29 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) i denna del och

avslår proposition 2006/07:89 punkterna 1, 3, båda i denna del, 5–20 och 23.

Ställningstagande

Arbete är grunden för välfärd, välstånd och människors personliga utveckling. Vår politik är inriktad på arbete åt alla. Full sysselsättning är socialdemokratins mål. Att rusta människor för de jobb som växer fram tillsammans med kraftfulla insatser för de grupper som har svårt att komma ut på arbetsmarknaden är en av grundstenarna i den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken. Vår arbetsmarknadspolitik syftar till att förbättra matchningen mellan arbetstagare och lediga arbeten, samtidigt som de som står långt från arbetsmarknaden får möjligheter till arbete, praktik och utbildning. Genom en aktiv och effektiv arbetsmarknadspolitik ska alla ges möjligheter och upprepade chanser att kunna delta i arbetslivet.

Vi konstaterar dock att den borgerliga regeringen fortsätter att föra en politik som slår hårt och skoningslöst mot de arbetslösa. Detta är en politik som ökar klyftorna och otryggheten och som leder till fler låglönejobb. Vi anser att detta är en syn som sätter sin prägel på förslagen i propositionen och vi föreslår därför i ett antal reservationer att riksdagen ska avslå förslagen om bl.a. jobb- och utvecklingsgarantin, förändringar i arbetslöshetsförsäkringen och upphävandet av platsanmälningslagen.

Vi är också starkt kritiska till att ombildningen av AMV sker utan att ekonomiska resurser tillförs och till att detta sker samtidigt som jobb- och utvecklingsgarantin införs. Enligt vår mening innebär detta uppenbara risker för att stöd och kvalitet i resurser till arbetssökande inte kan säkerställas.

Vi tillstyrker därför motion A29 i denna del.

9.	Konsekvenser av ombildningen av Arbetsmarknadsverket, punkt 8 (mp)
	av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2006/07:A31 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande 7.

Ställningstagande

Regeringen föreslår att AMS och länsarbetsnämnderna ska avvecklas och att en ny sammanhållen myndighet, Arbetsförmedlingen, ska bildas.

Vi i Miljöpartiet är överens med regeringen om en sammanhållen myndighet. Samtidigt vill vi i likhet med regeringen betona att det även fortsättningsvis kommer att krävas lokal och regional samordning för att lösa uppdraget. En sådan samordning bör inte följa länsindelningens gränser, då verklighetens arbetsmarknadsregioner växt fram på helt andra grunder. Samordningen ska således utgå från arbetsmarknadens förutsättningar, inte administrativa gränser. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Jag tillstyrker därmed motion A31 yrkande 7.

10.	Riksrevisionens styrelses framställning om den offentliga arbetsförmedlingen, punkt 9 (s, v)
	av Sven-Erik Österberg (s), Sylvia Lindgren (s), Lars Lilja (s), Maria Öberg (s), Luciano Astudillo (s), Josefin Brink (v) och Ann-Christin Ahlberg (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2006/07:A21 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) och

avslår framställning 2006/07:RRS15 och motion

2006/07:A20 av Börje Vestlund (s).

Ställningstagande

Riksrevisionens styrelses framställning till riksdagen ger en känsla av att ingenting som vare sig AMS, länsarbetsnämnderna eller de enskilda arbetsförmedlingarna gör är bra. Detta är i sig en allvarlig kritik mot de tusentals människor som arbetar inom AMS och på landets förmedlingar.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har ingenting att invända mot att det görs en översyn av förmedlingsverksamheten men anser att det finns en rad problem med Riksrevisionens (RiR) rapport Den offentliga arbetsförmedlingen (RiR 2006:22). Rapportens slutsatser omgärdades också av en hel del frågetecken, och många minns säkert den infekterade debatt som följde. Vi ger generaldirektör Bo Bylund och den övriga ledningen för AMS rätt i mycket av den kritik som dessa riktade mot rapporten.

Riksrevisionen har bl.a. inte räknat förmedling till tidsbegränsade arbeten som förmedling av jobb om den sökande inte skrivit ut sig från arbetsförmedlingen, vilket är mycket vanligt eftersom det just är fråga om ett tillfälligt arbete. Då merparten av alla rekryteringar som görs är tidsbegränsade anställningar innebär RiR:s sätt att definiera förmedling av jobb att man får en helt missvisande bild av antalet faktiskt förmedlade jobb.

Riksrevisionen anmärker också på att verksamheten inom arbetsförmedlingen i hög grad är inriktad på arbetsmarknadspolitiska program. Vi anser att detta inte är särskilt märkligt eftersom en lång period med svag efterfrågan på arbetsmarknaden har medfört många arbetslösa och ett stort behov av aktiverande programinsatser. Stora resurser har därför gått till att stödja och rusta de arbetslösa.

Mycket av det som Riksrevisionen kritiserar är dessutom frågor som AMS nu arbetar aktivt med, t.ex. matchningseffektiviteten och aktiva arbetsgivarkontakter. En av de första frågor generaldirektören för AMS lyfte fram då han tillträtt var vikten av konstruktiva och målinriktade kontakter med arbetsgivare, dvs. grunden för arbetsförmedlingarnas möjligheter att spela en betydelsefull roll på arbetsmarknaden.

I det förbättrade arbetsmarknadsläge som nu råder måste förmedlingarna först och främst fokusera på t.ex. matchning, bättre arbetsgivarkontakter och ökade insatser vad gäller yrkesutbildning. Detta arbete har kommit en god bit på väg men kan, som Riksrevisionen säger, bli bättre. Samtidigt finns det många arbetssökande kvar på förmedlingarna som befinner sig långt från arbetsmarknaden och som därför behöver mycket hjälp och stöd. Frågan är hur arbetsförmedlarna ska hinna tillgodose också dessa människors behov samtidigt som alla ska få en personlig coach. Det är svårt att klara alla delar på ett bra sätt – i synnerhet som anslagen nu kraftigt skärs ned. Det är dock viktigt att de som arbetar på förmedlingarna inte känner sig otillräckliga och att de orkar göra vad de ska.

Vi är fullt medvetna om att arbetsförmedlingarnas verksamhet hela tiden måste utvecklas och förbättras för de arbetslösas, men också för arbetsgivarnas, skull. Alla initiativ och synpunkter som kan förbättra arbetet med att hjälpa och stödja de arbetssökande är därför viktiga. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet välkomnar mot denna bakgrund en översyn av AMS men ser gärna att den utgår från en mer nyanserad bild av förmedlingsverksamheten, inte minst med tanke på dem som arbetar inom AMS, på länsarbetsnämnderna och på landets alla arbetsförmedlingar.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi tillstyrker därför motion A21.

11.	Riksrevisionens styrelses framställning om anställningsstöd, punkt 12 (s, v)
	av Sven-Erik Österberg (s), Sylvia Lindgren (s), Lars Lilja (s), Maria Öberg (s), Luciano Astudillo (s), Josefin Brink (v) och Ann-Christin Ahlberg (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2006/07:A26 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) och

2006/07:A27 av Josefin Brink m.fl. (v) samt

avslår framställning 2006/07:RRS18.

Ställningstagande

Riksrevisionen har granskat anställningsstödens effekter på den reguljära sysselsättningen och arbetsförmedlingens hantering av stöden. Särskilt fokus har riktats mot de arbetsgivare som mottagit anställningsstöd. Riksrevisionens granskning indikerar att få reguljära anställningar uppstått till följd av anställningsstöden och att stöden har undanträngningseffekter.

Med anledning av detta föreslår Riksrevisionens styrelse att riksdagen begär att regeringen prövar möjligheterna att effektivisera befintliga och framtida stöd i form av lönesubventioner till arbetsgivare.

Vi välkomnar granskningen av anställningsstöden och delar givetvis utgångspunkten att de kan förbättras. Däremot menar vi att Riksrevisionens styrelses ensidiga slutsats om att anställningsstöden ska effektiviseras är problematisk. Ett försämrat stöd till långtidsarbetslösa kan möjligen innebära en effektivisering i den meningen att statens omedelbara utgifter minskar. Men risken är i stället överhängande att en sådan kortsiktig besparing på sikt blir en stor samhällsekonomisk förlust om alternativet är ökad öppen arbetslöshet med det produktivitetsbortfall det innebär. Dessutom innebär en ensidig besparing på anställningsstöden mänskliga tragedier för de människor som inte får stöd att ta sig ur långvarig arbetslöshet.

Riksrevisionens granskning visar också att kontrollen av arbetsgivare inför stödbeslut är bristfällig. Därför anser Riksrevisionens styrelse att regeringen bör överväga om inte författningsstödet kan behöva stärkas så att AMS får möjlighet att ställa sådana krav på de arbetsgivare som ska motta stöd att överutnyttjande, konkurrenssnedvridning och subventionering av oseriös verksamhet därigenom motverkas.

Vi instämmer i Riksrevisionens och dess styrelses slutsatser i denna del. AMS bör få ytterligare författningsstöd för att kunna skärpa kraven på de arbetsgivare som vill kunna ta emot befintliga och framtida anställningsstöd. Detta är viktigt för att bättre kunna kontrollera och garantera att lönesubventioner går till seriösa företagare.

Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi tillstyrker därför motionerna A26 och A27.

12.	Arbetsmarknadspolitiska insatser för ungdomar, punkt 15 (s)
	av Sven-Erik Österberg (s), Sylvia Lindgren (s), Lars Lilja (s), Maria Öberg (s), Luciano Astudillo (s) och Ann-Christin Ahlberg (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2006/07:A292 av Jasenko Omanovic och Hans Stenberg (båda s) och

avslår motionerna

2006/07:A236 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkandena 2–4,

2006/07:A271 av Veronica Palm m.fl. (s) yrkande 7 och

2006/07:A275 av Maryam Yazdanfar (s).

Ställningstagande

Arbetsmarknaden för döva och hörselskadade ungdomar är mycket begränsad. Möjligheten att få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden är nästan obefintlig. Arbetslösheten inom gruppen döva och hörselskadade är större än inom ungdomsgruppen i dess helhet. Därför är det extra viktigt att se över de insatser som görs för den här ungdomsgruppen och göra ytterligare insatser för att döva och hörselskadade ska få större acceptans på arbetsmarknaden.

Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi tillstyrker därför motion A292.

13.	Arbetsmarknadspolitiska insatser för ungdomar, punkt 15 (v)
	av Josefin Brink (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2006/07:A236 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkandena 2–4 och

avslår motionerna

2006/07:A271 av Veronica Palm m.fl. (s) yrkande 7,

2006/07:A275 av Maryam Yazdanfar (s) och

2006/07:A292 av Jasenko Omanovic och Hans Stenberg (båda s).

Ställningstagande

Den viktigaste insatsen för att minska ungdomsarbetslösheten är att öka antalet arbetstillfällen. Vi i Vänsterpartiet vill anställa fler i den offentliga sektorn där behoven är som störst. Då kommer även ungdomar att få jobb. Men det behövs också flera andra insatser för att förbättra ungas möjligheter i arbetslivet. Skolans utformning är avgörande för hur det senare ska gå i arbetslivet. Därför är det viktigt att utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken får en större samstämmighet.

När det gäller arbetsmarknadsutbildning bör arbetsförmedlingen ges möjlighet att utnyttja reguljär utbildning på högskolenivå eller motsvarande upp till 60 veckor som arbetsmarknadsutbildning för arbetssökande som har en akademisk examen motsvarande minst 120 poäng. Förutsättningen ska vara att utbildningen är inriktad på bristyrken där en kompletterande utbildningsinsats på högskolenivå kan bidra till yrkesväxling från yrkesinriktning med svag efterfrågan till en yrkesinriktning med hög efterfrågan eller risk för flaskhalsar. AMS bör få i uppdrag att utnyttja reguljär utbildning på högskolenivå för vissa arbetssökande.

I AMS regleringsbrev för år 2006 anges att endast arbetslösa ungdomar med särskilda behov ska anvisas plats i arbetsmarknadsutbildning eller förberedande utbildning. Detta bör utvidgas så att det blir möjligt att anvisa även övriga arbetslösa ungdomar till yrkesutbildningar som inriktar sig på bristyrken. Alla som har avslutad gymnasieutbildning ska ha rätt till arbetsmarknadsutbildning.

Projektet Via (Vägen in i arbetslivet) för arbetslösa ungdomar i åldern 20–29 år pågick mellan mars 2005 och december 2006. Målet var att fler ungdomar skulle få arbete eller påbörja utbildningar som leder till arbete. Verksamheten har omfattat ca 230 deltagare och varit förlagd till nio folkhögskolor spridda över hela landet. Av den utvärdering som gjordes av projektet framgick att 41 % av deltagarna efteråt fått arbete eller utbildning, vilket av utvärderarna ansågs vara ett gott resultat mot bakgrund av den svåra arbetsmarknadssituation som många av deltagarna befann sig i före projektet. Jag anser att Via, som hade karaktären av ett pilotprojekt, var en framgångsrik insats och beklagar att projektet inte permanentades utan lades ned. AMS bör nu ges i uppdrag att återuppta verksamheten med en högre volym.

Vad ovan anförts bör ges regeringen till känna. Jag tillstyrker därför motion A236 yrkandena 2–4.

14.	Pendlingsstöd, punkt 16 (s, v)
	av Sven-Erik Österberg (s), Sylvia Lindgren (s), Lars Lilja (s), Maria Öberg (s), Luciano Astudillo (s), Josefin Brink (v) och Ann-Christin Ahlberg (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2006/07:A236 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 1 och

2006/07:A284 av Fredrik Olovsson (s) samt

avslår motion

2006/07:A344 av Ameer Sachet m.fl. (s).

Ställningstagande

En åtgärd för att underlätta matchningen på arbetsmarknaden och göra det möjligt för människor att ta jobb är pendlingsstöd. Enligt nu gällande förordning är åtgärden bara öppen för personer som fyllt 25 år. Det är enligt vår mening ett onödigt stelbent regelverk, inte minst eftersom det inte tar hänsyn till unga människors behov av att få arbete och erfarenheter från arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingarna borde ha en möjlighet att ge detta stöd även till personer under 25 år, bl.a. därför att det skulle kunna underlätta för de unga att få erfarenhet på arbetsmarknaden. Regeringen bör därför låta se över regelverket med denna inriktning.

Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi tillstyrker därför motionerna A236 yrkande 1 och A284.

15.	Arbetsmarknadspolitiska insatser för funktionshindrade, punkt 17 (v)
	av Josefin Brink (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2006/07:A273 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 3 och

avslår motionerna

2006/07:A218 av Krister Örnfjäder (s) och

2006/07:A227 av Helene Petersson i Stockaryd m.fl. (s).

Ställningstagande

Stöd till personligt biträde är ett ekonomiskt stöd till en arbetsgivare eller annan som har kostnader för ett personligt biträde till en person med arbetshandikapp. Stödet kan gå till en anställd, en företagare eller en fri yrkesutövare. Stödet kan också användas för att en person ska kunna ta del av ett arbetsmarknadspolitiskt program, arbetslivsinriktad rehabilitering eller praktisk arbetslivsorientering.

Den hårda konkurrensen på arbetsmarknaden kräver en utveckling och förstärkning av de stöd som avser personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga. Det handlar om att skapa likvärdiga förutsättningar för dem som söker arbete eller som måste utvecklas i sin anställning för att kunna behålla jobbet.

Insatsen stöd till personligt biträde har i dag en stor betydelse för bl.a. synskadade för att de ska kunna utföra arbetet enligt uppsatta krav i arbetslivet. Det kan handla om läs- och skrivhjälp, ledsagning och andra moment där synnedsättningen är ett hinder.

För att lösa en del av arbetslöshetsproblemen görs nu olika satsningar för att stimulera småföretagande. Det är en nisch som även borde lämpa sig väl för personer med funktionshinder som är intresserade av entreprenörskap. Stöd till personligt biträde är i detta sammanhang ofta ett oundgängligt instrument.

Det nuvarande taket för bidraget har varit oförändrat i drygt tio år. Detta innebär att effekten av bidraget har urholkats med ökade lönekostnader etc. Vi i Vänsterpartiet finner detta otillfredsställande, eftersom det försämrar möjligheterna för funktionshindrade att kunna delta i arbetslivet. Regeringen bör därför göra en uppföljning av utvecklingen och ge förslag på hur bidragstaket kan höjas.

Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Jag tillstyrker därför motion A273 yrkandena 3.

16.	Sociala företag, punkt 19 (mp)
	av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2006/07:A349 av Ulf Holm (mp) och

avslår motion

2006/07:A226 av Kenneth Johansson och Kerstin Lundgren (båda c).

Ställningstagande

I Sverige har det vuxit fram en nykooperativ rörelse som fick fart under lågkonjunkturen i början av 1980-talet. Det bildades många kooperativ som ett sätt att bekämpa arbetslöshet, inte minst bland ungdomar. Det har också utvecklats många sociala arbetskooperativ och även gemenskapsföretag (community businesses), föreningsdrivna verksamheter och andra alternativ som med ett gemensamt begrepp kan kallas socialt företagande. En preliminär definition av sociala företag är ”företag inom social ekonomi, vars huvudmål är att skapa arbete, och där vinstintresset är underordnat medarbetarnas engagemang och demokratisk organisering” (Arbetsgruppen Fas 3 Socialt företagande inom Equal). Social firms är ett välkänt begrepp i Europa och väl utvecklat som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument i många länder.

Det har gjorts utvärderingar som visar att stimulans av bildandet av kooperativ och liknande sociala företag kan vara ett effektivt arbetsmarknadspolitiskt instrument som dessutom kostar mindre än traditionella åtgärder inom AMS ram. Det är därför märkligt att det i Sverige enbart förmedlas uppdrag och utges projektbidrag till socialt företagande via Nutek, dvs. som en del i näringspolitiken. Jag tycker dock att det på ett sätt är mycket glädjande, då det är ett slags bekräftelse på det sociala företagandet och den sociala ekonomin som en faktor för tillväxt. Samtidigt borde uppdraget att utveckla socialt företagande som ett medel för att bekämpa arbetslöshet – inte minst för utsatta grupper – naturligtvis huvudsakligen vara förankrat hos AMS.

De 25 lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU) som finns över hela landet ger kostnadsfri information och rådgivning om kooperativt företagande och andra socialekonomilösningar. För detta erhåller LKU medel från staten via Nutek. Kopplingen till arbetsmarknadspolitiken och AMS är obefintlig på central nivå, trots att man på lokal nivå ofta arbetar med lösningar och projekt för arbetslösa.

Därför är det viktigt att tydliggöra att det sociala företagandet kan vara ett viktigt instrument inom arbetsmarknadspolitiken och att LKU får ett tydligt arbetsmarknadspolitiskt uppdrag. Det kan medföra behov av ändrade attityder och regeltillämpningar. Samhallutredningen framhåller sociala företag i form av sociala arbetskooperativ som viktiga alternativ till verksamhet inom Samhalls ram, men betonar att sådana lösningar behöver stöd för att utvecklas (SOU 2003:56 s. 202).

Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Jag tillstyrker därför motion A349.

17.	Arbetsmarknadspolitiska insatser för personer med utländsk bakgrund, punkt 20 (v)
	av Josefin Brink (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2006/07:A270 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 8, 10 och 11 samt

avslår motion

2006/07:A298 av Göte Wahlström (s).

Ställningstagande

Ett av de mest avgörande områdena i kampen mot utestängning och underordning är rätten till arbete med en lön som går att leva på. Många människor med utländsk bakgrund står i dag utanför arbetsmarknaden. Av dem inom denna grupp som har ett arbete är det många som är överkvalificerade och som har lägre lön än de arbetskamrater som har svensk bakgrund.

Enligt Integrationsverkets rapport Integration 2005 är 81 % av den inrikes födda befolkningen i åldern 20–64 år sysselsatt, jämfört med 64 % av dem som är födda utomlands. Vi i Vänsterpartiet anser att alla löntagare ska ha samma rättigheter och att insatser för personer med utländsk bakgrund därför måste handla om att skapa riktiga jobb med löner enligt kollektivavtal. En höjning av sysselsättningsgraden bland invandrade personer är ett centralt mål i arbetsmarknadspolitiken.

Det finns en myt om att invandrade kvinnor och män skulle vara särskilt lämpade att öppna små verksamheter som pizzerior, torghandel eller korvkiosker i egen regi. Detta blir ofta den enda utvägen för många invandrade eftersom de inte får arbete inom de yrken de har utbildning för, och många har mer eller mindre tvingats in i eget företagande. För att komma till rätta med detta problem behövs arbetsmarknadspolitiska insatser som riktar sig till dem som inte har fått arbete inom det område där de har examen. Sådana insatser kan alltså gälla personer som i dag har ett arbete eller har mindre företag.

En faktor som ytterligare försämrar möjligheterna för invandrade med utländsk examen att arbeta inom sitt kompetensområde är det nuvarande systemet för s.k. tilläggsutbildning. Många sjuksköterskor utan svensk examen tvingas för att få ekonomin att gå ihop att fortsätta att arbeta deltid, trots att tilläggsutbildningen bedrivs på heltid. Orsaken är att aktivitetsstöd inte kan ges till personer som har anställning av något slag. Man behöver därför se över reglerna för aktivitetsstöd med avseende på ersättning vid tilläggsutbildning.

Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Jag tillstyrker därför motion A270 yrkandena 8, 10 och 11.

18.	Vissa andra frågor om arbetsförmedling, punkt 21 (s)
	av Sven-Erik Österberg (s), Sylvia Lindgren (s), Lars Lilja (s), Maria Öberg (s), Luciano Astudillo (s) och Ann-Christin Ahlberg (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2006/07:N298 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) yrkande 2 och

avslår motion

2006/07:A246 av Inger Jarl Beck m.fl. (s).

Ställningstagande

I tillväxtkorridoren Oslo–Karlstad–Stockholm bor det över 4 miljoner människor. Här är arbetspendlingen över gränsen per capita mycket hög. I gränskommunerna pendlar var femte person över gränsen. Av de nordiska länderna är det mellan Sverige och Norge som den största arbetspendlingen sker. Exporten mellan länderna omsätter omkring 13 miljarder euro.

Tyvärr finns det fortfarande inslag i regelverket och andra förhållanden som av enskilda medborgare och företag upplevs som hinder då de rör sig över den svensk-norska gränsen. Hindren är ofta konsekvenser av nationella bestämmelser och varje lands lagstiftning, t.ex. rörande skatter, socialförsäkringar, tullbestämmelser och arbetslöshetsförsäkringar. Det är nödvändigt och angeläget att underlätta integrationen mellan Sverige och Norge på ett så effektivt sätt som möjligt eftersom det är för ömsesidig nytta och glädje. Beroende på gränsproblematikens komplexitet och spännvidd över två länders olika lagstiftning och regelverk anser vi socialdemokrater att det behövs ett gemensamt arbete och krafttag mellan länderna för att finna lösningar som förenklar de lagar och regelverk som hindrar arbetskraftens rörlighet mellan länderna. En del av lösningen är det svensk-norska informationscentret, Grensetjänsten, som byggts upp i Morokulien, precis på gränsen mellan Sverige och Norge. Där finns svensk och norsk personal i samma kontor med uppgift att ge information om de frågor som kan vara problematiska för företag och individer som har verksamhet i båda länderna. Behovet av en organisation som Grensetjänsten dit personer, företag, myndigheter m.fl. kan vända sig och få råd och hjälp är stort. Detsamma gäller för Grenserådet där myndigheter och organisationer sitter tillsammans och löser problem med gränshinder. Det är en viktig nationell angelägenhet som behöver få del av nationella resurser.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi tillstyrker därför motion N298 yrkande 2.

19.	Registrering av bemanningsföretag, punkt 22 (s, v)
	av Sven-Erik Österberg (s), Sylvia Lindgren (s), Lars Lilja (s), Maria Öberg (s), Luciano Astudillo (s), Josefin Brink (v) och Ann-Christin Ahlberg (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2006/07:A321 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Claes-Göran Brandin (båda s).

Ställningstagande

Sverige är ett av de länder som har den minst omfattande lagstiftningen när det gäller bemanningsföretag. I ett flertal länder begränsas personaluthyrningen till ett antal branscher. I Tyskland är det t.ex. förbjudet med personaluthyrning inom byggbranschen. Med utvidgningen av EU har trycket ökat på arbetsmarknaden, och en auktorisation av bemanningsföretagen ser vi socialdemokrater och vänsterpartister i dag som nödvändig.

Riskerna för instabila etableringar är större i uthyrningsbranscher än i många andra branscher eftersom det inte krävs särskilt stora resurser i form av lokaler och utrustning för att starta ett mindre uthyrningsföretag. I somliga branscher kan vi också se hur man använder bemanningsföretag på ett oseriöst sätt.

Under år 2004 slöts en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter om att införa en auktorisation av bemanningsföretag. Arbetsgivar- och branschorganisationen Bemanningsföretagen beskriver själv auktorisationen som en garanti för kunderna att den leverantör de anlitar är seriös och följer lagar och regler. Den försvårar därmed för oseriösa företag att verka. För det enskilda företaget blir auktorisationen en kvalitetsstämpel.

Det är alltså branschen själv som svarar för auktoriseringen, och det finns i dag inga lagregler som behandlar auktorisation eller registrering av bemanningsföretag. Ett krav för att bli auktoriserad är medlemskap i Bemanningsföretagen och Svenskt Näringsliv, men det är inte alla bemanningsföretag som är medlemmar. Det innebär att även seriösa bemanningsföretag som inte är medlemmar i arbetsgivarorganisationerna hamnar utanför.

Vi anser att ett system med registrering skulle ha förutsättningar att vara mer heltäckande än den frivilliga auktorisationen. På det sättet skulle man fånga upp alla företag som bedriver bemanningsverksamhet. Vi ser det som naturligt att införa ett system för registrering, inte minst eftersom det inom bemanningsbranschen själv uttryckts sådana önskemål och med tanke på den positiva syn på auktoriseringen som bemanningsbranschen själv företräder. Formerna för registrering bör utformas så att det på en gång bidrar till att hålla bort oseriösa företag och till att upprätthålla god arbetsmarknadsetik.

Det vi anfört om registrering av bemanningsföretag bör ges regeringen till känna. Vi tillstyrker därför motion A321.

20.	Arbetsmarknadspolitiska insatser för deltidsarbetslösa m.m., punkt 23 (s)
	av Sven-Erik Österberg (s), Sylvia Lindgren (s), Lars Lilja (s), Maria Öberg (s), Luciano Astudillo (s) och Ann-Christin Ahlberg (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2006/07:A216 av Carina Hägg (s).

Ställningstagande

Majoriteten av långtidsarbetslösa på deltid och av dem som är timanställda är kvinnor. Det är angeläget att dessa grupper blir föremål för arbetsmarknadsåtgärder som motsvarar behovet och att åtgärderna anpassas till de förutsättningar som råder för dessa båda grupper.

Till gruppen långtidsarbetslösa räknas enligt AMS definition personer 25 år och äldre som varit arbetslösa under mer än sex månader och personer under 25 år som varit arbetslösa mer än 100 dagar. Men den som är arbetslös på deltid räknas inte som långtidsarbetslös. Därmed kommer en arbetssökande på deltid inte i åtnjutande av de arbetsmarknadsåtgärder som riktar sig till långtidsarbetslösa. Det finns anledning att oroa sig för att kvinnor som grupp i mindre utsträckning än män får del av arbetsmarknadsåtgärder. Deltidsarbetslösa är också arbetslösa men har ofta av praktiska skäl svårt att kombinera en deltid med ytterligare en deltid. Inom vissa branscher finns det alltför få möjligheter att kunna få ett heltidsarbete.

Det självklara kravet måste vara rätt till heltid. Valresultatet tycks innebära att den reformen inte längre är aktuell. Vi anser det vara beklagligt. Det är nu angeläget att vidta åtgärder för att arbetslösa på deltid och timanställda ska kunna få ta del av arbetsmarknadsåtgärder.

Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi tillstyrker därför motion A216.

21.	Könsaspekter på arbetsmarknadspolitiken, punkt 24 (mp)
	av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2006/07:A204 av Ulf Holm (mp).

Ställningstagande

Det finns i dag stora skillnader i omfattningen av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder mellan kvinnor och män. I regleringsbrevet till AMV för 2005 anges att ”all återrapportering av individbaserad statistik skall genomgående vara könsuppdelad. I de fall det inte är möjligt skall orsaken redovisas. Eventuella skillnader mellan könen skall analyseras och kommenteras.” AMV har under senare år blivit bättre på att särredovisa statistiken utifrån kön men har ännu inte fullt ut på ett bra sätt börjat analysera och arbeta för att förändra de skillnader som finns mellan män och kvinnor i vilka stöd de får.

Jag anser därför att AMV bör få ett tydligare uppdrag än det som föreligger i dag, där kravet på analys kvantifieras och kompletteras med krav på att också föreslå och genomföra åtgärder för att komma till rätta med de stora skillnaderna.

Detta bör ges regeringen till känna. Jag tillstyrker därmed motion A204.

Särskilt yttrande

Den nya myndigheten Arbetsförmedlingen, punkt 7 (v)

Josefin Brink (v) anför:

Regeringen föreslår i proposition 2006/07:89 punkt 23 att AMS och de 20 länsarbetsnämnderna avvecklas och ersätts med en sammanhållen myndighet för arbetsmarknadsfrågor. Vi i Vänsterpartiet har ingen invändning mot förslaget. Arbetsförmedlingens organisation är inget självändamål och myndighetsstrukturen bör därför förändras om den på så sätt kan bli mer ändamålsenlig. Vi vill dock framföra följande.

En effektiv arbetsförmedling befrämjas bäst genom en myndighet som förmedlar alla sorters jobb i hela landet. För att möjliggöra en god yrkesmässig och geografisk rörlighet är det viktigt att det finns en organisation där alla jobb på marknaden finns samlade. En fragmentiserad förmedlingsverksamhet skapar inlåsningseffekter och sämre matchning.

Samtidigt är vi i Vänsterpartiet kritiska till att regeringen i enlighet med budgetpropositionen för år 2007 har minskat anslaget till AMV:s förvaltningskostnader. Det riskerar att medföra sämre arbetsförmedling och därmed sämre service för både arbetssökande och arbetsgivare. Dessutom aviserar regeringen i budgetpropositionen för 2007 att ”privata arbetsförmedlingar, branschvisa förmedlingar och bemanningsföretag kan komplettera den offentliga arbetsförmedlingen”.

AMV är en myndighet med en mycket omfattande och viktig uppgift. Det finns anledning att kontinuerligt se över myndighetens uppdrag, verksamhet och organisation, men en privatisering av arbetsförmedlingen vore ödesdiger. Det skulle innebära minskad effektivitet och insyn och leda till att den sammanhållna arbetsmarknadspolitiken splittras. En privatisering skulle också minska rättssäkerheten för den enskilde. Arbetsförmedlingarna ägnar sig åt myndighetsutövning och meddelar uppgifter om de arbetssökande till a-kassan. Enligt min och Vänsterpartiets mening ska inte ansvar för myndighetsutövning läggas på privata företag.

AMS behöver i första hand mer resurser, och antalet arbetsförmedlare behöver öka. I dag hinner arbetsförmedlarna många gånger inte med sin uppgift, och man känner stor frustration över att inte kunna ägna mer tid åt de arbetslösa och åt att besöka företag. Kvalificerad och målstyrd arbetsmarknadspolitik behövs oavsett konjunktursvängningar och sysselsättningsgrad i samhället. AMS bör få de resurser som man anser rimliga för att kunna genomföra en effektiv omorganisation.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2006/07:89

Proposition 2006/07:89 Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken, m.m. :

1.	Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,
2.	Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
3.	Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program,
4.	Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen,
5.	Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd,
6.	Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
7.	Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1970:663) om vissa kommunala befogenheter i fråga om sysselsättning för handikappade,
8.	Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.,
9.	Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder,
10.	Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,
11.	Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
12.	Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100),
13.	Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg,
14.	Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
15.	Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:1144) om försöksverksamhet med vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län
16.	Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom försvarsmakten,
17.	Regeringen förslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),
18.	Regeringen förslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten,
19.	Regeringen förslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser,
20.	Regeringen förslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:469) om behandling av personuppgifter vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen,
21.	Regeringen förslår att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att avskaffa aktivitetsgarantin (avsnitt 4.1),
22.	Regeringen förslår att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att införa en jobb- och utvecklingsgaranti (avsnitt 4.2),
23.	Regeringen förslår att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att avveckla Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna och bilda en ny sammanhållen myndighet, Arbetsförmedlingen (avsnitt 7.2).

Följdmotioner med anledning av prop. 2006/07:89

2006/07:A28 av Josefin Brink m.fl. (v):

1.	Riksdagen avslår regeringens proposition 2006/07:89 Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken m.m. utom såvitt avser förslaget att omorganisera Arbetsmarknadsverket.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör se över hur tillsynen över lagstiftningen om allmän platsanmälan kan förbättras och beakta möjligheten att införa sanktioner.

2006/07:A29 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s):

Riksdagen avslår regeringens proposition 2006/07:89 Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken, m.m.

2006/07:A30 av Berit Andnor m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetsmarknadspolitik.

2006/07:A31 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbetslöshet med a-kassa och deltagande i jobb- och utvecklingsgarantin ska berättiga till en ersättning motsvarande 80 procent av tidigare dagsförtjänst.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en sökande under de 100 första ersättningsdagarna i en ersättningsperiod har rätt att begränsa sig till att söka lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att behålla möjligheten till förlängning av ersättningsperioden från 300 till längst 600 ersättningsdagar.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyndsamt lösa finansieringen av de problem som orsakats av regelförändringarna i arbetslöshetsförsäkringen för kulturarbetare, fiskare, säsongsanställda och andra som kan härledas till samma problematik.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyldigheten för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen ska avskaffas.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen måste följa utvecklingen och analysera konsekvenserna bl.a. ur ett funktionshindersperspektiv, vad gäller avskaffandet av regeln att arbetsgivare måste anmäla lediga platser.
7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att AMS och länsarbetsnämnderna ska avvecklas och en ny sammanhållen myndighet ska bildas.

Framställning 2005/06:RRS22

Framställning 2005/06:RRS22 Riksrevisionens styrelses framställning angående insatserna mot deltidsarbetslösheten:

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen i sin rapportering till riksdagen, utöver uppföljning av beslutade verksamhetsmål på området, ska använda den officiella arbetsmarknadsstatistiken från SCB för att ge en helhetsbild av sysselsättning, arbetslöshet och deltidsarbetslöshet.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen i sin rapportering till riksdagen ska visa hur utbetalningarna av arbetslöshetsersättningen fördelas på hel- och deltidsarbetslösa.

Framställning 2006/07:RRS5

Framställning 2006/07:RRS5 Riksrevisionens styrelses framställning angående arbetsförmedlingen och de kommunala ungdomsprogrammen:

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen tar initiativ till en översyn av ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna vad gäller gruppen ungdomar 16-20 år.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen tar initiativ till en samlad översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för gruppen ungdomar 20-24 år och då särskilt behovet av ungdomsgarantin.

Framställning 2006/07:RRS15

Framställning 2006/07:RRS15 Riksrevisionens styrelses framställning angående den offentliga arbetsförmedlingen:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen tar initiativ till en genomgripande översyn av den statliga arbetsförmedlingens roll och arbetsformer.

Följdmotioner med anledning av framst. 2006/07:RRS15

2006/07:A20 av Börje Vestlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riktlinjerna för en översyn av arbetsförmedlingens roll och arbetsformer liksom regeringens styrning av den.

2006/07:A21 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en översyn av arbetsförmedlingens roll och arbetsformer.

Framställning 2006/07:RRS18

Framställning 2006/07:RRS18 Riksrevisionens styrelses framställning angående anställningsstöd:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen ska pröva möjligheterna att effektivisera befintliga och framtida stöd i form av lönesubventioner till arbetsgivare.

Följdmotioner med anledning av framst. 2006/07:RRS18

2006/07:A26 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ytterligare författningsstöd för AMS.

2006/07:A27 av Josefin Brink m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anställningsstöden är en effektiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd som bör utvecklas och tillföras betydligt mer resurser för att kunna förbättras och utgöra ett bättre stöd till långtidsarbetslösa.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2006

2006/07:C359 av Veronica Palm m.fl. (s):

8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riktade anställningsstöd för att underlätta etablering på arbetsmarknaden för den som varit arbetslös länge.

2006/07:N298 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Grensetjänsten.

2006/07:A204 av Ulf Holm (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att AMV:s uppdrag att analysera och kommentera skillnader mellan könen i sin återrapportering av individbaserad statistik förtydligas och kvantifieras samt kompletteras med krav på förslag till åtgärder för att minska skillnaderna mellan könen.

2006/07:A211 av Inger Jarl Beck (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lönebidrag endast ska beviljas till kollektivavtalsbundna företag.

2006/07:A216 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetsmarknadsåtgärder för arbetslösa på deltid och för timanställda.

2006/07:A218 av Krister Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för dem som har ett funktionshinder.

2006/07:A226 av Kenneth Johansson och Kerstin Lundgren (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre villkor för medarbetare i sociala företag.

2006/07:A227 av Helene Petersson i Stockaryd m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Samhalls uppdrag.

2006/07:A231 av Göte Wahlström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lönebidrag.

2006/07:A236 av Josefin Brink m.fl. (v):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slopa åldersgränsen för pendlingsresor.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att AMS bör få i uppdrag att utnyttja reguljär utbildning på högskolenivå för vissa arbetssökande.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla som har avslutad gymnasieutbildning ska ha rätt till arbetsmarknadsutbildning.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Viaprojektet (Vägen in i arbetslivet) ska fortsätta och utökas.

2006/07:A246 av Inger Jarl Beck m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av arbetsförmedlare på anstalter och i frivården och sociala företag för att underlätta för kriminalvårdsklienter att integreras på arbetsmarknaden och i samhället.

2006/07:A270 av Lars Ohly m.fl. (v):

8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en höjning av sysselsättningsgraden bland invandrade personer måste vara en central del av arbetsmarknadspolitiken.
10.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetsmarknadspolitiska insatser som riktar sig till dem som inte har fått arbete inom det område de har examen inom, vilket alltså även kan gälla personer som i dag har ett arbete eller har mindre företag.
11.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över reglerna för aktivitetsstöd med avseende på ersättning vid tilläggsutbildning.
17.	Riksdagen begär att regeringen ger AMS i uppdrag att implementera lagen om allmän platsanmälan.
18.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över hur tillsynen vad gäller lagstiftningen om allmän platsanmälan bäst bör genomföras och i detta sammanhang beakta möjligheten att införa sanktioner.

2006/07:A271 av Veronica Palm m.fl. (s):

7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna riktade till unga.

2006/07:A273 av Elina Linna m.fl. (v):

3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om urholkningen av stödet till personligt biträde.

2006/07:A275 av Maryam Yazdanfar (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utvärdera och utveckla traineeprogram.

2006/07:A284 av Fredrik Olovsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om pendlingsstöd för unga.

2006/07:A292 av Jasenko Omanovic och Hans Stenberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om döva och hörselskadade ungdomar på arbetsmarknaden.

2006/07:A298 av Göte Wahlström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetsmarknadspolitiska insatser för kvinnor med utländsk bakgrund.

2006/07:A301 av Lars U Granberg och Karin Åström (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lönebidrag.

2006/07:A316 av Ann-Kristine Johansson och Lars Mejern Larsson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om stängselgrupper som arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

2006/07:A321 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Claes-Göran Brandin (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av formerna för registrering av bemanningsföretag för att motverka oseriösa aktörer.

2006/07:A328 av Kurt Kvarnström och Peter Hultqvist (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kollektivavtal för att betala ut samhällsstöd vid anställningar.

2006/07:A344 av Ameer Sachet m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över reglerna för pendlingsstöd.

2006/07:A346 av Lars Ohly m.fl. (v):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nedsättningsregler för aktivitetsersättningen.

2006/07:A349 av Ulf Holm (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hur socialt företagande kan vara en resurs inom arbetsmarknadspolitiken och hur kompetensen hos lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU) kan tas till vara i detta sammanhang.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser (proposition 2006/07:89 punkt 19).

Regeringens förslag/nuvarande lydelse	Utskottets förslag
26 §
Bestämmelserna i 9 kap. 4–17 §§ kommunallagen (1991:900) tillämpas på motsvarande sätt vid revision enligt denna lag. Bestämmelserna i 9 kap. 18 § kommunallagen tillämpas på motsvarande sätt vid revision enligt denna lag som utförs av revisorer utsedda av kommun- och landstingsfullmäktige. Justering av revisorernas protokoll tillkännages på anslagstavlan hos varje kommun och landsting som är medlem i samordningsförbundet.
Revisionsberättelse skall lämnas till styrelsen, förbundsmedlemmarna och Arbetsmarknadsstyrelsen. Förbundsmedlemmarna skall var för sig pröva frågan om styrelsen skall beviljas ansvarsfrihet och om skadeståndstalan skall väckas.	Revisionsberättelse skall lämnas till styrelsen, förbundsmedlemmarna och Arbetsförmedlingen. Förbundsmedlemmarna skall var för sig pröva frågan om styrelsen skall beviljas ansvarsfrihet och om skadeståndstalan skall väckas.

2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (proposition 2006/07:89 punkt 1).

Regeringens förslag	Utskottets förslag
22 §
Ersättning lämnas under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Till en sökande som dag 300 i ersättningsperioden är förälder till barn under 18 år lämnas dock ersättning under längst 450 dagar.
När det bestäms hur många dagar av ersättningsperioden som har förbrukats skall dag då sökande fått aktivitetsstöd enligt förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd jämställas med ersättningsdag enligt denna lag. Därvid beaktas inte dagar före den 2 juli 2007.	I ersättningsperioden räknas inte in dagar under vilka den sökande har anvisats ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa, verksamhet i ungdomsgarantin enligt förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program eller verksamhet där ersättning enligt 3 a § lämnas i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.
Om den sökande omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har fått ersättning från en annan arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den andra kassan in i ersättningsperioden. Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad då den arbetslöse fyller 65 år.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt lagförslag 2 ovan	Utskottets förslag
22 §
Ersättning lämnas under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Till en sökande som dag 300 i ersättningsperioden är förälder till barn under 18 år lämnas dock ersättning under längst 450 dagar.
I ersättningsperioden räknas inte in dagar under vilka den sökande har anvisats ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa, verksamhet i ungdomsgarantin enligt förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program eller verksamhet där ersättning enligt 3 a § lämnas i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.	När det bestäms hur många dagar av ersättningsperioden som har förbrukats skall dag då den sökande fått aktivitetsstöd enligt förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd jämställas med ersättningsdag enligt denna lag. Därvid beaktas inte dagar före den 1 oktober 2007.
Om den sökande omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har fått ersättning från en annan arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den andra kassan in i ersättningsperioden. Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad då den arbetslöse fyller 65 år.

–––––––––––––––

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2007.