den 7
november
Interpellation 2005/06:94 av Marie Wahlgren (fp) till justitieminister
Thomas Bodström (s)
Uppklaring av miljöbrott
För ett tag sedan slog åtta kommuner larm om att de
inte längre tycker att det är någon idé att anmäla miljöbrott eftersom detta
inte leder till åtal. Kommunerna skriver: ”Antingen får regeringen och
riksåklagaren se till att misstänkta miljöbrott hanteras av åklagarna eller
också får man ändra lagarna så att många av miljöbalkens mindre förseelser inte
längre blir att betrakta som brott.” Det är lätt att förstå dessa kommuners
förtvivlan när man studerar uppklaringsprocenten på miljöbrott. Den senaste
statistiken som finns ser ut som följer:
År:
2000, 2001, 2002, 2003, 2004
Anmälda
brott: 2 995, 3 429, 3 691, 3 768, 3 509
Uppklaringsprocent:
26, 46, 58, 11, 12.
Den
låga uppklaringsprocenten är alltså en ihållande trend de senaste åren. I
propositionen Tillsyn och sanktioner på miljörättens område (prop.
2002/03:54) ändrades miljöbalken så att man införde en
åtalsprövningsregel. Ett syfte med denna förändring var enligt miljöministern
att ”en åtalsprövningsregel skulle ge åklagarna möjlighet att koncentrera
resurserna på överträdelser där en miljösanktionsavgift inte kan anses vara en
tillräcklig påföljd” @ alltså att skapa mer resurser för utredning av tunga
brott. Trots detta ser vi ingen förbättring av uppklaringsstatistiken.
Justitieministern har också vid ett antal tillfällen lovat att göra åtgärder
för att förbättra handläggningen av miljöbrott.
Är
då den låga uppklaringsprocenten just för miljöbrott ett problem med tanke på
alla andra brott som inte blir uppklarade? Det finns flera skäl som gör den
låga uppklaringsprocenten och de långa handläggningstiderna till ett allvarligt
problem. En lag som inte följs upp undergrävs. Miljölagstiftningen är inte bara
en lag med en moralisk dimension, den ska också styra hanteringen av
miljöfarliga ämnen så att inte miljön tar skada. Sådana regler kräver ofta en
tydligare konsekvens i samhällets reaktion eftersom de moraliska trösklarna mot
att slarva är lägre. Om risken för upptäckt och påföljd blir låg riskerar man
att lagen inte följs. Samtidigt finns ju lagen för skydd av människors hälsa
och vår livsmiljö.
Ett
annat allvarligt problem är att man slutar anmäla om anmälda miljöbrott om överträdelser
inte leder till åtal. Detta undergräver på sikt hela rättsmedvetandet. En
fungerande rättsstat som både människor och inte minst andra myndigheter, eller
som i detta fall kommuner, tror på är grunden för ett demokratiskt samhälle.
Vad
avser statsrådet att vidta för åtgärder för att höja uppklaringsprocenten för
miljöbrott?