den 7 november

Interpellation 2005/06:94 av Marie Wahlgren (fp) till justitieminister Thomas Bodström (s)

Uppklaring av miljöbrott

För ett tag sedan slog åtta kommuner larm om att de inte längre tycker att det är någon idé att anmäla miljöbrott eftersom detta inte leder till åtal. Kommunerna skriver: ”Antingen får regeringen och riksåklagaren se till att misstänkta miljöbrott hanteras av åklagarna eller också får man ändra lagarna så att många av miljöbalkens mindre förseelser inte längre blir att betrakta som brott.” Det är lätt att förstå dessa kommuners förtvivlan när man studerar uppklaringsprocenten på miljöbrott. Den senaste statistiken som finns ser ut som följer:

År: 2000, 2001, 2002, 2003, 2004

Anmälda brott: 2 995, 3 429, 3 691, 3 768, 3 509

Uppklaringsprocent: 26, 46, 58, 11, 12.

Den låga uppklaringsprocenten är alltså en ihållande trend de senaste åren. I propositionen Tillsyn och sanktioner på miljörättens område (prop. 2002/03:54) ändrades miljöbalken så att man införde en åtalsprövningsregel. Ett syfte med denna förändring var enligt miljöministern att ”en åtalsprövningsregel skulle ge åklagarna möjlighet att koncentrera resurserna på överträdelser där en miljösanktionsavgift inte kan anses vara en tillräcklig påföljd” @ alltså att skapa mer resurser för utredning av tunga brott. Trots detta ser vi ingen förbättring av uppklaringsstatistiken. Justitieministern har också vid ett antal tillfällen lovat att göra åtgärder för att förbättra handläggningen av miljöbrott.

Är då den låga uppklaringsprocenten just för miljöbrott ett problem med tanke på alla andra brott som inte blir uppklarade? Det finns flera skäl som gör den låga uppklaringsprocenten och de långa handläggningstiderna till ett allvarligt problem. En lag som inte följs upp undergrävs. Miljölagstiftningen är inte bara en lag med en moralisk dimension, den ska också styra hanteringen av miljöfarliga ämnen så att inte miljön tar skada. Sådana regler kräver ofta en tydligare konsekvens i samhällets reaktion eftersom de moraliska trösklarna mot att slarva är lägre. Om risken för upptäckt och påföljd blir låg riskerar man att lagen inte följs. Samtidigt finns ju lagen för skydd av människors hälsa och vår livsmiljö.

Ett annat allvarligt problem är att man slutar anmäla om anmälda miljöbrott om överträdelser inte leder till åtal. Detta undergräver på sikt hela rättsmedvetandet. En fungerande rättsstat som både människor och inte minst andra myndigheter, eller som i detta fall kommuner, tror på är grunden för ett demokratiskt samhälle.

Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att höja uppklaringsprocenten för miljöbrott?