Regeringens proposition 2005/06:78
Allmänna vattentjänster | Prop. |
2005/06:78 |
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 2 februari 2006
Göran Persson
Mona Sahlin
(Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny lag om allmänna vattentjänster. Den bygger i stora delar på den nuvarande lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
Det föreslås också att ett undantag från den kommunala lokaliseringsprincipen införs vilket möjliggör att en kommunal huvudman tillåts sköta driften av
Vidare föreslås en enklare och tydligare ordning för den rättsliga prövningen av
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2007.
1
Innehållsförteckning | Prop. 2005/06:78 | ||
1 | Förslag till riksdagsbeslut.................................................................. | 4 | |
2 | Lagtext | ............................................................................................... | 5 |
2.1 | Förslag till lag om allmänna vattentjänster......................... | 5 |
2.2Förslag till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149)....................................................................... | 15 |
2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om
Statens |
16 |
2.4Förslag till lag om ändring i prisregleringslagen
(1989:978)......................................................................... | 18 |
2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister
och fordringar som skall prövas av Statens
2.6Förslag till lag om upphävande av lagen (1981:1354)
om allmänna värmesystem................................................ | 20 | ||
3 | Ärendet och dess beredning............................................................. | 21 | |
4 | Bakgrund och allmänna utgångspunkter ......................................... | 21 | |
5 | Överväganden och förslag............................................................... | 25 | |
5.1 | En ny lag om allmänna vattentjänster............................... | 25 | |
5.2 | Ett kommunalt ansvar för allmänna vattentjänster ........... | 26 | |
5.3 | Allmänförklarade |
29 | |
5.4 | 37 | ||
5.5 | Skyldigheten att ordna en allmän |
41 | |
5.6 | Verksamhetsområdet......................................................... | 49 | |
5.7 | Ordnandet och driften av en allmän |
55 | |
5.8 | Rätten att använda en allmän |
68 |
5.9Särskilda anordningar för användningen av en allmän
71 | ||
5.10 | Användningen av en allmän |
74 |
5.11Skyldighet att betala avgifter för allmänna
vattentjänster ..................................................................... | 78 | |
5.12 | Avgifternas storlek och grunderna för hur de beräknas.... | 84 |
5.13 | Betalning av avgifterna..................................................... | 98 |
5.14 | Redovisning .................................................................... | 100 |
5.15 | Skadeståndsansvar m.m. ................................................. | 101 |
5.16 | Prövning och överprövning av |
107 |
5.17Driftsentreprenader och undantag från den
kommunala lokaliseringsprincipen ................................. | 111 | ||
5.18 | Lagen om Statens |
117 | |
5.19 | Allmänna fjärrvärme- och naturgassystem ..................... | 120 | |
5.20 | Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.................... | 128 | |
6 | Ekonomiska och andra konsekvenser av förslagen....................... | 130 | |
7 | Författningskommentar ................................................................. | 132 | |
7.1 | Förslaget till lag om allmänna vattentjänster.................. | 132 |
7.2Förslaget till ändringar i anläggningslagen
(1973:1149)..................................................................... | 154 |
2
7.3 | Förslaget till ändringar i lagen (1976:839) om | Prop. 2005/06:78 |
Statens |
154 |
7.4Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1981:1354) om allmänna värmesystem......................... | 155 | |
Bilaga 1 | Sammanfattning av utredningens betänkande ................ | 156 |
Bilaga 2 | Utredningens lagförslag.................................................. | 161 |
Bilaga 3 | Förteckning över remissinstanserna................................ | 177 |
Bilaga 4 | Lagrådsremissens lagförslag........................................... | 178 |
Bilaga 5 | Lagrådets yttrande........................................................... | 195 |
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 februari 2006 .... | 199 | |
Rättsdatablad | ......................................................................................... | 200 |
3
1 | Förslag till riksdagsbeslut | Prop. 2005/06:78 |
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1.lag om allmänna vattentjänster,
2.lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),
3.lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens
4.lag om ändring i prisregleringslagen (1989:978),
5.lag om ändring i lagen (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens
6.lag om upphävande av lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem.
4
Prop. 2005/06:78
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1Förslag till lag om allmänna vattentjänster
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § Bestämmelserna i denna lag syftar till att säkerställa att vattenförsörjning och avlopp ordnas i ett större sammanhang, om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.
2 § I denna lag avses med
vattenförsörjning: tillhandahållande av vatten som är lämpligt för normal hushållsanvändning,
avlopp: bortledande av dagvatten och dränvatten från ett område med samlad bebyggelse eller från en begravningsplats, bortledande av spillvatten eller bortledande av vatten som har använts för kylning,
vattentjänster: vattenförsörjning och avlopp (va),
allmän
enskild anläggning: en
ning,
huvudman: den som äger en allmän
fastighetsägare: den som äger en fastighet inom en allmän
förbindelsepunkt: gränsen mellan en allmän
allmän platsmark: mark som i detaljplan enligt plan- och bygglagen (1987:10) redovisas som allmän plats eller, om marken inte omfattas av detaljplan, väg eller mark som funktionellt och i övrigt motsvarar sådan mark,
5
anläggningsavgift: engångsavgift för täckande av en kostnad för att Prop. 2005/06:78 ordna en allmän
brukningsavgift: periodisk avgift för täckande av drift- och underhållskostnader, kapitalkostnader för investeringar eller andra kostnader för en allmän
3 § Vid tillämpningen av denna lag skall en kommun anses ha ett rättsligt bestämmande inflytande över en
1.helt äger anläggningen,
2.genom ägande förfogar över mer än hälften av samtliga röster i den eller de juridiska personer som helt äger anläggningen eller på annat sätt förfogar över en motsvarande majoritet av beslutsmakten i den eller de juridiska personer som helt äger anläggningen,
3.har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i styrelsen för den eller de juridiska personer som helt äger anläggningen, eller
4.utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i ett handelsbolag som helt äger anläggningen.
4 § Om det behövs för att tillgodose syftet med denna lag, skall det som i lagen gäller i fråga om en fastighet också tillämpas i fråga om en byggnad eller annan anläggning som inte tillhör fastighetens ägare. I så fall skall det som i lagen sägs om fastighetsägaren tillämpas på byggnadens eller anläggningens ägare.
5 § Om någon annan än en fastighetsägare har ingått avtal med huvudmannen om att få använda huvudmannens
Kommunens skyldighet att ordna vattentjänster
6 § Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen
1.bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
2.se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän
En allmän
7 § Av ett beslut om en allmän
8 § Om verksamhetsområdet behöver omfatta en eller flera fastigheter som ingår i en samfällighet för
Om det finns synnerliga skäl, får verksamhetsområdet bestämmas med avvikelse från kravet i första stycket.
6
9 § Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.
Ordnandet och driften av en allmän
10 § En allmän
När det är förenligt med anläggningens huvudsakliga ändamål, bör den ordnas och drivas så att också andra allmänna intressen som har behov av anläggningen kan tillgodoses.
11 § En allmän
1.i strid med detaljplan, områdesbestämmelser eller andra bestämmelser om hur marken skall bebyggas, eller
2.så att den försvårar en ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning.
Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.
12 § Om en allmän
Huvudmannen skall samråda med och därefter informera fastighetsägaren om förbindelsepunktens läge inom den tid som är skälig med hänsyn till fastighetsägarens intresse av att kunna planera för sin användning av fastigheten.
13 § Huvudmannen skall för den allmänna
1.ledningar och andra anordningar för vattenförsörjning till eller avlopp från varje förbindelsepunkt,
2.anordningar för bortledande av vatten som inte sker genom en förbindelsepunkt, och
3.de anordningar som i övrigt behövs för att
Huvudmannens skyldighet enligt första stycket omfattar inte vägdiken, rännstenar, rännstensbrunnar eller ledningar som förbinder rännstensbrunnar med den allmänna
Prop. 2005/06:78
7
14 § Huvudmannen skall se till att berörda fastighetsägare i skälig tid Prop. 2005/06:78 underrättas om planerade vattenavstängningar och andra väsentliga änd-
ringar av förutsättningarna för att använda
15 § Huvudmannen får upplåta åt någon annan att sköta driften av vaanläggningen.
Fastighetsägares rätt att använda en allmän
16 § En fastighetsägare har rätt att använda en allmän
1.finns inom
2.behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
17 § Trots 16 § får huvudmannen vänta med att utföra de anläggnings- eller utbyggnadsarbeten som är nödvändiga för att fastighetsägaren skall kunna använda
1.behöver samordnas med andra arbeten och samordningen annars skulle väsentligt försvåras, och
2.utförs i den ordning som följer av huvudmannens utbyggnadsplan.
18 § Trots 16 § är huvudmannen inte skyldig att låta en fastighet kopplas eller vara kopplad till
1.innan fastighetsägaren har betalat den anläggningsavgift som är bestämd enligt 34 § eller lämnat en godtagbar säkerhet, eller
2.om fastighetens
Särskilda anordningar för användningen av en allmän
19 § Huvudmannen skall ordna de pumpar och andra särskilda anordningar som på grund av den allmänna
Om vattenförbrukningen på en fastighet behöver fastställas genom | |
mätning, skall huvudmannen ordna den eller de vattenmätare som behövs | |
för mätningen. | |
20 § En fastighetsägare är skyldig att upplåta nödvändigt utrymme för | |
en sådan anordning som avses i 19 §. | |
Fastighetsägaren skall fortlöpande se till anordningen och skydda den | |
mot skada samt vid behov svara för dess elförsörjning. | |
Fastighetsägaren skall snarast anmäla uppkomna fel och driftstörningar | |
till huvudmannen. | |
Användningen av en allmän |
|
21 § En fastighetsägare får inte använda en allmän |
|
sätt som innebär | |
1. att avloppet tillförs vätskor, ämnen eller föremål som kan inverka | |
skadligt på ledningsnätet eller anläggningens funktion eller på annat sätt | |
medför skada eller olägenhet, | 8 |
2. att huvudmannen får svårt att uppfylla de krav som ställs på va- Prop. 2005/06:78 anläggningen och driften av den eller att i övrigt uppfylla sina skyldig-
heter enligt lag, annan författning eller avtal, eller
3. andra olägenheter för huvudmannen eller någon annan.
22 § Om en fastighets
23 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunen får meddela ytterligare föreskrifter om användningen av allmänna vaanläggningar.
Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster
24 § En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän
1.finns inom
2.med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.
Om fastigheten är obebyggd men enligt en detaljplan är avsedd för bebyggelse, skall bedömningen av behovet enligt första stycket 2 göras som om fastigheten vore bebyggd i enlighet med planen. Detta gäller dock inte om det finns särskilda skäl för en annan bedömning.
25 § En avgift enligt 24 § skall avse
1.vattentjänster som tillhandahålls fastigheten genom en förbindelsepunkt, från det att huvudmannen har ordnat förbindelsepunkten och informerat fastighetsägaren enligt 12 §, och
2.bortledande av vatten från fastigheten som inte sker genom en förbindelsepunkt, från det att huvudmannen har ordnat de anordningar som behövs för bortledandet och informerat fastighetsägaren om detta.
26 § Utöver vad som följer av 24 och 25 §§ skall en fastighetsägare betala en avgift för en allmän
1.finns inom
2.är bebyggd eller enligt en detaljplan är avsedd för bebyggelse, och
3.behöver, eller har nytta av, bortledande av vatten från allmän platsmark.
Avgiften skall avse bortledande av vatten från allmän platsmark inom
9
27 § Den som ansvarar för att allmän platsmark ställs i ordning och Prop. 2005/06:78 underhålls skall betala en avgift för en allmän
1.den allmänna platsmarken finns inom
2.bortledande av vatten från den allmänna platsmarken behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.
Avgiften skall avse bortledande av vatten från den allmänna platsmarken, från det att huvudmannen har ordnat de anordningar som behövs för bortledandet och informerat den som är avgiftsskyldig om detta.
28 § Avgifter enligt
Avgifternas storlek och grunderna för hur de beräknas
29 § Avgifter enligt
30 § Avgifterna får inte överskrida det som behövs för att täcka de kostnader som är nödvändiga för att ordna och driva
Medel får avsättas till en fond för framtida nyinvesteringar, om
1.det finns en fastställd investeringsplan,
2.avsättningen avser en bestämd åtgärd,
3.åtgärden och de beräknade kostnaderna för den redovisas i planen,
4.det av planen framgår när de avsatta medlen är avsedda att tas i anspråk, och
5.planen innehåller de upplysningar som i övrigt behövs för att bedöma behovet av avsättningens storlek.
Avgifter enligt 26 och 27 §§ får inte överskrida det som behövs för att täcka kostnaderna för den vattentjänsten.
31 § Avgifterna skall bestämmas så att kostnaderna fördelas på de avgiftsskyldiga enligt vad som är skäligt och rättvist.
Om vattentjänsterna för en viss eller vissa fastigheter på grund av särskilda omständigheter medför kostnader som i beaktansvärd omfattning avviker från andra fastigheter i verksamhetsområdet, skall avgifterna bestämmas med hänsyn till skillnaderna.
Avgifter enligt 26 och 27 §§ skall fördelas mellan de fastighetsägare som avses i 26 § och de avgiftsskyldiga som avses i 27 § enligt vad som är skäligt med hänsyn till den berörda allmänna platsmarkens omfattning och fastighetsägarnas nytta av vattentjänsten.
32 § Anläggningsavgifterna skall bestämmas på beräkningsgrunder som innebär att en fastighetsägare inte behöver betala mer än vad som motsvarar fastighetens andel av kostnaden för att ordna
33 § Brukningsavgifterna skall bestämmas på beräkningsgrunder som är lika oavsett när på året
eller av andra skäl behövs särskilda åtgärder av säsongsbetonad karaktär
10
under en viss mindre del av året, får dock brukningsavgifter för en sådan Prop. 2005/06:78 tid bestämmas på beräkningsgrunder som innebär högre avgifter än under
huvuddelen av året.
34 § Avgifternas belopp och hur avgifterna skall beräknas skall framgå av en taxa. Avgifterna får inte bestämmas till högre belopp än vad som är förenligt med bestämmelserna i
Kommunen får meddela föreskrifter om taxan. Kommunen får överlåta åt huvudmannen att bestämma avgifternas belopp enligt beräkningsgrunder i kommunens taxeföreskrifter.
Betalning av avgifterna
35 § Avgifter enligt denna lag skall enligt kommunens bestämmande betalas till kommunen eller huvudmannen.
Om inte annat följer av 36 § skall avgifterna betalas på begäran. På obetalt belopp skall ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) betalas från dagen för sådan begäran.
36 § En anläggningsavgift skall fördelas på årliga betalningar (delbelopp) under en viss tid, längst tio år, om
1.avgiften är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft och andra omständigheter,
2.fastighetsägaren begär att avgiften skall fördelas, och
3.fastighetsägaren ställer godtagbar säkerhet.
Ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) skall betalas på den del av avgiften som inte har betalats, från den dag det första delbeloppet förfaller till betalning till dess betalning sker. På delbelopp som har förfallit till betalning skall ränta i stället betalas enligt 6 § räntelagen från delbeloppets förfallodag till dess betalning sker.
37 § När en fastighet byter ägare, är den nya ägaren betalningsansvarig för avgifter som förfaller till betalning på tillträdesdagen eller senare, om inte annat följer av andra stycket.
Den tidigare ägaren är betalningsansvarig för brukningsavgifter som är hänförliga till tiden före den nya ägarens tillträde.
Avtal om avgifter
38 § Huvudmannen får komma överens med fastighetsägare och andra avgiftsskyldiga i avgiftsfrågor som inte regleras i kommunens taxeföreskrifter.
Inlösen av enskilda anläggningar m.m.
39 § Om det för en fastighet inom en allmän
11
40 § Om en enskild anläggning blir onyttig till följd av att kommunen Prop. 2005/06:78 ordnar eller utvidgar en allmän
skälig ersättning till den enskilda anläggningens ägare.
Tillträde för undersökning, installation och underhåll
41 § Huvudmannen har rätt till det tillträde på en fastighet som behövs för att
1.undersöka en
2.installera, underhålla och i övrigt fullgöra sina skyldigheter i fråga om sådana särskilda anordningar som avses i 19 §.
Tystnadsplikt
42 § Den som deltar eller har deltagit i en undersökning eller andra åtgärder enligt 41 § får inte obehörigen avslöja eller utnyttja information som vid undersökningen kommit fram om enskildas affärs- eller driftsförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).
Avstängning av vattenförsörjningen
43 § Huvudmannen får stänga av vattenförsörjningen till en fastighet, om
1.fastighetsägaren har åsidosatt sin skyldighet att betala en avgift eller i övrigt försummat sina skyldigheter enligt denna lag,
2.försummelsen är väsentlig,
3.avstängningen inte medför olägenhet för människors hälsa,
4.huvudmannen skriftligen har uppmanat fastighetsägaren att vidta rättelse och gett fastighetsägaren skälig tid att vidta rättelsen, och
5.fastighetsägaren trots den uppmaning som avses i 4 inte har vidtagit rättelse inom den skäliga tiden.
Kostnaden för en avstängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren.
Skadeståndsansvar m.m.
44 § Om en allmän
45 § Huvudmannen skall ersätta en översvämningsskada på en fastighet inom den allmänna
1.huvudmannen har åsidosatt en skyldighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och
2.åsidosättandet har medfört att vatten som är avsett att tillhandahållas eller ledas bort genom huvudmannens
12
46 § Om en fastighetsägare orsakas en skada på grund av att huvud- Prop. 2005/06:78 mannen på annat sätt än som avses i 45 § har överskridit sin rätt eller
åsidosatt en skyldighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, skall huvudmannen återställa det som rubbats eller fullgöra det som eftersatts och ersätta skadan.
47 § Om huvudmannen orsakas en skada på grund av att en fastighetsägare har överskridit sin rätt eller åsidosatt en skyldighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, skall fastighetsägaren återställa det som rubbats eller fullgöra det som eftersatts och ersätta skadan.
48 § Skadestånd enligt denna lag skall avse personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada.
49 § Om en fastighetsägare har betalat en anläggningsavgift och det sedan visar sig att fastigheten på grund av att bygglov vägras inte kan användas på det sätt som förutsattes när avgiften betalades, skall kommunen återbetala avgiften eller en del av den. Återbetalningen skall göras i den mån det som avgiften avsåg inte kommer att leda till motsvarande vattentjänster för fastigheten.
Kommunen skall betala ränta på återbetalningsbeloppet enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag då fastighetsägaren betalade avgiften.
Talan om återbetalning skall väckas inom två år från den dag då det beslut på vilket talan grundas vann laga kraft. Talan får dock väckas senare, om den relevanta ändringen i förutsättningarna för fastighetens användning inte rimligen kunde förutses inom den angivna tiden.
Redovisning
50 § En huvudman skall i fråga om verksamheten med att ordna och driva en allmän
1.att verksamheten bokförs och redovisas i enlighet med god redovisningssed där resultat- och balansräkningar redovisas särskilt och där det av tilläggsupplysningar framgår hur huvudmannen har fördelat kostnader som varit gemensamma med annan verksamhet, och
2.att redovisningen, när den är fastställd, finns tillgänglig för fastighetsägarna.
Tillsyn
51 § Länsstyrelsen utövar tillsynen över att kommunen fullgör skyldigheten enligt 6 § att tillgodose behovet av vattentjänster. Länsstyrelsen får förelägga kommunen att fullgöra skyldigheten. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Överklagande och prövning av
52 § Länsstyrelsens beslut om föreläggande enligt 51 § får överklagas av kommunen hos Statens
13
53 § Statens
54 § Statens
55 § Frågor om utdömande av vite som har förelagts enligt denna lag prövas av Statens
56 § Bestämmelser om Statens
Undantag från 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900)
57 § Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, får en kommun sköta driften av en allmän
_______________
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007, då lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skall upphöra att gälla.
2.För en
a) Bestämmelserna i
b) Bestämmelserna i den upphävda lagen, utom 5 §, 6 §, 12 a § och de bestämmelser som motsvarar de i a) uppräknade bestämmelserna, skall tillämpas så länge anläggningen består som allmänförklarad, dock längst till och med den 31 december 2016.
c) Huvudmannen för anläggningen får inte besluta i frågor som rör anläggningens verksamhetsområde. Det som sägs i 7 § den upphävda lagen skall, från och med den 1 januari 2006 endast avse huvudmannens skyldigheter för tiden dessförinnan.
3.Det som en huvudman enligt den upphävda lagen har beslutat i fråga om en
4.För andra allmänna
5.Bestämmelserna i 50 § den nya lagen tillämpas första gången för det första räkenskapsår som påbörjas efter den 31 december 2006.
6.Denna lag skall inte tillämpas på mål eller ärende som enligt bestämmelserna i den upphävda lagen har anhängiggjorts före ikraftträdan-
det. | 14 |
Prop. 2005/06:78
2.2Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)
Härigenom föreskrivs att 1 § anläggningslagen (1973:1149)1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Enligt denna lag kan inrättas anläggning som är gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för dem (gemensamhetsanläggning). Fråga om gemensamhetsanläggning prövas
vid förrättning. | Kan enligt bestämmelser i annan |
Kan enligt bestämmelser i annan | |
författning än fastighetsbildnings- | författning än fastighetsbildnings- |
lagen (1970:988) fråga om inrätt- | lagen (1970:988) fråga om inrätt- |
ande av anläggning gemensamt för | ande av anläggning gemensamt för |
flera fastigheter prövas av domstol | flera fastigheter prövas av domstol |
eller annan myndighet, gäller ej | eller annan myndighet, gäller inte |
denna lag. Ej heller gäller lagen | denna lag. Den gäller inte heller en |
allmän vatten- och avloppsanlägg- | allmän vatten- och avloppsanlägg- |
ning eller allmän fjärrvärmean- | ning. |
läggning. | |
________________ |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
1 Lagen omtryckt 1992:1148. | 15 |
Prop. 2005/06:78
2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens
Härigenom föreskrivs att 1, 2, 3, 10 och 14 §§ lagen (1976:839) om Statens
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
1 §1
Statens
Statens
2 §2
Nämnden består av ordföranden och fem andra ledamöter. Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. Av de övriga ledamöterna skall en ha sakkunskap och erfarenhet i tekniska frågor avseende vatten och avlopp, fjärrvärme eller naturgas. Två ledamöter skall vara väl förtrogna med förvaltning och skötsel av allmän
En ledamot skall vara väl förtrogen med
I den utsträckning det behövs skall för ledamot finnas ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare.
Nämnden består av ordföranden och fem andra ledamöter. Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. Av de övriga ledamöterna skall en ha sakkunskap och erfarenhet i tekniska frågor avseende vatten och avlopp. Två ledamöter skall vara väl förtrogna med förvaltning och skötsel av en allmän
För ordföranden skall det finnas en ersättare (vice ordförande). För övriga ledamöter skall det finnas ersättare i den utsträckning det behövs. Bestämmelserna om ledamöter gäller också för ersättare.
1 | Senaste lydelse 1981:1355. | |
2 | Senaste lydelse 1981:1355. | 16 |
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse | Prop. 2005/06:78 |
3 §
Regeringen förordnar ordförande, övriga ledamöter och ersättare i nämnden. Ledamot förordnas för viss tid.
Regeringen förordnar ordförande, vice ordförande, övriga ledamöter och ersättare i nämnden. Ledamot förordnas för viss tid.
10 §
Nämnden skall hålla förhandling, om det ej är uppenbart att förhandling ej behövs för frågans avgörande. Förhandling skall hållas på plats som är välbelägen för parterna.
Underlåter sökanden att på kallelse infinna sig till förhandling skall målet avskrivas. Motparten kan vid vite föreläggas att inställa sig.
Nämnden skall hålla förhandling om det behövs för frågans avgörande. Förhandlingen skall hållas på en plats som är välbelägen för parterna.
Om sökanden trots kallelse inte infinner sig till en förhandling, skall målet avskrivas. Motparten kan vid vite föreläggas att inställa sig.
14 §3
I mål angående inlösen eller ersättning enligt 15 eller 16 § lagen
(1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar samt 16 eller 17 § lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem skall huvudmannen svara för kostnaderna på ömse sidor vid nämnden. Dock skall 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning.
I annat mål än som avses i första stycket kan part på begäran tillerkännas ersättning av motparten för kostnad vid nämnden, om det finns särskilda skäl för det.
___________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
3 Senaste lydelse 1981:1355. | 17 |
Prop. 2005/06:78
2.4Förslag till lag om ändring i prisregleringslagen (1989:978)
Härigenom föreskrivs att 8 § prisregleringslagen (1989:978) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
8 §1
Om det av någon annan orsak än krig eller krigsfara finns risk för en allvarlig prisstegring inom landet på en eller flera viktiga varor eller tjänster, får regeringen föreskriva att en eller flera av
Om det av någon annan orsak än krig eller krigsfara finns risk för en allvarlig prisstegring inom landet på en eller flera viktiga varor eller tjänster, får regeringen meddela föreskrifter om att en eller flera av
1.bestämmelserna i 13, 14, 19,
2.bestämmelserna i 13, 14 och 19 §§ skall tillämpas på avgifter som tas ut i annan verksamhet hos staten än näringsverksamhet,
3.bestämmelserna i 13, 14 och 19 §§ skall tillämpas på avgifter som tas ut i annan verksamhet hos kommunerna än näringsverksamhet enligt föreskrifter i
–lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,
–27 kap.
–lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem,
–lagen (2003:778) om skydd mot olyckor,
–plan- och bygglagen (1987:10).
________________
–27 kap.
–plan- och bygglagen (1987:10),
–lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, och
–lagen (2006:000) om allmänna vattentjänster.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
1 Senaste lydelse 2003:786. | 18 |
Prop. 2005/06:78
2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av Statens
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av Statens
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
3 §
Ansökan enligt 1 § får göras hos kronofogdemyndigheten också i fråga om fordran på avgift till huvudman för allmän vatten- och avloppsanläggning eller för allmänt värmesystem i sådana fall där tvist om anspråket skall prövas av statens
______________
Ansökan enligt 1 § får göras hos kronofogdemyndigheten också i fråga om fordran på avgift till huvudmannen för en allmän vatten- och avloppsanläggning i sådana fall där tvist om anspråket skall prövas av Statens
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
19
Prop. 2005/06:78
2.6Förslag till lag om upphävande av lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem
Härigenom föreskrivs att lagen (1981:1354) skall upphöra att gälla vid utgången av december 2006.
20
Prop. 2005/06:78
3 Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade den 14 mars 2002 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av den lagstiftning som rör allmänna vatten- och avloppsanläggningar samt föreslå de lagändringar som föranleds av övervägandena (dir. 2002:46). Utredaren antog namnet
Den 18 december 2003 överlämnade regeringen Naturvårdsverkets rapport 5214 ”Aktionsplan för återföring av fosfor ur avlopp”, i de delar som rör
I juni 2004 överlämnade utredningen betänkandet Allmänna vattentjänster (SOU 2004:64). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Regeringskansliet (dnr M2004/1945/R). Förslagen i denna proposition bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 24 november 2005 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande återges i bilaga 5. Regeringen har följt Lagrådets förslag. I avsnitt 5.6 och 5.16 behandlas de synpunkter som Lagrådet har lämnat när det gäller karaktären hos ett beslut om verksamhetsområde respektive utformningen av bestämmelsen om prövningen av
4 | Bakgrund och allmänna utgångspunkter | |
Alla människor behöver tillgång till tjänster för vattenförsörjning. Dessa | ||
tjänster är också i varierande utsträckning nödvändiga för näringslivet. | ||
Vattenförsörjning och avloppshantering har därför sedan länge varit reg- | ||
lerat, såväl i Sverige som i stora delar av övriga världen. I första hand har | ||
syftet med regleringen varit att säkra tillgången till rent dricksvatten och | ||
att motverka smittspridning och andra allvarliga olägenheter av avlopps- | ||
hanteringen. | ||
Sedan |
||
att ombesörja vattentjänster när sådana behövs i ett större sammanhang. I | ||
mycket stor utsträckning tillgodoses behovet genom allmänna |
||
ningar. Nästan 90 procent av befolkningen bodde 2001 på fastigheter | ||
som var anslutna till det allmänna |
21 |
nära nog hundraprocentig. På landsbygden är man däremot oftare hänvisad till egna anordningar för såväl vattenförsörjning som avlopp.
Enligt den nuvarande lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
När det gäller driften av allmänna
Förutom de kommunala anläggningarna finns det ett antal mindre allmänna
Berörd lagstiftning
De centrala lagarna på
Anläggningslagen (1973:1149) är sannolikt den lagstiftning som jämte den egentliga
Rätten till mark för ledningsdragning och annat nödvändigt utrymme för anordningar som ingår i en allmän
Prop. 2005/06:78
22
till utrymme inom fastigheter för ledningar bl.a. för en allmän vatten- och avloppsanläggning. Även expropriationslagen (1972:719) innehåller bestämmelser om ianspråktagande av mark.
I miljöbalken finns bestämmelser om vattenverksamhet och utförande av vattentäkter, dvs. bortledande av yt- eller grundvatten för vattenförsörjning, värmeutvinning eller bevattning. I lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet finns bestämmelser om en allmän
För samhälls- och bebyggelseplaneringen är plan- och bygglagen (1987:10), härefter PBL, av särskilt intresse. I PBL finns åtskilliga bestämmelser med bäring på bebyggelsens utformning, bl.a. med hänsyn till avloppshanteringen. Vidare skall enligt PBL markreservat för allmänna ledningar tas upp i en detaljplan. I detaljplanen skall även redovisas kvartersmark för bl.a. vatten och avlopp. Kommunen får enligt PBL lösa mark som enligt en detaljplan skall användas för allmänna platser och annan mark som skall användas för annat än enskilt bebyggande, i det senare fallet endast om markens användning för det avsedda ändamålet ändå inte kan anses säkerställd.
I
I fråga om huvudmannens interna organisation sker regleringen, med hänsyn till att huvudmannaskapet för allmänna
Gemenskapsrätten
Inom EU har man inte reglerat ansvaret för vattentjänsterna i medlemsstaterna genom lagstiftning, men många av unionens rättsakter rör vasektorn. Som exempel kan nämnas det s.k. avloppsdirektivet (rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, EGT L 135, 30.5.1991, s. 40, Celex 31991L0271), som bl.a. kräver av medlemsstaterna att det finns ledningsnät för omhändertagande av avloppsvatten från tätbebyggelse av närmare angiven storlek. Gemenskapslagstiftningen rör därutöver i flera fall de miljömässiga krav som skall uppfyllas vid drift av vatten- och avloppsanläggningar.
Genom det s.k. ramdirektivet för vatten (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, EGT L 327, 22.12.2000, s. 1, Celex 32000L0060) har upprättats en ram för skyddet av såväl ytvatten som grundvatten. Direktivet innehåller bl.a. bestämmelser om täckning av kostnader för vattentjänster.
Inom EU pågår sedan en tid arbeten som avses leda till ett ramdirektiv om ”Tjänster i allmänhetens intresse i Europa” och ett ramdirektiv för tjänster på den inre marknaden. Det är dock ganska osäkert om, eller i vilket omfattning en gemenskapsrättslig reglering av vattensektorn kan förväntas. Den nationella regleringen av hur vattensektorn organiseras i
Prop. 2005/06:78
23
medlemsstaterna är splittrad och någon gemensam reglering framstår inte för närvarande som möjlig. Inte heller är det möjligt att spekulera hur en sådan reglering skulle kunna se ut och utifrån detta tillskapa nationella regler.
Närmare om
Före tillkomsten av 1955 års
Relativt snart därefter fanns behov en översyn av lagen i skilda hänseenden. I utredningsdirektiven till 1964 års
Lagstiftning och utredningar efter 1970
Någon genomgripande reformering av
Några ändringar i
Avgiftsutredningen hade i uppgift att utreda vissa frågor om avgifter i kommunal verksamhet. I ett delbetänkande (SOU 1990:107) med anledning av samordning med den kommande kommunallagen anfördes bland annat att den kommunala självkostnadsprincipen inte fungerade som ett styrmedel för en effektiv resursanvändning och borde därför i princip inte finnas i kommunallagen. I monopolsituationer kunde dock abonnent-
Prop. 2005/06:78
24
hänsyn medföra ett annat synsätt. I slutbetänkandet (SOU 1991:110 med Prop. 2005/06:78 bilaga SOU 1991:111) föreslog utredningen att avgifter som huvudregel
skulle bestämmas utifrån ”principen om effektiv prissättning”, dvs. en avgift skall i första hand spegla den kortsiktiga samhällsekonomiska marginalkostnaden. Utredningen utgick från att grundprinciperna för avgiftssättning i naturliga monopol skulle vara förenliga med de kriterier för prissättning som i övrigt gäller inom ramen för en marknadsekonomi. Utredningen diskuterade också frågan om nödvändiga kostnader och skäliga priser.
Dåvarande Civildepartementet tillsatte därefter en arbetsgrupp, Avgiftsgruppen, för att med utgångspunkt i Avgiftsutredningens betänkanden föreslå lagreglering av avgiftssättningen inom i första hand kommunernas tekniska områden. I sitt betänkande (Ds 1993:16) föreslog Avgiftsgruppen en modifierad självkostnadsprincip i kommunallagen. Principen innebar att det totala avgiftsuttaget inte skulle få överstiga de nödvändiga kostnaderna för att producera tjänsten eller nyttigheten, men under- eller överskott i avgiftssättningen skulle kunna tillåtas förutsatt att dessa utjämnades över tiden. Särskilt beträffande
En inom Avgiftsgruppen tillsatt referensgrupp (Referensgruppen) föreslog en ny
Genom tilläggsdirektiv gav regeringen 1995 den då verksamma Plan- och byggutredningen i uppdrag att med utgångspunkt i Referensgruppens förslag se över
5 Överväganden och förslag
5.1En ny lag om allmänna vattentjänster
Regeringens förslag: En ny lag om allmänna vattentjänster ersätter den nuvarande lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
25
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Utredningens Prop. 2005/06:78 lagförslag har dock en annan redaktionell utformning och struktur.
Remissinstanserna har inte haft någon invändning mot förslaget att den nuvarande lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skall ersättas av en ny lag om allmänna vattentjänster.
Skälen för regeringens förslag: Förutom de materiella ändringar i valagstiftningen som förslagen i detta lagstiftningsärende innebär behöver den nuvarande lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
5.2Ett kommunalt ansvar för allmänna vattentjänster
Regeringens förslag: Allmänna vattentjänster skall tillhandahållas genom
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Den övervägande majoriteten har i huvudsak till-
styrkt förslaget att allmänna vattentjänster skall tillhandahållas genom kommunala
Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten i
Det kan anföras ideologiska skäl för att ägandet även fortsättningsvis bör stanna hos kommunerna.
en tillfredsställande levnadsstandard. Det talar för att tillhandahållandet
26
av vattentjänster bör vara en samhällelig angelägenhet. Det är en inställning som stämmer överens med den gällande regleringen, som ju närmast ser vattentjänsterna som en form av samhällsservice som inte ens för det allmänna får medföra ekonomiska vinster. För
Det finns också praktiska skäl för ett offentligt ägande. Att kommunen behåller rådigheten över
Allmänintresset av en för samhället och medborgarna väl fungerande vattenförsörjning och avloppshantering medför att man måste värna det demokratiska inflytandet över verksamheten. Det talar också för att kommunens ansvar bör fullgöras genom en anläggning som kommunen äger eller åtminstone utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över. Detta skulle också säkra allmänhetens möjligheter till insyn genom att offentlighetsprincipen gäller för den kommunala verksamheten.
Ett ytterligare skäl för offentligt ägande är regeringsformens bestämmelser om normgivning. Huvudmannens beslut om taxa och allmänna bestämmelser för anläggningens användning har ansetts vara av sådant slag att de faller under regeringsformens normbegrepp. Enligt den nuvarande regeringsformen är det bara riksdagen, regeringen, statliga myndigheter och kommuner som kan ha sådan normgivningsmakt.
Det bör alltså även fortsättningsvis förutsättas att det i första hand är kommunerna som skall utföra och driva de allmänna
Prop. 2005/06:78
27
Enligt den nuvarande
Om kommunen överlåter sin
De reella möjligheterna att råda över anläggningen förefaller i väsentligt högre grad vara beroende av ägandet än av driften. Den reglering som tar fasta på innehavet av rådigheten över resurserna bör därför inriktas på ägarförhållandena. Eftersom det är meningen att verksamheten under vissa förutsättningar även i framtiden skall kunna drivas av fristående entreprenörer, behövs ett klarläggande. Det bör tydligt framgå att den som äger en allmän
En förutsättning för att en
Intresset av kommunal rådighet över resurserna kräver inte ett direkt ägande. Det bör räcka att anläggningen ägs indirekt genom en juridisk person över vilken kommunen ensam eller tillsammans med andra kommuner har ett rättsligt bestämmande inflytande. En bestämmelse med vad som för
Allmänstatusen bör omfatta alla förekommande former av kommunal samverkan i privaträttsliga och offentligrättsliga juridiska personer. Förhållandet mellan kommunen och huvudmannen för
Enligt 2 § den nuvarande
Prop. 2005/06:78
28
men skärpas på så sätt att kommunen skall fullgöra sin skyldighet med en Prop. 2005/06:78 kommunal anläggning, dvs. en anläggning som kommunen äger eller har
ett rättsligt bestämmande över.
Med denna bestämning av vad som bör menas med en allmän
5.3Allmänförklarade
Regeringens förslag: Möjligheten att allmänförklara enskilda
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De få remissinstanser som har yttrat sig i frågan
har i huvudsak ställt sig bakom förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Gällande rätt
I såväl den nuvarande
Enligt 31 § i den nuvarande
29
samma sätt som vid en allmän
I
För små allmänförklarade anläggningar, som kanske bara betjänar ett begränsat fritidshusområde och som drivs av fastighetsägarna i samverkan, verkar det i många fall vara mer en tillfällighet att man valt att allmänförklara anläggningarna i stället för att driva dem som gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen (1973:1149). I några fall har länsstyrelsen på huvudmannens ansökan upphävt allmänförklaringen när huvudmannen avsett att låta anläggningen drivas som en gemensamhetsanläggning. Behovet av anläggningen som allmän har då ansetts upphöra genom den ändrade förvaltningsformen.
Allmänförklarade
Enligt
Huvudmannen för en allmänförklarad
Prop. 2005/06:78
30
För att åstadkomma överensstämmelse mellan regeringsformen och valagstiftningens bestämmelser om delegation av normgivningsmakt föreslås på annan plats i detta lagstiftningsärende (avsnitt 5.10 och 5.12) att normbeslut skall kunna delegeras endast till kommunen, i vissa fall efter subdelegation från regeringen.
Delegation av normgivningsmakt är dock inte möjlig i de fall som anges i 8 kap. 2 § regeringsformen. Bland dessa återfinns föreskrifter om enskildas ekonomiska förhållanden inbördes. För att den föreslagna lösningen skall vara grundlagsenlig krävs alltså att huvudmannen kan anses utgöra en del av ”det allmänna”. Detta uttryck inbegriper i regeringsformen och i annan lagstiftning staten, landstingen och kommunerna, däremot inte statliga och kommunala bolag annat än i den mån de utövar myndighet (jfr t.ex. prop. 1975/76:209 s. 86 och 140 samt prop. 1998/99:3 s. 47). Även om de kommunala företag som är huvudmän för allmänna
”Auktorisation av
Numera är det knappast möjligt att ge uttalandet sådan betydelse att rättsförhållandet mellan två privaträttsliga subjekt, som är helt fristående från statligt eller kommunalt inflytande, skall betraktas som ett förhållande mellan enskilda och det allmänna. Rättsförhållandet i dessa fall förefaller i stället gälla enskildas ekonomiska förhållanden inbördes, om än reglerat i offentligrättslig lag. Om möjligheten att kunna allmänförklara
Allmänförklaringar i ett historiskt perspektiv
Prop. 2005/06:78
31
Västra Götalands län är de inte medräknade i det följande. Redovisningen bygger på en enkätundersökning som 19 länsstyrelser har besvarat. Flera länsstyrelser saknar ett samlat register över allmänförklarade
Av de 122 allmänförklarade anläggningarna är 23 kommunala anläggningar där allmänförklaringen har föranletts av att anläggningarnas tidigare allmänna status upphört på grund av att huvudmannaskapet övergått till ett kommunalt bolag. I Norrköpings kommun har huvudmannaskapet vid försäljningen av den kommunala anläggningen övergått först till Sydkraft ÖstNät AB och senare till Sydkraft Vatten AB. Norrköpings kommun kommer dock enligt ett beslut i kommunfullmäktige att återförvärva anläggningen. De övriga allmänförklarade
Huvudmännen för de allmänförklarade anläggningarna för permanent- eller fritidsbebyggelse är i flera fall sammanslutningar av fastighetsägare i ekonomiska föreningar eller annan associationsform. Även industriföretag förekommer som huvudmän för anläggningar i orter där företagen bedriver verksamhet. Exempel på detta är Svenska Sockerfabriks Aktiebolags (numera Danisco Sugar) anläggning i Jordberga i Skåne, och Korsnäs AB:s anläggning i Grinduga i Gästrikland. Dessutom förekommer markexploatörer som huvudmän för anläggningar inom det exploaterade området.
Gemensamt för de allmänförklarade icke kommunala anläggningarna är att de är små. Den största anläggningen betjänar drygt 700 anslutna fastigheter. Så stora allmänförklarade,
Antalet allmänförklarade anläggningar varierar starkt mellan olika län. Av de 99 allmänförklarade anläggningar som inte är kommunala finns 70 i tre län (29 i Stockholms län, 19 i Södermanlands län och 22 i Östergötlands län). Däremot har länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands och Kronobergs län aldrig allmänförklarat någon
Enligt
Prop. 2005/06:78
32
Av de 99 icke kommunala anläggningarna i länsstyrelsernas redovisning allmänförklarades 79 under åren
I flera fall har länsstyrelserna upphävt en tidigare meddelad allmänförklaring. Förutom då anläggningen överförts till en kommunal anläggning, har orsaken varit att anläggningens huvudman önskat att anläggningen i stället skulle inrättas som en gemensamhetsanläggning. Fem sådana beslut har redovisats. Två fall har redovisats där länsstyrelsen enligt 2 §
Skäl att allmänförklara enskilda
En allmänförklaring får endast beviljas om de i
Sett ur användarnas perspektiv borde en anslutning till en allmänförklarad
Även för kommunen och tillsynsmyndigheten kan en allmänförklaring sägas innebära en garanti för kvaliteten på driften. Möjligheten för kommunen att utse en tillsynsman, vilket inte förutsätter att missförhållanden
Prop. 2005/06:78
33
råder, bidrar till en sådan kvalitetssäkring. Även sysslomannaförordnanden kan ytterst tillgripas som ett sätt att säkra kvaliteten.
För ägaren till en enskild
En allmänförklaring enligt
De fördelar som en allmänförklaring kan medföra enligt
Behovet av allmänförklarade
Som framgått infördes möjligheten till allmänförklaring av enskilda
Sett ur kommunernas planeringsperspektiv kan vidare noteras att en hög grad av skattefinansiering av allmänna
Prop. 2005/06:78
34
lösning av vatten- och avloppsfrågor. Även om utbyggnadstakten för närvarande inte är lika hög som på 1960- och
För kommunerna är det praktiska behovet av att kunna allmänförklara enskilda
Även om en anläggning för samlad bebyggelse i och för sig alltid kan anses vara av betydelse från allmän synpunkt är det knappast nödvändigt att de minsta anläggningarna måste kunna jämställas med kommunala
Allmänförklaringen innebär visserligen att kommunerna har större möjligheter till insyn i verksamheten – genom exempelvis en tillsynsman eller syssloman – än i fråga om andra enskilda
I frågan om det med hänsyn till den kommunala självstyrelsen måste finnas ett alternativ till kommunala anläggningar, kan först konstateras att kommunerna i stor utsträckning har en självbestämmanderätt inom sitt område. Inskränkningar av kommunernas kompetens inom ett visst område kan visserligen ske men måste då göras med försiktighet och endast om det finns starka skäl för det. I förarbetena till 1955 års
Enligt den ordning som vi föreslår nu kan visserligen en kommun bara fullgöra sin utbyggnadsskyldighet genom att ordna en kommunal anläggning. Kommunens skyldighet utvidgas dessutom till att också gälla när en allmän
Prop. 2005/06:78
35
det numera – till skillnad från tiden för 1955 års lag – finns möjligheter för fastighetsägare att samverka för lösning av
Det anförda talar för att hänsynen till den kommunala självstyrelsen inte hindrar att möjligheten till allmänförklaring utmönstras ur lagstiftningen.
Slutsats
Det praktiska behovet av att allmänförklara
Befintliga allmänförklarade
Anläggningar som ägs av kommunala bolag kommer vara allmänna vaanläggningar enligt den föreslagna nya lagen. När den nya lagen har införts kommer det dock att finnas kvar ett antal – uppskattningsvis ett hundratal – allmänförklarade
Lagregleringen av dessa anläggningar sker i dag med stöd av de övergångsbestämmelser till 1974 års regeringsform som medger att äldre författningar om delegation av normgivningsmakt fortfarande skall gälla. Det har dock förutsatts att äldre bemyndiganden vid en översyn av valagen skall anpassas så att de överensstämmer med regeringsformen. Den nuvarande ordningen bör därför inte fortsätta.
De anläggningar som i dag är allmänförklarade men som inte skall anses som allmänna enligt den nya föreslagna ordningen bör under en övergångsperiod få drivas vidare i den form som gäller i dag. Detta bör regleras i övergångsbestämmelser. Den nuvarande
Prop. 2005/06:78
36
Med hänsyn till att länsstyrelsen redan i dag har möjlighet att förordna Prop. 2005/06:78 om inskränkningar i det av huvudmannen beslutade verksamhetsområdet
innebär detta inte någon rättsförlust för huvudmannen. Det skulle inte heller låta sig förena med vårt lagförslag i övrigt om en enskild huvudman skulle ha kvar rätten att utvidga verksamhetsområdet när ett område, som tidigare inte betjänats av allmänna vattentjänster, behöver ordna vattenförsörjning eller avloppshantering i ett större sammanhang.
Övergångsperioden ger utrymme för de berörda huvudmännen att ombilda anläggningarna till någon annan lämplig förvaltningsform. I flertalet fall kan en gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen vara att föredra. I vissa fall kan det bli nödvändigt med ett kommunalt övertagande av anläggningen. Ett stort antal av de allmänförklarade anläggningarna är mycket små och förhållandena där är ofta inte sådana att vattentjänster behöver ordnas i ett större sammanhang. Det gäller främst de anläggningar som endast betjänar en eller ett fåtal fastigheter. För sådana anläggningar kommer troligen ingen ombildning att behövas.
För de omvandlingsåtgärder som kan behövas bör övergångsperioden vara förhållandevis lång.
5.4
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om att kommunen skall kunna besluta om
Utredningens förslag: Kommunerna ges möjlighet att besluta om vasamverkan mellan fastighetsägare när detta är lämpligare än att ordna en allmän
Remissinstanserna: Utredningens förslag om
vid kommunens prövning. Lantmäteriverket, LRF och Uppsala kommun
37
har också betonat risken för att kommunernas egenintresse kan bli styrande vid besluten. Norrtälje kommun, Fastighetsägarna Sverige och
Villaägarnas Riksförbund har avstyrkt förslaget om
Skälen för regeringens bedömning
Redan i dag finns det gott om exempel på att fastighetsägare samverkar i
Enligt
Utredningens förslag om
Prop. 2005/06:78
38
samverkar i
Eftersom det är en förutsättning för
När flera fastighetsägare samarbetar om vattenförsörjning och avlopp är
Anläggningslagen bygger i grunden på ett frivilligt samarbete mellan de deltagande fastighetsägarna. Lagen ger dock viss möjlighet att tvångsansluta fastigheter till en gemensamhetsanläggning och begränsar möjligheterna att lämna samarbetet. Normalt är det de fastighetsägare som avser att samarbeta om anläggningen som ansöker om en förrättning enligt anläggningslagen. Det finns också möjlighet för kommunen att initiera en gemensamhetsanläggning och ansöka om en förrättning.
Trots att anläggningslagen anses vara av i huvudsak privaträttslig karaktär innehåller den vissa bestämmelser till skydd för allmänna intressen, främst regler om lokalisering och planenlighet. Det finns också bestämmelser till skydd för enskilda intressen. Förutom att ändamålet skall vara av stadigvarande betydelse för fastigheterna gäller som villkor för inrättande av anläggningen att de s.k.
Behovet av en särskild reglering om
Enligt
Prop. 2005/06:78
39
soskyddskraven. Vid inrättandet av en gemensamhetsanläggning kan det ibland ligga närmare till hands att utnyttja mer miljövänlig teknik, t.ex. kretsloppsanpassade avloppslösningar och lokalt omhändertagande av dagvatten.
Mot detta kan anföras att de kretsloppslösningar som står till buds för en enskild anläggning också är tillgängliga för en allmän anläggning, även om möjligheten att driva olika typer av anläggningar kan kräva särskilda resurser som det kanske inte lönar sig för den allmänna anläggningens huvudman att hålla sig med. Det avgörande blir förmodligen om en enskild
Några remissinstanser har också ifrågasatt det rimliga i att kommunen, som ofta har andra intressen än användarna, skall ha rätten att avgöra frågan om en
När förutsättningarna är sådana att kommunen behöver se till att vattentjänster ordnas och fastighetsägarna inte själva kan enas om att man vill lösa
Majoriteten av de kommunala remissinstanserna har visserligen varit i huvudsak positiva till att införa möjligheten att låta kommunen besluta om
Om en
Prop. 2005/06:78
40
detta sammanhang få kräva att den enskilde fastighetsägarens intressen Prop. 2005/06:78 står tillbaka när en samlad lösning av
ningens förslag kräver att en kommuns beslut om
Sammanfattningsvis finns det inte tillräckliga skäl för en särreglering i enlighet med utredningens förslag om
5.5Skyldigheten att ordna en allmän
Regeringens förslag: I fråga om kommunens skyldighet att tillhandahålla vattentjänster införs i lagtexten preciseringar av vad som menas med vattenförsörjning och avlopp. Vattenförsörjningen skall avse tillhandahållande av vatten som är lämpligt för normal hushållsanvändning. Avloppstjänsterna avser att leda bort spillvatten och vatten som har använts för kylning samt att från ett område med samlad bebyggelse eller från en begravningsplats leda bort dagvatten och dränvatten. Skyldigheten att leda bort avloppsvatten skall inte längre vara kopplat till förekomsten av en detaljplan.
Kommunens skyldighet att ordna en allmän
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Konsekvenserna av att bortledande av dagvatten
skall omfattas av avloppstjänsterna är enligt Svenska kommunförbundet inte tillräckligt belysta och enligt Svenskt vatten måste uttrycket ”tätbebyggt område” i utredningens lagförslag definieras. Vägverket har anfört att en gemensam definition bör övervägas för miljöbalken och övriga berörda regelverk men har instämt i bedömningen att avloppsdefinitionen inte längre bör vara kopplad till förekomsten av detaljplan. Statens geologiska undersökning (SGU) har också ställt sig positiv till förslaget i denna del. Flera remissinstanser, bl.a. länsstyrelserna i Västra Götalands, Skåne, Jämtlands och Östergötlands län, Livsmedelsverket, Boverket, SGU, Stockholms kommun, Uppsala kommun och Svenska kommunalarbetarförbundet, har tillstyrkt förslaget om att utvidga ansvaret till att även omfatta miljöhänsyn. Några kommuner har påpekat att det utvidgade ansvaret kommer att medföra ökade kostnader och taxehöjningar.
Göteborgs kommun, Malmö kommun och Svenska kommunförbundet har anfört att hänsynen till miljön bör hanteras i den kommunala planeringsprocessen och att kommunerna inte bör kunna tvingas till en sådan utbyggnad. Norrtälje kommun har anfört att miljöskyddsbegreppets inne-
börd bör tydliggöras i lagtexten.
41
Skälen för regeringens förslag
Bakgrund
I den nuvarande
Vattentjänsterna är bebyggelseanknutna. Till bebyggelsen i det här sammanhanget räknas inte bara byggnader och liknande anordningar utan också sådan tomtmark och gator och andra allmänna platser som finns i bebyggelseområdet. Enligt praxis kan vattentjänsterna tillgodose såväl vanliga hushållsändamål som de särskilda näringar som bedrivs inom bebyggelsen, t.ex. affärsverksamhet, industri, hantverk och boskapsskötsel. Bland tjänsterna ingår, enligt praxis, produktion och distribution av vatten för bevattning av trädgårdsland och parkanläggningar inom bebyggelsen men inte för bevattning av större arealer som tjänar annat syfte än bebyggelsens direkta behov, t.ex. jordbruk. Utanför tillämpningsområdet faller också leverans av vatten som skall användas som drivkraft.
När uppkommer ansvaret att ordna en allmän
Kommunernas roll i samhällsplaneringen och i miljö- och hälsoskyddsfrågor gör tillhandahållandet av vattentjänster (vattenförsörjning och avlopp) till ett sådant allmänt intresse för kommunmedlemmarna att kommunen enligt kommunallagen måste anses ha befogenhet att ordna sådana tjänster. Enligt den nu gällande
Hänvisningen till hälsoskyddet medför en fortlöpande anpassning till de med tiden successivt ökande anspråken på hygienisk standard och har bl.a. lett till att kommunerna fått ett allt större ansvar för t.ex. fritidsområdenas
Förutsättningen att de aktuella
Prop. 2005/06:78
42
Vattentjänsternas kvalitet och kvantitet | Prop. 2005/06:78 |
anläggningen skall tillhandahålla. Av förarbetena framgår att lagen fram- | |
för allt skall tillgodose de krav som med stöd av hälsoskyddslagstift- | |
ningen kan ställas för bostäder och hushåll. Praxis har därför slagit fast | |
att syftet med en allmän |
|
förbrukares normala behov av vattenförsörjning och avlopp och att behov | |
för andra ändamål kommer i andra hand. I fråga om vattenförsörjning | |
och spillvattenavlopp har detta lett fram till ståndpunkten att huvudman- | |
nen för en allmän |
|
tillhandahålla vattentjänster av dessa slag med annan kvalitet och kvanti- | |
tet än vad som normalt behövs för hushållsändamål. Det är den standar- | |
den som användarna kan kräva. De kan däremot inte med lagens stöd | |
göra anspråk på vattentjänster av annan särskild beskaffenhet, vare sig | |
kvantitativt eller kvalitativt. Den från användarsynpunkt gällande mini- | |
mistandarden är alltså att användarna skall tillhandahållas ett vatten som | |
lämpar sig för gängse hushållsbruk och att de skall beredas möjlighet att | |
på ett ändamålsenligt sätt bli kvitt sitt hushållsspillvatten. | |
För bedömningen av om ett vatten kan anses godtagbart som hushålls- | |
vatten eller inte, har i rättspraxis ledning i första hand hämtats i Statens | |
livsmedelsverks föreskrifter och allmänna råd. Vatten som uppfyller de | |
kraven har normalt godtagits i den vattenförsörjning som |
|
Detta betyder inte att rätten till vattentjänsterna skulle vara mindre för | |
exempelvis industrifastigheter inom |
|
än för bostadsfastigheter, utan bara att de förra i princip inte kan ställa | |
större krav på |
|
allmänna anläggningen har åtagit sig uppgiften, ankommer det således på | |
industriföretag och andra användare, som behöver vatten av särskild be- | |
skaffenhet eller vilkas avlopp kräver speciella anordningar eller särskild | |
rening, att själva vidta de åtgärder som behövs för att det levererade vatt- | |
net skall få önskad beskaffenhet och för att avloppsvattnet skall kunna tas | |
emot av |
|
ning i industriproduktion är närmast att bedöma som en vanlig affärs- | |
transaktion. Sådana leveranser saknar i allmänhet de sanitära och sociala | |
motiveringar som utgör den väsentliga grunden för lagstiftningen. | |
Den till hushållskvalitet bestämda minimistandarden för de allmänna | |
vattentjänsterna vattenförsörjning och spillvattenavlopp har befästs ge- | |
nom särskilda föreskrifter i branschorganisationen Svenskt vattens nor- | |
malförslag till allmänna bestämmelser för brukande av en kommuns | |
allmänna vatten- och avloppsanläggning (ABVA). Enligt dessa allmänna | |
bestämmelser avser huvudmannens leveransskyldighet endast vatten av | |
dricksvattenkvalitet samt att denne inte garanterar att visst vattentryck | |
alltid upprätthålls eller att en viss vattenmängd per tidsenhet alltid kan | |
levereras. Vidare är huvudmannen inte skyldig att ta emot spillvatten | |
vars beskaffenhet på ett inte oväsentligt sätt avviker från normalt hus- | |
hållsspillvatten. Dessutom anges att huvudmannen inte heller är skyldig | |
att ta emot avloppsvatten som med större fördel kan avledas på annat | |
sätt. Någon motsvarande kvalitativ eller kvantitativ begränsning av hu- | |
vudmannens tjänster har däremot inte ställts upp för omhändertagandet | |
av dag- och dränvatten och kylvatten. |
43
Utbudet av vattentjänster inom det aktuella verksamhetsområdet kan dock vara begränsat. Som regel anses flera anläggningar med samma huvudman i och för sig utgöra en enda allmän
Det nuvarande avloppsbegreppet
I praxis har vad som menas med ”avlopp” tolkats i anslutning till den definition av avloppsvatten som tidigare fanns i vattenlagen och miljöskyddslagen och som numera återfinns i sak oförändrad i 9 kap. 2 § miljöbalken. Med avloppsvatten avses där spillvatten eller annan flytande orenlighet, vatten som använts för kylning, vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som inte görs för en viss eller vissa fastigheters räkning, och vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.
Spillvatten och annan flytande orenhet omfattar bl.a. avloppsvatten från hushåll och industrier och lakvatten från deponier. Med vatten som använts för kylning avses alla slags kylvatten, exempelvis kylvatten från kylning vid en industriprocess och vatten som används för att kyla ett värmesystem.
Med dagvatten avses tillfälliga flöden av exempelvis regnvatten, smältvatten, spolvatten och framträngande grundvatten. Dränvatten är sådant vatten i marken som avleds genom dränering.
Formuleringen ”vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som inte görs för en viss eller vissa fastigheters räkning” har ibland vållat tolkningssvårigheter, men har ansetts täcka merparten av allt dagvatten och dränvatten som avleds inom ett detaljplanelagt område. Att avledandet inte bara får gälla för en viss eller vissa fastigheter skall förstås så att det inte innefattar att enstaka fastighetsägare inom en detaljplan genom särskild ledning avleder dag- och dränvatten enbart för sina fastigheter. I de fall dag- och dränvatten från exempelvis husgrunder, tomter, trädgårdar och trafikleder inom en detaljplan avleds genom en för området eller del av området gemensam ledning är det dock i regel att anse som avloppsvatten och när avledandet sker genom en allmän avloppsanläggning är det alltid avloppsvatten.
Prop. 2005/06:78
44
Beträffande dag- och dränvatten som avleds från sådana områden som inte omfattas av en detaljplan är
Ett preciserat och utvidgat ansvar att ordna en allmän
Utgångspunkten för den nya lag om allmänna vattentjänster som vi nu föreslår bör – utöver säkerställandet av att
Miljöhänsyn
Det råder stor enighet om att miljöintressena skall ha ett större utrymme i en modern
Förutom denna utvidgning av kommunernas utbyggnadsansvar är det också viktigt att försöka tillgodose intresset av en god hushållning med naturresurserna. Detta bör dock inte vara en särskild grund för kommunens utbyggnadsskyldighet. Det kan inte rimligen begäras att kommunen skall behöva bygga ut en allmän anläggning bara för att exempelvis öka möjligheterna att återföra avloppsvattnets näringsämnen till kretsloppet. Hushållningsaspekten får i stället tillgodoses i samband med hur man skall ordna och driva en allmän
De ökade hänsynen till miljön och resurshushållningen bör tas upp i samband med prövningen av dels kommunens skyldigheter att ordna allmänna anläggningar som tillhandahåller de vattentjänster som behövs, dels huvudmannens skyldigheter om hur en allmän anläggning skall underhållas och drivas. Det är framför allt genom dessa bestämmelser som det obligatoriska utbudet av allmänna vattentjänster och villkoren för produktionen och distributionen av tjänsterna bestäms.
Konsekvenser av att miljöhänsynen utgör ett av lagens skyddsintressen
En av miljöhänsyn motiverad utbyggnadsskyldighet kan medföra att bebyggelsen i större utsträckning kommer att försörjas med allmänna vattentjänster. Det kan exempelvis gälla omvandlingsområden och rena fritidsområden där hälsoskyddsskälen av någon anledning hittills inte har räckt till för att få en sådan försörjning till stånd. Miljöhänsynen får sannolikt också betydelse för utbyggnaden av allmänna dagvattenanläggningar – särskilt i tätbebyggda områden som inte omfattas av en detaljplan och där kravet på en sådan planreglering tidigare ansetts hindra en
Prop. 2005/06:78
45
utbyggnad. Miljöhänsynen kommer förmodligen också att öka utrymmet för andra tekniska lösningar för dagvattenanläggningen än det konventionella bortledandet. Olika former av lokalt omhändertagande kan förväntas bli allt vanligare i områden utanför den centrala stadsbebyggelsen.
För användarna kommer dagvattentjänsterna i övrigt inte att te sig annorlunda. För huvudmannens hantering av detta avloppsvatten kräver dock miljöaspekten förändringar. Om dagvattenanläggningen inrättas på grund av miljöhänsyn, måste dagvattenhanteringen också ta sikte på att undanröja eller motverka de befarade risker för miljöstörningar som motiverat anläggningen, exempelvis genom att rena dagvattnet. Det innebär i sin tur, enligt
Som vissa remissinstanser har anfört kan det dock ifrågasättas om den i det här sammanhanget nytillkomna miljökostnaden i sin helhet skall bäras av
När förutsättningarna för utbyggnadsskyldigheten är uppfyllda, bör även fortsättningsvis gälla att den anläggning som behövs skall komma till stånd ”så snart det kan ske”. Naturligtvis innebär skyldigheten att det inte räcker med att initialt bygga en anläggning, utan att
Ny avloppsdefinition
Som angetts är det avseende dag- och dränvatten bara sådant vatten från ett område inom en detaljplan eller från en begravningsplats som i dag betraktas som avloppsvatten. Behov av markavvattning från bebyggelseområden lär typiskt sett också kunna hänföras till just detaljplanereglerade områden. I verkligheten kan dock ett sådant behov naturligtvis göra sig lika starkt gällande i andra bebyggelseområden. Planförutsättningarna är inte avgörande. Behovet av vattentjänster är mer beroende av bebyggelsens karaktär och utformning och områdets exploateringsgrad, markbeskaffenhet, arrondering och typografi. Det är därför inte ovanligt att allmänna dagvattenanläggningar även betjänar tätbebyggda områden som inte omfattas av en detaljplan. Lämpligen bör det också vara på det viset,
Prop. 2005/06:78
46
att det i första hand är det verkliga behovet som skall avgöra om en vattentjänst skall tillhandahållas eller inte. För
Liksom termen tätbebyggelse är formuleringen ”område med samlad bebyggelse” vagt i jämförelse med detaljplanekriteriet, men det måste ändå anses tillräckligt precist för att kunna användas i det här sammanhanget. Uttrycket medger dessutom en flexibel tillämpning som ökar möjligheterna att fånga in de vattentjänster som bör omfattas av lagens reglering. Utbyggnadsskyldighet bör alltså gälla om det i ett område med en samlad bebyggelse finns ett faktiskt behov av en samlad lösning av dag- och dränvattenfrågorna, dvs. när avvattningen av bebyggelseområdet med hänsyn till
Den nu föreslagna avloppsdefinitionen omfattar sådant bortledande av vatten som är markavvattning enligt miljöbalken. Enligt bestämmelserna om vattenverksamhet i 11 kap. miljöbalken avses med markavvattning ”åtgärder som utförs för att avvattna mark, när det inte är fråga om avledande av avloppsvatten, eller som utförs för att sänka eller tappa ur ett vattenområde eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål” (11 kap. 2 §). För markavvattning krävs tillstånd enligt miljöbalken och miljökraven på dagvattenhanteringen är något strängare inom detaljplanereglerade områden. Det är dock något som huvudmännen redan i dag måste ta hänsyn till och det har såvitt bekant inte vållat några problem.
Anläggningslagen (1973:1149) gäller inte för en allmän
Inrättande av gemensamhetsanläggningar regleras i olika lagar beroende på anläggningarnas ändamål. För bildandet av en markavvattningssamfällighet finns bestämmelser i 3 kap. lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Det är miljödomstolen som är prövningsinstans enligt den lagen. Av 1 § andra stycket anläggningslagen följer att anläggningslagen inte gäller när en domstol eller annan myndighet enligt bestämmelser i annan författning än fastighetsbildningslagen kan pröva frågan om att inrätta en gemensamhetsanläggning. Anläggningslagen tillämpas däremot vid inrättande av en gemensamhetsanläggning för avloppshantering och det är lantmäterimyndigheten som utför förrättningen. I såväl anläggningslagen som lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet finns hänvisningar till miljöbalken och vid tillämpningen används miljöbalkens avloppsdefinition.
Redan i dag gäller alltså olika regler för inrättande av gemensamhetsanläggningar och saken prövas av olika myndigheter. En samordning av
Prop. 2005/06:78
47
regelverken bör ske. I Regeringskansliet bereds för närvarande ett förslag med ändringar i anläggningslagen som bl.a. tar sikte på bildande av gemensamhetsanläggningar för markavvattning enligt anläggningslagen.
Räddningstjänstens behov av släckvatten
Det kan förefalla rimligt, åtminstone praktiskt sett, att huvudmannen för en allmän
Mycket talar mot en utvidgning av den allmänna
Även om leverans av släckvatten inte bör regleras som en obligatorisk vattentjänst är det lämpligt att huvudmannen i alla fall har ett visst, om än begränsat, ansvar i detta hänseende. Ansvaret för detta bör följa av bestämmelserna om hur en allmän
Mer bebyggelseanknutet är däremot det förebyggande brandskydd som installeras i byggnader i form av sprinkleranläggningar. I dessa fall är det dessutom fastighetsägaren som bär kostnadsansvaret. Sprinkleranläggningens latenta behov av en omedelbar och omfattande vattentillförsel omfattas enligt nuvarande praxis knappast av de vattenförsörjningstjänster för hushållsändamål som huvudmannen för en allmän
Prop. 2005/06:78
48
andra anordningar inom fastigheten. Det är fastighetsägarens ansvar att Prop. 2005/06:78 iaktta gällande föreskrifter om brandskyddet.
Länsstyrelsens tillsyn
Den nuvarande ordningen att länsstyrelsen har ett tillsynsansvar för att kommunerna fullgör sina skyldigheter enligt
Länsstyrelsen bör alltså även i fortsättningen kunna förelägga kommunen att vid vite fullgöra sina skyldigheter att ordna med vattentjänster. Om ett föreläggande förenas med vite, måste det konkretiseras så som förutsätts i lagen (1985:206) om viten.
En fråga är hur länsstyrelsens möjlighet att förelägga kommunen att vidta åtgärder förhåller sig till den kommunala självstyrelsen. Möjligheten fanns redan i 1955 års
5.6Verksamhetsområdet
Regeringens förslag: En allmän
Ett verksamhetsområde får inskränkas så att det inte omfattar en bebyggelse som uppenbarligen saknar behov av allmänna vattentjänster. Om ett verksamhetsområde inskränks skall huvudmannen ersätta de fastighetsägare som inte längre omfattas av verksamhetsområdet för den skada som eventuellt uppkommer.
Nu gällande bestämmelser om att länsstyrelsen får besluta om verksamhetsområdet och om att länsstyrelsen skall ha uppgifter om verksamhetsområdet tas bort ur
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
49
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig specifikt över Prop. 2005/06:78 förslagen är i princip samtliga positiva till dem (Statens
Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Lantmäteriverket, Lunds kommun, Borås kommun, Örebro kommun, Borlänge kommun, Storumans kommun, Svenska kommunalarbetarförbundet och Svenskt vatten).
Skälen för regeringens förslag
Gällande rätt
Enligt gällande rätt är en allmän
Ett verksamhetsområde kan vara inskränkt till att bara gälla en viss eller vissa vattentjänster. Det kan alltså finnas olika verksamhetsområden för en och samma allmänna
Ett bestämt verksamhetsområde kan bara inskränkas under speciella förhållanden när det inte längre finns något behov av den allmänna anläggningen. Som nämnts i avsnittet om allmänförklarade
Det är genom verksamhetsområdet som lagens offentligrättsliga regelsystem med dess rättigheter och skyldigheter i
50
Verksamhetsområdet behöver vara bestämt | Prop. 2005/06:78 |
Med hänsyn till det offentligrättsliga förhållandet mellan huvudmannen | |
för den allmänna anläggningen och användarna är det viktigt att området | |
för |
|
samhetsområde på det sätt som sker i dag. Verksamhetsområdet omfattar | |
först och främst fastigheter eller bebyggelse för vilken vattenförsörjning | |
och avlopp redan har ordnats genom anläggningen. Som anförts ovan kan | |
det finnas bebyggelse utanför verksamhetsområdet som på privaträttslig | |
grund betjänas av den allmänna anläggningen. Det avser bebyggelse som | |
inte har ett sådant samband med bebyggelsen inom verksamhetsområdet | |
att |
|
eller ligger inom det område där förutsättningarna för kommunens ut- | |
byggnadsskyldighet är uppfyllda, bör däremot omfattas av verksamhets- | |
området. Det är knappast godtagbart – som i dag förekommer på sina håll | |
– att relativt stora bostadsområden med eget internt distributionsnät för- | |
läggs utanför verksamhetsområdet, trots att den allmänna anläggningen | |
betjänar dem med både vatten och avlopp. En |
|
slag, som för sin försörjning är helt beroende av den allmänna anlägg- | |
ningens tjänster, bör inte undantas från verksamhetsområdet. Användarna | |
där skall inte behöva finna sig i ett för dem betydligt sämre |
|
förhållande än vad andra som betjänas av den allmänna anläggningen har. | |
Förutom den redan anslutna bebyggelsen bör verksamhetsområdet, lik- | |
som i dag, omfatta den bebyggelse för vilken vattenförsörjning och av- | |
lopp kommer att behöva ordnas genom den allmänna anläggningen. Först | |
när den planerade utbyggnaden av anläggningen har kommit så långt att | |
nödvändiga anordningar för fastigheternas anslutningar kan förväntas bli | |
utförda inom en nära överskådlig framtid bör denna bebyggelse tas med. | |
Så snart ett verksamhetsområde har utvidgats kan berörda fastighetsägare | |
komma att kräva att förbindelsepunkter genast skall upprättas för fastig- | |
heternas anslutning och huvudmannen har, enligt nuvarande reglering, i | |
ett sådant läge bara rätt till det anstånd med ordnandet som behövs för att | |
samordningen med andra arbeten inte skall väsentligt försvåras. | |
Beslut om en |
|
Fastställandet av en allmän |
|
betydelsen att |
|
ande för såväl huvudmannen som ägarna till de fastigheter som finns i | |
verksamhetsområdet. Ett beslut om verksamhetsområdets avgränsning | |
kan omfatta i stort sett all tätbebyggelse i en kommun. I fråga om gene- | |
rell verkan kan alltså ett sådant beslut vara fullt jämförbart med ett norm- | |
givningsbeslut. Det kan däremot vara mer tveksamt om det verkligen är | |
ett beslut om rättsliga normer. Att besluta om verksamhetsområdet hand- | |
lar egentligen bara om att avgränsa det geografiska område inom vilket | |
vattenförsörjning och avlopp – eller någon eller några av vattentjänsterna | |
– skall ordnas genom en allmän |
|
inget om skyldigheter eller rättigheter av något slag. De indirekta rätts- | |
verkningarna är dock ofrånkomliga. Man skulle lika gärna kunna se be- | |
slutet om verksamhetsområde som ett beslut om att |
|
skall gälla inom det utpekade området i kommunen. Sett på det viset kan | |
beslutet anses vara ett normbeslut. | 51 |
Som Lagrådet har anfört är dock den personkrets som blir direkt berörd av ett beslut om verksamhetsområde bestämd och avgränsad – ägare av fastigheter eller de som har särskild rätt till fastigheter inom området, vilket också kommer ha en fast geografisk avgränsning. Lagrådet har också påpekat att ett beslut om verksamhetsområde, i likhet med vad som gäller för t.ex. beslut om antagande av detaljplaner och områdesbestämmelser, får ”anses ha sådana karaktäristika att det kan ses som ett mot berörda sakägare inom området riktat förvaltningsbeslut av sådan art att det bör kunna bli föremål för domstolsprövning, i allt fall inom den prövningsram som nu gäller när ett avgörande i ett förvaltningsärende prövas enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut”. Liksom Lagrådet anser regeringen därför att rätten för kommunen att fatta beslut om verksamhetsområde för den allmänna
Verksamhetsområdets avgränsning
Innan ett verksamhetsområde bestäms behövs en noggrann planering och en grundlig undersökning av de närmare förutsättningarna för anläggningens utformning, drift och finansiering. Om kommunen inte förfogar över egna resurser för uppgiften eller av annan anledning inte anser sig böra ta hand om huvudmannaskapet, måste en uppgörelse träffas med den som skall vara huvudman för anläggningen, exempelvis ett kommunalt
Förbudet i 4 § andra stycket den nuvarande
Prop. 2005/06:78
52
Bestämmelserna i 6 § nuvarande
Kommunen måste för sin planering och uppföljning av den allmänna
Inskränkning av ett bestämt verksamhetsområde
Det har länge varit ett önskemål från kommunalt håll att kunna inskränka ett redan bestämt verksamhetsområde när underlaget för en rationell drift av den allmänna anläggningen sviktar. I dag är det osäkert om lagen alls medger någon möjlighet att inskränka ett verksamhetsområde i den del där vattentjänsterna redan har tagits i anspråk. En möjlighet att inskränka ett verksamhetsområde har tidigare föreslagits av Plan- och byggutredningen men har inte lett till lagstiftning.
Förutsättningarna för en rationell drift av verksamheten och ett effektivt nyttjande av de allmänna
Ett bestämt verksamhetsområde bör till en början kunna inskränkas till den del det faktiskt inte har tagits i anspråk, dvs. där den allmänna anläggningen inte har byggts ut, där ingen fastighetsägare har hävdat någon användningsrätt och där det inte finns något aktuellt behov av att lösa vafrågorna för en befintlig eller planerad bebyggelse i ett större sammanhang. I början av
Prop. 2005/06:78
53
hetsområde infördes, kunde det hända att omfattningen av det beslutade verksamhetsområdet mer kom att spegla kommunens allmänna ambitioner och inte alltid helt välgrundade förväntningar om en framtida bebyggelseutveckling än kommunens skyldighet enligt
En inskränkning av verksamhetsområdet bör också ske för sådana bebyggelseområden som i och för sig kan ha ett behov av vattentjänster men där detta uppenbarligen inte svarar mot kommunens skyldighet att ordna en allmän
För att en sådan inskränkning skall kunna tillåtas måste det, för det första, vara klart att berörda fastigheters behov av vattentjänster lämpligen kan tillgodoses på något annat sätt som är godtagbart från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Det som ligger närmast till hands är naturligtvis att den allmänna anläggningen i görlig mån omvandlas till en eller flera enskilda anläggningar. Hur det skall gå till och vilka andra lösningar som kan komma i fråga, blir en uppgift för huvudmannen för den allmänna anläggningen att komma överens med fastighetsägarna om. Det blir nödvändigt att finna enskilda lösningar som också långsiktigt kan vara godtagbara som alternativ till de allmänna vattentjänsterna.
Även om det är kommunen som beslutar om inskränkningen av verksamhetsområdet, kommer initiativet normalt från huvudmannen. En inskränkning förutsätter att kommunen och huvudmannen kommer överens och att huvudmannen lyckas förhandla fram godtagbara ersättningslösningar med fastighetsägarna.
Fastighetsägarna bör alltså ha rätt till ersättning för den skada som de kan lida till följd av att en inskränkning görs. En sådan skada torde normalt dock inte kunna anses drabba andra fastigheter än sådana för vilka skyldighet har inträtt att betala avgifter för fastighetens anslutning och sådana för vilka ägaren genom en betalning av anläggningsavgift eller genom någon annan åtgärd tydligt har hävdat sin rätt att använda den allmänna anläggningen.
Om ett verksamhetsområde inskränks på grund av att bebyggelsen i fråga uppenbarligen inte räcker till för att kommunen skall vara skyldig att betjäna den med allmänna vattentjänster, kan detta innebära en skada för de fastigheter som därigenom blir hänvisade till enskilda lösningar för sin
Prop. 2005/06:78
54
omställningen till enskilda lösningar. Ofta kan det vara lämpligt att hu- Prop. 2005/06:78 vudmannen sköter omställningen. I den mån fastighetsägarna deltar i om-
ställningsarbetet och ordnar de egna anläggningar som behövs, bör huvudmannen ersätta dem för deras kostnader. Om huvudmannen bekostar omställningen till de enskilda lösningarna, synes fastighetsägarnas skada normalt vara begränsad till förlusten av rätten till de allmänna vattentjänsterna. Denna rätt bör kunna värderas till vad det kostar att få del av dessa tjänster, dvs. anläggningsavgiften för fastighetens anslutning enligt gällande
5.7Ordnandet och driften av en allmän
Regeringens förslag: Ordnandet och driften av en allmän
Vad som menas med förbindelsepunkt, dvs. gränsen mellan den allmänna
Om en enskild anläggning blir onyttig till följd av att en allmän vaanläggning ordnas eller utvidgas skall huvudmannen betala skälig ersättning.
Huvudmannen skall underrätta användarna om vattenavstängningar och andra väsentliga förändringar i möjligheterna att använda anläggningen.
Bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar utmönstras ur
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen har inte föreslagit någon justering av bestämmelsen om ersättning för onyttiga anordningar.
Remissinstanserna: Några direkta invändningar har inte riktats mot förslaget att god hushållning med naturresurser, liksom andra behovsrelaterade allmänna intressen, skall beaktas vid utformningen och driften av
anläggningen. Storumans kommun har påpekat att det i betänkandet ges
55
lite vägledning om vad som avses hushållning. Norrköpings kommun har anfört att det bör klarläggas att det är huvudmannens skyldighet att ordna eller planera för reserver i sådan omfattning att risken för ett långvarigt och därmed hälsovådligt avbrott elimineras. Enligt Krisberedskapsmyndigheten saknas det dock anledning att i lagen detaljera vilka krav på säkerhet som skall gälla för allmänna
Skälen för regeringens förslag
Gällande rätt
Huvudmannens ansvar att konstruera och driva en allmän
Miljöbalkens bestämmelser och föreskrifter med stöd av balken torde omfatta driften av en allmän
Beträffande vilka anordningar som en allmän
Av lagen framgår vidare att en allmän
Huvudmannen är vidare skyldig att underhålla anläggningen, t.ex. genom att se till att anläggningens kapacitet inte sätts ned genom avlagringar i ledningarna, inväxande rötter eller att nödvändiga pumpanordningar fungerar. Underhållsskyldigheten gäller så länge anläggningen be-
Prop. 2005/06:78
56
hövs. En avveckling torde komma i fråga endast undantagsvis om anläggningen inte längre behövs från allmän synpunkt. Det finns exempel på att enskilda
Enligt 12 a §
I
En
I
Allmänna krav för ordnandet och driften av en allmän
Även i fortsättningen skall en allmän
Prop. 2005/06:78
57
stiftningen inte är någon miljölagstiftning av traditionellt slag utan huvudsakligen reglerar vad som krävs av huvudmannen och av dem som använder anläggningen. Det är dock en självklarhet att en allmän vaanläggning som inrättats för det ändamål som
Resurshushållning
Av miljöbalkens inledande syftesbestämmelse framgår att miljöbalken skall tillämpas så att återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås. Vidare gäller enligt de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken att alla som bedriver eller vidtar en åtgärd skall hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. Detta gäller all verksamhet som faller under miljöbalkens reglering, alltså även i frågor om vattenförsörjning och avlopp. Naturligtvis bör en allmän
Återvinning av näringsämnen
Naturvårdsverket har i rapporten 5214 ”Aktionsplan för återföring av fosfor ur avlopp” föreslagit att det i
Naturvårdsverkets rapport, som har remissbehandlats, har i de delar som rör
Regeringen instämmer i
Prop. 2005/06:78
58
vattentjänster. De krav som därmed skall tillgodoses är alltså inte enbart sådana specifika krav som följer av beslut eller författning utan även krav som kan anses följa av miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Det bör dock inte i
Avloppsplaner
I Naturvårdsverkets omnämnda rapport behandlas också frågan om avloppsplaner som underlag för bl.a. beslut om framtida avloppssystem, inklusive återföring av näringsämnen. Flera omständigheter talar för lämpligheten av en samlad kommunal planering av avloppshanteringen, inte enbart inom verksamhetsområdet för den allmänna
Kommunerna har redan i dag ett övergripande ansvar för planeringen av vattenförsörjning och avloppshantering. För allmänna vattentjänster sker detta genom bestämmande av verksamhetsområdet – låt vara att verksamhetsområdet i dag bestäms av
Avloppsplanering eller annan
Räddningstjänstens och andra allmänna intressens behov av vattentjänster
Som tidigare konstaterats bör varken leverans av släckvatten eller vattenförsörjning för andra liknande ändamål ses som en obligatorisk vattentjänst. Däremot bör huvudmannen i viss omfattning vara skyldig att anpassa anläggningen så att den tillgodoser exempelvis räddningstjänstens behov.
Räddningstjänsten regleras genom lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, som den 1 januari 2004 ersatte räddningstjänstlagen (1986:1102).
Prop. 2005/06:78
59
Kommunen skall ansvara för räddningstjänsten inom kommunen, utom när ansvaret undantagsvis faller på staten.
De befintliga vattenledningsnäten är ofta utförda och dimensionerade med beaktande av räddningstjänstens behov av släckvatten. När det är möjligt, är det givetvis också lämpligt att såväl
Behovet av tillgång till släckvatten har i viss mån förändrats. Släckvattenförsörjningen tillgodoses i dag i stor utsträckning genom tankfordon. Trenden går dock mot allt mindre insatsstyrkor som inte möjliggör släckning med tankfordon. Även om det alltså inte i samma utsträckning som förr krävs en anpassning av den allmänna
Det är rimligt att låta räddningstjänsten, och inte
Räddningstjänstens särskilda behov talar för att sådana vattentjänster i första hand bör regleras i avtal. I fråga om att använda vattenledningsnätet borde det inte möta alltför stora svårigheter för huvudmannen och räddningstjänsten att komma överens om vad som skall gälla. Om en sådan överenskommelse däremot inte kan träffas, kan räddningstjänsten inte utifrån
Detta hindrar inte att huvudmannen ändå kan ha ett ansvar att i görlig utsträckning tillgodose allmänna intressen av detta slag, när det är förenligt med den allmänna
Prop. 2005/06:78
60
Prop. 2005/06:78
Risk- och sårbarhetsaspekter
Allmänna
Det kan många gånger finnas anledning att vidta särskilda säkerhetsåtgärder för att skydda den allmänna
Genom förslaget att anläggningen skall fylla skäliga anspråk på säkerhet har dessa risk- och sårbarhetsaspekter beaktats. Det är inte lämpligt att i lagtexten mera detaljerat föreskriva vilka åtgärder som skall vidtas. Det får överlämnas till huvudmannens bedömning med hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller för anläggningen. Kostnader för motiverade säkerhetsåtgärder mot t.ex. sabotage och terrorhandlingar måste betraktas som nödvändiga kostnader för
Förbindelsepunkt
Med ”förbindelsepunkt” avses, enligt gällande rätt och som den kommit till uttryck i praxis, gränsen mellan den allmänna anläggningen och fastigheternas
Enligt gällande rätt skall förbindelsepunkten förläggas i fastighetens omedelbara närhet. Det är normalt inte rimligt att fastighetsägaren skall behöva förlägga fastighetens installationer på annans mark. Att förbindelsepunkten skall vara belägen i fastighetens omedelbara närhet innebär dock inte nödvändigtvis att den måste upprättas så nära fastighetens byggnad eller anläggning som möjligt. För s.k. skafttomter är huvudmannen berättigad att förlägga förbindelsepunkten där skaftet mynnar i gatan, oavsett var på fastigheten bebyggelsen är belägen. Liksom fastighetsägaren i princip inte skall behöva svara för ledningar utanför den egna fastigheten skall å andra sidan inte heller huvudmannen enligt huvudregeln behöva ha ansvaret för ledningar och andra anordningar inne på tomt- eller kvartersmark.
Närhetskravet kan inte vara absolut. Om det på grund av terrängförhållandena eller liknande inte är lämpligt, eller i vart fall förenat med betydande merkostnader, att förlägga förbindelsepunkten i fastighetens omedelbara närhet bör det, liksom enligt gällande rätt, finnas en möjlighet att undantagsvis bestämma en annan plats för förbindelsepunkten. Motsvarande bör gälla om den rättsliga fastighetsindelningen är sådan att
det för en viss fastighet inte är möjligt att i gatumark förlägga en förbin-
61
delsepunkt, exempelvis om fastigheten har avstyckats från en annan och då tillförsäkrats rätt till anslutning till en gata (exempelvis genom servitut). Också när fastighetsägarna valt att inrätta en gemensamhetsanläggning eller på annat liknande sätt inrättat ett internt distributionsnät för vatten och avlopp bör närhetskravet i vissa fall kunna frångås för var och en av fastigheterna till förmån för en gemensam förbindelsepunkt. Det nämnda exemplet överensstämmer med vad som i
Förbindelsepunkt för tredimensionella fastigheter
Reglerna om tredimensionell fastighetsindelning, som trädde i kraft den 1 januari 2004, medför att en fastighet skall kunna avgränsas inte enbart i markplanet utan även i vertikalplanet, dvs. i höjd och djupled. Vid tredimensionell fastighetsindelning kan det vara svårt att upprätthålla kravet på omedelbar närhet. Om den tredimensionella fastigheten avser en del av en byggnad, utan anknytning till markplanet, är svårigheten uppenbar. Inte heller för en tredimensionell fastighet som är belägen under markytan är det alltid möjligt att upprätta en förbindelsepunkt i fastighetens omedelbara närhet. I propositionen 2002/03:116 ges en del exempel på tredimensionell fastighetsindelning och hur sådana fastigheter avgränsas. Bara undantagsvis kan det förutsättas att den tredimensionella fastighetens gräns sammanfaller med den tidigare traditionella fastighetens gräns.
Det finns olika tänkbara sätt att hantera de tredimensionella fastigheterna i det
Frågan är om en förläggning i den omedelbara närheten bör vara huvudregeln också för de tredimensionella fastigheterna. I många fall skulle detta leda till mindre lyckade eller olämpliga lösningar, exempelvis att huvudmannen skulle ansvara för en allmän
Om huvudregeln formellt sett skall gälla för alla slags fastigheter bör det för tredimensionella fastigheter därför regelmässigt få anses finnas
Prop. 2005/06:78
62
särskilda skäl för en annan placering av förbindelsepunkten än vad som Prop. 2005/06:78 följer av kravet på omedelbar närhet.
I praxis har accepterats att en gemensam förbindelsepunkt för flera fastigheter som har ett gemensamt ledningsnät inom ett kvarter förlagts där gemensamhetsanläggningen ansluter till den allmänna ledningen. Motsvarande har accepterats för servitut. Eftersom rätten till vatten och avlopp normalt får antas komma att tillförsäkras den tredimensionella fastigheten genom en gemensamhetsanläggning är det redan enligt gällande rätt möjligt att i sådana fall frångå närhetskravet för den enskilda fastigheten. Detta betraktelsesätt är också det enda rimliga.
Avtal om förbindelsepunkt
Det har ansetts vara tveksamt om huvudmannen och enskilda användare kan träffa avtal om förbindelsepunktens läge. När huvudmannen och användaren är ense om var förbindelsepunkten skall förläggas, bör det dock finnas ett visst utrymme för att träffa avtal om detta. Det kan gälla att förbindelsepunkten förläggs såväl med frångående av närhetskravet som inne på tomtmark. Avtalsmöjligheten kan dock inte vara helt fri. Huvudmannen skall inte kunna utnyttja avtalsmöjligheten för att genomdriva en för fastigheten mycket ofördelaktig placering av förbindelsepunkten, om det inte finns sakliga skäl för den. Genom att avtalsmöjligheten måste rymmas inom den offentligrättsliga regleringen behövs ingen särskild föreskrift om den i lagtexten.
Huvudmannen skall liksom i dag vara skyldig att underrätta fastighetsägaren om punktens läge inom den tid som är skälig för att fastighetsägaren skall kunna planera för fastighetens utnyttjande. Det behöver inte föreskrivas någon särskild form för underrättelsen. Normalt ligger det i huvudmannens intresse att kunna visa att en underrättelse skett.
Omfattningen av huvudmannens ansvar och vad som ingår i den allmänna
Av bestämmelserna om vad som ingår i den allmänna
63
Hur |
Prop. 2005/06:78 |
ningar en allmän |
|
krävs i det enskilda fallet måste bedömas utifrån de särskilda förutsätt- | |
ningar som råder för varje anläggning. Inte heller finns det några mera | |
utförliga bestämmelser om hur anläggningen skall vara utförd. Flertalet | |
deras allmänna |
|
tionen Svenskt vattens normalförslag till allmänna bestämmelser. Där | |
anges att en allmän anläggning består av vattenverk, avloppsreningsverk, | |
ledningsnät, reservoarer och pumpstationer samt andra anordningar, som | |
behövs för att tillgodose anläggningens ändamål. I ledningsnätet ingår | |
allmänna delar av servisledningar fram till förbindelsepunkter som hu- | |
vudmannen bestämt för varje fastighet. | |
I de flesta fall torde det stå klart vilka anordningar som krävs för att | |
anläggningen skall fylla sitt ändamål. Det behöver inte preciseras närmare | |
i lagtexten. Ibland kan det däremot ifrågasättas om en viss anordning | |
behövs för att den allmänna |
|
om anordningen enbart kan anses nödvändig för fastighetens egen in- | |
stallation. I rättspraxis är det är främst s.k. |
|
tryckavlopp, som varit föremål för sådana överväganden. I praxis har den | |
omständigheten att |
|
tigheternas |
|
för sig är oförenlig med de krav som ställs upp i |
|
domstolens dom |
|
När det gäller kravet på att anläggningen skall tillgodose skäliga | |
anspråk på säkerhet kan det inte heller anses finnas något behov av en | |
precisering i lagtexten. Det är inte möjligt att utifrån den rättspraxis som | |
utbildats fastslå några generella normer som är lämpliga för lagtext. Lik- | |
som i dag bör bedömningen av om en anläggning uppfyller skäliga an- | |
språk på säkerhet göras i det konkreta fallet. | |
Lokalt omhändertagande av dagvatten | |
Om en allmän |
|
kan det ofta göras utan att bygga ett ledningsnät. Bortledande och avrin- | |
ning kan ske även över mark eller i diken. Huvudmannen kan dock ha | |
anledning att bygga särskilda anordningar även för denna hantering, t.ex. | |
fördröjningsmagasin och kortare ledningsnät. Sådana anordningar bör | |
anses ingå i den allmänna |
|
När befintliga avrinningsmöjligheter utnyttjas för att ta om hand dag- | |
vatten upprättas ingen förbindelsepunkt. Någon klar avgränsning mot vad | |
som skall anses ingå i fastighetens |
|
ken är i och för sig att särskilda anordningar för dagvattenavledning inte | |
skall behövas inne på fastigheterna. I vissa fall kan det dock förekomma | |
att fastighetsägaren behöver bygga sådana anordningar, även om huvud- | |
mannens hantering av dagvattnet inte är ledningsbundet. Sådana anord- | |
ningar omfattas inte av en allmän |
|
De anordningar som enligt |
|
männa |
|
som hör samman med sådana anordningar. Även om det enligt den nu | 64 |
föreslagna nya lagen kommer att vara möjligt att ta ut avgifter för dagvattenavledning genom lokalt omhändertagande (avsnitt 5.11), och sådan avledning måhända sker genom just sådana anordningar, bör dessa fortfarande hänföras till väg eller gata. Något skäl för en förändring på denna punkt har inte kommit fram.
Inte bara slutna rörsystem utan också en del öppna avrinningssystem kan ibland hänföras till den allmänna
Huvudmannens underhållsskyldighet
Den allmänna
Några förändringar i vad som skall förstås med en
Bestämmelserna i nuvarande 17 §
Inlösen av enskilda
Bestämmelsen i
Prop. 2005/06:78
65
gemensamt ledningsnät för flera fastigheter. Om det finns enskilda anordningar som har en sådan standard att de kan användas i den allmänna
Behovet av regler om inlösen har i och för sig minskat i takt med att allmänna
Ersättning för onyttiga anordningar
En bostadsfastighet har så gott som alltid behov av anordningar för vattenförsörjning och avloppshantering. När en samlad lösning av
Enskilda lösningar förekommer även inom områden där förutsättningar för en utbyggnad av en allmän
Rätten till ersättning för onyttiga enskilda anordningar beror alltså inte på att ett myndighetsingripande hindrar ett visst nyttjande. Fastighetsägaren har fortfarande kvar äganderätten till anordningarna, men kan på grund av den ordnade allmänna
Trots kommunens skyldighet att snarast se till att en allmän
Prop. 2005/06:78
66
Enligt domstolen kommer utredningens föreslagna ersättningsregel normalt att innebära att det inte utgår någon ersättning för enskilda anläggningar som blivit onyttiga. Mot denna bakgrund anser regeringen att en eventuell ersättning bör bestämmas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till anordningens art, ålder och skick. Möjligen kan viss hänsyn tas till den nytta för fastighetsägaren som det innebär att fastigheten blir ansluten till en allmän
Tillfälliga inskränkningar i tillhandahållandet av vattentjänster
Huvudmannen bör, trots lagstadgade skyldigheter, kunna tillfälligt begränsa tillgången till vattentjänster när detta är nödvändigt, t.ex. för att förebygga skador eller för reparationer och tillsyn. Även om huvudmannen är skyldig att se till att anläggningen alltid fyller sitt ändamål ligger det i sakens natur att tillfälliga och kortvariga inskränkningar i möjligheten att använda anläggningen vid sedvanliga reparations- och underhållsarbeten måste kunna förekomma utan att detta kräver författningsstöd. Vid mer omfattande inskränkningar bör huvudmannen däremot kunna anses ha skyldighet att ordna med lämpliga ersättningstjänster.
Det finns dock skäl att ålägga huvudmannen en skyldighet att informera berörda användare om planerade leveransinskränkningar, särskilt med hänsyn till att inskränkningarna kan medföra olägenheter och risker för skador. Denna skyldighet bör följa direkt av lagen och lämpligen införas i anslutning till bestämmelserna om huvudmannens ansvar för driften av anläggningen.
Miljökonsekvensbeskrivningar
Behovet av bestämmelsen i 12 a §
En allmän
Prop. 2005/06:78
67
bara omfattar allmänna
ningar. Någon tillståndsprövning eller annan motsvarande prövning av anläggningen sker inte enligt
5.8Rätten att använda en allmän
Regeringens förslag: Rätten att använda en allmän
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Statens
hälso- och miljöskäl från objektiva utgångspunkter tala för att en fastighet inom en allmän
Bakgrund: Den centrala regleringen av rättsförhållandet mellan huvudmannen för en allmän
Med fastighetsägare jämställs den som enligt bestämmelserna i 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) i vissa fall anses som ägare av en fastighet. När omständigheterna föranleder det skall
68
datorer och ägare av hus eller andra anläggningar på ofri grund kan ha samma rättigheter och skyldigheter som en fastighetsägare.
Om huvudmannen har träffat avtal med någon annan än fastighetsägaren, exempelvis en nyttjanderättshavare, om användning av den allmänna anläggningen gäller för denne vad som i lagen sägs om fastighetsägare. Frågor om användningsrätt och avgiftsskyldighet regleras då genom avtalet om användningen.
Skälen för regeringens förslag
Rätten att använda en allmän
För att en fastighetsägare skall ha rätt att använda den allmänna
För det andra krävs att det aktuella behovet av vattentjänster inte med större fördel kan tillgodoses på annat sätt än genom den allmänna anläggningen. Samma gäller för fastighetsägarens avgiftsskyldighet, men då med en annan innebörd i praktiken. Det beror framför allt på att huvudmannen har bevisbördan för att behovet med större fördel kan tillgodoses på annat sätt. Om en fastighet har tagits in i verksamhetsområdet får det presumeras att huvudmannen har godtagit att fastigheten behöver betjänas av den allmänna anläggningen. Om huvudmannen har en annan uppfattning och fastighetsägaren vill använda anläggningen, blir det nödvändigt för huvudmannen att visa att ett annat alternativ vore bättre för fastigheten. Det kan möjligen lyckas i fråga om dagvattenavlopp från fastigheter där begränsade lokala lösningar har en naturlig tillämpning.
Fastighetsägarens rätt att använda den allmänna
Användningsrätten innebär inte att en fastighetsägare har rätt att utan vidare koppla sina
Anstånd med att bygga ut den allmänna anläggningen
Eftersom huvudmannen enligt lagförslaget inte längre kommer att kunna bestämma verksamhetsområdet själv, kommer huvudmannen att behöva en större möjlighet att genomföra utbyggnaden efter sin egen planering.
Prop. 2005/06:78
69
Huvudmannen bör ha rätt att följa en egen, antagen plan för att ordna en allmän
Förbud mot inkoppling av en bristfällig
Enligt
Med tanke på huvudmannens stora ansvar för vattentjänsterna, särskilt när det gäller vattenförsörjningen, framstår det som ett rimligt krav att huvudmannen skall kunna vägra anslutning av installationer som kan riskera säkerheten i
Bristerna kan vara av två slag. Det ena avser brister i installationen som kan orsaka skador på den allmänna anläggningen eller på annat sätt väsentligt störa dess funktion. Det kan exempelvis saknas nödvändiga återströmningsskydd i vatteninstallationen, eller att en avloppsinstallation saknar en oljeavskiljare som behövs. Andra liknande brister kan vara felkopplade ledningar som medför att spillvatten leds ut i en dagvattenservis och vatten från en enskild vattentäkt blandas med vatten från den allmänna anläggningen. En väsentlig brist hos en spillvattenservis skulle kunna vara att den läcker in för mycket ovidkommande vatten. Den andra typen av brister kan i och för sig sakna betydelse för den allmänna anläggningens tekniska funktion men ändå omöjliggöra eller väsentligt försvåra ett varaktigt användningsförhållande. Vatteninstallationen kan t.ex. sakna en godtagbar plats för en vattenmätare.
Med hänsyn till att användningen inte bör försvåra huvudmannens möjligheter att uppfylla de krav som från miljö- och hälsoskyddssynpunkt ställs på
Syftet är att skydda
Prop. 2005/06:78
70
skyldig att låta en
5.9Särskilda anordningar för användningen av en allmän
Regeringens förslag: Huvudmannen för en allmän
Fastighetsägaren skall upplåta nödvändigt utrymme för sådana anordningar, ha ett tillsynsansvar över anordningarna, svara för anordningarnas elförsörjning och anmäla fel och driftstörningar till huvudmannen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Förslaget till lagreglering av ansvaret för särskil-
da anordningar har fått ett blandat mottagande. Lunds kommun har tillstyrkt förslaget och anser att det väl synes överensstämma med senare års rättspraxis. Storumans kommun och Svenskt vatten har välkomnat att ansvarsförhållandena klargörs. Borås kommun har anfört att huvudmannen inte bör vara skyldig att bekosta anordningar eller installationer som redan finns på plats när lagändringarna införs, utan endast i fråga om nyinstallationer. I övrigt har det inte framförts några invändningar mot eller synpunkter på förslagen.
Skälen för regeringens förslag
Allmänt om särskilda anordningar
En allmän
Pumpar och andra anordningar som bara behövs för enstaka fastigheter omfattas normalt inte av huvudmannens ansvar enligt
Även inom konventionella avloppssystem kan det behövas avloppspumpstationer för att överbrygga höjdskillnader inom systemet. De anordningar som då krävs har givetvis ansetts behöva ingå i den allmänna
71
och fördyrar, områdets topografiska förhållanden en konventionell självfallslösning för avloppet. Det kan aktualisera ett val av något av de alternativa avloppssystem som har utvecklats för denna vattentjänst. Av särskilt intresse är s.k.
Genom några domstolsavgöranden har huvudmannen ålagts ansvaret trots att pumpenheterna förlagts på fastighetens sida om förbindelsepunkten. Detta har motiverats med att pumpenheterna har ett nära funktionellt samband med den allmänna
Ansvaret för anordningar som p.g.a. den allmänna
Även om den i dag gällande regleringen, där förbindelsepunkten utgör gränsen för huvudmannens ansvar, bör behållas som huvudregel finns det skäl att överväga en viss utvidgning av huvudmannens ansvar. Det rör sig om situationen att en viss anordning visserligen har förlagts på fastighetens sida om förbindelsepunkten men behövs på grund av den allmänna
Vad som främst kan motivera en reglering som utvidgar huvudmannens ansvar till att i vissa fall också omfatta anordningar efter förbindelsepunkten är, för det första, att det kan hävdas att huvudmannen – egentligen
När en
Prop. 2005/06:78
72
ägaren att behöva svara för sådana anordningar. I den situationen framstår förbindelsepunkten inte som en naturlig avgränsning av huvudmannens ansvar. Detta gäller särskilt när det rör sig om anordningar som kräver underhåll och även behöver bytas ut med jämna mellanrum. När särskilda anordningar krävs på grund av att huvudmannen valt ett visst system, och detta inte är motiverat enbart av en eller ett fåtal fastigheters särförhållanden, kan det alltså vara befogat att utvidga huvudmannens ansvar.
En nackdel med en sådan reglering är att den klara avgränsning som förbindelsepunkten innebär för huvudmannens ansvar inte gäller för vissa anordningar. Huvudmannen kommer att få en lagstadgad skyldighet att svara för anordningar som är belägna på tomtmark och kanske rent av inne i andras byggnader. Bestämmelserna i
Frågan är hur långt huvudmannens ansvar skall sträcka sig. Åtminstone bör huvudmannen ansvara för införskaffande och installation av de anordningar som behövs samt svara för service och underhåll. Den löpande tillsynen över anordningar som finns inne på fastigheterna bör dock fastighetsägaren stå för. Det bör också vara fastighetsägarens ansvar att underrätta huvudmannen om driftsstörningar och behov av åtgärder. Sådana löpande kostnader som inte avser underhållet av anordningarna men den fortlöpande driften bör normalt kunna läggas på fastighetsägarens ansvar.
För att kunna fullgöra sitt ansvar krävs att huvudmannen har rätt till nödvändiga utrymmen för de anordningar som behövs. Huvudmannen måste få ställa krav på hur dessa utformas och hur anordningarna inrättas, inte minst från arbetarskyddssynpunkt. Dessutom måste huvudmannen ha rätt till tillträde till sådana utrymmen. Det bör därför införas en bestämmelse om detta i lagen.
Den föreslagna regleringen omfattar också situationen att anordningen är motiverad såväl av fastighetens eget behov som av den allmänna anläggningens. Till exempel kan tänkas att en fastighet som ansluts till ett
Vattenmätare
Branschorganisationen Svenskt vattens normalförslag till bestämmelser om användningen av allmänna
Prop. 2005/06:78
73
samt att fastighetsägaren kostnadsfritt tillhandahåller en plats för vatten- Prop. 2005/06:78 mätaren och ger huvudmannen rätt till tillträde till mätarplatsen.
Bestämmelser om vattenmätning hör samman med avgiftsuttaget. Genom att vattenmätaren är belägen på fastighetssidan om förbindelsepunkten är den inte en del av den allmänna
5.10Användningen av en allmän
Regeringens förslag: I fråga om fastighetsägarens allmänna skyldigheter vid användningen av den allmänna
Om en fastighets
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte framfört några invändningar.
Skälen för regeringens förslag
Gällande rätt
Som tidigare konstaterats är rättsförhållandet mellan huvudmannen och användarna i huvudsak offentligrättsligt reglerat. Såväl huvudmannens ansvar gentemot fastighetsägarna som dessas skyldigheter vid användningen följer i första hand av
Av
De nuvarande reglerna skiljer sig i viss mån från 1955 års
74
mannen såvitt möjligt undveks. Huvudmannen hade möjlighet att meddela närmare föreskrifter.
Även om det i den nuvarande
Enligt 19 §
Branschorganisationen Svenskt vatten har allt sedan 1970 års
Eftersom det inte är möjligt, och ibland inte ens lämpligt, att i de allmänna bestämmelserna eller i avgiftstaxan förutse och reglera alla tänkbara uppkommande situationer vid användningen medger
Om fastighetsägaren åsidosätter sina skyldigheter vid användningen av den allmänna
Regleringen av hur den allmänna
Användningsförhållandet bör även i fortsättningen vara offentligrättsligt reglerat. I
Prop. 2005/06:78
75
fastighetsägarens användning av den allmänna anläggningen. Där bör framgå att fastighetsägaren har ett allmänt ansvar att inte använda anläggningen på ett sätt som medför en skada eller olägenhet för huvudmannen.
I fastighetsägarens allmänna ansvar ligger bl.a. ett förbud mot utsläpp av skadliga ämnen i den allmänna avloppsanläggningen. I branschorganisationen Svenskt vattens normalförslag till ABVA finns ett övergripande förbud mot sådana utsläpp med närmare angivande av föremål och ämnen. Sådana utsläpp är den största enskilda orsaken till skada eller olägenhet vid driften av den allmänna anläggningen. Även små utsläpp kan medföra allvarliga konsekvenser för huvudmannen. Ett motsvarande utsläppsförbud bör uttryckligen framgå av lagen.
Lagens allmänt angivna bestämmelser är inte tillräckliga i alla situationer. Olika uppfattningar kan förekomma i fråga om vad som är skadligt eller vad som annars kan medföra olägenheter. Det bör därför finnas en möjlighet att mer detaljerat ange vad som krävs av fastighetsägaren vid användningen. Ett bemyndigande om detta bör finnas i lagen.
Sådana föreskrifter om användningen som behöver vara anpassade till lokala förhållanden bör meddelas av kommunen. För att kommunen skall kunna meddela föreskrifter om användningen av en allmän
Sådana föreskrifter skall alltså avse fastighetsägarnas skyldigheter när de använder sig av anläggningens tjänster.
Vad som främst bör komma i fråga är föreskrifter som gör det möjligt att precisera vad fastighetsägaren får släppa ut i den allmänna avloppsanläggningen. Att fastighetsägaren rent allmänt är skyldig att använda anläggningen på ett sätt som inte orsakar olägenheter eller skada för huvudmannen eller andra användare och även förbjuds att släppa ut skadliga ämnen och liknande följer i och för sig redan av den föreslagna lagbestämmelsen om detta. Genom föreskrifter bör det vara möjligt att peka ut ämnen, föremål och annat som inte får släppas ut i anläggningen. Vidare bör det vara möjligt att inskränka fastighetsägares rätt till vattenuttag, särskilt för annat ändamål än som motsvarar hushållsförbrukning, när det annars finns risk för olägenheter vid driften av
Huvudmannen bör ha möjlighet att träffa överenskommelser med fastighetsägare om rätt för dessa att släppa ut avloppsvatten som har en avvikande sammansättning. Särskilt bör denna möjlighet användas för t.ex. industrikunder och andra som har behov av vattentjänster av annat slag än som omfattas av huvudmannens skyldigheter enligt lagen.
Prop. 2005/06:78
76
Särskilda anordningar för behandling av avloppsvatten | Prop. 2005/06:78 |
En fråga som har uppmärksammats i beredningen av lagförslaget är om | |
det bör finnas möjligheter att kräva särskilda anordningar hos fastighets- | |
ägaren för behandling av avloppsvattnet innan det släpps ut i den allmänna | |
anläggningen. Om avloppsvattnet innehåller exempelvis oljor eller fett i | |
mer än en obetydlig omfattning och därmed riskerar att medföra en skada | |
eller olägenhet för huvudmannen kan det vara lämpligt att anordningar | |
för avskiljning av sådana ämnen installeras hos fastighetsägaren. En så- | |
dan bestämmelse finns i Boverkets byggregler, som gäller vid ny- och | |
tillbyggnad men inte för befintlig bebyggelse. Som råd anger byggreg- | |
lerna att en avskiljare bör finnas om spillvattnet kan innehålla mer än | |
obetydliga mängder av slam eller fasta partiklar som ger en påtaglig risk | |
för avsättningar, fett eller andra ämnen som avskiljs vid spillvattnets av- | |
kylning, bensin eller andra brand- och explosionsfarliga vätskor eller olja | |
och andra i vatten olösliga ämnen. | |
Branschorganisationen Svenskt vattens normalförslag till ABVA inne- | |
håller inte något om installation av sådana avskiljare. Kommunerna bör | |
inte meddela sådana föreskrifter. Även om det säkert i många fall både är | |
lämpligt och rimligt att sådana anordningar installeras avser denna fråga | |
installationens beskaffenhet. Som tidigare nämnts hör föreskrifter om hur | |
en |
|
lagstiftningen. | |
Svenskt vattens normalförslag till ABVA innehåller också en bestäm- | |
melse som förefaller ta sikte mer på hur |
|
funktionen. Enligt bestämmelsen får en avfallskvarn installeras bara om | |
huvudmannen efter ansökan medger det. Bakgrunden till bestämmelsen | |
kan ha en historisk förklaring. I förarbetena till |
|
allmän rätt för huvudmannen att förbjuda installation av hushållsmaski- | |
ner skulle leda alltför långt och att det inte torde finnas anledning att för- | |
bjuda tvätt- och diskmaskiner. Beträffande avfallskvarnar ansågs där- | |
emot att dessa kunde föranleda att avloppsvattnet får en sammansättning | |
som i väsentlig mån avviker från det normala vilket kan skapa speciella | |
problem för huvudmannen. Huvudmannan ansågs därför ha möjlighet att | |
förbjuda eller närmare reglera villkoren för installation av apparater som | |
på ett besvärande sätt kan inverka på avloppsvattnets beskaffenhet (prop. | |
1970:118 s. 148 f). Svenskt vatten har i sitt remissvar anfört att det i den | |
nya lagen bör införas ett uttryckligt förbud mot användning av köks- | |
avloppskvarnar och andra anordningar eftersom huvudmannen annars | |
inte har någon möjlighet att kontrollera användningen av sådana anord- | |
ningar och att de ökade reningskostnaderna kommer att drabba samtliga | |
fastighetsägare, något som inte skulle överensstämma med att avgifterna | |
bör fördelas efter skälig och rättvis grund och att det är förorenaren som | |
skall betala. | |
Syftet med att installera avfallskvarnar är främst att kunna finfördela | |
hushållsavfall så att avfallet kan bortföras från fastigheten genom av- | |
loppssystemet. En ökad tillförsel av hushållsavfall jämfört med vad som | |
normalt tillförs avloppssystemet kan givetvis medföra problem, såsom | |
bl.a. stopp i ledningssystemet eller ökade mängder fett. Det väsentliga är | |
dock vilken beskaffenhet avloppsvattnet har, och det finns fog för den | |
ståndpunkten att avloppsvatten som innehåller fett och andra ämnen i |
77
sådan mängd att det medför olägenheter vid driften av den allmänna an- Prop. 2005/06:78 läggningen inte är av en sådan beskaffenhet att huvudmannen är skyldig
att ta emot det. Det bör även i detta sammanhang erinras om att Boverkets byggregler, som även rör
Avtal mellan huvudmannen och en användare
När en fastighets
5.11Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster
Regeringens förslag: En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän
Den som ansvarar för att allmän platsmark ställs i ordning och underhålls skall betala en avgift för bortledande av vatten från den allmänna platsmarken.
Avgifter för bortledande av vatten skall täcka kostnaderna för den rening av vattnet som behövs.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
78
Remissinstanserna: Lunds kommun har anfört att uppvärderingen av hushållningsaspekten kommer att bli förödande för kommunernas möjlighet att finansiera utbyggnaden av
Skälen för regeringens förslag
Fastighetsägarens avgiftsskyldighet enligt gällande rätt
Avgiftsskyldigheten regleras i 9 §
Fastighetsägaren är inte skyldig att betala avgifter för några andra tjänster än sådana om han faktiskt utnyttjar och sådana som fastigheten kan anses behöva vare sig de utnyttjas eller inte. Detta behov skall bedömas på objektiva grunder. Fastighetsägarens egen uppfattning om behovet tillmäts ingen självständig betydelse. Om det kan konstateras ett relevant behov av erbjudna vattentjänster uppkommer frågan om hur behovet tillgodoses med största fördel. Detta avgörs genom en samlad bedömning av rådande omständigheter mot bakgrund av fastighetens användningsmöjligheter på sikt.
Trots att det är en individuell prövning måste hänsyn tas till den omgivande bebyggelsen och områdets karaktär i övrigt. Detta har fått en allt större betydelse i rättspraxis. Om förhållandena i bebyggelseområdet i stort behöver en kollektiv lösning av
Prop. 2005/06:78
79
I praxis har behovet av rent vatten ofta ansetts kunna med större fördel tillgodoses genom fastighetens egen vattenbrunn, när brunnen har ett godtagbart vatten i tillräcklig mängd. En kostnadsjämförelse kan i sådana fall få fördelsbedömningen att väga över till förmån för det enskilda alternativet. I fråga om spillvattenavlopp lyckas däremot fastighetsägaren sällan visa att en enskild lösning är bättre. För en bostadsfastighet i ett tätbebyggt område, där ett allmänt avloppsnät har byggts ut, anses vanligt förekommande enskilda avloppsanordningar (trekammarbrunnar, septiska tankar etc.) i regel inte längre uppfylla anspråken på hygienisk standard. Eftersom fördelsbedömningen skall göras på längre sikt, gäller detta i stor utsträckning även om fastigheten bara nyttjas för fritidsändamål.
En fastighetsägare blir alltså avgiftsskyldig även om fastighetsägaren inte använder den allmänna
Obebyggda fastigheter kan ofta anses inte ha något behov av vattentjänster. Avgiftsskyldighet kan dock uppkomma om fastigheterna ligger inom en detaljplan och enligt planen är avsedda att bebyggas. I så fall skall, om det inte finns särskilda skäl för en annan bedömning, behovet av anordningar för vattenförsörjning och avlopp bedömas som om fastigheten var bebyggd enligt planen. Särskilda skäl för undantag från denna avgiftsskyldighet kan vara att det finns ett faktiskt eller rättsligt hinder att bebygga fastigheten.
Avgiftsskyldigheten inträder när huvudmannen har upprättat en förbindelsepunkt för fastighetens anslutning till den allmänna anläggningen och underrättat fastighetsägaren om detta. Tidpunkten för avgiftsskyldighetens inträde har betydelse bl.a. för avgifternas beräkning.
Huvudmannen har rätt att av ägarna till sådana fastigheter inom en detaljplan som är avsedda för bebyggande ta ut avgift för att vatten från allmänna platser inom planområdet avleds genom anläggningen. En sådan avgift får inte tas ut innan åtgärder för avledandet har blivit utförda. Däremot är denna avgiftsskyldighet inte beroende av att någon förbindelsepunkt upprättas eller att fastigheten har något individuellt behov av den vattentjänsten.
Skyldighet att faktiskt ansluta sig till den allmänna
Något krav på faktisk anslutning följer inte av vare sig rätten att använda den allmänna
Det förefaller dock varken lämpligt eller behövligt med föreskrifter om anslutningstvång, utan den anslutning som skall kunna framtvingas mot fastighetsägarens vilja bör även i fortsättningen grundas på de skäl och ske i den ordning som anvisas av hälso- och miljöskyddslagstiftningen.
Som bl.a. Statens
Prop. 2005/06:78
80
het som skall prövas mot behovet i det enskilda fallet. Eftersom hälso- och miljöskäl i praxis genomgående anses tala för att fastigheten behöver spillvattenanläggningen och att fastighetsägaren därför skall bidra till att täcka kostnaderna för anläggningen bör bestämmelserna förtydligas så att detta framgår tydligare.
God resurshushållning och utrymmet för småskaliga
Hur driften av allmänna
Inom verksamhetsområdet för en allmän
Detta tycks vara en framkomlig väg och reglerna om fördelsprövningen bör därför kompletteras så att det framgår av lagtexten att det särskilt skall beaktas i vilken mån de jämförda alternativen tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurserna. Några remissinstanser har önskat vägledning om vad som närmare avses med ”god hushållning med naturresurser”. Som exempel kan nämnas att om ett enskilt alternativ till en
Avgiftsskyldighet för bortledande av dagvatten från fastigheten
I många fall kan avvattningen av fastigheter i ett område ske miljömässigt bättre genom olika former av lokalt omhändertagande (s.k. LOD), dvs.
Prop. 2005/06:78
81
bortledande som inte alltid kräver ett särskilt ledningsnät. Avrinningen Prop. 2005/06:78 kan ske naturligt – över mark, via diken och bitvis kanske genom led-
ningar – till anlagda perkolationsmagasin, andra fördröjningsmagasin eller på annat sätt. Det från avgiftssynpunkt enda intressanta är om den utförda avvattningsanläggningen faktiskt fungerar eller inte. Det blir här liksom i övrigt huvudmannens sak att välja den bästa tekniken.
Skyldigheten att betala avgifter för vattenavledningen bör vara beroende av fastighetens behov av denna vattentjänst. Om behovet kan tillgodoses genom den allmänna anläggningen utan att ordna servisledningar till fastigheterna, bör avgiftsskyldighet uppkomma under samma förutsättningar som annars, dvs. när fastigheterna får tillgång till den via en upprättad förbindelsepunkt. Det innebär att avgiftsskyldighet också kan uppkomma för obebyggda fastigheter som enligt en detaljplan är avsedda att bebyggas. Andra obebyggda fastigheter bör inte kunna avgiftsbeläggas. Detta är värt att notera, eftersom verksamhetsområdet för tjänsten dagvatten med den nu föreslagna avloppsdefinitionen också kommer att kunna omfatta fastigheter som inte ligger i ett detaljplanelagt område.
I avsaknad av en förbindelsepunkt behövs en reglering av när avgiftsskyldigheten skall inträda i dessa fall och överväganden om hur rättsförhållandet i övrigt påverkas av att inte vara ledningsbundet.
Avgiftsskyldigheten bör inträda när huvudmannen har utfört en sådan dagvattenanläggning och underrättat fastighetsägaren om detta. Det får förutsättas att ordnandet av anläggningen har föregåtts av en ordentlig undersökning av behovet av vattentjänsten och att berörda fastighetsägare i detta sammanhang inte bara har blivit informerade om planerna i god tid utan också beretts tillfälle att lämna synpunkter.
Om en anläggning för bortledande av dagvatten ordnas och omfattar fastigheter vars ägare inte önskar vattentjänsten, får respektive fastighetsägare – för att komma undan avgiftsskyldigheten – på vanligt sätt efter underrättelsen om den utförda anläggningen göra invändning om att fastigheten inte behöver några anordningar för bortledande av dagvatten, att ett eventuellt sådant behov inte tillgodoses genom den utförda anläggningen eller att behovet i vart fall med större fördel skulle kunna tillgodoses på ett annat sätt. Behovsprövningen blir den samma vare sig det har upprättats en förbindelsepunkt för den vattentjänsten eller inte. Frågan om fastighetens behov av vattenavledning över huvud taget får också bedömas på vanligt sätt. Det innebär att prövningen normalt får utgå från presumtionen att fastigheten skall anses ha ett sådant behov, om vattnet från fastigheten inte kan tas om hand genom naturlig avledning till våtmarker eller vattendrag eller genom markinfiltration inom fastigheten eller på angränsande markområden från vilka vattenavledning inte sker genom huvudmannens försorg.
När vattentjänsten inte är ledningsbunden försvinner med förbindelsepunkten också den naturliga och skarpa gränsen mellan huvudmannens och fastighetsägarnas ansvar. Att bestämma vad som hör till den allmänna dagvattenanläggningen och till fastigheternas dagvatteninstallationer bör trots detta inte vara svårt.
82
Avgiftsskyldighet för bortledande av dagvatten från allmän platsmark | Prop. 2005/06:78 |
Som framgått gäller den nuvarande möjligheten att ta ut avgifter för bort- | |
ledande av dagvatten från allmänna platser bara inom detaljplanelagda | |
områden. Med allmänna platser avses i dessa fall detsamma som i plan- | |
och bygglagstiftningen, dvs. sådan mark som i en detaljplan eller i områdes- | |
bestämmelser har redovisats som allmän plats, t.ex. gator, torg och parker. | |
För |
|
lingen mellan bortledande av dagvatten från allmänna platser och en | |
detaljplan. Det är mer ändamålsenligt att kommunen – utan att vara | |
bunden av detaljplaneregleringen – på vanligt sätt får bestämma ett verk- | |
samhetsområde också för denna vattentjänst. | |
En avgiftsskyldighet för bortledande av dagvatten från allmänna plat- | |
ser gör att verksamhetsområdet inte bör vara större än vad som tydligt | |
kan anses ligga i |
|
områden, som alltid skall ingå, bör till verksamhetsområdet inte föras | |
andra områden än sådana för vilka bebyggelsen, i första hand bostads- | |
bebyggelsen, kräver att |
|
största verksamhetsområdet för bortledande av vatten från allmänna plat- | |
ser kommer därmed i princip att sammanfalla med verksamhetsområdet | |
för avvattning av enskilda fastigheter. På samma sätt som för andra | |
vattentjänster bör det kunna finnas flera från varandra skilda verksam- | |
hetsområden för bortledande av vatten från allmänna platser inom en och | |
samma kommun. | |
Inom ett bestämt verksamhetsområde bör alltså avgifter kunna tas ut | |
för att vatten genom den allmänna anläggningen leds bort från allmänna | |
platser. Avgiftsskyldigheten bör gälla först efter det att de åtgärder som | |
behövs för bortledandet har vidtagits och fastighetsägarna underrättats | |
om detta. Platser inom verksamhetsområdet som funktionellt och i övrigt | |
motsvarar vad som typiskt sett redovisas som allmän plats i en detaljplan, | |
vare sig de ligger inom eller utanför planlagt område, bör omfattas av | |
bestämmelsen om avgiftsskyldighet. Även inom ett planlagt område kan | |
det finnas platser som på detta sätt motsvarar en allmän plats utan att | |
vara redovisade som sådana i planen. Särskilt i områden med småhusbe- | |
byggelse är det vanligt att detaljplanen utformas med storkvarter. För- | |
utom byggnadstomter för husen innehåller storkvarteren en eller flera | |
kommunikationstomter, dvs. för hela husgruppen avsatta områden med | |
gemensam mark i form av gator och parker m.m. Sådana platser används | |
i regel för allmän trafik. De skiljer sig ofta inte till utformning eller an- | |
vändningssätt från de egentliga allmänna platserna i plan- och byggla- | |
gens mening. Vattenavledningen från sådan mark bör därför också kunna | |
ske enligt den föreslagna regleringen. För obebyggda tomter inom verk- | |
samhetsområdet bör däremot detaljplanerekvisitet för avgiftsskyldigheten | |
vara kvar för att tomten skall kunna anses höra till det |
|
intresse bortledandet sker. | |
På samma sätt som för bortledande av dag- och dränvatten från själva | |
fastigheterna får |
|
bortledande sker också från bebyggelseområdets allmänna platsmarker. | |
Denna vattentjänst kan alltså ofta anses ligga i fastighetsägarnas intresse. | |
Det bör överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra hur fastighetsägarnas | |
behov av vattentjänsten och nyttorekvisitet närmare bör bedömas. |
83
Prop. 2005/06:78
Kostnader för rening av det vatten som leds bort
Av bestämmelserna om avgiftsskyldigheten bör det klart framgå att avgifter för bortledande av vatten naturligtvis också skall täcka kostnaderna för den rening av vattnet som behövs från miljö- och hälsoskyddssynpunkt.
5.12 | Avgifternas storlek och grunderna för hur de | |||
beräknas | ||||
Regeringens förslag: Avgifterna får bestämmas som anläggnings- | ||||
avgifter och brukningsavgifter. Avgifterna får inte överskrida det som | ||||
behövs för att ordna och driva den allmänna |
||||
får avsättas för planerade framtida nyinvesteringar. | ||||
Avgifterna skall bestämmas så att kostnaderna fördelas på de av- | ||||
giftsskyldiga på ett rättvist och skäligt sätt. Om särskilda förhållanden | ||||
gör att kostnaderna för en viss fastighet i beaktansvärd omfattning av- | ||||
viker från andra fastigheter, skall avgifterna bestämmas med hänsyn | ||||
till skillnaderna. Avgifter för bortledande av vatten från allmän plats- | ||||
mark skall fördelas mellan fastighetsägarna och dem som ordnar och | ||||
underhåller den allmänna platsmarken enligt vad som är skäligt med | ||||
hänsyn till den allmänna platsmarkens omfattning och fastighetsägar- | ||||
nas nytta av vattentjänsten. | ||||
En anläggningsavgift skall motsvara fastighetens andel av kostna- | ||||
den för att ordna den allmänna |
||||
skall avse drift- och underhållskostnader, kapitalkostnader för investe- | ||||
ringar och andra kostnader för en allmän |
||||
av en anläggningsavgift. Om det under en viss del av året krävs sär- | ||||
skilda åtgärder för en vattentjänst, får en brukningsavgift för en sådan | ||||
säsong bestämmas på andra beräkningsgrunder än under året i övrigt. | ||||
Avgifternas belopp och beräkningsgrunderna skall framgå av en taxa | ||||
enligt föreskrifter som kommunen meddelar. Kommunen får överlåta | ||||
åt huvudmannen att bestämma beloppen enligt med taxeföreskrifterna. | ||||
Utredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens. | ||||
Enligt utredningens förslag skall dock den som ansvarar för att allmänna | ||||
platser iordningsställs och underhålls betala hälften av kostnaden för | ||||
rening av vatten som letts bort från sådana platser. Resterande del skall | ||||
belasta fastighetsägarna. | ||||
Remissinstanserna: Hyresgästföreningen och Svenska kommunal- | ||||
arbetarförbundet har förordat att |
||||
fortsätta att tillämpas. Ett antal remissinstanser har dock ifrågasatt om | ||||
inte principen motverkar sitt syfte. Bl.a. Statskontoret, Statens energi- | ||||
myndighet och Konkurrensverket har anfört att alternativa lösningar bör | ||||
övervägas. Fastighetsägarna har anfört att självkostnadsprincipen bör ut- | ||||
tryckas och tillämpas på samma sätt i all lagstiftning. Ett par remiss- | ||||
instanser har påpekat att det är viktigt att beakta alla intäkter som är | ||||
förenade med den allmänna |
||||
det renade spillvattnet. De fåtal remissinstanser som har yttrat sig an- | ||||
gående införandet av möjligheten till en investeringsfond har tillstyrkt | 84 |
förslaget. Det har påpekats att det är viktigt att avgiftsskyldigheten fördelas på skälig och rättvis grund i syfte att uppnå likställdhet mellan fastigheter av samma typ. I frågan om bortledande av vatten från allmän platsmark har Göteborgs kommun anfört att utredningens förslag om att väghållarna skall stå för hälften av kostnaderna för avledning och rening visserligen är bra då det innebär ett steg i riktning mot principen om att ”förorenaren betalar”, men att kostnadsfördelningsnivån inte bör anges i lagtexten. I stället bör, enligt Göteborgs kommun, fördelningsprincipen anges i författningstexten medan det i råd, anvisningar och praxis kan komma fram att halva kostnaden kan vara lämpligt när väghållaren och
Bakgrund och gällande rätt
Självkostnadsprincipen och nödvändiga kostnader
I kommunallagen anges att kommuner inte får ta ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som kommunen tillhandahåller. Denna självkostnadsprincip har gällt sedan länge. Principen har setts som en del av konsumentskyddet när en kommunal verksamhet är avgiftsfinansierad och drivs av en kommun. Syftet är att förhindra överuttag av avgifter som en form av förtäckt särbeskattning. Innebörden av självkostnadsprincipen och dess tillämpning har utförligt behandlats av Avgiftsutredningen, Avgiftsgruppen med Referensgruppen och Plan- och byggutredningen.
Enligt den nuvarande
Av ordalydelsen i 24 §
Flera från varandra skilda kommunala
Prop. 2005/06:78
85
pliktiga överuttag inte betalas tillbaka direkt till användarna utan att medlen i stället gottgörs avgiftskollektivet genom en taxesänkning eller en finansiering av investeringar. En förutsättning för en sådan kollektiv reglering har varit att den skett enligt en plan och inom en inte alltför lång tid från överuttaget.
Eftersom flertalet kommuner i dag strävar efter en hundraprocentig kostnadstäckning med avgiftsmedel, har begränsningarna av det maximala avgiftsuttaget fått allt större betydelse. När 1970 års
I praxis har i flera sammanhang understrukits att lagen inte talar om självkostnad utan om nödvändiga kostnader och framhållits att detta innebär en precisering och en skärpning. Förutom att kostnaderna skall vara direkt knutna till den allmänna anläggningens anskaffning eller drift eller annars ha ett starkt naturligt samband med
Exempel på nödvändiga kostnader
I förarbetena till
Det finns inte något uttryckligt förbud mot att ta ut avgift för utvecklingskostnader, dvs. merkostnader för att förbereda en
Prop. 2005/06:78
86
En annan typ av utvecklingskostnader, som däremot normalt anses nödvändiga, är kostnader för personalens kompetensutveckling och kostnader för utveckling av teknik, metoder, rutiner, administration och organisation i syfte att säkerställa
Kapitalkostnader i form av avskrivningar och ränta betraktas i och för sig som nödvändiga, men har vållat problem i rättstillämpningen med flera uppmärksammade rättsfall (bl.a. NJA 1988 s. 457 och 1994 s. 10 I).
Vad först gäller avskrivningar så har i senare redovisningspraxis enligt bokföringslagen (numera 1999:1078), årsredovisningslagen (1995:1554) och kommunala redovisningslagen (1997:614) slagits fast att avskrivningar alltid skall ske enligt plan på det historiska anskaffningsvärdet. Detta torde accepteras också i den
I fråga om internräntan på investerat kapital har rättspraxis godtagit en räntesats som motsvarar ett genomsnitt av räntorna på kommunens totala långfristiga låneskuld med beaktande även av kursförluster och kursvinster vid belåning utomlands. Underlaget för internränteberäkningen får då inte överstiga restskulden. Denna svarar normalt mot det bokförda värdet, dvs. det historiska anskaffningsvärdet minskat med avskrivningar. Det saknar i allmänhet betydelse om de av kommunen tillskjutna medlen utgörs av skattemedel eller externt upplånade medel. I den mån en särskild upplåning sker för den allmänna
Vid prövningen av kapitalkostnaderna måste hänsyn också tas till utrymmet för fondering av medel och till hur överskott och underskott i verksamheten behandlas. Med överskott och underskott avses här bara sådana som har en väsentlig omfattning. Tillfälliga överskott i
Prop. 2005/06:78
87
finansieringsmedel – som krävs för att täcka specificerade investeringsbehov under den närmast följande femårsperioden.
Kostnader för miljöåtgärder som sanering av sjöar och vattendrag måste ha ett klart samband med den egna avloppshanteringen, även om det ligger långt bak i tiden, för att kunna betraktas som nödvändiga.
För avvattning av allmänna platser inom ett detaljplanelagt område gäller särskilda regler om avgiftsuttagets storlek. Sådana avgifter får inte överskrida huvudmannens kostnad för att genom anläggningen leda bort vatten från allmänna platser inom det område som det är fråga om. I den mån omfattningen av platserna uppenbarligen överstiger områdets eget behov skall kostnaden bäras av den som ansvarar för platsernas iordningställande och underhåll.
Avgifternas fördelning
Beräknade kostnader skall fördelas mellan användarna efter skälig och rättvis grund. Bestämmelsens ordalydelse uttrycker en slags likabehandlingsprincip vid avgiftsuttaget (den sociala kostnadsfördelningsprincipen). I rättsfallet NJA 1981 s. 640 I har Högsta domstolen uttalat att
Avgifter kan utgöras av engångsavgifter (anläggningsavgifter) eller periodiska avgifter (brukningsavgifter). En engångsavgift får inte sättas högre än att den motsvarar fastighetens andel i kostnaden för att ordna den allmänna
Fördelningsregeln avser båda avgiftsslagen och en fastighets särförhållanden skall alltså beaktas vid fördelningen av såväl engångsavgifter som periodiska avgifter. Det är huvudmannen som måste visa de särförhållanden som ger grund för ett högre avgiftsuttag från en viss fastighet och i rättspraxis har detta lyckats beträffande engångsavgifter (t.ex. NJA 1993 s. 700 I och II). Det förefaller däremot inte finnas något avgörande där huvudmannen lyckats visa sådana särförhållanden som bör påverka de periodiska avgifterna.
Sär- och säsongstaxa
Genom lagändringar 1996 infördes en ny bestämmelse med innebörden att om kostnaden för en viss eller vissa fastigheters
Prop. 2005/06:78
88
gällde endast genom att kravet på kostnadsskillnad sänkts. Därigenom ansågs särtaxa kunna komma i fråga i något fler fall än de rena undantagsfallen. Bestämmelsen avser bara engångsavgifter. Vid bestämmande av de periodiska avgifterna skall hänsyn följaktligen enbart tas till avsevärda kostnadsskillnader.
Samtidigt infördes en bestämmelse om säsongstaxa. Om det med hänsyn till vattenförsörjningen eller till behovet av en tillfredsställande avloppsrening eller av andra skäl under en viss mindre del av året behövs särskilda åtgärder av säsongsbetonad karaktär vid en allmän
Inom ramen för kostnadsfördelningsregeln har det inte ansetts vara möjligt att göra åtskillnad mellan bofasta och fritidsboende eller mellan personer folkbokförda i respektive utanför kommunen. Differentierade taxor kan dock utgöra en form av styrmedel för att uppnå ett från miljö- och resurshushållningssynpunkt önskvärt beteende hos användarna, särskilt en minskad vattenförbrukning under vissa delar av året. Takregeln, att den förhöjda avgiften fick uppgå till som mest två gånger den ordinarie avgiften, kritiserades vid bestämmelsens tillkomst. I motiven anfördes att även om takregeln skulle minska bestämmelsens styrande effekt fick den ändå anses vara motiverad, särskilt med hänvisning till att kommunen hade ett mycket begränsat inflytande över enskilda allmänförklarade anläggningar (prop. 1995/96:188 s. 19 f).
Kostnaden för servisledningar och andra för fastigheten särskilt avsedda anordningar fick enligt en särskild bestämmelse i 1955 års
Närmare om taxeföreskrifterna
Om huvudmannen väljer att avgiftsfinansiera verksamheten skall avgifterna betalas enligt en taxa, utformad i överensstämmelse med de grunder som anges i den nuvarande
Traditionellt har nyttoaspekten tillgodosetts genom att avgiftsuttaget bestämts utifrån flera parametrar som i större eller mindre mån anses återspegla fastighetens nytta. För engångsavgifter är dessa parametrar enligt basförslaget servisavgift, avgift per förbindelsepunkt, tomtyteavgift
Prop. 2005/06:78
89
och lägenhetsavgift, och beträffande periodiska avgifter utgörs de av fast avgift, avgift per kubikmeter, lägenhetsavgift för bostäder och tomtyteavgift för industrier.
Vid en förändring av fastighets- eller byggnadsbeståndet när det redan funnits en anslutning till allmän
Huvudmannen anses ha rätt att ändra engångsavgifterna över tiden i den mån det är förenligt med en fördelning av avgiftsskyldigheten efter skälig och rättvis grund.
Ramdirektivet för vatten
Som tidigare angetts har Europaparlamentet och rådet antagit det s.k. ramdirektivet för vatten. Syftet med direktivet var att upprätta en ram för skyddet av såväl ytvatten som grundvatten. Senast 2010 skall en prispolitik för vatten införas som ger vattenförbrukarna drivkrafter för en effektiv användning av vattenresurserna och som på så sätt bidrar till att miljömålen nås. I direktivet (artikel 9) finns bestämmelser om täckning av kostnaderna för vattentjänster. Utgångspunkten är att den som använder eller förorenar vatten skall betala kostnaderna som uppstår för detta. Det framgår dock att medlemsstaterna inte skall anses överträda direktivet om de beslutar att inte tillämpa en prispolitik enligt principen om att förorenaren betalar såvida detta inte äventyrar syftena och möjligheterna att uppnå direktivets mål.
Statens
Skälen för regeringens förslag
Allmänna utgångspunkter
Självkostnadsprincipen är fortfarande motiverad som skydd mot missbruk av huvudmannens monopolställning. Principen är dessutom väl förenlig med den grundläggande utgångspunkten att de allmänna vattentjänsterna skall vara en form av samhällsservice som medborgarna skall kunna kräva att få tillgång till när förutsättningar för detta är uppfyllda. Avgiftsuttaget får inte bestämmas till högre belopp än vad som behövs
Prop. 2005/06:78
90
för att täcka ordnandet och driften av
Som föreslagits bör huvudregeln för avgiftsuttaget vara att avgifterna inte får överskrida det som behövs för att täcka de kostnader som är nödvändiga för att kommunen skall kunna ordna och driva
Det finns inget hinder mot att kommunerna skattefinansierar sin vaverksamhet, men en hög grad av skattefinansiering kan komma i konflikt med de intentioner som det s.k. ramdirektivet för vatten ger uttryck åt. I takt med att merparten av kommunerna strävar mot en full avgiftsfinansiering av
Avsättningar för investeringar
Det har även tidigare, av Plan- och byggutredningen, föreslagits att huvudmannen skall ha rätt att avsätta medel till en särskild fond för att säkerställa underhåll och förnyelse av den allmänna
Det finns fog för betraktelsesättet att dagens användare bör ha ett ansvar för att en
Syftet att säkerställa anläggningens fortbestånd bör kunna tillgodoses genom utökade möjligheter att avsätta medel till framtida nyinvesteringar som kommer hela
En utökning av fonderingsutrymmet bör gälla de fonderingsmöjligheter som redan har godtagits i rättspraxis och som väsentligen avser hur
Prop. 2005/06:78
91
överskott från verksamheten kan disponeras för detta ändamål. I framtiden bör därför avgiftsmedel kunna få särredovisas i en resultatfond inom ramen för det egna kapitalet. Medlen bör sedan återföras till verksamheten på ettdera av två sätt. Det ena, som finns enligt gällande rätt, är att medlen antingen används för att kompensera underskott under de tre närmast föregående åren eller för att finansiera löpande underhållsåtgärder eller taxesänkning inom de tre närmast kommande åren. Det förutsätts att avgiftsmedel som används på det här viset är av tillfällighetskaraktär. Det andra sättet, som bör utvidgas, är att medlen reserveras för framtida nyinvesteringar som kommer hela
Kostnader för miljövårdande åtgärder
Möjligheten att avgiftsfinansiera miljövårdande åtgärder anses i dag vara ganska strikt knuten till huvudmannens förpliktelser enligt bestämmelser i miljölagstiftningen och i de tillstånd som gäller för
Enligt förslaget till ny lagtext skall det uttryckligen framgå att ordnandet och driften av en allmän
Prop. 2005/06:78
92
Den största ökningen av miljörelaterade nödvändiga kostnader kommer att följa på den föreslagna utvidgningen av kommunens skyldighet att ordna allmän
När det däremot gäller kostnader för s.k. externa miljövårdsåtgärder – t.ex. åtgärder bortom reningsverkets utloppsrör – innebär förslagen inga förändringar. Det betyder att sådana åtgärder måste ha ett starkt samband med den egna avloppshanteringen för att kunna ingå i avgiftsunderlaget. Läget kan dock komma att förändras i samband med genomförandet av EG:s direktiv om vattenkvaliteten. Bindande åtgärdsprogram för att nå miljömålen kommer säkerligen att öka pressen på huvudmännen minska miljöstörningar från
Enligt EG:s vattendirektiv skall medlemsstaterna beakta principen om kostnadstäckning och principen om att förorenaren betalar.
Allmänna fördelningsprinciper
Avgiftsregleringen i den nuvarande
Införandet av bestämmelserna om sär- och säsongstaxa i den nuvarande
Vid bestämmandet av principerna om fördelningen av avgiftsskyldigheten måste även EG:s ramdirektiv för vatten beaktas. Ett uttag av brukningsavgifter efter uppmätt förbrukning är helt i enlighet med den
Prop. 2005/06:78
93
sociala kostnadsfördelningsprincipen och ramdirektivet för vatten förut- Prop. 2005/06:78 sätter i princip att mätning skall ske där detta är rimligt. Huvudmännens
kostnader för vattenförsörjning och avlopp utgörs dock väsentligen av fasta kostnader. En tendens under senare år har varit att mätning av vattenförbrukning oftast sker för normala bostadsfastigheter men att den andel av brukningsavgifterna som baseras på mätning minskar till förmån för olika slags fasta avgifter. För fritidshus, med en förväntat mycket låg vattenförbrukning, är det sällan motiverat att mäta denna förbrukning. Om en alltför stor del av avgifterna tas ut som fasta avgifter finns det risk för konflikt med ramdirektivets intentioner. Det kan inte anses vara en skälig fördelning av avgiftsuttaget om inslaget av fasta avgifter blir för dominerande. Genom en utvidgning av möjligheterna att införa särtaxa för brukningsavgifter (se nedan) blir det dessutom lättare att tillgodose ramdirektivets krav i detta avseende. Mot denna bakgrund saknas skäl att frångå den gällande fördelningsprincipen.
Fördelningen av kostnaderna för bortledande av vatten från allmän platsmark
Ansvaret för kostnaden för bortledande och, i förekommande fall, rening av vatten från allmänna platser, bör delas mellan
Den föreslagna avgiftsskyldigheten innebär att den del av kostnadsansvaret som inte skall bäras av
Vägverket har i sitt remissyttrande påpekat att det bör förutsättas att den som är ansvarig för iordningställandet av en allmän plats och som redan har ordnat och bekostat bortledande av dag- eller dränvatten inte bör drabbas av ytterligare kostnader. Utgångspunkten för kommunernas utbyggnadsskyldighet är att det med hänsyn till lagens skyddsintressen finns ett behov av att ordna vattentjänster i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse. Om bortledande av dagvatten från en allmän plats redan sker genom att exempelvis Vägverket har ordnat och bekostat en anordning för detta, bör kommunen inte anses ha skyldighet att låta den vattentjänsten omfattas av verksamhetsområdet för en allmän
94
En utvidgning av möjligheten för särtaxor | Prop. 2005/06:78 |
Med beaktande av de grundläggande förutsättningarna för avgiftsuttagets | |
fördelning finns det knappast förutsättningar att i vidare mån än vad som | |
gäller enligt den nuvarande |
|
giftssättningen för anläggningsavgifter. Om kostnadsskillnader som inte | |
kan sägas vara av beaktansvärd omfattning tillåts påverka fördelningen, | |
skulle den sociala kostnadsfördelningsprincipen riskera att sättas ur spel. | |
Det bör därför, liksom tidigare, överlåtas åt rättstillämpningen att bedö- | |
ma hur stor en kostnadsskillnad skall vara för att den skall anses beak- | |
tansvärd. | |
Däremot finns det ingen anledning att behandla brukningsavgifterna | |
annorlunda än anläggningsavgifterna. Även om det främst är kostnaderna | |
för att ordna |
|
viss fastighet, är det inte givet att de särskilda kostnaderna måste täckas | |
av anläggningsavgifter. Om sådana kostnader helt eller delvis finansieras | |
med brukningsavgifter, saknas det enligt gällande rätt möjlighet att låta | |
annat än avsevärda kostnadsskillnader få genomslag i avgiftssättningen. | |
En utvidgning av möjligheten till särtaxa för brukningsavgifter kan öka | |
möjligheten att i avgiftssättningen beakta att en viss fastighet förorsakar | |
högre kostnader för avloppsrening än vad som är normalt. Särförhållan- | |
den bör därför påverka fördelningen av avgiftsskyldigheten i dess helhet. | |
Säsongstaxa | |
Till skillnad från särtaxor kan en säsongstaxa bara avse brukningsavgif- | |
ter. Den möjlighet som öppnades för huvudmännen genom 1996 års | |
ändringar i |
|
tillämpats. Vatten förefaller vara en mycket prisokänslig vara och prisets | |
betydelse som styrmedel för förbrukningen i Sverige framstår som klart | |
begränsad. Med hänsyn till de skäl som föranledde bestämmelsen bör det | |
dock även fortsättningsvis finnas möjligheter till säsongstaxa. Genom | |
den gällande s.k. takregeln om att den maximala nivån på säsongstaxan | |
inte får vara högre än den dubbla jämfört med den ordinarie avgiftsnivån | |
kan den avsedda konsumtionshämmande effekten av en säsongstaxa ha | |
blivit för begränsad. Takregeln motiverades av ett skydd för konsumen- | |
terna mot oskälig avgiftssättning, särskilt för sådana allmänförklarade va- | |
anläggningar som kommunen inte hade inflytande över. Mot bakgrund | |
av förslaget om att det bara är kommunala anläggningar som skall kunna | |
vara allmänna finns det inte längre skäl för takregeln. | |
Även om användandet av en säsongstaxa inte får leda till att det totala | |
avgiftsuttaget överstiger vad som behövs för att täcka de nödvändiga | |
kostnaderna för |
|
än ordinarie taxa för att den skall få önskad styreffekt. Detta bör sam- | |
tidigt leda till att avgiftsuttaget under övrig tid blir lägre än annars. En | |
alltför stor skillnad i avgifterna skulle å andra sidan knappast vara för- | |
enlig med en avgiftsfördelning efter skälig och rättvis grund. Det bör | |
överlåtas åt den som beslutar taxan att inom ramen för de principer som i | |
övrigt gäller vid avgiftssättningen att vid behov också besluta den mest | |
lämpliga nivån för en säsongstaxa. Genom att avgifterna kan underkastas | |
laglighetsprövning och genom att de avgiftsskyldiga kan få sin avgifts- | |
skyldighet prövad av Statens |
95 |
för att säsongstaxor inte kommer att användas i strid mot lagen. Någon begränsning av taxenivån vid säsongstaxa behöver inte längre anges i lagen.
Genom att säsongstaxan inte innebär något undantag från kravet på fördelning efter skälig och rättvis grund, vilket alltså skall beaktas även här, är ingen ytterligare precisering nödvändig.
Föreskrifter om avgifter och taxa
Enligt regeringsformen skall föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag. Avgifter till det allmänna räknas hit, om den som förväntas betala kan – rättsligt eller faktiskt – anses tvingad att betala. Rätten att meddela sådana offentligrättsliga föreskrifter får inom vissa ämnesområden och under vissa förutsättningar delegeras via regeringen eller direkt till en förvaltningsmyndighet eller kommun.
Ett beslut om taxa enligt
Fastighetsägares och andra användares avgiftsskyldighet för den allmänna
Att meddela taxeföreskrifter är inte någon främmande uppgift för kommunerna. En stor majoritet av landets kommuner tillämpar redan detta. Även bland de övriga finns sedan gammalt en bred erfarenhet av taxefrågor på hela det kommunaltekniska området.
Det bör alltså vara kommunens uppgift att besluta om hur taxan för de allmänna vattentjänsterna skall bestämmas i den egna kommunen. Om kommunen inte själv är huvudman för den allmänna
Prop. 2005/06:78
96
Att konstruera en taxa utan bestämda avgiftsbelopp kommer inte att innebära några svårigheter för kommunen. De använda taxeparametrarnas betydelse får i stället viktas med hjälp av relationstal. Ett ännu enklare sätt för kommunen att besluta om taxeföreskrifterna skulle kunna vara att kommunen beslutar om hela taxan inklusive belopp men samtidigt anger att beloppen endast står för avgiftsparametrarnas relativa vikt i taxan och att de inte är nominellt bindande för huvudmannen. Det får sedan bli huvudmannens sak att beräkna de slutliga avgiftsbeloppen i överensstämmelse med de relationer som följer av den beloppsnivå som kommunen angett.
Den kommunala självstyrelsen ger naturligtvis också kommunen rätten att helt binda taxebeloppen.
En förutsättning för kommunens möjligheter att meddela taxeföreskrifter är, som anförts ovan, att föreskrifterna avser förhållandet mellan enskilda och det allmänna. När kommunen är huvudman för den allmänna anläggningen är detta inget problem. När huvudmannen är ett kommunalt bolag, som ju i och för sig är en privaträttslig organisation, kan följande sägas. I frågor som omfattas av
Andra
Taxa som grund för uttag av anläggnings- och brukningsavgifter
Fastighetsägarnas avgiftsskyldighet bör även i fortsättningen regleras genom taxa. Avgifter enligt taxan bör utgå i form av anläggningsavgifter och brukningsavgifter.
Anläggningsavgiften är inte avsedd att täcka kostnader för anläggningens drift och underhåll och får därför inte sättas högre än att den svarar mot fastighetens andel i kostnaden för att ordna den allmänna vaanläggningen. Däremot bör det inte finnas något hinder mot att anläggningskostnader täcks genom brukningsavgifter. I princip innebär en betalning av en anläggningsavgift att en ny avgift för samma ändamål inte skall kunna tas ut. Hänsyn måste alltså tas till vad som tidigare tagits ut
Prop. 2005/06:78
97
av fastigheten i fråga om sådana avgifter. Särskild betydelse har detta vid Prop. 2005/06:78 förändringar av bebyggelsen på fastigheten. Den omständigheten att av-
giftsskyldigheten som huvudregel skall fördelas efter skälig och rättvis grund innebär att en ny anläggningsavgift inte får tas ut om fastighetens nytta inte kan anses ha ökat genom bebyggelseändringen. Det är i detta sammanhang utan betydelse om en anläggningsavgift har betalats enligt gällande eller äldre lag eller taxa, eller om fastighetens andel i kostnaden för att ordna anläggningen har bekostats genom skattefinansiering. Samma gäller i den mån kommunen valt att skattefinansiera en viss del av verksamheten. Inte heller om kostnaden för att ordna anläggningen tagits ut i form av brukningsavgifter är det möjligt att senare ta ut anläggningsavgift för att täcka samma kostnad. Däremot är det klart att kostnaden för t.ex. en ny anläggningsdel får täckas genom påförande av en ny anläggningsavgift.
Bestämmelserna gör det möjligt för kommunen att fastställa särskilda taxor för industrier och liknande användarkategorier. Det får dock förutsättas att kommunen inte därigenom tar ifrån huvudmannen alla möjligheter att genom avtal anpassa avgiftsuttaget för dessa användare till de speciella förutsättningar som råder i det enskilda fallet.
Förslaget om bortledande av vatten från allmän platsmark gör det möjligt för kommunen att föreskriva om de avgifter som skall betalas av väghållare och andra som svarar för platsernas iordningställande och underhåll. Fördelningen mellan
Avtal mellan huvudmannen och en användare
Det bör framgå av lagtexten att det i avgiftsfrågor som inte regleras i lagen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen är möjligt för huvudmannen för en allmän
5.13 | Betalning av avgifterna | |||
Regeringens förslag: Anläggningsavgifter och brukningsavgifter skall | ||||
enligt kommunens bestämmande betalas till kommunen eller huvud- | ||||
mannen. | ||||
När en fastighet byter ägare, är den nya ägaren betalningsansvarig | ||||
för avgifter som förfaller till betalning på tillträdesdagen eller senare. | ||||
Den tidigare ägaren är dock betalningsansvarig för avgifter som avser | ||||
användning av |
||||
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. | ||||
Remissinstanserna har inte yttrat sig i denna del. | ||||
Skälen för regeringens förslag: Förslagen i det här lagstiftningsären- | ||||
det innebär att fastighetsägarnas och andra användares skyldigheter att | 98 | |||
betala avgifter avser tjänster som det allmänna, kommunen, är skyldig att Prop. 2005/06:78 ordna. De närmare grunderna för avgiftsuttaget regleras av kommunen.
Lagtexten bör anpassas till att avgiftsskyldigheten alltså gäller i förhållandet mellan enskilda och det allmänna. Därför bör lagtexten formuleras så att avgifterna enligt kommunens bestämmande skall betalas till kommunen eller den allmänna
Om kommunen inte också är huvudman och det visar sig att avgifterna enligt taxan inte täcker kostnaderna för den allmänna
Enligt 11 § i nuvarande
Behovet av att ändra bestämmelsen har uppkommit framför allt p.g.a. praktiska svårigheter med att driva in avgifter, särskilt stora anläggningsavgifter, från den som inte längre äger fastigheten. Detta problem har fått en lösning för de viktigaste fallen – de som gäller anläggningsavgiften för nyanslutning av en fastighet – genom bestämmelsen i 8 § nuvarande
I fråga om brukningsavgifterna kvarstår dock en del problem. Ett vaabonnemang avslutas normalt med en slutavläsning inför en ny ägares tillträde. Fakturan på avgiften kommer därmed att förfalla till betalning efter tillträdet och det gör den nye ägaren betalningsansvarig. Detta överensstämmer sällan med vare sig huvudmannens önskan eller de avbytande fastighetsägarnas inbördes överenskommelse. De flesta utgår säkerligen från att varje användare skall betala för den användning som sker under tiden för det egna fastighetsinnehavet. Så bör det också vara och därför bör det införas en ny bestämmelse enligt vilken den tidigare ägaren alltid skall vara betalningsansvarig för en brukningsavgift som avser den tidigare ägarens användning, även om avgiften förfaller till betalning efter det att den nya ägaren har tillträtt fastigheten. Om denna bestämmelse formuleras som ett undantag från huvudregeln slipper samtidigt den nye ägaren ansvaret för den tidigares brukningsavgifter. Det innebär att förhållandet dem emellan i det här avseendet blir reglerat på samma sätt som mellan säljaren och köparen enligt 4 kap. 10 § tredje stycket jordabalken, när dessa inte har kommit överens om annat.
99
5.14 | Redovisning | Prop. 2005/06:78 |
Regeringens förslag: Verksamheten i en allmän
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det fåtal remissinstanser som har yttrat sig i den
här delen är positiva till förslaget. Rådet för kommunal redovisning har anfört att det för tydlighetens skull bör framgå att det som redovisas i vaverksamhetens resultaträkning endast får vara nödvändiga kostnader. Svenskt vatten har påtalat att intäkter av anläggningsavgifter ofta finansierar årets löpande driftskostnader trots att avsikten med dessa är att täcka huvudmannens kostnader för utbyggnad av ledningar inom ett exploateringsområde. Enligt Svenskt vatten bör
Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande
I kommunallagen (1991:900) anges den yttre ramen för kommunens räkenskapsföring och redovisning (8 kap.
Närmare bestämmelser om bokföringen och årsredovisningen finns i lagen (1997:614) om kommunal redovisning. Den gäller kommuners och kommunalförbunds externa redovisning, inte redovisningen på nämndnivå. Den gäller inte heller för olika slag av kommunala samverkansorgan och kommunala företag. Lagen bygger på motsvarande regleringar inom den privata sektorn i bokföringslagen (1999:1078) och årsredovisningslagen (1995:1554) samt på det normalreglemente för kommuner och landsting som har utarbetats av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet (numera Sveriges kommuner och landsting). Bokföring och redovisning skall enligt lagen fullgöras på ett sätt som över-
ensstämmer med god redovisningssed. I samband med lagens införande
100
bildades Rådet för kommunal redovisning som ett normgivande organ för Prop. 2005/06:78 redovisningen i kommuner och landsting. Rådet, som har samma funk-
tion som Bokföringsnämnden och Redovisningsrådet har för den privata sektorn, har till uppgift att göra uttolkningar av god redovisningssed och utarbeta rekommendationer i redovisningsfrågor som har principiell betydelse eller större vikt för kommuner och landsting.
Trots den allmänna reglering med krav på god redovisningssed som redan finns och som numera är ganska likartad för både kommuner och privata näringsidkare finns det anledning att ställa upp ett särskilt redovisningskrav i fråga om allmän
Hur huvudmannen väljer att redovisningstekniskt genomföra särredovisningen bör kunna överlämnas till den redovisningspraxis som utvecklas inom ramen för vad som skall anses vara god redovisningssed. Det viktiga är att det går att klart utläsa verksamhetens kostnader, intäkter, resultat och förmögenhet och att redovisningen gör det möjligt att härleda uppkomna överskott och gjorda avsättningar över tiden.
När huvudmannen har fastställt redovisningen bör den på lämpligt sätt hållas tillgänglig för fastighetsägarna inom
5.15Skadeståndsansvar m.m.
Regeringens förslag: Skadeståndsbestämmelsen i den nu gällande valagstiftningen utvidgas med en ny bestämmelse om översvämningsskador. Om huvudmannen för en allmän
Av lagtexten skall det framgå att ett skadestånd skall avse personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada.
Huvudmannen skall också i fortsättningen ha en möjlighet att vid väsentliga försummelser av fastighetsägaren kunna stänga av vattentillförseln till en fastighet. En sådan avstängning får dock bara ske om huvudmannen har lämnat en skriftlig uppmaning till fastighetsägaren att vidta rättelse.
Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Statens
lagtexten inte får en för begränsad utformning och att det genom praxis får lösas hur långtgående skadeståndsansvaret skall vara för huvudmannen respektive fastighetsägaren. Även Svea hovrätt (Miljööverdomstolen) har efterlyst en enklare utformning av den skadeståndsbestämmelse som
utredningen föreslagit.
101
Skälen för regeringens förslag
Gällande rätt
Enligt den nuvarande
Bestämmelsen kan alltså inte åberopas i tvister mellan fastighetsägare, även om tvisten i och för sig skulle ha sin grund i ett
s.192 och 201).
Enligt skadeståndsbestämmelsens ordalydelse krävs att något kan läggas
ena parten till last för att ansvar skall kunna utkrävas. Ytterligare vägledning om vad som grundar ansvar framgår dock inte av förarbetena som enbart nämner att det i princip är fråga om skadeståndsansvar oberoende av vållande.
Vid ett rent strikt ansvar skulle uttrycket ”överskridit sin rätt eller åsidosatt sina skyldigheter” i
Bestämmelsen har i flera fall prövats i avgöranden från Högsta domstolen (t.ex. NJA 1983 s. 209, 1984 s. 721, NJA 1991 s. 580). I övrigt finns ett stort antal avgöranden från Statens
Prop. 2005/06:78
102
stolen och Miljööverdomstolen som berör frågan om fullgörelse eller skadestånd enligt den nuvarande
Skadeståndsansvaret har alltså kommit att betraktas som en form av strikt ansvar när någon av parterna överskridit sin rätt eller åsidosatt sin skyldighet. Om det inte finns något sådant kvalificerande moment har bestämmelsen inte medfört skadeståndsskyldighet. Detta framgår exempelvis av att en skadeståndsskyldighet på grund av att en otillräcklig dimensionering av en ledning medfört översvämningsskador förutsätter att anläggningen inte uppfyller kraven i 12 §
Den
Någon avgränsning av skadeståndets omfattning framgår inte av lagen och i förarbetena saknas vägledning. Att den skadelidande har rätt till ersättning för person- och sakskada är klart. Om bestämmelsen även medger ersättning för ren förmögenhetsskada, dvs. ekonomisk skada utan samband med person- eller sakskada, är inte lika klart. I rättsfallet NJA 1983 s. 209 anfördes som skiljaktig mening av justitierådet Ulf K Nordenson att skadeståndsbestämmelsen i
Ideell skada, i betydelsen skada som inte motsvaras av någon ekonomisk förlust, anses normalt inte ersättningsgill utan författningsstöd. I den mån en ideell skada ersätts såsom person- eller sakskada enligt skadeståndslagen, exempelvis som ersättning för sveda och värk, torde motsvarande gälla enligt den nuvarande
Om en fastighetsägare försummar sin skyldighet att betala avgifter för användningen av den allmänna
Fastighetsägaren måste få skälig tid att vidta rättelse efter anmaningen, men några tidsfrister har inte angivits i lagen (prop. 1970:118 s. 154 f).
Prop. 2005/06:78
103
Om huvudmannen skulle stänga av vattentillförseln utan att försummelsen är väsentlig, kan huvudmannen bli skadeståndsskyldig.
Behovet av en särskild skadeståndsreglering i
Den särskilda skadeståndsregleringen i den nuvarande
Huvudmannen är skyldig att tillgodose fastigheternas behov av vattentjänster, oavsett om fastighetsägarna fullgör sina skyldigheter eller inte.
Eftersom
Skadeståndsbestämmelsen enligt den nuvarande
Ansvarets utformning
Även om ansvaret enligt rättspraxis har uttolkats som ett ansvar utan vållande har ansvaret ändå avgränsats av att det krävs en överträdelse av en viss norm. Det är inte befogat att lindra detta ansvar i framtiden.
Möjligen skulle man kunna överväga om ansvaret borde vara rent strikt i den traditionella bemärkelsen. Ett rent strikt ansvar skulle innebära en i vissa avseenden väsentlig utvidgning av ansvaret. Särskilt huvudmannen skulle åläggas ett ansvar för i princip alla skador som drabbar användarna även om anläggningen har utformats med iakttagande av skäliga säkerhetsmarginaler. För fastighetsägarna skulle en sådan utvidgning inte bli fullt så markant med hänsyn till att de i rättspraxis redan har ålagts ett strängt ansvar (NJA 1983 s. 209).
Ett strikt ansvar skulle i och för sig ha lagtekniska fördelar. En utvidgning av skadeståndsansvaret kräver dock att den är motiverad av ett verkligt behov. Det kan visserligen hävdas att ett rent strikt ansvar skulle verka för en ökad aktsamhet. När det gäller fastighetsägarna lär det argumentet knappast kunna ha någon betydelse med hänsyn till det stränga ansvar som redan gäller. Ett strängare ansvar mot huvudmannen skulle å andra sidan riskera att medföra att den allmänna anläggningen skulle få dimensioneras för att klara inte enbart sådana situationer som med viss sannolikhet skulle kunna inträffa utan för att klara alla tänkbara situationer. En sådan uppdimensionering av exempelvis dagvattenledningar kan normalt inte motiveras ekonomiskt.
Det stränga ansvar som redan i dag är fastlagt i rättspraxis är trots allt att föredra. Det är inte orimligt att den återstående risken för skador i
Prop. 2005/06:78
104
mera extraordinära fall fortfarande får bäras av den skadelidande parten. Prop. 2005/06:78 Ansvaret bör liksom i dag uttryckligen anknytas till överträdelser av de
rättigheter och skyldigheter som enligt
En huvudman ansvarar alltså för att den allmänna
Fastighetsägarnas ansvar kommer att gälla skador som uppkommit vid användningen av den allmänna anläggningen i strid med vad som följer av lagstiftningen. En del förfaranden torde strida direkt mot lagens allmänna regel om hur anläggningen får användas. Ett uppsåtligt utsläpp av olja i avloppet torde vara ett sådant fall. I övrigt blir ansvaret avhängigt av vilka närmare föreskrifter som kommunen har meddelat med stöd av lagen. Det är fastighetsägarens ansvar att vidta de åtgärder som krävs för att följa dessa föreskrifter och ansvar inträder vid överträdelser oberoende av om fastighetsägaren varit att anse som vållande i det särskilda fallet. Med hänsyn till att ansvaret förutsätter att fastighetsägaren överskrider sin rätt eller åsidosätter sina skyldigheter utesluts dock från ansvar sådana situationer som fastighetsägaren objektivt sett inte haft att räkna med eller när en skada inträffat trots att fastighetsägaren vidtagit de försiktighetsmått som kan krävas av denne.
Bestämmande av skadeståndet och jämkning
Skadeståndsbestämmelserna i
Jämkning av skadestånd med hänsyn till medvållande eller liknande förfaranden på den skadelidandes sida regleras i 6 kap. skadeståndslagen. De bestämmelserna tillämpas när det i en speciallagstiftning saknas särskilda regler om jämkning av skadestånd.
Fullgörelse
Bestämmelsen i 29 § i nuvarande
105
Ansvarsbestämmelsernas tillämpningsområde
Skadeståndsansvaret bör också fortsättningsvis gälla för skador som orsakas huvudmännen av användarna och vice versa i de frågor som regleras av
Den nu föreslagna nya lagen om allmänna vattentjänster innebär att huvudmannen skall kunna fullgöra en vattentjänst genom att ordna bortledande av dag- och dränvatten i icke ledningsbundna system i form av lokalt omhändertagande av dagvatten.
En översvämningsskada till följd av att exempelvis dagvatten från en allmän
Den föreslagna utvidgningen av möjligheten till icke ledningsbundet omhändertagande av dagvatten ger anledning till ett annat betraktelsesätt. Även i övrigt finns skäl att i det här avseendet överväga en utvidgning av tillämpningsområdet för skadeståndsregleringen i förhållande till hur den har tillämpats i praxis.
Om en fastighet inom en allmän
De gränsdragningsproblem som rättstillämpningen har gett upphov till i frågan om den nuvarande
Det är knappast möjligt att särskilja skador som uppkommer då en öppen dagvattenanläggning bräddar och leder till översvämning på en ansluten fastighet från sådana där en motsvarande översvämning uppkommit på grund av ett ledningsbrott. Därför bör en bestämmelse som reglerar ansvaret för sådana skador tas in i den nya lagen. Tvister i
Prop. 2005/06:78
106
anledning av sådana översvämningsskador skall följaktligen prövas av Prop. 2005/06:78 Statens
Förslaget är inte avsett att utvidga huvudmannens ansvar. Förslaget innebär alltså inte att huvudmannen på något sätt svarar för skador på grund av inträngande vatten från en grannfastighets
Lagförslaget innebär inte heller någon förändring i förhållande till gällande rätt i fråga om bevisbördan. Det är alltså i princip den som påstår att en skada orsakats på visst sätt som också måste bevisa detta. Om en fastighetsägare drabbas av en översvämning i sin källare måste fastighetsägaren alltså, för att få framgång med sin talan, visa att skadan beror på något som huvudmannen svarar för. Den närmare tillämpningen av regler om bevisbörda och beviskrav lämpar sig inte för lagstiftning utan måste avgöras i rättspraxis.
Avstängningsåtgärder
Möjligheten att begränsa eller stänga av vattentillförseln enligt 30 § i nuvarande
Innan avstängningsåtgärden får verkställas måste fastighetsägaren ha uppmanats att vidta rättelse. Det ligger alltså i huvudmannens intresse att säkra bevisning om att uppmaning verkligen skett. Detta ger en tillräcklig garanti för att det skall gå rätt till.
I uppmaningen till fastighetsägaren skall anges en viss skälig tid, inom vilken rättelse skall ha vidtagits för att undgå avstängning. Med hänsyn till de olikartade situationer som kan tänkas föreligga är det inte lämpligt att i lagen ange vad som skall anses vara skälig tid i det enskilda fallet. De utgångspunkter som anges i förarbetena till den nuvarande
5.16Prövning och överprövning av
Regeringens förslag: Länsstyrelsens förelägganden om utbyggnad av en allmän
107
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Av de fåtal remissinstanserna som har yttrat sig i
denna del har Länsstyrelsen i Jämtlands län och Lunds kommun tillstyrkt den föreslagna ordningen. Malmö kommun och Svenska kommunförbundet har anfört att nyordningen att låta fastighetsägare och huvudmän väcka talan hos
Skälen för regeringens förslag
Regleringen i
De frågor som regleras i den nuvarande
Övriga frågor och framför allt tvister enligt den nuvarande
Tvister som faller utanför
Den nuvarande
Länsstyrelsens prövning
Enligt den föreslagna nya lagen om allmänna vattentjänster ändras förutsättningarna för överklagande till viss del. I stället för huvudmannen för
Prop. 2005/06:78
108
den allmänna
Statens
Vad kommunen beslutat om i föreskrifterna bör inte heller i fortsättningen kunna överklagas i annan ordning än enligt kommunallagens regler om laglighetsprövning. Inga beslut av vare sig kommunen eller huvudmannen skall alltså kunna överklagas hos
Kommunens, huvudmannens och användarnas rättigheter och skyldigheter får alltså prövas av
I ett sådant mål måste exempelvis ett avgiftskrav kunna ogillas om grunden för avgiftsuttaget, dvs. taxeföreskrifterna eller taxan, bedöms vara oförenlig med
Bestämmelsen om Statens
Särskilt om prövning av fastställande av verksamhetsområde och näraliggande
Kommunens skyldighet att ordna en allmän
Prop. 2005/06:78
109
Genom att prövningen på detta sätt uteslutande avser hur långt kommunens lagfästa skyldighet sträcker sig i det enskilda fallet kommer den inte att ingripa i den politiskt styrda kommunala planeringen. Efter ett överklagande av ett meddelat ett föreläggande eller efter att en behörig part har väckt talan om ett sådant föreläggande eller om fastställelse av kommunens skyldighet, prövar alltså nämnden om kommunens skyldighet sträcker sig så långt som föreläggandet eller sökandens yrkande omfattar. I den mån som nämnden finner att så är fallet, fastställer nämnden detta och utfärdar eventuellt ett föreläggande för kommunen. Nämndens föreläggande torde normalt komma att gå ut på att kommunen skall ombesörja att en viss eller vissa fastigheter erbjuds de allmänna vattentjänster som de behöver.
En tvist om fastighetsägares rätt till ersättning av huvudmannen vid inskränkning av ett verksamhetsområde skall efter ansökan också prövas av
Parterna i
Enligt lagförslaget kommer inte bara huvudmannen och användare av den allmänna
Prop. 2005/06:78
110
dem. Företrädare för räddningstjänsten och andra allmänna intressen bör Prop. 2005/06:78 kunna föra talan mot huvudmannen om
att tillgodose deras intressen och om villkoren för deras användning av anläggningen.
Åtgärdsförelägganden i
5.17 | Driftsentreprenader och undantag från den | |||
kommunala lokaliseringsprincipen | ||||
Regeringens förslag: Driften av en allmän |
||||
tidigare upplåtas till någon annan. | ||||
En kommun skall kunna åta sig att sköta driften av en allmän va- | ||||
anläggning i en annan kommun, om den driftverksamheten sker på | ||||
affärsmässiga grunder och redovisas särskilt. Ett undantag från den | ||||
s.k. kommunala lokaliseringsprincipen införs i |
||||
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Enligt | ||||
utredningen skall driften av en allmän |
||||
gon annan bara om det kan ske med upprätthållande av självkostnads- | ||||
principen. Enligt utredningens förslag skall avtal om upplåtelse av driften | ||||
inte utan särskilda skäl få träffas för längre tid än fem år. Utredningen | ||||
har föreslagit att undantaget från den kommunala lokaliseringsprincipen | ||||
också skall omfatta en möjlighet för kommunen att äga |
||||
andra kommuner. | ||||
Remissinstanserna: De remissinstanser som har ifrågasatt eller avstyrkt | ||||
utredningens förslag, däribland Konkurrensverket, Fastighetsägarna | ||||
Sverige och Norrtälje kommun, har anfört att det saknas bärande argu- | ||||
ment för att införa ett undantag från den kommunala lokaliseringsprin- | ||||
cipen. Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig i denna del har | ||||
dock ställt sig bakom förslaget. Om kommunala aktörer skall tillåtas | ||||
agera på |
111 |
dock, enligt Statskontoret, en organisatorisk åtskillnad och en ekonomisk särredovisning av den konkurrensutsatta verksamheten ske för att inte konkurrensen skall snedvridas. Enligt Statskontoret bör inte heller driften finansieras med skattemedel och lika villkor bör gälla för kommunala och privata aktörer. Enskilda Vattenverket AB (EVV) har framhållit att privat engagemang inom
Majoriteten av de remissinstanser som har yttrat sig över utredningens förslag om en begränsning av avtalstiden för en driftsentreprenad är negativa till förslaget (Svenska kommunförbundet, Stockholms universitet Juridiska fakultetsnämnden, Göteborgs kommun, Malmö, Lunds och Norrtälje kommuner, Enskilda Vattenverket AB, Sydkraft Vatten AB, Svenskt vatten, Veolia Water AB och Svenskt Näringsliv). De har bl.a. anfört att huvudmän och kommuner bör ha rätt att själva avgöra vilka kontraktsperioder som är lämpliga, att den föreslagna begränsningen motverkar en rationell verksamhet samt att det saknas kopplingar mellan kontraktstiden och risken för att en entreprenad missköts. Statens energimyndighet och Svenska kommunalarbetarförbundet har däremot anfört att när driftsentreprenader tillämpas bör avtalen inte vara alltför långa. Enligt förbundet är det dessutom av mycket stor vikt att behovet av att bibehålla kommunens egen kompetens kan tillgodoses, särkilt för att kunna säkerställa vad som krävs för en senare återgång till drift i egen regi eller byte av entreprenör.
Skälen för regeringens förslag
Huvudmannens ansvar för att ordna och driva den allmänna
Bör själva huvudmannaskapet göras till föremål för offentlig upphandling?
Med upphandling avses enligt LOU egentligen bara att någonting anskaffas, dvs. att den offentliga sektorn tillförs en tillgång eller en tjänst och betalar för detta. Att göra sig av med tillgångar är ingen upphandling. I princip hindrar därför inte LOU att en verksamhets tillgångar överlåts i
Prop. 2005/06:78
112
samband med att kommunen bolagiserar verksamheten eller helt privatiserar den. Annorlunda kan det dock förhålla sig om det bland tillgångarna ingår den avyttrade verksamhetens pågående uppdrag, eftersom ett överlåtet uppdrag i praktiken innebär ett leverantörsbyte, vilket kan leda till att uppdraget skall upphandlas.
Dricksvattenförsörjning omfattas av bestämmelserna i 4 kap. LOU. De bestämmelserna bygger i sin tur på det s.k. försörjningsdirektivet, dvs. rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom
Huvudmannaskapet för en allmän
Om kommunen väljer att organisera huvudmannaskapet genom ett bolag över vilket kommunen har det bestämmande inflytandet, rör detta i sig inte om något som kan vara föremål för upphandling utan om en överföring av kommunala uppgifter. En sådan uppgiftsöverföring omfattas av den konventionsskyddade och grundlagsfästa kommunala självstyrelsen. Relationen mellan kommunen och bolaget konstituerar inte ett upphandlingskontrakt, eftersom ett sådant måste avse köp, hyra, hyrköp eller leasing av en vara, tjänst eller anläggningsarbeten. Det krävs att det sker ett utbyte av något slags nyttigheter mot ersättning.
Även om kommunens beslut att genom bolagisering låta huvudmannaskapet för en allmän
Prop. 2005/06:78
113
huvudmannaskapet enligt
Förutsättningar för driftsentreprenader
När det däremot handlar om olika former av anläggningsentreprenader och andra entreprenader, allt från mindre underhållsuppdrag till totala driftsentreprenader, är det å andra sidan helt klart att huvudmannen, vare sig denne är kommunen själv eller ett kommunalt bolag, är skyldig att i görlig omfattning tillämpa LOU.
Syftet med och utgångspunkten för en driftsentreprenad måste vara att skapa effektivitet i systemet under fastslagna kvalitetskrav. Detta gagnar ägarna till de fastigheter som omfattas av den allmänna
En driftsentreprenad bör dock under inga omständigheter få leda till att kommunen förlorar möjligheterna till övergripande styrning av
Utöver att LOU skall tillämpas vid upphandlingsförfarandet måste ett krav för att kommunerna skall få upplåta driften av
I upphandlingsunderlaget måste kommunen ställa upp de kriterier som skall gälla avseende kvalitet. Kommunens bedömning av vilken anbudsgivare som kan tillhandahålla bästa kvalitet till lägsta pris kommer alltså att vara beroende av kommunens
Det viktigt att samtliga aktörer tillämpar en prissättning som bygger på likartade förutsättningar. Annars finns en risk för att tjänsterna underprissätts och konkurrensen snedvrids. Om en kommunal aktör vill åta sig att i konkurrens med privata aktörer sköta driften av en allmän
En ytterligare förutsättning för upphandlingen är att det anbud som godtas kan i sin helhet redovisas öppet så att en utomstående kontroll är möjlig. En korrekt utförd upphandling med ett väl utformat anbudsunderlag torde kunna säkerställa att priserna för driftsentreprenaden inte skenar iväg.
Prop. 2005/06:78
114
Prop. 2005/06:78
Undantag från den kommunala lokaliseringsprincipen
Trots att kommunalt samarbete är möjligt redan i dag och bedrivs i såväl privaträttslig som offentligrättslig form, begränsas samverkansmöjligheterna av bestämmelserna om den kommunala kompetensen och den lokaliseringsprincip som kommer till uttryck i 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900). Principen innebär att den verksamhet som en kommun bedriver skall ha en anknytning till det egna geografiska området eller till de egna medlemmarna. Principen hindrar kommunala
I Referensgruppens förslag 1994 till en ny lag om allmänna vatten- och avloppsanläggningar fanns en bestämmelse som skulle ge kommunala huvudmän större möjligheter att både driva och äga allmänna
Lokaliseringsprincipen kan motverka att allmänna
Mot denna bakgrund anser regeringen att det bör införas ett undantag från den kommunala lokaliseringsprincipen.
Som anförts är det viktigt att undvika underprissättning och snedvridning av konkurrensen vid driftsentreprenader där kommuner tillåts delta. Att bedriva uppdragsverksamhet innebär även ett ekonomiskt risktagande. En kommun som åtar sig att sköta driften av en
För neutrala spelregler på marknaden bör också krävas att en kommunal aktör som bedriver driftsverksamhet i en annan kommun tydligt redovisar driftsverksamheten skilt från annan verksamhet. En sådan redovis-
115
ning är viktig för att ge insyn i verksamheten, vilket i sin tur minskar riskerna för korssubventionering och underprissättning. En sådan redovisning är också viktig för att tillgodose medborgarnas krav på tydlighet avseende användningen av skattemedel i kommunen.
Bör avtalstiden för driftsentreprenader regleras i lag?
Det finns omständigheter som talar för att tiderna inte bör vara för långa. I utredningen anges som exempel att om entreprenören försummar sitt uppdrag är det bra om entreprenadtiden är så pass kort att verksamheten inte hinner köras i botten. Genom kortare tider behåller huvudmannen en värdefull handlingsfrihet och entreprenören förhindras att ”växa fast” på bekostnad av konkurrensen.
Företrädare för privata driftentreprenörer i landet, bl.a. Sydkraft Vatten AB, har mot dessa argument anfört att femårsperioder inte räcker för att få till stånd de driftåtaganden som den allmänna verksamheten mår bäst av. Företrädarna har påpekat att anbudskostnaderna ofta är så höga i dessa sammanhang att de måste kunna slås ut på en längre period. Enligt de privata aktörerna är det inte rimligt att personalen skall behöva byta arbetsgivare vart femte år. Vidare har företrädarna anfört att en entreprenör med korta avtalstider har svagare motiv för och mindre möjligheter att dels kompetensutveckla personalen och organisationen i övrigt, dels kostnadsmässigt och tekniskt utveckla och förädla driftsystem, metoder och rutiner i verksamheten. De har hävdat att med ett kortsiktigt avtal kommer entreprenören att koncentrera sig på kommunens kortsiktiga förväntningar, nämligen att hålla nere kostnaderna med snabb finansiell avkastning, medan chanserna att till fullo utnyttja alla alternativa möjligheter för att göra driften mer effektiv och uppnå en högre kvalitet på tjänsterna kommer att bli begränsade.
Dessa synpunkter kan ha fog för sig. Om en avtalad driftsentreprenad innebär att huvudmannen gör sig av med sina egna driftresurser, kan det som behövs för en senare återgång till drift i huvudmannens egen regi säkerställas genom en uttrycklig reglering i avtalet. Det kan exempelvis gälla villkoren för övertagande av personal och driftorganisation. För att en sådan återgång inte skall bli orealistisk bör entreprenadtiden inte vara alltför lång. För att underlätta en återgång eller möjliggöra senare byte av entreprenör bör huvudmannen se till att få insyn i entreprenadverksamheten och nära följa den. Huvudmannen bör under entreprenadtiden behålla eller bygga upp kompetens som klarar de omförhandlingar som ändrade förutsättningar kan ge anledning till samt kompetens för att handla upp en ny entreprenad.
Detta är sådant som kan och i första hand bör regleras i avtalet mellan huvudmannen och entreprenören. Det saknas enligt regeringens mening
Prop. 2005/06:78
116
grund för antagandet att kommunerna inte skulle beakta nämnda omstän- | Prop. 2005/06:78 | |
digheter. Det bör därför inte i | författningstexten anges någon längsta | |
avtalstid för driftsentreprenader. |
5.18Lagen om Statens
Regeringens förslag: Regeringen skall alltid förordna en vice ordförande som ersättare för ordföranden i Statens
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Enligt utredningens förslag skall en fastighetsägare som vinnande part vid prövning i
Remissinstanserna: Statens
Skälen för regeringens förslag
Gällande rätt
Statens
För att säkerställa en rättssäker och rättvis process försågs
I samband med att
117
För närvarande finns ett par ersättare förordnade för varje ledamot. För ordföranden finns en ersättare på heltid och en som kallas in vid behov. Vid nämnden finns också annan lagfaren personal som i första hand har till uppgift att bereda och föredra mål.
Förfarandet vid
Med den centrala ställning som
Enligt 10 § LSV skall nämnden hålla förhandling, om det inte är uppenbart att en förhandling inte behövs för frågans avgörande. Förhandlingen skall hållas på plats som är välbelägen för parterna. Om sökanden inte inställer sig vid förhandlingen, avskrivs målet. Motparten kan kallas vid vite.
Bestämmelserna om rättegångskostnader i 14 § LSV betyder mycket för prövningssystemets goda funktion. De är ofta helt avgörande för tvistelösningsförfarandets tillgänglighet för enskilda parter. Bestämmelserna innebär att huvudmannen i princip skall svara för kostnaderna på ömse sidor vid nämnden när det gäller mål om inlösen eller ersättning enligt 15 eller 16 § i den nuvarande
Antalet
Ordförande i nämnden och utrymmet för ordförandebeslut
Som framgått finns det för närvarande en ordförande och en ersättare för ordföranden på heltid. I framtiden bör de i stället benämnas ordförande och vice ordförande.
Det har ifrågasatts om inte
Prop. 2005/06:78
118
följa av 6 § LSV. Den situation som närmast har varit i åtanke är när Prop. 2005/06:78 tvisten uteslutande rör en ren rättsfråga utan att saken för den skull fram-
står som uppenbar eller att målet är av enkel beskaffenhet.
Ett visst utrymme för ordförandebeslut i rena rättsfrågor bidrar till förfarandets smidighet och kortar handläggningstiden. Handläggningen blir effektivare utan att avkall behöver göras på rättssäkerheten. Ett sådant utrymme får anses vara befogad.
Bestämmelsen i 6 § första stycket 3 LSV, att nämnden är beslutsför med ordföranden ensam ”när saken är uppenbar eller målet är av enkel beskaffenhet”, torde dock vara att förstå på så vis att den beslutsrätt i rena rättsfrågor som ordföranden bör ha redan finns. Kriterierna ”uppenbar” och ”enkel” skall visserligen tillämpas restriktivt, men knappast så restriktivt att ordföranden förhindras att avgöra rättsfrågor med begränsad räckvidd som ensamdomare. Det kan exempelvis gälla en rättegångskostnadsfråga med juridiska komplikationer. En förutsättning är dock att avgörandet inte är av betydelse också för rättstillämpningen i andra mål. Beslut med praxisbildande effekt skall alltid fattas av fullsutten nämnd.
Kravet på förhandling
Av bestämmelsen i 10 § LSV kan utläsas att lagen utgår från att Va- nämnden normalt skall hålla förhandling i målen. Det måste vara uppenbart att förhandling inte behövs för att frågan skall få avgöras med ledning av i målet ingiven utredning. I praxis har förhandlingskravet dock inte kommit att tillämpas så strängt som ordalydelsen i bestämmelsen närmast skulle ha kunnat ge anledning till. Stor hänsyn har tagits till parternas uppfattning om nödvändigheten av att hålla förhandling. Sedan parterna beretts tillfälle att utveckla sin talan vid en muntlig förberedelse, har oftast varken parterna eller nämnden ansett ytterligare förhandling vara nödvändig för sakens prövning.
Förhandlingskravet bör anpassas till hur det nu under lång tid har tillämpats i praxis. Lagtexten bör därför formuleras på så sätt att Va- nämnden skall hålla förhandling om det behövs för frågans avgörande. Om sökanden uteblir från en sådan förhandling eller från ett sammanträde för en muntlig förberedelse – som ju ofta behövs för frågans avgörande – bör målet avskrivas. Motparten bör vid vite kunna föreläggas att inställa sig vid förhandlingen.
Ändringar till följd av förslaget om upphävande av lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem
I detta lagstiftningsärende föreslås att lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem upphävs. Om så sker faller
Om målen om värmeförsörjning tas bort från
119
Rättegångskostnader | Prop. 2005/06:78 |
Regeln om rätt till kostnadsersättning bara när det finns särskilda skäl för | |
det utgår från att det normalt är huvudmannen som svarar för utredningen | |
i |
|
av bl.a. den anledningen också har ålagts bevisbördan för flertalet rele- | |
vanta omständigheter. Det förekommer också att fastighetsägaren är | |
bevisskyldig för viktiga omständigheter. I sådana fall kan fastighets- | |
ägaren naturligtvis inte räkna med att huvudmannen skall reda ut dem. | |
Detta gäller exempelvis vilken skada fastighetsägaren har drabbats av i | |
ett översvämningsfall. Det är inte alltid så lätt för fastighetsägaren att be- | |
visa detta. |
|
hetsägarnas möjlighet att få ersättning för sina rättegångskostnader. En- | |
ligt utredningen bör en fastighetsägare som har vunnit målet generellt | |
vara berättigad till kostnadsersättning, framför allt för utredning som det | |
ankommit på fastighetsägaren att föra in i målet, men också för annan | |
utredning som fastighetsägaren gjort och som varit skäligen påkallad. | |
Med hänsyn till att det i praxis har ansetts föreligga särskilda skäl för | |
kostnadsersättning när en fastighetsägare, till skillnad från det normala i | |
finns behov av att utvidga rätten till kostnadsersättning så som utred- | |
ningen föreslagit. |
5.19 Allmänna fjärrvärme- och naturgassystem
Regeringens förslag: Lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem upphävs.
Utredningens förslag i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte
invänt mot förslaget (Länsstyrelsen i Jämtlands, Länsstyrelsen i Skåne län, Lantmäteriverket, Statens energimyndighet, Kungl. tekniska högskolan KTH, Norrtälje kommun, Svensk energi, Svensk fjärrvärme, Svenska Gasföreningen, Svenska kommunförbundet och Svenskt vatten). Länsstyrelsen i Jämtlands län, med vilken Stockholms stad har instämt, har anfört att om lagen om allmänna värmesystem skall upphöra att gälla bör det allmännas intressen säkerställas i samma utsträckning som i den nu förslagna
Skälen för regeringens förslag
Bakgrund
Lagen (1976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar trädde i kraft den 1 januari 1977 och avsåg enbart fjärrvärmeanläggningar. Genom lagen om allmänna värmesystem, som ersatte 1976 års lag och som trädde i kraft den 1 januari 1982, omfattas även naturgasnät av lagstiftningen. Re- geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten) beslutar om allmänförklaring efter ansökan av den som driver
120
eller skall driva en sådan anläggning som avses i lagen. Statens energi- Prop. 2005/06:78 myndighet är tillsynsmyndighet.
Lagstiftningen om allmänna värmesystem föregicks av Värmeanläggningsutredningens förslag till reglering av den lokala distributionen av energi för uppvärmning (SOU 1974:77). I regeringens proposition (prop. 1975/76:149) anfördes att utredningens förslag om reglering av fjärrvärmedistribution skulle genomföras liksom de delar som avsåg rättsförhållandet mellan huvudmän och användare av kollektiva värmesystem (prop. 1975/76:149 s. 45). Eftersom det inte gick att särskilja leverans av el eller gas för uppvärmningsändamål från leverans för andra ändamål kom dessa uppvärmningsformer att lämnas utanför lagstiftningen. Det betonades att ett fjärrvärmenäts totalekonomi påverkas starkt av anslutningsgraden inom distributionsområdet och att det ofta krävs en anslutning av praktiskt taget samtliga fastigheter inom området. För att underlätta den kommunala planeringen och undvika onyttiga investeringar bedömdes det nödvändigt att kunna förutse anslutningsgraden och ge kommunerna möjlighet att tvångsvis ansluta fastigheter till fjärrvärmenätet. Å andra sidan borde fastighetsägarna ha garantier för att energileveranserna fullgjordes samt möjlighet att få anslutningsskyldigheten och villkoren för anslutning prövade i särskild ordning (a prop. s. 46). Mot denna bakgrund förordades en lagstiftning om anslutning till fjärrvärme där kommunerna skulle ha huvudansvaret för tillämpningen. Lagen (1976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar utformades med
Lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem, som alltså ersatte lagen om allmänna fjärrvärmesystem, är tillämplig på allmänna värmesystem, dvs. fjärrvärmeanläggningar eller naturgasnät som allmänförklarats. Också denna lag är utformad efter förebild av
Att lagstiftningen även kom att omfatta naturgasnät föranleddes av att riksdagen tagit ställning till det s.k. Sydgasprojektet med distribution av naturgas från Danmark. Staten garanterade på visst sätt det ekonomiska utfallet av projektet och som en förutsättning ingick att lämpliga styrmedel skapades för att underlätta introduktionen av naturgas och uppnå en hög anslutningsgrad till uppvärmning med naturgas.
Någon samlad värmelagstiftning finns inte utan distribution av fjärrvärme och naturgas för uppvärmning regleras genom bestämmelser i flera olika lagar, bl.a. ellagen (1997:857) och naturgaslagen (2005:403).
121
Lagen om allmänna värmesystem | Prop. 2005/06:78 |
För att en fjärrvärmeanläggning eller ett naturgasnät skall kunna all- | |
mänförklaras krävs att anläggningens ändamål är att bereda bostadshus | |
eller annan bebyggelse värmeförsörjning genom fjärrvärme eller eldning | |
med naturgas, att det finns behov av värmesystemet från allmän synpunkt | |
och att huvudmannen såväl i ekonomiskt avseende som i övrigt har förut- | |
sättningar att driva värmesystemet. Naturgasnät, vilka till stor del har | |
andra ändamål än uppvärmning av bostäder, faller därmed ofta utanför | |
lagstiftningen. | |
Den som driver ett allmänt värmesystem är dess huvudman. Huvud- | |
mannen beslutar om verksamhetsområde för värmesystemet. Fastigheter | |
inom verksamhetsområdet har brukningsrätt till systemet samt är avgifts- | |
skyldiga på samma sätt som enligt |
|
vissa fall besluta om verksamhetsområdets omfattning, särskilt vid kon- | |
kurrerande verksamhetsområden. Huvudmannen är skyldig att tillhanda- | |
hålla energi för nödvändig uppvärmning av avgiftsskyldiga fastigheter. | |
Till skillnad från |
|
skrivningar. En miljökonsekvensbeskrivning skall dock ingå i en ansökan | |
om koncession avseende rörledningar för fjärrvärme och naturgas. För | |
icke koncessionspliktiga ledningar krävs miljökonsekvensbeskrivningar | |
endast i den omfattning som följer av miljöbalken. Däremot gäller sam- | |
ma självkostnadsprincip som enligt |
|
ligt en taxa som huvudmannen beslutar. Huvudmannen beslutar även all- | |
männa bestämmelser som är bindande för användarna. Den kommun | |
inom vilken värmesystemet har sitt verksamhetsområde får utse en till- | |
synsman för värmesystemet. Tillsynsmyndigheten kan under samma för- | |
utsättningar som anges i |
|
mannens räkning driva värmesystemet. | |
Tvister mellan huvudmän och användare prövas av Statens |
|
huvudsakligen i samma ordning som enligt |
|
myndigheten överklagas, i fråga om vitesföreläggande och om syssloman | |
till kammarrätten, och i övrigt till regeringen. | |
Ellagen | |
I ellagen (1997:857) finns föreskrifter bland annat om elektriska anlägg- | |
ningar och handel med el i vissa fall samt i viss utsträckning om fjärr- | |
värmeverksamhet. Lagen innehåller också regler för kommunala elföre- | |
tag samt kommunala företag som bedriver fjärrvärmeverksamhet. Ett så- | |
dant företag skall bedriva verksamheten på affärsmässig grund och redo- | |
visa verksamheten särskilt. Detta innebär att de kommunalrättsliga själv- | |
kostnads- och likställighetsprinciperna inte är tillämpliga. Till skillnad | |
från vad som gäller för kommunala elföretag finns inget undantag från | |
lokaliseringsprincipen för kommunala fjärrvärmeföretag. | |
Rörledningslagen | |
Lagen (1978:160) om vissa rörledningar (rörledningslagen) innehåller | |
bestämmelser om koncession för vissa rörledningar, bl.a. ledningar för | |
transport av fjärrvärme. Koncession får meddelas endast om det från | |
allmän synpunkt är lämpligt att ledningen dras fram och används och | |
sökanden är lämplig att utöva verksamhet som avses med koncessionen. | 122 |
Endast i ett fall har koncession beviljats för fjärrvärmeledningar. I Fjärrvärmeutredningens betänkande ”Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden” (SOU 2005:33) har föreslagits att anläggande och användande av ledningar för fjärrvärme inte längre skall omfattas av koncessionsplikt. Koncession för ledning för naturgas prövas uteslutande enligt reglerna i naturgaslagen.
Naturgaslagen
År 1998 togs det första steget mot en inre marknad för naturgassystem inom EU, då det första naturgasmarknadsdirektivet antogs (Europaparlamentets och rådets direktiv 1998/30/EG av den 22 juni 1998 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas, EGT L 204, 21.7.1998, s. 1, Celex 31998L0030). Direktivet resulterade i Sveriges första naturgaslag (2000:599) som trädde i kraft 2000. Syftet var att uppnå konkurrens på den svenska naturgasmarknaden. I juni 2003 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och upphävande av direktiv 1998/30/EG (EGT L 176, 15.7.2003, s. 57, Celex 32003L0055). Det reviderade direktivet resulterade i att riksdagen under våren 2005 antog en ny naturgaslag som ersätter den gamla. Den nya naturgaslagen (2005:403), som trädde i kraft den 1 juli 2005, innebär ökad marknadsöppning genom att samtliga
Lagen innehåller förutom skyldigheter för ledningsägare och innehavare av annan naturgasinfrastruktur bl.a. bestämmelser om koncession, särredovisning och tillsyn. En naturgasledning belägen före en mät- och reglerstation är som regel koncessionspliktig. Koncession för naturgasledningar får meddelas bara om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt och beviljas endast den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva verksamheten. Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor överföra naturgas. En ledningsinnehavare är även skyldig att på skäliga villkor ansluta andra naturgasledningar om kapacitet finns. Dessa bestämmelser syftar till att åstadkomma en reell konkurrensmöjlighet på naturgasmarknaden. Liksom ellagen innehåller naturgaslagen bestämmelser om undantag från självkostnads- och likställighetsprinciperna för kommunala företag. Dessutom har kommunala naturgasföretag möjlighet att bedriva viss verksamhet utanför kommunens område i syfte att uppnå en ändamålsenlig överföringsverksamhet.
Förhållandet mellan lagen om allmänna värmesystem och övrig lagstiftning
Lagen om allmänna värmesystem tillämpas parallellt med övrig lagstiftning inom fjärrvärme- och naturgassektorn. De särskilda reglerna om kommunala fjärrvärmeföretag är alltså tillämpliga även på sådana kommunala bolag som skulle kunna vara huvudman för en allmänförklarad fjärrvärmeanläggning. Enligt ellagen skall emellertid ett kommunalt
Prop. 2005/06:78
123
bolag som bedriver distribution av fjärrvärme driva verksamheten på affärsmässig grund. Detta innebär att självkostnadsprincipen inte tillämpas (prop. 1993/94:162 s. 167). Enligt lagen om allmänna värmesystem får avgifterna däremot inte överstiga vad som krävs för att täcka de nödvändiga kostnaderna. Det kan inte sägas att det vinstkrav som en verksamhet som drivs på affärsmässig grund normalt för med sig utgör en nödvändig kostnad för verksamheten. Lagen om allmänna värmesystems och ellagens bestämmelser är i detta avseende alltså oförenliga. Detsamma gäller förhållandet mellan lagen om allmänna värmesystem och motsvarande regler i naturgaslagen. Som speciallag torde dock lagen om allmänna värmesystem äga företräde framför ellagen och naturgaslagen. Det bör dock påpekas att kommunal fjärrvärmeverksamhet i förvaltningsform inte är undantagen från självkostnads- och likställighetsprinciperna.
Även vid prövningen av koncession respektive förutsättningarna för allmänförklaring förekommer konflikt mellan de olika lagarna. Respektive prövning innefattar såväl en bedömning av behovet av anläggningen från allmän synpunkt som en prövning av lämpligheten hos den som skall bedriva verksamheten. Den prövning som skall göras enligt rörledningslagen eller naturgaslagen i fråga om beviljande av koncession motsvarar i och för sig inte prövningen av en begäran om allmänförklaring. Koncessionen är inriktad på främst nätverksamheten medan allmänförklaringen har ett vidare syfte och bl.a. innefattar en leveransplikt av fjärrvärme eller naturgas. De frågor som skall bedömas är dock så näraliggande att det i praktiken, om den som driver ett värmesystem där koncession beviljats ansöker om allmänförklaring av systemet, blir fråga om en ny prövning av samma sak. I förarbetena till den ändring av rörledningslagen vid vilken lagen gjordes tillämplig även på fjärrvärmeledningar (prop. 1980/81:90 bilaga 1 s. 333) uppmärksammades denna fråga. Av motiven får anses framgå att lagen om allmänna värmesystem borde tillämpas på lokala fjärrvärmenät och rörledningslagen i övrigt. Då förarbetena utarbetades omfattades inte naturgasnät av möjligheten till allmänförklaring. I förarbetena till lagen om allmänna värmesystems berördes inte frågan om hur lagstiftningen, i fråga om naturgasledningar, förhåller sig till rörledningslagen.
Fjärrvärmemarknaden
Fjärrvärme började byggas ut i Sverige på
Traditionellt sett har fjärrvärme varit en kommunal angelägenhet och före 1991 var så gott som all fjärrvärmeverksamhet av betydelse kommu-
Prop. 2005/06:78
124
nalägda (i förvaltningsform eller genom kommunala bolag). En utveckling pågår dock som dels innebär att de stora energikoncernerna förvärvar kommunala företag, dels att mindre
Fjärrvärmepriserna har i stort följt konsumentprisindex från 1996 och framåt. Under perioden
Prisvariationen mellan olika fjärrvärmedistributörer och betydande prishöjningar på vissa orter har rest krav på någon form av prisreglering. I Konkurrensverkets rapport ”Konkurrensen i Sverige under
Den danska regleringen av fjärrvärme har en planekonomisk inriktning. För att uppnå miljöfördelar och högre verkningsgrad infördes regeln om anslutningsplikt och för att förhindra oskälig prissättning infördes principen om självkostnader. I Finland gäller den generella lagstiftningen för näringslivet i form av konkurrens- och konsumentlagar också för fjärrvärmen. Kommunen äger i de flesta fall såväl nät som produk-
Prop. 2005/06:78
125
tion. I Norge finns en prisreglering som innebär att fjärrvärmepriserna inte får överstiga kostnaden för elvärme.
Naturgasmarknaden
Naturgas introducerades i Sverige 1985 och var i hög grad en följd av en politisk vilja att hitta ersättningsråvaror till olja och kol. Inhemsk naturgasproduktion finns inte utan all naturgas importeras. Eftersom det för närvarande endast finns en inmatningsledning till Sverige via Danmark måste gasen överföras genom det danska naturgassystemet oavsett ursprungsland. Den svenska marknaden är koncentrerad till västkusten längs det ledningsnät som löper från Trelleborg till Stenungsund med förgrening till Småland. För närvarande används naturgas i ett trettiotal kommuner. Nova Naturgas AB äger stora delar av det svenska transmissionsnätet och bedriver, sedan handelsverksamheten överläts till Dong Naturgas A/S 2004, enbart nätverksamhet. I övrigt finns det (maj 2005) sex naturgasföretag som säljer naturgas till slutkunder. De senaste åren har det förekommit flera planer på utbyggnad av systemet.
Naturgas används, förutom till uppvärmning, främst inom industrin som processbränsle samt för kraft- och fjärrvärmeproduktion och som fordonsbränsle. Bara en mindre del går till uppvärmning av byggnader, kommunala anläggningar och växthus och är sådan som skulle kunna omfattas av lagen om allmänna värmesystem.
Överväganden
Trots att lagstiftning funnits på området sedan 1976 har inget värmesystem förklarats för allmänt. Det är svårt att få något säkert svar varför så inte har skett. En tänkbar orsak till att verksamhetsutövarna inte valt att allmänförklara sina värmesystem skulle kunna vara att en allmänförklaring för verksamhetsutövaren innebär såväl en rättighet att kunna tvångsansluta fastigheter till nätet som en skyldighet att låta fastighetsägare ansluta sig. Det är tydligt att kollektiva värmesystem i dag bara byggs ut där det är affärsmässigt motiverat för verksamhetsutövaren.
Branschorganisationerna Svensk Fjärrvärme och Svenska Gasföreningen har anmärkt att allmänförklaring inte framstår som något verkligt alternativ för deras medlemmar. En bidragande orsak till varför allmänförklaring inte skett torde vara att företagsstrukturen på värmemarknaden har förändrats sedan lagstiftningen om allmänna värmesystem kom till. Även om privata intressenter förutsattes förekomma var nog tanken att utbyggnaden av värmesystem huvudsakligen skulle ske genom det allmännas försorg. Denna tanke hade säkert fog för sig i mitten av 1970- och början av
Lagen om allmänna värmesystem gör i och för sig ingen åtskillnad mellan offentliga och privata verksamhetsutövare, men det är svårt att tänka sig att privatägda företag med vinstkrav skulle se några fördelar
Prop. 2005/06:78
126
med att underkasta sig lagstiftningens krav på att prissättningen skall motsvara verksamhetens självkostnader. Eftersom även kommunalägda juridiska personer som distribuerar fjärrvärme och naturgas skall bedriva verksamheten affärsmässigt torde utrymmet i dag för att någon verksamhetsutövare skulle välja att allmänförklara sitt värmesystem vara litet.
För naturgasens del ter det sig rent av som uteslutet att allmänförklaring skulle ske. Naturgasens främsta användningsområden avser annat än uppvärmning av bostäder. Eftersom naturgasutbyggnad inte i första hand förefaller ske för att tillgodose behovet av uppvärmning av bostäder inom ett område, finns det inte något skäl alls att allmänförklara ett naturgasnät, i synnerhet som en allmänförklaring skulle medföra en ensamrätt på värmeleveranserna i strid med EG:s lagstiftning på naturgasområdet.
Det faktum att något värmesystem inte har allmänförklarats och inte heller kan väntas bli det enligt nuvarande lagstiftning, behöver dock inte innebära att det är onödigt med lagstiftning på detta område.
Regleringsbehovet
Som framgått är lagen om allmänna värmesystem utformad i huvudsaklig överensstämmelse med
De skillnader som finns mellan lagen om allmänna värmesystem och övrig lagstiftning på värmeområdet skulle inte minska utan snarare öka om förslaget till ny
Förslaget till en ny lag om allmänna vattentjänster innebär att
Prop. 2005/06:78
127
enskild person, är bestämmelserna om taxeföreskrifter, allmänna bestäm- Prop. 2005/06:78 melser och beslut om verksamhetsområde i lagen om allmänna värme-
system oförenliga med regeringsformen. Medan
Ungefär en femtedel av fjärrvärmeanläggningarna och merparten av naturgasnätet av ägs av privata rättssubjekt. Den beslutsordning som föreslås för allmänna
Mot bakgrund av detta anser regeringen att utredningens förslag att upphäva lagen om allmänna värmesystem bör genomföras.
5.20Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Den nya lagen om allmänna vattentjänster skall träda i kraft den 1 januari 2007.
Frågor om giltigheten av befintliga allmänna bestämmelser om användningen av allmänna
Utredningens förslag överensstämmer i princip med regeringens. Remissinstanserna: Statens
processrättslig karaktär brukar som huvudregel träda i kraft utan särskilda övergångsregler, om det kan ske utan olägenheter, och att de av utredningen föreslagna övergångsbestämmelserna därför bör övervägas ytterligare.
Skälen för regeringens förslag: Förslaget till den nya lagen om all-
männa vattentjänster innebär att den nuvarande
128
innehåll i allt väsentligt behålls. Det finns därmed förutsättningar att låta den nya lagen bli omedelbart tillämplig på de
I ett väsentligt avseende förändras dock rättsläget, nämligen i fråga om beslutsordningen för föreskrifter om taxa och beslut om verksamhetsområde samt för allmänna bestämmelser om användningen av den allmänna
Sådana beslut är, om de har fattats av en huvudman som inte är kommunen, oförenliga med den nya, föreslagna lagen. Det innebär att kommunen efter den nya lagens ikraftträdande måste meddela nya föreskrifter om taxa och bestämmelser för användningen. Däremot kan det inte anses nödvändigt att kommunen måste meddela nya beslut om verksamhetsområdet för den allmänna
För att meddela nya taxeföreskrifter och allmänna bestämmelser behöver kommunerna få skälig tid. Enligt regeringens bedömning bör två år efter den föreslagna lagens ikraftträdande räcka. Tills dess bör de föreskrifter och bestämmelser som huvudmannen meddelat med stöd av den nuvarande
Utanför tillämpningsområdet för den nya lagen faller sådana anläggningar som förklarats för allmänna med stöd av 31 § den nuvarande valagen eller motsvarande bestämmelser i äldre rätt och där huvudmannen inte är en juridisk person som står under kommunens rättsligt bestämmande inflytande. Dessa anläggningar bör få behålla sin allmänna status enligt
Merparten av bestämmelserna i den nya lagen bör kunna tillämpas också för dessa anläggningar, så länge de behåller sin allmänna status. Dessa bestämmelser kan pekas ut direkt i övergångsbestämmelserna till den nya lagen. Förutsättningarna för drift och användning av allmänna
Prop. 2005/06:78
129
om skadeståndsskyldighet kommer alltså att gälla också för de sist- Prop. 2005/06:78 nämnda anläggningarna. Den föreslagna utvidgningen i fråga om sä-
songstaxa kan däremot inte tillämpas för dessa anläggningar. Den s.k. takregeln i den nu gällande bestämmelsen om säsongstaxa, att nivån vid sådan säsongstaxa får vara högst dubbelt så hög som den som tillämpas under året i övrigt, avsåg att förhindra oskälig prissättning och motiverades med att kommunfullmäktige inte hade något inflytande över de allmänförklarade
6 | Ekonomiska och andra konsekvenser av | |
förslagen | ||
Den nya, föreslagna lagen bygger huvudsakligen på den nuvarande va- | ||
lagen. En skillnad i förhållande till denna lag är att kommunens ansvar | ||
avser en skyldighet att se till att en allmän |
||
stånd när lagens förutsättningar är uppfyllda. Enligt lagförslaget omfattar | ||
denna skyldighet att kommunen då måste ordna en sådan anläggning och | ||
se till att den består så länge den behövs. Detta innebär formellt sett ett | ||
större ansvar för kommunerna. I praktiken går det redan till på det viset, | ||
dvs. kommunerna låter bygga en |
||
när en enskild |
||
tidigare | saknat gemensamma |
|
31 § |
||
tär att en gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen annars hade | ||
varit den lämpligaste lösningen. Den förordade utvidgningen kan därför | ||
inte i det stora hela bedömas innebära något ytterligare åtagande i prakti- | ||
ken för kommunerna. | ||
Lagförslaget innebär också att skyldigheten att ordna en allmän |
||
läggning utvidgas till att också gälla |
||
hänsyn till skyddet för miljön och inte bara med hänsyn till skyddet för | ||
hälsan. Det bör understrykas att i de allra flesta fall när en anläggning är | ||
motiverad av miljöskäl är den också det av hälsoskyddsskäl. Denna ut- | ||
vidgning av kommunernas ansvar torde framför allt få betydelse för ut- | ||
byggnaden av anläggningar för bortledande av dagvatten. Den kan också | ||
tänkas medföra en ökad utbyggnad av avloppsanläggningar i fritidsområ- | ||
den. | ||
Utan en fullständig inventering inom kommunerna av hur vattentjäns- | ||
ten för dagvattenavledning utförs är det inte möjligt att bedöma i vilken | ||
omfattning ytterligare utbyggnad för detta ändamål behöver ske med an- | ||
ledning av förslaget. Sannolikt kommer dock kommunernas skyldighet i | ||
detta avseende att innebära ökade krav på reningsåtgärder i dagvatten- | ||
hanteringen, vilket i förlängningen kan leda till ett ökat kostnadstryck | ||
med medföljande höjda avgifter för användarna. Dessa kostnader är svåra | ||
att exakt uppskatta men de skall som alltid motsvara en ökad samhälls- | ||
service. Förslaget i denna del kan vidare bedömas kunna främja möjlig- | ||
heterna att uppnå de av regeringen uppställda miljömålen, särskilt miljö- | ||
målen ”Bara naturlig försurning”, ”Ingen övergödning”, ”Levande sjöar | ||
och vattendrag”, ”Grundvatten av god kvalitet” och ”Hav i balans”. Den | 130 |
närmare regleringen av miljöpåverkan genom allmänna
I övrigt innebär förslagen ett något utvidgat kommunalt ansvar också i en del andra avseenden, t.ex. genom att huvudmannen skall ha ett ekonomiskt och faktiskt ansvar för vissa anläggningar inne på fastigheterna som är nödvändiga med hänsyn till den allmänna
För den kommunala självstyrelsen bör förslagen inte innebära några beaktansvärda konsekvenser.
Länsstyrelsernas uppgifter enligt
Statens
Prop. 2005/06:78
131
komma att medföra bedöms vara små och kan hanteras inom befintlig Prop. 2005/06:78 anslagsram.
Några beaktansvärda konsekvenser i övrigt torde inte uppkomma.
7 Författningskommentar
7.1Förslaget till lag om allmänna vattentjänster
Inledande bestämmelser
1 § Bestämmelserna i denna lag syftar till att säkerställa att vattenförsörjning och avlopp ordnas i ett större sammanhang, om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.
Bestämmelsen i 1 § har ingen motsvarighet i den nuvarande
2 § I denna lag avses med
vattenförsörjning: tillhandahållande av vatten som är lämpligt för normal hushållsanvändning,
avlopp: bortledande av dagvatten och dränvatten från ett område med samlad bebyggelse eller från en begravningsplats, bortledande av spillvatten eller bortledande av vatten som har använts för kylning,
vattentjänster: vattenförsörjning och avlopp (va),
allmän
enskild anläggning: en
verksamhetsområde: det geografiska område inom vilket en eller flera vattentjänster har ordnats eller skall ordnas genom en allmän
huvudman: den som äger en allmän
fastighetsägare: den som äger en fastighet inom en allmän
132
förbindelsepunkt: gränsen mellan en allmän
allmän platsmark: mark som i detaljplan enligt plan- och bygglagen (1987:10) redovisas som allmän plats eller, om marken inte omfattas av detaljplan, väg eller mark som funktionellt och i övrigt motsvarar sådan mark,
anläggningsavgift: engångsavgift för täckande av en kostnad för att ordna en allmän
brukningsavgift: periodisk avgift för täckande av drift- och underhållskostnader, kapitalkostnader för investeringar eller andra kostnader för en allmän
Paragrafen är ny och innehåller definitioner av för lagen centrala begrepp, varav de flesta har samma innebörd som enligt gällande rätt.
Som framgår av avsnitt 5.5 har i rättspraxis för bedömningen om vatten skall anses vara lämpligt för normal användning i hushåll ledning i första hand hämtats i Statens livsmedelsverks föreskrifter om dricksvatten. Vatten som uppfyller kraven i dessa föreskrifter får normalt godtas som hushållsvatten i förevarande sammanhang.
Avloppsdefinitionen är ny. Den medför att skyldigheten att avleda dag- och dränvatten från fastigheter och allmänna platser inte längre är beroende av en detaljplan utan gäller områden med samlad bebyggelse, se vidare i avsnitt 5.5. För spillvattenavlopp och bortledande såväl av dag- och dränvatten från en begravningsplats som av vatten som har använts för kylning är skyldigheten fortfarande knuten till det detaljplanelagda området.
Termen vattentjänster används i ungefär samma betydelse som i exempelvis Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1, Celex 32000L0060), och är en sammanfattande beteckning för alla tjänster avseende vattenförsörjning eller avlopp som omfattas av regleringen i denna lag.
Genom samma ändamålsbestämning som i 1 § den nuvarande
Det krävs att kommunen har ett rättsligt bestämmande inflytande över anläggningen för att den skall vara att anse som allmän, se vidare kommentaren till 3 §. Härutöver måste också anläggningens ändamål beaktas. Detta har närmare utvecklats i avsnitt 5.2. Det är bara
Hur ett verksamhetsområde fastställs och beslutas m.m. behandlas i avsnitt 5.6.
Prop. 2005/06:78
133
Till skillnad från vad som tidigare har gällt knyts huvudmannaskapet Prop. 2005/06:78 till ägandet, det är alltså inte driften av
den är att anses som allmän eller inte. Ägandet kan vara indirekt förutsatt att kommunen har ett rättsligt bestämmande inflytande, se kommentaren till 3 §.
Definitionen av fastighetsägare är i allt väsenligt densamma som den i 3 § den nuvarande
Definitionen av
hetsägaren inträder följer av 25 § första punkten.
Begreppen anläggningsavgift och brukningsavgift motsvarar i sak valagens engångsavgift respektive periodisk avgift, se kommentaren till 29 §.
3 § Vid tillämpningen av denna lag skall en kommun anses ha ett rättsligt bestämmande inflytande över en
1.helt äger anläggningen,
2.genom ägande förfogar över mer än hälften av samtliga röster i den eller de juridiska personer som helt äger anläggningen eller på annat sätt förfogar över en motsvarande majoritet av beslutsmakten i den eller de juridiska personer som helt äger anläggningen,
3.har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i styrelsen för den eller de juridiska personer som helt äger anläggningen, eller
4.utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i ett handelsbolag som helt äger anläggningen.
I paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.2, klargörs vad som vid tillämpningen av lagen om allmänna vattentjänster avses med ett rättsligt bestämmande inflytande. En eller flera kommuner kan äga eller ha det bestämmande inflytandet över en
Kravet på inflytande uttrycks delvis på samma sätt i 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100).
4 § Om det behövs för att tillgodose syftet med denna lag, skall det som i lagen gäller i fråga om en fastighet också tillämpas i fråga om en byggnad eller annan anläggning som inte tillhör fastighetens ägare. I så fall skall det som i lagen sägs om fastighetsägaren tillämpas på byggnadens eller anläggningens ägare.
134
Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 § tredje stycket den nuvarande va- Prop. 2005/06:78 lagen. Någon ändring i sak i förhållande till
stämmelsen har tillämpats vid bostads- och gårdsarrenden och i viss utsträckning på anläggningsarrenden för längre tid. Den har kommenterats i avsnitt 5.8.
5 § Om någon annan än en fastighetsägare har ingått avtal med huvudmannen om att få använda huvudmannens
Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 § andra stycket den nuvarande valagen och är avsedd att ha samma innehåll som enligt
Kommunens skyldighet att ordna vattentjänster
6 § Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen
1.bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
2.se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän
Paragrafen, som i andra punkten har sin motsvarighet i 2 § den nuvarande
Som utvecklats i avsnitt 5.6 skall kommunen besluta om vilket eller vilka verksamhetsområden som den eller de allmänna
När kommunen har fastställt ett verksamhetsområde och det har konstaterats att det med hänsyn till lagens skyddsintressen finns behov av att ordna vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang skall kommunen se till att behovet av dessa vattentjänster tillgodoses genom en allmän
I förhållande till nuvarande
munen skall då fullgöra skyldigheten genom att se till att en allmän va-
135
anläggning snarast kommer till stånd. Kommunen skall också se till att Prop. 2005/06:78
fattar krav på att anläggningen under denna tid skall underhållas samt bestå som allmän.
Genom definitionerna av vattenförsörjning och avlopp samt ändamålsbestämningen av en
Kommunens utbyggnadsskyldighet har behandlats i avsnitten 5.5 och 5.7. Jfr också kommentaren till 10 §.
En allmän
7 § Av ett beslut om en allmän
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande
8 § Om verksamhetsområdet behöver omfatta en eller flera fastigheter som ingår i en samfällighet för
Om det finns synnerliga skäl, får verksamhetsområdet bestämmas med avvikelse från kravet i första stycket.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 4 § andra stycket den nuvarande valagen. I förhållande till
9 § Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors
hälsa och miljön.
136
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande
I 44 § finns en ersättningsregel som kan bli tillämplig med anledning av ett beslut om inskränkning av ett verksamhetsområde.
Ordnandet och driften av en allmän
10 § En allmän
När det är förenligt med anläggningens huvudsakliga ändamål, bör den ordnas och drivas så att också andra allmänna intressen som har behov av anläggningen kan tillgodoses.
Paragrafen motsvarar delvis 12 § första stycket den nuvarande
I paragrafen anges de allmänna kraven för ordnandet och driften av en allmän
I förhållande till
Andra stycket är nytt. Vad som främst avses är räddningstjänstens behov.
11 § En allmän
1.i strid med detaljplan, områdesbestämmelser eller andra bestämmelser om hur marken skall bebyggas, eller
2.så att den försvårar en ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning.
Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.
Prop. 2005/06:78
137
Paragrafen motsvarar 12 § andra stycket den nuvarande
12 § Om en allmän
Huvudmannen skall samråda med och därefter informera fastighetsägaren om förbindelsepunktens läge inom den tid som är skälig med hänsyn till fastighetsägarens intresse av att kunna planera för sin användning av fastigheten.
Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 13 § den nuvarande
En förbindelsepunkt kan vara gemensam för flera fastigheter.
Sådana särskilda skäl som avses i första stycket kan i enlighet med rättspraxis vara exempelvis att en gemensam förbindelsepunkt för flera fastigheter med ett internt distributionssystem upprättas. När det är fråga om s.k. tredimensionell fastighetsbildning, där den tredimensionella fastigheten inte gränsar till gatumark, bör särskilda skäl för en avvikande förläggning av förbindelsepunkten ofta anses finnas.
13 § Huvudmannen skall för den allmänna
1.ledningar och andra anordningar för vattenförsörjning till eller avlopp från varje förbindelsepunkt,
2.anordningar för bortledande av vatten som inte sker genom en förbindelsepunkt, och
3.de anordningar som i övrigt behövs för att
Paragrafens första stycke första punkten motsvarar i princip 14 § första stycket den nuvarande
Bestämmelsen tydliggör huvudmannens ansvar. Frågan om äganderätten till en viss anordning i anläggningens allmänna del bör inte påverka ansvaret.
Prop. 2005/06:78
138
Av bestämmelserna i denna paragraf och självkostnadsprincipen i 30 § Prop. 2005/06:78 följer att en allmän
hetsområdet befintliga bebyggelsens behov.
14 § Huvudmannen skall se till att berörda fastighetsägare i skälig tid underrättas om planerade vattenavstängningar och andra väsentliga ändringar av förutsättningarna för att använda
Bestämmelsen saknar motsvarighet i den nuvarande
15 § Huvudmannen får upplåta åt någon annan att sköta driften av vaanläggningen.
Kommuner har redan i dag möjlighet att upplåta delar av eller hela driften till någon annan. Bestämmelsen, som visserligen saknar motsvarighet i den nuvarande
Fastighetsägares rätt att använda en allmän
16 § En fastighetsägare har rätt att använda en allmän
1.finns inom
2.behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 § första stycket första ledet i den nuvarande
17 § Trots 16 § får huvudmannen vänta med att utföra de anläggnings- eller utbyggnadsarbeten som är nödvändiga för att fastighetsägaren skall kunna använda
139
1. behöver samordnas med andra arbeten och samordningen annars Prop. 2005/06:78 skulle väsentligt försvåras, och
2. utförs i den ordning som följer av huvudmannens utbyggnadsplan.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 § första stycket andra ledet i den nuvarande
I andra punkten har tillagts att huvudmannen får genomföra utbyggnaden av den allmänna
18 § Trots 16 § är huvudmannen inte skyldig att låta en fastighet kopplas eller vara kopplad till
1.innan fastighetsägaren har betalat den anläggningsavgift som är bestämd enligt 34 § eller lämnat en godtagbar säkerhet, eller
2.om fastighetens
Första punkten motsvarar 8 § andra stycket den nuvarande
Särskilda anordningar för användningen av en allmän
19 § Huvudmannen skall ordna de pumpar och andra särskilda anordningar som på grund av den allmänna
Om vattenförbrukningen på en fastighet behöver fastställas genom mätning, skall huvudmannen ordna den eller de vattenmätare som behövs för mätningen.
Paragrafen har ingen motsvarighet i den nuvarande
Genom bestämmelsen får huvudmannen ett ekonomiskt och faktiskt ansvar för sådana anordningar som funktionellt sett är motiverade av den allmänna
Bestämmelsen i andra stycket motsvarar vad som i dag ofta gäller enligt huvudmannens allmänna bestämmelser.
140
20 § En fastighetsägare är skyldig att upplåta nödvändigt utrymme för Prop. 2005/06:78 en sådan anordning som avses i 19 §.
Fastighetsägaren skall fortlöpande se till anordningen och skydda den mot skada samt vid behov svara för dess elförsörjning.
Fastighetsägaren skall snarast anmäla uppkomna fel och driftstörningar till huvudmannen.
Bestämmelsen saknar motsvarighet i den nuvarande
Genom bestämmelsen kan huvudmannen kräva att en vattenmätare förläggs frostfritt och på en plats som tillåter en god mätarfunktion, att mätarplatsen är lämplig från arbetarskyddssynpunkt m.m.
Huvudmannens rätt till tillträde till fastigheten för att fullgöra sina skyldigheter regleras i 41 §.
Användningen av en allmän
21 § En fastighetsägare får inte använda en allmän
1.att avloppet tillförs vätskor, ämnen eller föremål som kan inverka skadligt på ledningsnätet eller anläggningens funktion eller på annat sätt medför skada eller olägenhet,
2.att huvudmannen får svårt att uppfylla de krav som ställs på vaanläggningen och driften av den eller att i övrigt uppfylla sina skyldigheter enligt lag, annan författning eller avtal, eller
3.andra olägenheter för huvudmannen eller någon annan.
Paragrafen motsvarar delvis 21 § den nuvarande
Första punkten är ny. En motsvarande bestämmelse finns i branschorganisationen Svenskt Vattens normalförslag till allmänna bestämmelser om brukande av en kommuns allmänna
Punkterna två och tre har formulerats så att fastighetsägarens skyldigheter vid användandet svarar mot huvudmannens skyldigheter enligt 10 §. Nytt i jämförelse med 21 § den nuvarande
22 § Om en fastighets
141
Bestämmelsen är ny men motsvarar det avtalsutrymme som huvud- Prop. 2005/06:78 mannen utan uttryckligt lagstöd anses ha enligt den nuvarande
när det gäller fastigheter med påtagligt avvikande
23 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunen får meddela ytterligare föreskrifter om användningen av allmänna vaanläggningar.
Bemyndigandet avser de mer detaljerade kraven på användningen av en allmän
Rätten att meddela föreskrifter är begränsad till att avse regler om användandet av den allmänna
När det i fortsättningen är kommunen som meddelar föreskrifterna är det inte nödvändigt att, såsom 22 § den nuvarande
Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster
24 § En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän
1.finns inom
2.med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.
Om fastigheten är obebyggd men enligt en detaljplan är avsedd för bebyggelse, skall bedömningen av behovet enligt första stycket 2 göras som om fastigheten vore bebyggd i enlighet med planen. Detta gäller dock inte om det finns särskilda skäl för en annan bedömning.
Första och tredje styckena i paragrafen motsvarar i huvudsak 9 § första stycket den nuvarande
I första stycket 2 har i jämförelse med skrivningen i den nuvarande valagen ett förtydligande gjorts. Genom att det redan av lagtexten framgår att fastighetens behov grundas på skyddet för människors hälsa och miljön, minskas risken att läsaren ges det felaktiga intrycket att det skulle vara fråga om en faktisk anslutningsskyldighet som skall prövas mot behovet i det enskilda fallet. I praxis anses hälso- och miljöskäl från objektiva utgångspunkter tala för att fastigheten har behov av anläggningen och att fastighetsägaren därför skall bidra till att täcka kostnaderna för anläggningen.
142
Andra stycket saknar motsvarighet i
25 § En avgift enligt 24 § skall avse
1.vattentjänster som tillhandahålls fastigheten genom en förbindelsepunkt, från det att huvudmannen har ordnat förbindelsepunkten och informerat fastighetsägaren enligt 12 §, och
2.bortledande av vatten från fastigheten som inte sker genom en förbindelsepunkt, från det att huvudmannen har ordnat de anordningar som behövs för bortledandet och informerat fastighetsägaren om detta.
Bestämmelsen i första punkten är avsedd att i sak helt motsvara 9 § andra stycket den nuvarande
Andra punkten har tillkommit för att få en motsvarande reglering av avgiftsskyldighetens inträde beträffande sådant omhändertagande av dag- och dränvatten från en fastighet som sker genom en allmän avvattningsanläggning och som inte förutsätter servisledningar. När huvudmannen har utfört en sådan anläggning och underrättat fastighetsägaren om detta, inträder skyldigheten att betala anläggnings- och brukningsavgifter.
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.11.
26 § Utöver vad som följer av 24 och 25 §§ skall en fastighetsägare betala en avgift för en allmän
1.finns inom
2.är bebyggd eller enligt en detaljplan är avsedd för bebyggelse, och
3.behöver, eller har nytta av, bortledande av vatten från allmän platsmark.
Avgiften skall avse bortledande av vatten från allmän platsmark inom
Bestämmelsen motsvaras delvis av 10 § den nuvarande
Det får överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra vad som närmare skall beaktas vid bedömningen av behovs- och nyttorekvisiten.
Av 27 § framgår att de som har ansvaret för att allmän platsmark ställs i ordning och underhålls också är skyldiga att betala för vattentjänsten. Enligt 30 § får avgifterna inte överskrida det som behövs för att täcka de
Prop. 2005/06:78
143
nödvändiga kostnaderna för vattentjänsten. Fördelningen av kostnads- Prop. 2005/06:78 ansvaret regleras i 31 § tredje stycket.
27 § Den som ansvarar för att allmän platsmark ställs i ordning och underhålls skall betala en avgift för en allmän
1.den allmänna platsmarken finns inom
2.bortledande av vatten från den allmänna platsmarken behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.
Avgiften skall avse bortledande av vatten från den allmänna platsmarken, från det att huvudmannen har ordnat de anordningar som behövs för bortledandet och informerat den som är avgiftsskyldig om detta.
Paragrafen motsvaras delvis av 25 § den nuvarande
28 § Avgifter enligt
I bestämmelsen, som är ny men motsvarar vad som i praktiken är gällande rätt, anges uttryckligen att avgiften för vattentjänsten inte bara avser bortledande av dagvattnet utan också de reningsåtgärder som kan behövas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Be- stämmelsen har behandlats i avsnitt 5.11.
Avgifternas storlek och grunderna för hur de beräknas
29 § Avgifter enligt
Paragrafen motsvarar delvis 27 § första stycket den nuvarande
30 § Avgifterna får inte överskrida det som behövs för att täcka de kostnader som är nödvändiga för att ordna och driva
Medel får avsättas till en fond för framtida nyinvesteringar, om
1.det finns en fastställd investeringsplan,
2.avsättningen avser en bestämd åtgärd,
3.åtgärden och de beräknade kostnaderna för den redovisas i planen,
4.det av planen framgår när de avsatta medlen är avsedda att tas i anspråk, och
5.planen innehåller de upplysningar som i övrigt behövs för att bedöma behovet av avsättningens storlek.
Avgifter enligt 26 och 27 §§ får inte överskrida det som behövs för att täcka kostnaderna för den vattentjänsten.
144
Bestämmelsen i första stycket motsvaras i sak av 24 § den nuvarande valagen.
Den i paragrafen reglerade s.k. självkostnadsprincipen behandlas i avsnitt 5.12. Där föreslås att principen även i framtiden skall gälla. Avgiftsuttaget får alltså inte överstiga de kostnader som är nödvändiga för att ordna och driva den allmänna
Enligt den nya bestämmelsen i andra stycket får huvudmannen ökade möjligheter att avsätta medel till en investeringsfond för specificerade framtida nyinvesteringar enligt en fastställd investeringsplan.
Tredje stycket motsvaras i sak av 25 § första meningen nuvarande valagen.
31 § Avgifterna skall bestämmas så att kostnaderna fördelas på de avgiftsskyldiga enligt vad som är skäligt och rättvist.
Om vattentjänsterna för en viss eller vissa fastigheter på grund av särskilda omständigheter medför kostnader som i beaktansvärd omfattning avviker från andra fastigheter i verksamhetsområdet, skall avgifterna bestämmas med hänsyn till skillnaderna.
Avgifter enligt 26 och 27 §§ skall fördelas mellan de fastighetsägare som avses i 26 § och de avgiftsskyldiga som avses i 27 § enligt vad som är skäligt med hänsyn till den berörda allmänna platsmarkens omfattning och fastighetsägarnas nytta av vattentjänsten.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 26 § den nuvarande
I första stycket, som inte innebär någon förändring i förhållande till gällande rätt, finns den grundläggande principen för fördelning av avgiftsuttaget.
I andra stycket har förutsättningarna för särtaxa utvidgats genom att hänsyn skall tas till beaktansvärda kostnadsskillnader för viss eller vissa fastigheters vattentjänster även när brukningsavgifterna bestäms.
Av tredje stycket framgår hur kostnadsansvaret för bortledande av dagvattenflödena inom en allmän
32 § Anläggningsavgifterna skall bestämmas på beräkningsgrunder som innebär att en fastighetsägare inte behöver betala mer än vad som motsvarar fastighetens andel av kostnaden för att ordna
Paragrafen motsvarar 27 § andra stycket första meningen den nuvarande
33 § Brukningsavgifterna skall bestämmas på beräkningsgrunder som är lika oavsett när på året
Prop. 2005/06:78
145
karaktär under en viss mindre del av året, får dock brukningsavgifter för Prop. 2005/06:78 en sådan tid bestämmas på beräkningsgrunder som innebär högre av-
gifter än under huvuddelen av året.
Bestämmelsen motsvaras delvis av 26 § tredje stycket den nuvarande valagen, med den förändringen att nuvarande takregel som begränsar taxenivån vid säsongstaxa till högst det dubbla jämfört med vad som gäller för huvuddelen av året har tagits bort. Se vidare avsnitt 5.12. Bestämmelsen skall tillämpas med beaktande av det bakomliggande syftet, nämligen att avgifterna under en del av året får sättas högre för att minska belastningen av den allmänna
34 § Avgifternas belopp och hur avgifterna skall beräknas skall framgå av en taxa. Avgifterna får inte bestämmas till högre belopp än vad som är förenligt med bestämmelserna i
Kommunen får meddela föreskrifter om taxan. Kommunen får överlåta åt huvudmannen att bestämma avgifternas belopp enligt beräkningsgrunder i kommunens taxeföreskrifter.
Paragrafen motsvaras delvis av 27 § första stycket nuvarande
Bestämmelsen innebär att varje kommun får meddela föreskrifter om hur taxan för de allmänna vattentjänsterna skall se ut i den egna kommunen. Det krävs att kommunfullmäktige tar ställning till de normativa delarna av taxan, dvs. de rättsliga taxeföreskrifterna med grunderna för avgiftsuttaget. Däremot får kommunen överlämna till huvudmannen att med tillämpning av dessa taxeföreskrifter bestämma avgifternas belopp. Taxeföreskrifterna omfattar även sådana föreskrifter som krävs för att en korrekt avgift skall kunna påföras fastighetsägaren. I taxan kan därmed t.ex. anges att fastighetsägaren är skyldig att anmäla sådana ändrade förhållanden som kan påverka avgiftsuttaget, liksom ändrade ägarförhållanden till fastigheten. Där kan även anges i vilken utsträckning och på vilket sätt mätning av vattenförbrukning skall ske som grund för avgiftsuttaget.
Betalning av avgifterna
35 § Avgifter enligt denna lag skall enligt kommunens bestämmande betalas till kommunen eller huvudmannen.
146
Om inte annat följer av 36 § skall avgifterna betalas på begäran. På Prop. 2005/06:78 obetalt belopp skall ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) betalas från
dagen för sådan begäran.
Första stycket saknar motsvarighet i den nuvarande
36 § En anläggningsavgift skall fördelas på årliga betalningar (delbelopp) under en viss tid, längst tio år, om
1.avgiften är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft och andra omständigheter,
2.fastighetsägaren begär att avgiften skall fördelas, och
3.fastighetsägaren ställer godtagbar säkerhet.
Ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) skall betalas på den del av avgiften som inte har betalats, från den dag det första delbeloppet förfaller till betalning till dess betalning sker. På delbelopp som har förfallit till betalning skall ränta i stället betalas enligt 6 § räntelagen från delbeloppets förfallodag till dess betalning sker.
Paragrafen motsvarar 27 § andra och fjärde stycket den nuvarande valagen.
37 § När en fastighet byter ägare, är den nya ägaren betalningsansvarig för avgifter som förfaller till betalning på tillträdesdagen eller senare, om inte annat följer av andra stycket.
Den tidigare ägaren är betalningsansvarig för brukningsavgifter som är hänförliga till tiden före den nya ägarens tillträde.
Paragrafens första stycke motsvarar i sak 11 § den nuvarande
Avtal om avgifter
38 § Huvudmannen får komma överens med fastighetsägare och andra avgiftsskyldiga i avgiftsfrågor som inte regleras i kommunens taxeföreskrifter.
Paragrafen motsvarar delvis 28 § den nuvarande
Avtalsutrymmet tar främst sikte på sådana frågor som inte täcks av taxeföreskrifterna, såsom områden där mer affärsmässiga överväganden gör sig gällande, exempelvis för industrier. Om parterna inte kan komma överens finns möjligheten att, enligt 53 §, vända sig till Statens
Bestämmelsen kommenteras i avsnitt 5.12.
147
Inlösen av enskilda anläggningar m.m. | Prop. 2005/06:78 |
39 § Om det för en fastighet inom en allmän
Paragrafen motsvarar 15 § den nuvarande
40 § Om en enskild anläggning blir onyttig till följd av att kommunen ordnar eller utvidgar en allmän
Bestämmelsen motsvaras i princip av 16 § den nuvarande
Tillträde för undersökning, installation och underhåll
41 § Huvudmannen har rätt till det tillträde på en fastighet som behövs för att
1.undersöka en
2.installera, underhålla och i övrigt fullgöra sina skyldigheter i fråga om sådana särskilda anordningar som avses i 19 §.
Bestämmelsen i första punkten motsvarar delvis 20 § den nuvarande valagen.
Huvudmannens rätt att låta undersöka en
Regleringen i andra punkten saknar motsvarighet i
Tystnadsplikt
42 § Den som deltar eller har deltagit i en undersökning eller andra åtgärder enligt 41 § får inte obehörigen avslöja eller utnyttja information som vid undersökningen kommit fram om enskildas affärs- eller driftsförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).
148
Paragrafen motsvarar 34 § den nuvarande
Avstängning av vattenförsörjningen
43 § Huvudmannen får stänga av vattenförsörjningen till en fastighet, om
1.fastighetsägaren har åsidosatt sin skyldighet att betala en avgift eller
iövrigt försummat sina skyldigheter enligt denna lag,
2.försummelsen är väsentlig,
3.avstängningen inte medför olägenhet för människors hälsa,
4.huvudmannen skriftligen har uppmanat fastighetsägaren att vidta rättelse och gett fastighetsägaren skälig tid att vidta rättelsen, och
5.fastighetsägaren trots den uppmaning som avses i 4 inte har vidtagit rättelse inom den skäliga tiden.
Kostnaden för en avstängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 30 § den nuvarande
Liksom tidigare gäller kravet på underrättelse till fastighetsägaren innan en avstängningsåtgärd får ske. Genom underrättelsen skall fastighetsägaren få klart besked om vilken rättelseåtgärd som måste utföras. I förhållande till gällande rätt skall därför uppmaningen till fastighetsägaren att vidta rättelse ha skriftlig form. Bestämmelsen kräver inte att underrättelsen formellt skall delges fastighetsägaren. Utebliven uppmaning att vidta rättelse kan dock leda till skadeståndsskyldighet för huvudmannen, som därför bör säkra bevisning om att uppmaning har ägt rum.
Skadeståndsansvar m.m.
44 § Om en allmän
Bestämmelsen är ny och föranledd av den i 9 § införda möjligheten att inskränka ett verksamhetsområde. En fastighetsägare eller ägare av bebyggelse som drabbas av inskränkningen skall hållas skadeslös. Ersättningsgill skada uppkommer om det har etablerats någon form av vaförhållande för fastigheten. För detta krävs normalt att skyldighet har inträtt för fastighetsägaren att betala avgifter för fastighetens anslutning eller att fastighetsägaren genom betalning av en anläggningsavgift eller genom någon annan åtgärd tydligt har hävdat sin rätt att använda den allmänna anläggningen.
Hur den närmare beräkningen av ersättningen till fastighetsägaren skall göras redogörs för i avsnitt 5.6.
Prop. 2005/06:78
149
45 § Huvudmannen skall ersätta en översvämningsskada på en fastighet inom den allmänna
1.huvudmannen har åsidosatt en skyldighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och
2.åsidosättandet har medfört att vatten som är avsett att tillhandahållas eller ledas bort genom huvudmannens
Bestämmelsen är ny. I förhållande till gällande rätt och den praxis som utvecklats gäller nu att prövningen av huvudmannens ansvar också vid skador till följd av ytledes eller på annat sätt inträngande vatten på en fastighet i verksamhetsområdet från en allmän
46 § Om en fastighetsägare orsakas en skada på grund av att huvudmannen på annat sätt än som avses i 45 § har överskridit sin rätt eller åsidosatt en skyldighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, skall huvudmannen återställa det som rubbats eller fullgöra det som eftersatts och ersätta skadan.
Till skillnad från 29 § den nuvarande
Liksom tidigare gäller att skadeståndsansvaret inträder vid överträdelser av lagens bestämmelser eller bestämmelser som meddelats med stöd av lagen. Skyldigheter enligt lagen omfattar även vad som kan ha överenskommits mellan parterna enligt avtal med stöd av 38 § eller annars inom ramen för den offentliga regleringen.
När en sådan överträdelse skett behöver det inte undersökas om skadevållaren i det enskilda fallet därutöver har agerat vårdslöst. Force majeure utesluter däremot skadeståndsansvar.
47 § Om huvudmannen orsakas en skada på grund av att en fastighetsägare har överskridit sin rätt eller åsidosatt en skyldighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, skall fastighetsägaren återställa det som rubbats eller fullgöra det som eftersatts och ersätta skadan.
Bestämmelsen reglerar fastighetsägarens skadeståndsansvar i förhållande till huvudmannen och motsvaras av 29 § den nuvarande
48 § Skadestånd enligt denna lag skall avse personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada.
Paragrafen saknar motsvarighet i
Prop. 2005/06:78
150
49 § Om en fastighetsägare har betalat en anläggningsavgift och det Prop. 2005/06:78 sedan visar sig att fastigheten på grund av att bygglov vägras inte kan
användas på det sätt som förutsattes när avgiften betalades, skall kommunen återbetala avgiften eller en del av den. Återbetalningen skall göras i den mån det som avgiften avsåg inte kommer att leda till motsvarande vattentjänster för fastigheten.
Kommunen skall betala ränta på återbetalningsbeloppet enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag då fastighetsägaren betalade avgiften.
Talan om återbetalning skall väckas inom två år från den dag då det beslut på vilket talan grundas vann laga kraft. Talan får dock väckas senare, om den relevanta ändringen i förutsättningarna för fastighetens användning inte rimligen kunde förutses inom den angivna tiden.
Paragrafen första och andra stycken motsvarar 29 a § den nuvarande valagen. Tredje stycket motsvarar 38 §
Redovisning
50 § En huvudman skall i fråga om verksamheten med att ordna och driva en allmän
1.att verksamheten bokförs och redovisas i enlighet med god redovisningssed där resultat- och balansräkningar redovisas särskilt och där det av tilläggsupplysningar framgår hur huvudmannen har fördelat kostnader som varit gemensamma med annan verksamhet, och
2.att redovisningen, när den är fastställd, finns tillgänglig för fastighetsägarna.
Paragrafen har ingen motsvarighet i den nuvarande
Att huvudmannen skall fullgöra bokföring och redovisning enligt god redovisningssed följer redan av bokföringslagen (1999:1078) och årsredovisningslagen (1995:1554) när det gäller de kommunala bolagen och av lagen (1997:614) om kommunal redovisning när det gäller kommunerna och kommunalförbunden.
Redovisningsreglerna kräver ingen särredovisning av
Tillsyn
51 § Länsstyrelsen utövar tillsynen över att kommunen fullgör skyldigheten enligt 6 § att tillgodose behovet av vattentjänster. Länsstyrelsen får förelägga kommunen att fullgöra skyldigheten. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Den nuvarande ordningen som ger en möjlighet för länsstyrelsen att förelägga kommunen att fullgöra sin utbyggnadsskyldighet behålls och paragrafen tydliggör länsstyrelsens tillsynsansvar. Det är meningen att länsstyrelsen som tillsynsmyndighet skall vaka över och verka för att kommunen ordnar och vidmakthåller en allmän
151
andra stycket den nuvarande
Kommunen kan enligt 52 § överklaga länsstyrelsens föreläggande hos Statens
Överklagande och prövning av
52 § Länsstyrelsens beslut om föreläggande enligt 51 § får överklagas av kommunen hos Statens
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande
53 § Statens
Paragrafen som har behandlats i avsnitt 5.16 motsvarar delvis 37 § den nuvarande
54 § Statens
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande
55 § Frågor om utdömande av vite som har förelagts enligt denna lag prövas av Statens
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande
56 § Bestämmelser om Statens
Paragrafen motsvarar i huvudsak 36 § den nuvarande
Undantag från 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900)
57 § Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, får en kommun sköta driften av en allmän
152
driften sker på affärsmässiga grunder och ekonomiskt redovisas skilt Prop. 2005/06:78 från annan verksamhet.
Bestämmelsen saknar motsvarighet i den nuvarande
För att se till att konkurrensneutralitet råder och att kommuner inte subventionerar verksamheten med skattemedel införs krav om att verksamheten skall drivas på affärsmässiga grunder och ekonomiskt redovisas skilt från annan verksamhet.
_______________
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007, då lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skall upphöra att gälla.
2.För en
a) Bestämmelserna i
b) Bestämmelserna i den upphävda lagen, utom 5 §, 6 §, 12 a § och de bestämmelser som motsvarar de i a) uppräknade bestämmelserna, skall tillämpas så länge anläggningen består som allmänförklarad, dock längst till och med den 31 december 2016.
c) Huvudmannen för anläggningen får inte besluta i frågor som rör anläggningens verksamhetsområde. Det som sägs i 7 § den upphävda lagen skall, från och med den 1 januari 2006 endast avse huvudmannens skyldigheter för tiden dessförinnan.
3.Det som en huvudman enligt den upphävda lagen har beslutat i fråga om en
4.För andra allmänna
5.Bestämmelserna i 50 § den nya lagen tillämpas första gången för det första räkenskapsår som påbörjas efter den 31 december 2006.
6.Denna lag skall inte tillämpas på mål eller ärende som enligt bestämmelserna i den upphävda lagen har anhängiggjorts före ikraftträdandet.
Andra punkten gäller sådana anläggningar som allmänförklarats enligt 31 §
153
lagen. Den upphävda lagen skall även i fortsättningen tillämpas på dessa Prop. 2005/06:78 anläggningar, dock längst tio år efter att den nya lagen trätt i kraft.
Skälen för detta har utvecklats i avsnitt 5.3 (slutet) och 5.20.
Att den upphävda lagen skall tillämpas här innebär framför allt att bestämmelserna i den lagen om att huvudmannen beslutar taxa och allmänna bestämmelser skall gälla även i fortsättningen. Bestämmelserna i den nya lagen skall dock, i den mån det är lämpligt, tillämpas även på dessa anläggningar. Tillämpliga bestämmelser anges i punkten a).
Bestämmelserna i 5 och 6 §§ den upphävda lagen om verksamhetsområde skall inte tillämpas för de allmänförklarade
Länsstyrelsens befogenheter enligt 7 § den upphävda lagen att förelägga huvudmannen att meddela vad som bestämts om verksamhetsområdet kan följaktligen bara avse vad som varit huvudmannens skyldighet före ikraftträdandet av lagen om allmänna vattentjänster. Enligt övergångsregleringen har länsstyrelsen fortfarande befogenhet att förordna sysslomän för allmänförklarade
Det föreslås ingen motsvarighet i den nya lagen till 12 a § den upphävda lagen, som stadgar att miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas i vissa fall. Den bestämmelsen bör därför inte heller tillämpas för allmänförklarade
Enligt den nya lagen är det kommunen och inte, såsom enligt den upphävda lagen, huvudmannen som får meddela föreskrifter om verksamhetsområdes bestämmande, taxan och allmänna bestämmelser. Punkterna 3 och 4 behandlar verkan av beslut i dessa frågor som huvudmannen tidigare fattat. Huvudmannens beslut skall gälla även efter ikraftträdandet när det gäller taxa och allmänna bestämmelser, dock längst i två år efter det att den nya lagen har trätt i kraft. För det fall kommunen och huvudmannen är skilda juridiska personer måste kommunen innan dess meddela nya föreskrifter om taxa och bestämmelser om användandet av den allmänna anläggningen.
7.2Förslaget till ändringar i anläggningslagen (1973:1149)
1 §
Hänvisningen till allmän fjärrvärmeanläggning har tagits bort.
7.3Förslaget till ändringar i lagen (1976:839) om Statens
Ändringsförslagen har behandlats i avsnitt 5.18.
154
1 § Prop. 2005/06:78
Som en följd av förslaget om att upphäva lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem har
2 §
Samma skäl som nämnts under 1 § har i första stycket föranlett en anpassning av kvalifikationskraven på ledamöterna.
10 §
Kravet på när en förhandling skall hållas har mildrats.
14 §
Hänvisningen i första stycket till lagen om allmänna värmesystem har utgått. Förutom mål om inlösen av
7.4 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem
Förslagen har behandlats i avsnitt 5.19.
155
Prop. 2005/06:78 | |
Sammanfattning av utredningens betänkande | Bilaga 1 |
Utredningen har haft tre huvuduppgifter. Den första har gällt privatise- | |
ringsfrågan. Den handlar om företags- och ägarstrukturen på |
|
hur den allmänna |
|
äga och driva de allmänna |
|
har varit att göra en allmän översyn av |
|
ligen lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar | |
och lagen (1976:839) om Statens |
|
utvärdering av lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem. | |
Vi föreslår i det här betänkandet en ny lag om allmänna vattentjänster. | |
Den bygger i väsentliga delar på den gällande |
|
sätta, och utgör framför allt en vidareutveckling av denna. Dessutom | |
föreslår vi en del ändringar i lagen om Statens |
|
ningslagen (1973:1149). Slutligen föreslår vi att lagen om allmänna | |
värmesystem skall upphävas. | |
Privatiseringsfrågan | |
Genom den äldre |
|
att tätbebyggelsens behov av gemensamma anläggningar för vattenför- | |
sörjning och avlopp blev tillgodosett. Kommunerna fullgjorde den skyl- | |
igheten huvudsakligen genom att bygga ut kommunala |
|
som de sedan också drev i egen regi. Sedan början av |
|
del kommuner bolagiserat denna verksamhet. Det har senare förekommit | |
att ägarandelar i sådana bolag överlåtits till privata intressenter. I ett fall, | |
Norrköping, har den kommunala |
|
att helt ägas och drivas av ett privat kommersiellt företag. Det har även | |
förekommit att hela driften av kommunala |
|
på privata entreprenörer. | |
Vi har enligt direktiven haft att överväga en lagreglering som säker- | |
ställer eller åtminstone verkar för att allmänna |
|
kommuner eller andra offentligrättsliga subjekt och att fortsatta utförsälj- | |
ningar undviks. Det har inte i vår analys av förhållandena kommit fram | |
några bärande skäl för en privatisering av allmän |
|
sättningarna för en effektiv drift i offentlig regi förefaller vara minst lika | |
goda som i privat. Eftersom det är fråga om ett naturligt monopol med | |
för samhället och medborgarna nödvändiga vattentjänster, talar det | |
mesta, om inte allt, för att monopolet och infrastrukturen åtminstone bör | |
ägas av det allmänna. Ett upprätthållande av självkostnadsprincipen med- | |
ger heller inget egentligt utrymme för ett kommersiellt privat monopol på | |
detta område. | |
Utgångspunkterna för vårt lagförslag ligger väsentligen i linje med de | |
ursprungliga intentionerna bakom den gällande lagregleringen, så som vi | |
uppfattat dessa, nämligen att de allmänna vattentjänsterna skall vara en | |
form av samhällsservice som medborgarna skall kunna kräva att få till- | |
gång till där det finns i lagen angivna förutsättningar för detta och som då | |
skall tillhandahållas dem till sina nödvändiga kostnader. Vårt lagförslag | 156 |
innebär att en sådan ordning befästs och utvecklas och att kommunens | Prop. 2005/06:78 |
ansvar i det här avseendet skärps och förtydligas. | Bilaga 1 |
Vi föreslår att det i första hand och ytterst är kommunen som skall ha | |
ansvaret för denna samhällsservice. Kommunen skall se till att de all- | |
männa |
|
dessa sedan består och fungerar som allmänna anläggningar så länge be- | |
hovet finns kvar. För detta krävs en kommunal rådighet över resurserna. | |
Bara kommunala anläggningar skall därför kunna vara allmänna va- | |
anläggningar. | |
Med den offentligrättsliga reglering som vårt system förutsätter tillåter | |
regeringsformens normgivningsbestämmelser heller inte att det finns | |
några andra än kommunala huvudmän för den allmänna |
|
heten. Eftersom kommunen alltid skall svara för att föreliggande behov | |
av allmänna vattentjänster blir tillgodosedda, kommer det inte att finnas | |
något utrymme för en privatisering och kommersialisering av verksam- | |
heten, i varje fall inte såvitt avser ägandet. | |
Möjligheten att upplåta hela driften till privata företag begränsas i vårt | |
förslag framför allt genom krav på en strikt tillämpning av självkostnads- | |
principen. Det övergripande ansvaret för verksamheten, som utom annat | |
skall säkerställa det demokratiska inflytandet, innefattar också att det är | |
kommunen och inte huvudmannen som skall bestämma såväl verksam- | |
hetsområdet för den allmänna |
|
avgifterna, åtminstone de normativa inslagen, och även föreskrifterna om | |
skrifterna om brukandet förutsätts att regeringen delegerar denna före- | |
skriftsrätt till kommunen. | |
Kommunens skyldighet att ordna allmänna |
|
lättas av att kommunen inte själv behöver äga anläggningarna. Det räcker | |
att kommunala intressen står bakom ett offentligt ägande. Detta skall | |
öppna för ett ökat samarbete mellan kommunerna och olika former av | |
regionala samverkanslösningar. Vi tror att en regionalisering av den all- | |
männa |
|
kunna bidra till en önskvärd rationalisering med från effektivitets- | |
synpunkt mer ändamålsenliga kommunala brukningsenheter och verk- | |
samhetsområden. Ett viktigt steg i samma riktning är vårt förslag om ett | |
undantag från den kommunala lokaliseringsprincipen som skall göra det | |
möjligt för en kommun att äga och driva |
|
kommuner, om samordningen medför ett bättre utnyttjande av resur- | |
serna. | |
Allmänförklarade |
|
in i vår organisation av den allmänna |
|
anläggningar har uppenbarligen spelat ut sin roll. Det finns inte längre | |
något praktiskt behov av dem. Utgående statsbidrag var ofta enda anled- | |
ningen till att de kom till. Vi föreslår att möjligheten att allmänförklara | |
enskilda |
|
allmänförklarade anläggningarna, som inte i vårt lagförslag behåller sin | |
allmänna status, på olika sätt avvecklas inom en tioårsperiod. |
157
I den allmänna lagöversynen har vi bland annat övervägt hur lagstiftningen bättre skall kunna tillgodose moderna krav på miljöhänsyn och resurshushållning. Det har lett fram till förslag om ändringar i reglerna om kommunens skyldighet att bygga ut allmänna
Kommunens skyldighet att ordna allmän
Den ökade utbyggnadsskyldigheten kompenseras till en del genom ökade möjligheter för kommunen att kunna ta hjälp av andra kommunala huvudmän för att klara uppgiften. Dessutom får kommunen möjligheten att i undantagsfall förordna att fastighetsägarna själva skall ta hand om sin
Inte bara inom ramen för
Vi trycker i lagen på att en allmän
Vårt förslag utgår från att regeringen kommer att delegera rätten att bestämma verksamhetsområdet för en allmän
Prop. 2005/06:78
Bilaga 1
158
munen. Kommunens beslut skall inte kunna överklagas i annan ordning än enligt kommunallagens regler om laglighetsprövning. Men såväl huvudmannen som berörda fastighetsägare skall kunna väcka talan direkt hos
Enligt vårt förslag skall även avvattningssystem som inte är ledningsbundna kunna ingå i en allmän dagvattenanläggning. Huvudmannen skall kunna ta ut både anläggnings- och brukningsavgifter för att dagvatten genom ett sådant avvattningssystem leds bort från fastigheter utan att det upprättas någon förbindelsepunkt för ändamålet. Beträffande avvattningen av gator och andra allmänna platser föreslår vi att denna vattentjänst inte längre skall vara bunden till en detaljplan utan i stället gälla inom särskilt för detta ändamål fastställda verksamhetsområden. Vattentjänsten skall omfatta avledningen av vattnet men också reningsåtgärder som är påkallade av hänsyn till skyddet för miljön. Den som svarar för att de allmänna platserna ställs i ordning och underhålls skall stå för hälften av reningskostnaderna.
Flera förändringar föreslås i det
Det är grundläggande för hela systemet att produktion och distribution av allmänna vattentjänster skall som annan samhällsservice ske enligt självkostnadsprincipen. Denna princip skall fortsatt gälla med den skärpning som det innebär att avgiftsuttaget inte får överstiga de nödvändiga kostnaderna. Vi diskuterar i betänkandet vilka kostnader som skall anses vara nödvändiga. Den frågan låter sig inte lämpligen besvaras i lagtexten utan får som hittills klarläggas huvudsakligen i rättstillämpningen. Vår diskussion bör därvid kunna tjäna som vägledning. Med visst avsteg från självkostnadsprincipens krav på en rättvis kostnadsfördelning mellan olika brukargenerationer, föreslår vi dock att huvudmannen skall få väsentligt ökade möjligheter att avsätta medel till en investeringsfond för specificerade framtida nyinvesteringar enligt en fastställd investeringsplan. Bland annat för att möjliggöra en rättslig kontroll av att självkostnadsprincipen efterlevs, föreslår vi särskilda regler för redovisning av allmän
Taxeföreskrifterna med grunderna för avgiftsuttaget skall för den allmänna
Prop. 2005/06:78
Bilaga 1
159
storlek i taxan. Enligt vår bedömning är den gällande |
Prop. 2005/06:78 |
regler väl förenliga med de krav på en sådan reglering som uppställs i | Bilaga 1 |
artikel 9 i ramdirektivet för vatten (2000/60/EG). Vi föreslår att i stort | |
sett samma fördelningsprinciper skall gälla i lagen om allmänna vatten- | |
tjänster. Förutsättningarna för särtaxa skall dock vara lika för anlägg- | |
ningsavgifter och brukningsavgifter. Särtaxa skall för båda avgiftsslagen | |
införas vid beaktansvärda kostnadsskillnader. Vidare skall brukningsav- | |
gifter kunna bestämmas i säsongstaxa utan någon uttrycklig begränsning | |
i lagen till en högsta taxenivå. | |
Vi föreslår en enklare och tydligare ordning för den rättsliga pröv- | |
ningen av |
|
allmän |
|
kommunen, men ingen annan. Det andra beslutet som skall kunna över- | |
klagas hos |
|
skall kommunens beslut om taxa, bestämmelser om anläggningens | |
brukande och verksamhetsområde bara kunna överklagas enligt kom- | |
munallagens regler om laglighetsprövning. I princip skall alla kom- | |
munens, huvudmannens och brukarnas rättigheter och skyldigheter enligt | |
lagen om allmänna vattentjänster kunna underställas |
|
prövning i enskilda fall genom att behörig part väcker talan direkt vid | |
nämnden. |
Utvärderingen av lagen om allmänna värmesystem
Vi har kommit fram till att lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem bör upphävas eftersom den i väsentliga delar är oförenlig med regeringsformen och därför inte kan tillämpas med den företagsstruktur som råder på värmeområdet. Ett upphävande aktualiserar dock frågan om inte lagens skyddsintressen borde tillgodoses på något annat sätt.
Oss förefaller det från konsumentskyddssynpunkt behövligt med en närmare reglering av prissättningen vid kollektiva värmesystem. Detsamma gäller inrättandet av ett särskilt organ för pristillsyn och prövning av tvister som rör värmepriser eller rättsförhållandet i övrigt mellan leverantör och brukare. Dessa frågor är redan föremål för utredning beträffande såväl fjärrvärme som naturgas. Som vi ser det finns det i fråga om tvistelösningsorganet anledning att överväga en samlad lösning för hela värme- och energimarknaden och även
160
Prop. 2005/06:78 Bilaga 2
Utredningens lagförslag
Förslag till lag om allmänna vattentjänster
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om samhällets försörjning med vattentjänster från allmänna
2 § Med allmän
Med avlopp avses bortledande av spillvatten och vatten som använts för kylning samt dagvatten och dränvatten från ett tätbebyggt område eller från en begravningsplats.
Tjänsterna för vattenförsörjning och spillvattenavlopp avser endast sådan mängd och beskaffenhet som behövs för bostadsbebyggelsen.
Kommuner skall anses utöva ett rättsligt bestämmande inflytande om de ensamma eller tillsammans
1.äger aktier i ett aktiebolag eller andelar i en ekonomisk förening med mer än hälften av samtliga röster i bolaget eller föreningen eller på något annat sätt förfogar över så många röster i bolaget eller föreningen,
2.har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i styrelsen för ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, eller
3.utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i ett handelsbolag. Vid tillämpningen av
Vad som sägs om kommuner i första och fjärde styckena tillämpas också på kommunalförbund.
Den som äger en allmän
3 § Behöver med hänsyn till skyddet för hälsan eller miljön vattenförsörjning och avlopp för viss befintlig eller blivande bebyggelse ordnas i ett större sammanhang, skall kommunen se till att behovet snarast tillgodoses genom en allmän
Kommunen svarar för att en allmän
Länsstyrelsen får vid vite förelägga kommunen att fullgöra skyldighet enligt första och andra styckena.
161
4 § Bestämmelserna i denna lag om ägare av fastighet tillämpas även på | Prop. 2005/06:78 |
den som innehar fast egendom med tomträtt, ständig besittningsrätt, | Bilaga 2 |
fideikommissrätt eller på grund av testamentariskt förordnande. | |
Har huvudman för allmän |
|
fastighetsägare om brukande av anläggningen, gäller för denne vad som i | |
lagen föreskrivs om fastighetsägare. | |
När omständigheterna föranleder det tillämpas bestämmelserna om | |
fastighet i denna lag på byggnad eller annan anläggning, som inte tillhör | |
ägaren till marken. Vad som i lagen föreskrivs om ägare av fastighet | |
skall därvid gälla anläggningens ägare. | |
5 § I fall som avses i 3 § får kommunen besluta att fastighetsägarna skall | |
samverka genom en gemensamhetsanläggning för vattenförsörjning eller | |
avlopp enligt anläggningslagen (1973:1149). Beslut om sådan |
|
verkan får endast meddelas om villkoret i 7 § anläggningslagen är upp- | |
fyllt och om det ekonomiskt, organisatoriskt och i övrigt finns | |
förutsättningar för att fastighetsägarna på lång sikt skall kunna svara för | |
vattenförsörjning och avlopp inom området så att skyddet för hälsan och | |
miljön tillgodoses. | |
En fastighetsägare skall vara med i en |
|
till skyddet för hälsan eller miljön eller av annat allmänt intresse är | |
påkallat att hans fastighet deltar i gemensamhetsanläggningen eller om | |
fastighetens behov av vattenförsörjning och avlopp inte kan med större | |
fördel tillgodoses på annat sätt. För obebyggd fastighet som enligt en | |
detaljplan är avsedd för bebyggande, skall, om inte särskilda skäl för- | |
anleder annat, behovet bedömas som om fastigheten var bebyggd enligt | |
planen. | |
anläggning. | |
6 § Innan beslut fattas om |
|
dem som berörs av beslutet och med länsstyrelsen och lantmäterimyn- | |
digheten. | |
Vid samrådet skall kommunen redovisa underlaget för den föreslagna | |
7 § I beslutet om |
|
anläggningen och vilka fastigheter som skall delta i denna samt skälen | |
för beslutet, om det inte är uppenbart obehövligt. | |
8 § När ett beslut enligt 5 § har vunnit laga kraft skall kommunen hos | |
lantmäterimyndigheten ansöka om en förrättning för inrättande av en | |
gemensamhetsanläggning för |
|
(1973:1149). |
162
Verksamhetsområde
9 § En allmän
Verksamhetsområdet skall vara fastställt till sina gränser.
10 § Regeringen eller efter regeringens bestämmande kommunen fastställer verksamhetsområdets omfattning.
11 § Ett verksamhetsområde får inskränkas för fastighet som omfattas av kommunens beslut enligt 5 § om
Inskränks ett verksamhetsområde, har fastighetens ägare rätt till ersättning av huvudmannen för den skada han lider.
Har huvudmannen vidtagit åtgärder för att fastigheten även fortsättningsvis skall tillförsäkras vattenförsörjning och avlopp, skall hänsyn tas till detta vid bestämmandet av ersättning.
12 § En kommunal huvudman får äga
Prop. 2005/06:78
Bilaga 2
Brukningsrätt och avgiftsskyldighet
13 § Huvudman för allmän
Huvudmannen är, trots bestämmelserna i första stycket, inte skyldig att låta en fastighet kopplas till en allmän
Huvudmannen är inte heller skyldig att låta en fastighet kopplas till en allmän
14 § Ägare av fastighet inom en allmän
163
För obebyggd fastighet, som enligt en detaljplan är avsedd för be- | Prop. 2005/06:78 |
byggande, skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, behovet av an- | Bilaga 2 |
ordningar för vattenförsörjning och avlopp bedömas som om fastigheten | |
var bebyggd enligt planen. | |
Avgiftsskyldighet för ledningsbundet ändamål inträder, när huvud- | |
mannen har upprättat förbindelsepunkt som anges i 23 § och underrättat | |
fastighetsägaren om detta. | |
För sådant avledande genom den allmänna |
|
från en fastighet för vilken förbindelsepunkt för detta ändamål inte be- | |
höver upprättas, inträder avgiftsskyldighet, när huvudmannen har utfört | |
avvattningsanläggningen och underrättat fastighetsägaren om detta. | |
15 § Utöver vad som följer av 14 § har huvudmannen för en allmän va- | |
anläggning rätt att av ägare till bebyggd fastighet och av ägare till sådan | |
fastighet inom en detaljplan som är avsedd för bebyggande ta ut avgift | |
för att vatten från allmänna platser och andra motsvarande platser inom | |
verksamhetsområdet avleds och renas genom anläggningen. | |
Avgift får inte tas ut innan åtgärder för avledandet blivit utförda. | |
Huvudmannen har också rätt till ersättning för denna vattentjänst av | |
den som svarar för att platserna ställs i ordning och underhålls. | |
16 § Ny ägare av fastighet svarar inte gentemot huvudmannen för avgift | |
som förfaller till betalning före tillträdesdagen. | |
För brukningsavgift som beräknats för tid då tidigare ägare innehade | |
fastigheten, svarar dock denne gentemot huvudmannen, även om av- | |
giften förfaller till betalning efter det att ny ägare tillträtt fastigheten. | |
Anläggningen | |
17 § En allmän |
|
fyller de krav som kan ställas från miljö- och hälsoskyddssynpunkt och | |
med hänsyn till intresset av en god hushållning med naturresurser. I den | |
mån det är förenligt med anläggningens huvudsakliga ändamål bör den | |
utföras och drivas så att också andra allmänna intressen som har behov | |
av anläggningen kan tillgodoses. | |
18 § En allmän |
|
rådesbestämmelser eller andra bestämmelser för markens bebyggande | |
eller så att ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning för- | |
svåras. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får | |
dock mindre avvikelser göras. | |
19 § En allmän |
|
som krävs för att den skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga | |
anspråk på säkerhet. Om för viss bebyggelse anordningar behövs endast | |
för vattenförsörjning eller för avlopp, skall anläggningen avpassas för | |
detta. |
164
20 § Så länge en allmän |
Prop. 2005/06:78 |
underhålla anläggningen och i övrigt se till att den på tillfredsställande | Bilaga 2 |
sätt fyller sitt ändamål. | |
21 § Huvudman för allmän |
|
ningen till annan. Avtal om sådan upplåtelse får inte utan särskilda skäl | |
slutas för längre tid än fem år. | |
22 § Huvudmannen skall i skälig tid underrätta berörda fastighetsägare | |
om planerade vattenavstängningar och andra väsentliga ändringar av för- | |
utsättningarna för |
|
23 § Det åligger huvudman för allmän |
|
het som anges i 14 § bestämma punkt där inkoppling av fastighetens | |
ledningar till anläggningen skall ske (förbindelsepunkt). Sådan punkt | |
skall, om ej särskilda skäl föranleder annat, vara belägen i fastighetens | |
omedelbara närhet. Uppgift om punktens läge skall lämnas fastighets- | |
ägare inom sådan tid som är skälig med hänsyn till dennes intresse att | |
kunna planera för fastighetens utnyttjande. | |
24 § I allmän |
|
ningar fram till förbindelsepunkterna och sådana avvattningsanlägg- | |
ningar som avses i 14 § fjärde stycket som tillhör huvudmannen eller | |
varaktigt brukas för dennes räkning. | |
Rännsten, rännstensbrunn och ledning som förbinder sådan brunn med | |
allmän avloppsledning samt vägdike ingår ej i allmän |
|
Särskilda |
|
25 § Om det på grund av en allmän |
|
utförande behövs pumpanordning eller annan särskild anordning på en | |
fastighet för att denna skall kunna betjänas av anläggningen, svarar | |
anläggningens huvudman för denna anordning. | |
Om vattenförbrukningen på fastighet skall fastställas genom mätning, | |
svarar huvudmannen även för de vattenmätare som behövs för detta. | |
26 § En fastighetsägare är skyldig att upplåta erforderligt utrymme för | |
sådan anordning som avses i 25 §. Fastighetsägaren skall fortlöpande se | |
till anordningen och skydda den mot skada samt vid behov svara för dess | |
elförsörjning. Uppkomna fel och driftstörningar skall fastighetsägaren | |
snarast anmäla till huvudmannen. | |
Inlösen av |
|
27 § Finns för fastighet som avses i 14 § anordning för vattenförsörjning | |
eller avlopp som kan användas för den allmänna |
|
ägaren av anordningen skyldig att på begäran av huvudmannen låta den | |
införlivas med anläggningen mot skälig ersättning. |
165
28 § Anordning för vattenförsörjning eller avlopp, som blir onyttig till | Prop. 2005/06:78 |
följd av att allmän |
Bilaga 2 |
ersättas av huvudmannen i den mån det är skäligt med hänsyn till | |
anordningens art, ålder och skick, den fördel ägaren får av den allmänna | |
29 § Med |
|
förbindelsepunkt samt anordning som förbundits med sådan ledning. | |
30 § Regler om beskaffenhet av |
|
tionsarbete finns i plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1994:847) | |
om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. | |
31 § Huvudman får inte meddela föreskrift i fråga som avses i 30 § eller | |
om vem som har rätt att utföra installationsarbete. | |
32 § Huvudman får låta undersöka |
|
innan den kopplas till allmän |
|
33 § Huvudmannen har rätt till tillträde till fastighet för sådan under- | |
sökning som anges i 32 § och för att kunna fullgöra vad på honom | |
ankommer i fråga om sådana anordningar inom fastighet som han svarar | |
för enligt 25 §. | |
Brukande av allmän |
|
34 § En allmän |
|
olägenhet för huvudmannen eller annan samt så att det inte uppstår | |
svårigheter för huvudmannen att uppfylla kraven från miljö- och hälso- | |
skyddssynpunkt och kraven på en god hushållning med naturresurser | |
eller att i övrigt uppfylla sina åligganden enligt lag eller annan författning | |
eller enligt avtal. | |
Fastighetsägaren får inte tillföra den allmänna avloppsanläggningen | |
vätskor, ämnen eller föremål som kan inverka skadligt på ledningsnätet | |
eller anläggningens funktion eller på annat sätt medföra skada eller | |
olägenhet. | |
Regeringen eller efter regeringens bestämmande kommunen får med- | |
dela de ytterligare föreskrifter som behövs i fråga om brukande av allmän | |
Avgifter och taxa | |
35 § Avgift till huvudman för allmän |
|
taxa som utformas i överensstämmelse med vad som anges i |
|
Avgift kan tas ut som anläggningsavgift och som brukningsavgift. | |
Kommunen skall besluta om taxeföreskrifterna med grunderna för av- | |
giftsuttaget och kan överlämna åt huvudmannen att beräkna avgifternas | |
storlek i taxan. | 166 |
Kommunen svarar gentemot huvudmannen för att beslutade taxeföre- | Prop. 2005/06:78 |
skrifter ger huvudmannen avsedd rätt att ta ut avgifter. | Bilaga 2 |
36 § Avgifter som huvudmannen tar ut får inte överskrida vad som be- | |
hövs för att täcka nödvändiga kostnader för anläggningen. | |
Huvudmannen får avsätta överskottsmedel till en fond för framtida ny- | |
investeringar. En avsättning skall avse en bestämd åtgärd som redovisas i | |
en fastställd investeringsplan. Av planen skall framgå de beräknade kost- | |
naderna för åtgärden, när de avsatta medlen avses att tas i anspråk samt | |
övriga upplysningar som är av betydelse för att avsättningens storlek | |
skall kunna bedömas. | |
37 § Avgifter enligt 15 § får inte överskrida huvudmannens kostnad för | |
att genom anläggningen ta hand om vatten från allmänna platser och | |
andra motsvarande platser inom verksamhetsområdet. I den mån omfatt- | |
ningen av platserna uppenbarligen överstiger områdets eget behov, skall | |
kostnaden ersättas enligt 15 § tredje stycket. | |
Om det av hänsyn till skyddet för miljön är påkallat att vattnet renas, | |
skall ersättning för hälften av reningskostnaden utgå enligt 15 § tredje | |
stycket. | |
38 § Avgiftsskyldigheten skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig | |
och rättvis grund. | |
Om kostnaden för viss fastighets eller vissa fastigheters vattenförsörj- | |
ning eller avlopp på grund av särskilda förhållanden i beaktansvärd om- | |
fattning avviker från vad som i övrigt gäller inom verksamhetsområdet, | |
bestäms avgifterna med hänsyn till dessa skillnader. | |
Om det med hänsyn till vattenförsörjningen, till behovet av en till- | |
fredsställande avloppsrening eller av andra skäl under en viss mindre del | |
av året behövs särskilda åtgärder av säsongsbetonad karaktär vid en | |
allmän |
|
stämmas med tillämpning av en högre taxenivå än den som tillämpas för | |
huvuddelen av året. | |
39 § En anläggningsavgift får inte sättas högre än att den svarar mot fas- | |
tighetens andel i kostnaden för den allmänna |
|
förande. | |
Uppgår anläggningsavgiften till belopp som är betungande med hänsyn | |
till fastighetens ekonomiska bärkraft och övriga omständigheter, skall, | |
om fastighetens ägare begär det samt godtagbar säkerhet ställs, avgiften | |
fördelas på årliga inbetalningar under viss tid, högst tio år. | |
Skall avgiften fördelas på årliga inbetalningar, bestäms ränta enligt 5 § | |
räntelagen (1975:635) på varje del av avgiften som förfaller till betalning | |
i framtiden från den dag då den första inbetalningen skall ske till dess | |
den delen av avgiften betalas eller ränta skall betalas enligt 40 §. | |
40 § Avgift skall betalas vid anfordran. På obetalt belopp bestäms ränta | |
enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för anfordran. |
167
Redovisning
41 § Huvudmannen för en allmän
42 § För
43 § När huvudmannen har fastställt redovisningen enligt 42 § skall den hållas tillgänglig för fastighetsägarna inom den allmänna
Prop. 2005/06:78
Bilaga 2
Avtal om
44 § Huvudman kan träffa avtal med fastighetsägare om sådan avgiftsfråga som inte regleras i taxa.
Avviker en fastighets
Skadeståndsskyldighet m.m.
45 § Har huvudman eller fastighetsägare i förhållande till den andre överskridit sin rätt eller åsidosatt sin skyldighet enligt denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, skall han återställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts samt ersätta skada som uppkommit i
Skadestånd enligt första stycket utgår för personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada. Vid bestämmande av skadeersättningen skall 5 kap. och 6 kap. 1, 3 och 4 §§ skadeståndslagen (1972:207) tillämpas.
46 § Om avgift har betalats för utförande av en allmän
Kommunen är också skyldig att betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag fastighetsägaren betalade avgiften.
47 § Talan om återbetalning enligt 46 § skall väckas inom två år från det att beslutet på vilket talan grundas vann laga kraft. Talan får dock väckas senare, om skadan inte rimligen kunde förutses inom angiven tid.
Avstängning av vattentillförsel
48 § Försummar fastighetsägare att betala avgift som avses i denna lag eller att i annat hänseende iakttaga vad som åligger honom och är försummelsen väsentlig får huvudmannen stänga av vattentillförseln till
168
fastigheten, om avstängning kan ske utan att olägenhet för människors | Prop. 2005/06:78 |
hälsa uppkommer. | Bilaga 2 |
Innan avstängning sker skall fastighetsägaren skriftligen uppmanas att | |
inom viss skälig tid vidta rättelse. Sker rättelse får avstängning inte ske. | |
Kostnad för avstängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren. | |
Tystnadsplikt | |
49 § Den som deltar eller har deltagit i undersökning enligt 32 § får inte | |
obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid har fått veta om enskildas | |
affärs- eller driftsförhållanden. | |
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre- | |
tesslagen (1980:100). | |
Överklagande | |
50 § Länsstyrelsens beslut enligt 3 § får av kommunen överklagas hos | |
Statens |
|
51 § Kommunens beslut enligt 5 § får överklagas hos Statens |
|
Vid överklagandet tillämpas bestämmelserna i |
|
lagen (1986:223). När beslutet har fattats av kommunfullmäktige skall | |
vad som föreskrivs i nämnda bestämmelser om den myndighet som har | |
meddelat beslutet i stället avse kommunstyrelsen. | |
Prövning av |
|
52 § Statens |
|
enligt 3 §, mål om ersättning för vattentjänst enligt 15 § tredje stycket, | |
mål om tillgodoseende av andra allmänna intressen enligt 17 §, mål om | |
inlösen eller ersättning enligt 27 eller 28 §, mål om kommunens ansvar | |
enligt 35 § för kostnadstäckningen med avgifter och mål enligt 46 § om | |
återbetalning av avgift. | |
fastighetsägare om |
1.rätt att bruka allmän
2.tillämpning eller tolkning av taxa eller föreskrifter om brukande av allmän
3.giltigheten, beståndet eller rätta innebörden av avtal mellan huvudman och fastighetsägare,
4.villkor för brukande av allmän
5.fordran på avgift till huvudman för allmän
6.fastighetsägares rätt till ersättning enligt 11 § andra stycket,
7.skadestånd eller annan påföljd enligt 45 eller 48 §,
8.annan
53 § |
169 |
Frågor om utdömande av vite som har förelagts enligt denna lag prövas | Prop. 2005/06:78 |
av |
Bilaga 2 |
läggandet eller av part i mål i vilket föreläggandet har utfärdats. | |
54 § Bestämmelser om Statens |
|
mål enligt denna lag finns i lagen (1976:839) om Statens |
|
_______________ |
1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006 då lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
2.För
Följande bestämmelser i denna lag skall, i stället för motsvarande bestämmelser i
Huvudman för anläggning som avses i första stycket får inte fatta beslut i frågor som rör anläggningens verksamhetsområde. Vad som sägs i 7 §
3.Vad huvudmannen meddelat i fråga om verksamhetsområde enligt valagen skall gälla som beslut i motsvarande fråga enligt denna lag.
4.Vad huvudmannen meddelat i fråga om allmänna bestämmelser och taxa enligt 22 eller 27 §
5.Bestämmelserna i
6.Denna lag skall inte tillämpas på mål eller ärende som enligt bestämmelserna i
7.Om det i annan lag eller författning finns hänvisning till bestämmelse i
170
Prop. 2005/06:78 Bilaga 2
Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)
Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149) dels att 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas två nya paragrafer 7 a § och 13 d § med följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
1 §
Enligt denna lag kan inrättas anläggning som är gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för dem (gemensamhetsanläggning). Fråga om gemensamhetsanläggning prövas vid förrättning.
Kan enligt bestämmelser i annan författning än fastighetsbildningslagen (1970:988) fråga om inrättande av anläggning gemensamt för flera fastigheter prövas av domstol eller annan myndighet, gäller ej denna lag. Ej heller gäller lagen allmän vatten- och avloppsanläggning eller allmän fjärrvärmeanläggning.
Enligt denna lag kan inrättas anläggning som är gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för dem (gemensamhetsanläggning). Fråga om gemensamhetsanläggning prövas vid förrättning.
Kan enligt bestämmelser i annan författning än fastighetsbildningslagen (1970:988) fråga om inrättande av anläggning gemensamt för flera fastigheter prövas av domstol eller annan myndighet, gäller ej denna lag. Ej heller gäller lagen allmän vatten- och avloppsanläggning.
7 a §
Bestämmelserna i 5 §, 6 § första stycket och 7 § skall inte tillämpas vid en av kommunen sökt anläggningsförrättning som föregåtts av ett beslut om
13 d § | |||
Vid en av kommunen sökt anlägg- | |||
ningsförrättning | som föregåtts av | ||
ett beslut om |
|||
5 § lagen | (0000:0000) om all- | ||
männa vattentjänster har en fast- | |||
ighetsägare rätt till ersättning för | |||
anordning | för | vattenförsörjning | 171 |
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse | |
eller avlopp, som blir onyttig till | ||
följd av att en gemensamhetsan- | ||
läggning kommer till stånd, om det | ||
är skäligt med hänsyn till anord- | ||
ningens art, ålder och skick, den | ||
fördel ägaren får av att anslutas | ||
till | gemensamhetsanläggningen | |
och övriga omständigheter. |
________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
Prop. 2005/06:78
Bilaga 2
172
Prop. 2005/06:78 Bilaga 2
Förslag till lag om ändring av lagen (1976:839) om Statens vanämnd
Härigenom föreskrivs att 1, 2, 3, 10 och 14 § om lagen (1976:839) om Statens
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
Statens
Nämnden består av ordföranden och fem andra ledamöter. Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. Av de övriga ledamöterna skall en ha sakkunskap och erfarenhet i tekniska frågor avseende vatten och avlopp, fjärrvärme eller naturgas. Två ledamöter skall vara väl förtrogna med förvaltning och skötsel av allmän
I den utsträckning det behövs skall för ledamot finnas ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare.
Regeringen förordnar ordförande, övriga ledamöter och ersättare i
1 §
Statens
2 §
Nämnden består av ordföranden och fem andra ledamöter. Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. Av de övriga ledamöterna skall en ha sakkunskap och erfarenhet i tekniska frågor avseende vatten och avlopp. Två ledamöter skall vara väl förtrogna med förvaltning och skötsel av allmän
I den utsträckning det behövs skall för ledamot finnas ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare.
3 §
Regeringen förordnar två ord- | |
förande, av vilka en skall vara chef | 173 |
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse | Prop. 2005/06:78 |
nämnden. Ledamot | förordnas för för myndigheten, samt övriga leda- | Bilaga 2 |
viss tid. | möter och ersättare i nämnden. | |
Ledamot förordnas för viss tid. | ||
10 § |
Nämnden skall hålla förhandling, om det ej är uppenbart att förhandling ej behövs för frågans avgörande. Förhandling skall hållas på plats som är välbelägen för parterna.
Underlåter sökanden att på kallelse infinna sig till förhandling skall målet avskrivas. Motparten kan vid vite föreläggas att inställa sig.
Nämnden skall hålla förhandling om det behövs för frågans avgörande. Förhandling skall hållas på plats som är välbelägen för parterna.
Underlåter sökanden att på kallelse infinna sig till förhandling eller förberedande sammanträde, skall målet avskrivas. Motparten kan vid vite föreläggas att inställa sig.
14 §
I mål angående inlösen eller ersättning enligt 15 eller 16 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar samt 16 eller 17 § lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem skall huvudmannen svara för kostnaderna på ömse sidor vid nämnden. Dock skall 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning.
I annat mål än som avses i första stycket kan part på begäran tillerkännas ersättning av motparten för kostnad vid nämnden, om det finns särskilda skäl för det.
___________________
I mål angående inlösen eller ersättning enligt 11, 27 eller 28 § lagen (0000:0000) om allmänna vattentjänster skall huvudmannen svara för kostnaderna på ömse sidor vid nämnden. Dock skall 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning.
I annat mål än som avses i första stycket kan part på begäran tillerkännas ersättning av motparten för kostnad vid nämnden, om det finns särskilda skäl för det.
Om huvudmannen tappar mål som avses i 51 § andra stycket lagen (0000:0000) om allmänna vattentjänster skall han ersätta motparten för kostnad vid nämnden som varit skäligen påkallad för tillvaratagande av dennes rätt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. | 174 |
Prop. 2005/06:78 Bilaga 2
Förslag till lag om ändring i prisregleringslagen (1989:978)
Härigenom föreskrivs att 8 § prisregleringslagen (1989:978) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
8 § | |
Om det av någon annan orsak än | Om det av någon annan orsak än |
krig eller krigsfara finns risk för en | krig eller krigsfara finns risk för en |
allvarlig prisstegring inom landet | allvarlig prisstegring inom landet |
på en eller flera viktiga varor eller | på en eller flera viktiga varor eller |
tjänster, får regeringen föreskriva | tjänster, får regeringen föreskriva |
att en eller flera av | att en eller flera av |
1. bestämmelserna i 13, 14, 19, | 1. bestämmelserna i 13, 14, 19, |
pas på varor och tjänster som till- | pas på varor och tjänster som till- |
handahålls i näringsverksamhet, | handahålls i näringsverksamhet, |
2. bestämmelserna i 13, 14 och | 2. bestämmelserna i 13, 14 och |
19 §§ skall tillämpas på avgifter | 19 §§ skall tillämpas på avgifter |
som tas ut i annan verksamhet hos | som tas ut i annan verksamhet hos |
staten än näringsverksamhet | staten än näringsverksamhet, |
3. bestämmelserna i 13, 14 och | 3. bestämmelserna i 13, 14 och |
19 §§ skall tillämpas på avgifter | 19 §§ skall tillämpas på avgifter |
som tas ut i annan verksamhet hos | som tas ut i annan verksamhet hos |
kommunerna än näringsverksam- | kommunerna än näringsverksam- |
het enligt föreskrifter i | het enligt föreskrifter i |
– lagen (1970:244) om all- | – lagen (0000:0000) om all- |
männa vatten- och avloppsanlägg- | männa vattentjänster, |
ningar, | – 27 kap. |
– 27 kap. |
– lagen (2003:778) om skydd |
– lagen (1981:1354) om all- | mot olyckor, |
männa värmesystem, | – plan- och bygglagen (1987:10) |
– lagen (2003:778) om skydd | |
mot olyckor, | |
– plan- och bygglagen | |
(1987:10) | |
________________ |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
175
Prop. 2005/06:78 Bilaga 2
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
3 §
Ansökan enligt 1 § får göras hos kronofogdemyndigheten också i fråga om fordran på avgift till huvudman för allmän vatten- och avloppsanläggning eller för allmänt värmesystem i sådana fall där tvist om anspråket skall prövas av statens
______________
Ansökan enligt 1 § får göras hos kronofogdemyndigheten också i fråga om fordran på avgift till huvudman för allmän vatten- och avloppsanläggning i sådana fall där tvist om anspråket skall prövas av Statens
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
176
Prop. 2005/06:78 Bilaga 3
Förteckning över remissinstanserna
Justitieombudsmannen (JO), Svea hovrätt (Miljööverdomstolen), Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Sundsvall, Statskontoret, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Krisberedskapsmyndigheten, Stockholms universitet Juridiska fakultetsnämnden, Kungl. Tekniska högskolan KTH, Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Konsumentverket, Naturvårdsverket, Boverket, Lantmäteriverket, Statens
Härutöver har Värmdö kommun, Uppsala kommun, Falu kommun, Svenskt Näringsliv, Svenska kommunalarbetarförbundet, Attac Sverige, Attac Norrköping, Gryab, Sydkraft Vatten AB (Sydkraft), Veolia Water AB, en grupp fastighetsägare i Mölndals kommun samt professor Stefan Yard vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet inkommit med yttrande.
Sunne kommun och Skellefteå kommun har getts tillfälle att yttra sig men de har avstått.
177
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om allmänna vattentjänster
Prop. 2005/06:78
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § Bestämmelserna i denna lag syftar till att säkerställa att vattenförsörjning och avlopp ordnas i ett större sammanhang, om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.
2 § I denna lag avses med
vattenförsörjning: tillhandahållande av vatten som är lämpligt för normal hushållsanvändning,
avlopp: bortledande av dagvatten och dränvatten från ett område med samlad bebyggelse eller från en begravningsplats, bortledande av spillvatten eller bortledande av vatten som har använts för kylning,
vattentjänster: vattenförsörjning och avlopp (va),
allmän
enskild anläggning: en
ning,
huvudman: den som äger en allmän
fastighetsägare: den som äger en fastighet inom en allmän
förbindelsepunkt: gränsen mellan en allmän
allmän platsmark: mark som i detaljplan enligt plan- och bygglagen (1987:10) redovisas som allmän plats eller, om marken inte omfattas av detaljplan, väg eller mark som funktionellt och i övrigt motsvarar sådan mark,
anläggningsavgift: engångsavgift för täckande av en kostnad för att ordna en allmän
brukningsavgift: periodisk avgift för täckande av drift- och underhållskostnader, kapitalkostnader för investeringar eller andra kostnader för en allmän
178
3 § Vid tillämpningen av denna lag skall en kommun anses ha ett | Prop. 2005/06:78 |
rättsligt bestämmande inflytande över en |
Bilaga 4 |
ensam eller tillsammans med en eller flera andra kommuner |
1.helt äger anläggningen,
2.genom ägande förfogar över mer än hälften av samtliga röster i den eller de juridiska personer som helt äger anläggningen eller på annat sätt förfogar över en motsvarande majoritet av beslutsmakten i den eller de juridiska personer som helt äger anläggningen,
3.har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i styrelsen för den eller de juridiska personer som helt äger anläggningen, eller
4.utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i ett handelsbolag som helt äger anläggningen.
4 § Om det behövs för att tillgodose syftet med denna lag, skall det som i lagen gäller i fråga om en fastighet också tillämpas i fråga om en byggnad eller annan anläggning som inte tillhör fastighetens ägare. I så fall skall det som i lagen sägs om fastighetsägaren tillämpas på byggnadens eller anläggningens ägare.
5 § Om någon annan än en fastighetsägare har ingått avtal med huvudmannen om att få använda huvudmannens
Kommunens skyldighet att ordna en allmän
6 § Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses genom en allmän
En allmän
7 § En allmän
dela föreskrifter om verksamhetsområdets bestämmande.
8 § Om verksamhetsområdet behöver omfatta en eller flera fastigheter som ingår i en samfällighet för
Om det finns synnerliga skäl, får verksamhetsområdet bestämmas med avvikelse från kravet i första stycket.
9 § Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda
179
anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.
Ordnandet och driften av en allmän
10 § En allmän
När det är förenligt med anläggningens huvudsakliga ändamål, bör den ordnas och drivas så att också andra allmänna intressen som har behov av anläggningen kan tillgodoses.
11 § En allmän
1.i strid mot detaljplan, områdesbestämmelser eller andra bestämmelser om hur marken skall bebyggas, eller
2.så att den försvårar en ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning.
Trots första stycket får en
12 § Om en allmän
Huvudmannen skall samråda med och därefter informera fastighetsägaren om förbindelsepunktens läge inom den tid som är skälig med hänsyn till fastighetsägarens intresse av att kunna planera för sin användning av fastigheten.
13 § Huvudmannen skall för den allmänna
1.ledningar och andra anordningar för vattenförsörjning till eller avlopp från varje förbindelsepunkt,
2.anordningar för bortledande av vatten som inte sker genom en förbindelsepunkt, och
3.de anordningar som i övrigt behövs för att
Huvudmannens skyldighet enligt första stycket omfattar inte vägdiken, rännstenar, rännstensbrunnar eller ledningar som förbinder rännstensbrunnar med den allmänna
14 § Huvudmannen skall se till att berörda fastighetsägare i skälig tid underrättas om planerade vattenavstängningar och andra väsentliga ändringar av förutsättningarna för att använda
15 § Huvudmannen får upplåta åt någon annan att sköta driften av vaanläggningen.
Prop. 2005/06:78
Bilaga 4
180
Fastighetsägares rätt att använda en allmän
16 § En fastighetsägare har rätt att använda en allmän
1.finns inom
2.behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
17 § Trots 16 § får huvudmannen vänta med att utföra de anläggnings- eller utbyggnadsarbeten som är nödvändiga för att fastighetsägaren skall kunna använda
1.behöver samordnas med andra arbeten och samordningen annars skulle väsentligt försvåras, och
2.utförs i den ordning som följer av huvudmannens utbyggnadsplan.
18 § Trots 16 § är huvudmannen inte skyldig att låta en fastighet kopplas till
1.innan fastighetsägaren har betalat den anläggningsavgift som är bestämd enligt 34 § eller lämnat en godtagbar säkerhet, eller
2.om fastighetens
Särskilda anordningar för användningen av en allmän
19 § Huvudmannen skall ordna de pumpar och andra särskilda anordningar som på grund av den allmänna
Om vattenförbrukningen på en fastighet behöver fastställas genom mätning, skall huvudmannen ordna den eller de vattenmätare som behövs för mätningen.
20 § En fastighetsägare är skyldig att upplåta nödvändigt utrymme för en sådan anordning som avses i 19 §.
Fastighetsägaren skall fortlöpande se till anordningen och skydda den mot skada samt vid behov svara för dess elförsörjning.
Fastighetsägaren skall snarast anmäla uppkomna fel och driftstörningar till huvudmannen.
Prop. 2005/06:78
Bilaga 4
Användningen av en allmän
21 § En fastighetsägare får inte använda en allmän
1.att avloppet tillförs vätskor, ämnen eller föremål som kan inverka skadligt på ledningsnätet eller anläggningens funktion eller på annat sätt medför skada eller olägenhet,
2.att huvudmannen får svårt att uppfylla de krav som ställs på vaanläggningen och driften av den eller att i övrigt uppfylla sina skyldigheter enligt lag, annan författning eller avtal, eller
3.andra olägenheter för huvudmannen eller någon annan.
22 § Om en fastighets
anden som i övrigt råder i en allmän
181
får huvudmannen träffa avtal med fastighetsägaren om särskilda villkor | Prop. 2005/06:78 |
för användningen av |
Bilaga 4 |
23 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunen får | |
meddela ytterligare föreskrifter om användningen av allmänna va- | |
anläggningar. | |
Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster | |
24 § En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän |
|
ning, om fastigheten |
1.finns inom
2.med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.
Om fastigheten är obebyggd men enligt en detaljplan är avsedd för bebyggelse, skall bedömningen av behovet enligt första stycket 2 göras som om fastigheten vore bebyggd i enlighet med planen. Detta gäller dock inte om det finns särskilda skäl för en annan bedömning.
25 § En avgift enligt 24 § skall avse
1.vattentjänster som tillhandahålls fastigheten genom en förbindelsepunkt, från det att huvudmannen har ordnat förbindelsepunkten och informerat fastighetsägaren enligt 12 §, och
2.bortledande av vatten från fastigheten som inte sker genom en förbindelsepunkt, från det att huvudmannen har ordnat de anordningar som behövs för bortledandet och informerat fastighetsägaren om detta.
26 § Utöver vad som följer av 24 och 25 §§ skall en fastighetsägare betala en avgift för en allmän
1.finns inom
2.är bebyggd eller enligt en detaljplan är avsedd för bebyggelse, och
3.behöver, eller har nytta av, bortledande av vatten från allmän platsmark.
Avgiften skall avse bortledande av vatten från allmän platsmark inom
27 § Den som ansvarar för att allmän platsmark ställs i ordning och underhålls skall betala en avgift för en allmän
1.den allmänna platsmarken finns inom
2.bortledande av vatten från den allmänna platsmarken behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.
Avgiften skall avse bortledande av vatten från den allmänna platsmarken, från det att huvudmannen har ordnat de anordningar som behövs för bortledandet och informerat den som är avgiftsskyldig om detta.
182
28 § Avgifter enligt |
Prop. 2005/06:78 |
täcka kostnaderna för den rening av vattnet som behövs med hänsyn till | Bilaga 4 |
skyddet för människors hälsa och miljön. | |
Avgifternas storlek och grunderna för hur de beräknas | |
29 § Avgifter enligt |
|
och brukningsavgifter. |
30 § Avgifterna får inte överskrida det som behövs för att täcka de kostnader som är nödvändiga för att ordna och driva
Medel får avsättas till en fond för framtida nyinvesteringar, om
1.det finns en fastställd investeringsplan,
2.avsättningen avser en bestämd åtgärd,
3.åtgärden och de beräknade kostnaderna för den redovisas i planen,
4.det av planen framgår när de avsatta medlen är avsedda att tas i anspråk, och
5.planen innehåller de upplysningar som i övrigt behövs för att bedöma behovet av avsättningens storlek.
Avgifter enligt 26 och 27 §§ får inte överskrida det som behövs för att täcka kostnaderna för den vattentjänsten.
31 § Avgifterna skall bestämmas så att kostnaderna fördelas på de avgiftsskyldiga enligt vad som är skäligt och rättvist.
Om vattentjänsterna för en viss eller vissa fastigheter på grund av särskilda omständigheter medför kostnader som i beaktansvärd omfattning avviker från andra fastigheter i verksamhetsområdet, skall avgifterna bestämmas med hänsyn till skillnaderna.
Avgifter enligt 26 och 27 §§ skall fördelas mellan de fastighetsägare som avses i 26 § och de avgiftsskyldiga som avses i 27 § enligt vad som är skäligt med hänsyn till den berörda allmänna platsmarkens omfattning och fastighetsägarnas nytta av vattentjänsten.
32 § Anläggningsavgifterna skall bestämmas på beräkningsgrunder som innebär att en fastighetsägare inte behöver betala mer än vad som motsvarar fastighetens andel av kostnaden för att ordna
33 § Brukningsavgifterna skall bestämmas på beräkningsgrunder som är lika oavsett när på året
34 § Avgifternas belopp och hur avgifterna skall beräknas skall framgå av en taxa. Avgifterna får inte bestämmas till större belopp än vad som är förenligt med bestämmelserna i
Kommunen får meddela föreskrifter om taxan. Kommunen får överlåta åt huvudmannen att bestämma avgifternas belopp enligt beräkningsgrun-
der i kommunens taxeföreskrifter.
183
Betalning av avgifterna
35 § Avgifter enligt denna lag skall enligt kommunens bestämmande betalas till kommunen eller huvudmannen.
Om inte annat följer av 36 § skall avgifterna betalas på begäran. På obetalt belopp skall ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) betalas från dagen för sådan begäran.
Prop. 2005/06:78
Bilaga 4
36 § En anläggningsavgift skall fördelas på årliga betalningar (delbelopp) under en viss tid, längst tio år, om
1.avgiften är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft och andra omständigheter,
2.fastighetsägaren begär att avgiften skall fördelas, och
3.fastighetsägaren ställer godtagbar säkerhet.
Ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) skall betalas på den del av avgiften som inte har betalats, från den dag det första delbeloppet förfaller till betalning till dess betalning sker. På delbelopp som har förfallit till betalning skall ränta i stället betalas enligt 6 § räntelagen från delbeloppets förfallodag till dess betalning sker.
37 § När en fastighet byter ägare, är den nya ägaren betalningsansvarig för avgifter som förfaller till betalning på tillträdesdagen eller senare, om inte annat följer av andra stycket.
Den tidigare ägaren är betalningsansvarig för avgifter som avser den användning av
Avtal om avgifter
38 § Huvudmannen får komma överens med fastighetsägare och andra avgiftsskyldiga i avgiftsfrågor som inte regleras i kommunens taxeföreskrifter.
Inlösen av enskilda anläggningar
39 § Om det för en fastighet inom en allmän
40 § Om en enskild anläggning blir onyttig till följd av att kommunen ordnar eller utvidgar en allmän
Tillträde för undersökning, installation och underhåll
41 § Huvudmannen har rätt till det tillträde på en fastighet som behövs för att
1. undersöka en
184
2. installera, underhålla och i övrigt fullgöra sina skyldigheter i fråga | Prop. 2005/06:78 |
om sådana särskilda anordningar som avses i 19 §. | Bilaga 4 |
Tystnadsplikt | |
42 § Den som deltar eller har deltagit i en undersökning enligt 41 § får | |
inte obehörigen avslöja eller utnyttja information som vid undersök- | |
ningen kommit fram om enskildas affärs- eller driftsförhållanden. | |
I det allmännas verksamhet tillämpas, i stället för första stycket, be- | |
stämmelserna i sekretesslagen (1980:100). | |
Avstängning av vattenförsörjningen | |
43 § Huvudmannen får stänga av vattenförsörjningen till en fastighet, om |
1.fastighetsägaren har åsidosatt sin skyldighet att betala en avgift eller i övrigt försummat sina skyldigheter enligt denna lag,
2.försummelsen är väsentlig,
3.avstängningen inte medför olägenhet för människors hälsa,
4.huvudmannen skriftligen har uppmanat fastighetsägaren att vidta rättelse och gett fastighetsägaren skälig tid att vidta rättelsen, och
5.fastighetsägaren trots den uppmaning som avses i 4 inte har vidtagit rättelse inom den skäliga tiden.
Kostnaden för en avstängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren.
Skadeståndsansvar m.m.
44 § Om en allmän
45 § Huvudmannen skall ersätta en översvämningsskada på en fastighet inom den allmänna
1.huvudmannen har åsidosatt en skyldighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och
2.åsidosättandet har medfört att vatten som är avsett att tillhandahållas eller ledas bort genom huvudmannens
46 § Om en fastighetsägare orsakas en skada på grund av att huvudmannen på annat sätt än som avses i 45 § har överskridit sin rätt eller åsidosatt en skyldighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, skall huvudmannen återställa det som rubbats eller fullgöra det som eftersatts och ersätta skadan.
47 § Om huvudmannen orsakas en skada på grund av att en fastighetsägare har överskridit sin rätt eller åsidosatt en skyldighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, skall fastighetsägaren återställa det som rubbats eller fullgöra det som eftersatts och ersätta skadan.
185
48 § Skadestånd enligt denna lag skall avse personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada.
49 § Om en fastighetsägare har betalat en anläggningsavgift och det sedan visar sig att fastigheten på grund av att bygglov vägras inte kan användas på det sätt som förutsattes när avgiften betalades, skall kommunen återbetala avgiften eller en del av den. Återbetalningen skall göras i den mån det som avgiften avsåg inte kommer att leda till motsvarande vattentjänster för fastigheten.
Kommunen skall betala ränta på återbetalningsbeloppet enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag då fastighetsägaren betalade avgiften till dess återbetalningen sker.
Talan om återbetalning skall väckas inom två år från den dag då det beslut på vilket talan grundas vann laga kraft. Talan får dock väckas senare, om den relevanta ändringen i förutsättningarna för fastighetens användning inte rimligen kunde förutses inom den angivna tiden.
Redovisning
50 § En huvudman skall i fråga om verksamheten med att ordna och driva en allmän
1.att verksamheten bokförs och redovisas i enlighet med god redovisningssed där resultat- och balansräkningar redovisas särskilt och där det av tilläggsupplysningar framgår hur huvudmannen har fördelat kostnader som varit gemensamma med annan verksamhet, och
2.att redovisningen, när den är fastställd, finns tillgänglig för fastighetsägarna.
Tillsyn
51 § Länsstyrelsen utövar tillsynen över att kommunen fullgör skyldigheten enligt 6 § att tillgodose behovet av vattentjänster. Länsstyrelsen får förelägga kommunen att fullgöra skyldigheten. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Överklagande och prövning av
52 § Länsstyrelsens beslut om föreläggande enligt 51 § får överklagas hos Statens
53 § Statens
1.kommunens skyldighet enligt 6 § att tillgodose behovet av vattentjänster,
2.tillgodoseende av allmänna intressen enligt 10 § andra stycket,
3.fastighetsägarens rätt att använda en allmän
4.tillämpning eller tolkning av bestämmelserna i 21 och 22 §§ om användningen av en allmän
5.fastighetsägarens skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster,
6.avgiftsskyldighet enligt 27 §,
7. tillämpning eller tolkning av den taxa som avses i 34 §,
Prop. 2005/06:78
Bilaga 4
186
8. fordran som avser en anläggningsavgift eller en brukningsavgift, | Prop. 2005/06:78 |
9. giltigheten eller rätta innebörden av avtal mellan huvudmannen och | Bilaga 4 |
fastighetsägaren som rör en allmän |
|
läggningen eller avgifter för anläggningen eller användningen, |
10.villkoren för användningen av en allmän
11.inlösen eller ersättning enligt 39 och 40 §§,
12.ersättning enligt bestämmelserna i
13.återbetalning enligt 49 §, och
14.andra frågor om vattentjänster som omfattas av denna lag.
54 § Statens
55 § Frågor om utdömande av vite som har förelagts enligt denna lag prövas av Statens
56 § Bestämmelser om Statens
Undantag från 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900)
57 § Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, får en kommun sköta driften av en allmän
_______________
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007 då lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skall upphöra att gälla.
2.För en
a) Bestämmelserna i
b) Bestämmelserna i den upphävda lagen, utom 5 §, 6 §, 12 a § och de bestämmelser som motsvarar de i a) uppräknade bestämmelserna, skall tillämpas så länge anläggningen består som allmänförklarad, dock längst till och med den 31 december 2016.
c) Huvudmannen för anläggningen får inte besluta i frågor som rör anläggningens verksamhetsområde. Det som sägs i 7 § den upphävda lagen skall, från och med den 1 januari 2006 endast avse huvudmannens skyldigheter för tiden dessförinnan.
3.Det som en huvudman enligt den upphävda lagen har beslutat i fråga om en
4.Det som en huvudman enligt 21 eller 26 § den upphävda lagen har beslutat i frågor om allmänna bestämmelser och taxeföreskrifter skall gälla som beslut i motsvarande frågor enligt den nya lagen, dock längst till och med den 31 december 2008.
187
5. Bestämmelserna i 50 § den nya lagen tillämpas första gången för det | Prop. 2005/06:78 |
första räkenskapsår som påbörjas efter den 31 december 2006. | Bilaga 4 |
6. Denna lag skall inte tillämpas på mål eller ärende som enligt be- | |
stämmelserna i den upphävda lagen har anhängiggjorts före ikraftträdan- | |
det. |
188
Prop. 2005/06:78 Bilaga 4
Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)
Härigenom föreskrivs att 1 § anläggningslagen (1973:1149)2 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Enligt denna lag kan inrättas anläggning som är gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för dem (gemensamhetsanläggning). Fråga om gemensamhetsanläggning prövas
vid förrättning. | Kan enligt bestämmelser i annan |
Kan enligt bestämmelser i annan | |
författning än fastighetsbildnings- | författning än fastighetsbildnings- |
lagen (1970:988) fråga om inrätt- | lagen (1970:988) fråga om inrätt- |
ande av anläggning gemensamt för | ande av anläggning gemensamt för |
flera fastigheter prövas av domstol | flera fastigheter prövas av domstol |
eller annan myndighet, gäller ej | eller annan myndighet, gäller inte |
denna lag. Ej heller gäller lagen | denna lag. Denna lag gäller inte |
allmän vatten- och avloppsanlägg- | heller en allmän vatten- och av- |
ning eller allmän fjärrvärmean- | loppsanläggning. |
läggning. | |
________________ |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
2 Lagen omtryckt 1992:1148. | 189 |
Prop. 2005/06:78 Bilaga 4
Förslag till lag om ändring av lagen (1976:839) om Statens vanämnd
Härigenom föreskrivs att 1, 2, 3, 10 och 14 §§ lagen (1976:839) om Statens
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
1 §1
Statens
Statens
2 §2
Nämnden består av ordföranden och fem andra ledamöter. Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. Av de övriga ledamöterna skall en ha sakkunskap och erfarenhet i tekniska frågor avseende vatten och avlopp, fjärrvärme eller naturgas. Två ledamöter skall vara väl förtrogna med förvaltning och skötsel av allmän
I den utsträckning det behövs skall för ledamot finnas ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare.
Nämnden består av ordföranden och fem andra ledamöter. Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. Av de övriga ledamöterna skall en ha sakkunskap och erfarenhet i tekniska frågor avseende vatten och avlopp. Två ledamöter skall vara väl förtrogna med förvaltning och skötsel av en allmän
För ordföranden skall det finnas en ersättare (vice ordförande). För övriga ledamöter skall det finnas ersättare i den utsträckning det behövs. Bestämmelserna om ledamöter gäller också för ersättare.
1 | Senaste lydelse 1981:1355. | |
2 | Senaste lydelse 1981:1355. | 190 |
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse | Prop. 2005/06:78 |
Bilaga 4 | ||
3 § |
Regeringen förordnar ordförande, övriga ledamöter och ersättare i nämnden. Ledamot förordnas för viss tid.
Regeringen förordnar ordförande, vice ordförande, övriga ledamöter och ersättare i nämnden. Ledamot förordnas för viss tid.
10 §
Nämnden skall hålla förhandling, om det ej är uppenbart att förhandling ej behövs för frågans avgörande. Förhandling skall hållas på plats som är välbelägen för parterna.
Underlåter sökanden att på kallelse infinna sig till förhandling skall målet avskrivas. Motparten kan vid vite föreläggas att inställa sig.
Nämnden skall hålla förhandling om det behövs för frågans avgörande. Förhandlingen skall hållas på en plats som är välbelägen för parterna.
Om sökanden trots kallelse inte infinner sig till en förhandling, skall målet avskrivas. Motparten kan vid vite föreläggas att inställa sig.
14 §3
I mål angående inlösen eller | I mål om inlösen eller ersättning | |||
ersättning enligt 15 eller 16 § | enligt 9, 39 eller 40 § lagen | |||
lagen | (1970:244) om allmänna | (2006:000) om allmänna vatten- | ||
vatten- | och avloppsanläggningar | tjänster skall | huvudmannen svara | |
samt 16 eller 17 § lagen | för kostnaderna på ömse sidor vid | |||
(1981:1354) om allmänna värme- | nämnden. I sådana mål skall be- | |||
system | skall huvudmannen svara | stämmelserna | i 18 kap. 8 § rätte- | |
för kostnaderna på ömse sidor vid | gångsbalken och, trots det som nu | |||
nämnden. Dock skall 18 kap. 6 och | sagts om | huvudmannens ansvar, | ||
8 §§ rättegångsbalken äga mot- | 18 kap. | 6 § | rättegångsbalken | |
svarande tillämpning. | tillämpas. |
I annat mål än som avses i första stycket kan part på begäran tillerkännas ersättning av motparten för kostnad vid nämnden, om det finns särskilda skäl för det.
___________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
3 Senaste lydelse 1981:1355. | 191 |
Prop. 2005/06:78 Bilaga 4
Förslag till lag om ändring i prisregleringslagen (1989:978)
Härigenom föreskrivs att 8 § prisregleringslagen (1989:978) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
8 §1
Om det av någon annan orsak än krig eller krigsfara finns risk för en allvarlig prisstegring inom landet på en eller flera viktiga varor eller tjänster, får regeringen föreskriva att en eller flera av
Om det av någon annan orsak än krig eller krigsfara finns risk för en allvarlig prisstegring inom landet på en eller flera viktiga varor eller tjänster, får regeringen meddela föreskrifter om att en eller flera av
1.bestämmelserna i 13, 14, 19,
2.bestämmelserna i 13, 14 och 19 §§ skall tillämpas på avgifter som tas ut i annan verksamhet hos staten än näringsverksamhet,
3.bestämmelserna i 13, 14 och 19 §§ skall tillämpas på avgifter som tas ut i annan verksamhet hos kommunerna än näringsverksamhet enligt föreskrifter i
–lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,
–27 kap.
–lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem,
–lagen (2003:778) om skydd mot olyckor,
–plan- och bygglagen (1987:10).
________________
–lagen (2006:000) om allmänna vattentjänster,
–27 kap.
–lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, och
–plan- och bygglagen (1987:10).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
1 Senaste lydelse 2003:786. | 192 |
Prop. 2005/06:78 Bilaga 4
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
3 §
Ansökan enligt 1 § får göras hos kronofogdemyndigheten också i fråga om fordran på avgift till huvudman för allmän vatten- och avloppsanläggning eller för allmänt värmesystem i sådana fall där tvist om anspråket skall prövas av statens
______________
Ansökan enligt 1 § får göras hos kronofogdemyndigheten också i fråga om fordran på avgift till en huvudman för en allmän vatten- och avloppsanläggning i sådana fall där tvist om anspråket skall prövas av Statens
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
193
Prop. 2005/06:78 Bilaga 4
Förslag till lag om upphävande av lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem
Härigenom föreskrivs att lagen (1981:1354) skall upphöra att gälla vid utgången av december 2006.
194
Prop. 2005/06:78 Bilaga 5
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde
Närvarande: f.d. justitierådet Lars K Beckman, justitierådet Leif Thorsson och regeringsrådet Lars Wennerström.
Allmänna vattentjänster
Enligt en lagrådsremiss den 24 november 2005 (Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1.lag om allmänna vattentjänster,
2.lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),
3.lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens va
4.lag om ändring i prisregleringslagen (1989:978),
5.lag om ändring i lagen (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens
6.lag om upphävande av lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Helena Forsaeus.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om allmänna vattentjänster
6 och 7 §§
Enligt 6 § i lagförslaget är kommunen under där angivna förutsättningar skyldig att ordna så att vattenförsörjning eller avlopp för viss befintlig eller blivande bebyggelse tillgodoses genom en allmän vaanläggning. I 7 § stadgas vidare att en allmän
Såsom lagförslaget utformats har kommunen först att ta ställning till om den är skyldig att sörja för att vattentjänster ordnas för viss befintlig eller blivande bebyggelse genom en allmän
195
sättas om inte en naturligare ordning vore att först besluta att viss befintlig eller blivande bebyggelse under vissa förutsättningar skall utgöra verksamhetsområde för en allmän
Lagförslagets grundläggande konstruktion, som innebär att det är regeringen eller efter bemyndigande kommunen som beslutar om avgränsningen av verksamhetsområde för en
Genom bestämmande av en allmän
Remissens ställningstagande till den normativa karaktären hos ett beslut om verksamhetsområde är inte helt invändningsfritt.
Regeringsformens (RF) normbegrepp är inte närmare preciserat i RF. Inte heller ger RF:s förarbeten någon säker ledning när det gäller att klargöra innebörden av det normbegrepp på vilket 8 kap. RF vilar. Enligt propositionen med förslag till ny RF (1973:90 s. 203 f.) avses med normer rättsregler och det sägs att dessa kännetecknas i princip av att de är bindande för myndigheter och enskilda. De kännetecknas vidare av att de inte bara avser ett visst konkret fall utan har generell giltighet. Det sistnämnda kravet får enligt propositionen anses uppfyllt om föreskriften avser exempelvis situationer av ett visst slag eller vissa typer av handlingssätt eller om den riktar sig till eller på annat sätt berör en i allmänna termer bestämd krets av personer.
Föreskrifter som meddelas till skydd för konkret bestämda områden eller andra objekt bör således betecknas som generella om de är riktade till allmänheten som till exempel ordningsföreskrifter för naturvårdsområden enligt 7 kap. 30 § miljöbalken. Detsamma gäller föreskrifter som inte innehåller några fullständiga rättsregler utan endast avser en viss författnings tillämplighet eller förordnande att en lag skall träda i kraft vid en viss tidpunkt. (Se härom Håkan Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 3 uppl, s.
När det gäller beslut med lokalt begränsad räckvidd som avser vissa konkret begränsade områden, som till exempel olika bebyggelseplaner, där besluten närmast drabbar berörda fastighetsägare eller vissa andra rättsinnehavare, intar dessa beslut dock många gånger en svårbestämd mellanställning mellan normbeslut och förvaltningsbeslut. (Strömberg, a.a. s. 42 och där redovisade förarbeten till plan- och bygglagen, PBL.)
I propositionen (prop. 1975/76:112 s. 63 ff.) med förslag till kungörandelagen diskuterade föredragande statsrådet de gränsdragningssvårigheter som möter i fall där en bindande föreskrift avser ett mycket litet lokalt
Prop. 2005/06:78
Bilaga 5
196
område med kanske bara en eller ett par bestämda fastigheter. Han slog till en början fast att ett lokalt begränsat beslut hade karaktären av författning om det helt eller främst riktar sig till medborgarna i gemen såsom exempelvis ett förbud att ta bort eller skada växter av viss art där den växer vilt. Däremot kunde den generella naturen starkt ifrågasättas när fråga var om lokalt begränsade föreskrifter avsedda att begränsa handlingsfriheten för ägarna till vissa bestämda fastigheter eller vissa därmed jämförliga rättsinnehavare. Detta gällde även om föreskrifterna band inte bara den aktuella ägaren eller rättsinnehavaren utan även framtida sådana. I enlighet härmed och med åberopande av den praxis som följts vid tillämpningen av 3 § andra stycket 2 förvaltningslagen (1971:290) i ärende om fastställelse av detaljplan ansåg föredraganden att bl.a. beslut om bebyggelseplaner enligt byggnadslagstiftningen och beslut om förbud mot byggande, schaktning m.m. enligt samma lagstiftning inte borde hänföras till författning. Däremot borde föreskrifter som riktade sig till jordägare eller liknande personkategorier inom ett större område, t.ex. ett län, anses ha så generell karaktär att de borde bedömas höra till kategorin författningar. Att i generella termer ange var gränsen exakt går mellan föreskrifter av författnings natur och andra föreskrifter var, framhöll föredraganden, inte möjligt.
Som framgår av vad ovan anförts är gränsen mellan föreskrifter i RF:s mening – normer – och andra bestämmelser inte helt klar. När ställning skall tas i ett enskilt fall, blir det därför uppenbarligen inte sällan nödvändigt att väga samman olika omständigheter som kan inverka på bedömningen (jfr Lagrådets yttrande till Bostadsutskottet i förarbetena till PBL, BoU 1986/87:1, s. 458).
Ett beslut om verksamhetsområde torde i och för sig få betydelse inte bara för berörda fastighetsägare utan också för hälsan och miljön för de boende inom området. I de fall ett beslut om verksamhetsområde blir bindande för ett stort antal fastighetsägare inom ett större område där ingen enskild kommer att inta någon partsställning i ärendet blir också den normativa karaktären av ett verksamhetsområdesbeslut framträdande.
Det bör dock framhållas att den personkrets som blir direkt berörd av ett beslut om verksamhetsområde utgörs av en bestämd och avgränsad personkrets, ägare av fastigheter eller de som har särskild rätt till fastigheter inom området. Det område som berörs kommer också att ha en fast geografisk avgränsning. Även om verksamhetsområdet eller områdena för kommunens
De rättsverkningar som är förenade med ett beslut om verksamhetsområdets avgränsning tar i och för sig sikte på såväl huvudmannen som ägarna till de fastigheter som finns inom området. Från den enskildes
Prop. 2005/06:78
Bilaga 5
197
synpunkt kommer dock fråga att vara om ett beslut som främst tar sikte | Prop. 2005/06:78 |
på skyldigheten att under vissa förutsättningar betala avgifter till huvud- | Bilaga 5 |
mannen och där avgiftsskyldigheten kan hänföras till en bestämd och av- | |
gränsad personkrets inom ett klart begränsat område av en kommun. | |
Mot bakgrund av det nu anförda får ett beslut om avgränsning av ett | |
verksamhetsområde, i likhet med vad som gäller för t.ex. beslut om an- | |
tagande av detaljplaner och områdesbestämmelser, anses ha sådana ka- | |
raktäristika att det kan ses som ett mot berörda sakägare inom området | |
riktat förvaltningsbeslut av sådan art att det bör kunna bli föremål för | |
domstolsprövning, i allt fall inom den prövningsram som nu gäller när ett | |
avgörande i ett förvaltningsärende prövas enligt lagen (1988:205) om rätts- | |
prövning av vissa förvaltningsbeslut. Detta oaktat att en enskild fastig- | |
hetsägare i särskilt fall enligt lagförslaget ges möjlighet att få prövat t.ex. | |
om hans fastighet skall erhålla allmänna vattentjänster och alltså ingå i | |
verksamhetsområdet för en allmän |
|
Det kan därför ifrågasättas om inte rätten för kommunen att fatta beslut | |
om verksamhetsområde för kommunens |
|
på lagen om vattentjänster och att man inte bör söka utforma det som ett | |
normbeslut. Enligt Lagrådets mening bör i stället karaktären av förvalt- | |
ningsbeslut tydliggöras genom att berörda sakägare får en direkt parts- | |
ställning i ett ärende om verksamhetsområde genom att låta beslut om | |
sådant område föregås av ett samrådsförfarande samt upprättande av en | |
fastighetsförteckning över berörda fastigheter som bifogas beslutet, vilket | |
sedan i lämplig form delges berörda fastighetsägare eller andra sakägare. | |
53 § | |
I paragrafen anges Statens |
|
den nya lagen. Efter modell av 37 § den nuvarande lagen sker detta genom | |
en punktvis uppräkning, som avslutas med ”14. andra frågor om vatten- | |
tjänster som omfattas av denna lag.” Paragrafen utgör ett komplement till | |
52 § som reglerar det enda fall då överklagande får ske hos nämnden. | |
Med anledning av vissa frågor angående omfattningen av nämndens | |
behörighet har vid föredragningen klargjorts att alla tvistefrågor som avses | |
i den nya lagen skall kunna prövas av nämnden. | |
Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att paragrafen ges följ- | |
ande lydelse: | |
”Statens |
|
lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.” | |
Om lagrådsremissens ståndpunkt i fråga om huruvida bestämmande av | |
beslut skulle vidhållas, bör lagen tillföras en bestämmelse om att talan | |
inte får föras mot sådana beslut. | |
Övriga lagförslag | |
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. |
198
Prop. 2005/06:78
Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 februari 2006
Närvarande: Statsministern Persson, statsråden Ringholm, Freivalds, Sahlin, Messing, Y. Johansson, Bodström, Sommestad, Andnor, Nuder, M. Johansson, Björklund, Holmberg, Jämtin, Österberg, Orback, Baylan.
Föredragande: Sahlin
Regeringen beslutar proposition Allmänna vattentjänster.
199
Prop. 2005/06:78
Rättsdatablad
Författningsrubrik | Bestämmelser som | Celexnummer för |
inför, ändrar, upp- | bakomliggande EG- | |
häver eller upprepar | regler | |
ett normgivnings- | ||
bemyndigande | ||
Lag om allmänna | 23 och 34 §§ | |
vattentjänster |
200