Regeringens proposition

Prop. 2005/06:45

 

2005/06:45

 

Finansiella konglomerat

Prop.

 

2005/06:45

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

 

Stockholm den 23 februari 2006

 

Göran Persson

 

Sven-Erik Österberg

 

(Finansdepartementet)

 

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till en ny lag om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och till flera ändringar i befintliga lagar på finansmarknadsområdet, som i huvudsak har sin grund i det s.k. konglomeratdirektivet (2002/87/EG).

Ett finansiellt konglomerat är en företagsgrupp som innehåller företag som driver verksamhet inom både försäkringssektorn och bank- och värdepapperssektorn. Regleringen av finansiella konglomerat skall ses mot bakgrund av att det under senare år har växt fram allt fler företagsgrupper som innehåller företag från båda dessa sektorer. Om ett företag i en sådan grupp skulle få finansiella problem, kan det påverka inte bara det företaget eller andra företag inom samma sektor utan även sprida sig till företag inom den andra sektorn.

Ett finansiellt konglomerat definieras enligt huvudregeln som en grupp av företag som uppfyller följande villkor. I gruppen skall det finnas minst ett svenskt auktoriserat företag, t.ex. en bank, ett försäkringsföretag, ett värdepappersbolag eller ett fondbolag. Vidare skall åtminstone ett finansiellt företag som auktoriserats inom EES antingen finnas i toppen av gruppen som då även skall innehålla andra finansiella företag, eller vara dotterföretag till ett annat företag. I det senare fallet skall gruppens verksamhet drivas huvudsakligen inom den finansiella sektorn. Verksamheten drivs huvudsakligen inom den finansiella sektorn om balansomslutningen för de finansiella företagen i gruppen överstiger 40 procent av den totala balansomslutningen för gruppen. Vidare skall – som nämnts i det föregående – minst ett av företagen i gruppen tillhöra försäkringssektorn och minst ett bank- och värdepapperssektorn. Dessutom skall gruppens verksamhet inom båda dessa sektorer vara

1

betydande. Verksamheten är betydande om antingen resultatet av en Prop. 2005/06:45 beräkningsmetod som bygger på kvoter av balansomslutningar och

kapitalkrav överstiger 10 procent eller balansomslutningen för den minsta sektorn överstiger ett belopp motsvarande sex miljarder euro.

Det är möjligt för Finansinspektionen att använda sig av särskilda beräkningsgrunder för att bestämma när verksamheten drivs huvudsakligen inom den finansiella sektorn respektive när verksamheten inom försäkringssektorn eller bank- och värdepapperssektorn är betydande. Inspektionen kan exempelvis undanta ett företag från beräkningen eller använda sig av andra faktorer än balansomslutningen när den bestämmer om det finns ett finansiellt konglomerat. Dessa beräkningsgrunder får dock användas bara om inspektionen träffar en internationell överenskommelse om detta med andra tillsynsmyndigheter som berörs av konglomerattillsynen.

Avsikten är att ansvaret för den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat skall finnas hos en enda tillsynsmyndighet. Den myndighet som ansvarar för denna tillsyn över konglomeratet kallas för samordnare. Om det i ett finansiellt konglomerat finns en eller flera undergrupper som också är finansiella konglomerat, skall inte någon konglomerattillsyn utövas över dessa undergrupper.

Vilken tillsynsmyndighet som är samordnare bestäms enligt särskilda kriterier. Något förenklat innebär dessa kriterier att Finansinspektionen kommer att vara samordnare när inspektionen har tillsyn över det mest betydelsefulla auktoriserade företaget, antingen beroende på dess placering i toppen av konglomeratet eller beroende på dess storlek. De berörda tillsynsmyndigheterna får dock komma överens om att utse en annan samordnare än den som enligt de fasta kriterierna skall vara samordnare.

Om företaget i toppen av konglomeratet finns i ett land utanför EES, är det tillräckligt att tillsynen utövas av tillsynsmyndigheten i det landet om företagen i konglomeratet är föremål för tillsyn likvärdig den som föreskrivs i konglomeratdirektivet. Om tillsynen bedöms inte vara likvärdig, skall en tillsynsmyndighet inom EES utöva tillsyn över det finansiella konglomeratet. Myndigheten i fråga kan då välja mellan att tillämpa direktivets bestämmelser analogt eller att använda sig av andra metoder för att se till att tillsynen blir lämplig.

Tillsynen över ett finansiellt konglomerat skall omfatta en kontroll av konglomeratets finansiella ställning. I denna ingår tillsyn över att det finansiella konglomeratet har en kapitalbas som uppfyller ett för finansiella konglomerat särskilt kapitalkrav. Dessutom får riskkon- centrationer i gruppen och transaktioner inom det finansiella konglo- meratet inte hota solvensen eller den finansiella ställningen hos reglerade företag i konglomeratet.

För att uppfylla de krav som ställs skall de institut och försäkrings- företag som ingår i ett konglomerat ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risksituation. Sådana företag och andra företag skall, när de ansvarar för rapporteringen till Finansinspektionen, också

2

kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för den särskilda Prop. 2005/06:45 tillsynen över det finansiella konglomeratet.

Ett konglomerat kan ledas av ett företag som inte står under tillsyn enligt den finansiella lagstiftningen (ett blandat finansiellt holding- företag). I ett sådant företag skall den som ingår i ledningen, ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av holdingföretaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift.

I propositionen föreslås dessutom mindre ändringar i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och lagen (1999:158) om investerar- skydd, som innebär att det sedan tidigare i den finansiella lagstiftningen utmönstrade begreppet oktroj byts ut mot tillstånd i bestämmelser som reglerar insättningsgarantins respektive investerarskyddets omfattning när ett tillstånd att driva rörelse återkallas.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2006.

3

Innehållsförteckning

Prop. 2005/06:45

1

Förslag till riksdagsbeslut..................................................................

8

2

Lagtext

...............................................................................................

9

 

2.1

Förslag till lag om särskild tillsyn över finansiella

 

 

........................................................................

konglomerat

9

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om

understödsföreningar.........................................................

26

2.3Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(1982:713).........................................................................

29

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse ..........................................................

42

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1993:768) om

åtgärder mot penningtvätt .................................................

47

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om

kapitaltäckning och stora exponeringar för

 

kreditinstitut och värdepappersbolag ................................

48

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om

insättningsgaranti ..............................................................

58

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om

 

utländska försäkringsgivares och tjänstepensions-

 

 

instituts verksamhet i Sverige ...........................................

59

2.9

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om

 

 

investerarskydd .................................................................

60

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om

internationell rättslig hjälp i brottmål ...............................

61

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (2002:149) om

utgivning av elektroniska pengar ......................................

62

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om

investeringsfonder.............................................................

65

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank-

 

 

och finansieringsrörelse ....................................................

68

3

Ärendet och dess beredning.............................................................

73

4

Bakgrund .........................................................................................

 

75

 

4.1

Allmänt om den finansiella regleringen............................

75

 

4.2

Tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag............

76

 

 

4.2.1

Allmänt om regleringen av kreditinstitut och

 

 

 

 

värdepappersbolag ..........................................

76

 

 

4.2.2

Kapitalkrav m.m. för individuella institut ......

77

 

 

4.2.3

Gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut och

 

 

 

 

värdepappersbolag ..........................................

79

 

4.3

Tillsyn över försäkringsföretag.........................................

81

 

 

4.3.1

Allmänt om regleringen av försäkringsbolag .81

 

 

4.3.2

Solvenskrav m.m. ...........................................

81

 

 

4.3.3

Tillsyn över försäkringsgrupper .....................

83

 

4.4

Tillsyn över blandade finansiella koncerner.....................

84

5

Konglomeratdirektivet.....................................................................

86

4

6

Genomförande av konglomeratdirektivet........................................

91

Prop. 2005/06:45

 

6.1

Hur bör konglomeratdirektivet genomföras?....................

91

 

6.2Bör de svenska bestämmelserna vara strängare än

 

 

direktivets?........................................................................

92

7

Centrala definitioner........................................................................

93

 

7.1

Definition av olika typer av finansiella företag, m.m. ......

93

7.2Definitioner av grupp, behörig myndighet,

 

 

riskkoncentration m.m. ...................................................

101

8

Definition av finansiella konglomerat...........................................

107

 

8.1

Finansiellt konglomerat – huvudregel ............................

107

 

8.2

Särskilda beräkningsgrunder...........................................

111

8.3Möjligheten till utvidgad tillämpning av

 

 

bestämmelserna om finansiella konglomerat..................

117

 

8.4

Fondförvaltare.................................................................

119

9

Tillsyn över finansiella konglomerat.............................................

123

9.1Beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för ett

 

 

finansiellt konglomerat ...................................................

123

 

9.2

Betydande riskkoncentration ..........................................

130

 

9.3

Betydande interna transaktioner .....................................

135

 

9.4

Intern kontroll och riskhantering ....................................

139

 

9.5

Undantag från tillsynen av finansiella konglomerat .......

141

10

Tillsyn över ledningsorganet i holdingföretag ..............................

144

11

Hur tillsynen skall utövas ..............................................................

147

11.1När tillsynen skall utövas av en behörig myndighet

 

inom EES ........................................................................

147

11.2

Samordnande myndighet ................................................

149

11.3

Samordnarens uppgifter ..................................................

151

11.4Informationsutbyte mellan företag i ett finansiellt

 

konglomerat ....................................................................

156

11.5

Kontroll av uppgifter.......................................................

157

11.6Tystnadsplikt och uppgiftsskyldighet för befattnings- havare i försäkringsföretag och blandade finansiella

 

 

holdingföretag .................................................................

158

12

Tillsyn som utövas av en myndighet i tredje land.........................

164

13

Ingripande......................................................................................

170

14

Följdändringar i sektorslagstiftningen...........................................

180

 

14.1

Samrådsskyldighet ..........................................................

180

14.2Avräkning från kapitalbasen för institut enligt

 

kapitaltäckningslagen och för försäkringsbolag .............

182

14.3

Informationsutbyte och sekretess....................................

188

14.4

Kontroll av information ..................................................

189

14.5Lämplighetsprövning av ledningen i försäkringsholdingföretag och holdingföretag med

 

finansiell verksamhet ......................................................

190

14.6

Ändringar i bestämmelserna om försäkringsgrupper......

191

 

14.6.1

Definitionen av försäkringsholdingföretag...

191

5

14.6.2

Definitionen av försäkringsgrupp .................

192

Prop. 2005/06:45

14.6.3

Transaktioner inom en försäkringsgrupp......

195

 

14.6.4Samarbete med behöriga myndigheter i

tredje land .....................................................

196

14.6.5Beräkning av försäkringsföretagens

jämkade solvens............................................

197

14.7Ändringar i lagstiftningen för bank- och

 

 

finansieringsrörelse samt värdepappersrörelse ...............

197

 

 

14.7.1

Nya definitioner ............................................

197

 

 

14.7.2

Kvalificerat innehav av aktier och andelar i

 

 

 

 

icke - finansiella företag .................................

198

 

 

14.7.3

Tillsyn av holdingföretag med finansiell

 

 

 

 

verksamhet ....................................................

199

 

 

14.7.4

Finansiella företagsgrupper ..........................

199

 

 

14.7.5

Transaktioner med holdingföretag med

 

 

 

 

blandad verksamhet .....................................

201

 

 

14.7.6

Moderföretag i tredje land ............................

202

15

Stora exponeringar

.........................................................................

204

16

Ikraftträdande ................................................................................

 

207

17

Konsekvenser ................................................................................

 

208

 

17.1

Ekonomiska ..............................................konsekvenser

208

 

17.2

Konsekvenser ...............för små och medelstora företag

209

18

Författningskommentar .................................................................

211

18.1Förslaget till lag om särskild tillsyn över finansiella

konglomerat ....................................................................

211

18.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:262) om

understödsföreningar.......................................................

235

18.3Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(1982:713).......................................................................

236

18.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse ........................................................

240

18.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:768) om

åtgärder mot penningtvätt ...............................................

241

18.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2004) om

kapitaltäckning och stora exponeringar för

 

kreditinstitut och värdepappersbolag ..............................

242

18.7Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om

insättningsgaranti ............................................................

245

18.8Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions-

instituts verksamhet i Sverige .........................................

246

18.9Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:158) om

investerarskydd ...............................................................

246

18.10Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om

internationell rättslig hjälp i brottmål. ............................

247

18.11Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:149) om

utgivning av elektroniska pengar ....................................

247

6

18.12

Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om

Prop. 2005/06:45

 

investeringsfonder...........................................................

248

18.13Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om

 

bank- och finansieringsrörelse ........................................

250

Bilaga 1

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG om

 

 

extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och

 

 

värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om

 

 

ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG,

 

 

92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt

 

 

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och

 

 

2000/12/EG..........................................................................

252

Bilaga 2 Promemorians (Ds 2005:1) lagförslag.................................

279

Bilaga 3 Remissinstanser som yttrat sig över

 

 

departementspromemorian Finansiella konglomerat

 

 

(Ds 2005:1)..........................................................................

332

Bilaga 4 Bestämmelser som genomför direktivet i svensk rätt .........

333

Bilaga 5 Beräkningsmetoder för kapitalbas och kapitalkrav för ett

 

 

finansiellt konglomerat........................................................

341

Bilaga 6 Remissinstanser som yttrat sig över betänkandet

 

 

Reformerat system för insättningsgarantin, SOU 2005:16 .349

Bilaga 7

Lagrådsremissens lagförslag ...............................................

350

Bilaga 8

Lagrådets yttrande ...............................................................

410

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 2006 ..

417

Rättsdatablad..........................................................................................

418

7

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2005/06:45

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

2.lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

3.lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

4.lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

5.lag om ändring i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt,

6.lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag,

7.lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,

8.lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,

9.lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd,

10.lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,

11.lag om ändring i lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar,

12.lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder,

13.lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse.

8

2

Lagtext

Prop. 2005/06:45

2.1Förslag till lag om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om särskild tillsyn över finansi- ella konglomerat. Vad som avses med finansiella konglomerat framgår av 2 kap.

Bestämmelser i denna lag skall enligt 3 kap. 3 § i vissa fall också tillämpas på institut och försäkringsföretag.

För ett beslut om tillämpning av vissa bestämmelser i 2 och 3 kap. krävs att Finansinspektionen enligt 6 kap. 2 § första stycket har kommit överens med utländska relevanta behöriga myndigheter om beslutets innehåll.

Särskilda bestämmelser för europabolag

2 § I fråga om europabolag med ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag2 (dualistiskt organiserade europabolag) tillämpas vad som i 6 kap. 7 § sägs om styrelseledamot på ledamot i tillsynsorganet.

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag framgår att den i första stycket angivna bestämmelsen skall tillämpas också på ledamöter i ett europabolags lednings- eller förvaltningsorgan.

Definitioner

3 § I denna lag betyder

1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kredit- institut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (EGT L 035, 11.2.2003 s.1, Celex 32002L0087), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 079, 24.3.2005 s. 9, Celex 32005L0001).

2EGT L 294, 10.11.2001, s. 1 (Celex 32001R2157).

9

2. behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan myn- Prop. 2005/06:45 dighet inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på gruppnivå, över

ett reglerat företag med huvudkontor inom EES,

3.blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat,

4.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

5.finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värde- pappersbolag eller fondbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att

a) förvärva aktier eller andelar,

b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 1 kap. 3 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, eller

c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10 och 12 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag,

6. finansiell sektor: ett eller flera av följande företag

a)kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag eller motsvarande utländska företag samt finansiella institut och anknutna företag (bank- och värdepapperssektorn),

b)försäkringsföretag, utländska direktförsäkringsföretag, utländska återförsäkringsföretag och försäkringsholdingföretag (försäkrings- sektorn), och

c)blandade finansiella holdingföretag,

7.fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,

8.försäkringsföretag: en understödsförening enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar eller ett försäkringsbolag enligt försäkrings- rörelselagen (1982:713),

9.försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäk- ringsföretag, ett utländskt direktförsäkringsföretag, ett utländskt återför- säkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotter- företag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsbolag, ut- ländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag,

10.institut: kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag,

11.konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG,

79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG3, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG4,

12.kreditinstitut:

a) en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, eller

3EGT L 035, 11.2.2003 s.1 (Celex 32002L0087).

4EUT L 079, 24.3.2005 s. 9 (Celex 32005L0001).

10

b) ett institut för elektroniska pengar enligt lagen (2002:149) om ut- Prop. 2005/06:45 givning av elektroniska pengar,

13. reglerat företag:

a)ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, eller

b)ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag, 14. relevant behörig myndighet:

a)en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en motsvarande utländsk grupp som ingår i ett finansiellt konglomerat,

b)någon annan behörig myndighet än som avses i a som utsetts till samordnare för ett finansiellt konglomerat, eller

c)någon annan behörig myndighet som de myndigheter som avses i a och b kommer överens om är relevant,

15. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap. ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat,

16. sektorsbestämmelser: de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut och försäkringsföretag,

17. utländskt återförsäkringsföretag: ett företag som inte är ett försäk- ringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag och vars huvud- sakliga verksamhet är att försäkra risker som överlåts av försäkrings- företag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäk- ringsföretag, och

18. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersrörelse.

Koncern och ägarintresse

4 § Ett företag är moderföretag och en annan juridisk person är dotter- företag, om moderföretaget

1.innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen,

2.äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar,

3.äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsva- rande ledningsorgan, eller

4.äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att en- samt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföretaget, om ett annat dotterföretag till moderföretaget eller moderföretaget tillsammans med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag till- sammans

1.innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen,

11

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av Prop. 2005/06:45 avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna

för samtliga aktier eller andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsva- rande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även denna dotterföretag till moderföretaget.

5 § Det finns ett ägarintresse om

1.en juridisk person är intresseföretag till ett företag enligt 1 kap. 5 § årsredovisningslagen (1995:1554), eller

2.ett företag direkt eller indirekt äger minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster i ett annat företag.

6 § I de fall som avses i 4 § första stycket 1–3 och andra stycket samt 5 § skall sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen.

När antalet röster i ett dotterföretag eller ett företag enligt 5 § bestäms, skall inte de aktier eller andelar i respektive företag som innehas av företaget självt eller av dess dotterföretag beaktas. Detsamma gäller aktier eller andelar som innehas av den som handlar i eget namn men för något av företagens eller deras dotterföretags räkning.

Grupp

7 § I en grupp av företag ingår ett moderföretag, dess dotterföretag, företag som moderföretaget eller ett dotterföretag har ägarintresse i och företag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning.

Företag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning om de

1.står under samma ledning på grund av avtal mellan företagen eller bestämmelse i företagens bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jäm- förbara stadgar, eller

2.har förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan som till större delen består av samma personer och som har fullgjort sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess att den sammanställda redovisningen upprättats.

Nära förbindelser

8 § Två företag har nära förbindelser, om

1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i det andra företaget,

12

2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det Prop. 2005/06:45 andra eller det finns någon annan likartad förbindelse mellan företagen,

eller

3. båda företagen är dotterföretag till eller har någon likartad förbin- delse med en och samma juridiska person eller står i ett motsvarande för- hållande till en och samma fysiska person.

Nära förbindelser har även en fysisk person och ett företag, om 1. den fysiska personen

a)äger minst 20 procent av kapitalet i företaget,

b)disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i företaget, eller

c)på annat sätt har sådant inflytande över företaget att personens ställ- ning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett dotter- företag, eller

2. det finns någon annan likartad förbindelse mellan denna person och företaget.

2 kap. Finansiella konglomerat

Huvudregel

1 § Ett finansiellt konglomerat enligt denna lag består av en grupp som uppfyller samtliga följande villkor:

1.minst ett institut eller försäkringsföretag ingår i gruppen,

2.ett reglerat företag som är auktoriserat inom EES

a)är moderföretag till ett företag inom den finansiella sektorn,

b)har ägarintresse i ett företag inom den finansiella sektorn,

c)har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett före- tag inom den finansiella sektorn, eller

d)är dotterföretag till ett annat företag och gruppens verksamhet drivs huvudsakligen inom den finansiella sektorn enligt 2 §,

3. minst ett av företagen i gruppen tillhör försäkringssektorn,

4. minst ett av företagen i gruppen tillhör bank- och värdepapperssek- torn, och

5. gruppens verksamhet i såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn är betydande enligt 3 eller 4 §.

Verksamhet huvudsakligen inom den finansiella sektorn

2 § En grupp driver verksamhet huvudsakligen inom den finansiella sektorn om balansomslutningen för de företag som tillhör den finansiella sektorn överstiger 40 procent av den totala balansomslutningen för grup- pen.

Betydande verksamhet

3 § En grupps verksamhet i försäkringssektorn eller bank- och värde- papperssektorn är betydande om resultatet av följande beräkning för sektorn i fråga överstiger 10 procent. Genomsnittet av

13

1. kvoten av balansomslutningen för sektorn och den totala balansom- Prop. 2005/06:45 slutningen för samtliga företag i gruppen som tillhör den finansiella sek-

torn, plus

2. kvoten av kapitalkravet för sektorn och det totala kapitalkravet för samtliga företag i gruppen som tillhör den finansiella sektorn.

Den av försäkringssektorn och bank- och värdepapperssektorn som har det lägsta genomsnittet vid tillämpningen av beräkningsmetoden i första stycket är den minsta sektorn. Den största sektorn är den som har det högsta genomsnittet.

4 § En grupps verksamhet i försäkringssektorn eller bank- och värde- papperssektorn är även betydande om balansomslutningen för den minsta sektorn överstiger ett belopp motsvarande sex miljarder euro.

Särskilda beräkningsgrunder

5

§ Vid beräkningar enligt 2–4 §§ skall inte företag som avses i 5 kap.

6

§ första stycket tas med.

6 § Vid tillämpning av 2 och 3 §§ skall intäktsstrukturen eller posterna utanför balansräkningen eller båda ersätta balansomslutningen eller användas tillsammans med den, om det finns särskilda skäl och de nämn- da faktorerna bedöms vara av vikt för den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat.

När upphör ett finansiellt konglomerat att existera?

7 § Om ett finansiellt konglomerat inte längre uppfyller förutsättningarna i 1–6 §§, upphör det att vara ett finansiellt konglomerat. Detta gäller dock inte i de fall som avses i 8 och 9 §§.

8 § Om något av de gränsvärden som anges i 2–4 §§ underskrids för ett finansiellt konglomerat, skall i stället ett lägre gränsvärde tillämpas för de tre år som följer närmast efter det år då gränsvärdet underskreds. Följande lägre gränsvärden skall i så fall gälla:

1.35 procent i stället för 40 procent vid tillämpning av 2 §,

2.8 procent i stället för 10 procent vid tillämpning av 3 §, och

3.fem miljarder euro i stället för sex miljarder euro vid tillämpning av

4 §.

Om det finansiella konglomeratet innan de tre åren har gått når upp till gränsvärdena enligt 2–4 §§, skall något lägre gränsvärde enligt första stycket inte längre tillämpas. Om det finansiella konglomeratet efter de tre åren fortfarande inte uppfyller kraven i 2–4 §§, upphör det att vara ett finansiellt konglomerat.

Även om ett finansiellt konglomerat uppfyller gränsvärdena i första stycket, skall det upphöra att vara ett konglomerat innan tre år har gått om det inte längre är nödvändigt att det står under särskild tillsyn.

14

9 § I andra fall än som avses i 8 § skall bestämmelserna i denna lag Prop. 2005/06:45 tillämpas på ett finansiellt konglomerat under en period av tre år, trots att

konglomeratet inte längre når upp till något av gränsvärdena i 2 och 3 §§, om det

1.har skett väsentliga förändringar i gruppens struktur, och

2.bedöms särskilt viktigt för den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat.

3 kap. Räckvidden av vissa bestämmelser

1 § Bestämmelserna i 4–7 kap. tillämpas för ett finansiellt konglomerat om ett reglerat företag som är auktoriserat inom EES

1.finns i toppen av det finansiella konglomeratet,

2.har ett moderföretag som är ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES, eller

3.står under gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag inom den finansiella sektorn.

För ett finansiellt konglomerat som inte omfattas av första stycket och vars moderföretag är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES tillämpas bestämmelserna

i8 kap.

2 § Om ett finansiellt konglomerat organisatoriskt hör under ett annat finansiellt konglomerat, gäller bestämmelserna i 4–8 kap. bara för det sistnämnda konglomeratet.

3 § Bestämmelserna i denna lag, eller vissa av dem enligt vad som framgår av beslut enligt 4 kap. 4 § 2, skall tillämpas på ett institut eller ett försäkringsföretag om

1.en fysisk eller juridisk person har ägarintresse i, kapitalbindningar med eller annars utövar ett väsentligt inflytande över institutet eller för- säkringsföretaget,

2.villkoren i 2 kap. 1 § 3–5 är uppfyllda för de företag som den fysiska eller juridiska personen har sådana förbindelser med som anges i 1, och

3.det bedöms särskilt viktigt att institutet eller försäkringsföretaget står under sådan särskild tillsyn som utövas över finansiella konglomerat.

När första stycket är tillämpligt skall hänvisningarna i denna lag till finansiella konglomerat i stället avse de förbindelser mellan en fysisk eller juridisk person och ett institut eller ett försäkringsföretag som avses

iförsta stycket 1.

4 § Om en grupps verksamhet i försäkringssektorn eller bank- och värde- papperssektorn är betydande enligt 2 kap. 4 § men gruppen inte når upp till de gränsvärden som anges i 2 kap. 3 § och det inte är nödvändigt eller lämpligt att gruppen omfattas av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, skall gruppen antingen

1. undantas helt från denna lags tillämpning, eller

15

2. undantas från tillämpning av en eller flera av bestämmelserna i Prop. 2005/06:45 5 kap. 7–9 och 11–14 §§.

4 kap. Samordnare av den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat

1 § För varje finansiellt konglomerat som avses i 3 kap. 1 § första stycket skall det finnas en samordnare. Om det finns flera berörda behöriga myndigheter, skall samordnaren utses bland dem. Samordnaren ansvarar för den särskilda tillsynen över det finansiella konglomeratet.

2 § Finansinspektionen skall vara samordnare av den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat, om det i toppen av konglomeratet finns

1.ett institut eller ett försäkringsföretag,

2.ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige som är moderföretag till ett institut eller ett försäkringsföretag,

3.två eller flera blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor

iolika stater inom EES, däribland Sverige, och det dessutom i konglomeratet finns reglerade företag i samma stater under förutsättning att

a) det av de reglerade företagen som, om de tillhör samma sektor, har den största balansomslutningen är ett institut eller ett försäkringsföretag, eller

b) det av de reglerade företagen som, om de tillhör olika sektorer, verkar inom den största sektorn är ett institut eller ett försäkringsföretag, eller

4.ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till flera reglerade företag som inte är auktoriserade i den medlemsstat där hol- dingföretaget har sitt huvudkontor, och det dotterföretag som har den största balansomslutningen inom den största sektorn är ett institut eller ett försäkringsföretag.

Finansinspektionen skall även vara samordnare om

1.det inte följer av artikel 10.2 a och b i–iii i konglomeratdirektivet att någon behörig myndighet är samordnare och om ett institut eller ett försäkringsföretag har den största balansomslutningen inom den största sektorn, eller

2.inspektionen tillsammans med övriga relevanta behöriga myndig- heter kommer överens om det i enlighet med bestämmelserna i 3 §.

När Finansinspektionen enligt första stycket eller andra stycket 1 skall vara samordnare, får inspektionen tillsammans med övriga relevanta behöriga myndigheter komma överens om att en annan behörig myndig- het inom EES än inspektionen skall utses till samordnare. Finansinspek- tionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att in- spektionen utses till samordnare med hänsyn till det finansiella konglo- meratets struktur och den relativa betydelsen av konglomeratets verk- samhet i olika länder.

3 § Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till det finansiella konglo- meratets struktur och den relativa betydelsen av dess verksamhet i olika

16

länder att samordnare för det finansiella konglomeratet utses enligt de Prop. 2005/06:45 grunder som anges i artikel 10.2 i konglomeratdirektivet, får Finansinspektionen komma överens med övriga relevanta behöriga

myndigheter om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet skall vara samordnare för det finansiella konglomeratet.

I ett sådant fall skall det finansiella konglomeratet ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga relevanta behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen.

4 § När Finansinspektionen är samordnare skall inspektionen fatta beslut i frågor som gäller om

1.det finns ett finansiellt konglomerat enligt 2 kap. 1–6 §§,

2.bestämmelserna i denna lag skall tillämpas på ett institut eller ett försäkringsföretag enligt 3 kap. 3 §,

3.ett finansiellt konglomerat skall upphöra att vara ett finansiellt kon- glomerat, och

4.bestämmelserna i 3 kap. 3 § inte längre skall tillämpas på ett institut eller ett försäkringsföretag.

5 § När Finansinspektionen har fattat ett beslut enligt 4 § 1 eller 2 skall inspektionen lämna en underrättelse om beslutet och om att inspektionen är samordnare. En sådan underrättelse skall lämnas till det moderföretag som finns i toppen av ett konglomerat eller, om det inte finns något moderföretag, det reglerade företag som har den största balansomslut- ningen inom den största sektorn.

Den information som anges i första stycket skall också lämnas till

1.behöriga myndigheter som auktoriserat reglerade företag i konglo- meratet och behöriga myndigheter i det land inom EES där det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor, och

2.Europeiska gemenskapernas kommission.

5 kap. Finansiell ställning

Kapitalbas och kapitalkrav

1 § Bestämmelserna i 3–6, 8 och 10–12 §§ samt 14 § första stycket gäller bara när Finansinspektionen är samordnare för ett finansiellt konglome- rat.

2 § För ett finansiellt konglomerat skall det finnas en kapitalbas som uppfyller ett för finansiella konglomerat särskilt kapitalkrav.

Institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall ha en kapitalbas som är tillräckligt stor med hänsyn till kapital- kravet för det finansiella konglomeratet.

3 § Kapitalbasen och kapitalkravet för ett finansiellt konglomerat skall beräknas på grundval av sektorsbestämmelserna om hur kapitalbasen och kapitalkravet bestäms.

17

4 § Om det i toppen av ett finansiellt konglomerat finns ett institut eller Prop. 2005/06:45 ett försäkringsföretag, skall kapitalbasen och kapitalkravet för det finan-

siella konglomeratet beräknas enligt sammanläggnings- och avräknings- metoden (metod 2 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet). Om det finns skäl, får kapitalbasen och kapitalkravet i stället beräknas enligt kon- solideringsmetoden (metod 1 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet) eller enligt en kombination av de angivna metoderna.

Första stycket skall tillämpas även i fråga om andra finansiella konglomerat än sådana som har ett institut eller ett försäkringsföretag i toppen om Finansinspektionen är den enda relevanta behöriga myndigheten.

5 § I andra fall än som avses i 4 § skall Finansinspektionen, efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter och det finansiella konglo- meratet, besluta vilken av följande metoder som skall användas för beräkning av kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglo- meratet:

1.sammanläggnings- och avräkningsmetoden,

2.konsolideringsmetoden,

3.kravavräkningsmetoden (metod 3 enligt bilaga I till konglomerat- direktivet), eller

4.en kombination av dessa metoder.

6 § Finansinspektionen skall besluta om undantag för ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat från beräkningen av kapitalbasen och kapitalkravet för konglomeratet om

1.företaget är beläget i ett land utanför EES där det finns rättsliga hin- der för att överföra nödvändig information om företaget,

2.företaget har försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat, eller

3.det skulle vara olämpligt eller missvisande att låta företaget omfattas av beräkningen med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.

När bestämmelsen i första stycket 2 är tillämplig på flera företag, får undantag inte beslutas, om de tillsammans inte har försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.

Innan Finansinspektionen beslutar att med stöd av första stycket 3 un- danta ett företag från beräkningen, skall inspektionen höra de andra rele- vanta behöriga myndigheterna. Detta krävs inte i brådskande fall.

Om Finansinspektionen med stöd av första stycket 2 eller 3 undantar ett institut eller ett försäkringsföretag från beräkningen, skall det företag som finns i toppen av konglomeratet, på begäran av Finansinspektionen, lämna upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet eller försäkringsföretaget.

18

Riskkoncentrationer

Prop. 2005/06:45

7 § Ett företag i ett finansiellt konglomerat får inte vara exponerat för så stora finansiella eller andra risker att solvensen eller den finansiella ställ- ningen hos ett reglerat företag som ingår i det finansiella konglomeratet hotas (riskkoncentration).

8 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag finns i toppen av ett finan- siellt konglomerat, vars största sektor är bank- och värdepapperssektorn, gäller bestämmelserna om stora exponeringar i 5 kap. lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värde- pappersbolag för samtliga företag som tillhör den sektorn och för det blandade finansiella holdingföretaget.

Interna transaktioner

9 § Interna transaktioner får inte hota solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag inom ett finansiellt konglomerat.

Med en intern transaktion avses en transaktion genom vilken ett regle- rat företag inom ett finansiellt konglomerat direkt eller indirekt anlitar ett annat företag inom samma konglomerat eller en fysisk eller juridisk person som har nära förbindelser med företag i konglomeratet för att uppfylla en skyldighet, oavsett om den följer av avtal eller inte och oav- sett om den förutsätter betalning eller inte.

Rapportering

10 § Den kapitalbas och det kapitalkrav som enligt denna lag gäller för ett finansiellt konglomerat skall beräknas fortlöpande. Resultatet av be- räkningarna och väsentliga uppgifter som ligger till grund för dem skall regelbundet rapporteras till Finansinspektionen.

11 § Riskkoncentrationer och interna transaktioner som är betydande och av visst slag, skall regelbundet rapporteras till Finansinspektionen. Vilka dessa är skall beslutas av Finansinspektionen för varje enskilt konglome- rat. Inspektionen skall dessförinnan, i fråga om vilka transaktioner och riskkoncentrationer som är betydande, ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter och det finansiella konglomeratet, samt, i fråga om vilka slag av riskkoncentrationer och interna transaktioner som skall rapporte- ras, ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter.

12 § När ett reglerat företag hemmahörande inom EES finns i toppen av det finansiella konglomeratet, skall rapporteringen enligt 10 och 11 §§ göras av det företaget.

I andra fall skall rapporten lämnas av det blandade finansiella hol- dingföretaget i det finansiella konglomeratet eller det institut eller försäk- ringsföretag i konglomeratet som Finansinspektionen i ett enskilt fall be- slutar efter att ha hört de övriga relevanta behöriga myndigheterna och konglomeratet.

19

System för riskhantering och rutiner för intern kontroll

Prop. 2005/06:45

13 § Institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglome- rat skall ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risksituation.

14 § Institut, försäkringsföretag och blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i Sverige som enligt 12 § ansvarar för rapporteringen till Finansinspektionen skall ha nödvändiga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det finansiella konglomeratet.

Om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt hol- dingföretag med huvudkontor i Sverige ansvarar för ett finansiellt kon- glomerats rapportering till en utländsk behörig myndighet som är sam- ordnare av tillsynen över konglomeratet, skall företaget ha sådana rutiner för intern kontroll som anges i första stycket.

15 § Ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall till det före- tag som enligt 12 § ansvarar för rapporteringen till Finansinspektionen eller till det företag som enligt 14 § andra stycket ansvarar för rapporte- ringen till en utländsk behörig myndighet som är samordnare lämna de uppgifter som detta företag behöver för att fullgöra rapporterings- skyldigheten.

Första stycket gäller även ett svenskt företag i förhållande till ett sådant företag inom EES som skall upprätta och lämna en rapport enligt en offentlig reglering som bygger på konglomeratdirektivet.

Ledningen i ett blandat finansiellt holdingföretag

16 § Den som ingår i ledningen i ett blandat finansiellt holdingföretag skall ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av före- taget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift.

6 kap. Tillsyn

Tillämpliga tillsynsregler

1 § Finansinspektionen övervakar att denna lag följs.

I fråga om tillsynen över institut och försäkringsföretag gäller det som är föreskrivet i sektorsbestämmelserna, om inte annat följer av denna lag.

Vissa överenskommelser med utländska relevanta behöriga myndigheter

2 § Innan Finansinspektionen fattar ett beslut med stöd av någon av be- stämmelserna i 2 kap. 5 och 6 §§, 8 § tredje stycket och 9 § samt 3 kap. 3 och 4 §§, skall inspektionen ha kommit överens med övriga relevanta behöriga myndigheter om innehållet i beslutet.

20

Finansinspektionen skall på begäran av ett företag som ingår i Prop. 2005/06:45 konglomeratet besluta om förutsättningarna i de nämnda bestämmelserna

är uppfyllda.

Om ett beslut enligt första stycket inte framgår av en underrättelse enligt 4 kap. 5 §, skall Finansinspektionen underrätta övriga berörda be- höriga myndigheter om beslutet.

Upplysningsskyldighet

3 § Ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för tillsynen över konglomeratet.

Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får inspektionen förelägga företaget att göra det. Ett sådant föreläggande får dock inte riktas mot ett reglerat företag som hör hemma i ett annat land inom EES. I fråga om ett sådant företag gäller i stället 7 kap. 3 §.

Undersökning hos ett blandat finansiellt holdingföretag

4 § Finansinspektionen får genomföra en undersökning hos ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag som enligt 5 kap. 12 § skall rapportera till inspektionen, om det behövs för tillsynen av det finansiella konglomerat som holdingföretaget ingår i.

Samarbete och utbyte av information med behöriga myndigheter

5 § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och ut- byta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av konglomeratdirektivet.

6 § Finansinspektionen skall, inom ramen för sin befogenhet, efter be- gäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten skall kunna utöva sin tillsyn enligt en offentlig reglering som bygger på konglomeratdirektivet. Den utländska myndigheten får närvara vid en kontroll som utförs av Finansinspektionen.

Tystnadsplikt

7 § En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett försäkrings- företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, som vid fullgörandet av skyldigheter enligt denna lag får kunskap om affärsförhållanden hos ett annat företag inom samma finansiella konglomerat, får inte obehörigen röja vad han eller hon har fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det företagets intresse.

21

Uppgiftsskyldighet

Prop. 2005/06:45

8 § Ett försäkringsföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Meddelandeförbud

9 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 8 § får förordna att företaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 8 § eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte skall äventyras eller för att uppfylla en internationell överens- kommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet skall vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, skall undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förord- nandet skall upphöra.

Avgifter

10 § Ett institut eller ett försäkringsföretag som står under tillsyn enligt denna lag skall bekosta Finansinspektionens verksamhet med årliga av- gifter.

Om Finansinspektionen vid tillsynen enligt denna lag behöver anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga, skall kostnaden för detta betalas av det institut eller det försäkringsföretag som tillsynen avser.

7 kap. Ingripanden

Överträdelser av denna lag

1 § Om ett institut eller ett försäkringsföretag inom ett finansiellt kon- glomerat inte uppfyller de krav som anges i 5 kap. eller om kraven är uppfyllda men solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag inom konglomeratet ändå är hotad, skall Finansinspektionen förelägga det företag som enligt skall rapportera 5 kap. 12 § att vidta åtgärder för att rätta till förhållandet.

22

Om ett institut eller ett försäkringsföretag bryter mot denna lag, gäller Prop. 2005/06:45 dessutom det som föreskrivs i sektorsbestämmelserna.

2 § Finansinspektionen skall, i egenskap av samordnare, förelägga ett blandat finansiellt holdingföretag att vidta åtgärder för att göra rättelse om holdingföretaget eller dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag.

3 § Om Finansinspektionen, i egenskap av samordnare, bedömer att ett reglerat företag som hör hemma i ett annat land inom EES inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag eller om kraven är uppfyllda men det reglerade företagets solvens eller finansiella ställning ändå är hotad, skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet.

Förseningsavgift

4 § Om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt hol- dingföretag med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 9 kap. 1 § 6 och 7, får Finansinspektionen besluta att företaget skall betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

5 § Förseningsavgiften skall betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

6 § Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 5 §.

7 § Om förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 5 §, skall Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

8 § En förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Vite

9 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande enligt denna lag, får inspektionen förelägga vite.

23

8 kap. Moderföretag utanför EES

Prop. 2005/06:45

1 § När moderföretaget till ett institut eller ett försäkringsföretag är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES gäller 2–4 §§, om Finansinspektionen enligt bestämmelserna i 4 kap. 2 § första stycket eller andra stycket 1 skulle ha varit samordnare. Vid bedömningen av om inspektionen skulle ha varit samordnare skall det bortses från den del av toppen av gruppen som ligger utanför EES.

2 § Finansinspektionen skall kontrollera om den tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den särskilda tillsyn över finansiella konglomerat som föreskrivs i konglomeratdirektivet.

Finansinspektionen är skyldig att utföra en sådan kontroll på begäran av moderföretaget eller av något av de reglerade företag i konglomeratet som auktoriserats inom EES.

Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, skall inspektionen höra övriga relevanta behöriga myndigheter. Inspek- tionen skall också ha rådfrågat Kommittén för finansiella konglomerat.

3 § När en tillsynsmyndighet utanför EES utövar tillsyn över ett finansiellt konglomerat som bedömts likvärdig, gäller 5 kap. 2 § andra stycket samt 5 kap. 7 och 9 §§ för institut och försäkringsföretag som ingår i konglomeratet.

4 § Om tillsynen inte bedöms vara likvärdig, skall Finansinspektionen besluta att bestämmelserna i denna lag skall tillämpas på konglomeratet på samma sätt som om företaget i toppen av konglomeratet hade haft sitt huvudkontor inom EES.

Efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att tillsynen över de reglerade företagen i det finansiella konglomeratet är tillräcklig. Inspektionen får därvid förelägga en ägare som har ett bestämmande inflytande över institutet eller försäkringsföretaget att inrätta ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES. Inspektionen får då besluta att bestämmelserna i denna lag skall tillämpas på de reglerade företagen i det finansiella konglomerat som leds av detta holdingföretag.

Finansinspektionen skall underrätta det finansiella konglomeratet, berörda behöriga myndigheter och Europeiska gemenskapernas kommission när sådana tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

9 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om

1. hur balansomslutningen och kapitalkraven skall beräknas enligt

2 kap. 2–4 §§,

24

2. de närmare förutsättningarna för att tillämpa bestämmelsen i 3 kap. Prop. 2005/06:45

4§,

3.hur kapitalbasen och kapitalkraven skall beräknas enligt 5 kap. 3–

5§§,

4.hur riskkoncentrationer enligt 5 kap. 7 § skall värderas,

5.hur interna transaktioner enligt 5 kap. 9 § skall värderas,

6.innehållet, omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt

5kap. 10 §,

7.sådana riskkoncentrationer och interna transaktioner som skall rapporteras enligt 5 kap. 11 § och fullgörandet av denna rapportering, och

8.kraven på system för riskhantering och rutiner för intern kontroll enligt 5 kap. 13 och 14 §§.

2 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter för tillsyn som avses i 6 kap. 10 § första stycket.

10 kap. Överklagande och ansvarsbestämmelse

Överklagande

1 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut enligt denna lag skall

gälla omedelbart.

Ansvarsbestämmelse

2 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 6 kap. 9 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

25

2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om

Prop. 2005/06:45

 

understödsföreningar

 

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1972:262) om understöds- föreningar

dels att 26 a, 26 b och 26 d §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 26 j–26 l §§, samt närmast före dessa tre nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

26 a §2

 

 

 

 

 

En

försäkringsgrupp

enligt

En

försäkringsgrupp

 

enligt

denna lag består av en understöds-

denna lag består av en understöds-

förening

och

dess

dotterföretag

förening och

 

 

 

 

eller intresseföretag som är försäk-

1. dess dotterföretag eller intres-

ringsföretag.

 

 

 

seföretag som är försäkrings-

 

 

 

 

 

företag, och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2. de

försäkringsföretag

med

 

 

 

 

 

vilka understödsföreningen har en

 

 

 

 

 

gemensam eller i huvudsak ge-

 

 

 

 

 

mensam ledning.

 

 

 

I fråga om vad som är

I fråga om vad som är

dotterföretag

och

intresseföretag

dotterföretag

och

intresseföretag

tillämpas 1 kap. 9,

9 b,

9 e och

tillämpas 1 kap. 9, 9 b,

9 e och

9 f §§

försäkringsrörelselagen

9 f §§

försäkringsrörelselagen

(1982:713). Vad som föreskrivs i

(1982:713). Vad som föreskrivs i

fråga om intresseföretag skall vid

fråga om intresseföretag skall vid

tillämpningen

av

första

stycket

tillämpningen

av

första

stycket

samt 26 b och 26 e §§ även gälla

samt 26 b och 26 e §§ även gälla

företag som inte är ett dotterföre-

företag som inte är ett dotterföre-

tag eller intresseföretag, om inne-

tag eller intresseföretag, om ägan-

havet direkt eller indirekt uppgår

det i företaget direkt eller indirekt

till 20 procent eller mer av rös-

uppgår till minst 20 procent av

terna eller kapitalet.

 

kapitalet eller av samtliga röster.

 

 

 

 

26 b §3

 

 

 

 

 

En

försäkringsgrupp

enligt

En

försäkringsgrupp

 

enligt

26 a § första stycket omfattar även

26 a § första stycket omfattar även

understödsföreningens andra dot-

1. understödsföreningens

andra

terföretag och intresseföretag.

dotterföretag

och

intresseföretag,

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (EGT L 035, 11.02.2003 s.1, Celex 32002L0087), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 079, 24.3.2005 s. 9, Celex 32005L0001).

2Senaste lydelse 2000:624.

3Senaste lydelse 2000:624.

26

 

 

 

och

 

Prop. 2005/06:45

 

 

 

2. andra företag med vilka un-

 

 

 

derstödsföreningen har en gemen-

 

 

 

sam eller i huvudsak gemensam

 

 

 

ledning.

 

 

 

 

26 d §4

 

 

En understödsförening som av-

En understödsförening som av-

ses i 26 a § första stycket och som

ses i 26 a § första stycket och som

driver

verksamhet

avseende

driver

verksamhet

avseende

tjänstepensionsförsäkring skall, ut-

tjänstepensionsförsäkring skall, ut-

över vad som föreskrivs i 25 §, ha

över vad som föreskrivs i 25 §, ha

en kapitalbas som är tillfredsstäl-

en kapitalbas som är tillfredsstäl-

lande med hänsyn till andra före-

lande med hänsyn till andra före-

tag i försäkringsgruppen (gruppba-

tag i försäkringsgruppen (gruppba-

serad kapitalbas). När den grupp-

serad kapitalbas). När den grupp-

baserade

kapitalbasen

bestäms

baserade

kapitalbasen

bestäms

skall 7 kap. 22 § och 26 § fjärde

skall 7 kap. 22 §, 24 a § första–

stycket första meningen försäk-

tredje styckena och 26 § fjärde

ringsrörelselagen (1982:713) till-

stycket första meningen försäk-

lämpas.

 

 

ringsrörelselagen (1982:713) till-

 

 

 

lämpas.

 

 

Den gruppbaserade kapitalbasen skall uppgå till en nivå som är till- räcklig med hänsyn till andra företag i försäkringsgruppen (gruppbaserad solvensmarginal). När den gruppbaserade solvensmarginalen bestäms skall 7 kap. 23 § försäkringsrörelselagen tillämpas.

Uppgiftsskyldighet

26 j §

Ett företag som avses i 26 i § är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till före- taget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förun- dersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Meddelandeförbud

26 k §

Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter en- ligt 26 j § får förordna att företa-

4 Senaste lydelse 2005:1122.

27

get samt dess styrelseledamöter Prop. 2005/06:45 och anställda inte får röja för

kunden eller för någon utom- stående att uppgifter har lämnats enligt 26 j § eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte skall äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet skall vara tids- begränsat, med möjlighet till för- längning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brott- mål får dock förbudet tidsbe- gränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, skall undersök- ningsledaren eller åklagaren be- sluta att förordnandet skall upp- höra.

Ansvarsbestämmelse

26 l §

Till böter döms den som uppsåt- ligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 26 k §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

28

2.3

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

Prop. 2005/06:45

 

(1982:713)

 

Härigenom föreskrivs1 i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)2 dels att 1 kap. 8 a , 9 c och 9 e §§, 1 a kap. 2 §, 2 kap. 3 §, 3 kap. 2 och

2 d §§, 7 a kap. 1, 2 och 4 §§ samt 19 kap. 4 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 2 kap. 4 §, 3 kap.

2 g §, 7 kap. 24 a §, 7 a kap. 9 a och 10 a–10 c §§ samt 19 kap. 11 h §, samt fyra nya rubriker närmast före 7 a kap. 9 a och 10 a–10 c §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 kap.

 

 

 

 

8 a §3

 

 

 

Ett försäkringsbolag skall, ut-

Ett försäkringsbolag skall, ut-

över tillgångar motsvarande för-

över tillgångar motsvarande för-

säkringstekniska avsättningar en-

säkringstekniska avsättningar en-

ligt 7 kap. 1 §, vid varje tidpunkt

ligt 7 kap. 1 §, vid varje tidpunkt

ha en tillräcklig kapitalbas. Be-

ha en tillräcklig kapitalbas. Be-

stämmelser om vilka poster kapi-

stämmelser om vilka poster kapi-

talbasen får omfatta finns i 7 kap.

talbasen får omfatta och om av-

22 § och 26 § fjärde stycket för

räkning

från

den finns i

7 kap.

livförsäkringsrörelse och i 7 kap.

22 och

24 a §§ och 26 §

fjärde

24 § för skadeförsäkringsrörelse.

stycket

för

livförsäkringsrörelse

 

samt i 7 kap. 24 och 24 a §§ och

27 § fjärde stycket för skadeför- säkringsrörelse.

Vid utövandet av verksamheten skall kapitalbasen minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginalen) enligt bestämmelserna i 7 kap. 23 § för livförsäk- ringsrörelse och i 7 kap. 25 § för skadeförsäkringsrörelse. Dock skall kapitalbasen aldrig vara mindre än det garantibelopp som anges i 7 kap. 26 § för livförsäkringsrörelse och i 7 kap. 27 § för skadeförsäkrings- rörelse.

När ett försäkringsbolag bildas skall kapitalbasen minst uppgå till garantibeloppet.

Om kapitalbasen understiger solvensmarginalen eller garantibeloppet skall Finansinspektionen vidta åtgärder enligt bestämmelserna i 19 kap.

11 § fjärde, sjätte och sjunde styckena.

 

Regeringen eller den myndighet

Regeringen eller den myndighet

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (EGT L 035, 11.02.2003 s.1, Celex 32002L0087), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 079, 24.3.2005 s. 9, Celex 32005L0001).

2Lagen omtryckt 1995:1567.

3Senaste lydelse 2004:1179.

29

1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i det andra företaget,
2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det andra eller det finns någon annan likartad förbindelse mellan företagen, eller
3. båda företagen är dotter- företag till eller har någon likartad förbindelse med en och samma juridiska person eller står i ett mot- svarande förhållande till en och samma fysiska person
Nära förbindelser har även en fysisk person och ett försäkrings- bolag, om
1. den fysiska personen
a) äger minst 20 procent av kapitalet i försäkringsbolaget,
b) disponerar över minst 20 pro- cent av samtliga röster i försäk- ringsbolaget, eller
c) på annat sätt har sådant in- flytande över försäkringsbolaget att personens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag, eller
2. det finns någon annan lik- artad förbindelse mellan denna person och försäkringsbolaget.

som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ta in poster i kapitalbasen enligt 7 kap. 22 och 24 §§ samt 7 a kap. 4 §, omfattningen av dessa poster och hur kapitalbasen i övrigt skall beräknas.

som

regeringen

bestämmer

får Prop. 2005/06:45

meddela föreskrifter om villkor för

att ta in poster i

kapitalbasen och

räkna

av poster från den enligt

7 kap.

22, 24 och 24 a §§

samt

7 a kap. 4 §, och om omfattningen av dessa poster och hur kapital- basen i övrigt skall beräknas.

9 c §4

Ett försäkringsbolag och ett annat företag skall anses ha nära förbin- delser, om

1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterbolag äger 20 procent eller mer av kapitalet eller disponerar över 20 procent eller mer av samtliga röster i det andra företaget,

2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det andra eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller

3. båda företagen är dotter- företag till eller har en likartad för- bindelse med en och samma juridiska person eller står i ett mot- svarande förhållande till en och samma fysiska person.

Nära förbindelser föreligger även mellan en fysisk person och ett försäkringsbolag, om den fysiska personen

1. äger mer än 20 procent av kapitalet eller disponerar över mer än 20 procent av samtliga röster i försäkringsbolaget, eller

2. på annat sätt har sådant in- flytande över försäkringsbolaget att personens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag eller det finns annan likartad för- bindelse mellan honom och försäk- ringsbolaget.

4 Senaste lydelse 1996:753.

30

9 e §5

Med försäkringsholdingföretag avses enligt denna lag ett moder- företag som inte är ett försäkrings- företag och vars verksamhet huvudsakligen består i att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsak- ligen är försäkringsbolag eller ut- ländska försäkringsföretag.

Med försäkringsholdingföretag avses enligt denna lag ett moder- företag som inte är ett försäkrings- företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:000) om särskild till- syn över finansiella konglomerat och vars verksamhet huvudsak- ligen består i att förvärva och för- valta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsbolag eller utländska försäkringsföretag.

1 a kap.

2 §6

Ett europabolag som med stöd av artikel 8 i SE-förordningen beslutat att bolagets säte skall flyttas till Sverige får ansöka om koncession och stadfästelse av bolagsordningen innan bolaget har registrerats i Sverige. För en sådan ansökan gäller 2 kap. 3 § andra– sjunde styckena, 3 a–3 c och 5 §§. Ansökan får prövas innan bolaget har registrerats i europabolags- registret.

Ett europabolag som med stöd av artikel 8 i SE-förordningen beslutat att bolagets säte skall flyttas till Sverige får ansöka om koncession och stadfästelse av bolagsordningen innan bolaget har registrerats i Sverige. För en sådan ansökan gäller 2 kap. 3 § andra– åttonde styckena, 3 a–3 c, 4 och 5 §§. Ansökan får prövas innan bolaget har registrerats i europabolagsregistret.

2 kap.

3 §7

Stiftarna skall ansöka om koncession samt upprätta en bolagsordning som skall stadfästas.

Ansökan om koncession och stadfästelse av bolagsordning prövas av Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av sär- skild vikt prövas dock av regeringen.

Till ansökan skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla.

Vid behandlingen av en ansökan om stadfästelse av bolagsordning prövas att bolagsordningen överensstämmer med denna lag och med andra författningar samt om och i vad mån särskilda bestämmelser be- hövs med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet.

5Senaste lydelse 2000:623.

6Senaste lydelse 2004:578.

7Senaste lydelse 1999:600.

Prop. 2005/06:45

31

Bolagsordningen skall stadfästas och koncession beviljas, om

1.den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2.det kan antas att de som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget inte kommer att motverka de krav på verksamheten i bolaget som avses i 1 och även i övrigt är lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett försäkringsbolag och

3. de som avses ingå i bolagets

3. de som avses ingå i bolagets

styrelse

och

vara

verkställande

styrelse

och

vara

verkställande

direktör eller dennes ställföre-

direktör eller dennes ställföre-

trädare har de insikter och den er-

trädare har de insikter och den er-

farenhet som måste krävas av den

farenhet som måste krävas av den

som deltar i ledningen av ett för-

som deltar i ledningen av ett för-

säkringsbolag och även i övrigt är

säkringsbolag och även i övrigt är

lämpliga för en sådan uppgift.

lämpliga för en sådan uppgift.

Bolagsordningen får inte stadfäs-

Bolagsordningen får inte stad-

tas och koncession inte beviljas,

fästas och koncession inte beviljas,

om det kan antas att någon som i

om det kan antas att

 

 

 

väsentlig mån har åsidosatt sina

1. någon som i väsentlig mån

skyldigheter

i näringsverksamhet

har åsidosatt sina skyldigheter i

eller i andra ekonomiska angelä-

näringsverksamhet eller

i

andra

genheter eller gjort sig skyldig till

ekonomiska

angelägenheter

eller

allvarlig

brottslighet

kommer att

gjort sig skyldig till allvarlig

ha ett kvalificerat innehav i bola-

brottslighet kommer att ha ett

get.

 

 

 

kvalificerat innehav i bolaget, eller

 

 

 

 

2. ledningen

i ett

försäkrings-

 

 

 

 

holdingföretag

eller

ett

blandat

 

 

 

 

finansiellt

holdingföretag

som

 

 

 

 

kommer att ha ett kvalificerat

 

 

 

 

innehav i bolaget inte uppfyller de

 

 

 

 

krav som ställs på ledningen i ett

 

 

 

 

sådant företag enligt 7 a kap. 9 a §

 

 

 

 

denna lag respektive 5 kap.

16 §

 

 

 

 

lagen

(2006:000)

om

särskild

 

 

 

 

tillsyn över finansiella konglo-

 

 

 

 

merat.

 

 

 

 

 

 

Om bolaget kommer att ha nära förbindelser med någon annan, får bolagsordningen stadfästas och koncession beviljas endast om förbindel- serna inte hindrar en effektiv tillsyn av försäkringsbolaget.

Koncession beviljas tills vidare eller, om särskilda omständigheter för- anleder detta, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs något ytterligare försäkringsbolag.

Vid förlängning av en konces-

Vid förlängning av en konces-

sion som har beviljats ett försäk-

sion som har beviljats ett försäk-

ringsbolag för bestämd tid samt

ringsbolag för bestämd tid samt

vid ändring av en bolagsordning

vid ändring av en bolagsordning

eller av en beviljad koncession

eller av en beviljad koncession

gäller första–sjunde styckena i

tillämpas första–åttonde styckena.

Prop. 2005/06:45

32

tillämpliga delar.

8 Tidigare upphävd genom 1999:225.

4 §8

Finansinspektionen skall innan bolagsordningen stadfästs och koncession beviljas eller förlängs för ett försäkringsbolag samråda med behörig myndighet i ett annat land inom EES om bolaget

1.är eller kan förväntas bli dotterföretag till ett försäkrings- företag, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag med auktori- sation i det landet,

2.är eller kan förväntas bli dotterföretag till moderföretaget till ett försäkringsföretag, ett kre- ditinstitut, ett företag för elektro- niska pengar eller ett värdepap- persföretag med auktorisation i det landet, eller

3.kontrolleras eller kan för- väntas komma att kontrolleras av samma fysiska eller juridiska per- soner som har ägarkontroll över ett försäkringsföretag, ett kreditin- stitut, ett företag för elektroniska pengar eller ett värdepappersföre- tag med auktorisation i det landet.

Om regeringen beslutar i frågan om koncession, skall den informa- tion som Finansinspektionen fått vid samrådet med den utländska behöriga myndigheten överlämnas till regeringen.

Prop. 2005/06:45

33

3 kap.

Prop. 2005/06:45

2 §9

 

Aktier kan fritt överlåtas och förvärvas, om något annat inte följer av bestämmelserna i detta kapitel eller i övrigt av lag.

Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i ett försäkringsaktiebolag, som medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat innehav enligt 1 kap. 9 a §, får ske bara efter tillstånd av Finansinspek- tionen. Detsamma gäller förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas så att det uppgår till eller överstiger 20, 33 eller 50 procent av aktie- kapitalet eller röstetalet för samtliga aktier eller så att försäkringsaktie-

bolaget blir dotterföretag.

 

 

 

 

 

Tillstånd

enligt

första stycket

Tillstånd

enligt

andra

stycket

skall ha meddelats före förvärvet.

skall ha meddelats före förvärvet.

Om förvärv har gjorts genom bo-

Om förvärv har gjorts genom bo-

delning, arv, testamente, bolags-

delning, arv, testamente, bolags-

skifte eller på annat liknande sätt,

skifte eller på annat liknande sätt,

krävs i stället tillstånd för att

krävs i stället tillstånd för att

förvärvaren skall få behålla de

förvärvaren skall få behålla de

aktier som

erhållits. Förvärvaren

aktier som

erhållits. Förvärvaren

skall ansöka om tillstånd till ett

skall ansöka om tillstånd till ett

sådant förvärv inom sex månader

sådant förvärv inom sex månader

efter det att aktierna erhållits.

efter det att aktierna erhållits.

Tillstånd skall ges till förvärv

Tillstånd skall ges till förvärv

som avses i andra och tredje

som avses i andra och tredje

styckena, om det kan antas att för-

styckena, om det kan antas att för-

värvaren inte kommer att mot-

värvaren inte kommer att mot-

verka de krav på verksamheten i

verka de krav på verksamheten i

bolaget som avses

i 2 kap. 3 §

bolaget

som avses

i 2 kap. 3 §

femte stycket 1 och om förvärva-

femte stycket 1 och om förvärva-

ren även i övrigt är lämplig att

ren även i övrigt är lämplig att

utöva ett väsentligt inflytande över

utöva ett väsentligt inflytande över

ledningen av ett försäkringsbolag.

ledningen av ett försäkringsbolag.

Tillstånd får inte ges, om förvärva-

Tillstånd får inte ges, om för-

ren i väsentlig mån har åsidosatt

värvaren

 

 

 

 

skyldigheter

i näringsverksamhet

1. i väsentlig mån har åsidosatt

eller i andra ekonomiska angelä-

skyldigheter

i näringsverksamhet

genheter eller gjort sig skyldig till

eller i andra ekonomiska angelä-

allvarlig brottslighet.

genheter eller gjort sig skyldig till

 

 

 

allvarlig brottslighet, eller

 

 

 

 

2. är ett försäkringsholdingföre-

 

 

 

tag eller ett blandat finansiellt

 

 

 

holdingföretag och

dess

ledning

 

 

 

inte uppfyller de krav som ställs på

 

 

 

ledningen i ett sådant företag en-

 

 

 

ligt 7 a kap. 9 a § denna lag res-

 

 

 

pektive

5 kap.

16 §

lagen

 

 

 

(2006:000)

om särskild

tillsyn

9 Senaste lydelse 1999:600.

34

över finansiella konglomerat.

Prop. 2005/06:45

Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan försäkringsbola-

 

get och någon annan, skall tillstånd ges endast om förbindelserna inte

 

hindrar en effektiv tillsyn av försäkringsbolaget.

 

Inspektionen får föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv skall genomföras.

Inspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt andra eller tredje stycket inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.

2 d §10

 

 

 

 

Om ägaren till ett kvalificerat

Finansinspektionen får

besluta

innehav av aktier utövar eller kan

att ägaren till ett kvalificerat inne-

antas komma att utöva sitt infly-

hav av aktier vid stämman inte får

tande på ett sätt som motverkar de

företräda fler aktier än som mot-

krav på verksamheten i försäk-

svarar ett innehav som inte är

ringsbolaget som avses i 2 kap. 3 §

kvalificerat om ägaren

 

femte stycket 1, får Finansinspek-

1. utövar eller kan antas komma

tionen besluta att ägaren vid

att utöva sitt inflytande på ett sätt

stämman inte får företräda fler

som motverkar de krav på verk-

aktier än som motsvarar ett inne-

samheten i försäkringsbolaget som

hav som inte är kvalificerat. Det-

avses i 2 kap. 3 § femte stycket 1,

samma gäller, om en sådan ägare

2. i väsentlig mån har åsidosatt

i väsentlig mån har åsidosatt skyl-

skyldigheter

i

näringsverksamhet

digheter i näringsverksamhet eller

eller i andra ekonomiska angelä-

i andra ekonomiska angelägenhe-

genheter eller gjort sig skyldig till

ter eller gjort sig skyldig till all-

allvarlig brottslighet, eller

 

varlig brottslighet.

3. är ett

 

försäkringsholding-

 

företag eller ett blandat finansiellt

 

holdingföretag

och

dess

ledning

 

inte uppfyller de krav som ställs på

 

ledningen i ett sådant företag en-

 

ligt 7 a kap.

9 a §

denna lag

 

respektive

5 kap.

16 §

lagen

 

(2006:000)

om särskild

tillsyn

 

över finansiella konglomerat.

Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier har underlåtit att an- söka om tillstånd till ett förvärv som avses i 2 §, får inspektionen besluta att ägaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av inspektionen har ett kvalificerat in- nehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

Finansinspektionen får förelägga ägare som avses i första stycket att avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvalificerat. En ägare som avses i andra eller tredje stycket får föreläggas att avyttra så stor del av aktierna att innehavet inte står i strid med inspektionens beslut.

10 Senaste lydelse 1999:600.

35

Aktier som omfattas av ett förbud eller föreläggande enligt denna Prop. 2005/06:45 paragraf skall inte medräknas när det fordras samtycke av ägare till en

viss del av aktierna i bolaget för att ett beslut skall bli giltigt eller en be- fogenhet skall få utövas, såvida inte förvaltare har förordnats enligt 2 e §.

2 g §

Frågan om tillstånd får avgöras först efter samråd med behörig myndighet i ett annat land inom EES om ett förvärv enligt 2 § andra stycket skulle innebära att försäkringsbolaget blev dotterföre- tag eller kom under kontroll av

1.ett i det landet auktoriserat försäkringsföretag, kreditinstitut, företag för elektroniska pengar eller värdepappersföretag,

2.ett moderföretag till ett så- dant företag som avses i 1, eller

3.en fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett sådant företag som avses i 1.

7 kap.

24 a §

Från kapitalbasen enligt 22 eller 24 § skall försäkringsbolaget i de fall som avses i andra stycket räkna av det bokförda värdet av aktierna eller av vad som skjutits till i annan form (tillskott) i

1.ett försäkringsbolag, ett kre- ditinstitut, ett institut för elektro- niska pengar, ett värdepappers- bolag eller motsvarande utländska företag,

2.ett utländskt återförsäkrings- företag,

3.ett försäkringsholdingföretag

eller

4.ett finansiellt institut.

En sådan avräkning skall göras om

1.försäkringsbolagets ägaran- del överstiger 5 procent av företa- gets egna kapital, eller

2.försäkringsbolagets ägaran- del understiger 5 procent av före- tagets egna kapital men

36

a)tillskottet eller summan av Prop. 2005/06:45 tillskotten överstiger 5 procent av

det egna kapitalet eller de egna fonderna i företaget eller det sam- manlagda bokförda värdet av så- dana tillskott överstiger 10 pro- cent av försäkringsbolagets kapi- talbas, eller

b)företaget är ett intresseföre-

tag eller försäkringsbolaget direkt eller indirekt äger minst 20 pro- cent av kapitalet eller av samtliga röster i företaget.

Avräkning skall inte göras för tillskott som avser företag som omfattas av samma beräkning av gruppbaserad ekonomisk ställning som försäkringsbolaget enligt 7 a kap. 5 §.

Avräkning skall inte heller gö- ras för tillskott som avser företag som gemensamt med försäkrings- bolaget omfattas av tillsyn enligt lagen (2006:000) om särskild tillsyn över finansiella konglome- rat.

7 a kap.

1 §11

En försäkringsgrupp enligt denna lag består av

1. ett försäkringsbolag och dess

1. ett försäkringsbolag och

dotterföretag eller intresseföretag

a) dess dotterföretag eller intres-

som är försäkringsföretag,

seföretag som är försäkringsföre-

 

tag,

 

b) försäkringsföretag med vilket

 

försäkringsbolaget har en gemen-

 

sam eller i huvudsak gemensam

 

ledning,

2. ett försäkringsbolag och dess moderföretag som är

a)ett försäkringsholdingföretag,

b)ett utländskt återförsäkringsföretag eller

c) ett

annat

utländskt

c) ett

annat

utländskt

försäkringsföretag med

hemvist

försäkringsföretag

med hemvist

utanför

Europeiska ekonomiska

utanför EES, eller

 

samarbetsområdet, eller

 

 

 

 

3. ett försäkringsbolag och dess

3. ett försäkringsbolag och dess

moderföretag som är ett annat fö-

moderföretag som är ett annat fö-

retag än som avses i 1 och 2.

retag än som avses i 1 och 2 men

11 Senaste lydelse 2000:623.

37

Vad som i detta kapitel före- skrivs i fråga om intresseföretag skall även gälla företag som inte är ett dotterföretag eller intresse- företag, om innehavet direkt eller indirekt uppgår till 20 procent eller mer av rösterna eller kapita- let.

som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:000) om särskild till- syn över finansiella konglomerat.

Vad som i detta kapitel före- skrivs i fråga om intresseföretag skall även gälla företag som inte är ett dotterföretag eller intresse- företag, om ägandet i företaget direkt eller indirekt uppgår till minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster.

2 §12

En försäkringsgrupp enligt 1 § första stycket omfattar även

1.försäkringsbolagets andra dotterföretag och intresseföretag,

2.andra företag än försäkrings- företag med vilka försäkrings- bolaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning,

2. företag som försäkringsbola-

3. företag som försäkringsbola-

get är dotterföretag eller intresse-

get är dotterföretag eller intresse-

företag till, och

 

företag till,

 

3. övriga dotterföretag och in-

4. övriga dotterföretag och in-

tresseföretag till företag som anges

tresseföretag till företag som anges

i 2.

 

i 2 och 3, och

 

 

 

5. företag som har en gemensam

 

 

eller i huvudsak gemensam led-

 

 

ning med företag som anges i 2

 

 

och 3.

 

 

 

4 §13

 

Ett försäkringsbolag som avses i

Ett försäkringsbolag som avses i

1 § första stycket 1 skall, utöver

1 § första stycket 1 skall, utöver

vad som föreskrivs i 1 kap. 8 a §,

vad som föreskrivs i 1 kap. 8 a §,

ha en kapitalbas som är tillfreds-

ha en kapitalbas som är tillfreds-

ställande med hänsyn till andra fö-

ställande med hänsyn till andra fö-

retag i försäkringsgruppen (grupp-

retag i försäkringsgruppen (grupp-

baserad kapitalbas). När den

baserad kapitalbas). När den

gruppbaserade kapitalbasen

be-

gruppbaserade

kapitalbasen be-

stäms skall 7 kap. 22 och

24 §§

stäms skall 7 kap. 22 och 24 §§,

samt 26 § fjärde stycket första me-

24 a § första–tredje styckena, 26 §

ningen tillämpas.

 

fjärde stycket

första meningen

 

 

samt 27 § fjärde stycket första me-

 

 

ningen tillämpas.

Den gruppbaserade kapitalbasen skall uppgå till en nivå som är till- räcklig med hänsyn till andra företag i försäkringsgruppen (gruppbaserad

12Senaste lydelse 2000:623.

13Senaste lydelse 2004:1179.

Prop. 2005/06:45

38

solvensmarginal). När den gruppbaserade solvensmarginalen bestäms skall 7 kap. 23 § för livförsäkringsrörelse och 7 kap. 25 § för skadeför- säkringsrörelse tillämpas.

Ledningen i ett försäkringshol- dingföretag

9 a §

Den som ingår i ledningen för ett försäkringsholdingföretag skall ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av före- taget och även i övrigt vara lämp- lig för en sådan uppgift.

Uppgiftsskyldighet

10 a §

Ett företag som avses i 10 § är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företa- get, om det under en utredning en- ligt bestämmelserna om förunder- sökning i brottmål begärs av un- dersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brott- mål på framställning av en annan stat eller mellanfolklig domstol be- gärs av åklagare.

Meddelandeförbud

10 b §

Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter en- ligt 10 a § får förordna att företa- get samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstå- ende att uppgifter har lämnats enligt 10 a § eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte skall äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Prop. 2005/06:45

39

Första och andra styckena gäller även i fråga om juridisk eller fy- sisk person som skall lämna upp- gifter till ett sådant utländskt företag inom EES som skall upprätta en gruppbaserad sam- manställning enligt offentlig reglering som bygger på försäk- ringsgruppsdirektivet (98/78/EG).
Om en kontroll enligt andra stycket görs på begäran av en be- hörig myndighet inom EES, får den myndigheten närvara vid kon- trollen.

Förbudet skall vara tidsbegrän- Prop. 2005/06:45 sat, med möjlighet till förlängning,

och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas en- dast om den stat eller mellan- folkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, skall undersök- ningsledaren eller åklagaren be- sluta att förordnandet skall upp- höra.

Ansvarsbestämmelse

10 c §

Till böter döms den som uppsåt- ligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 10 b §.

19 kap.

4 §14

Om skyldigheten enligt 7 a kap. 9 § att lämna information till ett för- säkringsbolag som skall upprätta en gruppbaserad redovisning inte full- görs, får Finansinspektionen förelägga den som skall lämna informatio- nen att fullgöra sin uppgiftsskyldighet direkt till inspektionen.

Ingår ett företag som omfattas av 7 a kap. 9 § i samma koncern som försäkringsbolaget, får inspektionen kontrollera uppgifterna på plats hos företaget.

Första och andra styckena gäller även i fråga om juridisk eller fysisk person som skall lämna uppgifter till ett sådant utländskt företag inom Europeiska ekono- miska samarbetsområdet som skall upprätta en gruppbaserad sammanställning enligt offentlig reglering som bygger på försäk- ringsgruppsdirektivet (98/78/EG).

14 Senaste lydelse 2000:623.

40

Prop. 2005/06:45

11 h §

Om någon i ledningen för ett försäkringsholdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 7 a kap. 9 a §, får Finansinspek- tionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

41

2.4

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om

Prop. 2005/06:45

 

värdepappersrörelse

 

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1991:981) om värdepappers- rörelse

dels att 2 kap. 1 §, 6 kap. 3 a, 3 b och 3 f §§ samt 7 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §2

Tillstånd för ett svenskt aktiebolag att driva värdepappersrörelse får meddelas endast om

1.bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan för- fattning,

2.den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund värdepappersrörelse,

3. det kan antas att de som kommer att äga ett kvalificerat innehav i bolaget inte kommer att motverka en sund utveckling av verksamheten i bolaget och även i övrigt är lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över led- ningen av ett värdepappersbolag,

3. det kan antas att de som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget inte kommer att motverka en sund utveckling av verksamheten i bolaget och även i övrigt är lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över led- ningen av ett värdepappersbolag,

4.de som avses ingå i bolagets styrelse och vara verkställande direktör eller dennes ställföreträdare har de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i ledningen av ett värdepappersbolag och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift, och

5.bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag.

Tillstånd att driva värdepappers- rörelse får inte beviljas, om det kan antas att någon som i väsentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget.

Tillstånd att driva värdepappers- rörelse får inte beviljas, om det kan antas att

1. någon som i väsentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (EGT L 035, 11.02.2003 s.1, Celex 32002L0087), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 079, 24.3.2005 s. 9, Celex 32005L0001).

2Senaste lydelse 1996:752.

42

kvalificerat innehav i bolaget, eller 2. ledningen i ett holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 6 kap. 11 § lagen (1994:2004) om kapitaltäck- ning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers- bolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:000) om särskild tillsyn

över finansiella konglomerat.

Om bolaget kommer att ha nära förbindelser med någon annan, får till- stånd meddelas endast om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av värdepappersbolaget.

3 a §

Finansinspektionen skall innan den beslutar om tillstånd samråda med behörig myndighet i ett annat land inom EES, om bolaget

1. är eller kan förväntas bli dotterföretag till ett värde- pappersföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med auktorisation i det landet,

2. är eller kan förväntas bli dotterföretag till moderföretaget till ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut, ett företag för elektroniska pengar eller ett för- säkringsföretag med auktorisation i det landet, eller

3. kontrolleras eller kan förväntas komma att kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontroll över ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut, ett företag för elektroniska pengar eller ett för- säkringsföretag med auktorisation i det landet.

Prop. 2005/06:45

43

6 kap.

Prop. 2005/06:45

3 a §3

 

Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i ett värdepappersbolag, som medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat inne- hav, får ske bara efter tillstånd av Finansinspektionen. Detsamma gäller ett förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas så att det uppgår till eller överstiger 20, 33 eller 50 procent av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier eller så att värdepappersbolaget blir dotterföretag.

Tillstånd enligt första stycket skall ha meddelats före förvärvet. Om förvärvet har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller på annat liknande sätt, krävs i stället tillstånd för att förvärvaren skall få behålla de aktier som erhållits. Förvärvaren skall ansöka om tillstånd till

ett sådant förvärv inom sex månader efter det att aktierna erhållits.

 

Om ett förvärv enligt första

Frågan om tillstånd får avgöras

stycket skulle innebära att värde-

först efter samråd med behörig

pappersbolaget blev dotterföretag

myndighet i ett annat land inom

till eller kom under bestämmande

EES om ett förvärv enligt första

inflytande av ett värdepappersfö-

stycket

skulle

innebära

att

retag som är auktoriserat i ett an-

värdepappersbolaget

blev dotter-

nat land inom EES, moderföretag

företag till eller kom under kont-

till ett sådant företag eller en

roll av

 

 

 

 

fysisk eller juridisk person som

1. ett i det landet auktoriserat

annars har ett bestämmande in-

värdepappersföretag,

kreditinsti-

flytande över ett sådant företag,

tut, företag för elektroniska pen-

får frågan om tillstånd avgöras

gar eller försäkringsföretag,

 

först efter samråd med de behö-

2. ett

moderföretag till

ett

riga myndigheterna i detta land.

sådant företag som avses i 1, eller

 

3. en fysisk eller juridisk person

 

som kontrollerar ett sådant företag

 

som avses i 1.

 

 

 

3 b §4

 

 

 

 

Tillstånd skall ges till förvärv

Tillstånd skall ges till förvärv

som avses i 3 a §, om det kan antas

som avses i 3 a §, om det kan antas

att förvärvaren inte kommer att

att förvärvaren inte kommer att

motverka en sund utveckling av

motverka en sund utveckling av

bolagets verksamhet och om för-

bolagets verksamhet och om för-

värvaren även i övrigt är lämplig

värvaren även i övrigt är lämplig

att utöva ett väsentligt inflytande

att utöva ett väsentligt inflytande

över ledningen av ett värdepap-

över ledningen av ett värdepap-

persbolag. Tillstånd får inte ges,

persbolag.

 

 

 

om förvärvaren i väsentlig mån

Tillstånd får inte ges, om förvär-

har åsidosatt skyldigheter i när-

varen

 

 

 

 

ingsverksamhet eller i andra eko-

1. i väsentlig mån har åsidosatt

nomiska angelägenheter eller gjort

skyldigheter i

näringsverksamhet

sig skyldig till allvarlig brottslig-

eller i andra ekonomiska angelä-

het.

genheter eller gjort sig skyldig till

3Senaste lydelse 1996:752.

4Senaste lydelse 1996:752.

44

allvarlig brottslighet, eller

Prop. 2005/06:45

2. är

ett

holdingföretag

med

finansiell

verksamhet

eller

ett

blandat

finansiellt holdingföretag

och dess ledning inte uppfyller de

krav som ställs på ledningen i ett

sådant företag enligt 6 kap.

11 §

lagen (1994:2004) om kapital-

täckning

 

och

stora exponeringar

för kreditinstitut och värdepap-

persbolag

respektive

5 kap.

16 §

lagen (2006:000) om särskild till-

syn över finansiella konglomerat.

Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och nå- gon annan, skall tillstånd ges endast om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av värdepappersbolaget.

Finansinspektionen får föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv skall genomföras.

Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna para- graf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.

 

3 f §5

 

Om ägaren till ett kvalificerat

Finansinspektionen får besluta att

innehav av aktier utövar eller kan

ägaren till ett kvalificerat innehav

antas komma att utöva sitt infly-

av aktier vid stämman inte får

tande på ett sätt som motverkar en

företräda fler aktier än som mot-

sund utveckling av verksamheten i

svarar ett innehav som inte är

värdepappersbolaget, får Finans-

kvalificerat, om ägaren

inspektionen besluta att ägaren vid

1. utövar eller kan antas komma

stämman inte får företräda fler

att utöva sitt inflytande på ett sätt

aktier än som motsvarar ett inne-

som motverkar en sund utveckling

hav som inte är kvalificerat. Det-

av verksamheten i värdepappers-

samma gäller, om en sådan ägare

bolaget,

 

i väsentlig mån har åsidosatt skyl-

2. i väsentlig mån har åsidosatt

digheter i näringsverksamhet eller

skyldigheter i

näringsverksamhet

i andra ekonomiska angelägenhe-

eller i andra ekonomiska angelä-

ter eller gjort sig skyldig till all-

genheter eller gjort sig skyldig till

varlig brottslighet.

allvarlig brottslighet, eller

 

3. är ett holdingföretag med fi-

 

nansiell verksamhet eller ett blan-

 

dat finansiellt

holdingföretag och

 

dess ledning inte uppfyller de krav

 

som ställs på ledningen i ett

 

sådant företag enligt 6 kap. 11 §

 

lagen (1994:2004) om kapitaltäck-

 

ning och stora exponeringar för

 

kreditinstitut

och värdepappers-

 

bolag respektive 5 kap. 16 § lagen

5 Senaste lydelse 1996:752.

45

(2006:000) om särskild tillsyn Prop. 2005/06:45 över finansiella konglomerat.

Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier har underlåtit att an- söka om tillstånd till ett förvärv som avses i 3 a §, får inspektionen be- sluta att ägaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av inspektionen har ett kvalificerat in- nehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

Finansinspektionen får förelägga en ägare som avses i första stycket att avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvalificerat. En ägare som avses i andra eller tredje stycket får föreläggas att avyttra så stor del av aktierna att innehavet inte står i strid med inspektionens beslut.

Aktier som omfattas av ett förbud eller föreläggande enligt denna para- graf skall inte medräknas när det fordras samtycke av ägare till en viss del av aktierna i bolaget för att ett beslut skall bli giltigt eller en be- fogenhet skall få utövas, såvida inte förvaltare har förordnats enligt 3 g §.

7 kap.

1 §6

Finansinspektionens beslut enligt 6 kap. 6 § och 10 § andra stycket får

inte överklagas.

 

 

 

 

 

 

 

Beslut som Finansinspektionen

 

 

 

meddelar med stöd av 1 kap. 3 §,

 

 

 

2 kap. 3 och 7 §§, 3 kap. 4 § och

 

 

 

6 kap. 9 §

får

överklagas

hos

 

 

 

kammarrätten.

 

 

 

 

 

 

 

Andra beslut

som inspektionen

Andra beslut som Finansin-

meddelar enligt denna lag får

spektionen meddelar enligt denna

överklagas

hos

länsrätten. Detta

lag får överklagas hos allmän

gäller dock inte beslut som avses i

förvaltningsdomstol.

Detta

gäller

20 § första stycket 5 förvaltnings-

dock inte beslut som avses i 20 §

lagen (1986:223).

 

 

 

första stycket 5 förvaltningslagen

Prövningstillstånd

 

krävs

vid

(1986:223).

 

 

överklagande till kammarrätten av

Prövningstillstånd

krävs

vid

länsrättens avgörande.

 

överklagande till kammarrätten.

Inspektionen

får

bestämma att

Finansinspektionen

får bestäm-

ett beslut om förbud eller

ma att ett beslut om förbud eller

föreläggande enligt 6 kap. 7

eller

föreläggande enligt 6 kap. 7 eller

8 § eller om återkallelse enligt 9 §

8 § eller om återkallelse enligt 9 §

skall gälla omedelbart.

 

skall gälla omedelbart.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

6 Senaste lydelse 2000:1095.

46

2.5

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:768) om

Prop. 2005/06:45

 

åtgärder mot penningtvätt

 

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:768) om åtgärder mot

 

penningtvätt1 skall ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

2 §2

Bestämmelserna i denna lag gäller fysiska och juridiska personer som driver

1.bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2.livförsäkringsrörelse,

3.verksamhet av det slag som beskrivs i 1 kap. 3 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

4.verksamhet som kräver anmälan till eller ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt av- seende viss finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlånings- verksamhet,

5.försäkringsförmedling enligt lagen (2005:405) om försäkringsförmedling,

6.verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar,

7.fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,

8.verksamhet som fastighetsmäklare enligt fastighetsmäklarlagen (1995:400),

9. verksamhet för kasinospel

9. verksamhet för kasinospel

enligt kasinolagen (1999:335),

enligt kasinolagen (1999:355),

10.verksamhet som godkänd eller auktoriserad revisor, eller

11.yrkesmässig verksamhet som består i att lämna råd i avsikt att påverka storleken på en skatt eller avgift (skatterådgivare).

Lagen gäller endast sådan mot kunder inriktad verksamhet som avses i första stycket. I fråga om verksamheter som avses i första stycket 1–7 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet.

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet för vissa andra fysiska och juridiska personer finns i 9 c §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1Lagen omtryckt 1999:162.

2Senaste lydelse 2005:409.

47

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1994:2004) om kapitaltäck- ning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag

dels att 1 kap. 1 och 3 §§, 2 kap. 7 §, 6 kap. 1, 2, 6, 9 och 10 §§, 7 kap. 4 och 16 §§ samt 8 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 6 kap. 11 § och 7 kap. 12 a §, ett nytt kapitel, 7 a kap., samt en ny rubrik närmast före

6 kap. 11 § av följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 kap.

 

1 §2

I denna lag betyder

 

1.bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,

2.kreditmarknadsföretag: ett svenskt aktiebolag eller en svensk eko- nomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (kreditmarknadsbo- lag respektive kreditmarknadsförening),

3.värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om värdepappersrö- relse,

4.kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skepps- hypotekskassan,

5.institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,

6.finansiellt institut: ett svenskt eller utländskt företag som inte är kre- ditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller mot- svarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att

– förvärva aktier eller andelar,

– driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 1 kap. 3 § lagen om värdepappersrörelse, eller

– driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10 och 12 lagen om bank- och finansieringsrörelse, utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag,

7. holdingföretag med finansiell

7. holdingföretag med finansiell

verksamhet: ett

finansiellt institut

verksamhet: ett finansiellt institut

som

har

minst

ett dotterföretag

som inte är ett blandat finansiellt

som

är

kreditinstitut, värdepap-

holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3

persbolag, institut för elektroniska

lagen (2006:000) om särskild till-

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (EGT L 035, 11.02.2003 s.1, Celex 32002L0087), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 079, 24.3.2005 s. 9, Celex 32005L0001).

2Senaste lydelse 2004:314.

Prop. 2005/06:45

48

Det finns ett ägarintresse om
1. en juridisk person är intresse- företag till ett företag enligt 1 kap. 5 § årsredovisningslagen (1995:1554), eller
2. ett företag direkt eller in- direkt äger minst 20 % av kapi- talet eller av samtliga röster i ett annat företag.
10. EES: Europeiska ekonomi- ska samarbetsområdet.
8. holdingföretag med blandad verksamhet: ett svenskt eller ut- ländskt moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländskt företag eller holdingföretag med finansiell verksamhet, men som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsva- rande utländskt företag,
syn över finansiella konglomerat och
a) som har minst ett dotterföre- tag som är kreditinstitut, värde- pappersbolag, institut för elektro- niska pengar eller motsvarande utländskt företag, och
b) vars dotterföretag även i övrigt uteslutande eller huvudsak- ligen utgörs av sådana företag eller finansiella institut som avses i a,
8. holdingföretag med blandad verksamhet: ett svenskt eller ut- ländskt moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländskt företag, holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett blandat finan- siellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, men som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepap- persbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag,
9. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsak- liga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller bedriva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värde- pappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande ut- ländska företag,
10. ägarintresse: ett direkt eller indirekt innehav av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.
pengar eller motsvarande utländskt företag och vars dotterföretag även i övrigt uteslutande eller huvud- sakligen utgörs av sådana företag eller finansiella institut,

Prop. 2005/06:45

49

I de fall som avses i 2 § första stycket 1–3 och andra stycket samt 1 § 10 skall sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen.

Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag eller

ägarintresse beaktas inte de aktier eller andelar i dotterföretaget som innehas av företaget självt eller av dess dotterföretag. Detsamma gäller aktier eller andelar som in- nehas av den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller ägarintressets eller dess dot- terföretags räkning.

3 §3

Prop. 2005/06:45

I de fall som avses i 2 § första

stycket 1–3 och andra stycket samt

1 § andra

stycket skall sådana

rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen.

När antalet röster i ett dotterföretag eller ett företag enligt 1 § andra stycket bestäms skall inte de aktier eller andelar i respektive företag som innehas av företaget självt eller av dess dotterföretag beaktas. Detsamma gäller aktier eller andelar som innehas av den som handlar i eget namn men för något av företagens eller deras dotterföretags räkning.

2 kap.

7 §4

Från det egna kapitalet skall institutet räkna av förluster uppkomna un- der löpande räkenskapsår.

Från det primära kapitalet skall institutet räkna av övervärden vid för- värv av rörelse (inkråmsgoodwill), som redovisas i institutet.

Från summan av det primära

Från summan av det primära

och det supplementära kapitalet

och det supplementära kapitalet

enligt 6 § andra–fjärde styckena

enligt 6 § andra–fjärde styckena

skall institutet räkna av det bok-

skall institutet i de fall som anges i

förda värdet av vad som har skju-

fjärde stycket räkna av det bok-

tits till som aktiekapital eller i an-

förda värdet av aktierna eller av

nan form (tillskott) i ett företag

vad som har skjutits till i annan

som driver försäkringsverksamhet

form (tillskott) i

 

 

eller som är ett institut eller ett

1. ett

institut,

ett institut

för

finansiellt institut, om

elektroniska pengar, ett försäk-

 

ringsbolag

eller

motsvarande

 

utländska företag,

 

 

 

2. ett finansiellt institut,

 

 

3. ett

utländskt

återförsäkrings-

 

företag eller

 

 

 

 

4. ett försäkringsholdingföretag.

 

En sådan avräkning skall göras

 

om

 

 

 

 

1. institutets ägarandel överstiger 5 % av företagets kapital, eller

 

2. i det fall ägarandelen är

2. i

det

fall

ägarandelen

är

3Senaste lydelse 1995:1598.

4Senaste lydelse 2004:314.

50

mindre än enligt 1, tillskottet eller summan av tillskotten överstiger 5 % av det egna kapitalet eller de egna fonderna i företaget eller det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott överstiger 10 % av summan av institutets primära och supplementära kapital.

Avräkning skall inte göras för tillskott som belöper på företag som omfattas av gruppbaserad redovisning enligt 6 kap. genom fullständig konsolidering eller ge- nom en klyvningsmetod.

mindre än enligt 1,

Prop. 2005/06:45

a)tillskottet eller summan av tillskotten överstiger 5 % av det egna kapitalet eller de egna fon- derna i företaget eller det sam- manlagda bokförda värdet av så- dana tillskott överstiger 10 % av summan av institutets primära och supplementära kapital, eller

b)institutet har ett ägarintresse

idet andra företaget.

Avräkning skall inte göras för tillskott som belöper på företag som omfattas av samma grupp- baserade redovisning som institu- tet enligt 6 kap. genom fullständig konsolidering eller genom en klyv- ningsmetod.

Avräkning skall inte heller göras för tillskott som belöper på företag som gemensamt med institutet omfattas av tillsyn enligt lagen (2006:000) om särskild till- syn över finansiella konglomerat.

6 kap.

1 §5 En finansiell företagsgrupp består av

1.ett institut eller ett holdingföretag med finansiell verksamhet och de dotterföretag som är institut, institut för elektroniska pengar, motsva- rande utländska företag eller finansiella institut, eller

2.ett institut eller ett holdingföretag med finansiell verksamhet och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det förstnämnda institutet eller holdingföre- taget har ägarintresse i och som leds tillsammans med ett eller flera andra företag, om ägarnas ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som dessa innehar, eller

3.ett institut eller ett holdingfö- retag med finansiell verksamhet samt de institut, institut för elek- troniska pengar, motsvarande ut- ländska företag eller finansiella institut som det förstnämnda in- stitutet eller företaget har en ge- mensam eller i huvudsak gemen-

3. ett institut eller ett holding- företag med finansiell verksamhet

sam ledning med, eller

4. ett institut eller ett holding- företag med finansiell verksamhet

5 Senaste lydelse 2002:153.

51

och dotterföretag enligt 1 samt

och dotterföretag enligt 1 samt

företag som det finns ägarintresse i

företag som det finns ägarintresse i

enligt 2.

enligt 2 eller i huvudsak gemen-

 

sam ledning med enligt 3.

När en finansiell företagsgrupp föreligger enligt första stycket, skall även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarin-

tresse i ingå i gruppen.

 

 

2 §6

Regeringen får föreskriva att be-

Regeringen får meddela före-

stämmelserna om finansiella före-

skrifter om att bestämmelserna om

tagsgrupper skall gälla även för 1.

finansiella företagsgrupper skall

 

gälla även för

1. ett institut eller ett holdingföretag med finansiell verksamhet och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det finns andra ägarintressen i än sådana som

anges i 1 § första stycket 2,

 

 

 

 

 

2. ett institut eller ett holding-

2. ett institut eller ett holding-

företag med finansiell verksamhet

företag med finansiell verksamhet

och de institut, institut för elektro-

och de institut, institut för elektro-

niska pengar, motsvarande ut-

niska pengar, motsvarande ut-

ländska

företag

eller

finansiella

ländska

företag

eller

finansiella

institut, som det förstnämnda in-

institut, som det förstnämnda in-

stitutet

eller holdingföretaget

har

stitutet

eller holdingföretaget har

andra former av kapitalbindningar

andra former av kapitalbindningar

till,

 

 

 

 

 

 

till, eller

 

 

3. ett institut eller ett holdingfö-

3. ett institut eller ett holdingfö-

retag med

finansiell

verksamhet

retag med finansiell

verksamhet

och de institut, institut för elektro-

och de institut, institut för elektro-

niska pengar, motsvarande ut-

niska pengar, motsvarande ut-

ländska

företag

eller

finansiella

ländska

företag

eller

finansiella

institut, som det förstnämnda in-

institut, som det förstnämnda in-

stitutet eller holdingföretaget ut-

stitutet eller holdingföretaget ut-

övar ett väsentligt inflytande över,

övar ett väsentligt inflytande över.

eller

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4. två eller flera institut, mot-

 

 

 

 

svarande utländska

företag eller

 

 

 

 

finansiella

institut,

som har

en

 

 

 

 

gemensam eller i huvudsak ge- mensam ledning.

Om regeringen enligt första stycket har föreskrivit att bestämmelserna om finansiella företagsgrupper skall gälla, skall även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i ingå i gruppen.

 

6 §

Vid upprättande av den redovis-

Vid upprättande av den redovis-

ning som avses i 5 § skall de före-

ning som avses i 5 § skall de före-

tag som ingår i den finansiella

tag som ingår i den finansiella

6 Senaste lydelse 2002:153.

 

Prop. 2005/06:45

52

företagsgruppen konsolideras full-

företagsgruppen konsolideras full-

ständigt om inte annat följer av 7

ständigt om inte annat följer av 7

och 8 §§.

 

 

 

och 8 §§ eller

föreskrifter

med-

 

 

 

 

delade med stöd av 8 kap. 1 § 7.

 

 

 

 

9 §7

 

 

 

 

Kapitalbasen för den finansiella

Kapitalbasen för den finansiella

företagsgruppen skall bestämmas i

företagsgruppen skall bestämmas i

enlighet med

vad

som anges i

enlighet

med

2 kap.

6 §,

7 §

2 kap. 6–8 §§. Även den del av

första–femte styckena

samt

8 §.

kapitalbasen

som

belöper

Även den del av kapitalbasen som

minoritetsandelar

skall

ingå.

belöper på minoritetsandelar skall

Goodwill som belöper på företag

ingå. Goodwill som belöper på

som omfattas

av

gruppbaserad

företag som omfattas av grupp-

redovisning skall räknas av från

baserad

redovisning skall räknas

primärt kapital.

 

 

av från primärt kapital.

 

 

Vid beräkning av kapitalkrav för kreditrisker skall tillgångar och åtaganden tas upp till de värden som föreskrivs i 3 kap. 1 §. Vid beräkning av kapitalkrav för marknadsrisker skall reglerna i 4 kap. 2–8 §§ eller 9 § tillämpas. Exponeringar skall bestämmas på sätt som anges i 5 kap.

10 §

Om ett moderföretag är ett in- stitut skall vid beräkningen av de i 5 kap. angivna gränsvärdena inte medräknas exponeringar som kon- cernföretag som är institut har gentemot andra koncernföretag som står under tillsyn av Finans- inspektionen och omfattas av sam- ma gruppbaserade redovisning som moderföretaget.

Finansinspektionen får medge att första stycket skall tillämpas även på en koncern i vilken mo- derföretaget är ett i Sverige eta- blerat holdingföretag med finansi- ell verksamhet.

Vid beräkningen av de i 5 kap. angivna gränsvärdena skall inte exponeringar som ett institut har mot ett annat koncernföretag tas med, om företagen är föremål för gruppbaserad tillsyn som utövas av en behörig myndighet inom EES eller likvärdig tillsyn i tredje land.

Ledningen i ett holdingföretag med finansiell verksamhet

11 §

Den som ingår i ledningen i ett holdingföretag med finansiell verksamhet skall ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i

7 Senaste lydelse 2000:444.

Prop. 2005/06:45

53

ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift.

7kap.

4 §

Finansinspektionen skall, inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från behörig myndighet i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), lämna eller kontrollera in- formation som behövs för att den utländska myndigheten skall kunna utöva sin tillsyn eller också tillåta att denna myndighet själv utför kontrollen.

Finansinspektionen skall, inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från behörig myndighet i ett annat land inom EES, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten skall kunna utöva sin tillsyn eller också tillåta att denna myndighet själv utför kontrollen.

Den utländska myndigheten får närvara vid en kontroll som utförs av Finansinspektionen.

 

 

 

12 a §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om någon i ledningen för ett

 

 

 

 

holdingföretag

med

finansiell

 

 

 

 

verksamhet inte uppfyller de krav

 

 

 

 

som anges

i

6 kap.

11 §,

får

 

 

 

 

Finansinspektionen förelägga hol-

 

 

 

 

dingföretaget att rätta till för-

 

 

 

 

hållandet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16 §8

 

 

 

 

 

 

 

Beslut

som

Finansinspektionen

 

 

 

 

 

 

 

 

meddelar med stöd av 12 § får

 

 

 

 

 

 

 

 

överklagas hos kammarrätten.

 

 

 

 

 

 

 

 

Beslut

som

inspektionen

Beslut

som

Finansinspektionen

meddelar

i ärenden

enligt 13 d §

meddelar

i

ärenden

enligt

13 d §

får inte överklagas.

 

får inte överklagas.

 

 

 

 

Andra

beslut som inspektionen

Andra beslut som Finansin-

meddelar enligt denna lag får

spektionen meddelar enligt denna

överklagas hos länsrätten. Detta

lag får överklagas hos allmän för-

gäller dock inte beslut i ärenden

valtningsdomstol.

Detta

gäller

som avses i 20 § första stycket 5

dock inte beslut i ärenden som av-

förvaltningslagen

(1986:223).

ses i 20 § första stycket 5

Prövningstillstånd krävs vid över-

förvaltningslagen (1986:223).

 

klagande

till

kammarrätten av

Prövningstillstånd

 

krävs

vid

länsrättens avgörande.

överklagande till kammarrätten.

 

Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande skall gälla omedelbart.

8 Senaste lydelse 2005:543.

Prop. 2005/06:45

54

7 a kap. Moderföretag utanför EES

1 §

Om moderföretaget till ett in- stitut är ett institut eller ett hol- dingföretag med finansiell verk- samhet som har sitt huvudkontor utanför EES, skall Finansinspek- tionen kontrollera om den grupp- baserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den gruppbase- rade tillsyn som föreskrivs i artikel 52 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kredit- institut9.

Finansinspektionen är skyldig att utföra kontrollen om det begärs av moderföretaget eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländ- ska företag som ingår i den finansiella företagsgruppen och som auktoriserats inom EES.

Innan Finansinspektionen beslu- tar om tillsynen är likvärdig, skall inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen skall också ha råd- frågat Europeiska bankkommittén.

2 §

Om tillsynen inte bedöms vara likvärdig, skall Finansinspek- tionen besluta att bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i 6 och 7 kap. skall tillämpas som om moderföretaget hade haft sitt huvudkontor inom EES.

Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finans- inspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsyns- metoder som säkerställer att tillsynen över instituten i företags-

9 EGT L 126, 26.05.2000 s.1 (Celex 32000L0012).

Prop. 2005/06:45

55

gruppen är tillräcklig. Inspektio-

Prop. 2005/06:45

nen får därvid förelägga en ägare

 

som har ett bestämmande infly- tande över ett institut eller institut för elektroniska pengar att inrätta ett blandat finansiellt holding- företag med huvudkontor inom EES. Inspektionen får då besluta att bestämmelserna i denna lag skall tillämpas på instituten i företagsgruppen som leds av detta holdingföretag.

Finansinspektionen skall un- derrätta företagsgruppen, de be- rörda behöriga myndigheterna och Europeiska gemenskapernas kommission när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

8 kap.

1 §10

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om

1.villkor för att räkna in poster i kapitalbasen och räkna av poster från densamma enligt 2 kap. 6 § respektive 7 §, omfattningen av dessa poster och hur kapitalbasen i övrigt skall beräknas enligt samma paragrafer,

2.vilka poster som får räknas in i kapitalbasen enligt 2 kap. 8 § och omfattningen av dessa samt vilka icke likvida tillgångar som skall räknas av från kapitalbasen enligt samma paragraf,

3.beräkning av kapitalkraven enligt 3 kap. 1 och 2 §§,

4.vilka poster som skall ingå i handelslagret enligt 4 kap. 1 § och omfattningen av dessa,

5.beräkning av kapitalkraven enligt 4 kap. 2–7 §§,

6.hur exponeringarna skall värderas vid beräkningen av ett instituts exponeringar enligt 5 kap. 1 och 3 §§,

7. hur konsolidering skall ske

7. hur konsolidering skall ske

och hur kapitalbasen skall beräk-

och hur kapitalbasen skall beräk-

nas enligt 6 kap. 6–9 §§,

nas enligt 6 kap. 6–9 §§ samt hur

 

företag som har gemensam eller i

 

huvudsak gemensam ledning enligt

 

6 kap. 1 § första stycket 3 och 4

 

skall konsolideras,

8. innehållet, utformningen och omfattningen av den redovisning eller information som skall lämnas enligt 7 kap. 5 §,

10 Senaste lydelse 2000:444.

56

9. omfattningen och fullgörandet av rapporteringsskyldigheten enligt

Prop. 2005/06:45

7 kap. 11 §.

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

57

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

23 §

Ett beslut om att garantin inte längre skall gälla inverkar inte på insättningar som omfattades av garantin vid tidpunkten för beslutet. Motsvarande gäller när beslut har meddelats om åter- kallelse av oktroj, tillstånd att dri- va värdepappersrörelse eller filial- tillstånd.

Ett beslut om att garantin inte längre skall gälla inverkar inte på insättningar som omfattades av garantin vid tidpunkten för beslutet. Motsvarande gäller när beslut har meddelats om åter- kallelse av tillstånd eller filial- tillstånd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

Prop. 2005/06:45

58

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 13 och 14 §§ lagen (1998:293) om ut- ländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

13 §2

Kapitalbasen för skadeförsäk- ring får omfatta de poster som an- ges i 7 kap. 24 § försäkringsrörel- selagen (1982:713). För skadeför- säkring beräknas solvensmargina- len enligt 7 kap. 25 § i den lagen. För skadeförsäkring beräknas ga- rantibeloppet till hälften av det belopp som krävs enligt 7 kap. 27 § samma lag.

Kapitalbasen för skade- försäkring får omfatta de poster som framgår av 7 kap. 24 och 24 a §§ försäkringsrörelselagen (1982:713). För skadeförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 25 § i den lagen. För skade- försäkring beräknas garantibelop- pet till hälften av det belopp som krävs enligt 7 kap. 27 § samma lag.

14 §3

Kapitalbasen för livförsäkring får omfatta de poster som anges i 7 kap. 22 § och 26 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen (1982:713). För livförsäkring be- räknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 § samma lag. Garanti- beloppet för livförsäkring skall motsvara hälften av det belopp som krävs enligt 7 kap. 26 § för- säkringsrörelselagen. En tredjedel av solvensmarginalen eller av garantibeloppet, om det är större, skall motsvaras av poster som an- ges i 7 kap. 22 § första stycket 1–3 samma lag.

Kapitalbasen för livförsäkring får omfatta de poster som framgår

av 7 kap. 22 och

24 a §§ samt

26 § fjärde stycket

försäkrings-

rörelselagen (1982:713). För liv- försäkring beräknas solvensmargi- nalen enligt 7 kap. 23 § samma lag. Garantibeloppet för livförsäk- ring skall motsvara hälften av det belopp som krävs enligt 7 kap. 26 § försäkringsrörelselagen. En tredjedel av solvensmarginalen eller av garantibeloppet, om det är större, skall motsvaras av poster som anges i 7 kap. 22 § första stycket 1–3 samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123.

2Senaste lydelse 2003:511.

3Senaste lydelse 2003:511.

Prop. 2005/06:45

59

2.9Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd

Härigenom föreskrivs att 28 § lagen om investerarskydd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

28 §1

Ett beslut om att skyddet inte längre skall gälla hos ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag inverkar inte på skyddet av de tillgångar som omfattades av skyddet när beslutet meddelades. Motsvarande gäller när Finansinspektionen återkallat en oktroj, ett tillstånd att driva värdepappersrörelse eller ett tillstånd för ett fondbolag att förvalta någon annans finansiella instrument.

Ett beslut om att skyddet inte längre skall gälla hos ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag inverkar inte på skyddet av de tillgångar som omfattades av skyddet när beslutet meddelades. Motsvarande gäller när Finansinspektionen återkallat ett tillstånd att driva bankrörelse, finansieringsrörelse eller värdepappersrörelse eller ett tillstånd för ett fondbolag att förvalta någon annans finansiella instrument.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1 Senaste lydelse 2004:65.

Prop. 2005/06:45

60

2.10

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om

Prop. 2005/06:45

 

internationell rättslig hjälp i brottmål

 

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internatio-

nell rättslig hjälp i brottmål skall ha följande lydelse.

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10 §1

 

 

 

 

 

 

 

Bestämmelser

 

 

 

om

Bestämmelser om uppgiftsskyl-

uppgiftsskyldighet

finns i 1 kap.

dighet

finns

i

26 i §

lagen

8 a §

lagen (1991:981)

 

om

(1972:262)

om

understödsföre-

värdepappersrörelse,

2 kap.

 

9 §

ningar,

7 a kap. 10 a §

försäk-

lagen (1992:543) om börs- och

ringsrörelselagen

 

(1982:713),

clearingverksamhet,

7 kap. 13 a §

1 kap. 8 a § lagen (1991:981) om

lagen (1994:2004) om kapitaltäck-

värdepappersrörelse, 2 kap. 9 § la-

ning och stora exponeringar för

gen (1992:543) om börs- och

kreditinstitut

och

värdepappers-

clearingverksamhet, 7 kap.

13 a §

bolag,

8 kap.

2 a §

lagen

lagen (1994:2004) om kapitaltäck-

(1998:1479)

om

kontoföring

av

ning och stora exponeringar för

finansiella instrument, 4 kap.

5 §

kreditinstitut och värdepappersbo-

lagen (2002:149) om utgivning av

lag, 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479)

elektroniska

pengar,

2 kap.

20 §

om kontoföring

av

finansiella

lagen (2004:46) om investerings-

instrument,

4 kap.

5 §

lagen

fonder

och

1 kap.

11 §

lagen

(2002:149) om utgivning av elek-

(2004:297) om bank- och finansie-

troniska pengar, 2 kap. 20 § lagen

ringsrörelse.

 

 

 

 

 

(2004:46)

om

investeringsfonder,

 

 

 

 

 

 

 

1 kap. 11 § lagen (2004:297) om

 

 

 

 

 

 

 

bank- och finansieringsrörelse och

 

 

 

 

 

 

 

6 kap. 8 §

lagen

(2006:000)

om

 

 

 

 

 

 

 

särskild

tillsyn

över

finansiella

konglomerat.

I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

1 Senaste lydelse 2005:491.

61

2.11

Förslag till lag om ändring i lagen (2002:149) om

Prop. 2005/06:45

 

utgivning av elektroniska pengar

 

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar

dels att 2 kap. 2 § och 7 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 2 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap.

2 §

Tillstånd att ge ut elektroniska pengar får ges till ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening endast om

1.bolagsordningen eller stadgarna inte strider mot denna lag och andra författningar,

2.det finns skäl att tro att den planerade verksamheten kommer att ha en sund administration och redovisning som möjliggör tillräcklig intern kontroll,

3.det finns skäl att tro att den som kommer att ha ett kvalificerat inne- hav i institutet inte kommer att motverka en sund utveckling av verksam- heten i institutet och även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt in- flytande över ledningen av ett institut,

4.den som skall ingå i institutets styrelse eller vara verkställande direktör eller dennes ställföreträdare har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett institut för elektroniska pengar och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift, och

5.företaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag och före- skrifter som meddelats med stöd av lagen.

Tillstånd att ge ut elektroniska pengar får inte ges om det finns skäl att tro att någon som i väsent- lig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelä- genheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett kvalificerat innehav i insti- tutet.

Tillstånd att ge ut elektroniska pengar får inte ges om det finns skäl att tro att

1.någon som i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelä- genheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett kvalificerat innehav i insti- tutet, eller

2.ledningen i ett holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om

 

extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt

 

konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG,

 

92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv

 

98/78/EG och 2000/12/EG (EGT L 035, 11.02.2003 s.1, Celex 32002L0087), ändrat genom

 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 079, 24.3.2005 s. 9, Celex

 

32005L0001).

62

som kommer att ha ett kvalificerat innehav i institutet inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i

ett sådant företag enligt

6 kap.

11 § lagen (1994:2004)

om

kapitaltäckning och stora expone- ringar för kreditinstitut och värde- pappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:000) om särskild tillsyn över finansiella konglo- merat.

Om institutet kommer att ha nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges endast om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av institutet.

2 a §

Finansinspektionen skall innan den beslutar om tillstånd samråda med behörig myndighet i ett annat land inom EES, om företaget

1. är eller kan förväntas bli dotterföretag till ett företag för elektroniska pengar, ett kreditins- titut, ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag med auk- torisation i det landet,

2. är eller kan förväntas bli dotterföretag till moderföretaget till ett företag för elektroniska pengar, ett kreditinstitut, ett för- säkringsföretag eller ett värde- pappersföretag med auktorisation i det landet, eller

3. kontrolleras eller kan förvän- tas komma att kontrolleras av samma fysiska eller juridiska per- soner som har ägarkontroll över ett företag för elektroniska pengar, ett kreditinstitut, ett försäkrings- företag eller ett värdepappersföre- tag med auktorisation i det landet.

7kap.

1 §

Finansinspektionens beslut enligt 6 kap. 18 § andra stycket får inte överklagas. Detta gäller även beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Inspektionens beslut enligt

Finansinspektionens beslut enligt 6 kap. 18 § andra stycket får inte överklagas.

Prop. 2005/06:45

63

2 kap. 1 och 8 §§ samt 6 kap. 10,

 

 

Prop. 2005/06:45

13 och 17 §§ får överklagas hos

 

 

 

kammarrätten.

 

 

 

 

 

 

 

Andra beslut av

inspektionen

Andra beslut av Finans-

enligt denna lag får överklagas hos

inspektionen enligt denna lag får

länsrätten.

Prövningstillstånd

överklagas hos allmän förvalt-

krävs

vid

överklagande

till

ningsdomstol. Detta gäller dock

kammarrätten av länsrättens av-

inte beslut i ärenden som avses i

görande.

 

 

 

 

20 § första stycket 5 förvalt-

 

 

 

 

 

 

ningslagen (1986:223).

 

 

 

 

 

 

 

 

Prövningstillstånd

krävs

vid

 

 

 

 

 

 

överklagande till kammarrätten.

Inspektionen

får

bestämma att

Finansinspektionen

får

be-

ett beslut om förbud, föreläggande

stämma att ett beslut om förbud,

eller

återkallelse

skall

gälla

föreläggande eller

återkallelse

omedelbart.

 

 

 

 

skall gälla omedelbart.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006

64

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2004:46) om investeringsfon- der

dels att 2 kap. 10 §, 10 kap. 4 § och 12 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 10 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

10 §

Ett fondbolag som förvaltar nå- gon annans finansiella instrument skall för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker och marknadsrisker som enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora expone- ringar för kreditinstitut och värde- pappersbolag krävs av ett värde- pappersbolag med motsvarande verksamhet. För ett sådant fond- bolag skall även övriga bestäm- melser i den lagen som är tillämp- liga för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet gälla.

Ett fondbolag som förvaltar nå- gon annans finansiella instrument skall för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker och marknadsrisker som enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora expone- ringar för kreditinstitut och värde- pappersbolag krävs av ett värde- pappersbolag med motsvarande verksamhet.

10 a §

För ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instru- ment tillämpas, utöver vad som följer av 10 §, även övriga be- stämmelser i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag som gäller för ett värdepappersbolag med mot- svarande verksamhet.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (EGT L 035, 11.02.2003 s.1, Celex 32002L0087), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 079, 24.3.2005 s. 9, Celex 32005L0001).

Prop. 2005/06:45

65

För fondbolag som inte förval- tar någon annans finansiella instrument tillämpas de bestäm- melser om finansiella företags- grupper i 6 och 7 kap. lagen om kapitaltäckning och stora expone- ringar för kreditinstitut och värde- pappersbolag som gäller för ett värdepappersbolag. Det som före- skrivs om kapitalkrav för fond- bolag i 8, 9 och 11 §§ i detta kapi- tel skall då tillämpas även på en finansiell företagsgrupp.

När ett fondbolag är moder- företag i en finansiell företags- grupp, skall den gruppbaserade redovisningen i 6 kap. 5 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag upprättas med tillämpning av de regler som gäller för upprättandet av kon- cernbalansräkning och koncern- resultaträkning enligt 7 kap. års- redovisningslagen (1995:1554). Detta gäller dock inte om annat följer av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit- institut och värdepappersbolag eller föreskrifter som har med- delats med stöd av den lagen.

10 kap.

4 §

Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i ett fondbolag, som medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat innehav, får ske bara efter tillstånd av Finansinspektionen. Detsamma gäller förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas

1. så att det uppgår till eller överstiger 20, 33 eller 50 procent av aktie- kapitalet eller röstetalet för samtliga aktier, eller

2. så att fondbolaget blir dotter-

2. så att fondbolaget blir dotter-

företag.

bolag.

Tillstånd enligt första stycket skall inhämtas före förvärvet. Om för- värvet har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller på annat liknande sätt, krävs i stället tillstånd för att förvärvaren skall få be- hålla aktierna. Förvärvaren skall då ansöka om tillstånd inom sex måna-

der efter förvärvet.

 

 

 

Om ett förvärv enligt första

Frågan om tillstånd får avgöras

stycket skulle innebära att fondbo-

först efter samråd med behörig

laget blev ett dotterföretag till

myndighet i

ett annat land

inom

eller kom under bestämmande in-

EES om ett

förvärv enligt

första

Prop. 2005/06:45

66

Finansinspektionens beslut enligt 10 kap. 15 § och 28 § andra stycket samt beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223) får inte överklagas.
Andra beslut av Finans– inspektionen enligt denna lag får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol.

flytande av ett förvaltningsbolag som är auktoriserat i ett annat land inom EES, ett moderföretag till ett sådant företag eller en fysisk eller juridisk person som annars har ett bestämmande infly- tande över ett sådant företag, får frågan om tillstånd avgöras först efter samråd med behörig myndig- het i detta land.

stycket skulle innebära att fond- bolaget blev dotterbolag till eller kom under kontroll av

1.ett i det landet auktoriserat fondbolag, kreditinstitut, företag för elektroniska pengar eller för- säkringsföretag,

2.ett moderföretag till ett sådant företag som avses i 1, eller

3.en fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett sådant företag som avses i 1.

12 kap.

1 §

Finansinspektionens beslut enligt 10 kap. 15 § och 28 § andra stycket får inte överklagas.

Andra beslut av Finans– inspektionen enligt denna lag får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltnings- lagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläg-

gande eller återkallelse skall gälla omedelbart.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006

Prop. 2005/06:45

67

2.13

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om

Prop. 2005/06:45

 

bank- och finansieringsrörelse

 

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

dels att 3 kap. 2 §, 7 kap. 9 §, 14 kap. 2 och 6 §§ samt 17 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 kap. 8 a § och 14 kap. 2 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3kap.

2 §

Ett svenskt företag skall ges tillstånd att driva bankrörelse eller finan- sieringsrörelse, om

1.bolagsordningen, stadgarna eller reglementet stämmer överens med denna lag och andra författningar och i övrigt innehåller de särskilda be- stämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten,

2.det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

3.det finns skäl att anta att den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i företaget

a)inte kommer att motverka att rörelsen drivs på ett sätt som är fören- ligt med denna lag och andra författningar som reglerar företagets verk- samhet, och

b)även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över led- ningen av ett kreditinstitut, och

4.den som skall ingå i företagets styrelse eller vara verkställande di- rektör, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.

Tillstånd får inte ges, om någon som i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i när- ingsverksamhet eller andra eko- nomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslig- het har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i företaget.

Tillstånd får inte ges, om

1.någon som i väsentlig ut- sträckning har åsidosatt sina skyl- digheter i näringsverksamhet eller andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat inne- hav i företaget, eller

2.ledningen i ett holdingföretag

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om

 

extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt

 

konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG,

 

92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv

 

98/78/EG och 2000/12/EG (EGT L 035, 11.02.2003 s.1, Celex 32002L0087), ändrat genom

 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 079, 24.3.2005 s. 9, Celex

 

32005L0001).

68

med finansiell verksamhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag som kommer att ha ett kvalificerat innehav i företaget inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 6 kap. 11 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora ex- poneringar för kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:000) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.

8 a §

Finansinspektionen skall innan den beslutar om tillstånd samråda med motsvarande utländska till- synsmyndighet i ett annat land inom EES, om företaget

1. är eller kan förväntas bli dotterföretag till ett utländskt kreditinstitut, ett försäkringsföre- tag eller ett värdepappersföretag med auktorisation i det landet,

2. är eller kan förväntas bli dotterföretag till moderföretaget till ett utländskt kreditinstitut, ett företag för elektroniska pengar, ett försäkringsföretag eller ett värde- pappersföretag med auktorisation i det landet, eller

3. kontrolleras eller kan förvän- tas komma att kontrolleras av samma fysiska eller juridiska per- soner som har ägarkontroll över ett utländskt kreditinstitut, ett företag för elektroniska pengar, ett försäkringsföretag eller ett värde- pappersföretag med auktorisation i det landet.

Om regeringen beslutar i frågan om tillstånd, skall den information som Finansinspektionen fått vid samrådet med den utländska till- synsmyndigheten överlämnas till regeringen.

Prop. 2005/06:45

69

7kap.

9 §

Ett kreditinstituts kvalificerade

Ett

kreditinstituts kvalificerade

innehav av aktier eller andelar i

innehav av aktier eller andelar i

andra företag än kreditinstitut, ut-

andra företag än kreditinstitut, ut-

ländska kreditinstitut, institut för

ländska kreditinstitut, företag för

elektroniska pengar, värdepappers-

elektroniska pengar, värdepappers-

företag, finansiella institut, an-

företag, finansiella institut, an-

knutna företag och försäkringsfö-

knutna företag och försäkringsfö-

retag får sammanlagt uppgå till

retag

inklusive återförsäkrings-

högst 60 procent av kapitalbasen i

företag får sammanlagt uppgå till

kreditinstitutet. Ett sådant innehav

högst 60 procent av kapitalbasen i

i ett enskilt företag får uppgå till

kreditinstitutet. Ett sådant innehav

högst 15 procent av kapitalbasen i

i ett enskilt företag får uppgå till

kreditinstitutet.

högst 15 procent av kapitalbasen i

 

kreditinstitutet.

Aktier eller andelar som har förvärvats i strid med första stycket skall snarast avyttras.

Har aktier eller andelar förvärvats inom ramen för de gränser som an- ges i första stycket och förändras därefter förhållandet mellan de kvalifi- cerade innehaven och kapitalbasen så att gränserna överskrids, skall in- stitutet så snart det är lämpligt avyttra överskjutande aktier och andelar.

14 kap.

2 §

Tillstånd skall ges till förvärv som avses i 1 § om det finns skäl att anta att förvärvaren

1.inte kommer att motverka att rörelsen drivs på ett sätt som är fören- ligt med denna lag och andra författningar som reglerar institutets verk- samhet, och

2.även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över led- ningen av ett kreditinstitut.

Tillstånd får inte ges, om för- värvaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.

Tillstånd får inte ges, om för- värvaren

1.i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i när- ingsverksamhet eller i andra eko- nomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslig- het, eller

2.är ett holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 6 kap. 11 § lagen (1994:2004) om kapital- täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepap- persbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:000) om särskild till-

Prop. 2005/06:45

70

syn över finansiella konglomerat.

Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan kreditinstitutet och någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av institutet.

Finansinspektionen får föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv skall genomföras.

Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna para- graf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.

2 a §

Frågan om tillstånd får avgöras först efter samråd med behörig myndighet i ett annat land inom EES om ett förvärv enligt 2 § skulle innebära att kreditinstitutet blev dotterföretag till eller kom under kontroll av

1. ett i det landet auktoriserat utländskt kreditinstitut, företag för elektroniska pengar, försäkrings- företag eller värdepappersföretag, 2. ett moderföretag till ett sådant företag som avses i 1, eller 3. en fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett sådant företag

som avses i 1.

6 §

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut motverkar eller kan antas komma att motverka att kre- ditinstitutets rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag eller andra författningar som reglerar institutets verksamhet, får Finansinspektionen besluta att denne vid stämman inte får före- träda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Detsamma gäller, om en sådan innehavare i väsentlig utsträckning har åsido- satt sina skyldigheter i närings- verksamhet eller i andra ekono- miska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslig- het.

Finansinspektionen får besluta att den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat, om innehava- ren

1. motverkar eller kan antas komma att motverka att kreditin- stitutets rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag eller andra författningar som regle- rar institutets verksamhet,

2. i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i när- ingsverksamhet eller i andra eko- nomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslig- het, eller

3. är ett holdingföretag med fi- nansiell verksamhet eller ett blan- dat finansiellt holdingföretag och

Prop. 2005/06:45

71

Finansinspektionens beslut en- ligt 13 kap. 12 § och 15 kap. 18 § andra stycket får inte överklagas. Detsamma gäller inspektionens beslut att överlämna ett ärende till regeringen för prövning.

dess ledning inte uppfyller de krav

Prop. 2005/06:45

som ställs på ledningen i ett så-

 

dant företag enligt 6 kap. 11 § lagen (1994:2004) om kapital- täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepap- persbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:000) om särskild till- syn över finansiella konglomerat.

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller an- delarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalifi- cerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda akti- erna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

17 kap.

1 §2

Finansinspektionens beslut en- ligt 13 kap. 12 § och 15 kap. 18 § andra stycket samt beslut i ären- den som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223) får inte överklagas. Detsamma gäller inspektionens beslut att överlämna ett ärende till regeringen för pröv- ning.

Finansinspektionens beslut som avses i 10 kap. 1 § andra stycket får

överklagas hos regeringen.

 

Andra beslut av Finansinspek-

Andra beslut av Finansinspek-

tionen enligt denna lag får över-

tionen enligt denna lag får över-

klagas hos allmän förvaltnings-

klagas hos allmän förvaltnings-

domstol.

domstol. Detta gäller dock inte

 

beslut i ärenden som avses i 20 §

 

första stycket 5 förvaltningslagen

 

(1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Inspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller

återkallelse skall gälla omedelbart.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

2 Senaste lydelse 2005:932.

72

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2005/06:45

Den 16 december 2002 antog Europaparlamentet och rådet direktivet 2002/87/EG om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rå- dets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (konglomeratdirektivet). Direktivet finns som bilaga 1 till denna proposition.

I en promemoria som utarbetats inom Finansdepartementet har lämnats förslag om hur konglomeratdirektivet bör genomföras i svensk rätt (Finansiella konglomerat, Ds 2005:1). Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr Fi2005/571).

Denna proposition innehåller förslag till hur konglomeratdirektivet bör genomföras i svensk rätt baserad på den nämnda departements- promemorian. I bilaga 4 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser som genomför direktivet i svensk rätt. I bilaga 5 åskådliggörs vissa metoder för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav som är tillåtna enligt direktivet.

Under arbetet med att utarbeta förslagen har genomförandet av konglomeratdirektivet diskuterats i en arbetsgrupp under ledning av den Europeiska kommissionen. Dessutom har överläggningar hållits mellan företrädare för de myndigheter som är ansvariga för genomförandet av direktivet i Danmark, Finland och Norge.

I februari 2004 utsågs en särskild utredare med uppdrag att se över systemen för insättningsgaranti och investerarskydd. Utredningen, som antog namnet Insättningsgarantiutredningen, överlämnade i februari 2005 sitt betänkande, Reformerat system för insättningsgarantin (SOU 2005:16), till regeringen. Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Det har dock uppmärksammats att det finns ett behov av att nu göra en mindre ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti av närmast redaktionell karaktär. En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över Insättningsgarantiutredningens förslag finns i bilaga 6. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2005/1477). En motsvarande ändring som den i lagen om insättningsgaranti behöver dessutom göras i lagen (1999:158) om investerarskydd. Den ändringen har dock inte remissbehandlats.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 6 oktober 2005 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 8.

Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Dessa och eventuella avvikelser från Lagrådets förslag redovisas i första hand i författningskommentaren, men även i avsnitten 8.2, 11.2 och 11.3. Utöver vad som nu angetts har vissa redaktionella ändringar gjorts.

73

Regeringen föreslår i propositionen, till skillnad från lagrådsremissen, Prop. 2005/06:45 också ändringar i lagen om insättningsgaranti och lagen om investerar-

skydd. Dessa ändringar har bedömts vara en fråga av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats i den delen.

74

4

Bakgrund

Prop. 2005/06:45

4.1Allmänt om den finansiella regleringen

Vid sidan av associationsrättslig lagstiftning är många finansiella företag föremål för en omfattande näringsrättslig reglering. Utöver krav på till- stånd och regler om hur rörelsen skall drivas, finns regler som ställer krav på ägares och lednings lämplighet. Finansinspektionen är den myndighet som har ansvar för tillståndsgivning och tillsyn av efterlevna- den av regelverket. De svenska reglerna baseras i stor utsträckning på EG-rätten.

Det huvudsakliga syftet med den näringsrättsliga regleringen är att värna om effektivitet och stabilitet i det finansiella systemet. Ett annat viktigt syfte är att säkerställa ett gott konsumentskydd. Den finansiella sektorn omfattar emellertid många typer av verksamhet, bl.a. bank- och försäkringstjänster samt handel med värdepapper, och de närmare moti- ven för reglering av dessa olika verksamheter skiljer sig åt.

Bankernas centrala funktion som förmedlare av betalningar och kre- ditgivare gör dem till viktiga objekt för reglering och tillsyn. Att värna stabiliteten i betalningssystemet står i fokus för statens roll i förhållande till det finansiella systemet. Stabila banker med en god motståndskraft mot påfrestningar är viktigt för att undvika kriser i det finansiella syste- met och de höga samhällsekonomiska kostnader som följer med sådana kriser. Utöver bankerna är kreditmarknadsföretagen föremål för regler- ing med hänsyn till deras betydelse för kreditförsörjningen och instituten för elektroniska pengar i egenskap av utgivare av betalningsmedlet elek- troniska pengar. Regleringen av banker och kreditmarknadsföretag är till stor del överensstämmande. Regleringen för utgivare av elektroniska pengar är inte lika omfattande och ställer inte lika höga krav som den för banker och kreditmarknadsföretag. Regelverket har emellertid i grunden många inslag som är gemensamma med de regler som gäller för banker och kreditmarknadsföretag.

Den särskilda regleringen av försäkringsbolagen har främst kommit till av konsumentskyddsskäl. Om ett försäkringsbolag inte kan fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna avtal, kan enskilda individer eller företag försättas i en ohållbar ekonomisk situation. De näringsrättsliga regler som omger försäkringsbolag skiljer sig något åt beroende på om bolaget tillhandahåller livförsäkring eller skadeförsäkring. Vissa skillnader finns också beroende på om försäkringsbolaget meddelar försäkringar direkt till slutkunder (direktförsäkringsbolag) eller övertar risker från andra bolags försäkringar (återförsäkringsbolag). Vidare kan försäkringsbolag drivas antingen som försäkringsaktiebolag eller som ömsesidiga försäk- ringsbolag. För dessa olika slag av försäkringsbolag gäller i stort sett samma regler. Understödsföreningar är en särskilt reglerad ekonomisk förening, för inbördes bistånd mellan föreningens medlemmar eller deras anhöriga, som meddelar sjuk-, pensions- eller andra livförsäkringar. För understödsföreningar finns ett regelverk liknande det som gäller för för- säkringsbolag.

Konsumentskyddet är även ett viktigt motiv bakom regleringen av värdepappersbolag. Därtill syftar regleringen till att underlätta för värde-

75

pappersmarknaden att på ett effektivt sätt fylla behovet av kapital och Prop. 2005/06:45 investeringsmöjligheter.

Även för sparandet i investeringsfonder (dvs. värdepappersfonder och specialfonder) är konsumentskyddet det avgörande motivet för regler- ingen av såväl fondbolag, dvs. de bolag som förvaltar fonderna, och själva fonderna.

Ur ett tillsynsperspektiv är de nämnda finansiella företagens samlade riskbild och finansiella ställning av central betydelse oavsett vilket motiv som främst åberopas för den näringsrättsliga särregleringen. Det finns därför särskilda bestämmelser som syftar till att varje företag skall ha tillräckligt med kapital i förhållande till de risker de är exponerade för. Det finns också bestämmelser som syftar till att företagen skall sprida och hantera sina risker på ett lämpligt sätt, samt att de skall ha funge- rande system för detta. Graden av reglering, liksom den teknik som valts för att tillgodose de krav som ställs, skiljer sig mellan de olika typerna av finansiell verksamhet.

För att säkerställa att den finansiella ställningen är betryggande även med beaktande av den ekonomiska situationen i koncernföretag eller när- stående företag finns det, utöver bestämmelser för enskilda företag, be- stämmelser om tillsyn över företagsgrupper. För företagsgrupper i vilka det ingår kreditinstitut eller värdepappersbolag finns det bestämmelser om finansiella företagsgrupper. För försäkringsföretagen finns bestäm- melser om försäkringsgrupper.

I det följande lämnas en mer ingående beskrivning av den individuella tillsynen över de finansiella företagen och av den gruppbaserade tillsyn som utövas.

4.2Tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

4.2.1Allmänt om regleringen av kreditinstitut och värdepappersbolag

Reglerna om tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag har EG- rättslig grund. Regler om tillsyn över kreditinstitut och värdepappers- bolag finns i direktivet 2000/12/EG om rätten att starta och driva verk- samhet i kreditinstitut (kreditinstitutsdirektivet), direktivet 93/22/EEG om investeringstjänster inom värdepappersområdet (investerings- tjänstedirektivet) och direktivet 93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut. Europaparlamentet och rådet antog i april 2004 direktiv 2004/39/EG om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG. Detta direktiv, som skall vara genomfört den 30 april 2006, ersätter investeringstjänstedirektivet.

EG-rättens kapitaltäckningsregler, som utgör en central del av rörelse- reglerna, bygger på den internationella s.k. Basel-överenskommelsen. Baselregelverket har nyligen moderniserats. Det nya Baselregelverket ligger till grund för de genomgripande ändringar som EG-reglerna om kapitaltäckning nu genomgår för att öka riskkänsligheten och effektivi- teten i systemet. Inom EU avses arbetet resultera i att kredit-

76

institutsdirektivet och direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut ändras. Enligt den tidsplan som nu finns skall dessa ändringar vara genomförda i medlemsstaterna senast vid ingången av år 2007. I december 2005 remitterade Finansdepartementet en promemoria om nya kapitaltäckningsregler. Promemorian innehåller förslag till hur de nya kapitaltäckningsreglerna skall införlivas med svensk rätt.

I svensk rätt finns de grundläggande rörelsereglerna för kreditinstitut i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar.

Lagen om bank- och finansieringsrörelse innehåller rambestämmelser om bl.a. soliditet och likviditet, riskhantering samt genomlysning. Soli- ditets- och likviditetsbestämmelser anger att bankers och kreditmark- nadsföretags rörelser skall drivas på ett sådant sätt att deras förmåga att fullgöra sina förpliktelser inte äventyras. Enligt den nya bestämmelsen om riskhantering skall banker och kreditmarknadsföretag identifiera, mäta, styra och ha kontroll över de risker som deras rörelser är förknip- pade med. Bestämmelsen om genomlysning innebär att rörelsen skall organiseras och drivas på ett sådant sätt att institutets ställning kan över- blickas.

Ett institut för elektroniska pengar skall enligt lagen om utgivning av elektroniska pengar se till att en sund utveckling av verksamheten främ- jas.

För värdepappersbolag finns rörelseregler i lagen (1991:981) om vär- depappersrörelse. Den lagen innehåller inte några rambestämmelser om soliditet och likviditet m.m. liknande dem som finns i lagen om bank- och finansieringsrörelse. Värdepappersrörelse skall drivas så att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte äventyras samt i övrigt så att rörelsen kan anses sund.

För fondbolagen gäller enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder att ett fondbolag skall driva sin verksamhet så att allmänhetens förtro- ende för fondmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras samt i övrigt så att verksamheten kan anses sund.

I lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag (kapitaltäckningslagen) finns regler som är gemensamma för banker, kreditmarknadsföretag och värdepap- persbolag. Lagen innehåller dels kapitaltäckningsregler, dvs. bestämmel- ser som säkerställer att instituten har ett tillräckligt stort kapital i förhål- lande till de risker som är förknippade med deras tillgångar och åtagan- den, dels regler om stora exponeringar, dvs. ett slags riskspridningsreg- ler, för de individuella instituten. Lagen innehåller även bestämmelser om finansiella företagsgrupper.

4.2.2Kapitalkrav m.m. för individuella institut

Banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag

Banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag (i detta avsnitt benämnda institut), måste kunna hantera de risker som deras verksamhet är förenad med. Den dominerande risken i dessa institut är den finansi- ella risken, dvs. marknads-, likviditets- och kreditrisker.

Prop. 2005/06:45

77

Ett institut skall då verksamheten påbörjas ha ett visst startkapital. Ett bankaktiebolag måste exempelvis ha ett startkapital som motsvarar minst fem miljoner euro. För värdepappersbolag varierar startkapitalets mini- minivå mellan fem miljoner och 50 000 euro beroende på vilken verk- samhet bolaget skall bedriva.

När verksamheten påbörjats skall institutet dessutom ha en viss minsta kapitalbas. Denna får aldrig understiga vad som vid verksamhetens bör- jan motsvarade institutets startkapital. Kapitalbasen består av primärt och supplementärt kapital. Efter justeringar för vissa poster, bl.a. goodwill, består det primära kapitalet i princip av institutets egna kapital (för sparbanker vissa fonder). Som supplementärt kapital räknas bl.a. vissa förlagslån. Det primära kapitalet skall alltid utgöra minst hälften av kapitalbasen.

För att bestämma kapitalkravet, som styr hur stor kapitalbasen måste vara, utgår man från tillgångar och åtaganden uppdelade med avseende på kreditrisker och marknadsrisker. Med kreditrisk avses risken för att motparten inte kan fullgöra sina förpliktelser gentemot institutet. Som exempel på tillgångar eller åtaganden som är utsatta för kreditrisker kan nämnas krediter, leasingavtal och garantier. Med marknadsrisk avses risken att positioner i finansiella instrument eller råvaror som institutet tagit för att på kort sikt göra vinst skall minska i värde. Dit hör ränte-, aktiekurs-, råvarupris- och valutakursrisker. Kapitalkraven för kreditrisker och marknadsrisker viktas efter olika procentsatser beroende på typ av och relativ storlek på risk.

I kapitaltäckningslagen finns också bestämmelser om begränsning av stora exponeringar, som har till syfte att reducera storleken på den förlust ett institut kan ådra sig i det fall en kund eller grupp av kunder inte kan infria sina lån eller andra åtaganden mot företaget. Enligt kapitaltäckningslagen får värdet av ett instituts exponering mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning inte överstiga 25 pro- cent av kapitalbasen. Om denna kund eller grupp av kunder är institutets moderföretag eller dotterföretag får exponeringen inte överstiga 20 pro- cent av kapitalbasen. Dessutom får inte det sammanlagda värdet av ett instituts stora exponeringar överstiga 800 procent av kapitalbasen. Med stor exponering avses en exponering mot en kund eller en grupp av kun- der med inbördes anknytning som överstiger 10 procent av institutets kapitalbas.

Instituten skall kvartalsvis lämna in kapitaltäckningsrapporter och rapporter om stora exponeringar till Finansinspektionen.

Institut för elektroniska pengar

Enligt lagen om utgivning av elektroniska pengar skall ett institut för elektroniska pengar ha ett startkapital som motsvarar minst en miljon euro när verksamheten inleds. Ett sådant institut skall ha en kapitalbas som med hänsyn till verksamhetens art och omfattning är tillräckligt stor. Kapitalbasen får aldrig understiga startkapitalet och inte heller ett belopp motsvarande två procent av det högsta värdet av utestående elektroniska pengar och det genomsnittliga värdet under de närmaste föregående sex månaderna av utestående elektroniska pengar.

Prop. 2005/06:45

78

För institut för elektroniska pengar gäller inte kapitaltäckningslagens bestämmelser om stora exponeringar. Ett sådant instituts tillgångar får dock endast placeras i tillgångar med låg risk och på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås och så att institutets betalningsberedskap är tillfredsställande.

Fondbolag

Ett fondbolag, dvs. ett bolag som förvaltar investeringsfonder, skall en- ligt lagen om investeringsfonder ha ett startkapital som motsvarar minst 125 000 euro. Kapitalkravet för ett fondbolag bestäms av fondförmögenhetens storlek och bolagets fasta omkostnader. Dessutom skall fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument ha ett kapital för att täcka kreditrisker och marknadsrisker som enligt kapitaltäckningslagen krävs för värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. För ett sådant fondbolag gäller även övriga bestämmelser i kapitaltäckningslagen som gäller för den typen av värdepappersbolag, t.ex. bestämmelserna om stora exponeringar och finansiella företagsgrupper.

4.2.3Gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

Inledning

Som har nämnts i det föregående har det inte ansetts tillräckligt att över- vaka kreditinstitutens och värdepappersbolagens ekonomiska ställning individuellt. Den individuella tillsynen kombineras därför med bestäm- melser om tillsyn över finansiella företagsgrupper och om skyldighet att lämna s.k. samlad information. Dessa bestämmelser finns i 6 och 7 kap. kapitaltäckningslagen samt i Finansinspektionens föreskrifter och all- männa råd (FFFS 2003:10) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Finansiella företagsgrupper

Reglerna om kapitalkrav för kreditrisker och marknadsrisker samt begränsning av stora exponeringar skall även tillämpas på den samlade ekonomiska ställningen för en finansiell företagsgrupp. Institut och det företag som skall upprätta en gruppbaserad redovisning för en finansiell företagsgrupp skall ha betryggande system för bl.a. övervakning och kontroll av marknadsrisker och stora exponeringar inom företagsgruppen. Det finns inga bestämmelser i kapitaltäckningslagen som ålägger institut att rapportera interna transaktioner mellan företagen i en finansiell företagsgrupp.

En finansiell företagsgrupp finns enligt 6 kap. 1 § kapitaltäcknings- lagen, om det i toppen av en företagsgrupp finns en bank, ett kreditmark- nadsföretag eller ett värdepappersbolag (dvs. ett institut) eller ett hol- dingföretag med finansiell verksamhet som har

Prop. 2005/06:45

79

1.dotterföretag som är bank, kreditmarknadsföretag, värdepappers- bolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag eller finansiella institut, eller

2.ägarintresse med begränsat ägaransvar i förhållande till andelen av kapitalet (joint venture) i företag som angetts i 1.

Enligt föreskrifter som Finansinspektionen, med stöd av bemyndi- gande, har meddelat skall bestämmelserna om finansiella företagsgrupper gälla för ett institut eller ett holdingföretag med finansiell verksamhet och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det finns ägarintressen i (1 kap. 2 § 3 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om kapitaltäckning och stora exponeringar).

Enligt 6 kap. 5 § kapitaltäckningslagen skall en separat tillsynsredo- visning (en s.k. gruppbaserad redovisning) tas fram för en finansiell företagsgrupp. I den gruppbaserade redovisningen skall de företag som ingår i gruppen räknas in helt, oavsett moderföretagets ägarandel i före- taget (förvärvsmetoden). Ett företag som det finns ägarintresse i behöver dock bara ingå till proportionell andel om moderföretaget särskilt kan visa att ansvaret är begränsat till andelen av kapitalet (joint venture). Be- dömningen av den gruppbaserade finansiella ställningen görs sedan med hjälp av de principer som används i fråga om enskilda institut på grund- val av de sammanställda räkenskaperna för gruppen. Metoden motsvarar konsolideringsmetoden, som får tillämpas för tillsyn av försäkringsgrup- per om skäl föreligger (se följande avsnitt).

Uppgiftslämnare för en finansiell företagsgrupp är som huvudregel det institut eller holdingföretag med finansiell verksamhet som finns i toppen av den finansiella företagsgruppen (7 kap. 6 § kapitaltäckningslagen). Om moderföretaget för en finansiell företagsgrupp som avses i 6 kap. 2 § kapitaltäckningslagen är ett utländskt holdingföretag med finansiell verk- samhet, skall rapporterna lämnas av det i gruppen ingående institutet un- der Finansinspektionens tillsyn som har den största balansomslutningen (15 kap. 4 § Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om kapi- taltäckning och stora exponeringar).

Samlad information

I fråga om grupper som består av kreditinstitut vars moderföretag är ett s.k. holdingföretag med blandad verksamhet är inte reglerna om finansiella företagsgrupper tillämpliga. I stället skall gruppen lämna sådan information som kan vara av betydelse för tillsynen över de dotterföretag som är institut.

Med ett holdingföretag med blandad verksamhet avses ett svenskt eller utländskt moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag eller institut för elektroniska pengar, motsvarande utländskt företag eller hol- dingföretag med finansiell verksamhet men som har minst ett dotterföre- tag som är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag. Ett holdingföretag med blan- dad verksamhet kan exempelvis vara ett försäkringsföretag.

Vilken information som skall lämnas anges närmare i 13 kap. 5 § Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Prop. 2005/06:45

80

4.3

Tillsyn över försäkringsföretag

Prop. 2005/06:45

4.3.1Allmänt om regleringen av försäkringsbolag

Det grundläggande syftet med regleringen av försäkringsbolag är att skydda försäkringstagarnas intressen. För försäkringsbolag gäller stabi- litetsprincipen som innebär att rörelsen skall drivas med en för rörelsens omfattning och beskaffenhet tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker. Stabi- litetstillsynen över försäkringsbolag omfattar hela verksamheten, men är främst inriktad på att säkerställa att företaget uppfyller solvensreglerna, dvs. reglerna avseende avsättningar, kapitalbas och skuldtäckning samt placeringsreglerna. Finansinspektionen skall även övervaka försäkrings- bolagets metoder för administration och redovisning samt dess interna kontrollsystem.

Merparten av den svenska försäkringsrörelselagstiftningen är baserad på EG-rätten. Den i sammanhanget centrala solvensregleringen finns i rådets första direktiv 73/239/EEG om samordning av lagar och författ- ningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (första skadeförsäkringsdirektivet) samt rådets direktiv 2002/83/EG om livförsäkring (livförsäkringsdirekti- vet). En genomgripande reformering av de gemenskapsrättsliga reglerna på området pågår för närvarande i det s.k. solvens II-projektet. Arbetet syftar bl.a. till att utforma ett system som tar bättre hänsyn till de finansi- ella riskerna i försäkringsbolagets tillgångar då nivån på lämplig kapital- buffert skall bestämmas. Ett nytt direktiv beräknas vara klart tidigast år 2010.

EG:s solvensregler för försäkringsföretag är införlivade med svensk rätt genom försäkringsrörelselagen (1982:713) och föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. Solvensreglerna finns främst i 7 kap. försäkringsrörelselagen och i Finansinspektionens allmänna råd (FFFS 1998:15) om möjligheten för försäkringsbolag att räkna in förlagslån i kapitalbasen.

De svenska solvensreglerna har utretts av Placeringsutredningen (dir. 2000:15 och 2002:138). Utredningen har lämnat delbetänkandet Principer för ett moderniserat solvenssystem för försäkringsbolag (SOU 2003:14) och slutbetänkandet Förslag till ett moderniserat solvenssystem för försäkringsbolag (SOU 2003:84). Betänkandena har remissbehandlats och bereds för närvarande i Finansdepartementet.

4.3.2Solvenskrav m.m.

Försäkringsbolagens huvudsakliga uppgift är att för försäkringstagares räkning ta på sig ett stort antal individuella risker i syfte att minska eller helt eliminera dem. De risker som är speciellt framträdande för försäk- ringsbolagen är försäkringsrisk och finansiell risk. Försäkringsrisken in- nefattar bl.a. risken att antalet skador blir fler och dyrare än beräknat. Inom begreppet finansiell risk ryms bl.a. ränte-, valuta-, likviditets- och kreditrisker.

81

I syfte att se till att försäkringsbolag har ett tillräckligt kapital för att Prop. 2005/06:45 hantera de risker som försäkringsrörelsen är förenad med finns det, som

nämnts ovan, särskilda solvensregler i 7 kap. försäkringsrörelselagen. Utgångspunkten för all försäkring är att det skall göras en värdering av

den risk som försäkringsbolaget tar över från försäkringstagaren. Värde- ringen av försäkringsåtagandet är därför central för solvenssystemets uppbyggnad. För försäkringsbolagets åtaganden skall bolaget göra av- sättningar, benämnda försäkringstekniska avsättningar. Dessa skall inte förväxlas med vanliga skulder eftersom de grundas på en värdering av osäkra åtaganden och kan komma att förändras över tiden.

De försäkringstekniska avsättningarna skall motsvaras av tillgångar som måste uppfylla vissa krav. Dessa tillgångar benämns skuldtäckningstillgångar. Skuldtäckningstillgångar skall placeras på ett sådant sätt att de motsvarar försäkringsbolagets åtaganden (matchning), att lämplig riskspridning uppnås (diversifiering) samt så att bolagets betalningsberedskap är tillfredsställande (likviditet). Skuldtäcknings- tillgångar får placeras i vissa tillgångsslag, bl.a. aktier, obligationer och andra skuldförbindelser, fastigheter, bankmedel etc. Det finns också begränsningar för hur stor andel av dessa tillgångar som får placeras i ett visst tillgångsslag. Dessa tillgångslimiter kombineras med bestämmelser om hur stor del av skuldtäckningstillgångarna som får härröra från samma utgivare (enhandsengagemang).

De tillgångar som inte används för att täcka de försäkringstekniska av- sättningarna brukar benämnas fria tillgångar och omfattas inte av de nu beskrivna placeringsreglerna.

Utöver detta finns det regler som syftar till att bolaget skall ha ett buf- fertkapital om utfallet av försäkringsrörelsen blir sämre än väntat. Buf- fertkapitalet, benämnt kapitalbas, motsvaras till största delen av poster inom det egna kapitalet och skall också vara sammansatt på ett särskilt sätt. Kapitalbasen skall vara minst lika stor som den s.k. solvensmargi- nalen (jfr kapitalkravet för institut).

Solvensmarginalens storlek bestäms på olika sätt för livförsäkringsbolag och skadeförsäkringsbolag. Solvensmarginalens storlek i livförsäkringsföretag bestäms i stora drag som en viss andel av de försäkringstekniska avsättningarna. I skadeförsäkringsbolag bestäms solvensmarginalen i proportion till premieindex och skadeindex. Solvensmarginalen skall dock aldrig underskrida en viss minsta nivå kallad garantibelopp. För livförsäkringsbolag är denna summa minst tre miljoner euro. För skadeförsäkringsbolag är det lägsta beloppet två miljoner euro men kan ökas beroende på i vilken försäkringsklass företaget bedriver sin verksamhet. I båda dessa fall finns det möjlighet att bestämma garantibeloppet till ett lägre belopp under en övergångsperiod eller om det finns särskilda skäl. Svenska försäkringsbolag skall varje år lämna in solvensdeklaration till Finansinspektionen (se Finans- inspektionens föreskrifter FFFS [2004:13] om svenska försäkringsbolags skyldighet att lämna solvensdeklaration).

82

4.3.3

Tillsyn över försäkringsgrupper

Prop. 2005/06:45

Att ett försäkringsbolag har en tillräcklig kapitalbas övervakas inte bara på individuell nivå utan även på gruppnivå. Regler om tillsyn över för- säkringsgrupper finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (försäkringsgruppsdirektivet). Direktivet genomfördes i svensk rätt efter förslag i prop. 1999/2000:99 Gruppbaserade försäkringsrörelseregler och bestämmelserna är bl.a. införda i 7 a kap. försäkringsrörelselagen (se även 26 a–26 h §§ lagen [1972:262] om understödsföreningar). Vissa be- stämmelser finns också i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2002:4) om gruppbaserad kapitalbas och solvensmarginal för försäkringsföretag och understödsföreningar som ingår i en grupp samt i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2002:10) om rapportering av väsentliga affärshändelser och avtal inom en försäkrings- grupp.

Enligt försäkringsrörelselagen finns en försäkringsgrupp i tre olika fall, nämligen om ett försäkringsbolag

1.har ett dotter- eller intresseföretag som är försäkringsföretag,

2.har ett moderföretag som är ett försäkringsholdingföretag, ett utländskt återförsäkringsföretag eller ett annat försäkringsföretag hemmahörande utanför EES, eller

3.har ett moderföretag som är ett annat företag än som avses i 1 och 2. När det finns en försäkringsgrupp omfattar den även andra företag som

försäkringsbolaget är närstående till, bl.a. andra dotter- och intresseföre- tag än de som är försäkringsföretag.

De krav som ställs på en försäkringsgrupp varierar beroende på vilken slags försäkringsgrupp det rör sig om. Endast en sådan försäkringsgrupp som avses i punkten 1 ovan skall uppfylla ett gruppbaserat kapitalkrav. Förenklat uttryckt innebär det att den gruppbaserade kapitalbasen skall uppgå till en nivå som är tillräcklig med hänsyn till andra företag i före- tagsgruppen (gruppbaserad solvensmarginal). När den gruppbaserade kapitalbasen och solvensmarginalen bestäms tillämpas bestämmelserna i 7 kap. försäkringsrörelselagen om kapitalbas och solvensmarginal, dvs. samma bestämmelser som gäller för den individuella tillsynen.

För sådana försäkringsbolag som ingår i försäkringsgrupper som avses i punkterna 1 och 2 ovan skall det göras en beräkning av den gruppbase- rade kapitalbasen och solvensmarginalen för att bestämma den ekono- miska ställningen med hänsyn till andra företag i företagsgruppen. Syftet med reglerna är att undvika att samma tillgångar täcker kapitalkravet i flera företag, (s.k. double-gearing). Den gruppbaserade kapitalbasen justeras för sådana poster som kan ingå i fler än ett företags kapitalbas samt belopp som härrör från inbördes finansiering i gruppen. Det är fråga om poster som får ingå i kapitalbasen, men som skapas i balansräkningen utan att nytt kapital tillförs utifrån, exempelvis eviga förlagslån.

Försäkringsgruppsdirektivet anger tre alternativa metoder för beräk- ning av kapitalbasen och kapitalkraven; sammanläggnings- och avräk- ningsmetoden, kravavräkningsmetoden samt en metod baserad på sam- manställd redovisning (konsolideringsmetoden). Då reglerna genomför- des i svensk rätt fastställdes det att den gruppbaserade ekonomiska ställ- ningen i första hand skall beräknas med hjälp av sammanläggnings- och

83

avräkningsmetoden. Om det finns skäl får dock konsolideringsmetoden Prop. 2005/06:45 användas.

Oavsett vilken typ av försäkringsgrupp det handlar om skall ett försäk- ringsbolag ha god kontroll över affärshändelser och andra avtal (interna transaktioner) med andra företag i försäkringsgruppen eller med en fysisk person som har ett kvalificerat innehav i eller en nära förbindelse med försäkringsbolaget eller ett annat företag inom försäkringsgruppen. För- säkringsbolaget skall inte bara ha kontroll över affärsförbindelserna och avtalen som sådana utan även över hur de påverkar dess ekonomiska ställning.

Försäkringsbolaget skall upprätta och till Finansinspektionen ge in en gruppbaserad redovisning. Den gruppbaserade redovisningen skall inne- hålla en sammanställning av väsentliga affärshändelser och avtal. Om försäkringsgruppen skall göra en beräkning av den gruppbaserade kapi- talbasen och solvensmarginalen, skall den gruppbaserade redovisningen också innehålla en sådan beräkning.

På gruppnivå finns det dock inte någon skyldighet att beräkna eller rapportera storleken på exponeringar mot vissa tillgångsslag eller perso- ner.

Försäkringsgruppsdirektivet genomfördes på motsvarande sätt för un- derstödsföreningar genom ändringar i lagen om understödsföreningar. Eftersom en understödsförening på grund av sin särskilda kooperativa natur knappast kan vara dotterföretag regleras dock där bara fallet när understödsföreningen är moderföretag. Även om en gruppbaserad ställ- ning i förekommande fall ska beräknas och rapporteras, finns inget sådant gruppbaserat kapitalkrav som för försäkringsbolagen. Detta hänger samman med att det saknas direkta kapitalkravsregler för enskilda understödsföreningar. Sådana understödsföreningar som meddelar tjänstepension skall dock underkastas ett kapitalkrav på såväl företags- nivå som gruppnivå.

4.4Tillsyn över blandade finansiella koncerner

Som framgår av ovanstående redogörelse är det nuvarande regelverket som rör tillsyn över finansiella företag och grupper i allt väsentligt uppdelat på regler som rör kreditinstitut och värdepappersbolag å ena sidan och å andra sidan försäkringsbolag. Trots denna formella uppdelning fokuserar den tillsyn som Finansinspektionen utövar i praktiken i stor utsträckning på den övergripande nivån av en finansiell koncern oavsett vilka företag som ingår i koncernen. Finansinspektionen har exempelvis särskilda koncernansvariga tillsynstjänstemän, vars uppgift är att ansvara för tillsynen och bedöma riskerna i de finansiella koncernerna. Skälet för detta är att riskerna i ett enskilt företag mycket väl kan påverka risksituationen i andra företag i samma koncern. Vidare så är det lättare att bedöma strategier, ledning, styrning, intern kontroll m.m. genom en helhetssyn, där den rent juridiska strukturen på företagen i gruppen får underordnad betydelse. De rapporteringskrav som ställs på finansiella företag och grupper med utgångspunkt i rörelselagstiftningen möjliggör i stor utsträckning en sådan övergripande tillsyn över den

84

finansiella koncernen som helhet. De regler om finansiella konglomerat Prop. 2005/06:45 som behandlas i denna proposition, bör betraktas mot denna bakgrund.

85

5 Konglomeratdirektivet

Bakgrund

Som har nämnts i det föregående finns det i gällande rätt bestämmelser om tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag som ingår i finansi- ella företagsgrupper och om försäkringsföretag som ingår i försäkrings- grupper. Före antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinsti- tut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglo- merat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparla- mentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (konglomerat- direktivet) fanns det däremot inte någon heltäckande reglering på EG- nivå för tillsynen av företagsgrupper som innehåller båda företagskate- gorierna – kreditinstitut eller värdepappersbolag och försäkringsföretag. Konglomeratdirektivet kompletterar reglerna om tillsyn över försäkrings- grupper och finansiella företagsgrupper.

Tillkomsten av konglomeratdirektivet skall ses mot bakgrund av att det under senare år har växt fram allt fler företagsgrupper som innehåller företag både från bank- eller värdepapperssektorn och försäkrings- sektorn. Om ett företag i en sådan grupp skulle få finansiella problem, kan det påverka inte bara det företaget eller andra företag inom samma sektor utan även sprida sig till företag inom andra sektorer. Syftet med direktivet är därför att utveckla lämpliga tillsynsformer för sådana företagsgrupper. Detta skall kunna bidra till bättre stabilitet på den europeiska finansmarknaden och till att det införs gemensamma normer för tillsynen över finansiella konglomerat i Europa. Eftersom direktivet är ett minimidirektiv, får dock på nationell nivå införas strängare regler än de som föreskrivs i direktivet. Följaktligen kan de nationella regelverken komma att se olika ut.

I ett finansiellt konglomerat kan det finnas företag i olika medlems- stater. För att tillgodose de intressen som tillsynsmyndigheterna i de olika länderna kan ha finns i direktivet en typ av bestämmelser som hit- tills varit sällsynta i svensk rätt. Som exempel kan nämnas att vissa be- slut bara får fattas om de berörda tillsynsmyndigheterna i de olika med- lemsstaterna är överens om det. Andra beslut förutsätter att en myndighet hör de andra myndigheterna, och i vissa fall med det finansiella konglomeratet, innan den bestämmer vilken lösning som skall väljas för ett visst finansiellt konglomerat. De enskilda besluten kan alltså anpassas till det finansiella konglomeratets struktur, riskbild etc.

Utöver de nya bestämmelserna om finansiella konglomerat innehåller konglomeratdirektivet ett stort antal följdändringar i andra direktiv. I det följande beskrivs dock endast översiktligt den nya regleringen av finansi- ella konglomerat.

Vad är ett finansiellt konglomerat?

Definitionen av ett finansiellt konglomerat innehåller ett antal kriterier. Ett finansiellt konglomerat skall för det första innehålla minst ett s.k. reglerat företag som auktoriserats inom EES. Ett reglerat företag är ett

Prop. 2005/06:45

86

företag som driver verksamhet som fordrar tillstånd, t.ex. ett kreditinsti- tut, värdepappersföretag eller försäkringsföretag.

Vidare skall det reglerade företaget inom gruppen antingen

vara moderföretag till ett annat företag som tillhör den finansiella sektorn (dvs. ett företag som driver viss finansiell verksamhet oavsett om verksamheten fordrar tillstånd eller inte),

ha ägarintresse i ett annat företag inom den finansiella sektorn,

ha gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag inom den finansiella sektorn, eller

vara dotterföretag till ett annat företag. Då krävs också att gruppens verksamhet drivs huvudsakligen inom den finansiella sektorn.

Till detta kommer att minst ett av företagen i gruppen skall tillhöra för- säkringssektorn och minst ett tillhöra bank- eller värdepapperssektorn. Dessutom skall verksamheten inom försäkringssektorn och inom bank- och värdepapperssektorn vara betydande.

Direktivet innehåller olika bestämmelser som närmare definierar vad som avses med att ”verksamheten drivs huvudsakligen inom den finansi- ella sektorn” och att verksamheten inom försäkringssektorn eller bank- och värdepapperssektorn är ”betydande”. Direktivet anger emellertid också att de inblandande tillsynsmyndigheterna skall kunna komma överens om att frångå dessa förutsättningar i vissa fall.

I direktivets tillämpningsområde inkluderas även svenska fondbolag och deras utländska motsvarigheter. För dessa företag lämnas det emel- lertid ett visst utrymme att bestämma hur de skall behandlas vid tillsynen över finansiella företagsgrupper, försäkringsgrupper och finansiella kon- glomerat.

En enda samordnare

Avsikten är att den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat skall utövas av en enda tillsynsmyndighet. Det betyder dock inte att den myndigheten skall ha individuell tillsyn över de företag som ingår i det finansiella konglomeratet. Den myndighet som ansvarar för tillsynen över konglomeratet kallas i direktivet för samordnare. Om det i ett finansiellt konglomerat finns en eller flera undergrupper som också är finansiella konglomerat, skall inte någon konglomerattillsyn utövas över dessa grupper.

Om alla företag i ett finansiellt konglomerat hör hemma i samma medlemsstat, är det tillsynsmyndigheten i det landet som är ansvarig för tillsynen även över det finansiella konglomeratet.

I de fall ett finansiellt konglomerat driver verksamhet i två eller flera medlemsstater, innehåller direktivet kriterier för att utse en enda samord- nare bland de berörda medlemsstaternas tillsynsmyndigheter (behöriga myndigheter). Något förenklat uttryckt innebär dessa kriterier att sam- ordnaren kommer att vara den myndighet som har tillsyn över det mest betydelsefulla reglerade företaget, antingen beroende på dess placering i toppen av konglomeratet eller beroende på dess storlek. Tillsynsmyndig- heterna får dock komma överens om att frångå dessa kriterier och utse en annan samordnare.

Samordnaren skall ansvara för insamling och spridning av uppgifter från berörda företag inom det finansiella konglomeratet samt övervak-

Prop. 2005/06:45

87

ning och bedömning av konglomeratets finansiella ställning. Samordna- ren skall också planera och samordna tillsynen i samarbete med berörda behöriga myndigheter. För detta ändamål innehåller direktivet bestäm- melser bl.a. om tillgång till och utbyte av uppgifter mellan såväl behöriga myndigheter som mellan dessa myndigheter och företagen inom ett finansiellt konglomerat.

I fråga om finansiella konglomerat som leds av ett moderföretag i tredje land, skall den behöriga myndighet som skulle ha varit samordnare om ovannämnda principer varit tillämpliga, kontrollera om företagen i konglomeratet är föremål för tillsyn likvärdig den som föreskrivs i direk- tivet. Om tillsynen inte bedöms likvärdig, skall myndigheten i fråga tillämpa direktivets bestämmelser analogt eller välja andra metoder för att se till att tillsynen blir lämplig. Myndigheten kan i detta fall särskilt kräva att det för tillsynsändamål inrättas ett blandat finansiellt holding- företag med huvudkontor inom EU.

Tillsynen över kapitalbas, riskkoncentrationer och interna transaktioner

Tillsynen över ett finansiellt konglomerat skall omfatta en kontroll av konglomeratets finansiella ställning. I denna ingår tillsyn av att det finan- siella konglomeratet uppfyller ett visst kapitalkrav (i direktivet kallat solvenskrav), liksom tillsyn av riskkoncentrationer i gruppen och trans- aktioner inom det finansiella konglomeratet (i det följande benämnda interna transaktioner).

I likhet med vad som gäller för vissa försäkringsgrupper och för finan- siella företagsgrupper, skall kapitalbasen på konglomeratnivå motsvara ett visst kapitalkrav. De reglerade företagen i konglomeratet skall även ha en lämplig kapitaltäckningsstrategi.

Kapitalkravet skall beräknas åtminstone en gång per år och i samband med detta rapporteras till samordnaren. För att beräkna kapitalkravet på konglomeratnivå anger direktivet tre alternativa metoder, samt en fjärde som innebär en blandning mellan de övriga tre (se direktivets bilaga I). Dessa metoder bygger i sin tur på de sektorsspecifika bestämmelserna i kreditinstitutsdirektivet (2000/12/EG), direktivet om kapitalkrav för kreditinstitut och värdepappersföretag (93/6/EG) och försäkringsgrupps- direktivet (98/78/EG).

Direktivets bestämmelser om riskkoncentration tar sikte på expone- ringar med förlustpotential som är stora nog att äventyra den finansiella ställningen i de reglerade företagen. Det kan exempelvis vara exponeringar mot kreditrisker, investeringsrisker, försäkringsrisker eller marknadsrisker.

De stora exponeringar som rapporteras för finansiella företagsgrupper är ett slags riskkoncentration som faller under konglomeratdirektivets definition. Definitionen av riskkoncentrationer är dock vid och omfattar även andra riskkoncentrationer.

Rapportering av konglomeratets betydande riskkoncentration skall ske minst en gång per år till samordnaren. Det är samordnaren som, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter identifierar den typ av risker som skall rapporteras. Samordnaren skall också, efter samråd med de berörda tillsynsmyndigheterna och det finansiella konglomeratet, be- stämma vilka riskkoncentrationer som skall anses som betydande. Några

Prop. 2005/06:45

88

kvantitativa gränser för riskkoncentration liknande dem om stora expone- ringar för finansiella företagsgrupper finns inte i direktivet. Medlemssta- terna får dock fastställa kvantitativa gränser för riskkoncentration eller tillåta sina behöriga myndigheter att fastställa sådana gränser eller vidta andra lämpliga åtgärder för att uppfylla målen för extra tillsyn över risk- koncentration på nivån finansiellt konglomerat.

Med interna transaktioner avses alla transaktioner genom vilka regle- rade företag inom ett finansiellt konglomerat direkt eller indirekt anlitar andra företag inom samma grupp eller en fysisk eller juridisk person som har ”nära förbindelser” med företagen i den gruppen för att uppfylla en skyldighet, oavsett om den är avtalsenlig eller inte och om den sker mot betalning eller inte.

I likhet med bestämmelserna om riskkoncentration, är bestämmelserna om tillsyn över interna transaktioner begränsade till att endast gälla årlig rapportering av betydande transaktioner till samordnaren. Här är det dock fråga om att redovisa transaktionerna för vart och ett av de reglerade företag som ingår i konglomeratet. Samordnaren skall, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och det finansiella konglomeratet, identifiera de transaktioner som ett visst finansiellt konglomerat skall rapportera. Samordnaren skall vidare, efter samråd med de berörda till- synsmyndigheterna, och det finansiella konglomeratet bestämma vilka transaktioner som skall anses som betydande eftersom det är dessa som skall rapporteras. Om några gränsvärden inte fastställts, skall en transaktion åtminstone anses betydande om beloppet överstiger fem procent av det totala kapitalkravet på konglomeratnivå.

Medlemsstaterna får vidare tillåta sina behöriga myndigheter att fast- ställa kvantitativa gränser eller kvalitativa krav på interna transaktioner. Medlemsstaterna får också tillåta sina behöriga myndigheter att tillämpa befintliga särregler på transaktioner inom det finansiella konglomeratet.

Metoder för riskhantering och rutiner för intern kontroll

Direktivet ställer också krav på att de reglerade företagen i ett finansiellt konglomerat skall ha metoder för riskhantering och rutiner för intern kontroll, inklusive sunda rapporterings- och redovisningsförfaranden. Av direktivet framgår vidare vilka krav som måste vara uppfyllda för att metoderna och rutinerna skall vara tillräckliga. Alla de företag som om- fattas av extra tillsyn på konglomeratnivå skall dessutom ha tillräckliga rutiner för intern kontroll för att ta fram den information som kan vara av betydelse för tillsynen.

Ledningen i ett blandat finansiellt holdingföretag skall vara lämplig

Ett blandat finansiellt holdingföretag är ett moderföretag som inte är ett reglerat företag, dvs. inte ett kreditinstitut, värdepappersföretag eller för- säkringsföretag. När det i toppen av ett finansiellt konglomerat finns ett sådant företag skall medlemsstaterna kräva att de personer som faktiskt leder verksamheten i företaget har ett tillräckligt gott anseende och till- räcklig erfarenhet för att kunna fullgöra sina åligganden.

Prop. 2005/06:45

89

De krav som ställs på ledningen i holdingföretaget är desamma som de Prop. 2005/06:45 som ställs på ledningen i ett kreditinstitut, ett försäkringsföretag eller ett

annat reglerat företag.

Sanktioner

Om de reglerade företagen i ett finansiellt konglomerat inte uppfyller direktivets krav eller om företagens finansiella ställning ändå kan vara hotade, skall åtgärder kunna vidtas mot reglerade företag och blandade finansiella holdingföretag inom konglomeratet.

När det finns anledning att ingripa mot ett reglerat företag är det den tillsynsmyndighet som är ansvarig för tillsynen som gör det.

När det finns anledning att ingripa mot ett blandat finansiellt holding- företag är det samordnaren som gör det.

Ikraftträdande

Enligt konglomeratdirektivet skall bestämmelserna direktivet vara genomförda i medlemsstaternas lagstiftning senast den 11 augusti 2004, och gälla för tillsynen över räkenskaper för räkenskapsår som inleds den 1 januari 2005 eller under det kalenderåret.

90

6

Genomförande av konglomeratdirektivet

Prop. 2005/06:45

6.1Hur bör konglomeratdirektivet genomföras?

Regeringens förslag: Konglomeratdirektivets bestämmelser om fi- nansiella konglomerat skall bl.a. tas in i en ny lag, lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Dessutom skall de ändringar som genom konglomeratdirektivet görs i tidigare antagna direktiv – i den utsträckning det behövs – genomföras genom ändringar i befintlig lag- stiftning. Bestämmelserna i den nya lagen skall kompletteras med föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som re- geringen bestämmer.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Bank- föreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Fondbolagens Förening anser att kommande föreskrifter som ges ut med stöd av lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat bör ta hänsyn till att den befintliga svenska tillsynen över finansiella företagsgrupper i allt väsentligt redan täcker den föreslagna tillsynen över finansiella konglomerat.

Skälen för regeringens förslag: Hittills har det inte i EG-rätten eller i svensk rätt funnits några särskilda bestämmelser om finansiella konglomerat eller tillsyn över sådana konglomerat. Genom konglomerat- direktivet har sådana bestämmelser emellertid beslutats på EU-nivå. Dessa bestämmelser skall nu genomföras i svensk rätt. Eftersom kon- glomeratdirektivet innehåller bestämmelser som rör flera sektorer, dvs. bank (kredit), värdepapper och försäkring, synes det lämpligt att de nya bestämmelserna om finansiella konglomerat tas in i en ny lag om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Konglomeratdirektivet innehåller också ett stort antal ändringar i tidi- gare antagna direktiv, bl.a. kreditinstitutsdirektivet (2000/12/EG) och försäkringsgruppsdirektivet (98/78/EG). Dessa direktiv är redan genom- förda i svensk rätt. De ändringar konglomeratdirektivet innehåller och som kräver lagändringar genomförs lämpligen genom ändringar eller tillägg i de med anledning av dessa direktiv införda svenska bestämmel- serna.

Konglomeratdirektivet är komplext. Det har visat sig, såväl vid arbetet med det nationella genomförandet som vid diskussioner som ägt rum mellan EU:s medlemsstater, att flera av artiklarna i direktivet ger ut- rymme för olika tolkningar. Till detta kommer att många av direktivets artiklar förutsätter att berörda tillsynsmyndigheter är överens om att välja en viss lösning eller att den tillsynsmyndighet som är samordnare inhämtar synpunkter från andra tillsynsmyndigheter eller från företagen i konglomeratet innan den slutligen bestämmer sig för en lösning. Den nya lagen bör utformas på ett sådant sätt att bestämmelserna inte hindrar Finansinspektionen från att delta i detta nödvändiga samarbete.

Genomförandet av direktivet förutsätter att det i det svenska regel- verket förs in en hel del bestämmelser av teknisk och detaljerad art som inte bör tas in lag. Således bör den nya lagen få karaktär av ramlagstift-

91

ning som kompletteras med föreskrifter som meddelas av regeringen Prop. 2005/06:45 eller den myndighet som regeringen bestämmer.

6.2Bör de svenska bestämmelserna vara strängare än direktivets?

Regeringens bedömning: Utgångspunkten bör vara att inte införa strängare bestämmelser än de som konglomeratdirektivet innehåller. Om direktivet inte behandlar en viss fråga, kan det dock finnas anled- ning att införa kompletterande bestämmelser. Om den svenska regleringen av närliggande områden redan är strängare än EG-rätten, kan det också finnas anledning att införa liknande regler för finansiella konglomerat.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be- dömning.

Remissinstanserna: Finansinspektionen, Sveriges Försäkringsför- bund, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och

Fondbolagens Förening anser att den svenska regleringen av finansiella konglomerat inte skall vara strängare än den som krävs enligt EU- direktivet.

Skälen för regeringens bedömning: Konglomeratdirektivet är ett s.k. minimidirektiv, dvs. medlemsstaterna får om de så önskar införa strängare regler än de regler som finns i direktivet (se skäl 16 i ingres- sen). Utgångspunkten bör dock, som flera remissinstanser anför, vara att Sverige skall avstå från att gå längre än vad direktivet föreskriver. Därigenom bedöms förutsättningarna öka för att de svenska reglerna i stor utsträckning kommer att vara desamma som i andra medlemsstater. Det torde också underlätta tillsynen över gränsöverskridande finansiella konglomerat och det samarbete mellan tillsynsmyndigheterna som blir nödvändigt med anledning av direktivet. Likartade regler torde dessutom öka förutsebarheten för de företag som omfattas av direktivets bestämmelser, eftersom dessa inte alltid med säkerhet kommer att kunna räkna ut vilken medlemsstats tillsynsmyndighet som kommer att vara samordnare och vars nationella lagstiftning därmed i stor utsträckning kommer att vara styrande för det finansiella konglomeratet.

Det kan dock finnas anledning att komplettera direktivets reglering i vissa avseenden. En sådan situation kan vara att direktivet inte uttöm- mande reglerar en viss fråga eller lämnar frågan öppen för medlemssta- terna att bestämma om. Det kan då finnas anledning att införa utfyllande bestämmelser.

Det kan vidare finnas skäl att införa strängare regler än direktivets om det för finansiella företagsgrupper eller för försäkringsgrupper redan gäller mer långtgående bestämmelser i svensk rätt än de som nu föreslås för finansiella konglomerat.

Hur direktivet skall genomföras och i vilka avseenden det finns anled- ning att i det svenska regelverket gå utöver vad direktivet stadgar kom- mer att behandlas i följande avsnitt.

92

7

Centrala definitioner

Prop. 2005/06:45

I artikel 2 i konglomeratdirektiv finns definitioner av de olika begrepp som används i direktivet. I detta avsnitt övervägs om och i så fall hur dessa definitioner bör genomföras i svensk rätt.

7.1Definition av olika typer av finansiella företag, m.m.

Regeringens förslag: I den nya lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat tas in definitioner av begreppen kreditinstitut, värdepappersbolag, institut, finansiellt institut, anknutet företag, försäkringsföretag, utländska återförsäkringsföretag, fondbolag, reglerat företag, sektorsbestämmelser, finansiell sektor, blandat finansiellt holdingföretag och försäkringsholdingföretag.

(Ytterligare definitioner behandlas i avsnitten 7.2, 8 och 11.2).

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svea hovrätt, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och FAR anser att det bör undvikas att samma begrepp ges olika innebörd i flera olika lagar. Svenska Bankföreningen,

Svenska Fondhandlareföreningen och Fondbolagens Förening anser att svenska återförsäkringsföretag inte bör betraktas som reglerade företag i den nya lagens mening.

Skälen för regeringens förslag: Definitionen av ett finansiellt konglomerat (se avsnitt 8.1) förutsätter att det i ett finansiellt konglome- rat ingår åtminstone ett företag som tillhör försäkringssektorn och ett företag som tillhör bank- och värdepapperssektorn. Detta gör att kon- glomeratdirektivets definitioner av kreditinstitut, försäkringsföretag, vär- depappersföretag och fondbolag är av intresse.

En annan central definition är ”finansiell sektor” som avser vissa före- tag som driver finansiell verksamhet. Definitionen omfattar de reglerade företag under tillsyn som nämns i det föregående men även vissa inte tillståndspliktiga företag som tillhör försäkringssektorn, banksektorn eller värdepapperssektorn. Definitionen av finansiell sektor är av betydelse bl.a. för att avgränsa vilka företag som skall ingå i en grupp för att grup- pen skall vara ett finansiellt konglomerat.

Som Svea hovrätt, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och FAR anför bör de begrepp som används i den nya lagen ges samma innebörd som i andra författningar. Denna princip kan dock av olika skäl inte alltid följas. Det är inte heller möjligt att helt ansluta sig till definitionerna i konglomeratdirektivet. Ett skäl för detta är att de svenska definitionerna i gällande rätt i vissa fall skiljer sig från EG- rätten. Ett annat skäl är att konglomeratdirektivets definitioner omfattar även utländska företag medan regleringen i svensk rätt bör ha de svenska företagen som utgångspunkt. I det följande anges dock vilka överväganden som lett fram till de valda definitionerna.

Ytterligare definitioner behandlas i avsnitten 7.2, 8 och 11.2.

93

Kreditinstitut

Prop. 2005/06:45

Enligt artikel 2.1 i konglomeratdirektivet avses med kreditinstitut ett företag enligt artikel 1.1 andra stycket i kreditinstitutsdirektivet (2000/12/EG).

Enligt artikel 1.1 första stycket i kreditinstitutsdirektivet är ett kreditin- stitut

a)ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot in- sättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning, eller

b)ett institut för elektroniska pengar i enlighet med Europaparlamen- tets och rådets direktiv 2000/46/EG om rätten att starta och driva affärs- verksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet.

Enligt artikel 1.1 andra stycket skall vid tillämpningen av tillsyn på gruppnivå dels kreditinstitut enligt ovan, dels privata eller offentliga företag som omfattas av definitionen ovan och som är auktoriserade i ett tredje land betraktas som kreditinstitut.

I 1 kap. 1 § första stycket 4 lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag (kapitaltäck- ningslagen) definieras ett kreditinstitut som ”bank, kreditmarknadsföre- tag och Svenska skeppshypotekskassan” (prop. 1994/95:50 s. 244). Ban- ker och kreditmarknadsföretag bör omfattas av kreditinstitutsdefinitionen

ilagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Förutom dessa företagstyper bör institut för elektroniska pengar omfattas av kreditinsti- tutsdefinitionen. Svenska skeppshypotekskassan omfattas dock inte av bestämmelserna i kreditinstitutsdirektivet (se artikel 2) och bedöms sakna relevans för konglomerattillsynen. Vi anser därför att Svenska skeppshypotekskassan inte bör tas med i en definition av kreditinstitut i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Att Svenska skeppshypotekskassan ingår i motsvarande definition i kapital- täckningslagen ger inte anledning till annan bedömning.

I lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse finns en defini- tion av bankrörelse som skiljer sig från definitionen av kreditinstitut i kreditinstitutsdirektivet. Med bankrörelse avses i nämnda lag ”rörelse i vilken det ingår betalningsförmedling via generella betalsystem och mottagande av medel som efter uppsägning är tillgängliga för fordrings- ägaren inom högst 30 dagar”. Av detta följer att en bank i svensk rätt inte nödvändigtvis behöver vara ett kreditinstitut i EG-rättslig mening. Även om definitionen av banker enligt svensk rätt inte överensstämmer med definitionen av kreditinstitut i EG-rätten, bör samtliga banker omfattas av regleringen av finansiella konglomerat. Ett skäl för detta är bankers bety- delse för stabiliteten i det finansiella systemet.

Av konglomeratdirektivet framgår att även företag som auktoriserats i ett annat land inom EU eller i tredje land skall betraktas som ett kredit- institut, om det faller under kreditinstitutsdefinitionen. Här bör dock väljas en lagteknisk lösning som liknar den i kapitaltäckningslagen. Det innebär att de utländska företagen inte direkt nämns i definitionen av kreditinstitut. När såväl svenska som utländska företag avses används i stället uttrycket ”ett kreditinstitut eller ett motsvarande utländskt företag”. Med motsvarande utländskt företag avses då sådana utländska

94

företag som omfattas av kreditinstitutsdefinitionen i konglo- meratdirektivet.

Av vad som nu sagts följer att ett kreditinstitut i den nya lagen bör de- finieras som en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse och ett institut för elektroniska pengar enligt lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar.

Försäkringsföretag

Enligt artikel 2.2 i konglomeratdirektivet skall försäkringsföretag defini- eras enligt de grundläggande försäkringsdirektiven, dvs. som ett företag som har fått officiell auktorisation enligt artikel 6 i första skadeförsäk- ringsdirektivet (73/239/EEG) eller första livförsäkringsdirektivet (79/267/EEG) (numera artikel 4 i livförsäkringsdirektivet, 2002/83/EG). Även försäkringsföretag i tredje land, dvs. ett företag som, om det hade sitt säte i EU, skulle behöva auktorisation enligt nämnda artiklar, faller in under definitionen i artikel 2.2.

Av direktivet följer att de svenska bestämmelserna måste göras tillämpliga på flertalet försäkringsbolag som driver direktförsäkrings- rörelse.

Enligt försäkringsrörelselagen (1982:713) följer återförsäkrings- bolagen i stort sett samma regler som direktförsäkringsbolag. Återförsäkringsföretagen omfattas emellertid inte av den EG-rättsliga reglering som gäller för försäkringsföretag. EG-rätten ställer alltså för närvarande inte något krav på att återförsäkringsföretagen skall stå under tillsyn eller uppfylla kapitalkrav. Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Fondbolagens Förening har mot denna bakgrund framfört att svenska återförsäkringsföretag inte bör omfattas av definitionen av försäkringsföretag.

Om ett återförsäkringsföretag inte kan fullgöra sina åtaganden kan det emellertid få allvarliga konsekvenser för direktförsäkringsföretagen och i förlängningen också för försäkringstagarna. Vi anser därför att det är rimligt att de svenska återförsäkringsbolagen behandlas på samma sätt som direktförsäkringsbolagen vid tillämpningen av konglomerat- bestämmelserna. I detta avseende får alltså de svenska reglerna ett vidare tillämpningsområde än konglomeratdirektivet. Detta är emellertid sannolikt bara tillfälligt. I april 2004 lade kommissionen fram ett direktivförslag som reglerar tillsynen över återförsäkringsverksamhet (KOM 2004 [273] slutlig). I kommissionens direktivförslag nämns att en ändring av konglomeratdirektivet är en nödvändig följd av den kom- mande regleringen av europeiska återförsäkringsföretag. Direktivet antogs den 16 november 2005 och skall vara genomfört i medlems- staterna den 10 december 2007.

Understödsföreningar enligt lagen (1972:262) om understödsföre- ningar bör också omfattas av konglomeratdirektivets definition av för- säkringsföretag. För understödsföreningar finns det i lagen om under- stödsföreningar bestämmelser om försäkringsgrupper liknande de som enligt försäkringsrörelselagen gäller för försäkringsbolag (26 a–26 i §§). Enligt förarbetena till dessa bestämmelser kommer en försäkringsgrupp i praktiken att finnas bara om föreningen har ett dotterföretag eller ett intresseföretag som är ett svenskt försäkringsbolag, eftersom

Prop. 2005/06:45

95

understödsföreningarna verksamhet begränsas till Sverige (prop. 1999/2000:99 s. 70). En understödsförening kan enligt förarbetena i praktiken inte vara föremål för ett sådant andelsinnehav att den utgör ett dotterföretag. En sådan förening kan därför inte omfattas av ett överord- nat företags gruppbaserade redovisning (se 26 a § lagen om understöds- föreningar). För understödsföreningar gäller inte heller något särskilt gruppbaserat kapitalkrav. Det beror på att det för dessa föreningar saknas närmare bestämmelser om individuella kapitalkrav. En understödsföre- ning skall dock göra en beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen och solvensmarginalen för att bestämma den ekonomiska ställningen med hänsyn till andra företag i företagsgruppen. För beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och solvensmarginalen tillämpas då be- stämmelserna i försäkringsrörelselagen (26 e § lagen om understödsföre- ningar).

Förutom nyss nämnda svenska försäkringsföretag, dvs. direktförsäk- ringsbolag och återförsäkringsbolag, som driver försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen samt understödsföreningar enligt lagen om understödsföreningar, omfattas utländska företag av definitionen i konglomeratdirektivet. Här bör väljas samma lagtekniska lösning som i fråga om kreditinstitut. För de nu nämnda svenska bolagen och föreningarna bör i den nya lagen tas in en definition av försäkringsföretag. När sådana utländska försäkringsföretag som definieras i konglomeratdirektivet avses, används uttrycket ”ett utländskt direktförsäkringsföretag”. Det bör dock noteras att detta uttryck inte inkluderar de utländska återförsäkringsföretagen, se mer om detta i det följande.

Mot denna lagtekniska lösning kan möjligen invändas att begreppet försäkringsföretag ges en annan innebörd än i försäkringsrörelselagen. Där används termen försäkringsföretag oftast för att beteckna svenska och utländska direkt- och återförsäkringsföretag (prop. 1999/2000:99

s.29).

Termen försäkringsföretag förekommer emellertid även i lagen

(1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Med försäkringsfö- retag avses enligt 1 kap. 1 § i den lagen försäkringsaktiebolag och ömse- sidiga försäkringsbolag som omfattas av försäkringsrörelselagen samt understödsföreningar som omfattas av lagen om understödsföreningar. Det är alltså samma definition som den som föreslås i förevarande sammanhang.

Värdepappersföretag

Enligt artikel 2.3 i konglomeratdirektivet avses med ett värdepappersfö- retag ett värdepappersföretag i den mening som avses i artikel 1.2 i inve- steringstjänstedirektivet (93/22/EEG), inbegripet företag som avses i artikel 2.4 i direktivet om kapitalkrav för kreditinstitut och värdepappers- företag (93/6/EEG).

I artikel 1.2 i investeringstjänstedirektivet definieras ett värdepappers- företag som en juridisk person – och under vissa förutsättningar även andra företag – vars regelmässiga verksamhet eller rörelse består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster till tredje man.

Prop. 2005/06:45

96

I artikel 2.4 i direktivet om kapitalkrav för kreditinstitut och värdepap- persföretag definieras ett erkänt värdepappersföretag i tredje land som

ett företag som om det vore upprättat inom gemenskapen skulle om- fattas av definitionen av värdepappersföretag i artikel 1.2 i investerings- tjänstedirektivet, och

är auktoriserat i tredje land, samt

är underkastat och uppfyller försiktighetsregler som enligt de behö- riga myndigheternas uppfattning är minst lika stränga som de som fast- ställts i detta direktiv.

I den nya lagen bör ett värdepappersbolag definieras som ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Det är samma definition som den som finns i kapitaltäckningslagen (1 kap. 1 § 3). Beträffande de ut- ländska värdepappersföretagen väljs samma lagtekniska lösning som beträffande kreditinstitut och försäkringsföretag.

Kapitalförvaltningsbolag

I artikel 2.5 i konglomeratdirektivet definieras kapitalförvaltningsbolag som ett bolag hemmahörande inom EU vars regelmässiga verksamhet består i att förvalta fondföretag i form av värdepappersfonder och/eller investeringsbolag och motsvarande företag i tredje land.

I lagen (2004:46) om investeringsfonder används begreppet fondbolag för svenska bolag som har fått tillstånd att bl.a. förvalta investe- ringsfonder, medan begreppet förvaltningsbolag syftar på ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag. Dessa begrepp tillsammans motsvarar det i konglomeratdirektivet använda begreppet kapitalförvaltningsbolag.

En definition av fondbolag bör tas in i lagen om finansiella konglome- rat genom en hänvisning till motsvarande begrepp i lagen om invester- ingsfonder. När även ett utländskt företag omfattas bör uttryckssättet ett fondbolag eller ett motsvarande utländskt företag användas.

Institut

I kapitaltäckningslagen finns en definition av institut som omfattar kre- ditinstitut och värdepappersbolag. Även om någon motsvarande defini- tion inte används i konglomeratdirektivet bör den tas in i den nya lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat för att beteckna de tillståndspliktiga företag som omfattas av kapitaltäckningslagens bestäm- melser om finansiella företagsgrupper.

Som tidigare avhandlats föreslås att definitionen av kreditinstitut – till skillnad från kapitaltäckningslagen – skall omfatta även institut för elektroniska pengar. Begreppet institut får därigenom en något vidare betydelse än i kapitaltäckningslagen. Det beror på att institut för elektroniska pengar kan ingå i en finansiell företagsgrupp. De kan dock inte finnas i toppen av en finansiell företagsgrupp utan bara ingå i egenskap av dotterföretag eller ägarintresse.

Av avsnitt 8.4 framgår att begreppet institut när det används i kapital- täckningslagens bestämmelser om finansiella företagsgrupper kommer

Prop. 2005/06:45

97

att omfatta även de svenska fondbolagen. Samma lösning bör rimligen väljas här. Med institut i den nya lagen bör således avses kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag.

Reglerat företag

I artikel 2.4 i konglomeratdirektivet definieras en reglerad enhet som ett företag som enligt direktivets terminologi är ett kreditinstitut, ett försäk- ringsföretag eller ett värdepappersföretag. En motsvarande definition bör tas in i svensk rätt och bör då omfatta bl.a. svenska kreditinstitut eller motsvarande utländska företag, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag, försäkringsföretag och utländska direkt- försäkringsföretag. Här bedöms dock att det av språkliga skäl är bättre att benämna denna kategori företag för reglerade företag i stället för reglerade enheter.

I artikel 30 i konglomeratdirektivet sägs att om ett kapitalförvaltnings- bolag, dvs. ett fondbolag eller ett motsvarande utländskt företag, är en del av ett finansiellt konglomerat skall hänvisningar till reglerad enhet avse även kapitalförvaltningsbolaget. Även ett företag som enligt direkti- vet är ett kapitalförvaltningsbolag bör därför ingå i definitionen av regle- rat företag. Beträffande den närmare innebörden av artikel 30 i konglo- meratdirektivet hänvisas till avsnitt 8.4.

Återförsäkringsföretag

Återförsäkringsföretag omfattas inte i dag av den EG-rättsliga reglering som gäller för försäkringsföretag. Det ställs alltså för närvarande inte något krav på EG-nivå att återförsäkringsföretagen skall stå under tillsyn eller uppfylla kapitalkrav. Som har nämnts i det föregående följer dock de svenska återförsäkringsbolagen i stort sett samma regler som direktförsäkringsbolag och bör därför behandlas på samma sätt som direktförsäkringsbolagen vid tillämpningen av konglomeratbestämmel- serna. I detta avseende får alltså de svenska reglerna ett vidare tillämp- ningsområde än konglomeratdirektivet.

Ett motsvarande synsätt kan dock inte tillämpas på ett utländskt åter- försäkringsföretag, eftersom ett sådant företag i dag inte behöver stå under tillsyn enligt försäkringsdirektiven. De utländska återförsäkrings- företagen bör därför inte betraktas som reglerade företag, men däremot tillhör de den finansiella sektorn. Detta ligger i linje med direktivets synsätt.

Ett utländskt återförsäkringsföretag bör därför definieras som ett före- tag som inte är ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkrings- företag och vars huvudsakliga verksamhet är att försäkra risker som överlåts av försäkringsföretag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag.

Sektorsbestämmelser

I artikel 2.7 definieras särregler som ”gemenskapslagstiftning som rör tillsynen över reglerade företag, särskilt den som fastställs i direktiv

Prop. 2005/06:45

98

73/239/EEG, 79/267/EEG, 98/78/EG, 93/6/EEG, 93/22/EEG och 2000/12/EG”. En liknande bestämmelse bör tas in i den nya lagen. Där bör sektorsbestämmelser definieras som de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och försäkringsföretag.

Finansiell sektor

Finansiell sektor definieras i artikel 2.8 i konglomeratdirektivet som en sektor som består av en eller flera av följande enheter:

a)Ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett företag som tillhan- dahåller tjänster anknutna till bankverksamhet enligt artikel 1.5 och 1.23

ikreditinstitutsdirektivet (2000/12/EG) (banksektorn).

b)Ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag eller ett försäk- ringsholdingbolag enligt artikel 1 led i i försäkringsgruppsdirektivet (98/78/EG) (försäkringssektorn).

c)Ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut enligt artikel 2.7 i direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut. (93/6/EEG) (sektorn för investeringstjänster).

d)Ett blandat finansiellt holdingföretag.

En motsvarande definition bör tas in i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

I den finansiella sektorn ingår därmed inte enbart reglerade företag, t.ex. kreditinstitut, försäkringsföretag, värdepappersbolag eller motsva- rande utländska företag. Där ingår också andra företag som driver verk- samhet som inte fordrar tillstånd eller behöver stå under tillsyn enligt EG-direktiven, men vars verksamhet ligger nära den verksamhet som drivs av de reglerade företagen och företag som finns i toppen av en grupp som utgör ett finansiellt konglomerat.

Alla begrepp som förekommer i direktivets definition av finansiell sektor – utom finansiellt institut, företag som tillhandahåller tjänster knutna till bankverksamhet, försäkringsholdingbolag och blandat finansi- ellt holdingföretag – har berörts i det föregående. Dessa begrepp behandlas i det följande.

Finansiellt institut

I 1 kap. 1 § kapitaltäckningslagen definieras finansiellt institut. Begreppet bör ges samma innebörd i den nya lagen och bör också defi- nieras där. Här bedöms vidare att den valda definitionen inte behöver göra skillnad mellan finansiella institut som ingår i banksektorn och sådana som ingår i värdepapperssektorn.

Mot bakgrund av det nu sagda bör ett finansiellt institut definieras som ett företag som inte är ett kreditinstitut, värdepappersbolag eller fond- bolag eller ett motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verk- samhet är att

a) förvärva aktier eller andelar,

b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 1 kap. 3 § lagen om värdepappersrörelse, eller

Prop. 2005/06:45

99

c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10 och 12 lagen om bank- och finansieringsrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag.

Ett finansiellt institut är alltså något annat än ett institut.

Anknutet företag

I 1 kap. 1 § kapitaltäckningslagen definieras anknutna företag. Begreppet bör ges samma innebörd i den nya lagen och bör också definieras där. Ett anknutet företag bör alltså definieras som ett företag vars huvudsakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla data- tjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappers- bolag eller motsvarande utländska företag.

Försäkringsholdingföretag

Begreppet försäkringsholdingföretag används i samma betydelse i konglomeratdirektivet som i försäkringsgruppsdirektivet. Den definition som infördes med anledning av försäkringsgruppsdirektivet kan därför tas som utgångspunkt även här.

Begreppet försäkringsholdingföretag behandlas även i avsnitt 14.6.1. Där föreslås begreppet, när det används i försäkringsrörelselagen, få en delvis ny lydelse till följd av en ändring som konglomeratdirektivet gör i försäkringsgruppsdirektivet. Enligt vad som där sägs bör ett försäkrings- holdingföretag definieras som ett moderföretag som inte är ett försäk- ringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars verksam- het huvudsakligen består i att förvärva och förvalta andelar i dotterföre- tag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsbolag eller ut- ländska försäkringsföretag.

I försäkringsrörelselagen (1 kap. 9 e §) används termen försäk- ringsföretag i definitionen av försäkringsholdingföretag. Med försäkringsföretag avses då såväl svenska som utländska direkt- och återförsäkringsföretag (prop. 1999/2000:99 s. 29). I den nya lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat behöver emellertid, som ti- digare nämnts, åtskillnad göras mellan utländska direktförsäkringsföretag och utländska återförsäkringsföretag. Definitionen av försäkringsföretag inkluderar inte sådana utländska företag. För att definitionen av försäkringsholdingföretag i den nya lagen skall få samma innebörd som i försäkringsrörelselagen bör den därför lyda: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, ett utländskt direktförsäkringsföretag, ett utländskt återförsäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsbolag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag.

Blandat finansiellt holdingföretag

I artikel 2.15 i konglomeratdirektivet definieras begreppet ”blandat finansiellt holdingföretag”. Någon motsvarande definition finns för

Prop. 2005/06:45

100

närvarande inte i svensk rätt men bör tas in i den nya lagen. Definitionen Prop. 2005/06:45 bör ha en lydelse som ligger nära direktivets, nämligen ”ett moderföretag

som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotter- företag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat”.

7.2Definitioner av grupp, behörig myndighet, riskkoncentration m.m.

Regeringens förslag: Lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat skall innehålla definitioner av begreppen koncern, ägarintresse, grupp, nära förbindelser, behörig myndighet, relevant behörig myndighet och interna transaktioner.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: FAR anser att definitionen av koncern i lagen om

finansiella konglomerat bör vara densamma som i redovisnings- lagstiftningen. Vidare anser FAR att regelverket bör anpassas till internationella redovisningsstandarder (IAS/IFRS).

Skälen för regeringens förslag

Moderföretag och dotterföretag

I artikel 2.9 och 2.10 i konglomeratdirektivet finns definitioner av moderföretag och dotterföretag. Dessa definitioner hänvisar till artikel 1 i rådets sjunde direktiv (83/349/EEG) om sammanställd redovisning (sjunde bolagsrättsliga direktivet). Definitionen där motsvarar vad som i svensk rätt går under beteckningen koncern (se t.ex. 1 kap. 4 § årsredo- visningslagen [1995:1554], 1 kap. 4 § lagen [1995:1559] om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, 1 kap. 3 § lagen [1995:1560] om årsredovisning i försäkringsföretag, 1 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) och 1 kap. 2 § kapitaltäckningslagen). En motsvarande koncerndefinition som framgår av de lagarna bör också tas som utgångspunkt för en koncerndefinition i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

I 1 kap. 6 § årsredovisningslagen sägs att vid tillämpningen av kon- cerndefinitionen skall sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räk- ning anses tillkomma den personen. Vidare skall vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag eller intresseföretag inte de andelar i dotterföretaget eller intresseföretaget beaktas som innehas av det företaget självt eller av dess dotterföretag. Detsamma gäller andelar som innehas av den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller intresseföretagets eller dess dotterföretags räkning. En bestämmelse liknande den i 1 kap. 6 § årsredovisningslagen finns i 1 kap. 12 § aktiebolagslagen samt 1 kap. 3 § kapitaltäckningslagen. Den sistnämnda bestämmelsen motsvarar artikel 2 i det sjunde bolagsrättsliga direktivet. Till den artikeln hänvisas i de definitioner av moderföretag och

101

dotterföretag som finns i kreditinstitutsdirektivet. Så görs emellertid inte i motsvarande definitioner i konglomeratdirektivet.

Inte heller försäkringsgruppsdirektivets definitioner av moderföretag och dotterföretag hänvisar till artikel 2 i det sjunde bolagsrättsliga direk- tivet. I 1 kap. 9 f § försäkringsrörelselagen finns dock i fråga om koncer- ner en bestämmelse liknande den i 1 kap. 3 § kapitaltäckningslagen.

Eftersom konglomeratbestämmelserna i stor utsträckning utgår från redovisningsreglerna, bedöms det lämpligt att i den nya lagen välja en koncerndefinition liknande den i redovisningslagstiftningen. En definition av koncern i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat bör därför ges samma innebörd som motsvarande definition i årsredovisningslagarna. Den föreslagna koncerndefinitionen i den nya lagen överensstämmer således med koncerndefinitionerna i årsredovis- ningslagarna. Som FAR påpekar innehåller årsredovisningslagarna vissa undantag från skyldigheten att upprätta koncernredovisning. Dessa un- dantag tas inte in i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, i enlighet med den tolkning som görs av definitionerna i kon- glomeratdirektivet. De undantag från upprättande av koncernredovisning som görs i årsredovisningslagarna bedöms inte heller vara nödvändiga att göra i förevarande sammanhang. Syftet med koncerndefinitionen i lagen om finansiella konglomerat är inte att bestämma när koncernredovisning skall upprättas. Upprättande av koncernredovisning är inte heller nödvändigt för att tillsyn skall kunna utövas över ett finansiellt konglomerat, då beräkning av finansiell ställning kan göras på andra sätt.

Koncerndefinitionen i försäkringsrörelselagen innehåller en bestäm- melse som anger att regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får föreskriva att försäkringsrörelselagens bestämmelser, eller föreskrifter som meddelas med stöd av den lagen, skall gälla helt eller delvis för en grupp av företag som inte utgör en koncern, men som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning. I 48 a § försäkringsrörel- seförordningen (1982:790) har regeringen bemyndigat Finansinspektio- nen att meddela sådana föreskrifter. Som framgår av definitionen av grupp i det följande kan en grupp bestå av antingen företag i samma kon- cern eller företag som är knutna till varandra genom att de har en gemen- sam eller i huvudsak gemensam ledning. Det finns därför inte någon an- ledning att utvidga koncerndefinitionen i lagen om finansiella konglome- rat till företag som står under gemensam ledning.

FAR anser att definitionen av koncern i svensk rätt bör anpassas till internationella redovisningsstandarder (IAS/IFRS). Möjligheten att göra en sådan anpassning behandlades i prop. 2004/05:24 Internationell redovisning i svenska företag (s. 87 f). Där konstaterar regeringen att koncerndefinitionen i redovisningslagstiftningen avgör när ett företag är moderföretag i en koncern och därmed är skyldigt att upprätta koncernredovisning. Koncerndefinitionen i IAS/IFRS får betydelse för vilka företag som skall ingå i den koncernredovisning som börsnoterade moderföretag skall upprätta. Detta kan leda till att den koncernredovisning som upprättas i enlighet med IAS/IFRS kan komma att omfatta en annan krets av företag än de som utgör en koncern enligt årsredovisningslagen. Det ansågs därför naturligt att anpassa koncerndefinitionen i årsredovisningslagen till definitionen i IAS/IFRS. En ändring av koncerndefinitionen skulle emellertid få konsekvenser för

Prop. 2005/06:45

102

tillämpningen av andra lagar, eftersom årsredovisningslagens koncerndefinition även har tagits in i bl.a. aktiebolagslagen. Om också aktiebolagslagens koncerndefinition ändras fanns det enligt regeringen en risk för komplikationer som inte kunde överblickas.

Regeringen ansåg därför att koncerndefinitionerna i årsredovis- ningslagen och andra författningar måste ses över i ett sammanhang. Den konstaterade vidare att det för närvarande inte finns tillräckligt underlag för att ta ställning till om aktiebolagslagen och annan berörd lagstiftning behöver ändras. Regeringen ansåg därför att frågan om ändrad koncerndefinition bör behandlas i ett särskilt sammanhang.

Den bedömning som gjordes i prop. 2004/05:24 gäller även beträf- fande koncerndefinitionen i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Koncerndefinitionen i den nya lagen bör därför behandlas i samband med den tidigare aviserade översynen av koncerndefinitionen.

Ägarintresse

Enligt artikel 2.11 i konglomeratdirektivet avses med ägarintresse

ett ägarintresse i den mening som avses i artikel 17 första meningen i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag (fjärde bolagsdirektivet), eller

direkt eller indirekt ägande av 20 procent eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

Hur begreppet ägarintresse i fjärde bolagsdirektivet borde definieras i svensk rätt behandlades utförligt i förarbetena till årsredovisningslagen (se prop. 1995/96:10 s. 113). I stället för ägarintresse infördes i årsredo- visningslagen begreppet intresseföretag (1 kap. 5 §). Där sägs att om ett företag äger andelar i en juridisk person som inte är dotterföretag och utövar ett betydande inflytande över den juridiska personens driftsmäs- siga och finansiella styrning samt ägandet utgör ett led i en varaktig för- bindelse mellan företaget och den juridiska personen, är den juridiska personen intresseföretag till företaget. Innehar ett företag minst tjugo procent av rösterna för samtliga andelar i en juridisk person, skall det anses ha sådant inflytande över och sådan förbindelse med denna som avses i föregående mening, om inte annat framgår av omständigheterna. Detsamma gäller om företagets dotterföretag eller företaget tillsammans med ett eller flera dotterföretag eller flera dotterföretag tillsammans in- nehar minst tjugo procent av rösterna för samtliga andelar i den juridiska personen.

Definitionen av ägarintresse i konglomeratdirektivet överensstämmer med den som finns i försäkringsgruppsdirektivet. När definitionen i för- säkringsgruppsdirektivet skulle införas i svensk rätt valdes, liksom i

redovisningslagstiftningen, begreppet intresseföretag (1 kap. 9 b § försäkringsrörelselagen). Den situationen att det finns ett direkt eller indirekt ägande av 20 procent av rösterna eller kapitalet i ett företag togs dock inte in i beskrivningen av intresseföretag. I stället anges i 7 a kap. 1 § andra stycket försäkringsrörelselagen att vid tillämpningen av bestämmelserna om försäkringsgrupper skall vad som föreskrivs om intresseföretag även gälla företag som inte är ett dotterföretag eller ett intresseföretag, om innehavet direkt eller indirekt uppgår till 20 procent eller mer av rösterna eller kapitalet. (prop. 1999/2000:99 s. 29).

Prop. 2005/06:45

103

I kapitaltäckningslagen används begreppet ägarintresse. Med det me- Prop. 2005/06:45 nas ett direkt eller indirekt innehav av 20 procent eller mer av rösterna

eller kapitalet i ett företag (1 kap. 1 § 10).

Den föreslagna lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat behandlar enbart tillsyn på gruppnivå. Det synes därför lämpligt att an- vända en definition av ägarintresse som ligger nära konglomeratdirekti- vets definition. Vid valet av begrepp är det också mindre lämpligt att använda begreppet ”intresseföretag” i någon annan betydelse än det som används i årsredovisningslagstiftningen eller annan lagstiftning. Mot bakgrund av vad nu sagts bör därför termen ägarintresse i den nya lagen omfatta

en juridisk person som är intresseföretag till ett företag enligt 1 kap. 5 § årsredovisningslagen,

ett företag som, direkt eller indirekt, äger minst 20 procent av kapi- talet eller samtliga röster i ett annat företag.

På motsvarande sätt som i fråga om koncerndefinitionen bör vid be- dömningen av om ett ägarintresse föreligger hänsyn tas även till vissa aktier som innehas av en mellanman eller av företaget eller dotterföreta- get självt (se 1 kap. 6 § årsredovisningslagen och 1 kap. 3 § kapitaltäck- ningslagen).

Grupp

Med grupp avses enligt artikel 2.12 i konglomeratdirektivet en grupp av företag som består av ett moderföretag, dess dotterföretag och enheter i vilka moderföretaget och dess dotterföretag har ägarintressen samt före- tag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG.

En motsvarande definition bör tas in i den nya lagen.

Definitionen av grupp träffar alla företag oavsett om de tillhör den finansiella sektorn eller driver icke-finansiell verksamhet.

Nära förbindelser

I artikel 2.13 i konglomeratdirektivet finns det en definition av nära för- bindelser. Den definitionen är densamma som den som finns i bl.a. kre- ditinstitutsdirektivet. I den nya lagen bör nära förbindelser definieras på samma sätt som i annan finansiell lagstiftning. Begreppet behandlas bl.a. i prop. 2002/03:139 Reformerade regler för bank- och finansierings- rörelse (s. 515).

Begreppet nära förbindelser behandlas också i avsnitt 12.

Finansiellt konglomerat

Definitionen av ett finansiellt konglomerat (artikel 2.14 i konglomerat- direktivet) behandlas i avsnitt 8.1.

104

Behöriga myndigheter

Prop. 2005/06:45

I artikel 2.16 i konglomeratdirektivet definieras behöriga myndigheter som ”de nationella myndigheter i medlemsstaterna som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över kreditinstitut, för- säkringsföretag och/eller värdepappersföretag såväl enskilt som på gruppnivå”.

En definition liknande den i konglomeratdirektivet finns i bl.a. kredit- institutsdirektivet. I lagen om bank- och finansieringsrörelse definieras en behörig myndighet som ”en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska kreditinstitut”. Denna definition bör tas som utgångspunkt för en definition av behörig myndighet i den nya lagen. Den bör dock förses med det förklarande tillägget att till- synsmyndigheten kan utöva tillsyn över antingen det enskilda företaget eller en finansiell företagsgrupp eller en försäkringsgrupp i vilken det enskilda företaget ingår. Till skillnad från lagen om bank- och finansieringsrörelse bör definitionen omfatta såväl den svenska tillsyns- myndigheten (Finansinspektionen), som utländska tillsynsmyndigheter. De företag som skall vara föremål för tillsyn skall vara de reglerade företagen.

Relevanta behöriga myndigheter

I artikel 2.17 definieras relevanta behöriga myndigheter som

a)de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som har ansvar för den sektoriella tillsynen på gruppnivå över de reglerade företagen i ett finan- siellt konglomerat,

b)samordnaren som utsetts i enlighet med artikel 10, om det är annan än de myndigheter som anges under a,

c)andra berörda behöriga myndigheter, om de myndigheter som anges under a och b anser detta vara relevant. Vid en sådan bedömning skall särskilt beaktas den marknadsandel de reglerade företagen i konglome- ratet har i andra medlemsstater, i synnerhet om den överstiger fem pro- cent, och den betydelse varje reglerat företag som är etablerat i en annan medlemsstat har inom konglomeratet.

En motsvarande definition bör tas in i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Transaktioner inom ett finansiellt konglomerat/interna transaktioner

I artikel 2.18 definieras transaktioner inom ett finansiellt konglomerat på följande sätt. Alla transaktioner genom vilka reglerade enheter inom ett finansiellt konglomerat direkt eller indirekt anlitar andra företag inom samma grupp eller en fysisk eller juridisk person som har "nära förbin- delser" med företagen i den gruppen, för att uppfylla en skyldighet, oav- sett om den är avtalsenlig eller inte och om den sker mot betalning eller inte.

En motsvarande definition bör tas in i den nya lagen men under det mer rättvisande begreppet ”interna transaktioner”. Definitionen behand- las även i avsnitt 9.3.

105

Riskkoncentration

Prop. 2005/06:45

I artikel 2.19 i konglomeratdirektivet definieras riskkoncentration som alla exponeringar med förlustpotential som bärs av enheter inom ett finansiellt konglomerat, vilka är tillräckligt stora för att hota dessa regle- rade enheters solvens eller deras finansiella ställning i allmänhet; sådana exponeringar kan orsakas av motpartsrisk/kreditrisk, investeringsrisk, försäkringsrisk, marknadsrisk eller andra risker, eller en kombination av eller samverkan mellan dessa risker.

En jämförelse med den engelska språkversionen av samma bestämmelse lyder ”all exposures with a loss potential born by entities within a financial conglomerate, which are large enough to threaten the solvency or the financial position in general of the regulated entitites in the financial conglomerate….” Av den lydelsen framgår tydligare än av den svenska språkversionen att förlustpotentialen kan vila på ett företag inom ett finansiellt konglomerat, dock inte nödvändigtvis ett reglerat företag, men att exponeringen skall vara tillräckligt stor för att hota solvensen eller den finansiella ställningen hos reglerade företag inom konglomeratet. Den engelska versionen bör tas som utgångspunkt för bestämmelsen i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Begreppet riskkoncentration behandlas även i avsnitt 9.2.

106

8

Definition av finansiella konglomerat

Prop. 2005/06:45

8.1Finansiellt konglomerat – huvudregel

Regeringens förslag: En definition av begreppet finansiellt kon- glomerat tas in i den nya lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Ett finansiellt konglomerat består av en grupp företag som driver betydande verksamhet inom såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn och där minst ett institut eller försäkringsföretag ingår. För att ett finansiellt konglomerat skall föreligga skall vidare moderföretaget eller ett annat av företagen i gruppen vara ett reglerat företag som är auktoriserat inom EES. Om moderföretaget inte är ett reglerat företag som är auktoriserat inom EES, skall gruppens verk- samhet drivas huvudsakligen inom den finansiella sektorn för att gruppen skall betraktas som ett finansiellt konglomerat.

Verksamheten inom försäkringssektorn eller bank- och värdepap- perssektorn är betydande om

för sektorn i fråga genomsnittet av vissa kvoter baserade på ba- lansomslutning och kapitalkrav överstiger 10 procent,

balansomslutningen för den minsta sektorn överstiger sex miljar- der euro.

En grupp driver verksamhet huvudsakligen inom den finansiella sektorn om balansomslutningen för de företag som tillhör den finansi- ella sektorn överstiger 40 procent av hela gruppens balansomslutning.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget.

Konglomeratdirektivets innehåll: Begreppet finansiellt konglomerat definieras i artikel 2.14 i konglomeratdirektivet som en grupp företag i vilken ingår minst ett reglerat företag – t.ex. ett kreditinstitut, ett värde- pappersföretag eller ett försäkringsföretag – vilket auktoriserats inom EU.

Direktivet definierar två olika kategorier av finansiella konglomerat, sådana som leds av ett reglerat företag auktoriserat inom EU och sådana som leds av ett blandat finansiellt holdingföretag. För respektive kategori gäller delvis olika regler.

Finansiella konglomerat som har ett reglerat företag i toppen

För att en grupp som i toppen har ett reglerat företag som auktoriserats (dvs. fått tillstånd) av en tillsynsmyndighet inom EU skall betraktas som ett finansiellt konglomerat skall det reglerade företaget vara ett moderföretag till ett företag i den finansiella sektorn, ha ägarintresse i ett företag i den finansiella sektorn eller ha en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett företag i den finansiella sektorn (artikel 2.14 b).

107

Finansiella konglomerat som i toppen har ett annat företag än ett reglerat företag auktoriserat inom EU

För att en grupp som i toppen har ett annat företag än ett reglerat företag som auktoriserats inom EU skall betraktas som ett finansiellt konglome- rat, skall det i gruppen ingå minst ett dotterföretag som är ett reglerat företag som auktoriserats inom EU. Dessutom skall gruppens samlade verksamhet drivas huvudsakligen inom den finansiella sektorn (artikel 2.14 c). Verksamheten drivs huvudsakligen inom den finansiella sektorn om balansomslutningen för de företag inom gruppen som driver verk- samhet inom försäkringssektorn, banksektorn och värdepapperssektorn överstiger 40 procent av hela gruppens balansomslutning (artikel 3.1).

Ett företag i toppen av ett konglomerat, som inte är ett reglerat företag som auktoriserats inom EU kan vara ett reglerat företag hemmahörande utanför EU eller ett blandat finansiellt holdingföretag (se avsnitt 7.1).

Betydande verksamhet inom försäkringssektorn respektive bank- och värde- papperssektorn

När en grupp har ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holding- företag i toppen är gruppen ett finansiellt konglomerat bara om det i gruppen ingår åtminstone ett företag som tillhör försäkringssektorn och ett företag som tillhör bank- eller värdepapperssektorn. Den verksamhet som drivs inom båda dessa sektorer skall dessutom vara betydande. Verksamheten i försäkringssektorn respektive bank- och värdepappers- sektorn är betydande om genomsnittet av

kvoten av den enskilda sektorns balansomslutning och den totala balansomslutningen för gruppens företag inom den finansiella sektorn, och

kvoten av kapitalkravet för den enskilda sektorn och det totala kapitalkravet för gruppens företag inom den finansiella sektorn,

överstiger 10 procent (artikel 3.2).

Då gränsvärdena beräknas skall försäkringssektorn beaktas för sig, och banksektorn och värdepapperssektorn beaktas tillsammans. Enligt direk- tivet definieras den minsta finansiella sektorn som den sektor som har det lägsta genomsnittet och den mest betydande sektorn som den sektor som har det högsta genomsnittet (artiklarna 2.14 e och 3.2 andra stycket).

Enligt artikel 3.3 skall verksamheten också anses betydande om balansomslutningen för den minsta sektorn i gruppen överstiger 6 mil- jarder euro. I detta fall får emellertid de relevanta behöriga myndigheterna i samförstånd besluta sig för att inte betrakta gruppen som ett finansiellt konglomerat, eller att inte tillämpa direktivets bestämmelser om riskkoncentration, interna transaktioner eller rutiner för intern kontroll och metoder för riskhantering (artiklarna 7, 8 eller 9), om de anser att det inte är nödvändigt eller att det vore olämpligt eller vilseledande med hänsyn till de mål som skall uppnås genom tillsynen. Vid den bedömningen kan exempelvis beaktas att den relativa storleken på den minsta sektorn inte överstiger fem procent mätt antingen i termer av det genomsnitt som anges i artikel 3.2 eller i termer av balans- omslutning eller kapitalkrav för en sådan sektor. En annan omständighet som kan beaktas vid den bedömningen är att marknadsandelen, (mätt i

Prop. 2005/06:45

108

termer av balansomslutning för bank- och värdepapperssektorerna och i termer av tecknade bruttopremier för försäkringssektorn), inte överstiger fem procent i någon medlemsstat.

Beräkningen av direktivets gränsvärden

Direktivets artikel 3.7 anger utgångspunkterna för beräkningen av de gränsvärden som gäller för att bestämma om en grupp driver verksamhet huvudsakligen inom den finansiella sektorn eller om verksamheten inom olika sektorer är betydande. Gränsvärden som rör balansomslutningen skall beräknas med hjälp av de aggregerade (dvs. sammanlagda) balans- omslutningarna för gruppens företag enligt deras årsbokslut. Företag som är föremål för ägarintresse skall ingå till det belopp i deras balansomslut- ning som motsvarar den sammanlagda proportionella andelen som grup- pen innehar i företaget. Om en sammanställd redovisning (koncernredo- visning eller motsvarande) har upprättats, skall emellertid denna använ- das i stället för de sammanlagda balansomslutningarna. De gränsvärden som är uttryckta i termer av solvenskrav för försäkringssektorn respek- tive kapitalkrav för bank- och värdepapperssektorn skall beräknas enligt de särbestämmelser som gäller för respektive sektor.

Skälen för regeringens förslag

Allmänt om definitionen av finansiellt konglomerat

Konglomeratdirektivet anger vilka förutsättningar som skall vara upp- fyllda för att en grupp skall vara ett finansiellt konglomerat. Bestämmel- sen är central i direktivet. I den nya lagen om särskild tillsyn över finan- siella konglomerat bör det därför tas in en motsvarande definition.

För att svenska bestämmelser om finansiella konglomerat skall vara tillämpliga bör det emellertid i konglomeratet ingå ett svenskt företag som är ett institut eller ett försäkringsföretag. För att ett finansiellt konglomerat skall anses föreligga skall dessutom de förutsättningar som anges i direktivet vara uppfyllda.

Gränsvärden

Direktivet innehåller bestämmelser om hur gränsvärden för identifiering av ett finansiellt konglomerat skall beräknas. Av direktivet framgår när verksamheten inom försäkringssektorn respektive bank- och värdepapperssektorn anses vara betydande samt när en grupp anses driva verksamhet huvudsakligen inom den finansiella sektorn. Samma gränsvärden som anges i konglomeratdirektivet bör för tydlighets skull tas in i den nya lagen.

Beräkning av gränsvärdena

Enligt direktivet skall beräkningar av gränsvärden som rör balansomslut- ningen göras på grundval av uppgifter ur årsboksluten för gruppens

Prop. 2005/06:45

109

företag. Företag som är föremål för ägarintresse skall då räknas in med hänsyn till den proportionella andel som gruppen innehar. Direktivet an- ger inte direkt hur dotterföretag skall räknas in, men i enlighet med prin- ciperna för upprättande av koncernredovisning bör ett dotterföretag räk- nas in till 100 procent enligt den s.k. förvärvsmetoden.

Om en koncernredovisning finns att tillgå skall dock denna användas som underlag för beräkning av gränsvärdena. Det kan noteras att vid upprättandet av koncernredovisning görs vissa avdrag från balansräk- ningarna i de ingående företagen. I normalfallet torde därför resultatet skilja sig åt beroende på om beräkningen görs med utgångspunkt från koncernredovisningen eller med utgångspunkt från de ingående företa- gens individuella redovisningar.

Det är inte nödvändigt att i lag i detalj ange vilken redovis- ningsinformation som skall användas vid beräkning av gränsvärdena. I stället bör regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, bemyndigas att meddela föreskrifter i frågan.

En särskild fråga är hur man skall hantera en situation där en koncern- redovisning finns tillgänglig, men där vissa dotter- och intresseföretag inte räknats in i koncernredovisningen enligt principerna i redovisnings- lagstiftningen. Det rör sig exempelvis om livbolag som är aktiebolag, men som drivs enligt ömsesidiga principer. Denna typ av bolag är en specifik svensk konstruktion och kan närmast beskrivas som en hybrid mellan aktiebolag och ömsesidigt bolag. Eftersom ett försäkringsaktie- bolag som drivs enligt ömsesidiga principer är förhindrat att dela ut vinst till ägarna, konsolideras det i normalfallet inte heller i koncernredovis- ningen. I ett antal svenska finansiella koncerner drivs en betydande del av försäkringsverksamheten i denna typ av bolag. Trots vinstutdelnings- förbudet kan dessa bolag ha en betydelsefull inverkan på gruppens finan- siella ställning. Hänsyn bör därför tas till balansomslutningen också i ett försäkringsaktiebolag som drivs i enlighet med ömsesidiga principer vid identifieringen av ett finansiellt konglomerat, trots att bolaget inte är konsoliderat i gruppens sammanställda redovisning. Det bör emellertid ändå vara möjligt att utgå från en tillgänglig koncernredovisning vid be- räkningen av de gränsvärden som utgår ifrån balansomslutningen, genom att göra tillägg för försäkringsaktiebolaget. Detaljbestämmelser beträf- fande de tekniska principerna för hur denna beräkning skall göras bör, som nämnts ovan, anges i föreskrifter som kompletterar lagen.

För beräkning av de gränsvärden som är formulerade i termer av sol- venskrav (för försäkringsföretag) och kapitalkrav (för kreditinstitut och värdepappersföretag), skall de sektorsspecifika bestämmelserna använ- das. Att de sektorsspecifika bestämmelserna skall tillämpas innebär att ett gruppbaserat kapitalkrav, enligt reglerna i 6 kap. kapitaltäcknings- lagen, skall användas i fråga om en i gruppen ingående finansiell före- tagsgrupp för vilken ett sådant kapitalkrav finns tillgängligt. För en i gruppen ingående försäkringsgrupp skall på motsvarande sätt ett grupp- baserat solvenskrav, beräknat enligt 7 a kap. försäkringsrörelselagen, användas.

I de fall gruppbaserade kapital- och/eller solvenskrav saknas, eller inte är tillämpliga, skall de individuella kapital- och solvenskraven adderas för respektive sektor. Vid denna beräkning skall 3 och 4 kap. kapital- täckningslagen tillämpas för företag i bank- och värdepapperssektorn

Prop. 2005/06:45

110

samt 7 kap. 23 och 25 §§ försäkringsrörelselagen för företag i försäk- Prop. 2005/06:45 ringssektorn. Det är inte nödvändigt att direktivets regler för hur gräns-

värdena skall beräknas framgår av lag. I stället bör regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, bemyndigas att meddela före- skrifter angående detta.

Enligt konglomeratdirektivets bestämmelser om kapitaltäckning skall ett teoretiskt kapitalkrav beräknas för företag inom den finansiella sek- torn i ett finansiellt konglomerat som inte omfattas av individuella kapi- talkrav (se bilaga 1). Vid beräkning av gränsvärden för identifiering av ett finansiellt konglomerat bör det ställas krav på att ett motsvarande teo- retiskt kapitalkrav beräknas för de företag som inte omfattas av något individuellt kapitalkrav (t.ex. finansiella institut). En sammanställning av sådana uppgifter kan vara betungande för ett företag som under normala omständigheter inte omfattas av kapitaltäckningskrav på individuell nivå. Uppgifter om teoretiska solvenskrav torde dock vara nödvändiga för att åstadkomma ett rättvisande gränsvärde enligt bestämmelserna i direkti- vet.

Antalet svenska finansiella konglomerat

Finansinspektionen har vid årsskiftet 2003/2004 begärt in uppgifter från ett antal svenska företagsgrupper som, enligt Finansinspektionens uppfattning, kunde komma att falla in under definitionen i konglo- meratdirektivet. Vid en genomgång av de inkomna uppgifterna framkom att sju företagsgrupper uppfyllde definitionen av finansiellt konglomerat. Av dessa uppfyllde fem tröskelvärdestestet (artikel 3.2) och två hade en balansomslutning som översteg ett belopp motsvarande sex miljarder euro (artikel 3.3). Definitionen av finansiellt konglomerat i propositionen har samma innebörd som definitionen i direktivet och därför torde Finansinspektionens genomgång fortfarande vara relevant.

8.2

Särskilda beräkningsgrunder

 

 

 

 

 

Regeringens förslag: Även om det enligt definitionen finns ett

 

 

finansiellt konglomerat skall Finansinspektionen i vissa fall och under

 

 

vissa givna förutsättningar kunna besluta att bestämmelser om finansi-

 

 

ella konglomerat inte skall tillämpas. Om det finns andra relevanta

 

 

behöriga myndigheter än Finansinspektion, förutsätter ett sådant be-

 

 

slut att inspektionen kommer överens med dessa myndigheter om att

 

 

ett undantag skall göras.

 

 

 

Finansinspektionens beslut kan innebära att

 

 

 

– en grupp inte betraktas som ett finansiellt konglomerat trots att

 

 

balansomslutningen för den minsta sektorn överstiger sex miljarder

 

 

euro,

 

 

 

– ett företag undantas från beräkningen av gränsvärdena för om det

 

 

finns ett finansiellt konglomerat.

 

 

 

Finansinspektionen kan efter överenskommelse med de övriga rele-

 

 

vanta behöriga myndigheterna besluta om att en grupp fortsatt skall

 

 

behandlas som ett finansiellt konglomerat till dess gruppen under tre

 

 

års tid inte längre uppnått gränsvärdena eller att intäktsstrukturen eller

111

posterna utanför balansräkningen skall användas i stället för eller i kombination med balansomslutningen vid bedömningen av om det finns ett finansiellt konglomerat.

Finansinspektionen skall på begäran av ett företag som ingår i konglomeratet besluta om det finns förutsättningar att tillämpa någon av de särskilda beräkningsgrunderna.

Om ett befintligt finansiellt konglomerat inte längre når upp till de gränsvärden som gäller enligt definitionen av finansiellt konglomerat, skall vissa angivna lägre gränsvärden tillämpas i stället. Finansinspek- tionen skall dock i egenskap av samordnare bestämma att dessa lägre gränsvärden inte skall gälla om det inte är nödvändigt att företagen i det finansiella konglomeratet skall stå under tillsyn enligt lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. En förutsättning för ett sådant beslut är dock att de övriga relevanta behöriga myndigheterna medger det.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att bestämmelserna från ett rättssäkerhetsperspektiv synes väl genomtänkta.

Riksdagens ombudsmän (JO), Göteborgs tingsrätt och

Finansinspektionen anser att det bör klargöras vad som gäller när en domstol ändrar ett beslut som grundas på en överenskommelse. JO påpekar vidare att prövningen inte bara skall ske med tillämpning av svensk rätt utan även med tillämpning av gemenskapsrätten. Länsrätten i Stockholms län anser att det av lag bör framgå att Finansinspektionens prövning av om det enligt svensk rätt finns förutsättningar för att tillämpa någon av de särskilda beräkningsgrunderna skall utmynna i ett överklagbart beslut. Finansinspektionen uppger att den önskar ingå sådana internationella överenskommelser som behandlas här, genom att vid möten eller via e-post komma överens med de utländska tillsynsmyndigheterna i sakfrågan. Inspektionen önskar vidare få bemyndigande att reglera vilka omständigheter som kan motivera att en grupp medges undantag från vissa eller samtliga bestämmelser, (se artikel 3.3 i konglomeratdirektivet). Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Fondbolagens Förening anser att en grupp inte skall betraktas som ett finansiellt konglomerat förrän gränsvärdena överskridits i tre år.

Konglomeratdirektivets innehåll: De relevanta behöriga myndighe- terna får under vissa förutsättningar undanta en företagsgrupp från direk- tivets regler om finansiella konglomerat trots att balansomslutningen i den minsta finansiella sektorn i gruppen överstiger sex miljarder euro. Även i andra situationer kan omständigheter i det enskilda fallet påverka bedömningen av om en grupp skall behandlas som ett finansiellt kon- glomerat eller inte.

För att undvika snabba byten av regelverk, får de relevanta behöriga myndigheterna i samförstånd besluta att ta hänsyn till att gränsvärdena uppnåtts under tre år i följd och bortse från att så har skett om det inträf- far väsentliga förändringar i gruppens struktur (artikel 3.4).

Om ett konglomerat som redan står under tillsyn hamnar under de an- givna gränsvärdena under ett räkenskapsår, skall under de tre kommande

Prop. 2005/06:45

112

åren gränsvärdet 8 procent i stället för 10 procent användas för att avgöra om verksamheten inom den finansiella sektorn är betydande. På motsva- rande sätt skall beloppsgränsen 5 miljarder euro användas för konglome- rat som är föremål för tillsyn med anledning av att den samlade balans- omslutningen i den minsta sektorn i gruppen tidigare översteg 6 miljarder euro. För ett konglomerat som i toppen har ett blandat finansiellt holdingföretag skall gränsvärdet 35 procent i stället för 40 procent användas för att bedöma om verksamheten huvudsakligen drivs inom den finansiella sektorn. Under de tre årens lopp får dock samordnaren, efter medgivande från övriga behöriga myndigheter, besluta om att de lägre gränsvärdena inte längre skall tillämpas (artikel 3.6).

Under vissa omständigheter får de relevanta behöriga myndigheterna i samförstånd besluta att helt och hållet undanta ett företag från beräk- ningen av direktivets gränsvärden (artikel 3.4). Förhållanden som kan föranleda ett sådant beslut är om företaget finns i tredje land och det finns rättsliga hinder för att överföra informationen, om företaget är för- sumbart i förhållande till målen för den extra tillsynen eller om det på annat sätt skulle vara olämpligt eller missvisande att ta med företaget i beräkningen (se även avsnitt 9.5).

Vidare kan de relevanta behöriga myndigheterna i särskilda fall i sam- förstånd besluta att ersätta balansomslutningen med en eller båda av faktorerna intäktsstruktur och poster utanför balansräkningen. De får även besluta att lägga till en eller båda dessa faktorer till balansomslut- ningen (artikel 3.5).

Skälen för regeringens förslag

Undantag från gränsvärdena

I det föregående avsnittet har de bestämmelser som anger när en före- tagsgrupp är ett finansiellt konglomerat behandlats. Trots att det finns ett finansiellt konglomerat enligt dessa bestämmelser medger emellertid direktivet att gruppen ändå inte behandlas som ett konglomerat. Det är också möjligt att välja andra kriterier än balansomslutningen vid be- stämmande av om en grupp är ett finansiellt konglomerat. Det är alltså möjligt att medge undantag från en huvudregel. När det finns flera relevanta behöriga myndigheter för ett finansiellt konglomerat är det emellertid enligt direktivet möjligt att göra nämnda undantag endast om de relevanta behöriga myndigheterna är överens om det. Kan de inte enas gäller huvudregeln.

När de relevanta behöriga myndigheterna kommer överens om att frångå direktivets regler är det i vissa fall till förmån för de i konglo- meratet ingående företagen. Så är exempelvis fallet beträffande möjlig- heten att komma överens om att

en grupp inte skall betraktas som ett finansiellt konglomerat trots att balansomslutningen för den minsta sektorn överstiger sex miljarder euro (artikel 3.3),

undanta ett företag från procentsatserna i vissa fall (artikel 3.4 a) och

låta bli att använda sig av de strängare gränsvärden som gäller för konglomerat som redan står under tillsyn (artikel 3.6).

Prop. 2005/06:45

113

Enligt artikel 3.4 b får de relevanta behöriga myndigheterna ”beakta att de trösklar som anges i 1 och 2 har iakttagits under tre år i följd så att plötsliga byten av det tillämpliga regelverket kan undvikas och bortse från att så har skett, om väsentliga förändringar i gruppens struktur uppstår”. Denna bestämmelses innebörd är inte helt klar.

Enligt en tolkningsgrupp under kommissionen innebär regeln att när en grupp som identifierats som ett finansiellt konglomerat underskrider gränsvärdena genom att t.ex. sälja ett företag i gruppen, kan till- synsmyndigheterna ändå fortsätta att tillämpa den särskilda tillsynen un- der tre år. Till skillnad från Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhand- lareföreningen och Fondbolagens Förening delar vi tolkningsgruppens uppfattning om bestämmelsens innebörd.

Skall bestämmelser om särskilda beräkningsgrunder införas?

Även om direktivets bestämmelser om särskilda beräkningsgrunder är förhållandevis detaljerade, ger det de relevanta behöriga myndigheterna ett stort handlingsutrymme att i enskilda fall avgöra vilka företagsgrup- per som skall betraktas som finansiella konglomerat. Direktivet ger också möjlighet för dessa myndigheter att i stor utsträckning undanta företags- grupper från vissa av de regler som direktivet ställer upp. Ett beslut i ett enskilt fall innebär alltså att det är de relevanta behöriga myndigheterna som avgör när vissa rättsregler skall tillämpas för en viss företagsgrupp.

För de företag som kan komma att omfattas av lagstiftningen om fi- nansiella konglomerat kan dessa flexibla regler komma att innebära vissa problem när det gäller att förutse vilket regelverk som skall gälla. Sådana problem kan uppkomma såväl i frågan om företagsgruppen skall betraktas som ett finansiellt konglomerat som i frågan om vilka materi- ella bestämmelser företagsgruppen skall lyda under i det fall gruppen bedöms vara ett finansiellt konglomerat. Direktivet bygger emellertid på tanken att flexibla regler underlättar samarbetet mellan tillsynsmyndig- heterna i de olika länderna. Flexibiliteten gör det också möjligt att utöva en effektiv tillsyn då det bedöms som värdefullt för den finansiella stabiliteten, och att medge undantag när tillsynen inte motiverar att bestämmelserna tillämpas. Detta möjliggör också ett effektivare utnyttjande av resurser som avsatts för finansiell tillsyn.

Här görs bedömningen att de skäl som talar för att införa de möjlig- heter till undantag som direktivet anger väger tyngre än de skäl som talar för att inte göra det. De förutsättningar under vilka Finansinspektionen skall medge undantag bör anges i lagbestämmelser. Frågan är då hur dessa förutsättningar bör utformas. Direktivets bestämmelser om när de relevanta behöriga myndigheterna får komma överens i olika frågor är tämligen generellt hållna. Om dessa bestämmelser preciseras eller ges en tydligare utformning än direktivets bestämmelser ökar sannolikt förutsebarheten för de enskilda företag som kan komma att ingå i ett konglomerat. Utgångspunkten bör vara att i svensk rätt återge de olika kraven och rekvisiten så att de överensstämmer med direktivets formuleringar av dem i så hög grad som möjligt. För att öka förutsebarheten för berörda företag bör det dock framgå att inspektionen skall tillämpa de särskilda beräkningsgrunderna, om vissa materiella förutsättningar är uppfyllda. I direktivet används i stället termen får. Som

Prop. 2005/06:45

114

framgår av beskrivningen nedan räcker det emellertid inte med att de materiella förutsättningarna i svensk rätt är uppfyllda. Dessutom måste Finansinspektionen vara överens med de övriga relevanta behöriga myndigheterna om att de särskilda beräkningsgrunderna skall tillämpas.

Överenskommelsen mellan tillsynsmyndigheterna

Om Finansinspektionen är den enda relevanta behöriga myndigheten för ett finansiellt konglomerat, kan inspektionen ensam fatta ett beslut om att tillämpa andra principer än de som följer av huvudregeln. Om det för- utom inspektionen finns andra relevanta behöriga myndigheter inblan- dade, måste myndigheterna emellertid komma överens om huruvida företagsgruppen skall behandlas som ett finansiellt konglomerat eller inte.

En sådan gemensam överenskommelse är enligt vår uppfattning att be- trakta som en internationell överenskommelse. Enligt 10 kap. 1 § rege- ringsformen är behörigheten att ingå internationella överenskommelser förbehållen regeringen. Regeringen får dock enligt 10 kap. 2 § regerings- formen inte ingå en för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna om överenskommelsen t.ex. förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas. Enligt 10 kap. 3 § regeringsformen kan regeringen uppdra åt en förvaltnings- myndighet att ingå en internationell överenskommelse i en fråga som inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan.

Genom att ingå en överenskommelse med övriga tillsynsmyndigheter om särskilda beräkningsgrunder åtar sig Finansinspektionen när den är samordnare att fatta ett nationellt beslut vars innehåll motsvarar innehållet i överenskommelsen. Finansinspektionens beslut är på vanligt sätt bindande för dem som det riktar sig till och skall kunna överklagas till domstol.

Det bör framgå av den nya lagen att en förutsättning för att de särskilda beräkningsgrunderna skall kunna tillämpas är att Finansinspektionen har kommit överens om det med de övriga relevanta behöriga myndigheterna. Det uttryckliga bemyndigandet bör dock inte finnas i lag utan i en förordning eller i ett särskilt regeringsbeslut.

Lagrådet har erinrat om att riksdagens beslut om bemyndigande enligt 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen skall fattas med tre fjärdedels majoritet.

Vi vill med anledning av Lagrådets erinran anföra följande.

När Finansinspektionen ingår en internationell överenskommelse med övriga tillsynsmyndigheter om särskilda beräkningsgrunder uppstår en folkrättslig förpliktelse, ytterst för den svenska staten, att införliva överenskommelsens innehåll i den svenska rättsordningen. En sådan folkrättslig förpliktelse förutsätter inte någon överlåtelse av beslutanderätt eftersom överenskommelsen inte automatiskt blir bindande för enskilda i Sverige. Det krävs ju någon form av införlivandeåtgärd för att en internationell överenskommelse skall bli en del av den nationella rätten och härigenom har svenska organ på det internrättsliga planet kvar befogenheten att bestämma innehållet i den föreskrift eller det beslut som skall införliva överenskommelsen (jämför prop. 2003/04:67, s. 36, bet. 2003/04:TU9 samt SOU 1984:14 s. 103 f.,

Prop. 2005/06:45

115

prop. 1984/85:61 s. 20 f.). I det nu aktuella fallet sker införlivandet genom att Finansinspektionen när den är samordnare fattar ett nationellt beslut vars innehåll motsvarar innehållet i överenskommelsen. Enligt vår uppfattning förutsätter direktivet således inte att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning förs över till utländsk stat.

Överklagande m.m.

Av artikel 4 i direktivet framgår att de behöriga myndigheter som auktoriserat de reglerade företagen skall identifiera varje grupp som är ett finansiellt konglomerat. När det finansiella konglomeratet har identifierats skall Finansinspektionen om den är samordnare för konglomeratet (se avsnitt 11.1 och 11.2) fatta ett beslut om att den ifrågavarande gruppen är ett finansiellt konglomerat. Inspektionen skall vidare underrätta bl.a. moderföretaget i konglomeratet om sitt beslut. Detta beslut skall kunna överklagas till domstol.

Om Finansinspektionens beslut överklagas skall domstolen vid sin prövning naturligtvis tillämpa svensk rätt. De svenska reglerna genomför emellertid ett EG-direktiv. Som JO påpekar kan domstolen därför även behöva beakta de gemenskapsrättsliga bestämmelserna.

JO, Göteborgs tingsrätt och Finansinspektionen har efterlyst en mer djupgående analys än den i promemorian av frågan om överklagande.

Vi vill med anledning härav anföra följande.

Om en domstol ändrar eller upphäver Finansinspektionens beslut, t.ex. för att det strider mot lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, påverkar detta inte utan vidare överenskommelsens innehåll eller giltighet utan endast det överklagade beslutet. Detta innebär att följderna av att en domstol ändrar Finansinspektionens eller någon annan behörig myndighets beslut så att det inte längre står i överensstämmelse med överenskommelsen, måste hanteras av tillsynsmyndigheterna i samband med att de ingår överenskommelsen. Eftersom överenskommelsen skall mynna ut i ett överklagbart beslut ligger det alltså i sakens natur att överenskommelsen utformas på ett sådant sätt att en domstols framtida ställningstagande kan beaktas, t.ex. genom att nya förhandlingar då skall inledas.

Möjligheten att begära att Finansinspektionen prövar om villkoren i svensk rätt är uppfyllda

Även när Finansinspektionen inte är samordnare kan dock inspektionens bedömning av om förutsättningarna i lagen (och direktivet) är uppfyllda få materiell betydelse för företagen i konglomeratet. Finansinspektionen kan göra en annan bedömning än övriga berörda tillsynsmyndigheter av om förutsättningarna för undantag i lagen (och direktivet) är uppfyllda. Ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat bör därför kunna begära att inspektionen prövar om villkoren i svensk rätt för att tillämpa någon av de särskilda beräkningsgrunderna är uppfyllda. I likhet med Länsrätten i Stockholms län anser vi att det bör framgå av lag att en sådan prövning skall utmynna i ett överklagbart beslut. Även om inspektionen anser att förutsättningarna är uppfyllda krävs det dock en

Prop. 2005/06:45

116

överenskommelse med övriga relevanta behöriga myndigheter för att de Prop. 2005/06:45 särskilda beräkningsgrunderna skall kunna tillämpas.

Bemyndigande

Lagbestämmelserna bör, som Finansinspektionen föreslår, kombineras med en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att genom föreskrifter precisera vilka omständigheter som motiverar att en grupp medges undantag från vissa eller samtliga bestämmelser som gäller för finansiella konglomerat. Med stöd av ett sådant bemyndigande är det möjligt att införa bestämmelser som följer direkt av direktivet men som inte tas in i lag (se t.ex. artikel 3.3 första stycket a och b). Eftersom direktivet bygger på tanken att flexibla regler underlättar samarbetet mellan de olika tillsynsmyndigheterna och då Finansinspektionen skall komma överens med andra relevanta behöriga myndigheter om när de särskilda beräkningsgrunderna skall tillämpas, bör dock möjligheten att meddela föreskrifter utnyttjas med försiktighet.

8.3Möjligheten till utvidgad tillämpning av bestämmel- serna om finansiella konglomerat

Regeringens förslag: Finansinspektionen skall, i förekommande fall tillsammans med övriga relevanta behöriga myndigheter, komma överens om att reglerna om särskild tillsyn över finansiella konglo- merat skall tillämpas helt eller delvis på ett institut eller ett försäkringsföretag om:

1.en fysisk eller juridisk person har ägarintresse i, kapitalbind- ningar med eller ett väsenligt inflytande över ett eller flera institut och försäkringsföretag,

2.bland de företag, med vilka den fysiska eller juridiska personen har sådana förbindelser som anges i 1, finns minst ett företag i försäk- ringssektorn och minst ett i bank- eller värdepapperssektorn och verk- samheten inom dessa sektorer är betydande, och

3.det är nödvändigt att särskild tillsyn sker av institutet eller försäk- ringsföretaget såsom för finansiella konglomerat.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget.

Konglomeratdirektivets innehåll: Även om ett reglerat företag inte ingår i ett finansiellt konglomerat kan det komma att omfattas av samma tillsyn som om det gjorde det. Enligt artikel 5.4 skall de relevanta behö- riga myndigheterna i samförstånd och enligt den nationella lagstiftningen avgöra om och i vilken omfattning tillsyn skall utövas över reglerade enheter som om de vore ett finansiellt konglomerat.

En sådan överenskommelse skall ingås om personer har ägarintresse i eller kapitalförbindelser med en eller flera enheter eller utövar ett bety- dande inflytande över sådana enheter utan att ha ägarintresse eller kapi- talförbindelser.

117

För att sådan tillsyn skall kunna utövas, skall minst en av enheterna vara en reglerad enhet som auktoriserats inom EES. Dessutom skall minst en enhet ingå i försäkringssektorn och en i bank- eller värdepap- perssektorn. Verksamheten inom både försäkringssektorn och bank- och värdepapperssektorn skall också vara betydande.

De relevanta behöriga myndigheterna skall fatta sitt beslut med beak- tande av de mål som anges i konglomeratdirektivet för extra tillsyn av reglerade enheter som ingår i finansiella konglomerat.

Vid tillämpning av den nämnda bestämmelsen på kooperativa grupper skall de behöriga myndigheterna beakta de offentliga finansierings- åtaganden som dessa grupper har gentemot andra finansiella företag.

Skälen för regeringens förslag: Konglomeratdirektivet ger möjlighet att helt eller delvis behandla företag som om de ingick i ett finansiellt konglomerat trots att de inte ingår i en grupp som direkt faller under definitionen av finansiellt konglomerat. En förutsättning är dock att de relevanta behöriga myndigheterna kommer överens om detta.

Hur skall regeln införas?

Fördelen med att införa en bestämmelse liknande den i direktivet är att det blir möjligt att helt eller delvis tillämpa bestämmelserna i lagen på grupper som på grund av sin struktur eller riskbild liknar ett finansiellt konglomerat. Härigenom begränsas också risken för att lagen kringgås genom en omstrukturering av en grupp.

Enligt direktivet får de relevanta behöriga myndigheterna komma överens om i vilken omfattning tillsynen skall utövas över de reglerade företagen som om de ingick i ett finansiellt konglomerat. Enligt svensk rätt bör dock gälla att Finansinspektionen, i de fall inspektionen ensam skall besluta i frågan, skall besluta att bestämmelserna om finansiella konglomerat eller vissa av dem skall gälla

1.när en fysisk eller juridisk person har ägarintresse i, kapitalbind- ningar med eller ett väsenligt inflytande över ett eller flera institut och försäkringsföretag, och

2.bland de företag med vilka den fysiska eller juridiska personen har sådana förbindelser som anges i 1, ingår minst ett företag i försäkringssektorn och minst ett i bank- eller värdepapperssektorn och verksamheten inom dessa sektorer är betydande.

Det finns i dessa fall alltså inte något utrymme för att väga in andra skäl i bedömningen. Som en ytterligare förutsättning för att ett beslut om att utvidga tillsynen skall få fattas, bör därför gälla att det bedöms särskilt viktigt att särskild tillsyn sker av institutet eller försäkringsföretaget såsom för finansiella konglomerat. Detta bedöms ligga i linje med konglomeratdirektivet som anger att tillsynsmyndigheten skall fatta sitt beslut med beaktande av målen för den särskilda tillsynen. Genom preciseringen ökar dock förutsebarheten för de företag som kan komma att ingå i ett finansiellt konglomerat. Den underlättar också en eventuell bedömning av om beslutet som sådant har skäl för sig. En sådan precisering bör därför göras.

Möjligheten att med stöd av den föreslagna bestämmelsen i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat tillämpa bestämmelserna i

lagen även på andra företagsgrupper än de som omfattas av definitionen

Prop. 2005/06:45

118

av finansiellt konglomerat torde kunna användas för att utöka ett Prop. 2005/06:45 befintligt konglomerat med en eller flera ytterligare förbindelser, som

enligt huvudregeln inte skulle falla inom ramen för definitionen av finansiellt konglomerat. Det blir också möjligt att tillämpa bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat på en företagsgruppering som inte har någon förbindelse med ett finansiellt konglomerat.

Enligt direktivet skall tillsynsmyndigheterna ta hänsyn till eventuella offentliga finansieringsåtaganden vid bedömning av om bestämmelserna om finansiella konglomerat skall tillämpas på en kooperativ grupp som inte faller under direktivets definition av konglomerat enligt huvudregeln. Direktivet förklarar inte närmare vad som avses med ”kooperativa grupper” eller ”offentliga finansieringsåtaganden”. Direktivregeln torde emellertid vara tillämplig när åtminstone företaget i toppen av en grupp är en ekonomisk förening.

Det bedöms inte nödvändigt att i lagen om särskild tillsyn över finan- siella konglomerat uttryckligen ange att hänsyn skall tas till offentliga finansieringsåtaganden vid bedömningen av om det finns skäl att utvidga bestämmelserna för finansiella konglomerat till en kooperativ grupp. Ett sådant hänsynstagande får anses falla inom ramen för en bedömning av om de rekvisit som har nämnts i det föregående kan anses uppfyllda.

Internationella överenskommelser, överklagande m.m.

Om Finansinspektionen är den enda relevanta behöriga myndigheten får ett beslut om att tillämpa bestämmelserna i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat även på andra företag än de som omfattas av definitionen av finansiellt konglomerat fattas av Finansinspektionen ensam. Om det förutom Finansinspektionen finns andra relevanta behöriga tillsynsmyndigheter inblandade, skall de gemensamt komma överens om att företagen skall behandlas som ett finansiellt konglomerat. En sådan överenskommelse är enligt vår uppfattning att betrakta som en internationell överenskommelse. Finansinspektionen skall härefter – om den är samordnare – fatta ett beslut med ett innehåll som motsvarar överenskommelsen. Vad som i övrigt sägs i avsnitt 8.2 om överenskommelsen mellan tillsynsmyndigheterna, överklagande m.m. och möjligheten att begära att Finansinspektionen prövar om villkoren i svensk rätt är uppfyllda, gäller även för överenskommelser och beslut i de här aktuella ärendena.

8.4Fondförvaltare

Regeringens förslag: För ett fondbolag skall bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i kapitaltäckningslagen och bestämmel- serna om finansiella konglomerat gälla. Fondbolaget skall vid tillämp- ningen av dessa bestämmelser jämställas med ett värdepappersbolag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att det av kapital-

täckningslagen och inte bara av lagen om investeringsfonder bör framgå

119

att ett fondbolag kan ingå i en finansiell företagsgrupp. Inspektionen undrar också hur fondbolag skall behandlas vid riskviktningen av ett instituts tillgångar och åtaganden.

Konglomeratdirektivets innehåll: I artikel 30 i konglomeratdirektivet finns det särskilda bestämmelser om att kapitalförvaltningsbolag (svenska fondbolag och förvaltningsbolag, se avsnitt 7.1), skall omfattas av

1.gruppbaserad tillsyn av kreditinstitut eller värdepappersbolag och/eller extra tillsyn över sådana företag som ingår i en försäkrings- grupp,

2.extra tillsyn om gruppen är ett finansiellt konglomerat. Medlemsstaterna skall därför föreskriva eller ge sina behöriga myn-

digheter behörighet att besluta om att kapitalförvaltningsbolag skall om- fattas av bestämmelserna om tillsyn över finansiella företagsgrupper och/eller bestämmelserna om tillsyn över försäkringsgrupper. Om be- stämmelserna om finansiella företagsgrupper skall tillämpas, skall bola- gen behandlas som ett finansiellt institut vid bestämmande av i vilken form och utsträckning det skall omfattas av tillsynen. Om bestämmel- serna om försäkringsgrupper skall tillämpas för bolagen, skall i stället motsvarande bestämmelser för återförsäkringsföretag tillämpas.

Vid tillämpningen av sektorsdirektivens regler om finansiella företags- grupper och försäkringsgrupper skall också hänvisningar till begreppet reglerat företag i konglomeratdirektivet anses i tillämpliga delar omfatta kapitalförvaltningsbolag. Detta gäller även begreppen behörig myndighet och relevant behörig myndighet i konglomeratdirektivet, som skall anses innefatta de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över kapi- talförvaltningsbolag.

Om gruppen är ett finansiellt konglomerat, skall kapitalförvaltnings- bolagen behandlas som en del av den sektor som det skall räknas till i enlighet med sektorslagstiftningen. Även i dessa fall skall hänvisningar till begreppet reglerat företag och till begreppet behöriga myndigheter och relevanta behöriga myndigheter i konglomeratdirektivet anses inne- fatta kapitalförvaltningsbolag respektive de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över sådana bolag.

Skälen för regeringens förslag

I vilken sektor skall fondbolagen och förvaltningsbolagen höra hemma?

För fondbolag och förvaltningsbolag gäller rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författ- ningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värde- papper (fondföretag) (det s.k. UCITS-direktivet). Europaparlamentet och rådet beslutade under år 2002 om ändringar i UCITS-direktivet (direk- tiven 2001/107/EG och 2001/108/EG). Genom lagen (2004:46) om inve- steringsfonder, som trädde i kraft den 1 april 2004, har dessa ändrings- direktiv blivit genomförda.

Valet står mellan att låta dessa bolag stå under tillsyn enligt bestäm- melserna i 6 kap. kapitaltäckningslagen om finansiella företagsgrupper eller enligt bestämmelserna i 7 a kap. försäkringsrörelselagen om försäk-

Prop. 2005/06:45

120

ringsgrupper, alternativt enligt bestämmelserna i båda dessa lagar varvid omständigheterna i det enskilda fallet – t.ex. vem som äger bolaget – av- gör vilka bestämmelser som blir tillämpliga.

Enligt 1 kap. 1 § 11 lagen om investeringsfonder definieras fondverk- samhet som förvaltning av en investeringsfond, försäljning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administrativa åtgär- der. Ett fondbolag är enligt samma paragraf ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet.

Ett fondbolag kan sägas förvalta finansiella instrument, t.ex. aktier, för ett kollektiv av investerare, dvs. fondandelsägare. Individuella förvalt- ningsuppdrag, dvs. förvaltning av någon annans finansiella instrument, fordrar i dag tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse. Ett fondbolag kan emellertid enligt lagen om investeringsfonder få tillhandahålla indi- viduell portföljförvaltning, efter tillstånd från Finansinspektionen. Ett sådant tillstånd får dock endast ges tillsammans med ett tillstånd att driva fondverksamhet.

Ett fondbolag skall, enligt 2 kap. 4 § lagen om investeringsfonder, ha ett startkapital som motsvarar minst 125 000 euro. Fondbolagets egna medel får sedan under pågående verksamhet inte understiga det minsta startkapital som bolaget skall ha. Med startkapital menas detsamma som i t.ex. kreditinstitutsdirektivet, dvs. i huvudsak de poster som ingår i bun- det eget kapital (prop. 2002/03:150 s. 151 f).

Ett fondbolag som förvaltar en fondförmögenhet som överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro skall utöver startkapitalet ha yt- terligare egna medel. Dessa skall motsvara minst 0,02 procent av det be- lopp med vilket fondförmögenheten överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro. Fondbolagets egna medel, startkapitalet inräknat, be- höver dock inte vara högre än motsvarande 10 miljoner euro. De kapital- krav som ställs kan närmast sägas avse de operationella riskerna med fondverksamheten.

Oavsett de kapitalkrav som behandlas i det föregående skall ett fond- bolag alltid ha egna medel som minst motsvarar en fjärdedel av bolagets fasta omkostnader under föregående år. Det motsvaras av vad som gäller för värdepappersbolag enligt 2 kap. 5 § kapitaltäckningslagen.

Med egna medel avses enligt 1 kap. 1 § 4 lagen om investeringsfonder detsamma som i artikel 1a.15 i UCITS-direktivet i dess lydelse genom direktiv 2001/108/EG. UCITS-direktivet hänvisar i sin tur till definitio- nen av kapitalbas i avdelning V, kapitel 2, avsnitt 1 i kreditinstitutsdirek- tivet (2000/12/EG). Med begreppet egna medel i fondlagstiftningen avses alltså detsamma som med begreppet kapitalbas i kapitaltäckningslagen.

Till vad som nu sagts kommer att ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall, för denna förvaltning och de tjänster som bolaget utför som ett led i den verksamheten, ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker och marknadsrisker som enligt kapi- taltäckningslagen krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verk- samhet. För ett sådant fondbolag skall även övriga bestämmelser i den lagen som är tillämpliga för ett värdepappersbolag gälla. I detta ingår bestämmelserna om finansiella företagsgrupper.

För fondbolag som förvaltar individuella portföljer följer alltså redan av lagen om investeringsfonder att de skall behandlas som värdepappers-

Prop. 2005/06:45

121

bolag vid tillämpningen av bestämmelserna om finansiella företagsgrup- Prop. 2005/06:45 per.

För fondbolag som inte förvaltar individuella portföljer gäller inte några liknande bestämmelser. Även dessa fondbolag har, som framgår av beskrivningen i det föregående, stora likheter med bolag inom värdepap- perssektorn. Det finns inte heller några skäl att hänföra dem till någon annan sektor än de fondbolag som förvaltar individuella portföljer.

Sammanfattningsvis bör alltså bestämmelserna om finansiella före- tagsgrupper göras tillämpliga för alla fondbolag. Fondbolagen skall här- vid behandlas som värdepappersbolag. En finansiell företagsgrupp kan då finnas exempelvis om ett kreditinstitut, ett värdepappersbolag eller ett fondbolag äger ett fondbolag. På motsvarande sätt bör fondbolagens ut- ländska motsvarigheter, förvaltningsbolagen, behandlas på samma sätt som de utländska värdepappersföretag som driver värdepappersrörelse.

En bestämmelse med denna innebörd bör föras in i lagen om in- vesteringsfonder och där placeras i anslutning till den bestämmelse som anger att kapitaltäckningslagens bestämmelser gäller för ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument. Om den nya bestäm- melsen, som Finansinspektionen önskar, i stället skulle tas in i kapital- täckningslagen borde även bestämmelsen om vilka regler som gäller för ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument föras över dit.

Frågan hur ett fondbolag skall behandlas vid riskviktningen av ett instituts tillgångar och åtaganden rör tillämpningen av den befintliga lagstiftningen i 3 kap. 1 § och 4 kap. 6 § kapitaltäckningslagen och bör därför inte behandlas i förevarande sammanhang.

Tillsynen över fondbolag och förvaltningsbolag som en del av ett finansiellt konglomerat

Av artikel 30 i konglomeratdirektivet följer att enligt tillämpningsområ- det för den extra tillsynen över företag som ingår i ett finansiellt konglo- merat skall fondbolag och förvaltningsbolag behandlas som en del av den sektor som det enligt sektorsbestämmelserna skall räknas till. I det här fallet blir det alltså till bank- och värdepapperssektorn.

Enligt konglomeratdirektivet skall ett fondbolag och ett förvaltnings- bolag som ingår i ett finansiellt konglomerat behandlas som ett reglerat företag. I enlighet med direktivet bör därför ett fondbolag och förvalt- ningsbolag behandlas på samma sätt som kreditinstitut och värdepap- persbolag, dvs. vara reglerade företag inom bank- och värdepapperssek- torn.

I bilaga 1 till konglomeratdirektivet sägs att för ett kapitalförvaltnings- bolag skall solvenskravet avse det kapitalkrav som anges i artikel 5a.1 i UCITS-direktivet. Av detta följer att kapitalkravet bestäms med utgångs- punkt från bestämmelserna i lagen om investeringsfonder. Som har nämnts i det föregående bestäms kapitalbasen för ett fondbolag på sam- ma sätt som kapitalbasen i en bank eller ett värdepappersbolag.

122

9

Tillsyn över finansiella konglomerat

Prop. 2005/06:45

9.1Beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för ett finansiellt konglomerat

Regeringens förslag: För ett finansiellt konglomerat skall det finnas en kapitalbas som uppfyller ett för finansiella konglomerat särskilt kapitalkrav. Beräkningen av kapitalbasen och kapitalkravet, liksom rapporteringen av resultatet till Finansinspektionen, skall göras av ett institut eller ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt hol- dingföretag.

Om det i toppen av ett finansiellt konglomerat finns ett institut eller ett försäkringsföretag, eller om Finansinspektionen är den enda rele- vanta behöriga myndigheten för konglomeratet, skall en sammanlägg- nings- och avräkningsmetod (metod 2 i bilaga I till konglomeratdirek- tivet), vara huvudmetod för beräkningen av kapitalbasen och kapital- kravet. Om det finns skäl, får en konsolideringsmetod (metod 1 i bila- ga I till konglomeratdirektivet) eller en kombination av de två nämnda metoderna användas som alternativ till huvudmetoden.

För andra finansiella konglomerat skall Finansinspektionen, efter samråd med övriga relevanta behöriga myndigheter och det finansiella konglomeratet, bestämma vilken metod – sammanläggnings- och av- räkningsmetoden, konsolideringsmetoden, kravavräkningsmetoden (metod 3 i bilaga I till konglomeratdirektivet) eller en kombination av dessa metoder – som skall användas för att beräkna kapitalbasen och kapitalkravet.

Promemorians förslag: I promemorian föreslogs att Finansinspek- tionens medgivande skall krävas för att konglomerat som leds av ett institut eller ett försäkringsföretag, eller för vilka Finansinspektionen är den enda relevanta behöriga myndigheten, skall få använda konsoli- deringsmetoden eller en kombination av denna och sammanläggnings- och avräkningsmetoden.

Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att något medgivande inte skall behövas för att få tillämpa konsolideringsmetoden. Finansinspektionen ifrågasätter också om inte bestämmelserna om garantibelopp bör beaktas vid bestämning av kapitalkrav för såväl försäkringsgrupper som finansiella konglomerat. Svenska Bankföre- ningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Fondbolagens Förening och

Sveriges Försäkringsförbund anser att svensk rätt bör tillåta samtliga de metoder som konglomeratdirektivet tillhandahåller.

Konglomeratdirektivets innehåll: Artikel 6.2 i konglomeratdirektivet kräver att reglerade enheter inom ett finansiellt konglomerat säkerställer att kapitalbasen för det finansiella konglomeratet alltid minst motsvarar ett visst kapitalkrav. Beräkningen skall göras minst en gång per år av en reglerad enhet eller det blandade finansiella holdingföretaget och i sam- band med detta rapporteras till samordnaren. Beräkningen skall omfatta samtliga i gruppen ingående enheter inom den finansiella sektorn (artikel 6.3). Reglerade enheter som tillhör ett finansiellt konglomerat skall också

123

ha en adekvat kapitaltäckningsstrategi på nivån finansiellt konglomerat Prop. 2005/06:45 (artikel 6.2).

I bilaga I till direktivet beskrivs det mer i detalj hur kapitalbas och kapitalkrav för det finansiella konglomeratet skall beräknas. För detta gäller ett antal tekniska principer som i huvudsak överensstämmer med de principer som gäller för försäkringsgrupper och finansiella företags- grupper enligt respektive särregelverk. En viktig princip är att dubbelt utnyttjade poster i kapitalbasen samt kapital som olämpligen skapats inom gruppen, skall elimineras. En ytterligare princip är att eventuella kapitalunderskott eller teoretiska kapitalunderskott i ett dotterföretag skall beaktas i sin helhet, oavsett kapitalandel och oavsett vilken metod som används för beräkning av kapitalkravet. Samordnaren kan dock tillåta att underskottet beaktas proportionellt om den anser att moderföretagets ansvar är strikt begränsat till kapitalandelen i ett företag med underskott. Om kapitalförbindelser saknas mellan två eller flera enheter skall samordnaren, efter samråd med de relevanta behöriga myndigheterna, avgöra till vilken proportionell andel dessa skall ingå i beräkningen av kapitalbas och kapitalkrav. En annan princip är att kapitalkraven för varje enskild sektor som ingår i konglomeratet skall täckas av poster i kapitalbasen enligt motsvarande särregelverk. Vid kontrollen av att eventuellt tillkommande krav på konglomeratnivå är uppfyllda, får endast sådana poster som får ingå i kapitalbasen enligt varje särregelverk beaktas. Utöver detta gäller att behöriga myndigheter alltid skall beakta i vilken grad kapitalet verkligen kan överföras och göras tillgängligt mellan olika enheter i gruppen.

För att beräkna kapitalkravet på konglomeratnivå anger direktivet tre olika metoder. För alla metoderna gäller att ett teoretiskt kapitalkrav skall beräknas för icke-reglerade enheter inom den finansiella sektorn som inte genom särreglerna täcks av något individuellt krav.

Metod 1 (metod baserad på sammanställd redovisning) utgår som namnet antyder från en sammanställd redovisning och bygger på att en koncernredovisning, eller motsvarande, för konglomeratet finns att tillgå. Metod 2 (avräknings- och totalmetoden) och metod 3 (metod för kravavräkning eller avräkning av bokfört värde) utgår från icke sam- manställda räkenskaper. Metoderna beskrivs närmare i bilaga 5 till denna proposition.

Medlemsstaterna får kräva att beräkningen genomförs enligt en av de angivna metoderna, eller en kombination av dessa metoder, om det i top- pen av det finansiella konglomeratet finns en reglerad enhet som auktori- serats i medlemsstaten. Detsamma gäller om samtliga relevanta behöriga myndigheter för ett finansiellt konglomerat hör hemma i samma med- lemsstat. I övriga fall skall medlemsstaterna tillåta sina behöriga myn- digheter att efter samråd med övriga relevanta behöriga myndigheter och det finansiella konglomeratet, besluta vilken metod, eller om det är en kombination av metoder, som skall tillämpas.

124

Skälen för regeringens förslag

Hur direktivets bestämmelser bör genomföras

Konglomeratdirektivet innehåller ingående regler om beräkning av kapi- talbas och kapitalkrav för finansiella konglomerat. Dessa regler är alltför detaljerade och tekniska för att vara lämpliga att i sin helhet tas in i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Av direktivets bilaga I följer dessutom att det saknas utrymme att i nationell rätt föreskriva vil- ken beräkningsmetod som skall användas för ett finansiellt konglomerat för vilket inte den svenska behöriga myndigheten är samordnare. De be- stämmelser som tas in i lagen bör därför bara gälla för finansiella kon- glomerat för vilka Finansinspektionen är samordnare (se avsnitt 11).

I lagen bör det tas in en bestämmelse av innebörd att det för ett finan- siellt konglomerat skall finnas en kapitalbas som uppfyller ett för finan- siella konglomerat särskilt kapitalkrav. Det bör vidare framgå att institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall ha en kapitalbas som åtminstone är tillfredsställande med hänsyn till kapital- kravet för konglomeratet. I övrigt bör lagen endast i allmänna termer ange hur kapitalbas och kapitalkrav skall beräknas.

Som följer av direktivet bör det reglerade företag som finns i toppen av det finansiella konglomeratet, ansvara för att uppgifter om kapitalbas och kapitalkrav för det finansiella konglomeratet rapporteras till Finansin- spektionen. I andra fall skall rapporteringen göras av det blandade finan- siella holdingföretaget eller det institut eller försäkringsföretag i konglo- meratet som Finansinspektionen bestämmer efter att ha hört de övriga relevanta behöriga myndigheterna.

Ansvaret för att kapitalkravet på konglomeratnivå är uppfyllt bör ligga på företaget i toppen av konglomeratet, om detta är ett institut eller för- säkringsföretag, eftersom dessa företag står under individuell tillsyn. Ett sådant företag i toppen av ett konglomerat har också störst möjlighet att styra tillförseln av kapital till övriga företag i konglomeratet och har den bästa överblicken över konglomeratets risksituation.

För konglomerat som inte leds av ett reglerat företag bör ansvaret för att kapitalkravet på konglomeratnivå är uppfyllt i stället ligga på de dot- terföretag som är institut eller försäkringsföretag. I ett sådant konglome- rat är det emellertid som regel holdingföretaget som styr gruppens verk- samhet. Även holdingföretaget bör därför kunna ställas till svars om konglomeratet inte har en tillräckligt stor kapitalbas eller saknar en lämplig kapitaltäckningsstrategi.

I promemorian föreslås att Finansinspektionen får genomföra platsundersökningar hos ett blandat finansiellt holdingföretag som ansvarar för rapporteringen till Finansinspektionen. Vi anser att en sådan bestämmelse är befogad och bör införas. För att upprätthålla en god till- syn över finansiella företagsgrupper menar FAR att Finansinspektionen även bör ha möjlighet att förordna en revisor i det blandade finansiella holdingföretaget.

En revisor som förordnas av Finansinspektionen skall ingå i revisorskollektivet och tillsammans med övriga revisorer i företaget granska årsredovisningar och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. När det gäller revisorns uppdrag

Prop. 2005/06:45

125

skall denne följa de särskilda föreskrifter som meddelats av stämman om de inte strider mot lag, stadgar eller god revisionssed. En inspektionsför- ordnad revisor skall dessutom, oavsett stämmans anvisningar, följa de anvisningar som utfärdats av inspektionen (prop. 2002/03:139 s. 546).

För att det skall vara befogat att införa denna möjlighet, bör det vara motiverat på grund av risken för störningar i det finansiella systemet (jämför prop. 2002/03:139 s. 379). Av lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat framgår visserligen att det ställs särskilda krav på ledningen i ett blandat finansiellt holdingföretag (se avsnitt 10). Holdingföretaget kan också vara det företag som ansvarar för rapporteringen till inspektionen och måste därför ha tillräckliga system och rutiner för att klara detta. Holdingföretagets verksamhet som sådan motiverar emellertid inte att Finansinspektionen förordnar en revisor. De risker som holdingföretaget utsätter institut och försäkringsföretag i samma försäkringsgrupp för bör – liksom risker som härrör från andra företag – kunna tas om hand av de revisorer som förordnats i de reglerade företagen. Vi anser därför inte att Finansinspektionen bör ges möjlighet att förordna en revisor för ett blandat finansiellt holding- företag.

Metoder för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav

Utgångspunkten i direktivet är att samordnaren efter samråd med de öv- riga relevanta behöriga myndigheterna och det finansiella konglomeratet skall bestämma vilken beräkningsmetod som skall användas. En sådan bestämmelse bör också finnas i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Direktivet ger emellertid medlemsstaterna möjlighet att avgöra vilken eller vilka beräkningsmetoder som skall tillämpas i fråga om konglomerat som i toppen har ett reglerat företag som auktoriserats i medlemsstaten och i fråga om konglomerat för vilket samtliga relevanta behöriga myndigheter hör hemma i samma medlemsstat. Frågan om tillåtna beräkningsmetoder är av viktig principiell natur och kan i vissa fall ha stor betydelse för berörda företag. Det framstår därför som angeläget att, i den mån det är möjligt, fastställa vilka förutsättningar som skall gälla för finansiella konglomerat. Riktlinjer för vilken eller vilka metoder som skall tillämpas bör därför framgå av lag. Detta är även i linje med de regler som gäller för finansiella företagsgrupper respektive försäkringsgrupper.

För beräkningen av kapitalbas och kapitalkrav för det finansiella kon- glomeratet anger direktivet tre olika metoder. Dessa metoder kan men behöver inte ge samma resultat. Direktivets metod 1 (metod baserad på sammanställd redovisning) utgår från koncernräkenskaper som visar konglomeratet som om det vore ett enda företag. Metoden är därför endast möjlig att tillämpa i det fall konglomeratet upprättar sammanställd redovisning (i princip koncernredovisning). I konglomeratdirektivet, liksom i försäkringsgruppsdirektivet (98/78/EG), används som framgått benämningen metod baserad på sammanställd redovisning för denna metod. I försäkringsrörelselagen (1982:713) har man emellertid valt att kalla metoden för konsolideringsmetoden. Denna benämning bör användas även i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. För ett finansiellt konglomerat som tillämpar konsolideringsmetoden

Prop. 2005/06:45

126

beräknas den gruppbaserade kapitalbasen med utgångspunkt i en sammanställd redovisning. Kapitalkravet bestäms genom en sammanläggning av kraven för varje enskild sektor i konglomeratet. Konsolideringsmetoden motsvarar ungefär den metod som används för finansiella företagsgrupper. En skillnad i fråga om finansiella företagsgrupper är dock att för dessa grupper beräknas både kapitalbas och kapitalkrav med utgångspunkt i en sammanställd redovisning. Konsolideringsmetoden är även, under vissa villkor, tillåten för försäkringsgrupper En fördel med konsolideringsmetoden är att någon separat redovisning för tillsynsändamål inte behöver upprättas om de företag som ingår i konglomeratet sammanfaller med de företag som konsolideras i koncernredovisningen. Några särskilda justeringar för dubbelt utnyttjande av kapital och internt skapat kapital behöver som regel inte heller göras i dessa fall, då detta sker automatiskt i enlighet med koncernredovisningsreglerna. En annan fördel är att den sammanställda redovisning på vilken beräkningen baseras i regel är samma redovisning som är föremål för revisorsgranskning, vilket bidrar till uppgifternas tillförlitlighet.

Konsolideringsmetoden är dock mindre lämplig som huvudmetod för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för ett finansiellt konglomerat, då den bygger på att det finns en koncernredovisning för de företag som ingår i det finansiella konglomeratet att tillgå. När bestämmelserna om försäkringsgrupper infördes gjorde regeringen motsvarande bedömning. Den uttalade då att konsolideringsmetoden inte kunde anges som huvudmetod för beräkningen av gruppbaserad ekonomisk ställning, eftersom alla försäkringsgrupper inte upprättar koncernredovisning (se prop. 1999/2000:99 s. 37).

Direktivets metod 2 (avräknings- och totalmetoden) motsvarar den metod som enligt gällande lagstiftning utgör huvudmetod för beräkning av gruppbaserad kapitalbas och solvensmarginal i försäkringsgrupper. I försäkringsgruppsdirektivet (98/78/EG) benämns metoden avräknings- och totalmetoden, men i försäkringsrörelselagen (1982:713) har man valt att kalla metoden för sammanläggnings- och avräkningsmetoden. Meto- den bör i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat benäm- nas på samma sätt som i försäkringsrörelselagen. Sammanläggnings- och avräkningsmetoden innebär förenklat att kapitalbaser och kapitalkrav för gruppens företag – efter elimineringar för inbördes poster – läggs sam- man för att beräkna den gruppbaserade ekonomiska ställningen. I likhet med konsolideringsmetoden är sammanläggnings- och avräkningsmeto- den tämligen enkel att tillämpa. Någon särskild koncernredovisning för det finansiella konglomeratet är inte nödvändig, utan beräkningen kan baseras på de individuella redovisningarna för gruppens företag. Detta gör sammanläggnings- och avräkningsmetoden lämplig som huvudmetod för beräkningen av kapitalbas och kapitalkrav för ett finansiellt konglo- merat.

Direktivets metod 3 (metod för kravavräkning) är baserad på den metod som i redovisningssammanhang kallas kapitalandelsmetoden. Denna metod innebär något mer komplicerade beräkningsförfaranden än direktivets övriga två metoder. I vissa fall kan denna metod även resultera i ett något strängare kapitalkrav. Enligt vår bedömning torde därför intresset för berörda företag att tillämpa denna metod vara högst

Prop. 2005/06:45

127

begränsat. Metoden får inte användas vid beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för finansiella företagsgrupper eller försäkringsgrupper. Till skillnad från Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Fondbolagens Förening och Sveriges Försäkringsförbund anser vi att metoden inte heller bör tillåtas för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för ett finansiellt konglomerat.

För finansiella konglomerat som i toppen har ett institut eller ett för- säkringsföretag och i fråga om konglomerat för vilka Finansinspektionen är den enda relevanta behöriga myndigheten bör mot denna bakgrund sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2), användas som huvudmetod för beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet på nivån finansiellt konglomerat. Om det finns skäl, bör också konsolideringsmetoden (metod 1) få tillämpas. När reglerna om försäkringsgrupper infördes i svensk rätt angavs att en grundförutsättning för att få tillämpa konsolideringsmetoden är att en koncernredovisning upprättas. En annan förutsättning är att konsoli- deringsmetoden ger en lika bra bild av den gruppbaserade ekonomiska ställningen som om huvudmetoden används (prop. 1999/2000:99 s. 38 f). Samma förutsättningar bör gälla för att ett finansiellt konglomerat skall få tillämpa konsolideringsmetoden.

I promemorian föreslogs att Finansinspektionens medgivande skall krävas för konglomerat som vill tillämpa konsolideringsmetoden. Som Finansinspektionen påpekar i sitt remissvar krävs det emellertid inget särskilt medgivande för de försäkringsgrupper som vill tillämpa konsolideringsmetoden. Enligt Finansinspektionen är det inte heller nödvändigt att kräva att ett finansiellt konglomerat som vill använda konsolideringsmetoden skall behöva inspektionens tillstånd. Vi anser därför att det inte finns skäl att lägga ytterligare administrativ börda på Finansinspektionen och berörda företag genom att kräva ett medgivande i varje enskilt fall. Att de ovannämnda förutsättningarna är uppfyllda för ett finansiellt konglomerat som tillämpar konsolideringsmetoden, bör i stället vara föremål för den löpande tillsynen.

Det kan emellertid vid beräkningen av kapitalbasen och kapitalkravet på konglomeratnivå även vara motiverat att utgå från befintliga beräk- ningar för den finansiella företagsgruppen respektive försäkringsgruppen och sedan göra tillägg för försäkringssektorn respektive bank- och värde- papperssektorn. Som Sveriges Försäkringsförbund påpekar i sitt remiss- svar kan möjligheten att kombinera metoderna exempelvis vara praktisk att använda för de grupper där det i dag ingår icke vinstutdelande försäkringsaktiebolag. Det blir då i praktiken frågan om en kombination av konsolideringsmetoden och sammanläggnings- och avräknings- metoden. I syfte att underlätta rapporteringsbördan och göra det möjligt att utnyttja redan framtagen information för i konglomeratet ingående finansiella företagsgrupper och försäkringsgrupper bör även en sådan kombinerad beräkningsmetod tillåtas. Om det finns skäl bör därför finansiella konglomerat som tillämpar konsolideringsmetoden på sektorsnivå i antingen bank- och värdepapperssektorn eller försäkringssektorn kunna tillämpa en kombination av sammanläggnings- och avräkningsmetoden och konsolideringsmetoden vid beräkningen av kapitalbas och kapitalkrav på nivån finansiellt konglomerat. En förutsättning bör då vara att den proportionella andelen till vilken ett

Prop. 2005/06:45

128

dotterföretag eller ägarintresse räknas in vid beräkningen på konglo- meratnivå, är densamma vid beräkningen av både kapitalbas och kapital- krav. En ytterligare förutsättning är att metoden ger en lika bra bild av den gruppbaserade ekonomiska ställningen som om huvudmetoden används.

För att undvika en invecklad framställning bör lagen inte innehålla någon närmare beskrivning av de beräkningsmetoder för kapitalbas och kapitalkrav som anges i direktivets bilaga I. Metoderna bör i stället defi- nieras genom en hänvisning till de beskrivningar som lämnas i bilagan. Det bör sedan överlämnas åt regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om hur kapitalbasen och kapital- kravet skall beräknas. Ett motsvarande bemyndigande bör ges i fråga om tidpunkten för rapportering.

Garantibelopp

Som behandlats i avsnitt 4.3.2 måste kapitalbasen i ett försäkringsbolag alltid minst uppgå till en viss minsta nivå kallad garantibelopp. För livförsäkringsbolag är denna summa minst tre miljoner euro. För skadeförsäkringsbolag beror beloppet på vilken försäkringsklass som företaget bedriver sin verksamhet inom, men det skall minst uppgå till två miljoner euro. Några motsvarande regler om det minsta garantibelop- pet finns inte vid beräkningen av gruppbaserad ekonomisk ställning för en försäkringsgrupp (se 7 a kap. 4 § andra stycket försäkringsrörelse- lagen). Finansinspektionen ifrågasätter i sitt remissvar om inte reglerna om garantibelopp bör beaktas vid bestämning av kapitalkrav för såväl försäkringsgrupper som finansiella konglomerat.

I bilaga I till försäkringsgruppsdirektivet [98/78/EG] beskrivs hur beräkningen av den jämkade solvensen för en försäkringsgrupp skall gå till. Där framgår att, på samma sätt som gäller för finansiella konglomerat, solvenskravet för försäkringsgruppen skall beräknas antingen som en summa av de individuella gruppföretagens solvenskrav, eller med utgångspunkt i sammanställda uppgifter (metod baserad på sammanställd redovisning). I det senare fallet föreskrivs att bestämmel- serna i direktiven 73/239/EEG, 79/267/EEG (nuvarande 2002/83/EG) och 91/674/EEG skall tillämpas vid beräkningen av solvenskravet. Någon närmare beskrivning av hur bestämmelserna om garantibelopp i nämnda direktiv skall tillämpas ges dock inte.

Enligt vår bedömning är det emellertid inte befogat att ta hänsyn till bestämmelserna om garantibelopp vid beräkning av den gruppbaserade solvensmarginalen för en försäkringsgrupp. Kravet som ställs på garanti- beloppets storlek kan visserligen jämföras med ett lägsta kapitalkrav. Reglerna om garantibelopp låter sig dock inte utan vidare översättas till gruppnivå, då de inte är utformade för att de spegla de risker som ett försäkringsföretag utsätter de andra företagen i försäkringsgruppen för. En jämförelse kan även göras med bestämmelserna om startkapital för kreditinstitut och värdepappersbolag. Dessa innebär i korthet att ett kreditinstitut eller värdepappersbolag aldrig får ha en kapitalbas som understiger det startkapital som krävdes då verksamheten påbörjades. Vid en beräkning av kapitalkravet för en finansiell företagsgrupp tas ingen hänsyn till det krav på startkapital som ställs på ett enskilt institut

Prop. 2005/06:45

129

(artiklarna 37 och 52.5 i kreditinstitutsdirektivet 2000/12/EG). En rimlig Prop. 2005/06:45 slutsats är därför att inte heller bestämmelserna om garantikapital bör

tillämpas vid en beräkning av gruppbaserade kapitalkravet för försäkringsgrupper, och följaktligen inte heller vid beräkningen av kapi- talkravet för ett finansiellt konglomerat. Avslutningsvis bör det tilläggas att kapitalbasen i svenska försäkringsbolag i regel långt överskrider kravet på minsta garantibelopp. Att hänsyn inte tas till garantibeloppet vid beräkning av kapitalkrav på gruppnivå får därmed sannolikt liten betydelse i praktiken.

9.2Betydande riskkoncentration

Regeringens förslag: Ett institut, ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som ingår i ett finansiellt konglome- rat för vilket Finansinspektionen är samordnare, skall regelbundet rapportera riskkoncentrationer inom konglomeratet som är betydande och av visst slag till inspektionen.

Finansinspektionen skall för varje finansiellt konglomerat ange vilka betydande riskkoncentrationer som skall rapporteras.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inga invändningar mot

förslaget. Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Fondbolagens Förening understryker dock vikten av att rapport- eringskraven på konglomeratnivå inte blir mer betungande än de krav på rapportering som redan gäller för finansiella företagsgrupper.

Konglomeratdirektivets innehåll: Enligt konglomeratdirektivet skall varje betydande riskkoncentration på nivån finansiellt konglomerat rap- porteras regelbundet och minst en gång per år till samordnaren (artikel 7.2). Som huvudregel skall den reglerade enheten eller det blandade finansiella holdingföretaget, i toppen av konglomeratet samla in uppgif- terna och ansvara för rapporteringen till samordnaren. Denna uppgift kan även ges till den reglerade enhet i det finansiella konglomeratet som identifieras av samordnaren efter samråd med de övriga relevanta myn- digheterna och med det finansiella konglomeratet.

I artikel 2.19 definieras riskkoncentration som alla exponeringar med förlustpotential som bärs av enheter inom ett finansiellt konglomerat, vilka är tillräckligt stora för att hota dessa reglerade enheters solvens eller deras finansiella ställning i allmänhet. Det kan exempelvis röra sig om exponeringar som orsakas av motpartsrisk/kreditrisk, investerings- risk, försäkringsrisk eller marknadsrisk (se även avsnitt 7.2). I bilaga II till direktivet sägs att samordnaren, efter samråd med övriga relevanta behöriga myndigheter, skall identifiera den typ av risker som skall rap- porteras av ett visst finansiellt konglomerat. Det finansiella konglomera- tets specifika grupp- och riskhanteringsstruktur skall då beaktas.

Direktivet anger inte vilka riskkoncentrationer som skall betraktas som betydande och därmed rapporteras. Enligt bilaga II till direktivet skall samordnaren, efter samråd med andra relevanta behöriga myndigheter och det finansiella konglomeratet, fastställa lämpliga trösklar för att

130

identifiera vilka riskkoncentrationer som skall betraktas som betydande för ett enskilt konglomerat.

I artikel 7.3 föreskrivs att medlemsstaterna får fastställa kvantitativa gränser, eller tillåta sina behöriga myndigheter att fastställa sådana grän- ser eller vidta andra tillsynsåtgärder som skulle kunna uppfylla målen för extra tillsyn av riskkoncentration på nivån finansiellt konglomerat. I bilaga II anges särskilt att medlemsstaterna får tillåta de behöriga myn- digheterna att tillämpa särreglernas bestämmelser om riskkoncentration på nivån finansiellt konglomerat för att undvika att särreglerna kringgås.

Direktivets artikel 7.4 anger att för konglomerat som leds av ett blan- dat finansiellt holdingföretag skall eventuella särregler om riskkoncent- ration för den största sektorn inom konglomeratet tillämpas på hela denna sektor, inklusive det blandade finansiella holdingföretaget.

Skälen för regeringens förslag

Riskkoncentration i finansiella konglomerat

Direktivets definition av riskkoncentration är allmänt hållen (se artikel 2.19). Av bilaga II framgår att samordnaren, i förekommande fall efter samråd med de andra relevanta behöriga tillsynsmyndigheterna, skall identifiera vilka typer av risker som skall rapporteras för ett enskilt finan- siellt konglomerat. Vid den bedömningen skall det finansiella konglomeratets specifika grupp- och riskhanteringsstruktur beaktas.

Direktivet anger inte heller några kvantitativa gränser för när en risk- koncentration skall anses betydande. Det är upp till samordnaren att, efter samråd med övriga relevanta behöriga tillsynsmyndigheter och med det finansiella konglomeratet, fastställa gränsvärden för när en riskkon- centration är betydande och därför skall rapporteras. Direktivet förutsät- ter alltså att det för varje konglomerat bestäms vilka slag av risker som skall rapporteras och när dessa risker skall anses betydande. I lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat bör det tas in bestämmelser som reglerar ett sådant förfarande. Bestämmelsernas räckvidd bör därvid begränsas till att avse sådana fall där Finansinspektionen har ansvaret för tillsynen av det finansiella konglomeratet, dvs. när inspektionen är sam- ordnare (se avsnitt 11).

För konglomerat för vilka Finansinspektionen är samordnare bör den nya lagen föreskriva att riskkoncentrationen på konglomeratnivå regel- bundet skall rapporteras till inspektionen. Företaget i toppen av det finansiella konglomeratet bör som regel ansvara för att uppgifter samlas in och inrapporteras. När konglomeratet inte leds av ett reglerat företag bör det dock vara möjligt för Finansinspektionen att, efter samråd med övriga relevanta behöriga myndigheter och med det finansiella konglo- meratet, bestämma vilket reglerat företag i det finansiella konglomeratet som skall fullgöra dessa uppgifter. Om inspektionen bedömer att ett ut- ländskt reglerat företag bör ansvara för rapporteringen, kan det vara lämpligt att en utländsk tillsynsmyndighet är samordnare.

Vid införlivandet av konglomeratdirektivets rapporteringsregler är det angeläget att nyttan av rapporteringen vägs emot de tillkommande kost- naderna för berörda företag. Om det inte särskilt kan motiveras, bör det

Prop. 2005/06:45

131

därför inte ställas krav på att andra risker än de som redan rapporteras enligt sektorslagstiftningen för finansiella företagsgrupper och försäk- ringsgrupper skall rapporteras på konglomeratnivå. Detta har dock heller knappast varit avsikten med direktivet.

Av direktivets bilaga II framgår att medlemsstaterna får tillämpa be- stämmelserna om riskkoncentration i särreglerna på nivån finansiellt konglomerat. En rimlig utgångspunkt vid bedömning av om ytterligare risker bör rapporteras är därför att utgå från nuvarande rapporteringsreg- ler som tar sikte på riskkoncentration för finansiella företagsgrupper och försäkringsgrupper.

Gällande svenska regler om riskkoncentration

För kreditinstitut och värdepappersbolag gäller bestämmelserna om stora exponeringar i 5 kap. kapitaltäckningslagen. Bestämmelserna gäller även för finansiella företagsgrupper enligt 6 kap. 3 § samma lag. Syftet med dessa bestämmelser är att skydda ett institut mot förluster för det fall att en kund eller grupp av kunder inte kan infria sina åtaganden mot institutet.

Begreppet exponering definieras inte i kapitaltäckningslagen. Något förenklat kan dock sägas att med en exponering avses alla tillgångar som är beroende av en kunds eller motparts ekonomiska utveckling. Som ex- empel kan nämnas fordringar och placeringar i värdepapper. I Finansin- spektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2003:10) om kapital- täckning och stora exponeringar definieras en exponering som en pla- cering, fordran eller åtagande utanför balansräkningen som ett institut har mot en kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning. En stor exponering är en exponering mot en kund eller en grupp av kunder som överstiger 10 procent av institutets kapitalbas. Med kund avses när det gäller placeringar i finansiella instrument emittenten eller, om det rör sig om derivat, emittenten av den underliggande finansiella tillgången. För andra fordringar och åtaganden avses med kund den som svarar för ford- ringen eller åtagandet. Institut och finansiella företagsgrupper skall halv- årsvis rapportera stora exponeringar till Finansinspektionen.

För försäkringsföretag gäller den s.k. stabilitetsprincipen (1 kap. 1 a § försäkringsrörelselagen). Av denna framgår att försäkringsföretag skall ha god kontroll över försäkringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker. Försäkringsrörelselagen innehåller dock inte några uttryckliga begräns- ningar av ett försäkringsföretags möjlighet att genom ingångna försäk- ringsavtal få exponera sig mot en kund eller en grupp av kunder med gemensam riskprofil.

Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om skuldtäckningstill- gångar, avsedda att täcka försäkringsföretagets åtaganden mot försäk- ringstagarna (försäkringstekniska avsättningar), innebär dock en be- gränsning av möjligheten att utsätta sig för placeringsrisker. Bestämmel- serna i försäkringsrörelselagen innebär att skuldtäckningstillgångar en- dast får placeras i vissa tillgångsslag, bl.a. aktier, obligationer och fastig- heter. Försäkringsrörelselagen reglerar även hur stor andel av skuldtäck- ningstillgångarna som får placeras i ett visst tillgångsslag. Dessutom finns bl.a. bestämmelser som anger att skuldtäckningstillgångarna skall placeras så att valutakursrisker begränsas.

Prop. 2005/06:45

132

Större försäkringsbolag skall kvartalsvis rapportera sitt innehav av skuldtäckningstillgångar och stora exponeringar till Finansinspektionen. Större försäkringsbolag lämnar även varje kvartal rapport om exponering av marknadsrisk (Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2004:23] om svenska skadeförsäkringsbolags kvartalsvisa rapporteringsskyldighet samt Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2005:31] om svenska livförsäkringsbolags och tjänstepensionskassors kvartalsvisa rapporteringsskyldighet). Rapporteringen av marknadsrisk är inte begränsad till försäkringsföretagets placeringstillgångar, utan gäller företagets samtliga tillgångar. Reglerna saknar motsvarighet på gruppnivå. På gruppnivå skall ett försäkringsföretag lämna rapport om väsentliga affärshändelser och avtal (Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2002:10] om rapportering av väsentliga affärshändelser och avtal inom en försäkringsgrupp) som delvis motsvarar den rapport om stora exponeringar som lämnas av finansiella företagsgrupper, se vidare avsnitt 9.3.

Försäkringsföretag rapporterar även regelbundet sina försäkringsrisker i vid mening. Ett försäkringsföretag skall i årsredovisningen redovisa resultat uppdelat på olika försäkringsklasser och försäkringsgrenar, se 5 kap. 5 § och 6 kap. 3 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Finansinspektionens föreskrifter om årsredovisning i försäkringsföretag innehåller dessutom regler om upplysningar om väsentliga risker och exponeringar i försäkringsrörelsen (5 kap. 37 §, Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2004:21] om årsredovisning i försäkringsföretag).

Som framgår av det ovanstående är det endast finansiella företags- grupper som i dag lämnar rapport om betydande riskkoncentration. De rapporteringskrav som ställs på försäkringsföretag som kan jämföras dem som gäller för finansiella företagsgrupper är inte lika heltäckande och saknar i många fall motsvarighet på gruppnivå. För försäkringsgrupper kan konglomeratdirektivet alltså i viss mån sägas innebära en utökad rapporteringsskyldighet.

Närmare om rapportering av betydande riskkoncentrationer för ett finansi- ellt konglomerat

För att kräva att ytterligare risker än de som nämnts ovan skall rapporte- ras för ett finansiellt konglomerat, bör det vara möjligt att identifiera någon särskild risk som uppkommer med anledning av att verksamhet inom bank- och värdepapperssektorn drivs i samma företagsgrupp som verksamhet inom försäkringssektorn. Utvecklingen eller ett enskilt kon- glomerats särskilda förutsättningar kan alltså motivera att även andra riskkoncentrationer än de som nämnts ovan kan behöva rapporteras. Vid överväganden av vilka risker ett enskilt konglomerat skall rapportera är det, som tidigare nämnts, av vikt att nyttan med rapporteringen vägs mot de tillkommande kostnaderna för det berörda konglomeratet. För att undvika att berörda företag krävs på dubbla uppgifter är det vidare, som

Svenska Bankföreningen, Fondbolagens Förening och Svenska Fond- handlareföreningen påpekar, angeläget att rapporterna i möjligaste mån samordnas med dem som redan i dag skall lämnas av finansiella företagsgrupper.

Prop. 2005/06:45

133

För att underlätta kraven på rapportering som ställs på det finansiella konglomeratet borde de former under vilka konglomeratet skall rapportera i möjligaste mån kunna standardiseras, exempelvis genom för ändamålet särskilda blanketter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om sådana riskkoncentrationer som skall rapporteras och om fullgörande av denna rapportering. Som nämnts ovan ger direktivet medlemsstaterna möjlighet att för finansiella konglomerat tillämpa de befintliga sektorsbestämmelserna om riskkoncentration. Det torde i så fall närmast handla om rapportering av stora exponeringar enligt kapitaltäcknings- lagen. En sådan föreskrift skulle emellertid kunna stå i konflikt med kravet på att beslut om vilka risker som skall rapporteras skall fattas för varje enskilt finansiellt konglomerat, i synnerhet beträffande sådana konglomerat där flera relevanta behöriga myndigheter i olika medlemsländer är inblandade i tillsynen. Finansinspektionen har dock möjlighet att i ett enskilt fall, och efter att vederbörligt samråd skett, tillämpa de rapporteringskrav avseende stora exponeringar som finns i kapitaltäckningslagen.

En annan fråga rör vilket utrymme konglomeratdirektivet ger att införa kvantitativa gränser eller tak för hur stora riskkoncentrationerna får vara. Sådana kvantitativa gränser finns för institut och finansiella företags- grupper i kapitaltäckningslagen. Det sammanlagda värdet av ett instituts stora exponeringar får exempelvis inte överstiga 800 procent av institu- tets kapitalbas. Vidare får en enskild exponering mot en kund eller grupp av kunder inte överstiga 25 procent av institutets kapitalbas. Om en kund eller grupp av kunder ingår i samma koncern som institutet får värdet av exponeringen emellertid inte överstiga 20 procent av institutets kapital- bas. Vid en bedömning av ett konglomerats riskkoncentration kan i för- väg uppställda gränser naturligtvis vara ett redskap för Finansinspektio- nen. Fasta gränser kan också öka förutsebarheten för de reglerade företa- gen. En sådan ordning skulle emellertid även den vara svårförenlig med principen att beslut skall fattas för varje enskilt finansiellt konglomerat. Finansinspektionens möjligheter att ingripa i det fall det skulle vara nöd- vändigt bedöms dessutom som tillräckliga utan att några kvantitativa gränser införs.

Finansiella konglomerat som har ett blandat finansiellt holdingföretag i toppen

För ett finansiellt konglomerat som i toppen har ett blandat finansiellt holdingbolag föreskriver artikel 7.4 i konglomeratdirektivet att de even- tuella bestämmelser om riskkoncentration som gäller för den största sektorn i konglomeratet skall tillämpas på alla företag i konglomeratet som tillhör den sektorn och på det blandade finansiella holdingföretaget. Detta innebär att om det finns ett blandat finansiellt holdingföretag i toppen av ett finansiellt konglomerat där bank- eller värdepapperssektorn är den största sektorn, skall kapitaltäckningslagens bestämmelser om stora exponeringar för finansiella företagsgrupper tillämpas för samtliga företag som ingår i den sektorn inklusive det blandade finansiella hol- dingföretaget. Som tidigare nämnts saknas i dag motsvarande regler om riskkoncentration för försäkringsgrupper. Detta innebär att när ett blandat

Prop. 2005/06:45

134

finansiellt holdingföretag finns i toppen av ett finansiellt konglomerat där Prop. 2005/06:45 försäkringssektorn utgör den största sektorn, någon motsvarande beräk-

ning inte kan göras för holdingföretaget eller de företag som ingår i försäkringssektorn.

9.3Betydande interna transaktioner

Regeringens förslag: Ett institut, ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som ingår i ett finansiellt konglome- rat för vilket Finansinspektionen är samordnare, skall regelbundet rap- portera interna transaktioner som är betydande och av visst slag till inspektionen.

Finansinspektionen skall för varje finansiellt konglomerat ange vilka betydande transaktioner som skall rapporteras.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Fondbolagens Förening anser att begreppet intern transaktion bör förtydligas i lagtexten.

Konglomeratdirektivets innehåll: Enligt konglomeratdirektivet skall samtliga betydande transaktioner som en reglerad enhet har med andra företag inom det finansiella konglomeratet rapporteras regelbundet och minst en gång per år till samordnaren (artikel 8.2).

Som huvudregel skall den reglerade enheten eller det blandade finansi- ella holdingföretaget i toppen av konglomeratet, samla in uppgifterna och ansvara för rapporteringen inför samordnaren. Denna uppgift kan även ges till den reglerade enhet i det finansiella konglomeratet som identifie- ras av samordnaren efter samråd med de övriga relevanta myndigheterna och med det finansiella konglomeratet.

I artikel 2.18 definieras transaktioner inom det finansiella konglome- ratet (i det följande interna transaktioner) som alla transaktioner genom vilka reglerade enheter inom ett finansiellt konglomerat direkt eller indi- rekt anlitar andra företag inom samma grupp eller en fysisk eller juridisk person som har nära förbindelser med företagen i den gruppen för att uppfylla en skyldighet, oavsett om den är avtalsenlig eller inte och om den sker mot betalning eller inte (se även avsnitt 7.2).

I bilaga II till direktivet sägs att samordnaren, efter samråd med de andra relevanta behöriga myndigheterna, skall identifiera den typ av transaktioner som skall rapporteras av ett visst finansiellt konglomerat. Det finansiella konglomeratets specifika grupp- och riskhanteringsstruk- tur skall då beaktas.

Direktivet anger inte närmare vad som avses med en betydande trans- aktion. Enligt bilaga II till direktivet skall samordnaren efter samråd med andra relevanta behöriga myndigheter och det finansiella konglomeratet, fastställa lämpliga gränser för att identifiera vilka transaktioner som skall betraktas som betydande och därmed rapporteras. Om inga gränsvärden har fastställs skall dock en transaktion anses som betydande, om beloppet överstiger fem procent av det belopp som konglomeratets totala kapital- krav uppgår till (artikel 8.2).

135

I artikel 8.3 föreskrivs vidare att medlemsstaterna får fastställa kvanti- tativa gränser och kvalitativa krav, eller tillåta sina behöriga myndigheter att fastställa sådana gränser och krav eller vidta andra tillsynsåtgärder som skulle kunna uppfylla målen för extra tillsyn av transaktioner inom det finansiella konglomeratet. I bilaga II anges särskilt att medlemssta- terna får tillåta de behöriga myndigheterna att tillämpa särreglernas be- stämmelser om interna transaktioner på nivån finansiellt konglomerat för att undvika att särreglerna kringgås.

Direktivets artikel 8.4 anger att för konglomerat som leds av ett blan- dat finansiellt holdingföretag skall eventuella särregler om transaktioner för den största sektorn inom konglomeratet tillämpas på hela denna sek- tor, inklusive det blandade finansiella holdingföretaget.

Skälen för regeringens förslag: Konglomeratdirektivets bestäm- melser om interna transaktioner har liknande utformning som bestäm- melserna om betydande riskkoncentration. På motsvarande sätt som i fråga om riskkoncentrationer skall samordnaren efter samråd med de andra relevanta behöriga myndigheterna fastställa vilka interna transak- tioner som skall rapporteras. Bedömningen skall göras med hänsyn till det finansiella konglomeratets specifika grupp- och riskhanteringsstruk- tur. Samordnaren skall även efter samråd med de andra relevanta behö- riga myndigheterna och det finansiella konglomeratet bestämma lämpliga gränser för när en transaktion skall anses betydande. En motsvarande bestämmelse, som behandlar situationen då Finansinspektionen är sam- ordnare, bör därför tas in i den nya lagen.

I den nya lagen bör alltså tas in en bestämmelse om att interna transak- tioner som är betydande och av ett visst slag regelbundet skall rappor- teras till Finansinspektionen i egenskap av samordnare. Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, bör bemyndigas att avgöra med vilka intervall rapporteringen skall ske. Rapporteringen skall dock ske minst en gång per år. Företaget i toppen av det finansiella konglo- meratet skall som regel ansvara för insamlandet av uppgifter samt för rapporteringen till Finansinspektionen. När det inte finns ett reglerat företag i toppen av konglomeratet, bör det dock vara möjligt för Finans- inspektionen att, efter samråd med övriga relevanta behöriga myndig- heter och med det finansiella konglomeratet, utse ett institut eller för- säkringsföretag i det finansiella konglomeratet att fullgöra dessa upp- gifter. På samma sätt som i fråga om rapportering av riskkoncentrationer kan det vara lämpligt att en utländsk tillsynsmyndighet är samordnare, i det fall inspektionen bedömer att ett utländskt reglerat företag bör ansvara för rapporteringen. Det bör dock noteras att medan direktivets bestämmelser om rapportering av betydande riskkoncentrationer tar sikte på ett finansiellt konglomerats sammanlagda riskkoncentrationer, innebär bestämmelsen om rapportering av betydande interna transaktioner en skyldighet att redovisa de transaktioner som vart och ett av de reglerade företag som ingår i konglomeratet har med andra företag i gruppen eller en person som har nära förbindelser med företagen i den gruppen.

Gällande svenska regler om interna transaktioner

Som nämnts ovan ger direktivet inte någon närmare vägledning om vad som avses med en intern transaktion. Det bedöms dock som rimligt att

Prop. 2005/06:45

136

vid tillämpning av reglerna ta hänsyn till de transaktioner som i dag rap- porteras av finansiella företag och grupper.

Det är inte möjligt att lämna någon uttömmande beskrivning av vad som avses med en intern transaktion. Följande vägledning kan dock ges.

Upplysningar om transaktioner med närstående tillhör sådan information som enligt god redovisningssed skall redovisas i koncernredovisningen (se Redovisningsrådets rekommendation RR 23 Upplysningar om närstående samt IAS 24 Upplysningar om närstående). Utöver detta finns det i gällande rätt för försäkringsgrupper i Sverige regler motsvarande konglomeratdirektivets bestämmelser om interna transaktioner i 7 a kap. försäkringsrörelselagen. Där föreskrivs att en försäkringsgrupp skall ha en god kontroll över affärshändelser och avtal med andra företag inom försäkringsgruppen samt deras påverkan på gruppens ekonomiska ställning (7 a kap. 3 §). Den gruppbaserade redovisning som en försäkringsgrupp skall ge in till Finansinspektionen skall innehålla en sammanställning av sådana väsentliga affärshändelser och avtal (7 a kap. 6 § försäkringsrörelselagen). Enligt Finansinspek- tionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2002:10) om rapportering av väsentliga affärshändelser och avtal inom en försäkringsgrupp, skall rapportering ske årligen till Finansinspektionen. Rapporten skall inne- hålla upplysningar om garantier och transaktioner utanför balansräk- ningen, poster som får ingå i kapitalbasen (t.ex. förlagslån) samt inves- teringar. Upplysningar skall också lämnas om sådana lån vars värde överstiger 10 procent av det uppgiftslämnande försäkringsföretagets kapitalbas. Vidare skall uppgift lämnas om gällande principer för åter- försäkring. Om det finns avtal om delade kostnader inom gruppen, skall information lämnas om de avtalade kostnadernas värde överstiger tio procent av de totala driftskostnaderna för det rapporterande företaget. Slutligen skall sådana övriga interna affärshändelser och avtal vars värde överstiger tio procent av det rapporterande företagets kapitalbas redo- visas i rapporten. Ovan nämnda affärshändelser, vilka behandlas i försäkringsrörelselagen och i Finansinspektionens allmänna råd, torde alla falla under direktivets definition av transaktioner inom ett finansiellt konglomerat.

Utöver kapitaltäckningslagens bestämmelser om stora exponeringar mellan företag i samma grupp, som innebär att företagen är skyldiga att rapportera storleken på exponeringar mot andra företag i den finansiella företagsgruppen, finns det inte några bestämmelser om rapportering av interna transaktioner för finansiella företagsgrupper som motsvarar de som gäller för försäkringsgrupper. För kreditinstitut och värdepappers- företag kan således konglomeratdirektivets bestämmelser om rapportering av interna transaktioner i viss mån innebära en nyhet.

Närmare om rapporteringen av transaktioner inom ett finansiellt konglome- rat

Som nämnts tidigare är det vid tillämpningen av konglomeratdirektivets rapporteringsregler väsentligt att nyttan med rapporteringen vägs mot de tillkommande kostnaderna för berörda företag. Beträffande bestäm- melserna om interna transaktioner är det dessutom angeläget att den finansiella sektorns funktionssätt tas i beaktande. Inom finansiella

Prop. 2005/06:45

137

företagsgrupper är det exempelvis vanligt att upplåningen sköts via en internbank som sedan distribuerar medel vidare ut till övriga företag i gruppen. I många fall rör det sig om betydande summor som dagligen på detta sätt fördelas inom en finansiell företagsgrupp. Även om de före- slagna rapporteringskraven för transaktioner endast innebär att rappor- tering skall ske vid vissa givna tillfällen, bör bl.a. sådana finansieringssystem beaktas vid utformningen av reglerna.

Liksom för betydande riskkoncentrationer torde de krav på rapporte- ring av interna transaktioner som ställs på det finansiella konglomeratet underlättas av att rapporteringen kan standardiseras och samordnas med befintliga rapporteringskrav. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om sådana interna transaktioner som skall rapporteras och om fullgörande av denna rapportering.

Direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att införa kvantitativa grän- ser eller kvalitativa krav på interna transaktioner i ett finansiellt konglo- merat. Några sådana gränser eller krav, utöver kapitaltäckningslagens bestämmelser om stora exponeringar samt tillhörande föreskrifter, finns inte för finansiella företagsgrupper eller försäkringsgrupper. Ett sådant införande skulle därmed innebära en skärpning av regleringen i jämfö- relse med sektorsnivån och kan därmed anses olämpligt. I det fall stor- leken på en enskild transaktion uppgår till en kritisk nivå, bedöms Finansinspektionens möjligheter att ingripa som tillräckliga. Här förut- sätts också att ett institut och försäkringsföretag, som ett led i riskhan- teringen, har god kontroll över transaktioner med andra gruppföretag.

Direktivet ger även möjlighet för medlemsstaterna att tillåta sina behö- riga myndigheter att tillämpa befintliga sektorsbestämmelser om interna transaktioner på finansiella konglomerat. De svenska sektorsbestäm- melser som skulle kunna komma i fråga är närmast de ovannämnda be- stämmelserna om rapportering av väsentliga affärshändelser och avtal i en försäkringsgrupp. Även bestämmelserna om stora exponeringar i kapitaltäckningslagen kan delvis sägas utgöra bestämmelser om interna transaktioner i konglomeratdirektivets mening. Att tillämpa dessa sek- torsbestämmelser på finansiella konglomerat bedöms dock som olämpligt av de skäl som tidigare anförts (se avsnitt 9.2).

Finansiella konglomerat som har ett blandat finansiellt holdingföretag i toppen

För ett finansiellt konglomerat som i toppen har ett blandat finansiellt holdingföretag föreskriver konglomeratdirektivets artikel 8.4 att de eventuella bestämmelser om transaktioner inom ett finansiellt konglome- rat som gäller för den största sektorn i konglomeratet skall tillämpas på alla företag i den sektorn och på det blandade finansiella holdingföre- taget. Som tidigare nämnts saknas regler om interna transaktioner för finansiella företagsgrupper utöver kapitaltäckningslagens bestämmelser om stora exponeringar. Som föreslagits i avsnitt 9.2 bör dessa gälla även för blandade finansiella holdingföretag då dessa finns i toppen av ett finansiellt konglomerat där bank- och värdepapperssektorn är domine- rande.

Prop. 2005/06:45

138

Om försäkringssektorn utgör den största sektorn i ett finansiellt kon- Prop. 2005/06:45 glomerat som i toppen har ett blandat finansiellt holdingföretag uppstår

frågan om försäkringsrörelselagens bestämmelser om kontroll och rap- portering av väsentliga affärshändelser och avtal inom en försäkrings- grupp skall tillämpas också för det blandade finansiella holdingföretaget, (se 7 a kap. 3 och 6 §§). Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om kontroll och rapportering av interna transaktioner tillför dock inte någon information som inte går att få genom rapporteringen av interna transak- tioner enligt lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Det saknas därmed motiv för att tillämpa reglerna om väsentliga affärshän- delser och avtal inom en försäkringsgrupp på ett blandat finansiellt hol- dingföretag som leder ett finansiellt konglomerat där försäkringssektorn utgör den största sektorn.

9.4Intern kontroll och riskhantering

Regeringens förslag: Institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risksituation. Sådana företag och blandade finansiella hol- dingföretag med huvudkontor i Sverige skall, när de ansvarar för rap- porteringen till Finansinspektionen, ha nödvändiga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram de uppgifter och upplysningar som be- hövs för tillsynen över det finansiella konglomeratet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksåklagaren och Ekobrottsmyndigheten tillstyrker bestämmelsen, som de anser torde ha positiva effekter från ett brottsförebyggande perspektiv. Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Fondbolagens Förening anser att bestämmelserna om intern kontroll och riskhantering bör samordnas med det befintliga regelverket och med de kommande kapitaltäckningsreglerna.

Konglomeratdirektivets innehåll: Artikel 9.1 i konglomeratdirektivet föreskriver att medlemsstaterna skall se till att det hos reglerade enheter på nivån finansiellt konglomerat finns erforderliga metoder för riskhan- tering och rutiner för intern kontroll.

Enligt artikel 9.2 skall metoderna för riskhantering innehålla

a)Ett sunt styre och en sund förvaltning, varvid lämpliga ledande organ på nivån finansiellt konglomerat skall godkänna och regelbundet övervaka strategier och inriktningar med beaktande av alla risker de tar.

b)En adekvat kapitaltäckningsstrategi för att kunna förutse den inver- kan som deras affärsstrategi har på riskprofilen och kapitalkraven.

c)Lämpliga förfaranden för att säkerställa att systemen för övervak- ning av risker är väl integrerade i organisationen och att alla åtgärder har vidtagits för att se till att de system som genomförts i alla de företag som omfattas av extra tillsyn är samstämmiga, så att riskerna kan mätas, övervakas och kontrolleras på nivån finansiellt konglomerat.

Enligt artikel 9.3 skall rutinerna för intern kontroll innehålla

139

a) Adekvata mekanismer för kapitaltäckning för att identifiera och Prop. 2005/06:45 mäta samtliga materiella risker och på ett lämpligt sätt ställa kapitalbasen

i relation till riskerna.

b) Sunda rapporterings- och redovisningsförfaranden, för att identifi- era, mäta, övervaka och kontrollera de interna transaktionerna och risk- koncentrationen.

Enligt artikel 9.4 skall medlemsstaterna också se till att det i alla före- tag som omfattas av extra tillsyn enligt artikel 5 finns erforderliga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram de uppgifter och upplysningar som kan vara av betydelse för den extra tillsynen.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 9.4 i konglomeratdirektivet motsvarar artikel 52.6 i kreditinstitutsdirektivet (2000/12/EG) (jfr 7 kap. 10 § kapitaltäckningslagen) och artikel 5.1 i försäkringsgruppsdirektivet (98/78/EG).

Enligt konglomeratdirektivet skall reglerade företag på nivån finansi- ellt konglomerat ha erforderliga metoder för riskhantering och rutiner för intern kontroll. Att de reglerade företagen på individuell nivå skall ha system för att hantera sina risker torde inte innebära någon nyhet för svenska företag. Av 6 kap. 2 § lagen om bank- och finansieringsrörelse framgår att en bank och ett kreditmarknadsföretag skall identifiera, mäta styra och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. De skall härvid särskilt se till att deras kreditrisker, marknadsrisker, ope- rativa risker och andra risker sammantagna inte medför att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. Av motiven till be- stämmelsen framgår bl.a. att den ställer upp de mål som ett fungerande riskhanteringssystem skall uppnå, men utan att närmare ange hur det skall ske (prop. 2002/03:139 s. 278 ff). Grundläggande beståndsdelar i bra riskhanteringssystem sägs vara fungerande informationsvägar, be- slutssystem samt styrning och styrsystem. Likaså måste det finnas en kontrollfunktion som granskar efterlevnaden av olika system och in- struktioner.

Enligt 1 kap. 1 a § försäkringsrörelselagen skall försäkringsrörelse dri- vas med en tillfredsställande kontroll över olika slag av risker som direkt eller indirekt påverkar möjligheterna att fullgöra åtaganden mot försäk- ringstagarna och andra. För instituten för elektroniska pengar, värdepap- persbolagen och fondbolagen torde det följa av sundhetsbestämmelsen i respektive lag att dessa företag skall ha tillfredsställande riskhanterings- system och rutiner för intern kontroll.

För att tydliggöra vikten av att det på konglomeratnivå finns betryggande system för riskhantering och rutiner för intern kontroll bör en uttrycklig bestämmelse som ställer krav på institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat införas i den nya lagen. Av den bestämmelsen bör framgå att systemen och rutinerna skall vara betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risksituation.

Artiklarna 9.2 och 9.3 i konglomeratdirektivet innehåller en uppräk- ning av moment som skall ingå i riskhanteringssystemen och i rutinerna för intern kontroll. Någon motsvarande uppräkning bör dock inte tas in i lag. I stället bör regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer få meddela föreskrifter i dessa avseenden.

140

Som framgår av beskrivningen i det föregående skall det redan i dag Prop. 2005/06:45 finnas system för riskhantering och rutiner för intern kontroll för att

hantera risker i institutens och försäkringsföretagens rörelse. Det nya är att det nu ställs ett uttryckligt krav på att systemen och rutinerna även utformas med beaktande av de risker som följer med institutens och försäkringsföretagens kopplingar till andra företag i det finansiella konglomeratet. Vi anser därför att den nya bestämmelsen inte kommer i konflikt med bestämmelser i det befintliga regelverket. Som Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Fondbolagens Förening anför, är det värdefullt om den här föreslagna bestämmelsen kan samordnas med de krav som de förväntade nya kapitaltäcknings– bestämmelserna kommer att ställa.

Det yttersta ansvaret för att riskhanteringssystem och rutiner för intern kontroll som uppfyller ställda krav finns för ett finansiellt konglomerat bör ligga på det institut och försäkringsföretag som är skyldigt att rapportera på konglomeratnivå till Finansinspektionen. Det är rimligt att detta företag ansvarar för att uppgifterna är riktiga och har en strategi för vilka åtgärder som skall vidtas om det uppstår problem i konglomeratet. I det fall ett blandat finansiellt holdingföretag är rapporteringsskyldigt, bör ansvaret ändå ligga på de institut och försäkringsföretag som direkt är dotterföretag till holdingföretaget.

Det kan tilläggas att ett enskilt institut eller försäkringsföretag – oav- sett om det ingår i ett finansiellt konglomerat eller inte – bör ha system och rutiner för att bedöma vilka risker det utsätts för av andra företag i gruppen. Företaget bör då göra en egen bedömning av om det är möjligt att helt förlita sig på de system som finns på gruppnivå. Detta gäller inte minst för institutens eller försäkringsföretagens bedömning av sina in- terna transaktioner med andra företag i det finansiella konglomeratet.

Utöver vad som nu sagts bör det införas en bestämmelse om att insti- tut, försäkringsföretag och blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i Sverige som ansvarar för rapporteringen till Finansin- spektionen, skall ha nödvändiga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram de uppgifter och upplysningar som behövs för tillsynen av det finansiella konglomeratet.

Ett institut, ett försäkringsföretag och ett blandat finansiellt holding- företag med huvudkontor i Sverige kan komma att ansvara för rappor- teringen till en utländsk behörig myndighet som är samordnare av tillsy- nen över ett finansiellt konglomerat. Även i den situationen skall de nämnda svenska företagen ha rutiner för internkontroll för att kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det finansi- ella konglomeratet.

9.5Undantag från tillsynen av finansiella konglomerat

Regeringens förslag: När Finansinspektionen är samordnare för ett finansiellt konglomerat, får inspektionen undanta ett företag från be- räkningen av kapitalbas och kapitalkrav om

1. företaget är beläget i ett land utanför EES och det där finns rätts- liga hinder för att överföra nödvändig information om företaget,

141

2.företaget har försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över reglerade företag i finansiella konglomerat, eller

3.det skulle vara olämpligt eller missvisande med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över reglerade företag i finansiella kon- glomerat att inbegripa företaget.

Om Finansinspektionen med stöd av punkterna 2 och 3 ovan un- dantar ett reglerat företag från beräkningen skall det företag som finns

itoppen av det finansiella konglomeratet, på begäran av den behöriga myndighet som har tillsyn över det reglerade företaget, lämna de upp- lysningar som underlättar denna tillsyn.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att det bör utvecklas

vilka företag som omfattas av den föreslagna bestämmelsen. Inspektionen vill vidare få ett bemyndigande för att kunna ange när ett företag skall kunna undantas med stöd av bestämmelsen.

Konglomeratdirektivets innehåll: Enligt artikel 6.5 i konglomeratdi- rektivet kan samordnaren i vissa fall besluta att undanta en viss enhet från beräkningen av kapitalkrav för det finansiella konglomeratet. Ett sådant beslut kan fattas om:

a)Enheten finns i ett tredje land där det finns rättsliga hinder för att överföra erforderliga upplysningar.

b)Enheten är av försumbar betydelse i förhållande till målen för den extra tillsynen över reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat. (Om flera företag utesluts, måste de dock inkluderas om de tillsammans inte är av försumbar betydelse).

c)Det skulle vara olämpligt eller missvisande att inbegripa företaget med hänsyn till målen för den extra tillsynen. (I detta fall skall samordna- ren, utom i brådskande fall, samråda med de andra relevanta behöriga myndigheterna innan beslut fattas).

Om samordnaren inte inkluderar en reglerad enhet i tillämpningsom- rådet med stöd av ett av de fall som anges i b och c ovan, får de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där denna enhet är belägen begära att den enhet som finns i toppen av det finansiella konglomeratet lämnar upplysningar som underlättar tillsynen över den undantagna enheten.

På ett liknande sätt får relevanta behöriga myndigheter, enligt artikel

3.4i konglomeratdirektivet, i samförstånd besluta om att undanta ett företag från beräkningen av gränsvärdena för identifiering av ett finansi- ellt konglomerat. Förutsättningarna för detta är identiska med dem som redogjorts för ovan (se avsnitt 8.2).

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser liknande de ovan nämnda i konglomeratdirektivet om möjlighet att undanta vissa företag,

finns vid beräkning av kapital- eller solvenskrav för finansiella företags- grupper i artikel 52.3 i kreditinstitutsdirektivet (2000/12/EG) (se 7 kap. 8 § kapitaltäckningslagen) och för försäkringsgrupper i artikel 3.3 försäk- ringsgruppsdirektivet (98/78/EG) (se 7 a kap. 8 § försäkringsrörelse- lagen).

Den möjlighet konglomeratdirektivet ger att undanta ett företag från beräkningen av kapitalkravet bör utnyttjas. En bestämmelse med det in-

Prop. 2005/06:45

142

nehåll som föreskrivs i artikel 6.5 i det direktivet bör därför tas in i den Prop. 2005/06:45 nya lagen.

Finansinspektionen anser att det bör lämnas en beskrivning av vilka företag som den föreslagna bestämmelsen är avsedd att undanta. Vi menar emellertid att det inte är möjligt att göra någon fullständig uppräkning av vilka företag som kan undantas. I stället bör det överlämnas till rättstillämpningen att avgöra vilka företagen är.

Viss vägledning om bestämmelsens närmare innebörd torde finnas att hämta från den praxis som vuxit fram vid tillämpningen av 7 kap. 7 § kapitaltäckningslagen respektive 7 a kap. 8 § försäkringsrörelselagen. De direktivregler som dessa bestämmelser genomför har nämligen i huvudsak samma lydelse som regeln i konglomeratdirektivet.

Det bör också noteras att bestämmelsen har betydelse inte bara för möjligheten att undanta vissa företag vid beräkningen av kapitalkravet utan även för tillämpningen av de särskilda beräkningsgrunderna i 2 kap. 5 § lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. För att Finansinspektionen skall kunna tillämpa den särskilda beräknings- grunden måste Finansinspektionen komma överens med de andra berörda tillsynsmyndigheterna. Att nu göra vägledande uttalanden om be- stämmelsens innebörd kan försvåra samarbetet mellan tillsyns- myndigheterna. Det bedöms därför mindre lämpligt att den närmare innebörden av 6 kap. 5 § lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat nu preciseras genom föreskrifter (se även avsnitt 8.2). Frågan om myndighetsföreskrifter kan dock komma att aktualiseras i ett senare skede.

143

10

Tillsyn över ledningsorganet i holdingföretag Prop. 2005/06:45

Regeringens förslag: Den som ingår i ledningen för ett blandat finansiellt holdingföretag skall ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av holdingföretaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att det bör vara personerna i holdingföretagets lednings- grupp som är föremål för ledningsprövning.

Konglomeratdirektivets innehåll: Enligt artikel 13 i konglomerat- direktivet krävs att de personer som faktiskt leder verksamheten i ett blandat finansiellt holdingföretag har tillräckligt gott anseende och till- räcklig erfarenhet för att kunna fullgöra sina åligganden.

Skälen för regeringens förslag: Särskilda ledningsprövningsregler finns inte bara i konglomeratdirektivet utan även i de direktiv som gäller för bl.a. kreditinstitut, värdepappersföretag och försäkringsföretag. För kreditinstitut föreskrivs att auktorisation inte får beviljas kreditinstitutet om de som effektivt leder verksamheten i institutet inte är tillräckligt väl ansedda eller saknar tillräcklig erfarenhet för att kunna fullgöra sina upp- gifter (se artikel 6.1 i kreditinstitutsdirektivet). Liknande krav ställs på ledningen i försäkringsföretag, värdepappersföretag och förvaltningsbo- lag (se artikel 9 ii i direktivet [2004/39/EG] om marknader för finansiella instrument, artikel 6.1 i tredje skadeförsäkringsdirektivet [92/49/EEG], artikel 6.1 i livförsäkringsdirektivet [2002/83/EG] och artikel 5a.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/107/EG av den 21 januari 2002 om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper [fondföretag] i syfte att införa regler för förvaltningsbolag och förenklade prospekt). Till skillnad från sek- torsdirektiven kopplas dock inte den i konglomeratdirektivet föreskrivna lämplighetsprövningen av personer som faktiskt leder verksamheten i ett blandat finansiellt holdingföretag till något tillståndsförfarande.

Vilken personkrets skall omfattas av ledningsprövningen?

I fråga om vilken krets av personer i ett blandat finansiellt holdingföretag som bör vara föremål för ledningsprövning är det rimligt att utgå från att konglomeratdirektivet syftar på samma krets som pekas ut i de befintliga sektorsdirektiven. Detta antagande baserar sig på att formuleringarna i den engelska språkversionen av konglomeratdirektivet är desamma som dem i kreditinstitutsdirektivet.

I svensk rätt omfattar ledningsprövningen i kreditinstitut etc. styrelsen och den verkställande direktören liksom ersättare för dessa, dvs. de som har ansvaret för hur verksamheten drivs (se prop. 1995/96:173 s. 85, prop. 2002/03:139 s. 367 och prop. 2002/03:150 s. 157). För ett europabolag enligt lagen (2004:575) om europabolag skall prövningen

avse europabolagets lednings- eller förvaltningsorgan, dvs. de organ som

144

är jämställda med styrelsen i ett aktiebolag. I ett dualistiskt organiserat europabolag är även tillsynsorganet föremål för ledningsprövning (se t.ex. 1 a kap. 7 § försäkringsrörelselagen [1982:713] och 10 kap. 36 § lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse). Motiven för dessa bestämmelser framgår av prop. 2003/04:112 s. 86 ff.

Under våren 2003 har Finansinspektionen till Finansdepartementet kommit in med en begäran (Fi2003/2089) om att den krets som omfattas av ledningsprövningen skall utvidgas från den nuvarande kretsen till att uttryckligen omfatta de som avses ingå i institutens faktiska ledning. Be- dömningen av vilka anställda som bör anses tillhöra den faktiska led- ningen bör, enligt inspektionen, kunna variera beroende på vilken typ av finansiellt företag det gäller och eventuellt även med hänsyn till situatio- nen i det enskilda institutet. Finansinspektionen anser att den bör få ett bemyndigande att genom föreskrifter bestämma personkretsen.

Inspektionen anför bl.a. att Internationella Valutafonden (IMF) vid en utvärdering 2001 och 2002 av svensk lagstiftning på det finansiella om- rådet ansåg att den krets som är föremål för ledningsprövning bör utvid- gas. När det gällde banker framfördes kritik mot att högre chefer och chefer för kontor i utlandet inte prövas. För försäkringsbolag avsåg kriti- ken att personer i nyckelpositioner eller personer i högre ställning, t.ex. controllers, chefsjurist samt investeringsansvarig inte omfattas av led- ningsprövning.

Finansinspektionens skrivelse är för närvarande föremål för beredning inom Regeringskansliet. Det är alltså inte möjligt att nu säga om den kommer att leda till en utvidgning av den krets personer som är föremål för ledningsprövning eller inte.

Till skillnad från Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser vi det därför lämpligt att avgränsa den krets personer i ett holdingföretag som skall vara föremål för ledningsprövning till de personer som är föremål för ledningsprövning enligt sektorsbestämmelserna, dvs. de som ingår i styrelsen (lednings- förvaltning och tillsynsorganet) för företaget, är verkställande direktör i företaget eller är ersättare för någon av dessa personer. I jämförelse med promemorian innebär detta en mindre utvidgning av kretsen, eftersom promemorian inte omfattade ledamöterna i tillsynsorganet i ett dualistiskt organiserat europabolag. Bestämmelsen bör dock vara tillämplig både på svenska och utländska holdingföretag. Den bör därför inte innehålla någon uppräkning av de personer som skall ledningsprövas. I stället bör det mer neutrala uttryckssättet ”ingår i ledningen” användas.

Vilka krav skall ställas på den som ingår i ledningen?

Även i fråga om vilka egenskaper de personer som ingår i ledningen av ett blandat finansiellt holdingföretag skall ha, är det möjligt att utgå från vad som föreskrivs i gällande sektorsbestämmelser. De krav som ställs på ledningen i holdingföretaget har nämligen formulerats på samma sätt i konglomeratdirektivet som i sektorsdirektiven. Enligt gällande svenska regler om ledningsprövning skall de som ingår i den berörda personkret- sen ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företa- get och även i övrigt vara lämpliga för en sådan uppgift.

Prop. 2005/06:45

145

Enligt motiven till ledningsprövningsreglerna avses med uttryckssättet Prop. 2005/06:45 ”har de insikter och den erfarenhet som måste krävas” att det fordras ett

tillräckligt kunnande på området eller i vart fall förmåga att skaffa sig sådan kunskap (prop. 1995/96:173 s. 85). Viss erfarenhet från närings- verksamhet eller något annat område av betydelse för uppgiften bör också förutsättas. Vidare bör den som ingår i ledningen ha de personliga egenskaper i fråga om omdömesgillhet som uppgiften kräver.

I en företagsgrupp med ett blandat finansiellt holdingföretag i toppen kan det finnas såväl finansiella företag som andra företag. Finansinspek- tionen skall bedöma om de personer som ingår i holdingföretagets led- ning är lämpliga med hänsyn till företagets skyldigheter enligt konglome- ratreglerna. Det ställs alltså högre krav på ledningen i ett blandat finansi- ellt holdingföretag än på ett holdingföretag i toppen på en annan före- tagsgrupp.

146

11 Hur tillsynen skall utövas

11.1När tillsynen skall utövas av en behörig myndighet inom EES

Regeringens förslag: För ett finansiellt konglomerat (se definitionen i avsnitt 8.1) gäller bestämmelserna i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat i tillämpliga delar när ett reglerat företag som är auktoriserat inom EES,

1.finns i toppen av det finansiella konglomeratet,

2.har ett moderföretag som är ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES, och

3.står under gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag inom den finansiella sektorn.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget.

Konglomeratdirektivets innehåll: Konglomeratdirektivet innebär att reglerade enheter som hör hemma inom EU skall stå under den extra till- syn som föreskrivs i direktivet (artikel 5.1). Enligt artikel 5.5 skall ut- övandet av tillsyn över ett finansiellt konglomerat inte innebära att de behöriga myndigheterna är skyldiga att utöva tillsyn över blandade finan- siella holdingföretag, över reglerade enheter i tredje land som tillhör ett finansiellt konglomerat eller över enskilda icke-reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat.

Följande reglerade enheter hemmahörande inom EU skall enligt artikel 5.2 första stycket underkastas extra tillsyn på nivån finansiellt konglome- rat enligt artiklarna 6–17 i direktivet

reglerade enheter i toppen av ett finansiellt konglomerat,

reglerade enheter vars moderföretag är ett blandat finansiellt hol- dingföretag med huvudkontor inom EU, och

reglerade enheter som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med en annan enhet i den finansiella sektorn.

Om ett finansiellt konglomerat är undergrupp till ett annat finansiellt konglomerat, får medlemsstaterna enligt artikel 5.2 andra stycket tillämpa artiklarna 6–17 bara på de reglerade enheterna i den sistnämnda gruppen.

De reglerade enheter som inte är föremål för tillsyn enligt artikel 5.2 och vars moderföretag är en reglerad enhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EU, skall enligt artikel 5.3 vara föremål för extra tillsyn på nivån finansiella konglomerat i den omfatt- ning och på det sätt som föreskrivs i artikel 18.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 5.2 i konglomeratdi- rektivet framgår när tillsynen över ett finansiellt konglomerat skall ut- övas av tillsynsmyndigheter inom EES. Bestämmelser som motsvarar dem i direktivet bör, efter vissa anpassningar till svenska förhållanden, tas in i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Av bestämmelsen bör det framgå att vissa bestämmelser i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat gäller när ett reglerat företag, som är auktoriserat inom EES

Prop. 2005/06:45

147

1. finns i toppen av det finansiella konglomeratet,

2.har ett moderföretag som är ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES, och

3.står under gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag inom den finansiella sektorn.

Konglomeratdirektivets utgångspunkt är att en enda tillsynsmyndighet skall ansvara för tillsynen över ett finansiellt konglomerat. Den ansvariga tillsynsmyndigheten benämns samordnare. Konglomeratdirektivets syn- sätt skiljer sig från det som gäller för finansiella företagsgrupper och för försäkringsgrupper. Enligt kreditinstitutsdirektivet (2002/12/EG) och försäkringsgruppsdirektivet (98/78/EG) är utgångspunkten att tillsynen även sker på undergruppsnivå. Direktiven ger dock de behöriga myndig- heterna möjlighet att låta något annat lands myndighet ansvara för tillsy- nen.

För försäkringsgrupper är det enligt svensk rätt möjligt att låta ett annat

lands myndighet ansvara för den gruppbaserade solvenstillsynen (se 7 a kap. 7 § försäkringsrörelselagen, prop. 1999/2000:99 s. 51). För en finansiell företagsgrupp medges dock inte undantag när den svenska gruppen är en undergrupp i en utländsk finansiell företagsgrupp, trots att den utländska gruppen står under tillsyn i hemlandet (prop. 1994/95:50 s. 253 och 259). Av 15 kap. 5 § Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (2003:10) om kapitaltäckning och stora exponeringar, framgår dock att en finansiell företagsgrupp som i sin helhet ingår i en överordnad finansiell företagsgrupp och där den överordnade gruppen leds av ett institut över vilket Finansinspektionen utöver gruppbaserad tillsyn inte behöver lämna rapporter om inte inspektionen begär det. Denna bestämmelse är dock inte lika långtgående som regleringen i konglomeratdirektivet, eftersom den bara behandlar den svenska delen av den finansiella företagsgruppen.

Tillsynen över ett finansiellt konglomerat bör bara utövas på den över- gripande nivån. Den möjlighet direktivet ger att undanta undergrupper i finansiella konglomerat bör således utnyttjas, även om undergruppen formellt sett omfattas av definitionen av finansiellt konglomerat. En så- dan ordning bedöms vara tillräcklig ur tillsynssynpunkt. Den bidrar också till att undvika dubbelrapportering för de inblandade företagen med ökande kostnader för företagen och dess kunder som följd. Vad som gäller när tillsynen skall bedrivas av en behörig myndighet utanför EES behandlas i avsnitt 12.

I samordnarens uppgifter ingår att samordna tillsynen över det finansiella konglomeratet. Detta innebär t.ex. att samordnaren samlar in uppgifter, t.ex. genom rapporter, som den därefter bedömer och eventuellt, om behov finns, sprider vidare till andra tillsynsmyndigheter. Samordnaren har dock enligt direktivet inte befogenhet att besluta om några tvångsåtgärder mot tillsynssubjekt i andra medlemsstater. Det är i stället de nationella tillsynsmyndigheterna i respektive medlemsstat som beslutar om eventuella ingripandeåtgärder mot de tillsynssubjekt som är etablerade i medlemsstaten i fråga.

Prop. 2005/06:45

148

11.2

Samordnande myndighet

Prop. 2005/06:45

Regeringens förslag: Finansinspektionen skall vara samordnare för ett finansiellt konglomerat bl.a. när företaget i toppen av det finansi- ella konglomeratet är

1.ett institut eller försäkringsföretag,

2.ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige som är moderföretag till ett institut eller ett försäkringsföretag.

Finansinspektionen får dock komma överens med de övriga rele- vanta behöriga myndigheterna att utse en annan behörig myndighet till samordnare för det finansiella konglomeratet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Svea hovrätt anser att det bör övervägas om

möjligheten att överlåta tillsynsansvar till en utländsk myndighet är en sådan regel som skall beslutas av riksdagen med kvalificerad majoritet enligt 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen.

Konglomeratdirektivets innehåll: För att säkerställa tillsynen över de reglerade enheterna i ett finansiellt konglomerat skall en samordnare ut- ses bland de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter.

Vilken tillsynsmyndighet som skall utses till samordnare regleras i artikel 10.2 och 10.3.

Om en reglerad enhet finns i toppen av ett finansiellt konglomerat, skall samordningen utövas av den behöriga myndighet som har auktoriserat denna reglerade enhet.

För det fall ett finansiellt konglomerat inte har en reglerad enhet i top- pen uppställer direktivet ett flertal olika alternativ.

Om moderföretaget till en reglerad enhet är ett blandat finansiellt holdingföretag, skall samordningen utövas av den behöriga myndighet som har auktoriserat denna reglerade enhet.

Om två eller flera reglerade enheter med huvudkontor inom gemen- skapen har samma blandade finansiella holdingföretag som moderföretag och en av dessa enheter har auktoriserats i den medlemsstat där det blan- dade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor, skall samord- ningen utövas av den behöriga myndigheten i denna medlemsstat.

Om två eller flera reglerade enheter som verkar inom olika finansi- ella sektorer har auktoriserats i den medlemsstat där det blandade finan- siella holdingföretaget har sitt huvudkontor, skall samordningen utövas av den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över den reglerade enheten som verkar inom den största finansiella sektorn. (Av artikel 3.2 framgår hur det bestäms vilken sektor som är den största finansiella sek- torn).

Om det i toppen av det finansiella konglomeratet finns flera blandade finansiella holdingföretag vilka har huvudkontor i olika medlemsstater och det finns en reglerad enhet i var och en av dessa medlemsstater, skall samordningen utövas av den behöriga myndighet som ansvarar för tillsy- nen över den reglerade enhet som har den största balansomslutningen, om dessa enheter verkar inom samma finansiella sektor, eller av den be- höriga myndighet som ansvarar för tillsynen över den reglerade enhet som verkar inom den största finansiella sektorn.

149

– Om två eller flera reglerade enheter med huvudkontor inom gemen- Prop. 2005/06:45 skapen har samma blandade finansiella holdingföretag som moderföretag

och ingen av dessa enheter har auktoriserats i den medlemsstat där det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor, skall samord- ningen utövas av den behöriga myndighet som har auktoriserat den regle- rade enhet som har den största balansomslutningen inom den största finansiella sektorn.

– Om det finansiella konglomeratet utgör en grupp utan något moder- företag i toppen, eller i övriga fall, skall samordningen utövas av den behöriga myndighet som har auktoriserat den reglerade enhet som har den största balansomslutningen inom den största finansiella sektorn.

I särskilda fall får de relevanta behöriga myndigheterna enligt artikel 10.3 i samförstånd bevilja undantag från ovan redovisade kriterier och utse en annan behörig myndighet till samordnare. Det får ske om det med beaktande av konglomeratets struktur och den relativa betydelsen av dess verksamhet i olika länder skulle vara olämpligt att tillämpa de beskrivna kriterierna. I dessa fall skall de behöriga myndigheterna innan de fattar sitt beslut ge konglomeratet möjlighet att yttra sig.

Skälen för regeringens förslag: I direktivet ges, som framgått, detaljerade regler om vilken behörig myndighet som skall utses till sam- ordnare i det fall ett finansiellt konglomerat driver verksamhet i två eller flera medlemsstater. I Sverige är det Finansinspektionen som är ansvarig för tillsynen av företag inom den finansiella sektorn. Finansinspektionen kan därför komma att utses till samordnare när de förutsättningar som anges i direktivet är uppfyllda. Om alla företag i det finansiella konglomeratet hör hemma i Sverige är det alltid Finansinspektionen som är ansvarig för tillsynen.

Valet av samordnare är inte utan betydelse för de företag som ingår i konglomeratet. När Finansinspektionen är samordnare är det inspektio- nen, som med tillämpning av svensk rätt sköter tillsynen, t.ex. genom att bestämma rapporteringens närmare innehåll och omfattning (se bl.a. av- snitt 9).

Samordnaren skall som huvudregel utses med tillämpning av de sär- skilda kriterier som anges i direktivet. Dessa bör – med avseende på Finansinspektionen som samordnare – framgå av bestämmelser i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Härigenom blir det tydligt när Finansinspektionen kommer att vara samordnare. Regeringen delar alltså inte Lagrådets bedömning att en lämpligare lagstiftnings- teknik är att ange att Finansinspektionen i enlighet med de grunder som anges i artikel 10 i konglomeratdirektivet får träffa överenskommelser om vem som skall utses till samordnare för olika finansiella konglomerat.

Översatt till svenska förhållanden skall Finansinspektionen exempelvis utöva tillsynen om företaget i toppen av konglomeratet är ett institut eller ett försäkringsföretag som har auktoriserats i Sverige och detta oavsett om det inom det finansiella konglomeratet finns företag som är belägna i ett annat EES-land. Om moderföretaget till ett institut eller för- säkringsföretag i stället är ett blandat finansiellt holdingföretag, skall Finansinspektionen ansvara för tillsynen om även holdingföretaget har sitt huvudkontor i Sverige

150

Direktivet ger emellertid de relevanta behöriga myndigheterna möjlig- Prop. 2005/06:45 het att i särskilda fall frångå de fastlagda kriterierna för utseende av sam-

ordnare och utse en annan behörig myndighet till samordnare.

När en samordnare utses av tillsynsmyndigheterna sker det genom en internationell överenskommelse. Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen ingås överenskommelse med annan stat eller mellanfolklig organisation av regeringen. Regeringen kan med stöd av 10 kap. 3 § regeringsformen uppdra åt en förvaltningsmyndighet att ingå en internationell överenskommelse i en fråga där överenskommelsen inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. Riksdagens medverkan krävs exempelvis om överenskommelsen förutsätter att lag ändras (se avsnitt 8.2).

Lagrådet har anfört att sådana överenskommelser som avses i 4 kap. 2 och 3 §§ lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat i allmänhet innebär att en förvaltningsuppgift kan överlåtas till en utländsk stat. Lagrådet har också anfört att eftersom den uppgift som är i fråga – tillsynen – innefattar myndighetsutövning skall riksdagens beslut om bemyndiganden enligt 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen fattas med tre fjärdedels majoritet.

Mot bakgrund av det Lagrådet och Svea hovrätt har anfört vill regeringen erinra om att det i samordnarens tillsyn över ett finansiellt konglomerat ingår att övervaka det finansiella konglomeratets finansiella ställning, t.ex. genom att ta in och utvärdera rapporter, och att företagen i konglomeratet följer de övriga bestämmelser som gäller för dem. Finansinspektionen kan bistå den utländska myndighet som är samordnare t.ex. genom att begära in information från svenska företag och vidarebefordra den till samordnaren. Lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat ger dock inte en utländsk myndighet befogenhet att besluta om några åtgärder som innefattar myndighetsutövning mot företag i Sverige. En utländsk samordnares uppgifter består således endast i utövande av förvaltningsuppgift i form av så kallad faktisk förvaltningsverksamhet. Enligt regeringens uppfattning förutsätter direktivet således inte att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning förs över till utländsk stat (jämför prop. 1994/95:50 s. 259 samt prop. 1999/2000:99 s. 52).

11.3

Samordnarens uppgifter

 

 

 

 

 

 

Regeringens förslag: När Finansinspektionen är samordnare för ett

 

 

 

finansiellt konglomerat skall inspektionen ansvara för den särskilda

 

 

 

tillsynen över konglomeratet.

 

 

 

Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och

 

 

 

utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som

 

 

 

följer av konglomeratdirektivet.

 

 

 

Regeringens bedömning: Konglomeratdirektivets bestämmelser

 

 

 

om informationsutbyte och sekretess föranleder inga ytterligare

 

 

 

ändringar av svensk rätt.

 

 

 

 

 

 

 

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i sak med

 

regeringens förslag och bedömning.

151

 

 

 

 

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm instämmer i Prop. 2005/06:45 bedömningen att bestämmelserna i sekretesslagen får anses ge Finansinspektionen tillräckliga möjligheter att i tillsynsarbetet lämna ut

sekretessbelagd information. Finansinspektionen vill ha klarlagt om sekretessen för den information som tas emot enligt konglomeratdirektivet följer direkt av 8 kap. 5 § fjärde stycket första meningen sekretesslagen (1980:100), eller om sekretess börjar gälla först när ett avtal med en utländsk myndighet tagits in i sekretessförordningen enligt 8 kap. 5 § fjärde stycket andra meningen sekretesslagen.

Konglomeratdirektivets innehåll

Samordnarens uppgifter

Förekomsten av en samordnare påverkar inte de behöriga myndigheter- nas uppgifter och ansvar enligt de särregler som gäller för försäkrings- sektorn respektive bank- och värdepapperssektorn (artikel 11.3).

I artikel 11.1 i konglomeratdirektivet anges vilka särskilda uppgifter samordnaren har. Till samordnarens uppgifter hör

samordning av insamling och spridning av relevanta eller väsentliga uppgifter,

övervakning av och bedömning av ett finansiellt konglomerats finan- siella ställning,

bedömning av om reglerna om kapitaltäckning, riskkoncentration och transaktioner inom det finansiella konglomeratet enligt artiklarna 6, 7 och 8 följs,

bedömning av det finansiella konglomeratets struktur, organisation och system för intern kontroll enligt artikel 9,

planering och samordning av tillsynen, och

andra uppgifter, åtgärder och beslut som har tilldelats samordnaren genom konglomeratdirektivet eller som följer av direktivets tillämpning.

För att underlätta tillsynen och ge den en bred rättslig grund, skall samordnaren, de andra relevanta behöriga myndigheterna och vid behov andra berörda behöriga myndigheter skapa en särskild organisation för samordningen. Genom den kan samordnaren komma att anförtros ytterli- gare uppgifter. Dessutom kan de gemensamma beslutsprocesserna i artiklarna 3, 4, 5.4, 6, 12.2, 16 och 18 liksom rutinerna för samarbetet mellan myndigheterna komma att preciseras.

I direktivet sägs vidare att samordnaren, när den behöver uppgifter som redan överlämnats till en annan behörig myndighet i enlighet med sär- reglerna, bör vända sig till denna myndighet närhelst detta är möjligt i syfte att undvika dubblering av rapporteringen till de olika myndigheter som utövar tillsyn (artikel 11.2).

Informationsutbyte och sekretess

I artikel 12 finns regler om samarbete och utbyte av uppgifter mellan behöriga myndigheter. Av artikel 12.1 följer att samordnaren och övriga behöriga myndigheter skall ha ett nära samarbete med varandra. Dessa

myndigheter skall överlämna alla uppgifter som är väsentliga eller rele-

152

vanta för de övriga behöriga myndigheternas utövande av tillsynsupp- gifter enligt särreglerna och konglomeratdirektivet. På begäran skall alla relevanta uppgifter överlämnas. Om en tillsynsmyndighet har del av uppgifter som anses väsentliga för en annan myndighet, skall dock uppgifterna överlämnas på eget initiativ.

Samarbetet skall omfatta insamling och utbyte av bl.a. uppgifter om det finansiella konglomeratets finansiella ställning, organisation, största aktieägare, ledning och utveckling. De behöriga myndigheterna kan också, när det är nödvändigt, utbyta uppgifter om reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat med centralbanker, Europeiska centralbanks- systemet och Europeiska centralbanken.

Enligt artikel 12.2 skall de behöriga myndigheterna samråda med varandra innan de fattar beslut i fall som rör sådana förändringar av aktieägar-, organisations- eller ledningsstrukturen i reglerade enheter som kräver de behöriga myndigheternas auktorisation eller godkännande samt större sanktioner eller exceptionella åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar, om deras beslut är av betydelse för andra behöriga myndigheter. En behörig myndighet får besluta att inte samråda i brådskande situationer eller när ett sådant samråd kan äventyra effektiviteten i besluten. Den behöriga myndigheten skall i sådana fall utan dröjsmål informera de andra behöriga myndigheterna.

Uppgifter som erhålls inom ramen för den särskilda tillsynen av finan- siella konglomerat omfattas av sektorsdirektivens bestämmelser om tyst- nadsplikt och överlämnande av förtrolig information.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Samordnarens uppgifter

Om Finansinspektionen blir samordnare för ett finansiellt konglomerat, är inspektionen ansvarig för den särskilda tillsynen över konglomeratet. Detta bör som Lagrådet har anfört tydliggöras genom att det i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat tas in en definition av samordnare. Enligt denna definition avses med samordnare den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat.

I samordnarens uppgifter ingår att ha tillsyn över det finansiella kon- glomeratets finansiella ställning och över att de reglerade företagen i det finansiella konglomeratet följer bestämmelserna om kapitaltäckning, riskkoncentration och transaktioner inom det finansiella konglomeratet (se avsnitten 9.1–9.3). Dessutom skall samordnaren bedöma det finansi- ella konglomeratets struktur, organisation och system för intern kontroll (se avsnitt 9.4).

Av konglomeratdirektivet (artikel 11) framgår vidare vilken roll sam- ordnaren har i förhållande till övriga tillsynsmyndigheter, t.ex. samord- ning av insamling och spridning av uppgifter samt planering och sam- ordning av tillsynen.

Som framgår av avsnitt 8.2. bör det i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat tas in en bestämmelse motsvarande den i artikel 4.2 enligt vilken Finansinspektionen i egenskap av samordnare skall in- formera företag i det finansiella konglomeratet, vissa behöriga myndig-

Prop. 2005/06:45

153

heter och kommissionen om att en viss grupp identifierats som ett finan- siellt konglomerat och om utnämningen av samordnare. Det är dock inte nödvändigt att i lag ange i detalj vilka uppgifter Finansinspektionen har i förhållande till andra behöriga myndigheter inom EES. Någon särskild bestämmelse om att Finansinspektionen ansvarar för samordning av insamling och spridning av relevanta eller väsentliga uppgifter samt pla- nering och samordning av tillsynen behövs därför inte. I likhet med vad som föreskrivs i försäkringsrörelselagen (1982:713) (19 kap. 1 § andra stycket) bör det emellertid framgå av lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat att Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet skall samarbeta med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter, dvs. behöriga myndigheter, i den utsträckning som följer av konglo- meratdirektivet.

Konglomeratdirektivet förutsätter att det är möjligt för de relevanta behöriga myndigheterna att komma överens i en rad frågor. De överenskommelser som träffas är sådana internationella överenskommel- ser som avses i 10 kap. 1 § regeringsformen. Finansinspektionen kommer att behöva ingå vissa sådana överenskommelser (se 6 kap. 2 § i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat).

Det är emellertid inte möjligt att förutse exakt när dessa överenskommelser kommer att behöva ingås eller vad de kommer att innehålla. För att Finansinspektionen i de fall då överenskommelsen följer av konglomeratdirektivet inte skall behöva begära bemyndiganden beträffande vissa delar av ett avtal eller beträffande särskilda avtal, föreslogs i promemorian att det i lagen skulle tas in en bestämmelse enligt vilken inspektionen får ingå sådana överenskommelser som följer av konglomeratdirektivet. Som exempel på en överenskommelse som omfattades av bestämmelsen nämndes den överenskommelse om sam- ordningsåtgärder som behandlas i artikel 11.1 i konglomeratdirektivet. Det är dock mindre lämpligt att Finansinspektionen för varje enskilt avtal skall behöva begära regeringens bemyndigande för att få ingå avtalet. Vi menar dock att frågan inte bör regleras i lag utan i en förordning eller ett särskilt regeringsbeslut.

Informationsutbyte och sekretess

Förutom en allmän skyldighet att samarbeta innehåller konglomerat- direktivet tämligen detaljerade regler om informationsutbyte mellan sam- ordnaren och övriga berörda tillsynsmyndigheter (artikel 12). Dessutom innehåller det bestämmelser om informationsutbyte med centralbanker.

För att fullgöra sina skyldigheter enligt konglomeratdirektivet måste Finansinspektionen ha möjlighet att inhämta den information som behövs från andra tillsynsmyndigheter inom EES och lämna ut sådan information till dessa myndigheter. Inspektionen måste även ha möjlighet att utbyta information med centralbanker när det är nödvändigt.

Beträffande Finansinspektionens möjlighet att lämna ut uppgifter till utländska tillsynsmyndigheter och centralbanker kan det konstateras att den informationsskyldighet som följer av EG-direktivens regler till stor del avser sådana uppgifter som är sekretessbelagda enligt 8 kap. 5 § första stycket sekretesslagen. En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk myndighet regleras i 1 kap.

Prop. 2005/06:45

154

3 § tredje stycket sekretesslagen. Sekretessbelagda uppgifter får enligt bestämmelsen inte lämnas ut till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation i annat fall än om utlämnandet sker i enlighet med föreskrift därom i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller mellanfolkliga organisationen.

När det gäller Finansinspektionens möjligheter att inhämta information och bibehålla eventuell sekretess gäller följande. För uppgifter av förtro- lig karaktär som inspektionen har fått från en utländsk myndighet gäller sekretess om uppgifterna har tagits emot enligt avtal härom med främ- mande stat eller mellanfolklig organisation, i den mån riksdagen godkänt avtalet (8 kap. 5 § fjärde stycket första meningen sekretesslagen). I begreppet avtal anses ingå rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU, dvs. anslutningsfördragen och förordningar och direktiv som utfärdas av EU:s institutioner (prop. 2004/05:142 s. 50). Som Finansinspektionen anför följer det alltså av den nämnda bestämmelsen i sekretesslagen att sekretess enligt konglomeratdirektivet gäller för information som tagits emot i enlighet med direktivet och som inte får lämnas ut enligt direktivet. De eventuella överenskommelser om informationsutbyte som inspektionen ingår med anledning av direktivet, behöver alltså inte tas in i sekretessförordningen för att inspektionen skall kunna upprätthålla tillräcklig sekretess för sådan information som avses i direktivet. Bestämmelsen i 8 kap. 5 § fjärde stycket andra meningen sekretesslagen behandlar sekretess som följer av ett avtal som inte godkänts av riksdagen. Det kan t.ex. gälla sekretess för uppgifter som lämnas utan stöd i något direktiv eller sekretess som är mer långtgående än i ett direktiv. Det kan också vara fråga om sekretess för uppgifter som följer av en internationell överenskommelse som ingåtts med tredje land. I dessa fall gäller sekretessen bara om det framgår av ett avtal som tagits in i sekretessförordningen (1980:657).

I tidigare lagstiftningsärenden har det bedömts att svensk rätt medger det informationsutbyte som olika EG-direktiv föreskriver (se exempelvis prop. 1992/93:89 Ändrad lagstiftning för banker och andra kreditinstitut med anledning av EES-avtalet m.m. s. 135 f, prop. 1994/95:50 Nya kapitaltäckningsregler m.m. s. 134 f och 273 f, prop. 1994/95:184 Genomförande av EG:s tredje skade- resp. livförsäkringsdirektiv s. 230 f, prop. 1995/96:173 Förstärkt tillsyn över finansiella företag s. 93 ff, prop. 1999/2000:94 Moderniserade kapitaltäckningsregler m.m. s. 56 ff och prop. 2004/05:142 Marknadsmissbruk s. 50).

Mot denna bakgrund anser vi att det informationsutbyte som konglomeratdirektivet föreskriver i och för sig kan komma till stånd inom ramen för gällande rätt. Vi anser dock att det är lämpligt att Finans- inspektionens skyldigheter gentemot andra utländska behöriga myndigheter enligt direktivet fastslås i lag. Vi föreslår därför att det i lag skall anges att Finansinspektionen skall utbyta information med utländs- ka behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av konglomerat- direktivet. Någon motsvarande bestämmelse föreslår vi emellertid inte beträffande utlämnande av information till centralbanker. När fråga uppkommer om att lämna ut information till centralbankerna torde det i

Prop. 2005/06:45

155

stället möjliggöras av det utrymme för utlämnande efter skadebedömning Prop. 2005/06:45 som finns (8 kap. 5 § första stycket 1 sekretesslagen) och i annat fall på

grund av att det är uppenbart att intresset av att lämna ut informationen har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda (1 kap. 3 § och 14 kap. 3 § sekretesslagen).

Sammanfattningsvis har Finansinspektionen nödvändiga möjligheter att lämna ut sekretessbelagd information till behöriga myndigheter och centralbanker i andra medlemsstater och att ta emot information med bibehållen sekretess (se även avsnitt 14.3).

11.4

Informationsutbyte mellan företag i ett finansiellt

 

 

 

konglomerat

 

 

 

 

 

 

Regeringens förslag: Företag som ingår i ett finansiellt konglomerat

 

 

 

skall till det företag som ansvarar för rapporteringen lämna de

 

 

 

uppgifter som behövs för att utföra denna rapportering.

 

 

 

Ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall vara skyldigt

 

 

 

att till Finansinspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet

 

 

 

och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär

 

 

 

för tillsynen över det finansiellt konglomeratet.

 

 

 

 

 

 

 

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

 

 

Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget.

 

 

Konglomeratdirektivets innehåll: Av artikel 14.1 följer att medlems-

 

staterna skall säkerställa att det inte finns några rättsliga hinder inom

 

deras jurisdiktion för att de fysiska och juridiska personer, vare sig de är

 

reglerade enheter eller inte, som omfattas av extra tillsyn inbördes utby-

 

ter uppgifter som kan vara relevanta för den extra tillsynen över finansi-

 

ella konglomerat. Av artikel 14.2 följer vidare att medlemsstaterna skall

 

föreskriva att deras behöriga myndigheter med ansvar för att utöva extra

 

tillsyn skall få tillgång till alla uppgifter som kan vara relevanta för den

 

extra tillsynen, genom att direkt eller indirekt vända sig till företagen i ett

 

finansiellt konglomerat, vare sig dessa är reglerade enheter eller inte.

 

 

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser som motsvarar artikel

 

14.1 i konglomeratdirektivet finns dels för finansiella företagsgrupper i

 

artikel 56.1 i kreditinstitutsdirektivet (2000/12/EG), dels för försäkrings-

 

grupper i artikel 5.2 i försäkringsgruppsdirektivet (98/78/EG). Bestäm-

 

melserna är införda i 7 kap. 7 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning

 

och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag respek-

 

tive 7 a kap. 9 § försäkringsrörelselagen.

 

 

Av bestämmelsen i försäkringsrörelselagen framgår att de företag som

 

ingår i försäkringsgruppen och vissa övriga företag skall till ett försäk-

 

ringsföretag lämna de uppgifter som behövs för att upprätta en gruppba-

 

serad redovisning. Bestämmelsen i kapitaltäckningslagen har en liknande

 

utformning.

 

 

Även ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat bör vara

 

skyldigt att lämna de uppgifter som behövs till det företag som ansvarar

 

för konglomeratets rapportering till samordnaren. Detta bör gälla även i

 

förhållande till ett utländskt företag som är rapporteringsskyldigt till en

 

utländsk tillsynsmyndighet enligt konglomeratdirektivet. Bestämmelser

156

 

 

 

 

av denna innebörd bör tas in i lagen om särskild tillsyn över finansiella Prop. 2005/06:45 konglomerat.

En bestämmelse som delvis motsvarar konglomeratdirektivets artikel 14.2 finns i artikel 6.1 i försäkringsgruppsdirektivet. Av den korrespon- derande bestämmelsen i 19 kap. 4 § försäkringsrörelselagen framgår att om skyldigheten enligt 7 a kap. 9 § att lämna information till ett försäk- ringsbolag som skall upprätta en gruppbaserad redovisning inte fullgörs, får Finansinspektionen förelägga den som skall lämna informationen att fullgöra sin uppgiftsskyldighet direkt till Finansinspektionen. Om ett företag som omfattas av 7 a kap. 9 § försäkringsrörelselagen ingår i samma koncern som försäkringsbolaget, får Finansinspektionen kontrol- lera uppgifterna på plats hos företaget.

Finansinspektionen bör kunna vända sig direkt även till ett icke-regle- rat företag, dvs. ett företag som inte står under tillsyn, för att få den in- formation som behövs för den särskilda tillsynen över ett finansiellt kon- glomerat. Det bör därför i den nya lagen tas in en bestämmelse om att ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall lämna Finansinspek- tionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för tillsynen över det finansiella konglomeratet. Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, bör inspektionen kunna förelägga företaget vid vite att göra det.

11.5Kontroll av uppgifter

Regeringens förslag: Finansinspektionen skall, efter begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, inom ramen för sin befogenhet lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten skall kunna utöva sin tillsyn. Den utländska myndigheten får närvara vid en kontroll som görs av inspektionen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med regeringens förslag. Promemorian innehöll en möjlighet för inspektionen att tillåta att den utländska myndigheten själv utför kontrollen.

Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget.

Konglomeratdirektivets innehåll: Av artikel 15 i konglomeratdirek- tivet framgår att om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat i ett särskilt fall önskar kontrollera uppgifter om en reglerad eller icke-regle- rad enhet som ingår i ett finansiellt konglomerat men som är hemmahö- rande i en annan medlemsstat, skall de begära att de behöriga myndig- heterna i denna medlemsstat låter utföra kontrollen. Den myndighet som tar emot en sådan begäran skall inom ramen för sin behörighet tillgodose begäran antingen genom att själv utföra kontrollen, genom att låta en revisor eller en expert utföra den eller genom att låta den begärande myndigheten själv utföra den. Den behöriga myndighet som framställt begäran får, om den så önskar, delta i kontrollen, om den själv inte utför den.

Skälen för regeringens förslag: Regler motsvarande dem i artikel 15

 

finns

för

finansiella

företagsgrupper

i

artikel

56.7

i

 

kreditinstitutsdirektivet (2000/12/EG) och för försäkringsgrupper i artikel

157

 

 

 

 

 

 

 

 

6.3 i försäkringsgruppsdirektivet (98/78/EG). I svensk rätt återfinns dessa Prop. 2005/06:45 bestämmelser i 7 kap. 4 § kapitaltäckningslagen respektive 19 kap. 4 §

andra och tredje styckena försäkringsrörelselagen. Trots att direktivens regler inte skiljer sig åt har de gällande svenska bestämmelserna inte getts samma utformning.

Bestämmelsen i kapitaltäckningslagen medger att Finansinspektionen, inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från behörig myndighet i ett annat land inom EES, lämnar eller kontrollerar information som be- hövs för att den utländska myndigheten skall kunna utöva sin tillsyn eller också tillåter att denna myndighet själv utför kontrollen.

Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen har delvis samma lydelse. Enligt den bestämmelsen är det dock alltid Finansinspektionen som skall genomföra en kontroll på plats. Det är alltså inte möjligt att överlämna detta till en utländsk tillsynsmyndighet. Det framgår inte av förarbetena till bestämmelsen i försäkringsrörelselagen, som är den yngre av dem, varför den getts en annan, mer restriktiv utformning än sin motsvarighet i kapitaltäckningslagen (se prop. 1999/2000:99 s. 51).

Till skillnad från promemorian anser vi att bestämmelsen i 19 kap. 4 § andra och tredje styckena försäkringsrörelselagen skall utgöra förebild för en bestämmelse i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat varigenom nämnda artikel genomförs.

Som förutsätts i artikel 15 konglomeratdirektivet bör det alltså i svensk rätt införas en bestämmelse om att Finansinspektionen inom ramen för sin befogenhet, skall lämna och kontrollera sådan information som en behörig myndighet i ett annat EES-land begär och behöver för att kunna utöva sin tillsynsskyldighet på grundval av direktivet. Av en sådan be- stämmelse bör dessutom framgå att den utländska myndighet som till Finansinspektionen framställt begäran skall få delta i en kontroll som görs av inspektionen. Med stöd av denna bestämmelse får den utländska myndigheten t.ex. vara närvarande när Finansinspektionen kontrollerar informationen genom en inspektion på plats hos ett företag. I den situationen medverkar emellertid inte den utländska tillsynsmyndigheten i inspektionen, utan är endast observatör.

11.6

Tystnadsplikt och uppgiftsskyldighet för befattnings-

 

 

havare i försäkringsföretag och blandade finansiella

 

 

holdingföretag

 

 

 

Regeringens förslag: En styrelseledamot eller annan befattningshavare

 

hos ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som

 

vid fullgörandet av skyldigheter enligt lagen om särskild tillsyn över

 

finansiella konglomerat får kunskap om affärsförhållanden hos ett annat

 

företag inom samma finansiella konglomerat, får inte obehörigen röja

 

vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med

 

företagets intresse.

 

Ett försäkringsföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag i ett

 

finansiellt konglomerat skall dock vara skyldigt att lämna ut uppgifter

 

om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt

 

bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersök-

 

ningsledare, eller om det i ett ärende om internationell rättslig hjälp i

158

 

 

brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Förutom i den nya lagen om särskild tillsyn över finansiella konglome- rat införs i lagen (1972:262) om understödsföreningar och försäkrings- rörelselagen (1982:713) bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om internationell rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Bestämmelserna om uppgiftsskyldighet kombineras med bestämmelser om meddelandeförbud och om straff för den som bryter mot meddelan- deförbudet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksåklagaren och Ekobrottsmyndigheten till- styrker förslagen. De övriga remissinstanserna har inga invändningar mot dem.

Skälen för regeringens förslag

Tystnadsplikt

Enligt bestämmelserna om tillsyn över finansiella konglomerat, skall ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag rapportera konglomeratets finansiella ställning till tillsynsmyndigheten. Med anledning av detta skall dessa företag få viss finansiell information av övriga företag som ingår i konglomeratet. Det kan då röra sig om information från institut (kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag), men också från företag som inte står under finansiell tillsyn, vare sig inom eller utanför Sverige. Det bör därför finnas sekretessbestämmelser som skyddar sådan information som mottas av det reglerade företaget eller holdingföretaget. För institut gäller redan sekretess för den beskrivna situationen enligt de särskilda rörelselagarna, 1 kap. 8 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 4 kap. 4 § lagen om utgivning av elektroniska pengar, 2 kap. 19 § lagen (2004:46) om inve- steringsfonder och 1 kap. 10 § lagen (2004:297) om bank- och finansie- ringsrörelse. Någon motsvarande bestämmelse om tystnadsplikt finns inte för uppgifter som ett försäkringsföretag eller blandat finansiellt holdingföretag tar emot från andra företag i ett finansiellt konglomerat. En bestämmelse om tystnadsplikt med avseende på dessa två typer av företag bör därför tas in i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Av bestämmelsen bör framgå att en styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat får kunskap om affärsförhållanden hos ett annat företag inom samma finansiella konglomerat, inte obehörigen får röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det företagets intresse.

Liknande bestämmelser om tystnadsplikt finns för uppgifter som er- hållits från andra företag i en finansiell företagsgrupp eller en försäk-

Prop. 2005/06:45

159

ringsgrupp i 7 kap. 13 § kapitaltäckningslagen respektive 26 h § lagen (1972:262) om understödsföreningar och 7 a kap. 10 § försäkringsrörel- selagen (1982:713).

Uppgiftsskyldighet för vissa företag som ingår i ett finansiellt konglomerat

Tillämpningen av bestämmelserna om tystnadsplikt har varierat genom åren, i vart fall hos oli