Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om nyttjande och kompetens i hela landet.
Det är oerhört glädjande att regeringen fortsätter satsningen på utbyggnad av de nya universiteten. Det innebär att universiteten i högre utsträckning kan tillfredsställa studenternas önskemål om utbildningslinjer. Glädjande är också att varje grundutbildningsplats får kosta lite mer. Det är viktigt för kvalitén i utbildningarna. Även forskningen tillförs resurser och fler forskare ges möjlighet att få tjänster på universiteten.
Men denna utveckling ställer också nya krav på såväl universiteten som på samhället i övrigt. Kontakten mellan arbetsliv och universitet måste stärkas. Redan under utbildningen bör de studerande få kontakt med arbetslivet. Det kan öka chanserna för studenterna att få jobb direkt efter utbildningen.
Det finns fortfarande en tveksamhet att anställa akademiker bland många småföretag och inom vissa branscher. Å andra sidan är till exempel en bransch som besöksnäringen i stort behov av forskning och teknikutveckling. Universiteten och högskolorna bör i regleringsbrev ges uppdraget att förbättra relationen med arbetsmarknaden för att undvika att gruppen utbildade arbetslösa akademiker blir större.
Staten har i vårt land ett stort utredningsväsende och en relativt liten departementsorganisation. Detta utredningsväsende tycks leva kvar i en historia där universitet endast fanns i Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund. Det yttrar sig i att utredningslokaler och sekreteriattjänster är förlagda till storstäderna och det finns fortfarande tekniska och administrativa hinder för att rekrytera utredningskompetens utanför dessa områden.
Om vi menar allvar med att nya universitet skall vara en motor för Sveriges utveckling så måste vi ta till vara den erfarenhet och kompetens som produceras på plats! Vi måste arbeta med att utrota myten om att den bästa kompetensen skapas på de äldsta universiteten. Det kanske i många lägen är precis tvärtom!