Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sex- och samlevnadsundervisning i socionomutbildningen.
Många som arbetar inom socialtjänsten känner en osäkerhet inför att ta upp och samtala kring frågor som rör sexualitet. Denna osäkerhet bottnar i många fall i att man inte har någon kompetens att möta dessa frågor och inte har fått utbildning om dem. I stället för att ställa frågor till klienten tystnar personalen och klienten får inte det stöd som han/hon behöver och har rätt till. Detta kan få allvarliga konsekvenser t.ex. när det rör människor som blivit utsatta för sexuella övergrepp, blivit sexuellt utnyttjade eller använder sin sexualitet på ett för dem själva skadligt sätt.
Flickor som tvångsintagits på behandlingshem och som blivit utsatta för sexuella övergrepp får inte den hjälp de behöver när det gäller att bearbeta dem. Personalen har inte redskapen att hantera berättelserna och det slutar i tystnad.
Detta handlar inte om ovilja från personalens sida utan om brist på kunskap och utbildning inom området. Om man har en gemensam policy för hur man ska ta upp dessa frågor skulle personalen inom vård och socialtjänst kunna utföra ett oerhört mycket bättre arbete.
På ett fåtal av landets socionomutbildningar ges kurser i sex och samlevnad, och där de finns är de inte obligatoriska.
Vi måste förbättra för socialarbetare att kunna utföra sitt arbete och möta de problem som klienterna har. Givetvis är socialarbetarnas kompetens avgörande för kvaliteten av behandlingen. En självklar väg för att nå detta är att förbättra utbildningen och göra sex- och samlevnadsutbildningen obligatorisk på landets alla socionomutbildningar.