1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Mediernas snabba förändring 3
4 Medierna och det demokratiska samhället 3
5 Press 4
5.1 Idéburen organisationspress 4
6 Radio 6
6.1 Närradio 6
6.2 Digitalradio 7
7 tv 7
7.1 Lokal-tv 7
7.2 Digital-tv 8
8 Public service – med tanke på framtiden 9
8.1 Public service i hela landet 9
8.2 SVT:s programtextning 10
8.3 SVT:s tv-gudstjänster 10
9 Skadligt medieinnehåll 10
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av den idéburna organisationspressens villkor och möjligheter att genom ett särskilt statligt stöd säkerställa en kvalitativ utveckling av denna press.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det så kallade riksförbudet för lokalradion.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillsättande av en närradiokommission.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tydliga besked om digitalradions framtid.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om finansieringen av lokal-tv.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Public service i hela landet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om SVT:s programtextning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tv-sända gudstjänster.
1 Yrkandena 2–5 hänvisade till KU.
Medielandskapet förändras i en snabbare takt än kanske någonsin tidigare. Den faktor som är mest avgörande i denna förändring är den nya tekniken. Den digitala tekniken håller på att driva fram en revolution inom medieområdet, inte enbart genom att gamla medier byter till ny teknik utan även genom att medier smälter samman och bildar nya storheter. Tv, radio och Internet är inte längre självständiga enheter utan alla är på väg att förvandlas till en större helhet.
Mediernas förändring driver också fram förändringar i människors medievanor. Ny teknik skapar nya möjligheter att ta till sig mediernas budskap på många olika sätt. För vissa grupper, till exempel funktionshindrade, kan detta innebära möjligheter att på samma villkor som andra få ta del av mediernas innehåll.
Samtidigt som medievanorna förändras i vissa delar lever annat kvar. Papperstidningarna som för några år sedan spåddes en säker död är fortfarande ett välmående nyhetsmedium, och det finns inga tecken på någon förändring inom den närmaste framtiden.
Politikens uppgift är att bevaka den lilla människans intresse i en tid av snabb förändring. Teknikens behov får aldrig leda människan utan människans behov ska styra teknikens utveckling. Innehållet i medierna, i programmen och i tidningarna är också alltid viktigare än tekniken med vilken informationen förmedlas.
I en politisk demokrati har den fria åsiktsbildningen en avgörande betydelse. Den politiska kommunikationen och åsiktsbildningen kan ske på olika sätt till exempel inom ramen för personliga samtal och genom organisationer och föreningsliv. Det är dock genom medierna som skilda åsikter och opinioner når den stora allmänheten. Staten har ett ansvar för att yttrandefriheten i praktiken kan utnyttjas. Det övergripande målet för statsmakternas agerande gentemot medierna måste vara att demokratin stärks och fördjupas. Tillsammans kan medierna genom debatt, nyhetsförmedling och annan information ge underlag för medborgarnas fria och självständiga ställningstaganden. Följande tre uppgifter brukar framhållas som särskilt viktiga för den fria åsiktsbildningen:
Information – att förse medborgarna med information så att de kan ta ställning i samhällsfrågor.
Granskning – att verka som självständiga aktörer och att granska institutioner, organisationer och företeelser. En välfungerande mediegranskning kan motverka maktmissbruk och skapa en mer rättvisande och nyanserad bild av de styrande i samhället.
Forum – att låta olika åsikter och kulturyttringar komma till uttryck. Genom att låta medborgarna komma till tals i medierna stärks den fria åsiktsbildningen.
För att garantera den fria åsiktsbildningen krävs en mångfald av oberoende medieföretag. Mångfald i medierna är ett medel för att främja demokratin och därmed den fria åsiktsbildningen snarare än ett mål i sig. Begreppet mångfald kan ha flera betydelser. Ofta skiljer man på begreppen inre och yttre mångfald. Med inre mångfald menas den mångfald som finns inom ett enskilt medium medan med yttre mångfald avses den mångfald som består i förekomsten av skilda medier.
Den yttre mångfalden innebär att medierna kan spegla den mångfald och de olikheter som existerar i samhället. Genom den inre mångfalden kan medierna också ge plats för olika åsiktsriktningar och idéer som finns i samhället inom ramen för det enskilda mediet. Den yttre mångfalden inom massmedieområdet är ett mycket viktigt medel att nå målet att genom den fria åsiktsbildningen bidra till att främja demokratin i Sverige.
Det finns en klar risk för att en minskad yttre mångfald också kan medföra en minskning av utbudet av åsikter. En statlig massmediepolitik måste därför inriktas på att främja den yttre mångfalden inom massmedierna.
Dagspressen har en central betydelse i det allmänna medvetandet och når en stor del av befolkningen. Det tryckta ordet ger särskilda möjligheter till en innehållsrik och varierad information, och dagspressen kan förmedla denna information på ett överskådligt och lättillgängligt sätt med stora möjligheter till fördjupning. Dagspressen kan sägas ge en vidareutveckling, kontinuitet och bredd när det gäller de kunskaper och den allmänbildning som skolan lagt grunden till. Under överskådlig tid kan vi räkna med att dagstidningarna kommer att behålla sin starka ställning. Målet med presspolitiken är att dagstidningarna ska medverka till att främja demokratin genom en allsidig, vital och fri åsikts- och opinionsbildning. Utan en stark, mångsidig och differentierad dagspress går mycket av den totala mångfalden förlorad, och det kan inte kompenseras av utvecklingen inom radio/tv. De konkreta förslagen till riksdagsbeslut på detta område preciseras i en särskild kristdemokratisk medielagstiftningsmotion.
Demokratiutredningen har i sin omfattande genomlysning av demokratins villkor i dagens samhälle lyft fram en rad aspekter, däribland demokratins grundvärden, behovet av det offentliga samtalet och medborgarsammanslutningarnas betydelse. I slutrapporten En uthållig demokrati (2000:01) konstateras att i dagens kommersialiserade medievärld är det allt svårare för ekonomiskt resurssvaga grupper att göra sig gällande. När framgång i fråga om massmedial uppmärksamhet i hög grad blir avgörande för möjligheterna att påverka samhällsutvecklingen, riskerar debatten att bli dominerad av utspel, dramatiska aktioner eller vinklade undersökningar och förenklingar. Det långsiktiga, nyanserade och problematiserande samtalet råkar då i kläm och får allt svårare att nå offentlighetens rum. Viktiga röster och avvikande perspektiv riskerar därigenom att hamna utanför den process som leder fram till politiska beslut. Därmed hotas även den ”upplysta förståelse” utredningen pekar på som en förutsättning för en balanserad demokratisk utveckling.
I sin analys av medborgarsammanslutningars demokrativärde säger utredningen att ”ett starkt och fungerande föreningsliv utgör en grundbult i ett demokratiskt samhälle, som uttryckligen främjar medborgarnas möjligheter till deltagande, inflytande och delaktighet”.
Utredningen visar visserligen att medborgarna i högre grad än tidigare uppger att de ägnar sig åt frivilliga insatser och att folkrörelsernas medlemsras dessutom är mindre omfattande än vad som tidigare påståtts. Situationen är dock på många sätt bekymmersam, främst genom att medelåldern bland de förtroendevalda stiger. Utan att förringa de idéburna organisationernas övriga svårigheter hör deras problem att komma till tals i det offentliga samtalet till deras absolut största bekymmer, allra helst som deras möjligheter att nå en yngre generation torde vara mer medieberoende än tidigare. Utredningen konstaterar:
Värdet av allsidiga nyhetsmedier ... blir ofta påtalat. Mera sällan framhålls vikten av att det finns utrymme för lidelsefullt engagerade medier, sådana som genomsyras av ett ärende och som aktivt förespråkar en bestämd hållning, tro eller åsiktsriktning. Demokrati förutsätter att subjektiva meningar och agitation till fördel också för andra uppfattningar än de som uppfattas vara självklart riktiga kan göra sig hörda. Medier som kan uppfattas som smala, ensidiga och propagandistiska kan samtidigt vara ytterst betydelsefulla i det offentliga samtalet.
För att säkra mångfalden i medierna finns som bekant ett omfattande statligt presstöd. Vid sidan om detta finns även ett strategiskt betydelsefullt om än litet statligt stöd till ett antal smala kulturtidskrifter med begränsad spridning. Mellan dessa kategorier finns ett betydande antal tidningar och tidskrifter som utan offentligt stöd ges ut av idéburna rörelser. En hel del av dessa har ambitionen att inte enbart vara interna medlemsorgan utan söker ett samtal med andra röster och organ i det offentliga rummet. I dagens kommersialiserade mediekonkurrens undergräver emellertid bristande resurser deras möjligheter att hävda och utveckla sin kvalitet. Dock har – som utredningen påpekar – ”den roll organisationstidskrifter ... spelar i samhället försummats såväl inom forskningen som i mediepolitiken”.
Det är viktigt att denna försummelse snarast rättas till. Detta bör kunna ske genom att en snabb översyn görs av den idéburna organisationspressens villkor och möjligheterna att genom ett särskilt statligt stöd säkerställa en kvalitativ utveckling av denna press.
Sedan mitten av 1980-talet har det varit möjligt för i första hand föreningslivet att sända närradio. Närradion har en stor betydelse för föreningar och organisationer, och hundratusentals människor lyssnar aktivt. En stor andel av närradioföreningarna sänder på annat språk än svenska.
Närradion gör det möjligt för ideella föreningar att utan större kostnader sända radioprogram i ett begränsat geografiskt område. Under de första åren ökade antalet tillståndshavare kontinuerligt. Därefter har utvecklingen gått i motsatt riktning, och under de åtta senaste åren har det totala antalet tillståndshavare halverats.
Från början var närradion enbart ett språkrör för de lokala ideella föreningarna, men sedan 1998 har det varit tillåtet att starta en förening enbart med syftet att sända närradio. Denna förändring har visserligen öppnat möjligheten för nya grupper att via radion nå ut lokalt, men förändringen har även medfört att det ursprungliga syftet till viss del ändrats.
Radio- och tv-lagen innehåller för närradion, utöver regler för reklam, sponsring och angivande av stationsbeteckning, endast en programregel för den enskilda tillståndshavaren, det så kallade riksförbudet. Regeln innebär att en tillståndshavares programutbud endast får innehålla program som har framställts särskilt för den egna verksamheten.
Det finns ett undantag från bestämmelsen. Undantaget innebär att en tillståndshavare, under högst tio timmar per månad, får sända program som inte framställts för den egna verksamheten om innehållet i sändningarna a) är av särskilt intresse för tillståndshavarens medlemmar, b) främjar kunskap och bildning eller c) utgör upptagningar av lokala kulturella tillställningar.
Undantaget som nu gäller är en utvidgning av det tidigare undantaget från riksförbudet. Syftet med utvidgningen är att göra det möjligt för tillståndshavarna att i viss omfattning kunna utbyta material som kan stimulera till kunskapsutveckling och kulturellt utbyte. Exempel på sådant material kan vara föreläsningar från högskolor, nyhetssändningar, samhälls- eller debattprogram. Exempel på lokala kulturella tillställningar kan vara upptagningar från konserter, gudstjänster, teaterföreställningar, etc. med anknytning till tillståndshavaren.
Den så kallade 10-timmarsregeln hindrar ett smidigt utbyte av programmaterial mellan föreningar som inte i första hand baseras på lokal anknytning, utan där det snarare är kultur eller intresse som utgör den gemensamma grunden för programmen. Detta kan till exempel gälla språkliga minoriteter, föreningar eller kyrkor och samfund. Vidare bör föreningar som sänder närradio inom en region med intresse av att samarbeta och utbyta programmaterial i vissa frågor kunna göra detta i större omfattning.
Man kan jämföra med förslaget till kommersiell lokalradio, där kraven på producerat eget material föreslagits blivit avsevärt sänkta. Varje tillståndshavare skall dagtid sända minst tre timmar eget material.
Naturligtvis bör huvuddelen av det som sänds i närradio även fortsättningsvis vara producerat för den egna verksamheten. Regeringen bör alltså återkomma till riksdagen med förslag om generösare regler för programutbyte i närradion, förslagsvis en regel som tillåter utbytbara program på 40–50 timmar i månaden, kombinerat med en minimiregel (andel) för program med lokal anknytning av den tid som tillståndshavaren disponerar.
För något år sedan gjordes en intern kartläggning ”Öppna Radion och Televisonen” av Christer Hederström. I den omfattande utredningen analyserades den icke-kommersiella radion och tv:n. Utredaren menar att det är hög tid för en rejäl genomlysning och förändring av villkoren för närradion. En rad intressanta förslag lämnas av utredaren som kan bilda ett underlag för det fortsatta arbetet. Vi kristdemokrater föreslår därför en omedelbart tillsättande av en närradiokommission. Denna kommissions uppgift ska vara att lämna förslag till hur den framtida närradion ska se ut. Detta bör ges regeringen till känna.
I februari 2004 lämnade den parlamentariska så kallade Digitalradiokommittén (Ku 2001:03) sitt slutbetänkande till kulturministern. Kristdemokraterna har deltagit i arbetet med kommittén och stöder det nu liggande betänkandet. I betänkandet konstateras att digitaliseringen av ljudradion i Sverige bör fortsätta. Kommittén anser att det bör skapas förutsättningar för att programföretagen på sikt skall kunna distribuera ljudradio via digitala plattformar som åtminstone har motsvarande täckning som FM-näten. Det finns dock inte enligt kommittén tillräckligt med underlag för att i detta läge sätta ett datum för när de analoga radiosändningarna ska upphöra. Kommittén anser vidare att utvecklingen av de digitala sändningarna bör ske etappvis samt att tillstånd för att bedriva digitala ljudradiosändningar ska ges av regeringen. Slutligen konstaterar kommittén att en utvärdering av verksamheten ska göras 2008. Sedan utredningen presenterades har regeringen mött branschen med tystnad. Det är inte rimligt. Det är hög tid för regeringen att till branschen ge ett besked om digitalradions framtid.
Det krävs ansenliga resurser för att producera och sända tv, vilket i realiteten har inneburit att det är ett fåtal aktörer, statliga och privata, som står bakom hela kanal- och programutbudet. Ur ett demokratiskt perspektiv är detta ett problem, eftersom risken är att mindre och resurssvaga grupper och organisationer utestängs från debatten.
Via kabel-tv finns flera ”Public Access”-kanaler, eller ”Öppna kanalen” som den ofta heter. I dessa kanaler har föreningar och organisationer möjlighet att göra tv till en låg kostnad. I Stockholms Öppna kanalen sänder bland annat flera invandrarföreningar och Miljöpartiet de gröna. Vi uppfattar dessa kanaler som en måhända liten men dock ur ett demokratiskt perspektiv viktig plattform. I olika länder finns olika regler för den här typen av verksamhet. I USA har till exempel kommuner rätt att ta upp till 5 procent av kabelbolagens intäkter för satsningar på PEG (public, educational, governmental) Access TV. I andra länder, som till exempel Tyskland, går staten in och finansierar viss del av verksamheten. De här kanalerna är viktiga även ur ett integrationsperspektiv. Under de senaste tjugo åren har en miljon människor kommit till Sverige som flyktingar och invandrare. Hela 20 procent av barnen i grundskolan har utländskt påbrå. Samtidigt är den här gruppen underrepresenterad i medier, något som konstaterats nyligen i flera tidningsartiklar. Lokal-tv och närradion är i dag två kanaler där det faktiskt finns en stor andel invandrare som driver egna kanaler. Detta är mycket viktigt, inte minst ur ett demokratiskt perspektiv. Kristdemokraterna anser att lokal-tv behöver utvecklas, inte avvecklas.
I samband med finansieringsfrågorna är det nu hög tid att vi i Sverige liksom man gjort i andra länder går in och diskuterar ett direkt stöd till de öppna kanalerna (så kallade public access). I USA har till exempel kommuner rätt att ta upp till fem procent av kabelbolagens intäkter för satsningar på PEG (public, educational, governmental) Access TV. I andra länder, som till exempel Tyskland, går staten in och finansierar viss del av verksamheten. Kristdemokraterna anser att det bör övervägas om inte en liten del av public service-avgiften gick till stöd och utveckling av de öppna kanalerna i landet. Regeringen bör få i uppdrag att utreda hur ett sådant stöd kan utformas.
Kristdemokraterna har varit och är positiva till att fortsätta utbyggnaden av digital-tv i hela Sverige. Vi menar att utbyggnaden visserligen påbörjades alldeles för tidigt, Sverige borde ha väntat in andra och större marknader innan beslutet fattades, men att satsningen nu när den är till stor del genomförd bör slutföras. Digitaliseringen av tv-nätet är en angelägen och nödvändig infrastruktursatsning. Nu finns ett datum för nedsläckningen av de analoga tv-sändningarna, den 1 februari 2008. Det är bra eftersom det skapar en tydlighet för både branscherna och allmänheten. Det som nu återstår är det svåra och omfattande arbetet med själva övergången från analogt till digitalt. I det arbetet är det mycket viktigt att konsumenterna får komma till tals och att övergången görs på deras villkor, vilket inte varit fallet under den första nedsläckningsfasen. Många problem har också uppkommit, och vi anser att nedsläckningen av nästkommande områden bör skjutas upp och en mer realistisk plan tas fram som ligger i takt med marknad, nättäckning och relevant informationsspridning. Vi inser naturligtvis att vi inte kan vänta med nedsläckningsbeslut till dess att 100 procent av befolkningen införskaffat en eller flera digitalboxar som krävs för att kunna se de kanaler som man tidigare kunnat ta emot med en vanlig inomhusantenn. Men vi anser att billig tillgång till digitalboxar måste vara klart bättre än den är i dagsläget, framför allt i de aktuella regioner som står först på tur.
Digitaliseringen av tv-nätet är en helt naturlig process vars framtida potential vi är överens med de flesta politiska partier om – från höger till vänster. Men med facit i hand måste vi som politiker våga justera tidsplanen i genomförandet och faktiskt erkänna att vi haft en övertro på marknadsutvecklingen för digital-tv. Det är fortfarande orimligt dyrt med boxar, man har inte i god tid byggt in digitala mottagare i nya tv-apparater eller videoapparater.
Kristdemokraterna menar att regeringen måste ompröva beslutet att släcka ned det analoga tv-nätet i den takt som planerats och – med bibehållet slutdatum i februari 2008 – skjuta fram tidplanen. Vi utvecklar vår syn på digital-tv vidare i motionen Mediepolitik och medielagstiftningen.
Vi kristdemokrater anser att public service, eller radio och tv i allmänhetens tjänst som det också kallas, inte bara har haft utan också inför framtiden har en mycket viktig uppgift att fylla. I ett demokratiskt samhälle måste det fria ordet värnas och vårdas. I den stora förändringsprocess som pågår inom medieområdet är det viktigt att det finns kanaler med ett brett utbud av kvalitetsprogram inom alla genrer, inklusive underhållning. Public service ska också vara en röst för de grupper, till exempel språkliga och etniska minoritetsgrupper eller funktionshindrade, som inte är tillräckligt intressanta för en kommersiell marknad. Dessutom ska public service-kanalerna vara en garant för att det finns sändningar som alla har möjlighet att ta del av och som människor oavsett var de bor i landet kan identifiera sig med.
Som en förberedelse för nästa sändningstillstånd för Sveriges radio och tv som ska börja gälla den 1 januari 2007, har en parlamentarisk kommitté tagit fram riktlinjer för verksamheten i de tre programföretagen Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Radio AB (SR) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR). Kristdemokraterna har medverkat i arbetet med riktlinjerna och ser nu fram emot en proposition som ska behandlas under våren 2006. På grund av den snabba utvecklingen inom medierna finns då troligtvis nya frågor som bör behandlas, och vi kommer att återkomma om detta i samband med propositionen.
Kristdemokraterna anser att för att public service-kanalerna ska fullgöra sitt uppdrag krävs att organisationen är decentraliserad och utformad på ett sådant sätt att programverksamhet och produktion finns i hela landet.
Det är viktigt att både Sveriges Radio och Sveriges Television tar kravet på decentraliserad organisation på allvar. I dag förefaller det som om de lokala kanalerna och sändningarna inom SR och SVT ofta har fått fungera som ventil vid ekonomiska neddragningar. Kristdemokraterna menar att regeringen nu måste tillse att public service-bolagen lever upp till de krav som ställs på dem om produktion och sändning av lokala program.
I SVT:s sändningstillstånd för åren 2002–2005 finns ett villkor som innebär att minst 50 procent av sändningstiden för förstagångssändningarna med svenskt ursprung bör vara textad vid slutet av tillståndsperioden. SVT har godkänt detta villkor. Än så länge är det långt kvar att nå målet, och vi anser att SVT borde kunna höja ambitionen på detta område. Många hörselskadade utestängs fortfarande från SVT:s sändningar. Med tanke på SVT:s särskilda ansvar för att göra programutbudet i sin helhet mer tillgängligt för människor med olika slag av funktionshinder är detta av största vikt. Särskilt viktigt är att alla kan ta del av nyhets- och samhällsprogram. Regeringen bör se till att utvecklingen av programtextningen säkerställs.
SVT har ett ansvar att spegla och förmedla olika former av kultur i hela landet. En del av denna kultur är gudstjänster i olika kyrkor. Minst lika många människor besöker gudstjänster och arrangemang i kyrkor som idrottsevenemang. Studiogudstjänster fyller sin roll och behövs, men det är oroande att SVT sänder allt färre tv-gudstjänster från kyrkor. Dessa gudstjänster ses av många äldre, sjuka, funktionshindrade och andra som av olika orsaker är förhindrade att besöka en kyrka.
De tv-sända gudstjänsterna ger tittarna en kulturell upplevelse genom att kyrkobyggnader från olika tidsepoker visas. Men viktigare är att lika lite som ett idrottsevenemang kan speglas i en studio kan en studiogudstjänst spegla och förmedla atmosfären i en kyrka. För att ge tittarna en adekvat upplevelse bör inriktningen vara att tv-gudstjänsterna sänds från kyrkor.
Många svenskar är oroade av medievåldet. De flesta rön tyder på att tittaren på ett eller annat sätt omedvetet eller medvetet påverkas av underhållningsvåld i medier. För att få ännu större kännedom om effekterna av medievåldet är allsidig forskning nödvändig. Kunskaper om bildvåldets effekter har ökat under senare tid. Man har bland annat kunnat konstatera att våldsinslagen i medierna kan leda till aggressioner hos barn. Medievåldet ger också upphov till rädsla hos många barn och ungdomar. Vissa typer av våld upplevs som mindre skrämmande om man ser det gång på gång. Det finns en avtrubbningseffekt.
I arbetet med att motverka skadligt medieinnehåll finns flera viktiga verksamheter. Granskningsnämnden för radio och TV övervakar att innehållet överensstämmer med bestämmelserna om våldsskildringar och pornografi i radio- och tv-lagen. Statens biografbyrå granskar alla filmer som visas på biograferna samt en hel del videofilmer som säljs eller hyrs ut i videobutiker. Det är viktigt att censorerna som granskar film inte sitter för länge eftersom det finns en stor risk att de avtrubbas av allt våld de granskar. Genom kontakt med mediebranscherna, forskning samt informationsspridning till allmänheten bidrar Våldsskildringsrådet till att skydda barn från skadligt medieinnehåll. Nordicom, ett forskningscentrum vid Göteborgs universitet, deltar i internationell forskning om medievåldets effekter, en forskning som rönt stor uppmärksamhet.
Det har riktats kritik mot Granskningsnämnden med hänvisning till att nämnden rutinmässigt och utan närmare analys tycks avfärda en del anmälningar om kränkningar. Det är viktigt att statliga myndigheter seriöst ägnar sig åt det som de är tillsatta att sköta. Det finns alltid en risk för att granskningen över en längre tidsperiod blir rutinmässig. Vi utvecklar vår politik om skadligt medieinnehåll i en särskild motion.