Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2005/06:MJU22 | |
Miljöansvaret i Antarktis | |
Sammanfattning
Utskottet behandlar i betänkandet regeringens proposition 2005/06:179 Miljöansvaret i Antarktis.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner bilaga VI till miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget om ansvarsskyldighet för miljöfarliga olyckor. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag till en ny lag om Antarktis.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. | Ansvarsskyldighet för miljöfarliga olyckor |
| Riksdagen godkänner bilaga VI till miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget om ansvarsskyldighet för miljöfarliga olyckor. Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:179 punkt 1. |
2. | Befogenhet för observatörer |
| Riksdagen antar 30 § 2 och 31 § regeringens förslag till lag om Antarktis. Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:179 punkt 2 i denna del. |
3. | Lagförslaget i övrigt |
| Riksdagen antar regeringens förslag till lag om Antarktis i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:179 punkt 2 i denna del. |
Stockholm den 16 maj 2006
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Catharina Elmsäter-Svärd
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina Elmsäter-Svärd (m), Åsa Domeij (mp), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Rune Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd), Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Jan Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders Johansson (m), Christin Hagberg (s), Anita Brodén (fp), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Marie Wahlgren (fp).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Vid Antarktisfördragets tjugosjunde konsultativa möte (ATCM XXVII), som hölls i Stockholm den 6-17 juni 2005, enades Antarktisfördragets parter om innehållet i ett nytt rättsligt bindande instrument om ansvar för miljöfarliga olyckor i Antarktisfördragets tillämpningsområde (Stockholmsreglerna). Förhandlingar om dessa regler hade pågått i flera års tid. Reglerna har formen av en bilaga till miljöskyddsprotokollet: Annex VI on Liability Arising from Environmental Emergencies to the Protocol on Environ-mental Protection to the Antarctic Treaty.
För genomförandet av bilagan behövs det för svenskt vidkommande göras ändringar i den svenska lagstiftningen om Antarktis. I arbetet har regeringen funnit att den nuvarande lagen (1993:1614) om Antarktis behöver omarbetas språkligt och redaktionellt så att den blir tydligare. Det har resulterat i ett förslag om att en ny lag om Antarktis skall ersätta 1993 års lag. Lagrådet har yttrat sig över propositionen. Lagförslaget återges i bilaga2.
Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.
Bakgrund
Sverige anslöt sig till Antarktisfördraget den 24 april 1984 och fick konsultativ (dvs. beslutande) status år 1988 eftersom Sverige bedrivit betydande vetenskaplig forskningsverksamhet, bl.a. genom att etablera en forskningsstation på Antarktis. Lagen (1993:1614) om Antarktis trädde i kraft den 1 juli 1993. Med lagen genomfördes framför allt det miljöskyddsprotokoll till Antarktisfördraget som antogs år 1991 och trädde i kraft i januari 1998 (SÖ 1994:52). Förutom flera bestämmelser om miljöskydd innehåller lagen regler om att den som vistas eller bedriver verksamhet i Antarktis skall ha tillstånd till det. Regeringen har i förordningen (1994:95) om svensk verksamhet i Antarktis bemyndigat Polarforskningssekretariatet att pröva frågor om sådana tillstånd. Sekretariatet är också central förvaltningsmyndighet i fråga om tillämpningen av lagen om Antarktis och är den aktör som i praktiken ansvarar för all svensk verksamhet i Antarktis.
Efter att lagen har varit tillämplig i drygt tio år finns det anledning att göra en allmän översyn mot bakgrund av främst erfarenheterna från dess tillämpning men även utifrån erfarenheter från Antarktisfördragets konsultativa möten (ATCM) kring tillämpningen av miljöskyddsprotokollet, framför allt den del av lagen som reglerar tillstånd. Andra delar av lagen som förtjänar särskild uppmärksamhet är bestämmelserna om lagens tillämpningsområde samt skyddet för mineraler, flora, fauna och särskilda platser. Flera nya bestämmelser bör dessutom införas med anledning av Stockholmsreglerna. Slutligen bör det göras en allmän genomgång av utformningen av lagens bestämmelser. Resultatet av översynen är att en ny lag om Antarktis bör ersätta den nuvarande.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny lag om Antarktis mot bakgrund av dels de s.k. Stockholmsreglerna om miljöansvar i Antarktis som beslutades vid Antarktisfördragets konsultativa möte (ATCM) i Stockholm 2005, dels ett allmänt behov av en översyn och modernisering av lagen. Den nya lagen föreslås ersätta den nuvarande lagen (1993:1614) om Antarktis. Stockholmsreglerna har antagits genom en bilaga till Antarktisfördragets miljöskyddsprotokoll. De innebär att en huvudman för en verksamhet ansvarar för miljöfarliga olyckor som verksamheten har orsakat i Antarktis fördragsområde. Huvudmannen är skyldig att vidta åtgärder för att begränsa och minimera effekterna av sådana olyckor. Huvudmannen är också skyldig att ersätta den som har vidtagit åtgärder i huvudmannens ställe. I propositionen föreslås också en skärpt straffskala för vissa brott och en möjlighet att döma för grovt brott i vissa fall. Lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 2006, utom såvitt avser en paragraf om betalning till den fond som Antarktisfördragets parter skall bilda när Stockholmsreglerna träder i kraft. Den paragrafen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Dessutom föreslås att riksdagen godkänner bilaga VI till miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget om ansvarsskyldighet för miljöfarliga olyckor.
Utskottets överväganden
En ny lag om Antarktis
Propositionen
En ny lag m.m.
Regeringen föreslår att den nuvarande lagen (1993:1614) om Antarktis ersätts med en ny lag om Antarktis. Mot bakgrund av att nya bestämmelser om ersättningsskyldighet med anledning av Stockholmsreglerna och regler om skydd för meteoriter behöver införas är det, enligt regeringen, lämpligt att i samband med detta språkligt och redaktionellt modernisera lagtexten i sin helhet så att den blir tydligare.
I Antarktislagstiftningen tas det in nya definitioner av vad som avses med "Antarktisfördraget", "miljöskyddsprotokollet", "part", "huvudman", "miljön i Antarktis", "miljöfarlig olycka", "utländskt tillstånd", "fartyg", "observatör" och "särskilda dragningsrätter".
Lagens skyddsintresse och tillämpningsområde
Den miljö som skall skyddas är miljön i Antarktis, dvs. miljön söder om 60° sydlig bredd och de ekosystem som beror av eller sammanhänger med den miljön. Det anges tydligt att den svenska Antarktislagstiftningen inte skall tillämpas på en utländsk observatör eller den som från en annan parts expedition eller station i Antarktis utbytesvis deltar i en verksamhet som omfattas av ett tillstånd enligt den svenska lagen eller en dispens från kravet på tillstånd. Vidare görs det tydligt att tillstånd inte krävs för att enbart flyga över Antarktis samt att tillståndskravet inte skall inskränka rätten till fri sjöfart och överflygning enligt folkrätten om det fria havet.
Skydd för mineraler och meteoriter
Meteoriter ges samma skydd som det som mineraltillgångar har enligt den nuvarande lagen. Ett förbud mot insamling av såväl mineraltillgångar som meteoriter införs i lagen.
Tillstånd och miljökonsekvensbedömningar
Regeringen föreslår att Antarktislagstiftningens tillståndskrav kommer till uttryck i den nya lagens inledande bestämmelser. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om vad som krävs av de miljökonsekvensbeskrivningar som behövs för att få tillstånd till vistelse eller verksamhet i Antarktis.
Observatörer
Befogenheterna för observatörer anpassas till vad som följer av Antarktisfördraget och miljöskyddsprotokollets bestämmelser om befogenheter för observatörer.
Skyldighet att vidta åtgärder vid miljöfarliga olyckor m.m.
Om en miljöfarlig olycka inträffar som en följd av verksamhet i Antarktis föreslås i propositionen att huvudmannen och den som orsakar olyckan skall vidta de rimliga åtgärder som behövs för att snabbt och effektivt undvika, minimera och begränsa följderna av olyckan. Huvudmannen för verksamheten eller vistelsen är skyldig att ersätta den som i huvudmannens ställe har vidtagit sådana åtgärder. Vidare skall huvudmannen, för det fall inga åtgärder har vidtagits över huvud taget, vara skyldig att betala ett belopp till den fond som skall administreras av Antarktisfördragets sekretariat och som så långt som möjligt motsvarar vad det skulle ha kostat att vidta åtgärder med anledning av olyckan.
Vidare införs Stockholmsreglernas krav om skyldighet att vidta åtgärder för att förebygga uppkomsten av miljöfarliga olyckor och upprätta beredskapsplaner för miljöfarliga olyckor i den nya lagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på förebyggande åtgärder och om vad beredskapsplanerna skall innehålla.
De möjligheter till ansvarsbegränsning som Stockholmsreglerna ger införs i den nya lagen tillsammans med en bestämmelse om att ansvarsbegränsning inte gäller om den miljöfarliga olyckan har orsakats med uppsåt eller av grov oaktsamhet. Ett krav på att huvudmannen ställer säkerhet för det ekonomiska ansvar som i händelse av en miljöfarlig olycka kan utkrävas av huvudmannen införs även i lagen.
Ersättningsanspråk och betalning
Om skyldigheten att vidta åtgärder efter en miljöfarlig olycka inte har fullgjorts, är huvudmannen för verksamheten skyldig att betala ersättning till den part som i den åtgärdsskyldiges ställe har vidtagit åtgärder. Ersättningen skall motsvara kostnaden för de vidtagna åtgärderna. En annan parts rätt till ersättning från en icke-statlig huvudman går förlorad om parten inte har väckt talan om ersättning vid Stockholms tingsrätt senast tre år efter det att de ersättningsgrundande åtgärderna påbörjades eller, om följande tidpunkt infaller senare, senast tre år efter det att parten fick eller borde ha fått kännedom om identiteten på huvudmannen för den verksamhet i vilken olyckan hände. Om en sådan talan inte har väckts inom 15 år från det datum åtgärderna började vidtas förfaller rätten till ersättning. I den mån nödvändiga åtgärder efter en miljöfarlig olycka inte har vidtagits av någon, skall ersättning betalas till den myndighet som regeringen bestämmer för vidarebefordran till den fond som administreras av Antarktisfördragets sekretariat. Ersättningen skall så långt som möjligt motsvara kostnaden för att vidta åtgärderna.
Straffbestämmelser m.m.
Den nuvarande straffbestämmelsen i 25 § ersätts av två nya straffbestämmelser, 33 och 34 §§. Utöver de gärningar som är straffbelagda enligt den nuvarande lagen skall det enligt 33 § också vara straffbart att uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. underlåta att vidta en åtgärd som behövs för att undvika, minimera eller begränsa effekterna av en miljöfarlig olycka,
2. bryta mot förbudet att efterforska, samla in, undersöka, utvinna eller bearbeta meteoriter, och
3. befatta sig med meteoriter.
Straffskalan för brott av normalgraden enligt 33 § skärps. För sådant brott höjs maximistraffet från fängelse i ett år till fängelse i två år. Ett grovt brott införs. Straffskalan för det bestäms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vidare skall det enligt 34 § vara straffbelagt att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryta mot en bestämmelse om skyldighet att vidta förebyggande åtgärder eller att upprätta beredskapsplaner enligt 7 §. För brott som avses i 34 § kan endast utdömas böter. Bestämmelsen om förverkande i 36 § begränsas till att enbart gälla sådana brott som avses i 33 §.
Den nya lagen träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om 20 § och i övrigt den 1 oktober 2006.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om Antarktis. Förslaget innebär att bestämmelsen i 10 kap. 5 § regeringsformen om minst tre fjärdedels majoritet vid riksdagsbehandlingen blir tillämplig beträffande 30 § 2 och 31 § i den nya lagen.
Ansvarsskyldighet för miljöfarliga olyckor
Propositionen
Stockholmsreglerna har antagits genom en åtgärd (s.k. Measure) under Antarktisfördragets artikel IX. För att Stockholmsreglerna skall träda i kraft krävs, i enlighet med miljöskyddsprotokollets artikel 9 och Antarktisfördragets artikel IX, att alla de stater som var konsultativa parter då Stockholmsreglerna antogs har godkänt dem. Sverige har ratificerat miljöskyddsprotokollet och godkänt de bilagor som efter hand har fogats till protokollet. Genom den föreslagna nya lagen om Antarktis kan Sverige uppfylla de relevanta delarna i bilaga VI.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner bilaga VI till miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget om ansvarsskyldighet för miljöfarliga olyckor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2005/06:179 Miljöansvaret i Antarktis:
1. | Riksdagen godkänner bilaga VI till miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget om ansvarsskyldighet för miljöfarliga olyckor. |
2. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om Antarktis. |
Bilaga 2
Regeringens lagförslag