Avtal med Amerikas förenta stater om utlämning och om internationell rättslig hjälp i brottmål

Innehållsförteckning			Prop. 2004/05:46
1	Förslag till riksdagsbeslut..................................................................		4
2	Lagtext	...............................................................................................	5
	2.1	Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om
		utlämning för brott ..............................................................	5

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk

		arresteringsorder .................................................................	7
3	Ärendet och dess beredning...............................................................		8
4	Bakgrund och utgångspunkter...........................................................		9
5	Svensk lagstiftning ..........................................................................		10
	5.1	Svensk lagstiftning om utlämning ....................................	10

5.2Svensk lagstiftning om internationell rättslig hjälp i

brottmål m.m.....................................................................	11
6 Avtalen om utlämning .....................................................................	13

6.1Översikt över de avtal om utlämning som behandlas i

		ärendet	...............................................................................	13
	6.2	Avtalet ......mellan EU och Förenta staterna (EU-avtalet)		14
	6.3	Det bilaterala ................................................instrumentet		18
		6.3.1 .........................................................	Inledning	18
		6.3.2 .....................................	De enskilda artiklarna	19
	6.4	Den konsoliderade ............................................versionen		21
7	Internationell rättslig ..............................................hjälp i brottmål			25

7.1Översikt över de avtal om internationell rättslig hjälp som

		behandlas i ärendet............................................................	25
	7.2	Avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna ..	25
	7.3	Avtalet mellan EU och Förenta staterna (EU-avtalet) ......	26
	7.4	Det bilaterala instrumentet................................................	29
	7.5	Den konsoliderade versionen............................................	31
	7.6	Övriga bestämmelser i 2001 års bilaterala avtal...............	41
8	Överväganden och förslag...............................................................		42
	8.1	Tillträde.............................................................................	42

8.2Utlämning – avtalens förhållande till svensk rätt och

behovet av lagändringar....................................................

8.3Internationell rättslig hjälp i brottmål – avtalens

		förhållande till svensk rätt och behovet av lagändringar ..	48
	8.4	Lagändringar .....................................................................	62
9	Ikraftträdande ..................................................................................		64
10	Ekonomiska konsekvenser ..............................................................		65
11	Författningskommentar ...................................................................		66

11.1Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:668) om

utlämning för brott ............................................................

11.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk

arresteringsorder ...............................................................

Lagtext

Prop. 2004/05:46

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1957:668) om utlämning för brott skall införas en ny paragraf, 26 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	26 b §
	Om det vid en transport som
	avses i 26 § sker en oplanerad
	mellanlandning					i	Sverige,		skall
	tillstånd till transport enligt den
	paragrafen begäras, för det fall
	transporten			inte		fortsätter			inom
	tjugofyra timmar från landningen.
	Tillstånd			till		transport			skall
	begäras		inom			nittiosex timmar
	från landningen.
	Polismyndigheten får, om det är
	nödvändigt			för		att		transporten
	skall kunna genomföras, omhän-
	derta och ta i förvar den som
	utlämnas, dock längst till dess en
	begäran om tillstånd till transport
	har	prövats.			Om		tillstånd			till
	transport inte begärs inom den tid
	som anges i första stycket, skall
	personen omedelbart friges.
	Om		tillstånd				till	transport
	meddelas, gäller därefter be-
	stämmelserna i 26 § tredje stycket.
	Tidsfristen skall räknas från det
	att tillstånd meddelats.
	I fråga om svenska medborgare
	gäller bestämmelserna i andra och
	tredje styckena endast under de
	förutsättningar som anges i 26 §
	andra stycket.
	När		transporten				avser		någon
	som utlämnas till en medlemsstat i
	Europeiska				unionen,			tillämpas
	8 kap. 2 § lagen					(2003:1156)				om
	överlämnande från Sverige enligt
	en	europeisk			arresteringsorder i						5

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om Prop. 2004/05:46 överlämnande från Sverige enligt en europeisk

arresteringsorder

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överläm- nande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8kap.

2 §

Begärs tillstånd till transport genom Sverige av någon som överlämnas på grund av en arresteringsorder eller som utlämnas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen skall Rikspolisstyrelsen bevilja sådant

tillstånd och ange under vilka villkor transporten får ske.
Har	tillstånd meddelats enligt	Har	tillstånd		meddelats		enligt
första stycket får polismyndig-		första stycket får polismyndig-
heten, om det bedöms vara		heten, om det är nödvändigt för att
nödvändigt för att transporten skall		transporten skall kunna genom-
kunna	genomföras, omhänderta	föras, omhänderta och ta i förvar
och ta i förvar den som över-		den som överlämnas eller utläm-
lämnas eller utlämnas, dock längst		nas, dock längst under fyrtioåtta
under fyrtioåtta timmar.		timmar.
		Om en oplanerad mellanland-
		ning sker i Sverige, får polis-
		myndigheten, om det är nödvän-
		digt för att transporten skall kunna
		genomföras, omhänderta och ta i
		förvar den som överlämnas eller
		utlämnas, dock längst till dess en
		begäran om tillstånd till transport
		har prövats. Om				tillstånd till
		transport		inte	begärs		inom
		nittiosex timmar från landningen,
		skall personen omedelbart friges.
		Om	tillstånd		meddelas,		gäller
		därefter		bestämmelserna i			andra
		stycket.	Tidsfristen			skall	räknas
		från det att tillstånd meddelats.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

4	Bakgrund och utgångspunkter	Prop. 2004/05:46
Sverige deltar i ett omfattande internationellt samarbete i straffrättsliga
frågor.
Samarbetet inom utlämningsområdet har för Sveriges del det senaste
halvseklet bedrivits främst inom Europarådet. År 1957 antogs den grund-
läggande konventionen på utlämningsområdet, den europeiska utläm-
ningskonventionen av den 13 december 1957 (1957 års utlämningskon-
vention, SÖ 1959:65). Alla EU:s medlemsstater har anslutit sig till
konventionen. De nordiska staterna har sedan 1950-talet ett utlämnings-
samarbete som grundar sig på en harmoniserad lagstiftning, som innebär
ett mindre komplicerat och därmed effektivare samarbete än enligt 1957
års utlämningskonvention. Sedan mitten av 1990-talet har utvecklingen
beträffande utlämning huvudsakligen skett inom ramen för EU:s
straffrättsliga samarbete. Inom EU har utarbetats 1995 års konvention om
ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europiska unionens
medlemsstater (SÖ 1998:43) och 1996 års konvention om utlämning
mellan Europeiska unionens medlemsstater (SÖ 2001:49). Inom EU har
emellertid samarbetet gått längre och bygger numera på rambeslutet om
en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlems-
staterna (EGT L 190, 18.7.2002 s. 1).
Sverige lämnar också sedan länge andra länder rättslig hjälp i brottmål.
Den svenska lagstiftningen är av tradition utformad så att den inte kräver
ömsesidighet – reciprocitet – utan rättslig hjälp kan lämnas även till
stater med vilka Sverige inte har några konventionsåtaganden.
Vissa länder kräver emellertid avtal med den andra staten för att lämna
rättslig hjälp. Sådana avtal skapar också klarhet mellan länderna om
under vilka förutsättningar den rättsliga hjälpen lämnas. Avtalen brukar
dessutom innehålla bestämmelser som syftar till att underlätta det
praktiska förfarandet.
Den mest betydelsefulla internationella regleringen om rättslig hjälp i
brottmål är den inom Europarådet framförhandlade europeiska konven-
tionen som den 20 april 1959 antogs i Strasbourg, konventionen om
ömsesidig	rättslig hjälp (tidigare ”inbördes rättshjälp”) i	brottmål
(SÖ 1968:15). Konventionen trädde i kraft för Sveriges del den 1 maj

1968. Till konventionen finns två tilläggsprotokoll, det första av den 17
mars 1978 (SÖ 1979:12) och det andra av den 19 september 2001, vilket
Sverige inte har ratificerat.
Sverige och Förenta staterna bedriver sedan länge ett samarbete som
grundas på bilaterala överenskommelser mellan staterna. Sådana
överenskommelser har också träffats mellan länderna när det gäller
utlämning. Den 24 oktober 1961 undertecknades konventionen om
utlämning mellan Sverige och Amerikas förenta stater (SÖ 1963:17).
Konventionen fick sitt nuvarande innehåll genom tilläggskonventionen
av den 14 mars 1983 (SÖ1984:34).
Den 17 december 2001 undertecknades ett avtal om ömsesidig rättslig
hjälp i brottmål. Varken Sverige eller Förenta staterna har ännu ratificerat
avtalet, men staterna samarbetar redan i dag i frågor om rättslig hjälp,
utan något särskilt avtal.
Till detta kommer nu att det inom EU förhandlats fram två avtal med
Förenta staterna, ett om utlämning och ett om ömsesidig rättslig hjälp i	9
	9

brottmål. Båda avtalen undertecknades i juni 2003. EU-avtalen innebär, Prop. 2004/05:46 bl.a. för Sverige, att olika frågeställningar om utlämning och rättslig

hjälp regleras såväl i bilaterala överenskommelser som i EU-avtalen. EU-avtalen förutsätter för ikraftträdande att samtliga medlemsstater

inom EU i bilaterala överenskommelser med Förenta staterna klargör förhållandet mellan tidigare träffade bilaterala överenskommelser och motsvarande åtaganden i EU-avtalen.

Sverige och Förenta staterna har träffat överenskommelser som tydlig- gör vilka åtaganden som gäller mellan staterna i fråga om utlämning och rättslig hjälp på grund av de ovan nämnda konventionerna och avtalen.

I fråga om utlämning har i ett särskilt bilateralt instrument reglerats vilka bestämmelser som skall gälla i samarbetet. En konsoliderad version av den bilaterala utlämningskonventionen och EU-avtalet om utlämning har arbetats fram. Det bilaterala instrumentet med den konsoliderade versionen av utlämningskonventionen finns intagen som bilaga 1 i denna proposition.

I fråga om rättslig hjälp har samma metod använts, i ett särskilt bilateralt instrument regleras vilka bestämmelser som gäller och en konsoliderad version av avtalen har utarbetats. Det bilaterala instru- mentet med den konsoliderade versionen av avtalen om ömsesidig rättslig hjälp finns intaget som bilaga 2 i denna proposition.

För att underlätta förståelsen utgör de konsoliderade versionerna av avtalen utgångspunkt i denna proposition.

I avsnitt 5 lämnas en kort beskrivning av gällande rätt i fråga om utlämning och internationell rättslig hjälp i brottmål.

Såväl avsnitt 6 om utlämning som avsnitt 7 om internationell rättslig hjälp i brottmål inleds med en översikt över behandlade avtal, avsnitt 6.1 och 7.1.

I avsnitt 6.2 lämnas en beskrivning av avtalet mellan EU och Förenta staterna om utlämning och i avsnitt 6.3 redovisas det bilaterala instru- mentet om utlämning. En redogörelse för den konsoliderade versionen återfinns i avsnitt 6.4.

I avsnitt 7.2 beskrivs avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna i fråga om internationell rättslig hjälp i brottmål. Därefter redovisas i avsnitt 7.3 avtalet mellan EU och Förenta staterna. Vidare lämnas i avsnitt 7.4 en redogörelse för det bilaterala instrumentet om rättslig hjälp och i avsnitt 7.5 den konsoliderade versionen av avtalen. Eftersom 2001 års bilaterala avtal om rättslig hjälp i vissa situationer kommer att gälla i sin ursprungliga lydelse, redovisas i avsnitt 7.6 den ursprungliga versionen av de artiklar som får ny lydelse genom EU- avtalet.

5 Svensk lagstiftning

5.1Svensk lagstiftning om utlämning

Bestämmelser om utlämning för brott från Sverige finns i lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen) och lagen

(1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Prop. 2004/05:46 Norge (nordiska utlämningslagen).

Utlämningslagen innehåller bestämmelser om utlämning till utomnordiska stater. I den nordiska utlämningslagen finns bestämmelser om förutsättningar för och förfarandet vid utlämning till de nordiska länderna. Beslut om utlämning till andra nordiska länder fattas som regel av åklagare eller av riksåklagaren. Vid utlämning enligt 1957 års utlämningskonvention och enligt de bilaterala utlämningsavtal som Sverige har ingått tillämpas utlämningslagen. Beslut om utlämning enligt denna lag fattas av regeringen efter, i de flesta fall, Högsta domstolens yttrande. Lagen är tillämplig även i de fall där det inte finns ett särskilt avtal om utlämning mellan Sverige och den andra staten. Förordningen (1982:306) med vissa bestämmelser om utlämning för brott innehåller bestämmelser om utlämning för brott till och från Sverige.

Rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och om överlämnande mellan medlemsstaterna har i Sverige genomförts genom lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (arresteringsorderlagen), förordningen (2003:1179) i samma ämne och förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.

I lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt och i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen finns bestämmelser om utlämning och överlämnande till dessa domstolar.

5.2Svensk lagstiftning om internationell rättslig hjälp i brottmål m.m.

Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål

I lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål regleras under vilka förutsättningar Sverige kan lämna rättslig hjälp till andra länder eller begära sådan hjälp utomlands. När det gäller lämnande av rättslig hjälp är grundtanken i lagstiftningen att samtliga åtgärder som kan vidtas i en svensk förundersökning eller rättegång också skall kunna vidtas av svenska åklagare och domstolar för att bistå utländska myndigheter. Utifrån samma synsätt skall åtgärderna vidtas under samma förutsättningar som gäller vid en svensk förundersökning eller rättegång. Principen “varken mer eller mindre” gäller alltså i sammanhanget. I vissa fall kan svenska åklagare och domstolar emellertid lämna bistånd även med åtgärder som är okända för oss, så länge det inte är fråga om en tvångsåtgärd. Därutöver kan svenska åklagare och domstolar acceptera att följa ett annat förfarande när man vidtar åtgärden om detta begärs av den utländska myndigheten, under förutsättning att ett sådant förfarande inte strider mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen.

När det gäller svenska myndigheters ansökningar om rättslig hjälp utomlands finns endast några få regler i den svenska lagstiftningen, vilket beror på att det är den andra statens regler som bestämmer under vilka förutsättningar bistånd kan lämnas till en svensk åklagare eller domstol.

Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål upptar i sitt inledande kapitel frågor om området för lagens tillämpning.

I 2 kap. i den nämnda lagen finns allmänna bestämmelser om rättslig hjälp i Sverige. Där anges vem som får ansöka om rättslig hjälp, vad en sådan ansökan skall innehålla och till vem ansökan skall skickas samt vilken åklagare eller domstol som skall handlägga ärendet i Sverige. Utgångspunkten är att den instans som handlägger ärendet också prövar om förutsättningarna är uppfyllda för att vidta åtgärden enligt de svenska reglerna i främst rättegångsbalken. Är så inte fallet skall ansökan avslås. I kapitlet finns upptaget också vissa andra förutsättningar som måste vara uppfyllda. En sådan förutsättning är kravet på dubbel straffbarhet. Detta krav gäller generellt för samtliga åtgärder som innebär användande av tvångsmedel, t.ex. husrannsakan och beslag, utom såvitt gäller ansök- ningar från EU-stater eller andra nordiska stater. I samma kapitel finns även vissa andra generella vägransgrunder, t.ex. att en ansökan skall avslås om ett bifall skulle kränka Sveriges suveränitet, medföra fara för rikets säkerhet eller strida mot svenska allmänna rättsprinciper eller andra väsentliga intressen. Det är regeringen – och inte en åklagare eller domstol – som skall avslå en ansökan om rättslig hjälp på dessa sistnämnda grunder.

I 3 kap. finns ett fåtal allmänna bestämmelser om rättslig hjälp utom- lands. Anledningen till den sparsamma regleringen är, som ovan nämnts, att det i huvudsak är den andra statens regelverk som styr förfarandet. I 2 § finns huvudregeln om att en ansökan från en svensk åklagare eller domstol om att en åtgärd skall vidtas utomlands skall skickas till Justitiedepartementet för vidarebefordran till den utländska staten.

Det omfattande 4 kap. innehåller särskilda bestämmelser om olika former av rättslig hjälp, t.ex. bevisupptagning vid domstol, förhör genom videokonferens och överförande av frihetsberövade personer. Beträff- ande kvarstad, beslag samt husrannsakan och andra åtgärder som avses i 28 kap. rättegångsbalken, dvs. kroppsvisitation och kroppsbesiktning, finns särskilda bestämmelser i 14–24 §§. Ansökningar om sådana åtgär- der i Sverige handläggs av åklagare och prövas i vissa fall av domstol.

Det avslutande 5 kap. reglerar disparata frågor som villkor om användningsbegränsning, immunitet, sekretess, delning av förverkad egendom mellan stater och återkrav av kostnader.

Gemensamma utredningsgrupper

Samarbete över landsgränser i utredningar om brott är inte ovanligt. Oftast sker samarbetet utan stöd av särskilda avtal eller med stöd av bestämmelser om rättslig hjälp i brottmål. Ett sätt att samarbeta sker i form av gemensamma utredningsgrupper.

En gemensam utredningsgrupp syftar till att tjänstemän från brotts- utredande myndigheter i två eller flera stater tillsammans utreder brott som har kopplingar till de stater som inrättat gruppen. Vad som särskiljer en gemensam utredningsgrupp från traditionella traktatreglerade samarbetsformer är att en utredningsgrupp är operativ. Genom utredningsgruppens arbete samordnas en eller flera konkreta brotts- utredningar i staterna enligt de regler och befogenheter som gäller i respektive stat. Under utredningsgruppens ledare kan ett flertal olika

Prop. 2004/05:46

konkreta utredningsåtgärder vidtas. När brottsutredningen är färdig Prop. 2004/05:46 upplöses utredningsgruppen. Tanken är att de olika samarbetsformerna

skall komplettera varandra i kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten.

Först genom lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar författningsreglerade Sverige denna typ av gränsöverskridande samarbete. Lagen är emellertid begränsad till utred- ningsgrupper som inrättas med stöd av rådets (Europeiska unionens råd) rambeslut 2002/465/RIF av den 13 juni 2002 om gemensamma utredningsgrupper. För närvarande bereds ett förslag till utvidgning av tillämpningsområdet till grupper som inrättas med stöd av rambeslutet, 2000 års EU-konvention om ömsesidig rättslig hjälp samt avtalet mellan EU och Island och Norge om tillämpning av vissa bestämmelser i 2000 års EU-konvention. Förslaget har presenterats i lagrådsremissen Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m. Lagstiftningen om gemensamma utredningsgrupper påverkar inte det informella samarbete mellan brottsutredande myndigheter i olika länder som sker redan i dag, se prop. 2003/04:4 s. 12.

Delgivning

De svenska författningar som styr förfarandet i Sverige är kungörelsen (1933:618) ang. biträde av Justitiedepartementet för delgivning av handlingar i utlandet och kungörelsen (1909:24 s. 1) ang. delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet. Den sistnämnda kungörelsen hänvisar i delar till förfarandet enligt delgivningslagen (1970:428).

6 Avtalen om utlämning

6.1Översikt över de avtal om utlämning som behandlas i ärendet

I detta avsnitt (6) behandlas flera avtal om utlämning.

Sveriges konvention den 24 oktober 1961 med Amerikas förenta stater om utlämning benämns den bilaterala utlämningskonventionen. När inte annat anges, avses den bilaterala utlämningskonventionen i dess lydelse efter tilläggskonventionen.

Tilläggskonventionen den 14 mars 1983 till utlämningskonventionen den 24 oktober 1961 med Amerikas förenta stater benämns tilläggs- konventionen.

Avtalet den 25 juni 2003 om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater benämns EU-avtalet. EU-avtalet finns i bilaga 3.

Instrumentet som avses i artikel 3.2 i avtalet om utlämning mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen om tillämpning av den bilaterala utlämningskonventionen benämns det bilaterala instrumentet.

Det bilaterala instrumentet – undertecknat den 16 december 2004 – är Prop. 2004/05:46 intaget som bilaga 1.

Med den konsoliderade versionen avses det sammansatta avtalet, dvs. den bilaterala utlämningskonventionen med ändringar genom EU-avtalet och det bilaterala instrumentet, som har sammanförts till ett konsoliderat avtal med vissa ändringar i artikelnumreringen. Den konsoliderade ver- sionen återfinns i bilaga 1 som en bilaga till det bilaterala instrumentet.

6.2Avtalet mellan EU och Förenta staterna (EU-avtalet)

Bakgrund

EU:s medlemsstater samarbetar var för sig med Förenta staterna i bland annat frågor som rör straffrättsliga förfaranden. För att förbättra samarbetet, så att särskilt gränsöverskridande brottslighet och terrorism kan bekämpas effektivt, beslutade Europeiska unionens råd den 26 april 2002 att bemyndiga ordförandeskapet att inleda förhandlingar med Förenta staterna. Ordförandeskapet, i nära samarbete med medlems- staterna, förhandlade fram ett avtal om utlämning. Rådet bemyndigade därefter den 6 juni 2003 rådets ordförande att utse den eller de personer som skulle ha befogenhet att underteckna avtalet på EU:s vägnar, med förbehåll för att de senare ingås (2003/516/EG). Den 25 juni 2003 undertecknades avtalet mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om utlämning (EU-avtalet). Avtalsslutande parter är EU och Förenta staterna. Avtalet träder i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att de avtalsslutande parterna har underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande. Det innebär i praktiken att varje medlemsstat skall ha avslutat sina interna förfaranden innan avtalet kan träda i kraft. I samband med rådets beslut om att bemyndiga ordförandeskapet att på EU:s vägnar underteckna avtalet lämnade Sverige ett konstitutionellt förbehåll enligt artikel 24 i fördraget om Europeiska unionen, vilket innebär att de förfaranden som föreskrivs i regeringsformen skall vara uppfyllda innan staten Sverige kan bli bunden av EU-avtalet.

Skäl och inledande bestämmelser (artikel 1–2)

EU-avtalet inleds med skäl för avtalet. Av dessa framgår att EU och Förenta staterna

–önskar att ytterligare underlätta samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater och Förenta staterna,

–önskar bekämpa brottslighet på ett effektivare sätt för att skydda sina demokratiska samhällen och gemensamma värderingar,

–vederbörligen beaktar den enskildes rättigheter och rättsstatsprincipen,

–beaktar de garantier i sina respektive rättssystem som ger utlämnade personer rätt till en rättvis rättegång, inbegripet rätt att rannsakas av en opartisk domstol inrättad i enlighet med lagstiftningen,

–önskar ingå ett avtal om utlämning av brottslingar.

Även om skälen inte är en del av avtalet har de betydelse vid tolk-

ningen av de enskilda artiklarna.

Avtalets mål och syfte redovisas i artikel 1 så att EU och Förenta staterna förpliktar sig att i enlighet med bestämmelserna i avtalet förbättra samarbetet för utlämning av brottslingar.

De definitioner som krävs för avtalet finns i artikel 2. Med avtalsslutande parter avses Europeiska unionen och Förenta staterna. Med medlemsstat avses en medlemsstat i Europeiska unionen. Termen Justitieministerium betyder beträffande Förenta staterna United States Department of Justice och för en medlemsstat i normalfallet dess justitieministerium.

Materiella bestämmelser (artikel 3–14)

Artikel 3 redovisar tillämpningsområdet för EU-avtalet i förhållande till bilaterala avtal om utlämning. I artikel 3.1 anges hur artikel 4–14, dvs. de övriga materiella bestämmelserna, skall förhålla sig till bilaterala avtal. För att det inte skall råda någon tveksamhet om detta förhållande, skall varje medlemsstat och Förenta staterna i ett skriftligt instrument klargöra hur gällande bilaterala avtal om utlämning skall tillämpas (artikel 3.2 a). Övriga bestämmelser i artikel 3 gäller enbart för nya medlemsstater i EU.

De materiella bestämmelserna i artikel 4–14 behandlar

–brott som kan leda till utlämning (artikel 4),

–översändande och vidimering av handlingar (artikel 5),

–översändande av framställningar om provisoriskt anhållande (artikel 6),

–översändande av handlingar efter provisoriskt anhållande (artikel 7),

–kompletterande information (artikel 8),

–tillfälligt överlämnande (artikel 9),

–framställningar om utlämning eller överlämnande som görs av flera stater (artikel 10),

–förenklade utlämningsförfaranden (artikel 11),

–transitering (artikel 12),

–dödsstraff (artikel 13), och

–känslig information i en framställning (artikel 14).

Flera av de materiella bestämmelserna har inte inverkan på det bilaterala förhållandet om utlämning mellan Sverige och Förenta staterna. Undantagen härifrån är i huvudsak regler om procedurer, men också två bestämmelser om konkurrens mellan flera staters ansökningar och om dödsstraffets betydelse för frågan om utlämning. Hur de materiella bestämmelserna skall förhålla sig till medlemsstaternas bilaterala avtal med Förenta staterna regleras, som ovan nämnts, i artikel 3.1 i EU-avtalet. Nedan följer en kortfattad genomgång av artikel 3.1 (punkt a–k) som klargör bestämmelsernas (artikel 4–14) inverkan på den bilaterala utlämningskonventionen.

Artikel 4 om brott som kan leda till utlämning skall tillämpas i stället för bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter utlämning endast för vissa brott eller enligt en förteckning (punkt a). Den bilaterala utlämnings- konventionen bygger emellertid, sedan tilläggskonventionen (artikel II), inte på en förteckning över vissa brott utan på en miniminivå i straff- skalan, varför bestämmelsen inte har betydelse för Sveriges del.

Artikel 5 om översändande och vidimering av handlingar skall tillämpas i stället för bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar över- sändande, bestyrkande, vidimering eller legalisering av en framställning

Prop. 2004/05:46

om utlämning och underlag som översänds av den ansökande staten (punkt b). Detta innebär att de bestämmelserna kommer att gälla i stället för nuvarande regler i den bilaterala utlämningskonventionen.

Artikel 6 om översändande av framställningar om provisoriskt anhåll- ande skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter direkt översändande av framställningar om provisoriskt anhållande mellan United States Department of Justice och den berörda medlemsstatens justitieministerium (punkt c). Artikeln påverkar i viss mån nuvarande bestämmelser.

Artikel 7 om översändande av handlingar efter provisoriskt anhållande skall tillämpas utöver bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar över- sändande av framställningen om utlämning (punkt d). Bestämmelsen påverkar i viss mån den bilaterala utlämningskonventionen.

Artikel 8 om kompletterande information skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar tillhandahållande av kompletterande information; i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som specificerar vilken kanal som skall användas, skall även punkt 2 i den artikeln tillämpas (punkt e). Bestämmelsen kommer endast delvis att få betydelse för förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna.

Artikel 9 om tillfälligt överlämnande skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter tillfälligt överlämnande av personer som är föremål för rättsliga förfaranden eller avtjänar ett straff i den anmodade staten (punkt f). Eftersom den bilaterala utlämningskon- ventionen artikel VI b (enligt tilläggskonventionen) redan tillåter sådant tillfälligt överlämnande, är det den bestämmelsen som även fort- sättningsvis skall gälla.

Artikel 10 om konkurrens mellan flera samtidiga framställningar om utlämning eller överlämnande skall, utom då något annat stadgas i artikeln, tillämpas i stället för eller i avsaknad av bilaterala avtals- bestämmelser som gäller beslut om flera framställningar om utlämning av samma person (punkt g). I den bilaterala utlämningskonventionen saknas reglering i denna fråga, vilket alltså innebär att artikeln skall tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna.

Artikel 11 om förenklade utlämningsförfaranden skall tillämpas i av- saknad av bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter avstående från utlämningsförfaranden eller förenklade utlämningsförfaranden (punkt h). Sådana bestämmelser finns inte i den bilaterala utlämningskonventionen och artikel 11 skall därför vara tillämplig i förhållande mellan Sverige och Förenta staterna.

Artikel 12 om transitering skall tillämpas i avsaknad av bilaterala av- talsbestämmelser som reglerar transitering; i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som specificerar förfarandet för oplanerad landning av luftfartyg, skall även punkt 3 i den artikeln tillämpas (punkt i). Bestämmelser om transitering finns redan i artikel XIV i utlämnings- konventionen. Däremot saknas i dag särskilda regler om förfarandet vid oplanerad landning av luftfartyg.

Artikel 13 om dödsstraff får tillämpas av den anmodade staten i stället för eller i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar döds- straff (punkt j).

Artikel 14 om känslig information i en framställning skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar behandling av

Prop. 2004/05:46

känslig information (punkt k). Några bestämmelser om detta finns inte i den bilaterala utlämningskonventionen, varför artikeln skall tillämpas.

Den genomgång som har gjorts i detta avsnitt motsvaras av de bedömningar som har gjorts i artikel 1 i det bilaterala instrument som upprättats mellan Sverige och Förenta staterna enligt artikel 3.2 a i EU- avtalet. Det närmare innehållet i det bilaterala instrumentet redovisas i avsnitt 6.3.2. Artiklarna 5–8 och 10–14 och deras förhållande till den bilaterala utlämningskonventionen behandlas närmare i avsnitt 6.4.

Samråd (artikel 15)

I artikel 15 i EU-avtalet regleras skyldighet för de avtalsslutande parterna, dvs. Europeiska unionen och Förenta staterna, att samråda för att möjliggöra att avtalet utnyttjas så effektivt som möjligt och för att underlätta lösningen av tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet.

Icke-avvikelse (artikel 17)

EU-avtalet innehåller i artikel 17 en bestämmelse om s.k. icke-avvikelse. Avtalet hindrar inte den anmodade staten från att åberopa skäl för vägran rörande en omständighet som inte regleras i avtalet men som omfattas av ett bilateralt utlämningsavtal mellan parterna. Bestämmelsen tydliggör att Sverige kan åberopa de vägransgrunder som finns i den bilaterala utlämningskonventionen och i utlämningslagen om t.ex. egna med- borgare.

I bestämmelsen regleras också att samråd skall äga rum mellan den ansökande och anmodade staten om de konstitutionella principerna eller rättspraxis hindrar utlämning.

Nya avtal (artikel 18)

EU-avtalet utesluter enligt artikel 18 inte att bilaterala avtal ingås mellan en medlemsstat och Förenta staterna efter avtalets ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med EU-avtalet.

Ett exempel på när ett sådant avtal kan träffas nämns i en förklarandenot till EU-avtalet. Om tillämpningssvårigheter i EU-avtalet inte kan lösas genom samråd, kan man i ett bilateralt avtal fastställa en alternativ ordning rörande den aktuella bestämmelsen.

Utsedd myndighet och underrättelse (artikel 19)

Frågor om centralorgan och underrättelser behandlas i artikel 19. EU skall underrätta Förenta staterna om

1.vilka myndigheter i medlemsstaterna som utses som centralorgan om det inte är Justitiedepartementet, och

2.vilken myndighet som skall pröva en fråga om konkurrens mellan ett utlämningsärende och ett ärende om överlämnande enligt den europeiska arresteringsordern.

Prop. 2004/05:46

Tidsmässig och territoriell tillämpning (artikel 16 och 20–22)

Prop. 2004/05:46

Artikel 16 handlar om den tidsmässiga tillämpningen av EU-avtalet. Den frågan regleras också i artikel 3 och 4 i det bilaterala instrumentet, och behandlas i motsvarande del rörande det instrumentet, se avsnitt 6.3.2.

I artikel 20 i EU-avtalet finns sedvanliga bestämmelser om territoriell tillämpning av avtalet. Sverige berörs inte av den särskilda regleringen av andra territorier eller länder.

De avtalsslutande parterna har i artikel 21 enats om att genomföra en översyn av EU-avtalet när det är nödvändigt och under alla omständigheter senast fem år efter dess ikraftträdande. Översynen skall i synnerhet röra avtalets genomförande i praktiken och kan även omfatta sådana frågor som vilka konsekvenser innehållet i detta avtal får för Europeiska unionens vidare utveckling.

EU-avtalet träder enligt artikel 22 i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att parterna underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande, bl.a. att bilaterala instrument enligt artikel 3 i EU-avtalet har upprättats. En avtalsslutande part kan säga upp avtalet när som helst genom en skriftlig anmälan till den andra parten, varvid uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan. Frågan behandlas i anslutning till motsvarande fråga i artikel 5 i det bilaterala instrumentet, se avsnitt 6.3.2.

6.3Det bilaterala instrumentet

6.3.1Inledning

I EU-avtalet finns det, som framgår av beskrivningen i förra avsnittet, vissa bestämmelser som ersätter bilaterala bestämmelser och andra som skall komplettera motsvarande bestämmelser. Sverige och Förenta staterna har upprättat ett instrument som klargör förhållandet mellan artiklarna i EU-avtalet och bestämmelserna i den bilaterala utlämningskonventionen – det bilaterala instrumentet. Instrumentet undertecknades den 16 december 2004.

För Sveriges del innebär EU-avtalet förändringar i vissa delar men huvudsakligen kommer samma regelverk som gäller i dag att gälla också framöver. De frågor som innebär förändringar är frågor om dödsstraffets betydelse för frågan om utlämning, översändande och vidimering av handlingar, hantering av känslig information, transitering vid oplanerade landningar, förenklade förfaranden och konkurrens mellan samtidiga utlämningsframställningar.

Det sammansatta avtalet, dvs. den bilaterala utlämningskonventionen från 1961 i dess lydelse efter tilläggskonventionen från 1983 och med ändringar och kompletteringar genom EU-avtalet, har sammanförts till ett konsoliderat avtal med vissa ändringar i artikelnumreringen. Denna konsoliderade version kan ses som en “populärversion” och är inte i sig bindande. De överenskommelser som kommer att vara bindande mellan Sverige och Förenta staterna är den bilaterala utlämningskonventionen i dess lydelse efter tilläggskonventionen samt EU-avtalet och det bilaterala instrumentet.

Nedan följer en genomgång av bestämmelserna i det bilaterala instrumentet och av de förändringar som EU-avtalet föranleder. Även i de delar det inte krävs författningsändringar i Sverige kommer ändringar i den bilaterala utlämningskonventionen att få betydelse för tillämp- ningen i Sverige, se nedan under respektive avsnitt. Eftersom ett avtal av detta slag blir direkt tillämpligt i Förenta staterna (”self-executing”) kommer ändringar att få direkt genomslag för tillämpningen på amerikansk sida. Frågor om förhållandet till svensk rätt och om behovet av lagändringar behandlas i avsnitt 8.2.

6.3.2De enskilda artiklarna

Som ovan nämnts har Sverige och Förenta staterna förhandlat fram ett bilateralt instrument som klargör hur EU-avtalets artiklar förhåller sig till den bilaterala utlämningskonventionen. Till instrumentet är bilagt, som en konsoliderad version, de bestämmelser som avses gälla mellan Sverige och Förenta staterna i fråga om utlämning. Det bilaterala instru- mentet har fem artiklar och en bilaga, den konsoliderade versionen, se avsnitt 6.4.

Artikel 1. Förhållandet mellan EU-avtalet och den bilaterala utlämningskonventionen

I artikel 1 i det bilaterala instrumentet erkänner (“acknowledge”) Sveriges regering och Förenta staternas regering att EU-avtalet i enlighet med bestämmelserna i instrumentet skall tillämpas på den bilaterala utlämningskonventionen på visst sätt. Artikeln får anses vara den i mate- riellt hänseende väsentligaste i instrumentet och redovisningen i artikeln motsvarar den bedömning som har gjorts i avsnitt 6.2 om förhållandet mellan EU-avtalet (i instrumentet “utlämningsavtalet”) och den bilaterala utlämningskonventionen. Artikeln föreskriver att:

a)Bestämmelserna i artikel 5 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel X.1 och X.5 i bilagan till instrumentet, skall reglera sättet för översänd- ande och fordringar avseende bestyrkande, vidimering eller legalisering av utlämningsframställningen och av de handlingar som stöder denna.

b)Bestämmelserna i artikel 6 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XIII.1 i bilagan till instrumentet, medger en alternativ väg för översänd- ande av framställningar om provisoriskt anhållande.

c)Bestämmelserna i artikel 7.1 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel X.7 i bilagan till instrumentet, medger en alternativ metod för över- sändande av framställningen om utlämning och av handlingar som stöder denna efter provisoriskt anhållande.

d)Bestämmelserna i artikel 8 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XII i bilagan till instrumentet, skall reglera vilken kanal som skall använ- das för att översända kompletterande uppgifter.

e)Bestämmelserna i artikel 10 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XVI i bilagan till instrumentet, skall reglera avgöranden i fråga om fram- ställningar som gjorts av flera stater om utlämning eller överlämnande av samma person.

Prop. 2004/05:46

f) Bestämmelserna i artikel 11 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XVII i bilagan till instrumentet, skall reglera tillämpningen av förenklat utlämningsförfarande.

g)Bestämmelserna i artikel 12.3 i EU-avtalet, som de framläggs i arti- kel XV.3 i bilagan till instrumentet, skall reglera förfarandet för transi- tering vid oplanerade landningar vid flygtransport.

h)Bestämmelserna i artikel 13 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel VII i bilagan till instrumentet, skall reglera utlämning för brott som är belagda med dödsstraff i den ansökande staten.

i)Bestämmelserna i artikel 14 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XI i bilagan till instrumentet, skall reglera samrådsförfarandet när den ansökande staten överväger att överlämna särskilt känsliga uppgifter till stöd för en framställning om utlämning.

Genom EU-avtalet får alltså det bilaterala avtalsförhållandet om utläm- ning mellan Sverige och Förenta staterna flera ändrade bestämmelser.

Grunden för hur EU-avtalet skall förhålla sig till det bilaterala avtalet finns i artikel 3.1 i EU-avtalet, se vidare avsnitt 6.2. Där behandlas också varför artikel 1 i instrumentet har detta innehåll.

Artikel 2. Den integrerade texten

Artikel 2 förklarar att den integrerade texten till bestämmelserna i det bilaterala avtalet och EU-avtalet är intagen som en bilaga till instru- mentet. Bilagan kallas i denna proposition för den konsoliderade versionen.

Artikel 3. Tidsmässig tillämpning på brott

Den bestämmelse i EU-avtalet som reglerar tidsmässig tillämpning (artikel 16) återspeglas delvis i artikel 3 i instrumentet. Av artikel 3 framgår att instrumentet skall tillämpas såväl på brott som har begåtts före instruments ikraftträdande som på brott som har begåtts efter den tidpunkten. Detta är det vanliga sättet att reglera tillämpningen i avtal om utlämning och regleringen avviker inte från vad Sverige normalt tillämpar.

Artikel 4. Tidsmässig tillämpning på framställningar

Artikel 4 avspeglar den andra delen av artikel 16 i EU-avtalet som rör tidsmässig tillämpning. Instrumentet skall inte tillämpas på framställ- ningar som har gjorts före dess ikraftträdande. De två undantag från huvudregeln som finns intagna i EU-avtalet avser inte artiklar som påverkar förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna.

Artikel 5 a. Ratificering

I artikel 5 a görs det klart att Sverige och Förenta staterna skall underrätta varandra när respektive stat har slutfört den interna processen för ratifice- ring. För Sveriges del innebär det att underrättelse skall ske när riksdagen tagit ställning till instrumentet.

Prop. 2004/05:46

Instrumentet träder i kraft samma dag som EU-avtalet (se artikel 22 i Prop. 2004/05:46 EU-avtalet).

Artikel 5 b. Upphörande

Instrumentet reglerar i artikel 5 b vad som händer om EU-avtalet upphör. Då skall också instrumentet upphöra att gälla och den bilaterala utlämningskonventionen tillämpas. Sverige och Förenta staterna får dock komma överens om att fortsätta att tillämpa några eller alla bestämmelser i instrumentet.

6.4Den konsoliderade versionen

Översikt

I avsnitt 6.3.1 anges att bilagan till det bilaterala instrumentet, dvs. den konsoliderade versionen, inte har någon självständig status i förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Bilagan finns med för att åskådlig- göra avtalsförhållandet och för att underlätta tillämpningen av alla över- enskommelser. Avsikten är naturligtvis att bilagan på ett uttömmande och korrekt sätt skall återspegla avtalsförhållandet.

I bilagan har artikelnumreringen ändrats något i förhållande till den bilaterala utlämningskonventionen. Förhållandet mellan numreringen i bilagan och de ovan nämnda överenskommelserna är följande:

Artikel i bilagan	Från artikel i överenskommelse
I	Tilläggskonv., art. I
II	Tilläggskonv., art.II
III	Tilläggskonv., art. IV
IV	Utlämningskonv., art. V
V	Tilläggskonv., art. VI
VI	Tilläggskonv., art. VII
VII	EU-avtalet, art. 13
VIII	Utlämningskonv., art IX
IX	Utlämningskonv., art X
X	Tilläggskonv., art XI, och EU-avtalet, art. 5
	och 7.1
XI	EU-avtalet, art. 14
XII	EU-avtalet, art. 8
XIII	Tilläggskonv., art XII, och EU-avtalet, art. 8
XIV	Tilläggskonv., art XIII
XV	Utlämningskonv., art. XIV, och EU-avtalet,
	art. 12.3
XVI	EU-avtalet, art. 10
XVII	EU-avtalet, art. 11
XVIII	Utlämningskonv., art. XV
XIX	Utlämningskonv., art. XVI

Ett antal artiklar får alltså ny eller ändrad lydelse genom EU-avtalet och instrumentet. Hur dessa artiklar förhåller sig till svensk rätt redovisas i avsnitt 8.2.

Dödsstraff

Prop. 2004/05:46

Redan genom nuvarande bilaterala utlämningskonvention finns det möjlighet att vägra utlämning från Sverige till Förenta staterna om det brott som utlämningen avser kan medföra dödsstraff, om inte Förenta staterna före utlämningen försäkrar att sådant straff inte kommer att verkställas (artikel VIII).

Artikel 13 i EU-avtalet, artikel VII i den konsoliderade versionen, behandlar denna fråga. Enligt EU-avtalet får respektive medlemsstat och Förenta staterna avgöra om artikeln skall tillämpas dem emellan. Sverige och Förenta staterna har valt att tillämpa bestämmelsen. Detta innebär en större trygghet för personer som utlämnas från Sverige för brott där Förenta staterna tillämpar dödsstraff. Artikeln kan enligt sin lydelse tillämpas både när Sverige är ansökande stat och när utlämning begärs av Förenta staterna, men i praktiken är det bara Sverige som kommer att utnyttja möjligheten enligt artikeln. Enligt huvudregeln får utlämning från Sverige för ett brott som är belagt med dödsstraff beviljas på villkor att den eftersökte inte ens skall ådömas dödsstraff. I artikeln finns dock en möjlighet att i vissa fall tillämpa den nuvarande regeln, som alltså visserligen hindrar att dödsstraffet verkställs men inte att det döms ut. Om det nya och i förhållande till dagens reglering mer långtgående villkor av formella skäl inte kan uppfyllas, kan utlämning beviljas på villkor att ett utdömt dödsstraff inte skall verkställas. I förhandlingarna framhöll Förenta staterna att det processuella regelsystemet i några delstater tvingar åklagaren att yrka dödsstraff för vissa brott och domstolen att välja den påföljden om den misstänkte fälls till ansvar för brottet. Undantaget är till för sådana situationer, men hindrar alltså – liksom i dag – att dödsstraffet verkställs.

Översändande och vidimering av handlingar

Den bilaterala utlämningskonventionen bygger på principen att hand- lingar skall överlämnas på diplomatisk väg, vilket normalt innebär att handlingar överlämnas till ministeriet i den anmodade staten genom den begärande statens diplomatiska personal i den anmodade staten. EU- avtalets reglering förenklar i någon mån tillvägagångssättet för över- sändande av utlämningsframställningar och kompletterande information.

Huvudregeln kommer även i fortsättningen att vara att handlingar i utlämningsärenden skall överlämnas på diplomatisk väg (artikel X.1 i den konsoliderade versionen).

En begäran om att en eftersökt person skall anhållas i avvaktan på en begäran om utlämning, s.k. provisoriskt anhållande, får, enligt artikel 6 i EU-avtalet, som ett alternativ till den diplomatiska vägen, översändas direkt mellan justitieministerierna i den ansökande och den anmodade staten. Vägen över Interpol får också användas för att översända en sådan framställning. Bestämmelsen har tagits in som en del av artikel XIII.1 i den konsoliderade versionen.

Om den eftersökte är provisoriskt anhållen, kan överlämnandet av utlämningsframställningen, i stället för att ske på diplomatisk väg som beskrivs ovan, ske genom att den ansökande staten lämnar utlämnings-

framställningen och övriga handlingar till den anmodade statens

ambassad i den ansökande staten. Framställningen anses mottagen av den anmodade staten vid den tidpunkt handlingarna överlämnades till den anmodade statens ambassad. Detta har betydelse för beräkningen av den tidsfrist som gäller från det att den eftersökte gripits i den anmodade staten till dess att en utlämningsframställning skall ha överlämnats. Se vidare artikel X.7 i den konsoliderade versionen.

Slutligen bör i detta sammanhang nämnas att av artikel 5 i EU-avtalet, som i den konsoliderade versionen motsvaras av artikel X.5, följer att handlingar som är försedda med certifikat eller sigill från justitie- eller utrikesministeriet skall godtas i den anmodade staten utan ytterligare legalisering. Enligt nu gällande text avser regleringen handlingar som överlämnats på diplomatisk väg, men med anledning av det nämnda justerade förfarandet vid överlämnande av handlingar har också denna text justerats till att gälla även handlingar som överlämnas på annat sätt.

Kompletterande information

Nuvarande utlämningskonvention saknar särskilda bestämmelser om kompletterande information. Artikel 8 i EU-avtalet – artikel XII i den konsoliderade versionen – föreskriver dels att den anmodade staten får begära kompletterande information om de uppgifter som lämnats till stöd för en utlämningsframställning inte är tillräckliga för att uppfylla kraven. Dessutom föreskrivs att sådan kompletterande information får begäras och lämnas direkt mellan justitieministerierna i de berörda staterna.

Känslig information

En nyhet i EU-avtalet är regleringen i artikel 14 om översändande av känslig information (artikel XI i den konsoliderade versionen). Om den ansökande staten överväger att överlämna särskilt känslig information som stöd för sin framställning om utlämning, kan den samråda med den anmodade staten för att avgöra i vilken utsträckning det är möjligt för den anmodade staten att skydda informationen. Om den anmodade staten inte kan skydda den på det sätt som den ansökande staten eftersträvar, får den ansökande staten avgöra huruvida informationen skall överlämnas trots detta.

Transitering

I fråga om transitering tillkommer genom EU-avtalet en bestämmelse om en udda situation, nämligen oplanerade landningar. Transitering med planerad landning eller annars genom ett lands territorium regleras i nuvarande artikel XIV, och överförs oförändrat till den konsoliderade versionens artikel XV.1 och XV.2. Någon ny reglering för det fallet blir alltså inte aktuell.

I fråga om en oplanerad landning gäller följande. Av artikel 12.3 i EU- avtalet (XV.3 i den konsoliderade versionen) följer att tillstånd inte krävs när flygtransport används och ingen landning på transiteringsstatens territorium planeras. Om det sker en oplanerad landning, kan emellertid den stat där landningen sker kräva en framställning om transitering. Av

Prop. 2004/05:46

Internationell rättslig hjälp i brottmål

Prop. 2004/05:46

7.1Översikt över de avtal om internationell rättslig hjälp som behandlas i ärendet

I detta avsnitt (7) behandlas flera avtal om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Avtalet den 17 december 2001 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering benämns 2001 års bilaterala avtal. Avtalet är intaget som bilaga 5.

Avtalet den 25 juni 2003 om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater benämns EU-avtalet. EU-avtalet är intaget som bilaga 4.

Instrumentet som avses i artikel 3.2 i avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om tillämpning av 2001 års bilaterala avtal benämns det bilaterala instrumentet. Det bilaterala instrumentet finns i bilaga 2.

Med den konsoliderade versionen avses det sammansatta avtalet, dvs. 2001 års bilaterala avtal med ändringar genom EU-avtalet och det bilaterala instrumentet, som har sammanförts till ett konsoliderat avtal med vissa ändringar i artikelnumreringen. Den konsoliderade versionen återfinns i bilaga 2 som en bilaga till det bilaterala instrumentet.

7.2 Avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna

Den 17 december 2001 undertecknades ett avtal om ömsesidig rättslig
hjälp i brottmål mellan Sverige och Förenta staterna (2001 års bilaterala
avtal). Ett avtal av detta slag blir direkt tillämplig lag i Förenta staterna
(avtalet är “self-executing”), medan det för Sveriges del enbart blir
folkrättsligt bindande. Denna olikhet har medfört att Förenta staterna för
vissa artiklar har krävt mycket tydliga skrivningar. Skrivningarna har inte
alltid varit nödvändiga för att Sverige skall kunna uppfylla sin del av
avtalet. Enligt artikel 22 träder avtalet i kraft den första dagen i den andra
månaden efter utväxling av ratifikationsinstrument. Varken Sverige eller
Förenta staterna har ännu ratificerat avtalet. Det bör dock poängteras att
Sverige och Förenta staterna redan i dag, utan ett särskilt avtal,
samarbetar i frågor om rättslig hjälp.
EU:s medlemsstater samarbetar var för sig med Förenta staterna i
bland annat frågor som rör straffrättsliga förfaranden. För att förbättra
samarbetet, så att särskilt gränsöverskridande brottslighet och terrorism
kan bekämpas effektivt, beslutade Europeiska unionens råd den 26 april
2002 att bemyndiga ordförandeskapet att inleda förhandlingar med
Förenta staterna. Ordförandeskapet, i nära samarbetet med medlems-
staterna, förhandlade fram ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp. Rådet
bemyndigade därefter, den 6 juni 2003, rådets ordförande att utse den
eller de personer som skulle ha befogenhet att underteckna avtalet på
EU:s vägnar, med förbehåll för att de senare ingås (2003/516/EG). Den
25 juni 2003 undertecknades avtalet mellan Europeiska unionen och	25
	25

Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp (EU-avtalet). Avtalsslutande Prop. 2004/05:46 parter är EU och Förenta staterna. Avtalet träder i kraft vid det

månadsskifte som infaller tre månader efter det att de avtalsslutande parterna har underrättat varandra om att de har avslutat sina interna för- faranden för ikraftträdande. Det innebär i praktiken att varje medlemsstat skall ha avslutat sina interna förfaranden innan avtalet kan träda i kraft. I samband med rådets beslut om att bemyndiga ordförandeskapet att på EU:s vägnar underteckna avtalet lämnade Sverige ett konstitutionellt förbehåll enligt artikel 24 i fördraget om Europeiska unionen, vilket innebär att de förfaranden som föreskrivs i regeringsformen skall vara uppfyllda innan Sverige kan bli bunden av EU-avtalet.

Avtalet förutsätter att varje EU-medlemsstat med Förenta staterna skriftligen beskriver förhållandet mellan EU-avtalets artiklar och eventuellt bilateralt avtal om rättslig hjälp.

I EU-avtalet finns artiklar som i vissa delar ändrar innehållet i 2001 års bilaterala avtal, i vissa delar kompletterar detsamma. Sverige och Förenta staterna har därför – i enlighet med EU-avtalet – förhandlat fram ett bilateralt instrument som klargör hur de två avtalen skall förhålla sig till varandra. Instrumentet undertecknades den 16 december 2004. Det träder i kraft när såväl Sverige som Förenta staterna genomfört sina respektive nationella förfaranden för ikraftträdande och EU-avtalet träder i kraft.

Det sammansatta avtalet, dvs. det bilaterala avtalet med ändringar och kompletteringar genom EU-avtalet har sammanförts till en konsoliderad version, som är intagen som en bilaga till instrumentet. Denna konsolide- rade text skall ses som en “populärversion” och är inte i sig bindande. De överenskommelser som kommer att vara bindande mellan Sverige och Förenta staterna är 2001 års bilaterala avtal samt EU-avtalet och det bilaterala instrumentet.

För tydlighets skull är det den konsoliderade versionen som är ut- gångspunkten i denna proposition.

I avsnitt 7.3–7.5 följer en genomgång av avtalen. För en exakt lydelse av innehållet i det bilaterala instrumentet och det konsoliderade avtalet samt EU-avtalet, se bilaga 2 respektive 4. De artiklar i 2001 års bilaterala avtal som har fått ny lydelse genom EU-avtalet beskrivs i sin ursprungliga form i avsnitt 7.6.

7.3Avtalet mellan EU och Förenta staterna (EU-avtalet)

Skäl och inledande bestämmelser (artikel 1–2)

Avtalet mellan EU och Förenta staterna (EU-avtalet) inleds med skäl för avtalet. Av dessa framgår att Europeiska unionen och Förenta staterna

–önskar att ytterligare underlätta samarbetet mellan Förenta staterna och Europeiska unionens medlemsstater,

–önskar bekämpa brottslighet på ett effektivare sätt för att skydda sina demokratiska samhällen och gemensamma värderingar,

–vederbörligen beaktar den enskildes rättigheter och rättsstatsprin- cipen,

– beaktar de garantier i sina respektive rättssystem som ger en åtalad Prop. 2004/05:46 person rätt till en rättvis rättegång, inbegripet rätt att rannsakas av en

opartisk domstol inrättad i enlighet med lagstiftningen,

– önskar ingå ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.

Även om skälen inte är en del av avtalet har de betydelse vid tolk- ningen av de enskilda artiklarna.

Avtalets mål och syfte redovisas i artikel 1 så att EU och Förenta staterna förpliktar sig att i enlighet med bestämmelserna i avtalet förbättra samarbetet och ömsesidig rättslig hjälp.

De två definitioner som krävs för avtalet finns i artikel 2. Med avtalsslutande parter avses Europeiska unionen och Förenta staterna. Med medlemsstat avses en medlemsstat i Europeiska unionen.

Materiella bestämmelser (artikel 3–10)

Artikel 3 redovisar tillämpningsområdet för EU-avtalet i förhållande till bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med medlemsstater och om sådana avtal saknas. I artikel 3.1 anges hur artikel 4–10 skall förhålla sig till bilaterala avtal. För att det inte skall råda någon tveksamhet om detta förhållande skall varje medlemsstat och Förenta staterna i ett skriftligt instrument bekräfta att dess gällande bilaterala avtal med Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp skall tillämpas på det sättet (artikel 3.2 a). Även nytillträdande medlemsstater i EU skall integreras i EU-avtalets regelverk (artikel 3.2 b och c). Också stater som inte i dag har bilaterala avtal med Förenta staterna omfattas av EU-avtalet (artikel 3.3). I artikel 3.4 regleras vid vilken tidpunkt EU-avtalet skall gälla mellan en nytillkommen medlemsstat och Förenta staterna, för det fall något skriftligt instrument inte har hunnit upprättas dem emellan före medlemsstatens anslutning till unionen.

Att EU-avtalet gäller endast mellan de berörda staterna och inte har verkan i förhållande till enskilda personers rättigheter framgår av arti- kel 3.5.

De övriga materiella bestämmelserna finns i artikel 4–10. Bestämmel- serna behandlar identifiering av bankinformation, gemensamma utred- ningsgrupper, videokonferens, påskyndat översändande av framställ- ningar, ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter, begräns- ningar av användningen för att skydda personuppgifter och andra upp- gifter samt den ansökande statens begäran om sekretess. Av de materiella bestämmelserna är det bara artikel 10 om sekretess som inte har satt spår i det bilaterala instrumentet. Eftersom det i 2001 års bilaterala avtal finns en bestämmelse om sekretess, skall artikel 10 inte tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna, se artikel 3.1 g, som föreskriver att artikel 10 i EU-avtalet skall tillämpas bara i avsaknad av bilaterala avtals- bestämmelser. Övriga materiella bestämmelser i EU-avtalet skall enligt artikel 3.1 a–e tillämpas utöver bilaterala avtalsbestämmelser eller, enligt artikel 3.1 f, i stället för eller i avsaknad av bilaterala avtals- bestämmelser.

Samråd (artikel 11)

Prop. 2004/05:46

I artikel 11 i EU-avtalet regleras skyldighet för de avtalsslutande parterna, dvs. Europeiska unionen och Förenta staterna, att samråda för att möjliggöra att avtalet utnyttjas så effektivt som möjligt och för att underlätta lösningen av tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet.

Icke-avvikelse (artikel 13)

EU-avtalet innehåller i artikel 13 en bestämmelse om s.k. icke-avvikelse. Med förbehåll för artikel 4.5 om banksekretess och artikel 9.2 b om användningsbegränsningar med hänvisning till skydd av personuppgifter, hindrar inte avtalet den anmodade staten från att åberopa skäl för att vägra hjälp med hänvisning till ett bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp eller, i avsaknad av ett avtal, sina tillämpliga rättsliga principer, inbegripet om verkställandet av framställningen skulle kunna skada dess suveränitet, säkerhet, allmänna ordning eller andra väsentliga intressen.

Nya avtal (artikel 14)

EU-avtalet utesluter enligt artikel 14 inte att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Förenta staterna ingås efter avtalets ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med EU-avtalet. Ett exempel på när ett sådant avtal kan träffas nämns i en förklarandenot till EU-avtalet. Om tillämp- ningssvårigheter inte kan lösas genom samråd, är det förenligt med avtalet att låta framtida bilaterala avtal fastställa en operativ genomförbar alternativ mekanism rörande den särskilda bestämmelsen i förhållande till vilken svårigheten har uppstått.

Utsedd myndighet och underrättelse (artikel 15)

Frågor om centralorgan och underrättelser behandlas i artikel 15.

Om något annat ministerium än justitieministeriet har utsetts i enlighet med artikel 8.2 b (om rättslig hjälp till administrativa myndigheter) skall Europeiska unionen underrätta Förenta staterna om vilket ministerium som utsetts (punkt 1). Frågan berör inte Sverige.

De avtalsslutande parterna skall (punkt 2) underrätta varandra om vilka nationella myndigheter de har utsett i enlighet med artikel 4.3 (om identifiering av bankinformation), innan den utväxling av skriftliga instrument som avses i artikel 3.2 och 3.3 äger rum mellan medlems- staterna och Förenta staterna. Underrättelsen sker i artikel 18a punkt 3 i den konsoliderade versionen.

Underrättelse skall också ske om eventuella begränsningar till viss brottslighet som åberopas enligt artikel 4.4 (om identifiering av bankinformation). Underrättelsen sker i artikel 18a punkt 4 i den konsoli- derade versionen.

Tidsmässig och territoriell tillämpning (artikel 12 och 16–18)

Prop. 2004/05:46

Artikel 12 handlar om den tidsmässiga tillämpningen av EU-avtalet. Den frågan återspeglas i artikel 3 och 4 i det bilaterala instrumentet, och behandlas i avsnitt 7.4.

EU-avtalet skall i territoriellt hänseende enligt artikel 16 gälla för Förenta staterna samt, när det gäller Europeiska unionen, för medlemsstaterna och för territorier för vilkas yttre förbindelser en medlemsstat ansvarar, eller länder som inte är medlemsstater men för vilka en medlemsstat har andra skyldigheter avseende yttre förbindelser, om de avtalsslutande parterna enas om detta genom utväxling av en diplomatisk not som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten. Sverige berörs inte av den särskilda regleringen av andra territorier eller länder.

De avtalsslutande parterna har i artikel 17 enats om att genomföra en översyn av EU-avtalet senast fem år efter dess ikraftträdande. Översynen skall i synnerhet röra avtalets genomförande i praktiken och kan även omfatta sådana frågor som vilka konsekvenser innehållet i detta avtal får för Europeiska unionens vidare utveckling.

EU-avtalet träder enligt artikel 18 i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att parterna underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande, bl.a. att bilaterala instrument enligt artikel 3 i EU-avtalet har upprättats. En avtalsslutande part kan säga upp avtalet när som helst genom en skriftlig anmälan till den andra parten, varvid uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan. Frågan behandlas i avsnitt 7.4 i anslutning till mot- svarande fråga i artikel 5 i det bilaterala instrumentet.

7.4Det bilaterala instrumentet

Som ovan nämnts har Sverige och Förenta staterna förhandlat fram ett bilateralt instrument som klargör hur EU-avtalets artiklar förhåller sig till 2001 års bilaterala avtal. Till instrumentet är bilagt, som en konsoliderad version, de artiklar som avses gälla mellan Sverige och Förenta staterna i fråga om ömsesidig rättslig hjälp. Instrumentet har fem artiklar.

Artikel 1. Förhållandet mellan EU-avtalet och det bilaterala avtalet

I artikel 1 i instrumentet erkänner (“acknowledge”) Sveriges regering och Förenta staternas regering att EU-avtalet i enlighet med bestämmelserna i instrumentet skall tillämpas på 2001 års bilaterala avtal enligt följande:

a)Bestämmelserna i artikel 4 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 18a i bilagan till instrumentet, skall reglera identifiering av konton och ekonomiska transaktioner, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.

b)Bestämmelserna i artikel 5 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 18b i bilagan till instrument, skall reglera upprättande av och verksamhet för gemensamma utredningsgrupper, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.

c)	Bestämmelserna i artikel 6 i EU-avtalet, som de framläggs i	Prop. 2004/05:46
artikel 6 och 18c i bilagan till instrumentet, skall reglera upptagning av

vittnesmål från en person i den anmodade staten genom användning av videoöverföringsteknik mellan den ansökande och den anmodade staten, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.

d)Bestämmelserna i artikel 7 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 4.1 i bilagan till instrumentet, skall reglera användning av snabba kommunikationsmedel, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.

e)Bestämmelserna i artikel 8.2 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 2.3 i bilagan till instrumentet, skall reglera översändande av framställningar om ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.

f)Bestämmelserna i artikel 9 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 7 i bilagan till instrumentet, skall reglera begränsningar av användningen av information eller bevismaterial som lämnas till den ansökande staten och villkoren för eller vägran att lämna hjälp på grunder som rör dataskydd.

Genom EU-avtalet tillkommer nya ömsesidiga åtaganden, artikel 18a, 18b och 18c i den konsoliderade versionen. Artiklarna har fått den ovan-

liga numreringen för att inte rubba den övriga numreringen i 2001 års bilaterala avtal1. Därutöver innebär EU-avtalet att vissa andra artiklar justeras, närmare bestämt artikel 2, 4, 6 och 8. Slutligen får artikel 7 ett helt nytt innehåll.

Grunden för hur EU-avtalet skall förhålla sig till 2001 års bilaterala avtal finns i artikel 3.1 i EU-avtalet, se vidare avsnitt 7.3. Innehållet i de olika bestämmelserna kommenteras i avsnitt 7.5.

Artikel 2. Den integrerade texten

Artikel 2 förklarar att den integrerade texten till bestämmelserna i det bilaterala avtalet och EU-avtalet är intagen som en bilaga till instru- mentet.

Artikel 3. Tidsmässig tillämpning på brott

Den bestämmelse i EU-avtalet som reglerar tidsmässig tillämpning (artikel 12) återspeglas delvis i artikel 3 i det bilaterala instrumentet. Av artikeln framgår att det bilaterala instrumentet skall tillämpas såväl på brott som har begåtts före instruments ikraftträdande som på brott som har begåtts efter den tidpunkten.

Detta är det vanliga sättet att reglera tillämpningen i avtal om ömsesidig rättslig hjälp och regleringen avviker inte från vad Sverige normalt tillämpar.

1 De svenska artiklarna 18a, 18b och 18c motsvaras av 18 bis, 18 ter respektive 18 quater i
den engelska versionen.	30

Artikel 4. Tidsmässig tillämpning på framställningar

Prop. 2004/05:46

Artikel 4 avspeglar den andra delen av artikel 12 i EU-avtalet som rör tidsmässig tillämpning. Instrumentet skall som huvudregel inte tillämpas på framställningar som har gjorts före dess ikraftträdande.

I två avseenden skall emellertid det bilaterala instrumentet tillämpas på framställningar som har gjorts före den tidpunkt då instrumentet träder i kraft men som inte har avgjorts i den anmodade staten vid den tid- punkten. Det gäller artiklarna 4.1 a, 6.1 d och 18c i den konsoliderade versionen, dvs. frågor om framställningens form och innehåll samt om videokonferens.

Artikel 5 a. Ratificering

I artikel 5 a görs det klart att Sverige och Förenta staterna skall underrätta varandra när respektive stat har slutfört den interna processen för ratifi- cering. För Sveriges del innebär det att underrättelse skall ske när riksdagen tagit ställning till instrumentet.

Artikel 5 b. Upphörande

Det bilaterala instrumentet reglerar i artikel 5 b vad som händer om EU- avtalet upphör. Då skall också instrumentet upphöra att gälla och 2001 års bilaterala avtal tillämpas, under förutsättning att det senare har trätt i kraft. Sverige och Förenta staterna får dock komma överens om att fortsätta att tillämpa några eller alla bestämmelser i instrumentet.

7.5Den konsoliderade versionen

Inledning

I avsnitt 7.2 anges att bilagan till det bilaterala instrumentet, dvs. den konsoliderade versionen, inte har någon självständig status i förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Bilagan finns med för att åskådlig- göra avtalsförhållandet och för att underlätta tillämpningen av alla över- enskommelser. Avsikten är naturligtvis att bilagan på ett uttömmande och korrekt sätt skall återspegla avtalsförhållandet. Hur artiklarna i den konsoliderade versionen förhåller sig till svensk rätt redovisas i avsnitt 8.3.

Tillämpningsområde (artikel 1)

I artikel 1.1 åtar sig parterna att i enlighet med bestämmelserna i avtalet lämna varandra ömsesidig rättslig hjälp i samband med utredning av och lagföring för brott och i rättsliga förfaranden som hänför sig till brott, dvs. under såväl förundersökning som rättegång i brottmål.

Punkten innehåller en uppräkning av vad rättslig hjälp skall inbegripa. Uppräkningen omfattar

a) att efterforska och identifiera personer eller föremål,

b) delgivning av handlingar,

c)bevisupptagning eller hållande av förhör,

d)att överföra frihetsberövade personer för förhör eller i annat

syfte,

e)att tillhandahålla handlingar, uppteckningar och föremål,

f)att verkställa framställningar om husrannsakan och beslag,

g)att biträda i rättsliga förfaranden som gäller kvarhållande samt förverkande av egendom och dess återlämnande,

h)att inleda straffrättsliga förfaranden i den anmodade staten, samt

i)att lämna varje annat slag av rättslig hjälp som är förenlig med detta avtals syfte och inte förbjuden enligt den anmodade statens lagstiftning.

Som framgår av uppräkningen (punkt i) är den inte uttömmande. Rättslig hjälp skall enligt huvudregeln i artikel 1.3 lämnas oberoende av om gärningen utgör brott i den anmodade staten. Detta undantag från principen om dubbel straffbarhet är inte absolut. Vid vissa former av rättslig hjälp – överförande av frihetsberövade personer, husrannsakan eller beslag eller vid biträde vid förverkande – kan den anmodade staten kräva att gärningen skall utgöra brott också i den staten.

I artikel 1.4 påpekas att avtalet enbart gäller ömsesidig rättslig hjälp mellan de avtalsslutande parterna och alltså inte innebär någon rätt för en enskild person. Ingenting hindrar emellertid att initiativet till begäran kommer från en part eller motsvarande i det rättsliga förfarandet. Det avgörande är att beslut om att begära assistans är fattat av en behörig instans, dvs. normalt åklagare eller domstol.

Centralorgan (artikel 2)

I motsats till det inom EU normalt tillämpade förfarandet med kontakter direkt mellan de rättsliga myndigheterna i respektive land, bygger avtalet på att kommunikationer mellan Sverige och Förenta staterna skall ske mellan centralorgan, för Sveriges del Justitiedepartementet (punkt 1 och 2). Rätten att begära rättslig hjälp är inte begränsad till rent brottsbe- kämpande myndigheter utan även administrativa myndigheter som har en del i utredningen av brott är behöriga att vända sig till sitt centralorgan för att därigenom få göra en framställning. Centralorganen skall sålunda göra framställningar på de myndigheters vägnar som är ansvariga för utredning, lagföring eller rättsliga förfaranden som hänför sig till brott, dvs. i Sverige domstolar, allmänna åklagare och andra myndigheter med behörighet att leda förundersökningar om brott (punkt 3). Under förhand- lingarna om 2001 års bilaterala avtal framfördes att det från amerikansk sida är huvudsakligen i tre slags utredningar i vilka man kommer att begära assistans: grand jury-utredningar, utredningar som genomförs av law enforcement agencies, och utredningar av regulatory agencies. I det första fallet begärs rättslig hjälp av åklagare och i de andra fallen av den utredande myndigheten.

Genom artikel 8.2 i EU-avtalet, som genom artikel 1 e i det bilaterala instrumentet skall tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna (artikel 2.3 b i den konsoliderade versionen), regleras översändande av ansökan om rättslig hjälp från administrativa myndigheter. En framställning om rättslig hjälp från organ eller enheter med särskild författningsreglerad behörighet att överlämna ärenden till åtal skall översändas mellan

Prop. 2004/05:46

centralorganen eller mellan andra myndigheter som centralorganen har enats om.

Centralorganen skall ha direkt kontakt med varandra (punkt 4).

Begränsningar (artikel 3)

Av artikel 3.1 följer att ett centralorgan får vägra att lämna rättslig hjälp om

a)gärningen endast faller under militär lagstiftning,

b)gärningen avser ett politiskt brott,

c)gärningen inte kan föranleda fängelse i mer än ett år i den ansökande staten,

d)verkställighet av framställningen skulle strida mot ordre public, eller

e)framställningen inte är gjord enligt avtalet.

Innan framställningen avslås skall det övervägas om den rättsliga hjälpen kan beviljas på vissa villkor (punkt 2). Ett avslag skall motiveras (punkt 3). Som framgår av redovisningen är avslagsgrunderna inte absoluta, utan bestämmelsen har en har fakultativ utformning.

Utöver uppräkningen i artikel 3.1 framgår ytterligare vägransgrunder av formuleringar i andra artiklar. Som exempel kan nämnas artikel 10.2 om allmänna handlingar, artikel 12.1 om överförande av frihetsberövade personer, artikel 16.1 om husrannsakan och beslag samt artikel 18.2 om förverkandeförfaranden men också allmänna bestämmelser i t.ex. artikel 5.3 och 5.6. Dessa avslagsgrunder kommenteras i anslutning till respek- tive artikel.

Framställningens form och innehåll (artikel 4)

I artikel 4, som justerats genom EU-avtalet, finns detaljerade regler om framställningens form och innehåll.

För det första skall en framställning göras skriftligen, om inte den mottagande staten i brådskande fall accepterar att den görs på annat sätt. I så fall skall den bekräftas skriftligen inom tio dagar, om inte den mottagande staten förklarar sig inte behöva en bekräftelse (artikel 4.1 a).

För det andra tillåts snabba kommunikationsmedel, t.ex. fax eller e- post. Då skall emellertid framställningen bekräftas om det begärs av den anmodade staten (artikel 4.1 b).

För det tredje skall framställningen vara på den anmodade statens språk eller översatt till det språket, om inte annat har överenskommits i det enskilda fallet (artikel 4.1 c).

För det fjärde skall framställningen innehålla uppgift om den myndighet som handlägger ärendet, en beskrivning av vad saken gäller, vilket förfarande som pågår, inklusive uppgift om fakta och lagbe- stämmelser som är tillämpliga på de brottsliga gärningar som hänför sig till ärendet, en beskrivning av vilken åtgärd som begärs och uppgift om syftet med den begärda åtgärden och dess anknytning till omständlig- heterna i ärendet (artikel 4.2).

För det femte skall framställningen, i den mån det är nödvändigt och möjligt, också innehålla en rad andra uppgifter (artikel 4.3).

Prop. 2004/05:46

Verkställighet av framställningar (artikel 5)

I artikel 5 finns bestämmelser om verkställighet av framställningar. Framställningar skall för det första verkställas skyndsamt och den

anmodade statens myndigheter skall göra allt de kan för att verkställa framställningen. Artikeln anger vidare vilken behörighet som dom- stolarna i den anmodade staten skall ges (punkt 1) samt att den anmodade staten skall vidta de åtgärder som krävs för att företräda den ansökande statens intressen i rättsliga förfaranden i den anmodade staten som härrör från en framställning om rättslig hjälp samt stå för kostnaderna för det (punkt 2). Framställningar skall verkställas i enlighet med den anmodade statens lagstiftning. Om ett särskilt förfarande har angetts av den ansökande staten i framställningen skall detta följas i den mån det inte är förbjudet i den anmodade statens lagstiftning (punkt 3). Verkställigheten kan skjutas upp eller förenas med villkor om den skulle inkräkta på en pågående brottsutredning, lagföring eller rättsligt förfarande i den anmodade staten (punkt 4). Den anmodade staten skall besvara förfråg- ningar om verkställigheten och omedelbart underrätta den ansökande staten om resultatet av framställningen. Om framställningen av något skäl inte kan verkställas skall den ansökande staten underrättas om detta (punkt 5 och 6).

Kostnader (artikel 6)

Den anmodade staten skall som huvudregel stå för alla kostnader som hänför sig till verkställigheten av en framställning om rättslig hjälp. Undantagen härifrån, som alltså skall bekostas av den ansökande staten, är:

a)ersättning till sakkunniga,

b)kostnaderna för översättning, tolkning och utskrift,

c)traktamenten och kostnadsersättningar som hänför sig till resor som företas av personer som reser i den anmodade staten till förmån för den ansökande staten eller i enlighet med artiklarna 11, 12 och 13; samt

d)kostnaderna i samband med installationen och skötseln av videoöverföring, såvida inte den ansökande och den anmodade staten enas om något annat.

Om det under verkställigheten av en framställning blir uppenbart att en fullständig verkställighet skulle medföra extraordinära kostnader, skall centralorganen samråda för att bestämma på vilka villkor verkställig- heten kan fortsätta.

Begränsningar i användningen (artikel 7)

Artikel 7 har fått sin lydelse genom EU-avtalet. I artikel 3.1 f i EU- avtalet framgår att dess reglering av begränsningar i användningen skall gå före eventuella bilaterala överenskommelser, utom såvitt avser artikel 9.4 och 9.5. Dessa sistnämnda artiklar har bedömts inte beröra det bilaterala förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Av artikel 1 f i det bilaterala instrumentet framgår att regleringen kommer från EU- avtalet.

Prop. 2004/05:46

Bestämmelsen reglerar användningsbegränsningar av den information som överlämnas till den ansökande staten. Utgångspunkten är att de uppgifter som lämnas ut med automatik blir föremål för använd- ningsbegränsningar. I punkt 1 anges under a–e när uppgifter får användas för andra syften än de som framgick av ansökan, t.ex. för andra brotts- utredningar eller för ett annat förfarande som är direkt kopplat till ärendet där rättslig hjälp lämnas. I punkt 2 finns en särreglering som innebär att en stat får ställa upp ytterligare villkor om användningsbegränsningar om hjälpen inte kan lämnas utan dessa villkor. Denna möjlighet får inte användas för att mer generellt underkänna den ansökande statens rättsliga regler om behandling av personuppgifter. Enligt punkt 3 kan samråd om ytterligare villkor ske efter det att uppgifterna har överlämnats.

Sekretess (artikel 8)

Sekretess behandlas i artikel 8.

Den anmodade staten skall göra sitt bästa för att sekretessbelägga en framställning och dess innehåll om den ansökande staten har begärt sådan sekretess. Om framställningen inte kan verkställas utan att sådan sekretess bryts, skall den ansökande statens centralorgan upplysas om detta. Centralorganet kan därefter besluta om framställningen trots detta skall verkställas.

När det lämnas uppgifter eller bevismaterial får den anmodade staten begära att dessa skall hemlighållas eller bara röjas på sådana villkor som den anger.

Bevisupptagning i den anmodade staten (artikel 9)

Artikel 9 handlar om bevisupptagning i den anmodade staten. Enligt punkt 1 skall en person i den anmodade staten, med vilken bevis- upptagning har begärts i enlighet med avtalet, om nödvändigt, åläggas att inställa sig för förhör eller för att avlägga vittnesmål eller för att tillhandahålla föremål inbegripet handlingar, uppteckningar och bevisföremål. Vidare skall den som vid bevisupptagningen lämnar falskt vittnesmål eller osann utsaga vara underkastad lagföring och straff i den anmodade staten i enlighet med dess strafflagstiftning.

Enligt punkt 2 och 3 skall den anmodade statens centralorgan på begäran informera om när och var bevisupptagningen kommer att äga rum och även tillåta personer som är angivna i framställningen att närvara när framställningen verkställs och låta sådana personer fråga, eller lämna frågor att ställas till, den person som är föremål för bevisupptagning.

Enligt punkt 4 får den som är föremål för bevisupptagningen göra sådana anspråk på immunitet, inhabilitet eller privilegier som medges enligt endera statens lagstiftning. Även om bevisupptagningen har genomförts, kan personen göra anspråket gällande på nytt för att få det bedömt i den ansökande staten.

Slutligen anges i punkt 5 att den ansökande staten får begära att föremål som tillhandahållits i den anmodade staten, eller avsaknaden av sådana föremål, legaliseras genom intyg.

Prop. 2004/05:46

Allmänna handlingar (artikel 10)

Prop. 2004/05:46

Den anmodade staten skall enligt artikel 10 tillhandahålla kopior av allmänna handlingar som är tillgängliga för allmänheten. Den får också i samma utsträckning som sådana kopior skulle vara tillgängliga för dess egna offentliga myndigheter, tillhandahålla kopior av uppteckningar som förvaras hos offentliga myndigheter men som inte är tillgängliga för allmänheten. Den ansökande staten får begära att allmänna handlingar som tillhandahållits legaliseras i enlighet med bestämmelserna i Haag- konventionen den 5 oktober 1961 om avskaffande av kravet på legalisering av utländska allmänna handlingar, som Sverige tillträdde den 1 januari 1999.

Inställelse i den ansökande staten (artikel 11)

Enligt artikel 11 kan en avtalspart begära hjälp med att anmoda en person att inställa sig inför den behöriga myndigheten i den ansökande staten. Den anmodade statens centralorgan skall omedelbart underrätta den ansökande statens centralorgan om hur personen i fråga ställer sig till uppmaningen. I framställningen skall det framgå hur den som uppmanats att inställa sig skall ersättas för sina kostnader.

Den som har uppmanats inställa sig och som inte är misstänkt eller
svarande får inte åtalas, frihetsberövas eller underkastas någon
inskränkning i sin personliga frihet i den ansökande staten på grund av
gärningar eller domar från tiden innan han reste från den anmodade
staten. Detsamma gäller en misstänkt eller svarande som har uppmanats
att inställa sig, men naturligtvis bara beträffande gärningar som inte har
angivits i framställningen. Immuniteten skall upphöra tio dagar efter det
att personen i fråga har blivit underrättad om att hans närvaro inte längre
krävs eller när han eller hon, efter att ha lämnat den ansökande staten,
frivilligt återvänder dit.
Överförande av frihetsberövade personer (artikel 12)
Artikel 12 behandlar frågan om överförande av frihetsberövade personer.
Enligt punkt 1 och 2 kan en frihetsberövad person överföras om hans
eller hennes närvaro behövs i den andra staten för rättslig hjälp. Det är
inte fråga om någon obligatorisk överföring utan förutsätter samtycke av
såväl personen som båda staterna. Enligt punkt 3 skall den mottagande
staten hålla personen frihetsberövad och återlämna personen vid en
bestämd tidpunkt. Något utlämningsförfarande skall inte behövas. Den
överförde skall kunna avräkna tiden som denne varit frihetsberövad i den
mottagande staten. Under förhandlingarna framfördes från amerikansk
sida att en person, som har överförts till Förenta staterna och där begär
asyl eller inleder ett “habeas corpus”-förfarande, kan inte återföras förrän
hans eller hennes framställan har prövats där. En överenskommelse med
Sverige har i ett sådant fall inte företräde.
I punkt 4–6 finns bestämmelser om immunitet. Personen får inte åtalas,
frihetsberövas eller underkastas någon inskränkning i sin personliga
frihet på grund av gärningar eller domar från tiden innan han eller hon
reste från den sändande staten eller åläggas att vittna i rättsliga	36
	36

förfaranden som inte angivits i framställningen. Immuniteten upphör på samma sätt som immuniteten enligt artikel 11. Slutligen anges i punkt 6 att en person som inställer sig vid rättegång inte får åtalas för annat än domstolstrots eller mened i denna stat på grundval av sitt vittnesmål.

Transitering av frihetsberövade personer (artikel 13)

Enligt artikel 13 kan den anmodade staten medge att en av tredje stat frihetsberövad person får föras till den ansökande staten genom den anmodade staten. Någon skyldighet att tillåta transporten finns inte men om transporten tillåts, skall den anmodade staten hålla personen frihetsberövad under transiteringen.

Efterforskning eller identifiering av personer eller föremål (artikel 14)

Enligt artikel 14 skall den anmodade staten göra sitt bästa för att ta reda på var personer eller föremål som angivits i framställningen finns samt deras identitet.

Delgivning (artikel 15)

Artikel 15 innehåller bestämmelser om delgivning. Enligt punkt 1 skall den anmodade staten göra sitt bästa för att utföra delgivning av en handling som helt eller delvis hänför sig till en framställning om rättslig hjälp. Enligt punkt 2 skall den ansökande staten sända en framställning om delgivning av en kallelse till inställelse inför myndighet i den ansökande staten i rimlig tid och, beträffande en svarande, minst 30 dagar före inställelsedagen. Bevis om delgivning skall återsändas på det sätt som angivits i framställningen eller som är godtagbart enligt bestämmelserna i Haagkonventionen av den 15 november 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.

Husrannsakan och beslag (artikel 16)

I artikel 16 anges att den anmodade staten skall verkställa en framställning om husrannsakan och överlämnande av föremål till den ansökande staten under förutsättning att framställningen innehåller de uppgifter som krävs för att en sådan åtgärd skall kunna vidtas enligt den anmodade statens lagstiftning. I punkt 2 återfinns krav på legalisering av ett beslagtaget föremål. Det rör inte svenska förhållanden utan kan behövas i amerikansk domstol. Svenska myndigheter kan emellertid vara skyldiga att fylla i formuläret så att det kan användas i Förenta staterna. Slutligen innehåller punkt 3 en bestämmelse om rätt för den anmodade staten att kräva att den ansökande staten går med på sådana villkor som anses nödvändiga för att skydda tredje mans intressen i föremål som skall överlämnas.

Prop. 2004/05:46

Återlämnande av föremål (artikel 17)

Den anmodade statens centralorgan kan enligt artikel 17 kräva att den ansökande statens centralorgan så snart som möjligt återlämnar föremål som överlämnats vid verkställighet av en framställning enligt detta avtal.

Rättslig hjälp i förverkandeförfaranden (artikel 18)

I artikel 18 finns bestämmelser om rättslig hjälp i förverkande- förfaranden. Punkt 1 innebär inga åtaganden utan endast att om den ena staten får reda på att utbyte av eller hjälpmedel vid brott finns i den andra staten, skall den sistnämnda staten informeras om detta. Denna stat skall vidta egna åtgärder om den har domsrätt. Enligt punkt 2 skall de avtalsslutande parterna i fråga om rättsliga förfaranden och verkställighet av domar som gäller förverkande av utbyte och hjälpmedel vid brott och återlämnande till brottsoffer bistå varandra i den utsträckning som medges enligt deras respektive lagstiftning. Punkten innehåller vidare en uppräkning av vad hjälpen kan innefatta. Punkt 3 innehåller regler om att beslagtagen egendom skall kunna överföras till den ansökande staten. Punkt 4 innehåller regler om s.k. “asset sharing”, dvs. fördelning av egendom mellan staterna.

Identifiering av bankinformation (artikel 18a)

Genom artikel 4 i EU-avtalet, som genom artikel 1 a i det bilaterala instrumentet skall tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna, införs en bestämmelse om identifiering av bankinformation. I den konsoli- derade versionen numreras artikeln som 18a.

Punkt 1 a är huvudbestämmelsen. Den anmodade staten skall efter en framställning från den ansökande staten snabbt förvissa sig om bankerna på den anmodade statens territorium har information huruvida en identi- fierad fysisk eller juridisk person som misstänks eller anklagas för ett brott har något bankkonto. Den anmodade staten skall genast meddela den ansökande staten resultaten av sina undersökningar.

Tillämpningsområdet för huvudbestämmelsen utvidgas genom punkt 1 b, som är fakultativt utformad. Där sägs att de nämnda åtgärderna även kan vidtas för att identifiera dels information om personer som varit inblandade i brott, dels information som andra finansinstitut än banker har och dels ekonomiska transaktioner utan samband med konton.

I punkt 2 preciseras vad en begäran om bankinformation skall innehålla. Begäran skall, utöver den vanliga informationen i en ansökan om rättslig hjälp, innehålla följande:

a)Identiteten på den fysiska eller juridiska person som är relevant för att finna kontona eller transaktionerna.

b)Tillräcklig information för att den behöriga myndigheten i den anmodade staten (i) skäligen skall kunna misstänka att den berörda fysiska eller juridiska personen är inblandad i brott och att banker eller

andra finansinstitut på den anmodade statens territorium kan inneha den begärda informationen, och (ii) skall kunna anta att den information som eftersträvas gäller brottsutredningen eller lagföringen.

Prop. 2004/05:46

c) I möjligaste mån, information om vilken bank eller annat finansinstitut än bank som kan beröras och annan tillgänglig information som kan bidra till att minska utredningens omfattning.

Respektive stats centralorgan pekas ut i punkt 3. Om inte annat bestämts genom utväxling av diplomatiska noter mellan Europeiska unionen och Förenta staterna, skall framställningar om hjälp enligt denna artikel översändas mellan Sveriges justitiedepartement och Förenta staternas attaché som är ansvarig för Sverige hos den myndighet som handlägger frågan.

Bestämmelsen om bankinformation i EU-avtalet öppnar för att staterna får begränsa dess tillämpning i fråga om brottstyper (artikel 4.4). En sådan begränsning framgår av artikel 18a punkt 4. Sverige skall lämna hjälp i fråga om brott som är straffbara enligt såväl den anmodade som den ansökande statens lagstiftning, dvs. ett krav på dubbel straffbarhet. Förenta staterna skall lämna hjälp i fråga om penningtvätt och terroristaktiviteter som är straffbara enligt såväl den anmodade som den ansökande statens lagstiftning och i fråga om sådana andra kriminella aktiviteter som Förenta staterna meddelar Sverige.

Enligt punkt 5 skall den anmodade staten besvara en framställning om att uppvisa förteckning över konton eller transaktioner som identifierats enligt denna artikel i överensstämmelse med de övriga bestämmelserna i detta avtal.

Gemensamma utredningsgrupper (artikel 18b)

Gemensamma utredningsgrupper behandlas i artikel 18b i den konsoliderade versionen. Artikeln har sitt ursprung i artikel 5 i EU-avta- let, som genom artikel 1 b i det bilaterala instrumentet blir en del av avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna.

Av punkt 1 framgår att gemensamma utredningsgrupper får inrättas och verka på Sveriges respektive Förenta staternas territorium, i syfte att underlätta brottsutredningar eller straffrättsliga förfaranden som berör en eller flera medlemsstater i Europeiska unionen och Förenta staterna, om Sverige och Förenta staterna anser det vara lämpligt.

De förfaranden enligt vilka gruppen skall fungera, t.ex. samman- sättning, varaktighet, plats, organisation, uppgifter, syfte samt villkor för deltagande av medlemmar från en stat i utredningar som sker på en annan stats territorium, skall enligt punkt 2 överenskommas mellan de berörda behöriga myndigheter som ansvarar för utredning eller beivrande av brott.

De behöriga myndigheter som har utsetts av respektive stat skall enligt punkt 3 kommunicera direkt om inrättande av sådana grupper och deras verksamhet, men om komplexiteten är ovanligt stor eller om omfattningen eller andra rådande omständigheter anses nödvändiggöra en mer central samordning om några eller samtliga aspekter, får staterna enas om andra lämpliga kommunikationskanaler för detta ändamål.

När den gemensamma utredningsgruppen behöver vidta utrednings- åtgärder i någon av de stater som inrättat gruppen, får en medlem av gruppen från den staten enligt punkt 4 be sitt eget lands behöriga myn- digheter att genomföra dessa åtgärder utan att de övriga staterna behöver lämna in en framställning om ömsesidig rättslig hjälp. De rättsliga krav

Prop. 2004/05:46

som gäller för att få till stånd åtgärden i den staten skall vara den standard som tillämpas på nationell utredningsverksamhet.

Videokonferens (artikel 18c)

Någon bestämmelse om videokonferens finns inte i 2001-års bilaterala avtal. Artikel 6 i EU-avtalet reglerar frågor om användning av videokon- ferens. Bestämmelsen skall enligt artikel 1 c i det bilaterala instrumentet tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna. I den konsoliderade versionen blir det artikel 18c. Den del som rör kostnader återfinns i artikel 6.

Det skall enligt punkt 1 vara möjligt att använda teknik för videoöver- föring mellan Sverige och Förenta staterna för att ta upp vittnesmål från ett vittne eller en expert i den anmodade staten. De närmare villkoren för förfarandet skall stämma överens med de villkor som i övrigt föreskrivs i avtalet. Parterna får samråda för att underlätta lösningen av sådana juridiska, tekniska eller logistiska problem som kan uppstå när framställ- ningen verkställs (punkt 2). Avsiktligt felaktiga utsagor eller andra fel som begås av vittnet eller experten under videokonferensen skall kunna bestraffas i den anmodade staten på samma sätt som om de begåtts under nationella rättsliga förfaranden (punkt 3). Artikeln påverkar inte använd- ningen av andra tillgängliga metoder för upptagning av vittnesmål i den anmodade staten (punkt 4). Den anmodade staten får också tillåta användning av videokonferensteknik för andra syften än som anges i punkt 1, inklusive för identifiering av personer eller föremål eller upptag- ning av utsagor för en utredning (punkt 5).

Inledande av straffrättsligt förfarande i den anmodade staten (artikel 19)

Enligt artikel 19 i avtalet får en av staterna genom sitt centralorgan sända en begäran om att den andra staten skall inleda ett straffrättsligt förfarande som båda parter är behöriga att utreda eller lagföra. Den anmodade staten skall överväga att inleda utredning eller lagföring i den utsträckning som det är befogat enligt dess lagstiftning, praxis och processordning. Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten om varje åtgärd som vidtagits med anledning av framställningen.

Förenlighet med andra avtal (artikel 20)

Under förhandlingarna om det bilaterala avtalet var det från båda sidor angeläget att detta avtal inte skulle försämra de möjligheter till hjälp som andra svensk-amerikanska avtal kan ge och att det nya avtalet i stället skall skapa ökade förutsättningar till samarbete. Önskemålet har bekräf- tats i artikel 20.

Samråd (artikel 21)

I artikel 21 finns en bestämmelse om samråd. Centralorganen skall enligt artikeln, vid de tidpunkter som de gemensamt kommer överens om, samråda för att avtalet skall utnyttjas så effektivt som möjligt. De kan

Prop. 2004/05:46

också komma överens om nödvändiga praktiska åtgärder för att Prop. 2004/05:46 underlätta tillämpningen av avtalet.

Uppsägning (artikel 22)

Sverige eller Förenta staterna får säga upp avtalet genom skriftlig underrättelse till den andra parten. Uppsägningen blir gällande ett år från den dag då den andra parten mottog den.

2001 års bilaterala avtal innehåller också bestämmelser om ratificering och om ikraftträdande. Dessa bestämmelser är inte intagna i den konsoliderade versionen som är fogad till det bilaterala instrumentet. Anledningen till det är att bestämmelserna om ratificering och ikraftträdande i 2001 års bilaterala avtal inte kommer att ha betydelse sedan instrumentet och EU-avtalet har trätt i kraft enligt sina regler. Som framgår av avsnitt 7.2 är den konsoliderade versionen närmast att betrakta som en populärversion och blir det bilaterala avtalet gällande mellan parterna. Av de uteslutna delarna i artikel 22 i 2001 års bilaterala avtal följer att avtalet träder i kraft redan vid det månadsskifte som infaller en månad efter att Sverige och Förenta staterna har utväxlat ratifikationshandlingar. Detta är kortare tid än enligt instrumentet och EU-avtalet. Om ratifikationen sker samtidigt, kommer därför under en övergångsperiod 2001 års bilaterala avtal att gälla i sin ursprungliga lydelse. Skillnaden mellan den konsoliderade versionen och den ursprungliga lydelsen redovisas i avsnitt 7.6.

7.6Övriga bestämmelser i 2001 års bilaterala avtal

Genom EU-avtalet och det bilaterala instrumentet får regleringen mellan Sverige och Förenta staterna ett något annat innehåll än 2001 års bilaterala avtal. Som påpekats ovan i avsnitt 7.4 skall ursprungsversionen av 2001 års bilaterala avtal gälla om EU-avtalet upphör att vara i kraft och Sverige och Förenta staterna inte kommer överens om annat.

Den ursprungliga texten kommer att gälla också under en övergångs- period, mellan det att 2001 års bilaterala avtal träder i kraft och det att instrumentet och EU-avtalet träder i kraft, se under artikel 22 i avsnitt 7.5. Det gäller för artikel 4.1 om framställningens form och innehåll samt artikel 7 om begränsningar i användning. Det finns därför anledning att här peka på den ursprungliga lydelsen av artikel 4.1 och 7.

Artikel 4, som handlar om framställningens form och innehåll, har samma lydelse i punkt 2 och 3 i båda textversionerna. Grunderna i artikel 4.1 är också desamma i båda avtalstexterna. Det som saknas i 2001 års bilaterala avtal är hänvisningar till snabba kommunikationsmedel, dvs. fax eller e-post.

Artikel 7 i 2001 års bilaterala avtal handlar om begränsningar i an- vändningen. Sverige accepterade punkt 3 (att uppgifter som har offentliggjorts i den ansökande staten under det rättsliga förfarandet för vilket det tillhandahållits kan användas i vilket syfte som helst) mot att Förenta staterna accepterade punkt 1 (att den anmodade staten kan ställa som villkor för verkställighet att uppgifter eller bevismaterial som

erhållits inte utan föregående medgivande får användas för annan Prop. 2004/05:46 utredning eller rättsligt förfarande än vad som angivits i framställningen).

Punkt 2 - om rätt att yppa information - har sin bakgrund i att den amerikanska konstitutionen uppställer krav på att en misstänkt har rätt att få information om allt som skuldbelägger denne och att om sådan information dyker upp i en annan förundersökning måste den misstänkte få veta det. I ett sådant fall skall den ansökande staten i förväg informera den anmodade staten om ett sådant röjande eller användning.

8 Överväganden och förslag

8.1Tillträde

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner

–avtalet den 25 juni 2003 om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater,

–instrumentet den 16 december 2004 mellan Sverige och Amerikas förenta stater, som avses i artikel 3.2 i avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater,

–avtalet den 17 december 2001 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering,

–avtalet den 25 juni 2003 om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater, och

–instrumentet den 16 december 2004 mellan Sverige och Amerikas förenta stater, som avses i artikel 3.2 i avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt promemorians förslag

eller lämnat det utan erinran. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har avstyrkt att möjligheten att döma ut dödsstraff accepteras i utlämningsavtalet med Förenta staterna. Det starka fördömandet av dödsstraff som numera också framgår ur tilläggsprotokoll 12 till Europeiska människorättskonventionen förutsätter enligt fakultets- styrelsen ett klart avståndstagande också från möjligheten att en person som utlämnas från Sverige kan utsättas för att bli dömd till dödsstraff.

Skälen för regeringens förslag: Det rättsliga samarbetet mellan Sverige och andra stater har blivit allt intensivare och nya former av samarbete har tillkommit. Det gäller såväl utlämning och rättslig hjälp i brottmål som samverkan mellan polis- och tullmyndigheter. Detta har skett mot bakgrund av nya former av brottslighet som ofta är organiserad och av allvarligt slag. På senare tid har även terroristbrott motiverat ett utvecklat samarbete. Territoriella gränser kan allvarligt begränsa möjlig- heterna att på ett effektivt sätt bekämpa brottslighet som är gränsöver- skridande. Den ökade rörligheten innebär också att samarbete mellan rättsliga myndigheter i olika stater behövs, t.ex. för hjälp med att höra vittnen eller vidta andra åtgärder i en annan stat än den där brottet utreds

och lagförs. Samarbete av detta slag är numera ett relativt vanligt och

Prop. 2004/05:46

8.2Utlämning – avtalens förhållande till svensk rätt och behovet av lagändringar

Regeringens bedömning: Det bilaterala instrumentet mellan Sverige och Förenta staterna om utlämning kräver lagändringar för att möjlig- göra förvar av en person under en oplanerad mellanlandning i Sverige i samband med en flygtransport mellan två andra stater. I övrigt innehåller svensk rätt redan de lagbestämmelser som krävs för att Sverige skall kunna uppfylla det bilaterala instrumentet och avtalet från år 2003 mellan EU och Förenta staterna om utlämning (EU- avtalet).

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt promemorians bedömning eller

lämnat den utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning

EU-avtalet och det bilaterala instrumentet

De enskilda materiella artiklar i EU-avtalet (artiklarna 5–8 och 10–14) som genom det bilaterala instrumentet (artikel 1) skall forma en del av det bilaterala avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna kommenteras under särskilda rubriker nedan. För en närmare redogörelse av innehållet i artiklarna och deras förhållande till den bilaterala utlämningskonventionen, se avsnitt 6.4.

Enligt regeringens bedömning behövs det inte några lagändringar för att uppfylla övriga artiklar i EU-avtalet och det bilaterala instrumentet.

De artiklar i EU-avtalet som inte återspeglas i det bilaterala instru- mentet är huvudsakligen av formell natur. I avsnitt 6.2 redovisas närmare innehållet i dessa artiklar. Vad som särskilt kan anmärkas är följande. Genom artikel 17 klargörs att de vägransgrunder som kan åberopas enligt den bilaterala utlämningskonventionen gäller trots att EU-avtalet inte re- glerar en sådan vägransgrund. Enligt artikel 19 skall vissa underrättelser om myndigheter ske. På samma sätt som i dag skall Justitiedepartementet vara centralorgan enligt 14 § utlämningslagen. Konkurrens mellan en fråga om utlämning och överlämnande enligt arresteringsordern skall avgöras av regeringen, se 5 kap. 5 § lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (arresteringsorderlagen). I under- rättelsen enligt artikeln skall således regeringen anges som behörig att pröva konkurrerande framställningar. Dessa bestämmelser föranleder inga ändringar i lag.

Av det bilaterala instrumentets artiklar, vilka redovisas i avsnitt 6.3.2, är det, utöver artikel 1 som kommenteras nedan, endast artikel 3 och 4 som inte är av formell natur. Såväl artikel 3 som artikel 4 rör tidsmässig tillämpning av de nya artiklarna. Ingen av dessa behöver implementeras i svensk rätt, men de har båda betydelse för att avgöra när de materiella artiklarna kan tillämpas.

Dödsstraff

Prop. 2004/05:46

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har avstyrkt att möjlig- heten att utdöma dödsstraff accepteras i utlämningsavtalet. Det starka fördömandet av dödsstraff som numera också framgår ur tilläggs- protokoll 12 till Europeiska människorättskonventionen förutsätter enligt fakultetsstyrelsen ett klart avståndstagande också från möjligheten att en person som utlämnas från Sverige kan utsättas för att bli dömd till döds- straff.

Som nämnts i avsnitt 6.4 ger den nya formuleringen om dödsstraffets betydelse vid prövning av frågan om utlämning ett starkare skydd för den som utlämnas från Sverige. En utlämnad skall alltså enligt huvudregeln inte riskera att dömas till dödsstraff. I de undantagssituationer där dödsstraffet får utdömas kommer ändå dagens skydd mot verkställighet att gälla. Regeringen ser därför positivt på den förändring av konventionen som har skett. Enligt 12 § första stycket 3 utlämningslagen skall vid beviljande av utlämning, i tillämpliga delar, ställas upp villkor att den som utlämnas inte får straffas med döden för brottet. Formuleringen omfattar enligt sin lydelse villkor såväl att dödsstraff inte får dömas ut som att dödsstraff inte får verkställas. Något behov av författningsändringar finns därför inte med anledning av den nya lydelsen av artikeln.

Översändande och vidimering av handlingar

Inte heller de nya reglerna om översändande och vidimering av handlingar behöver lagregleras i Sverige. I 14 § utlämningslagen anges att framställningar om utlämning skall ges in till Justitiedepartementet. Enligt 5 § utlämningsförordningen vidarebefordrar Justitiedepartementet en framställning från Sverige till den andra staten. Några bestämmelser finns inte om bestyrkande, vidimering eller annan legalisering av handlingar. Ingenting hindrar emellertid att Sverige använder sig av eller accepterar den diplomatiska vägen, trots att det inte finns någon reglering om det, i de fall en internationell överenskommelse kräver det eller den andra staten kräver det när det inte finns någon överenskommelse med den staten, se prop. 1999/2000:61 s. 86.

Beräkningen av tidsfrister med anledning av artikel X.7 kräver att svenska myndigheter samarbetar smidigt. Ett utlämningsärende inleds oftast med en internationell efterlysning där en stat begär att den eftersökte skall anhållas provisoriskt i avvaktan på begäran om utlämning om han eller hon påträffas i någon annan stat. Sedan en eftersökt person har anträffats och anhållits i Sverige skall den andra staten inom 40 dagar från det att personen gripits i Sverige lämna in en formell begäran om utlämning. Om det inte sker i rätt tid, skall den eftersökte friges. Enligt 14 § utlämningslagen skall en utlämningsbegäran ges in till Justitie- departementet. Ärendet handläggs initialt på Justitiedepartementet (centralmyndigheten). Det är centralmyndigheten som ser till att de myndigheter som har ansvar för frihetsberövandet underrättas så snart framställningen om utlämning kommer in eller om den inte kommer in i rätt tid och personen alltså skall friges. Normalt sätter Sverige ut en exakt

tid, t.ex. klockan 12.00 den sista dagen, när utlämningsbegäran skall ha

kommit in till Regeringskansliet (Justitiedepartementet). Därigenom får svenska myndigheter informationen under kontorstid. Genom nyheten i avtalet skall Sverige acceptera att handlingen skall kunna lämnas in också hos en svensk utlandsmyndighet i Förenta staterna. En sådan ordning förutsätter att myndigheter i Sverige omedelbart underrättas om att handlingen har lämnats in. Eftersom det skiljer flera tidszoner mellan Sverige och Förenta staterna, finns det en risk att en utlämningsbegäran lämnas in utanför kontorstid i Sverige. Men problemet torde kunna lösas praktiskt genom att man i det beslut där det anges vilken dag framställning skall ges in anger en tid som gör det möjligt att få underrättelse om huruvida en ansökan getts in i rätt tid. Därefter kan framställningen faxas över innan den befordras i original. Något behov av lagreglering finns därför inte.

Kompletterande information

Det nuvarande nationella regelverket hindrar inte att Sverige begär eller lämnar kompletterande information. Sådant kräver inte lagreglering enligt svensk rätt.

Känslig information

När Sverige är den anmodade parten, regleras sekretess i 5 kap. 7 § första stycket sekretesslagen (1980:100). Sekretess gäller i verksamhet som avser rättsligt samarbete på begäran av annan stat för uppgift som hänför sig till utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller angelägenhet som angår tvångsmedel, om det kan antas att det varit en förutsättning för den andra statens begäran att uppgiften inte skulle röjas. Mot bakgrund av att det inom det straffrättsliga samarbetet är en självklar utgångspunkt att känsliga uppgifter i den utländska brottsutred- ningen kan skyddas i den anmodade staten råder en stark presumtion för sekretess (prop. 1999/2000:61 s. 209).

Det finns inte någon uttrycklig bestämmelse om sådant samråd som regleras i artikel 14 i EU-avtalet. Det torde emellertid inte finnas något hinder mot att staterna samråder i olika frågor med anknytning till varandras rättssystem, bl.a. i frågor om offentlighet och sekretess. Något behov av att för svensk del reglera samrådsmöjligheten finns inte.

Transitering

Huvudregeln om transitering vid utlämning i svensk rätt är 26 § utläm- ningslagen, som föreskriver att chefen för Justitiedepartementet får medge att den som av en stat utlämnas till en annan stat får föras genom riket, om denne inte är svensk medborgare och det inte heller annars finns synnerliga skäl mot det. Medgivande får lämnas till att en svensk medborgare förs genom riket, men detta undantag är tillämpligt bara när transitering sker till en nordisk stat. Om tillstånd har meddelats enligt vad som nu nämnts, får polismyndigheten, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas, dock längst under fyrtioåtta timmar.

Prop. 2004/05:46

Den nya bestämmelsen om transiteringar i det bilaterala avtalet reglerar alltså också oplanerade transiteringar. För detta fall saknas i svensk nationell rätt bestämmelser om frihetsberövande. Detta är en fråga som måste regleras i lag. Se vidare avsnitt 8.4.

Samtidiga utlämningsframställningar

I fråga om konkurrens vid samtidiga utlämningsframställningar skall en- ligt den nya regleringen ett antal uppräknade omständigheter vägas in vid avgörandet.

Den svenska regleringen av valet mellan två utomnordiska utlämnings- framställningar finns i 13 § utlämningslagen. Regleringen är densamma om valet i stället står mellan en begäran om utlämning från en nordisk stat och en begäran från en utomnordisk stat (8 § nordiska utlämnings- lagen). Uppräkningen av omständigheter som skall beaktas – som inte heller den är uttömmande – omfattar beskaffenheten av brottet eller brotten, tiden och platsen därför, framställningarnas tidsföljd och den eftersöktes nationalitet och hemvist. Som framgår saknas i den svenska lagen en uttrycklig hänvisning till punkterna a, c, e och f i artikel XVI.3. Eftersom uppräkningen i den svenska lagen inte gör anspråk på att vara uttömmande, utan närmast skall ses som en exemplifiering, finns det möjlighet att beakta samtliga de omständigheter som tas upp i artikeln. I praktiken görs också sådana överväganden redan i dag vid regeringens prövning. Det bör dock framhållas att det är mycket ovanligt med konkurrerande framställningar om utlämning.

Enligt 5 kap. 5 § arresteringsorderlagen skall, om det beträffande samma person samtidigt handläggs ett ärende om utlämning och ett om överlämnande, ärendet om överlämnande avvakta till dess frågan om utlämning har avgjorts. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att syftet är att regeringen i utlämningsärendet skall bedöma om arreste- ringsorderärendet bör ha företräde (prop. 2003/04:7 s. 131). Därigenom har regeringen möjlighet att väga in de omständigheter som tas upp i artikel XVI i den konsoliderade versionen av utlämningskonventionen mellan Sverige och Förenta staterna.

Förenklade förfaranden

Sverige saknar i dag regler om förenklad utlämning i de fall den som skall utlämnas samtycker till det. Högsta domstolen har emellertid ingen del i handläggningen av ett ärende om utlämning om den eftersökte samtycker till utlämning.

Artikel XVII i den konsoliderade versionen om förenklat utlämnings- förfarande är till sin utformning inte tvingande, dvs. Sverige är inte skyldigt att ha ett system med förenklat förfarande för samtyckesfall. Frågan är då om det är lämpligt att införa ett särskilt förfarande för dessa fall.

Det finns goda skäl att tillämpa snabba och effektiva förfaranden i det straffrättsliga samarbetet, naturligtvis utan att rättssäkerheten eftersätts. I utlämningsärenden är den eftersökte ofta frihetsberövad, vilket i ännu högre grad talar för att ett ärende inte skall hanteras mer långdraget än

Prop. 2004/05:46

nödvändigt. När den eftersökte samtycker till utlämnande, torde också Prop. 2004/05:46 utredningen i ärendet kunna vara mer begränsad. Sverige har tidigare haft

ett förenklat system för vissa fall av utlämning, men det har varit tillämpligt bara vid utlämning till andra EU-stater. Sedan den europeiska arresteringsordern började tillämpas har dessa bestämmelser upphävts (SFS 2003:1158). Det är inte lämpligt av praktiska skäl att gentemot ett visst land ha ett särskilt regelsystem, särskilt om antalet ärenden om utlämning till det landet kan antas vara litet. Det finns därför inte tillräckliga skäl att nu och för det fåtal fall av utlämning till Förenta staterna som kan komma i fråga införa särskilda regler om ett förenklat förfarande. Artikeln ger inte anledning till någon författningsändring.

8.3Internationell rättslig hjälp i brottmål – avtalens förhållande till svensk rätt och behovet av lagändringar

Regeringens bedömning: Det behövs inte någon lagändring med anledning av 2001 års bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan Sverige och Förenta staterna, avtalet från år 2003 mellan EU och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp (EU-avtalet) eller det bilaterala instrumentet mellan Sverige och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt promemorians bedömning eller

lämnat den utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning

I avsnitt 7 finns en redovisning av 2001 års bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan Sverige och Förenta staterna, avtalet från 2003 mellan EU och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp (EU-avtalet) och det bilaterala instrumentet mellan Sverige och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp (det bilaterala instrumentet).

Nedan följer regeringens bedömning av avtalens förhållande till svensk rätt och författningsbehov. Redovisningen av bedömningen inleds med EU-avtalet och det bilaterala instrumentet. Genomgången av de materi- ella artiklarna följer artikelnumreringen i den konsoliderade versionen (avsnitt 7.5). Slutligen görs en genomgång av 2001 års bilaterala avtal i de delar som inte återfinns i den konsoliderade versionen.

EU-avtalet och det bilaterala instrumentet

De enskilda materiella artiklarna i EU-avtalet (artiklarna 4–10) till- sammans med det bilaterala instrumentet (artikel 1) och 2001 års bilate- rala avtal formar det bilaterala avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Avtalsförhållandet återspeglas i den konsoliderade versionen och förhållandet till svensk rätt kommenteras under särskilda

rubriker nedan. För en närmare redogörelse av den konsoliderade versionen se avsnitt 7.5.

Enligt regeringens bedömning behövs det inte några lagändringar för att uppfylla övriga artiklar i EU-avtalet (avsnitt 7.3) och det bilaterala instrumentet (avsnitt 7.4). På samma sätt som angetts i avsnitt 8.2 om motsvarande avtal om utlämning är huvudparten av dessa artiklar av formell natur och påverkar inte svensk rätt. Utöver vad som framgår där finns det anledning att i det här sammanhanget peka på artikel 13 i EU- avtalet som rör icke-avvikelse. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 7.3, hindrar avtalet i princip inte den anmodade staten från att vägra hjälp med hänvisning till ett bilateralt avtal, eller, i avsaknad av avtal, sina rättsliga principer. Eftersom det bilaterala avtalet från år 2001 avses träda i kraft senast samtidigt som EU-avtalet är det bara det första ledet i artikel 13 som kan tillämpas för vår del, dvs. skäl att vägra hjälp med hänvisning till ett bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp. De all- männa vägransgrunderna framgår av artikel 1.3 och 3 i den konsolide- rade versionen och kommenteras nedan. Artikel 13 är för vår del närmast en hänvisning till dessa vägransgrunder. Någon särskild författnings- reglering med anledning av artikeln behövs därför inte.

Tillämpningsområde (artikel 1)

Artikeln är i stora delar en förteckning över innehållet i avtalet. Den egentliga substansen i fråga om varje slag av rättslig hjälp behandlas i särskilda artiklar.

I artikel 1.3 finns regler om att en stat får kräva dubbel straffbarhet för att lämna rättslig hjälp i fråga om överförande av frihetsberövade personer, husrannsakan och beslag samt biträde i ett förverkande- förfarande. Enligt 2 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål är dubbel straffbarhet ett krav för att Sverige skall kunna bistå med kvarstad, beslag och andra åtgärder som avses i 28 kap. rättegångsbalken, hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning samt rättsmedicinsk undersökning av en avliden person. Svensk rätt kräver alltså inte dubbel straffbarhet i större utsträckning än vad som tillåts enligt artikel 1.3 för de former av rättslig hjälp som behandlas i avtalet. Dubbel straffbarhet behandlas också i artikel 18a.

Artikel 1 ger inte anledning till några författningsändringar.

Centralorgan (artikel 2)

Frågan om centralorgan i ärenden om internationell rättslig hjälp regleras i 2 kap. 6 § och 3 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brott- mål. Av 2 kap. 3 § framgår vidare att en ansökan om rättslig hjälp i Sverige får göras av det amerikanska centralorganet, eftersom det följer av den internationella överenskommelsen, dvs. det bilaterala avtalet. Avtalet följer huvudregeln i den svenska lagstiftningen om att en ansökan om rättslig hjälp i Sverige skall ges in till Justitiedepartementet, liksom att en ansökan från svensk åklagare eller domstol om att en åtgärd

Prop. 2004/05:46

skall vidtas utomlands skall skickas till Justitiedepartementet för vidare befordran till den utländska staten.

I 1 kap. 5 § första stycket 1 och andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål öppnas för möjligheten att lämna rättslig hjälp i ärenden som i den ansökande staten eller i Sverige handläggs i ett administrativt förfarande eller i ett annat förfarande än ett straffrättsligt.

Artikeln ger sammanfattningsvis inte upphov till något behov av lagändringar.

Begränsningar (artikel 3)

Generella avslagsgrunder regleras i svensk rätt i 2 kap. 14 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Avslagsgrunderna i artikel 3.1 a och b, om militär lagstiftning och po- litiska brott, motsvaras av 2 kap. 14 § andra stycket 1 och 2. Artikel 3.1 c om kravet på ett år i straffskalan i den ansökande staten motsvaras inte av någon avslagsgrund enligt den svenska lagstiftningen. Eftersom avslags- grunderna är fakultativa, innebär den avslagsgrunden inte något krav på ändring i svensk författning. Om verkställighet av framställningen skulle strida mot ordre public (artikel 3.1 d), kan avslag meddelas med stöd av 2 kap. 14 § första stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Att avslag kan ske om framställningen enligt artikel 3.1 e inte är gjord enligt avtalet får anses självklart och har inte någon uttrycklig motsvarighet i den svenska lagen.

Frågor om bifall på vissa villkor (punkt 2) och motivering av avslag (punkt 3) har sin motsvarighet i 2 kap. 9 och 16 §§ lagen om internatio- nell rättslig hjälp i brottmål.

I den svenska lagen finns därutöver möjlighet att avslå en ansökan om rättslig hjälp om det i Sverige har meddelats dom eller beslut om åtals- underlåtelse beträffande gärningen, se 2 kap. 14 § andra stycket 3 lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Den avslagsgrunden får inte användas om det skulle strida mot en internationell överenskommelse. Eftersom någon sådan avslagsgrund inte finns i det bilaterala avtalet med Förenta staterna, kan denna vägransgrund inte åberopas. I promemorian konstateras att det torde strida mot allmänna svenska rättsprinciper att använda tvångsmedel i Sverige i ett fall där en dom eller ett beslut om åtalsunderlåtelse har meddelats beträffande den gärning ansökan avser. Promemorian pekade på att i ett sådant fall kan en ansökan avslås med stöd av 2 kap. 14 § första stycket. Åklagarmyndigheten har anfört att även andra aktiva åtgärder, t.ex. att hålla förhör, många gånger skulle strida mot grunderna för den svenska rättsordningen, om en dom eller ett beslut om åtalsunderlåtelse har meddelats beträffande gärningen. Myn- digheten har förklarat att en uttrycklig reglering av detta inte är nödvändig men vore önskvärd. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har anfört att både processekonomiska skäl och skäl som kan hänföras till den enskilda individens krav på rättssäkerhet talar för att en dom eller ett beslut om åtalsunderlåtelse skall vara en grund för vägran. Regeringen anser, lika med Åklagarmyndigheten, att en lagändring inte är nödvändig för genomförande av de nu aktuella avtalen.

Sammanfattningsvis kräver artikeln inte någon ändring i svensk rätt.

Prop. 2004/05:46

Framställningens form och innehåll (artikel 4)

Om framställningens form och innehåll finns bestämmelser i 2 kap. 4– 5 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Det finns också i 4 kap. paragrafer som talar om vad som krävs för vissa former av rättslig hjälp. Samma bestämmelser är genom 3 kap. 1 § tillämpliga när en myn- dighet i Sverige ansöker om rättslig hjälp utomlands. I det avseendet finns emellertid ett mycket viktigt tillägg: reglerna om innehållet gäller inte om annat följer av en internationell överenskommelse eller av krav från den anmodade staten. Därigenom uppfyller den svenska regleringen avtalet i den del Sverige är den ansökande staten.

Det kan däremot finnas anledning att närmare granska regelverket från perspektivet att Sverige är den anmodade staten.

Det saknas utrymme i den svenska lagen för undantag från kravet på

att en ansökan	om rättslig hjälp i	Sverige skall vara skriftlig
(2 kap. 4 § fjärde	stycket). Något behov	av undantag finns heller inte.

Däremot accepterar Sverige att ansökan översänds genom post, bud eller telefax och, efter överenskommelse i det enskilda fallet, på annat sätt. I 2 § förordningen (2000:704) om internationell rättslig hjälp i brottmål har regeringen bestämt att om en ansökan om rättslig hjälp görs genom elektronisk post, skall den enligt huvudregeln också översändas skriftligen. Artikel 4.1 är således uppfylld utan författningsändringar.

Också regleringen i artikel 4.2 motsvarar vad som föreskrivs i 2 kap. 4 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Den särskilda bestämmelsen i artikel 4.3 omfattar uppgifter som skall anges i den utsträckning det är nödvändigt och möjligt. Uppräkningen innehåller till sin huvuddel sådana uppgifter som närmast är självklara att den begärande staten skall ange för att åtgärden skall kunna verkställas. Formuleringen “nödvändigt och möjligt” klargör att det från fall till fall får avgöras om uppgifterna skall anges. Bestämmelsen föranleder inte något behov av lagändring.

Verkställighet av framställningar (artikel 5)

Att ansökningar om rättslig hjälp skall behandlas skyndsamt framgår av 2 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Regleringen i avtalet om vilken behörighet en domstol skall ha för verkställandet av ansökan om rättslig hjälp har tillkommit för att avtalet i Förenta staterna blir self-executing och att man därför från amerikansk sida vid förhand- lingarna ville försäkra sig om att amerikanska domstolar inte skulle avvisa framställningarna på grund av att man inte anser sig ha mandat att fatta beslut i frågor som härrör från främmande stat.

Även om en svensk åklagare eller domstol vid verkställighet av en ansökan om rättslig hjälp i Sverige inte företräder den ansökande staten, kan det anses att den, som anges i artikel 5.2, företräder den statens intressen.

Av den ovan nämnda 2 kap. 10 § framgår att vid verkställighet av en ansökan om rättslig hjälp tillämpas samma förfarande som när en motsvarande åtgärd vidtas i ett svenskt förfarande. Innehåller en ansökan en begäran om ett visst förfarande, skall detta enligt 11 § tillämpas, om

Prop. 2004/05:46

inte det begärda förfarandet strider mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen.

Att rättslig hjälp kan förenas med villkor anges i 5 kap. 2 §. Det är en självklarhet att centralmyndigheterna skall besvara frågor från varandra, och sådant behöver inte författningsregleras i Sverige.

Slutligen framgår det av 2 kap. 16 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål att ett beslut att avslå en ansökan skall innehålla de skäl som bestämt utgången.

Som framgår krävs det inte någon lagändring för att Sverige skall uppfylla reglerna i avtalet.

Kostnader (artikel 6)

Kostnader för verkställighet av en begäran om rättslig hjälp regleras i 6– 9 och 15–18 §§ förordningen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Av dessa bestämmelser följer att den begärande staten endast i vissa situationer skall stå kostnaden för verkställigheten. Det rör sig bl.a. om kostnader för sakkunniga, översättningar, tolkning, resor som genomförs på begäran av den andra staten och kostnader för videokonferenser. I fråga om extraordinära kostnader finns andra möjligheter till kostnads- fördelning mellan staterna.

Regleringen om kostnadsfördelning i avtalet (artikel 6) är densamma som redan finns i svensk rätt. Något behov av ändring finns således inte. Se nedan rörande frågor om delgivning (artikel 15).

Begränsningar i användningen (artikel 7)

Villkor om användningsbegränsning regleras i 5 kap. 1–2 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Bestämmelsen är utformad så att villkor som gäller enligt en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige skall följas av svenska myndigheter oavsett vad som annars är föreskrivet i andra författningar. Sverige kan också ställa upp villkor om användningsbegränsningar som är påkallade av hänsyn till enskilds rätt eller nödvändiga från allmän synpunkt. Villkor får inte ställas upp om det strider mot en internationell överenskommelse.

I 5 kap. 3 § anges att undantag från villkoren kan medges. Utformningen av den svenska regleringen, dvs. hänvisningen till

innehållet i den internationella överenskommelsen, innebär att svensk lag uppfyller villkoren i artikel 7.

Det kan tilläggas att regeringen har föreslagit att bestämmelserna om användningsbegränsningar skall vidgas till att gälla också uppgifter och bevisning som lämnas utan samband med ett ärende om rättslig hjälp (lagrådsremissen Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m.).

Sekretess (artikel 8)

Sekretess i ärenden om rättslig hjälp på begäran av annan stat regleras av 5 kap. 7 § sekretesslagen, dit 5 kap. 9 § lagen om internationell rättslig

Prop. 2004/05:46

hjälp i brottmål hänvisar. Sekretess gäller för uppgifter i sådan verk- samhet om det kan antas att de varit en förutsättning för den andra statens begäran att uppgiften inte skulle röjas. Mot bakgrund av att det inom det straffrättsliga samarbetet är en självklar utgångspunkt att känsliga uppgifter i den utländska brottsutredningen kan skyddas i den anmodade staten råder en stark presumtion för sekretess (prop. 1999/2000:61 s. 209). Det torde därför inte vara några svårigheter att hemlighålla uppgifter i ett ärende om rättslig hjälp på begäran av Förenta staterna.

Möjligheten för svenska myndigheter att ställa villkor om bl.a. hemlighållande av information som lämnas till andra stater i ett ärende om rättslig hjälp framgår av 5 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Kraven enligt avtalen är således uppfyllda också i denna del.

Bevisupptagning i den anmodade staten (artikel 9)

Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål reglerar såväl förhör i samband med förundersökning i brottmål (4 kap. 1 §) som bevisupptag- ning vid domstol (4 kap. 2–7 §§). Lagen föreskriver att bevisupptagning vid svensk domstol handläggs av tingsrätt. Domare vid den utländska domstolen eller företrädare för den myndighet som begärt bevisupp- tagningen får delta och med rättens samtycke ställa frågor direkt till den som hörs.

Punkt 4 motsvaras av 2 kap. 12 § där det anges att den som skall höras eller annars fullgöra något enligt denna lag har rätt att vägra om det finns stöd för det i svensk lag eller i den ansökande statens lag. Uppkommer en sådan fråga, får den handläggande instansen vid behov vända sig till den ansökande statens myndigheter och begära upplysning om rättsläget i den aktuella frågan (prop. 1999/2000:61 s. 194 f).

Om legalisering finns däremot inte någon bestämmelse i svensk rätt. En regel om s.k. “admissable evidence” var nödvändig att ta med i avtalet för Förenta staternas del. Formulären om legalisering som finns fogade till avtalet kommer att utfärdas bara i Sverige för att användas i amerikansk rättegång, aldrig tvärtom. Något hinder mot att svenska myndigheter utfärdar sådana intyg finns inte. Det får anses innefattas i skyldigheten för svenska myndigheter att tillämpa ett begärt förfarande om detta inte strider mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen (2 kap. 11 §).

Sammanfattningsvis kan det konstateras att svensk rätt redan i dag uppfyller kravet enligt artikeln.

Allmänna handlingar (artikel 10)

Den service som det innebär att tillhandahålla handlingar som anges i artikel 10 omfattas av 1 kap. 2 § andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, dvs. att rättslig hjälp skall lämnas med annan åtgärd än sådan som anges i första stycket om det kan ske utan tvångsmedel eller annan tvångsåtgärd. Någon skyldighet att gå längre än att tillhandahålla allmänt tillgängliga handlingar finns inte i avtalet. Det kan komma att krävas att svenska myndighetspersoner skall fylla i något

Prop. 2004/05:46

av formulären enligt bilagan till avtalet, för att handlingarna skall kunna användas i Förenta staterna. En sådan åtgärd omfattas av bestämmelsen i 2 kap. 11 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, att ett visst förfarande skall tillämpas om det inte strider mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen.

Artikeln ger inte anledning till lagreglering i Sverige.

Inställelse i den ansökande staten (artikel 11)

Bestämmelsens första del innebär inte något annat åtagande än att den anmodade staten skall uppmana den eftersökta personen att frivilligt inställa sig i den ansökande staten. Frågan om immunitet omfattas av reglerna i 5 kap. 5–8 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Det finns inte något behov av författningsreglering beträffande artikel 11.

Överförande av frihetsberövade personer (artikel 12)

Överförande av frihetsberövade personer regleras i 4 kap. 29–34 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. En begäran från Sverige kan göras av åklagare eller domstol. Det är regeringen som prövar om en begäran från Förenta staterna skall bifallas.

Att den som överförs från Sverige skall få avräkna tiden som denne vistats utanför svensk anstalt framgår av 43 § andra stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. I en lagrådsremiss har föreslagits ändringar i fråga om sluten ungdomsvård (Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m.).

Immunitetsfrågorna omfattas av 5 kap. 5–7 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, se 8 §.

Artikeln ger inte anledning till författningsändringar i Sverige.

Transitering av frihetsberövade personer (artikel 13)

Av 4 kap. 33 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål framgår att chefen för Justitiedepartementet kan meddela tillstånd till transport genom Sverige av en frihetsberövad person som skall föras över från en stat till en annan för förhör eller konfrontation. Om tillstånd har meddelats, får en polismyndighet vid behov ta den som överförs i förvar (34 § andra stycket).

Artikel 13 ger således inte anledning till någon ändring i svensk rätt.

Efterforskning eller identifiering av personer eller föremål (artikel 14)

Sådan identifiering som avses i artikel 14 skall utföras utan tvångsmedel och får anses omfattas av 1 kap. 2 § andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Det krävs alltså inte någon författningsändring i Sverige för att artikeln skall uppfyllas.

Prop. 2004/05:46

Delgivning (artikel 15)

Prop. 2004/05:46

Om delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet finns bestämmelser i kungörelsen (1909:24 s. 1) ang. delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet och enligt kungörelsen (1933:618) ang. biträde av Justitiedepartementet för delgivning av handlingar i utlandet kan Justitiedepartementet biträda vid delgivning av handling i utlandet.

Att Sverige skall göra sitt bästa för att utföra en delgivning (artikel 15.1) är en självklarhet, och behöver inte närmare författningsregleras. De övriga bestämmelserna i artikeln behandlar tidsfrister. Detta är frågor som inte kräver reglering i författning.

Eftersom delgivning inte är en fråga som behandlas i lagen om inter- nationell rättslig hjälp i brottmål, regleras inte heller kostnadsaspekterna i förordningen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Som ovan nämnts i anslutning till artikel 6 skall den ansökande parten endast i begränsad utsträckning stå för kostnaderna för rättslig hjälp. Hit hör inte kostnader för delgivning.

I 5 § andra stycket kungörelsen (1909:24 s. 1) ang. delgivning av hand- ling på begäran av utländsk myndighet regleras när svenska staten skall stå för kostnaderna i Sverige om delgivningen avser ett mål eller ärende där det är fråga om ansvar för brottslig gärning eller om efterforskning av brott, dvs. en situation som regleras i 2001 års bilaterala avtal. Så är fallet om framställningen har gjorts av behörig myndighet i Polen eller Ungern eller i en stat som är ansluten till 1959 års europarådskonvention om ömsesidig rättslig hjälp. För att uppfylla kraven på kostnadsfördelning enligt avtalet mellan Sverige och Förenta staterna krävs en justering i kungörelsen.

Husrannsakan och beslag (artikel 16)

Som framgår av artikel 16.1 är det den anmodade statens lagstiftning som skall tillämpas vid handläggningen av en fråga om husrannsakan och beslag. Det innebär att förutsättningarna enligt den anmodade statens lag måste vara uppfyllda. Om husrannsakan och beslag på begäran av annan stat finns bestämmelser i 4 kap. 14–22 §§ i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Egendom får tas i beslag och överlämnas till den ansökande staten om egendomen skäligen kan antas ha betydelse för utredning om gärningen, vara frånhänd annan genom brott eller vara förverkad på grund av brott. Förverkandefallet är dock begränsat till ytterligare två förutsättningar. Egendomen skulle ha kunnat förverkas enligt svensk lag i en svensk rättegång och det skall finnas särskilda skäl att överlämna egendomen till den ansökande staten.

Ansökan handläggs i Sverige av åklagare. Till en ansökan om beslag i Sverige skall en kopia av en (eventuell) dom bifogas.

Ett i Sverige verkställt beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten för prövning. Rätten skall pröva om beslaget är lagligen grundat och om egendomen skall överlämnas till den ansökande staten.

Rätten skall så snart det kan ske hålla förhandling i frågan. Företrädare för den myndighet som begärt åtgärden får delta vid förhandlingen och

får med rättens samtycke ställa frågor till den som drabbats av åtgärden.

Eftersom det är förutsättningarna enligt den anmodade statens lag som skall gälla i fråga om husrannsakan och beslag, krävs det inte några änd- ringar i svensk rätt för att Sverige skall uppfylla avtalet i den delen. Punkt 2 om legalisering innebär för svensk del att svenska myndigheter skall fylla i en blankett. Detta omfattas av bestämmelsen om särskilt förfarande i 2 kap. 11 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Bestämmelser om villkor, som motsvaras av punkt 3 i artikeln, finns i 5 kap. 1–3 §§ samma lag.

Således krävs inga lagändringar med anledning av artikel 16.

Återlämnande av föremål (artikel 17)

Möjligheten för svenska myndigheter att ställa villkor finns i 5 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Att svenska myndigheter är skyldiga att rätta sig efter villkor som ställts upp av den andra staten får anses följa av 5 kap. 1 § samma lag.

Regleringen i avtalet kräver inte någon ytterligare föreskrift i lag.

Rättslig hjälp i förverkandeförfaranden (artikel 18)

Sverige kan bistå enligt artikel 18 på flera sätt.

Sverige har enligt 4 kap. 19 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål möjlighet att ta egendom i beslag och överlämna den till den ansökande staten om egendomen skäligen kan antas ha betydelse för utredning om gärningen, vara frånhänd någon genom brott, eller vara förverkad på grund av brott, om egendomen hade kunnat förverkas enligt svensk lag i rättegång i Sverige och det finns särskilda skäl att överlämna egendomen till den ansökande staten. Sverige kan också besluta om beslag eller kvarstad för att säkerställa verkställighet i Sverige av utländska förverkandebeslut, se 4 kap. 23–24 §§.

Regler om delning av förverkad egendom (s.k. asset sharing) finns i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål och i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen). Om egendom har förverkats genom ett svenskt avgörande, kan regeringen besluta att egendomen eller dess värde skall delas med en annan stat som har lämnat Sverige bistånd som har haft betydelse för utredningen om brottet, se 5 kap. 11 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Enligt internationella verkställig- hetslagen kan regeringen, i den mån det påkallas av en överenskommelse som Sverige ingått med annan stat, förordna att frihetsberövande påföljd, böter eller förverkande som har ådömts eller beslutats i brottmål i annan stat kan verkställas i Sverige enligt de bestämmelser som meddelas i lagen. Egendom eller dess värde som förverkats med stöd av internationella verkställighetslagen tillfaller staten enligt huvudregeln i 36 § internationella verkställighetslagen. Regeringen får på begäran av den stat som gjort framställningen om verkställighet av förverkandebeslutet förordna att egendomen eller dess värde helt eller delvis skall överlämnas till den staten. Regleringen kräver inte någon ytterligare lagreglering.

Prop. 2004/05:46

Identifiering av bankinformation (artikel 18a)

Det har tidigare, mot bakgrund av en då gällande allmän regel om banksekretess, rått en viss oklarhet beträffande i vilken omfattning finansiella företag har varit skyldiga att lämna ut uppgifter till en åklagare med anledning av en förundersökning om brott. Det har varit fallet såväl i inhemska förhållanden som vid rättslig hjälp i brottmål.

Den 1 juli 2004 har emellertid nya regler trätt i kraft som ålägger banker och andra kreditinstitut m.fl. skyldighet att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till institutet som begärs i en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål. Detta innebär ett avsteg från den tystnadsplikt som normalt gäller angående enskildas förhållanden till institutet. Bestämmelserna, som finns i 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, gäller för uppgifter om enskildas förhållanden till kreditinstitutet och som begärs med anledning av en svensk förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål. I ett ärende om rättslig hjälp är det en svensk åklagare som begär uppgifterna från kreditinstitutet. Uppgiftsskyldigheten gäller oavsett om uppgifterna avser en misstänkt person eller inte (se prop. 2002/03:139 s. 487).

Motsvarande regler har också förts in i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit- institut och värdepappersbolag, lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar. Regler om uppgiftsskyldighet har också tagits in i lagen (2004:46) om investeringsfonder (prop. 2002/03:150), vilka har trätt i kraft den 1 april 2004. En hänvisning till bestämmelserna om uppgifts- skyldighet i de olika lagarna finns i 5 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Nuvarande svenska regler möjliggör alltså rättslig hjälp med information om bankkonton.

Artikeln preciserar i punkt 2 vad en begäran om bankinformation skall innehålla. I 2 kap. 4 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål anges vad en ansökan bör innehålla. Konstruktionen i den svenska lagen är att man i varje enskilt avtal närmare anger vilket innehåll en ansökan skall innehålla. Det kommer tydligare fram i de fall en svensk åklagare ansöker om rättslig hjälp utomlands, eftersom det i 3 kap. 1 § pekas på att ansökan skall anpassas efter vad som sägs i en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige. I ett tillkännagivande anges vilka överenskommelser som avses. I 10 § förordningen om internationell rättslig hjälp i brottmål finns kompletterande bestämmelser om vad en framställning skall innehålla. Punkten kräver således inte några författningsändringar.

Inte heller punkt 3 som pekar ut centralorganen som sändande respektive mottagande part enligt avtalet kräver författningsändringar.

Artikel 4.4 i EU-avtalet ger staterna möjlighet att begränsa tillämp- ningsområdet av artikeln till vissa typer av brott. Av artikel 18a punkt 4 framgår att Sverige skall hjälpa till endast i de fall det föreligger dubbel straffbarhet. Därigenom råder det inte någon tvekan om att Sverige har möjlighet att avslå en ansökan i de fall dess verkställighet skulle kräva husrannsakan eller beslag, för vilka åtgärder 2 kap. 2 § lagen om

Prop. 2004/05:46

internationell rättslig hjälp i brottmål ställer upp krav på dubbel straffbarhet. Vidare innebär punkt 4 att Sverige med stöd av 2 kap. 14 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål kan vägra en framställ- ning även om någon tvångsåtgärd inte skulle bli aktuell.

Sammanfattningsvis uppfyller svensk rätt avtalet utan någon för- fattningsändring.

Gemensamma utredningsgrupper (artikel 18b)

Bestämmelser om gemensamma utredningsgrupper finns även i andra in- ternationella överenskommelser som gäller samarbete i brottsutredningar. Som redan har nämnts i avsnitt 5.2, har Sverige genomfört rambeslutet om gemensamma utredningsgrupper genom lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar. Det finns också andra liknande överenskommelser. Så t.ex. återfinns bestämmelser om gemensamma utredningsgrupper i konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater, vilken antogs av rådet för rättsliga och inrikes frågor den 29 maj 2000. Denna har emellertid ännu inte trätt i kraft. I ett andra tilläggsprotokoll till Europarådets konvention från 1959 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål finns bestämmelser om gemensamma utredningsgrupper som i stort sett är identiska med dem som återfinns i rambeslutet. Protokollet antogs av ministerkommittén i Europarådet i november 2001 (ETS 182). I EU:s konvention om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar från 1997 (den s.k. Neapel II-konventionen, EGT C 24, 23.1.1998, s. 1) finns bestämmelser om gemensamma specialutrednings- lag. Slutligen kan nämnas att i Förenta nationernas konvention från december 2000 mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (Palermokonventionen) finns en bestämmelse som ger avtalsstaterna möjlighet att bilda gemensamma utredningsgrupper.

Den typ av samarbete som avses med en gemensam utredningsgrupp kan många gånger ske utan att en formbunden grupp bildas. Mer eller mindre formella kontakter måste kontinuerligt hållas mellan brotts- utredande myndigheter i olika länder för att delge varandra kunskap om arbetsmetoder men också om kriminella fenomen. Utan sådana kontakter skulle gränsöverskridande brottslighet vara i det närmaste omöjlig att förhindra, utreda och lagföra. Sådant samarbete sker alltså redan i dag utan att man kan tala om en gemensam utredningsgrupp i den mening som avses i lagen om gemensamma utredningsgrupper.

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har framhållit att det är viktigt att gemensamma utredningsgrupper inte kan bildas utan att tillräckligt avseende fästs vid formerna för deras sammansättning, vid deras maktbefogenheter och deras rättsliga ansvar samt att sådana grupper bara kan arbeta under sådana förhållanden som öppnar möjlig- heter för en tillräcklig kontroll. Enligt fakultetsstyrelsen mening förut- sätts i detta fall en översyn av den nationella svenska lagstiftningen för att rättsläget beträffande särskilda gemensamma utredningsgrupper inte utvecklar sig på ett sätt som står utanför tillräcklig demokratisk kontroll.

Bestämmelsen i artikel 18b är, som framgår av redogörelsen i avsnitt 7.5, förhållandevis allmänt hållen. Sådana utredningsgrupper som det talas om i bestämmelsen kan Sverige delta i redan utan särskild

Prop. 2004/05:46

lagstiftning. Svenskt deltagande sker då utifrån de förutsättningar som gäller för vår svenska verksamhet. Skall gruppen vara verksam i Sverige eller skall en åtgärd vidtas här när gruppen är verksam i ett annat land, kommer det att ske inom ramen för en svensk förundersökning. Det finns ett intresse av att inte formalisera oreglerade samarbetsformer som fungerar bra i dag. Självklart skapar inte ett sådant oreglerat samarbete några andra maktbefogenheter än de som de enskilda befattningshavarna har enligt sin nationella rättsordning. Den del av artikeln som inte kommer att kunna tillämpas i så fall är punkt 4 som avser möjligheten att vidta åtgärder utan att begära rättslig hjälp. Bestämmelsen är fakultativt utformad och behöver alltså inte genomföras nationellt. Många gånger när det behövs en utredningsgrupp med deltagande från flera länder finns det en svensk förundersökning och då krävs naturligtvis inte en ansökan om rättslig hjälp för att förundersökningsledaren skall kunna verkställa en i Sverige tillåten, och i den svenska förundersökningen motiverad, åtgärd som han eller hon vidtar inom ramen för undersökningen. I andra fall kommer bestämmelserna om rättslig hjälp att få tillämpas.

Videokonferens (artikel 18c)

En försöksverksamhet med videokonferens i svenska rättegångar pågår sedan den 1 januari 2000. Enligt lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång får bl.a. parter i brottmål under vissa förutsättningar delta i ett sammanträde inför rätten genom video- konferens (2 §). Vidare får bevisning, t.ex. ett vittnesförhör, tas upp på detta sätt om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter eller om bevisupptagning enligt rättegångsbalkens regler skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt för- hållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på ett sådant sätt (4 §). Lagen har förlängts att gälla till den 1 januari 2006.

Åklagarens möjlighet att hålla förhör genom videokonferens i en svensk förundersökning är oreglerad (se prop. 1999/2000:61 s. 119). Ingenting hindrar dock åklagaren från att arrangera förhör på detta sätt när så bedöms vara lämpligt.

Rättslig hjälp med förhör genom videokonferens kan lämnas enligt 4 kap. 11–12 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Svenska domstolar och åklagare får också, enligt 4 kap. 13 § samma lag, söka hjälp med motsvarande åtgärder utomlands under förutsättning att videokonferens är tillåten enligt svensk rätt och att den andra staten på grund av en internationell överenskommelse eller annars lämnar sådan hjälp. Av ansökan skall det framgå att den som skall höras samtycker till förhör genom videokonferens i rättegång. Svenska åklagare och domstolar kan alltså redan i dag både lämna och söka rättslig hjälp med förhör genom videokonferens.

Regeringen har nyligen i lagrådsremissen En modernare rättegång – reformering av processen i allmän domstol lämnat ett förslag till en permanent ordning för videokonferens i domstol. Remissen grundas på 1999 års rättegångsutrednings slutbetänkande En modernare rättegång (SOU 2001:103). I remissen föreslås nya regler i rättegångsbalken som bl.a. innebär vissa förändringar jämfört med vad som gäller för den nuvarande försöksverksamheten. Ändringarna skapar bl.a. ett bredare

Prop. 2004/05:46

tillämpningsområde för en tilltalads medverkan via video i brottmål, Prop. 2004/05:46 minskade möjligheter för andra än parter att välja form för inställelse till

sammanträdet och påföljder vid utevaro till ett videoförhör på samma sätt som vid en kallelse till inställelse i rättssalen.

Rättslig hjälp med förhör genom videokonferens skall lämnas i huvudsak på samma sätt och enligt samma förutsättningar som om åtgär- den skulle ha vidtagits i en svensk förundersökning eller rättegång (2 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål). Ändringar som görs i de svenska förfarandereglerna får därför genomslag också när det gäller rättslig hjälp i brottmål, utom då specialregler givits i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Också dessa specialregler har varit föremål för genomlysning. I en lagrådsremiss har regeringen föreslagit att reglerna om samtycke från den som hörs ändras. Enligt förslaget skall samtycke inte längre krävas av andra än tilltalade (Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m.).

När det gäller vittnesförhör som tas upp utomlands inom ramen för rättslig hjälp uppstår frågor om vittnesplikt och om straffansvar för oriktiga vittnesutsagor. Medan den som kallas för att vittna är skyldig att göra så i den stat där kallelsen utfärdas är det mycket ovanligt att en vittnesplikt i ett inhemskt förfarande erkänns i en annan stat. Ett exempel på när så ändå sker är den nordiska vittnesplikt som för svensk del föreskrivs i lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m. I fråga om vittnesförhör genom videokonferens är emellertid situationen annor- lunda. Visserligen sker vittnesförhöret som en del av ett utländskt förfarande men samtidigt innebär rättslig hjälp att förhöret genomförs vid en domstol i den anmodade staten och det är den senare domstolen som har kallat vittnet att infinna sig för att avlägga sitt vittnesmål.

Enligt punkt 3 skall avsiktligt felaktiga utsagor eller andra fel som begås av vittnet eller experten under videokonferensen kunna bestraffas i den anmodade staten på samma sätt som om de begåtts under nationella rättsliga förfaranden. Enligt 4 kap. 11 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål skall förhör genom videokonferens i en rättegång handläggas av tingsrätt som en bevisupptagning utom huvudförhandling. Det är därmed tingsrätten som kallar den som skall höras och frågor om vittnesplikt och rätt att vägra att yttra sig bestäms av svenska rättegångs- regler. Frågor om ansvar för vägran att vittna trots vittnesplikten och ansvar för oriktiga eller ofullständiga uppgifter skall alltså avgöras enligt de regler som gäller i Sverige (som anmodad stat). Reglerna i 36 kap. 21 § rättegångsbalken om sanktioner vid vittnes vägran att avlägga ed, avge vittnesmål, besvara en fråga eller följa ett föreläggande att vidta vissa förberedande åtgärder gäller liksom de straffbestämmelser om mened m.m. i 15 kap. brottsbalken som gäller utsagor inför svensk domstol. Vad som nu sagts överensstämmer med innebörden av punkt 3.

Varken punkt 4 eller 5 innebär något åtagande för Sverige. I den utsträckning svensk rätt medger, kan svenska domstolar emellertid bistå med förhör också utöver vad som följer av de tvingande bestämmelserna i avtalet.

Svensk rätt är alltså redan förenlig med avtalet i denna del och något behov av författningsändringar finns inte.

Inledande av straffrättsligt förfarande i den anmodade staten (artikel 19)

Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål reglerar inte frågor om överförande av lagföring. Sådana bestämmelser finns i svensk nationell rätt i lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott och förordningen (1978:108) i samma ämne. Dessa författningar bygger på den europeiska konventionen den 15 maj 1972 om över- förande av lagföring i brottmål. Eftersom Förenta staterna inte har tillträtt den konventionen, kan författningarna inte tillämpas.

Staterna åläggs inte någon skyldighet enligt avtalet vare sig att begära att den andra staten skall ta hand om lagföringen eller att åta sig att lagföra för brottet. Det krävs inte några nationella regler i Sverige för att en myndighet här skall kunna översända en begäran enligt artikeln. Inte heller krävs det någon särskild reglering för att svenska myndigheter skall ta ställning till eventuell utredning eller lagföring för brott som kommer till deras kännedom. Om Sverige har jurisdiktion för gärningen enligt bestämmelserna i 2 kap. brottsbalken, kommer svenska myndig- heter att kunna ta över åtalet. Något behov av lagreglering finns därför inte.

Förenlighet med andra avtal (artikel 20)

Som nämnts i redovisningen i avsnitt 7.5, var det under förhandlingarna om det bilaterala avtalet från båda sidor angeläget att detta avtal inte skulle försämra de möjligheter till hjälp som andra svensk-amerikanska avtal kan ge och att det nya avtalet i stället skall skapa ökade förut- sättningar till samarbete.

Detta är också innehållet i artikel 20, som inte behöver implementeras i någon svensk nationell författning.

Samråd (artikel 21)

Den form av samråd som behandlas i artikel 21 ingår som en naturlig del i centralmyndighetens på Justitiedepartementet verksamhet och behöver inte regleras i författning.

Uppsägning (artikel 22)

Reglerna om uppsägning avser förhållandet mellan stater och skall inte regleras i nationell rätt.

Övriga bestämmelser i 2001 års bilaterala avtal

I redovisningen i avsnitt 7.6 påpekas att några bestämmelser i 2001 års ursprungliga avtal i vissa situationer kommer att gälla i stället för vad som införs genom det bilaterala instrumentet och som har redovisats ovan som den konsoliderade versionen. Dessa bestämmelser förhåller sig till svensk rätt på följande sätt.

Som nämnts i avsnitt 7.6 är grunderna i artikel 4.1 desamma i den ursprungliga texten och i den konsoliderade versionen. Det som saknas i

Prop. 2004/05:46

2001 års avtal är hänvisningar till snabba kommunikationsmedel, dvs. Prop. 2004/05:46 fax eller e-post. Något behov av författningsreglering för att den

ursprungliga texten skall kunna tillämpas finns därför inte.

Samma resonemang som förs om artikel 7 i den konsoliderade versio- nen gäller i fråga om motsvarande artikel i 2001 års bilateral avtal. Något behov av författningsändringar finns alltså inte heller för att 2001 års text skall kunna tillämpas.

Sammanfattning

Av genomgången ovan framgår att varken 2001 års bilaterala avtal, EU- avtalet eller det bilaterala instrumentet ger upphov till lagändringar i Sverige. De justeringar som krävs i svenska författningar kan ske i för- ordning.

8.4Lagändringar

Regeringens förslag: Det skall i vissa fall krävas tillstånd till transport vid oplanerade mellanlandningar i Sverige i samband med en transport av en person som utlämnas eller överlämnas mellan två andra stater.

Det skall införas en möjlighet att, vid oplanerade mellanlandningar i Sverige i samband med en transport av en person som utlämnas eller överlämnas mellan två andra stater, omhänderta och ta i förvar personen. Om tillstånd till transport inte begärs inom 96 timmar från landningen, skall den transiterade friges. Möjligheten till frihets- berövande skall inte gälla för svenska medborgare i andra fall än då svenska medborgare kan transiteras genom Sverige vid planerade landningar här.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat

det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: I det internationella rättsliga sam- arbetet finns det behov av att i olika situationer kunna transportera en frihetsberövad person från en stat till en annan över en tredje stats territorium. Behov av sådan transitering uppstår framför allt vid utlämning, överförande av en frihetsberövad för förhör m.m. och överförande för straffverkställighet.

Vid utlämning behandlas transitering i 26 § utlämningslagen. Chefen för Justitiedepartementet får tillåta att en person som av en stat utlämnas till en annan stat får föras genom Sverige, om denne inte är svensk medborgare och det inte heller annars finns synnerliga skäl mot det. Medgivande får också lämnas till att en svensk medborgare förs genom riket men bara i förhållande till länder till vilka Sverige utlämnar eller överlämnar svenska medborgare, dvs. till andra EU-stater eller inom Norden. I förhållande till andra EU-stater, se 8 kap. 2 § arresterings- orderlagen.

Om tillstånd till transitering har meddelats, får polismyndigheten, enligt 26 § tredje stycket, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas. Förvaret får inte gälla längre än 48 timmar.

I avsnitt 8.2–8.3 har bedömts att den lagändring som krävs för att Sverige skall uppfylla de behandlade avtalen är en bestämmelse om transitering vid oplanerade landningar i Sverige. Det handlar alltså om en mycket ovanlig situation där ett flygplan med en person som skall utlämnas mellan två andra länder – i strid med tidigare planering – av något skäl tvingas mellanlanda i Sverige. Sveriges geografiska läge innebär att det är mycket ovanligt redan med planerade mellanlandningar här i samband med flygtransporter av personer som utlämnas. Oplane- rade landningar här i sådana ärenden torde inträffa i mycket få fall.

Reglerna om planerade landningar i Sverige uppfyller redan motsvarande bestämmelser i artikel 12 i EU-avtalet om utlämning och artikel XV i den konsoliderade versionen. Vid en flygtransport över Sverige utan planerad landning här skall det enligt avtalet inte krävas något transiteringstillstånd. Om en oplanerad landning sker, kan den stat i vilken landningen sker kräva en framställning om transitering. En framställning om transitering skall göras via diplomatiska kanaler eller direkt mellan United States Department of Justice och Justitiedeparte- mentet. Vägen över Interpol får användas för att översända en sådan framställning. Alla åtgärder som är nödvändiga för att hindra personen från att rymma skall vidtas tills transiteringen verkställs, om framställningen om transitering mottas inom 96 timmar efter den oplanerade landningen.

Bestämmelser om detta saknas i den svenska lagstiftningen vid utläm- ning eller överlämnande mellan stater. Sådana regler måste därför föras in i svensk rätt, främst mot bakgrund av kravet på att alla åtgärder som är nödvändiga för att hindra personen från att rymma skall vidtas, vilket ofta torde kräva förvarstagande. Den nämnda artikeln i avtalet pekar emellertid på en situation som kan uppstå oavsett mellan vilka länder personen skall utlämnas eller överlämnas. Det behöver inte alls vara så att transporten på något sätt har med Förenta staterna att göra. Lagändringen bör därför göras generell och inte inskränkas till utlämning till eller från Förenta staterna.

En reglering av oplanerade mellanlandningar vid transitering skulle inte vara unik för Sveriges del. I 32 § lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen föreskrivs att vid flygtransport utan planerad mellanlandning här i landet skall, om en oplanerad mellan- landning sker i Sverige, polismyndighet ta den som överförs i förvar till dess en ansökan görs om tillstånd till transitering och genast underrätta chefen för Justitiedepartementet om detta. Görs ingen ansökan senast 96 timmar från den oplanerade landningen, skall personen omedelbart friges.

Regleringen för oplanerade landningar i Sverige i samband med utlämning eller överlämnande mellan två stater bör innehålla föreskrifter som reglerar förfarandet när en oplanerad landning sker. Huvudregeln bör vara att det inte krävs beslut om transitering vid kortvariga – lämpligen högst ett dygn långa – oplanerade mellanlandningar, utan att planet kan lyfta igen sedan det problem som orsakat landningen lösts. I

Prop. 2004/05:46

sådana fall bör personen som utlämnas eller överlämnas kunna tas i Prop. 2004/05:46 förvar i Sverige under samma förutsättningar som gäller vid planerade

mellanlandningar. I detta fall bör emellertid personen kunna tas i förvar utan att det har meddelats ett beslut om transitering. Vid längre uppehåll skall dock en ansökan om transitering göras. Personen skall då kunna vara omhändertagen och tagen i förvar tills frågan om tillstånd till transitering har prövats. Tiden för frihetsberövande bör vara begränsad, lämpligen – i enlighet med avtalet med Förenta staterna – till 96 timmar i avvaktan på en begäran om tillstånd till transitering. Möjligheten bör inte användas i andra fall än då det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, dvs. i samma utsträckning som i dag gäller vid planerade mellanlandningar i Sverige.

Efter det att beslut om transitering har meddelats, bör de ordinarie reglerna om frihetsberövande vid transitering gälla och en ny tidsfrist börja löpa. Samma tidsfrist bör i det fallet gälla som vid övriga transiteringar, dvs. ett frihetsberövande får gälla högst 48 timmar, dock räknat från transiteringstillståndet. Om beslutet innebär att transitering inte tillåts, skall förvaret omedelbart upphöra.

Reglerna om förvar bör inte gälla för svenska medborgare i andra fall än när transitering av svenska medborgare är möjligt, dvs. inom Norden och EU.

9 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1 juli 2005.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte kommenterat frågan.

Skälen för regeringens förslag: Båda de bilaterala instrumenten träder i kraft samma dag som respektive EU-avtal. EU-avtalen träder i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att EU och Förenta staterna har underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande. Detta får anses innebära att samtliga medlemsstaters bilaterala instrument med Förenta staterna skall vara undertecknade och ratificerade innan EU-avtalen kan träda i kraft.

Avtalen mellan EU och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp och om utlämning har ansetts vara en del i kampen mot terrorism. EU har anmodat medlemsstaterna att snarast slutföra de nödvändiga bilaterala arrangemangen med Förenta staterna så att avtalen kan träda i kraft. Sverige bör därför så snart som möjligt tillträda de behandlade avtalen. Detsamma gäller 2001 års bilaterala avtal.

De föreslagna lagändringarna är inte beroende av ikraftträdande av de nu behandlade avtalen. Lagändringarna bör kunna träda i kraft den 1 juli 2005. Några övergångsregler behövs inte.

11 Författningskommentar

11.1Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

26 b §

I 26 § utlämningslagen finns bestämmelser om transport – transitering – genom Sverige av en person som utlämnas mellan två andra stater.

I 26 b § införs regler om oplanerade landningar med flygplan i Sverige. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.4.

Enligt första stycket behövs det inte något tillstånd vid en oplanerad mellanlandning i Sverige som inte varar längre än 24 timmar. Vid längre uppehåll i Sverige krävs att tillstånd till transitering begärs. Ingenting hindrar att en ansökan görs redan vid landningen, oavsett om uppehållet beräknas bli kortare eller längre än 24 timmar. Vid prövningen i Sverige tillämpas 26 §.

I andra stycket regleras möjligheten att ta den transiterade i förvar dels i de fall någon ansökan om transitering inte krävs, dels till dess frågan om tillstånd till transitering har avgjorts. Polismyndigheten får omhän- derta och ta personen som utlämnas och transiteras i förvar i avvaktan på att en ansökan om tillstånd enligt 26 § första eller andra stycket har prövats. Förvar får emellertid bara komma i fråga om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras. Bestämmelsen skall givetvis tillämpas med beaktande av 8 § polislagen (1984:387), där det framgår att ett ingripande skall vara försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Om tvång måste tillgripas skall det ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås. Personen skall omedelbart friges om tillstånd inte har begärts inom en frist på högst 96 timmar. Detsamma gäller om begäran om tillstånd avslås. Ansökningar om tillstånd till transitering handläggs på Justitiedepartementet. Beslut i frågan fattas av chefen för departementet. Sådana ärenden handläggs med stor skyndsamhet. Beslut kan fattas inom någon eller några få dagar. Det blir alltså inte fråga om något längre frihetsberövande innan frågan om tillstånd har prövats.

Av tredje stycket följer att allmänna regler om omhändertagande och förvar vid transitering skall gälla om tillstånd till transitering medges. Det innebär att den som utlämnas endast får omhändertas och tas i förvar under högst 48 timmar. Tiden skall dock räknas från det att beslutet om tillstånd meddelats. Det är alltså, i förhållande till andra stycket, en ny tidsfrist som börjar löpa.

För att undvika att bestämmelsen kommer i strid med förbudet mot att utlämna svenska medborgare utanför EU och Norden, har i fjärde stycket införts ett undantag från bestämmelserna i andra och tredje styckena om frihetsberövande. Undantaget innebär att svenska medborgare får omhändertas och tas i förvar endast i de situationer då medgivande till transitering får meddelas enligt 26 § andra stycket.

Av femte stycket framgår att paragrafen inte skall tillämpas om det är fråga om utlämning till en EU-medlemsstat. Då skall i stället, på samma sätt som anges i 26 §, reglerna i arresteringsorderlagen tillämpas.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1: Bilateralt instrument och konsoliderad version av utlämningskonvention

Instrument som avses i artikel 3.2 i							Instrument	as		contemplated by
avtalet	om		utlämning		mellan		Article 3(2) of the Agreement on
Amerikas		förenta		stater		och	Extradition between the United States
Europeiska		unionen,		undertecknat			of America and the European Union
den 25 juni 2003, om tillämpning av							signed 25 June 2003, as to the
konventionen mellan				Sverige		och	application of the Convention on
Amerikas		förenta		stater		om	Extradition between Sweden and the
utlämning,		undertecknad			den	24	United States of America signed 24
oktober 1961, och tilläggskonven-							October 1961 and the Supplementary
tionen	till	utlämningskonventionen					Convention	on	Extradition between
mellan	Konungariket			Sverige		och	the United States of America and the
Amerikas förenta stater, under-							Kingdom of Sweden signed 14 March
tecknad den 14 mars 1983							1983
1. Enligt avsikten i artikel 3.2 i avtalet							1. As contemplated by Article 3(2) of
om utlämning mellan Amerikas förenta							the Agreement on Extradition between
stater	och	Europeiska			unionen,		the United States of America and the
undertecknat den 25 juni 2003 (nedan							European Union signed 25 June 2003
kallat	utlämningsavtalet),				erkänner		(hereafter “the Extradition Agreement”),
Konungariket		Sveriges		regering		och	the Governments of the Kingdom of
Amerikas förenta staters regering att							Sweden and the United States of Ame-
utlämningsavtalet			i	enlighet		med	rica acknowledge that, in accordance
bestämmelserna i detta instrument skall							with the provisions of this Instrument,
tillämpas på den bilaterala utlämnings-							the Extradition Agreement is applied in
konventionen		mellan		Sverige		och	relation to the bilateral Convention on
Förenta staterna undertecknad den 24							Extradition between Sweden and the
oktober 1961 och tilläggskonventionen							United States of America signed 24
till utlämningskonventionen					mellan		October 1961 and the Supplementary
Konungariket		Sverige		och	Amerikas		Convention on Extradition between the
förenta stater undertecknad den 14 mars							Kingdom of Sweden and the United
1983	(nedan		gemensamt		kallade		States of America signed 14 March
bilaterala		utlämningskonventionen)					1983 (hereafter collectively referred to
enligt följande bestämmelser:							as “the bilateral extradition treaty”)
							under the following terms:
a) Bestämmelserna i artikel 5 i utläm-							(a) Article	5	of	the	Extradition
ningsavtalet, som de framläggs i artikel							Agreement as set forth in Article X (1)
X.1 och X.5 i bilagan till detta							and (5) of the Annex to this Instrument
instrument, skall reglera sättet för							shall govern the mode of transmission,
översändande		och fordringar			avseende		and requirements concerning certifi-
bestyrkande, vidimering eller legali-							cation, authentication or legalization, of
sering	av	utlämningsframställningen					the extradition request and supporting
och av de handlingar som stöder denna.							documents;
b) Bestämmelserna i artikel 6 i utläm-							(b) Article	6	of	the	Extradition
ningsavtalet, som de framläggs i artikel							Agreement as set forth in Article XIII
XIII.1 i bilagan till detta instrument,							(1) of the Annex to this Instrument shall
medger en alternativ väg för							authorize an alternative channel of
översändande		av	framställningar			om	transmission of requests for provisional
provisoriskt anhållande.							arrest;

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

c) Bestämmelserna i artikel 7.1 i utläm-

7(1)

the

Extradition

ningsavtalet, som de framläggs i artikel

Agreement as set forth in Article X (7)

X.7 i bilagan till detta instrument,

of the Annex to this Instrument shall

medger en alternativ metod för

provide an alternative method for

översändande av

framställningen om

transmission of the request for

utlämning och av handlingar som stöder

extradition

and supporting

documents

denna efter provisoriskt anhållande.

following provisional arrest;

d) Bestämmelserna i artikel 8 i utläm-

(d) Article

the

Extradition

ningsavtalet, som de framläggs i artikel

Agreement as set forth in Article XII of

XII i bilagan till detta instrument, skall

the Annex to this Instrument shall

reglera vilken kanal som skall användas

govern the channel to be used for

för att

översända

kompletterande

submitting supplementary information;

uppgifter.

e) Bestämmelserna i artikel 10 i utläm-

(e) Article

the

Extradition

ningsavtalet, som de framläggs i artikel

Agreement as set forth in Article XVI of

XVI i bilagan till detta instrument, skall

the Annex to this Instrument shall

reglera avgöranden i fråga om

govern the decision on requests made by

framställningar som gjorts av flera stater

several States for the extradition or

om utlämning eller överlämnande av

surrender of the same person;

samma person.

f) Bestämmelserna i artikel 11 i utläm-

(f) Article

the

Extradition

ningsavtalet, som de framläggs i artikel

Agreement as set forth in Article XVII

XVII i bilagan till detta instrument,

of the Annex to this Instrument shall

skall reglera tillämpningen av förenklat

govern the use of simplified extraditions

utlämningsförfarande.

procedures;

g) Bestämmelserna

artikel

12.3

(g) Article

12(3)

the

Extradition

utlämningsavtalet, som de framläggs i

Agreement as set forth in Article XV (3)

artikel XV.3 i bilagan till detta

of the Annex to this Instrument shall

instrument, skall reglera förfarandet för

govern the procedures for transit in the

transitering

vid

icke

planerade

event of unscheduled landing of aircraft;

landningar vid flygtransport.

h) Bestämmelserna

artikel

(h) Article

the

Extradition

utlämningsavtalet, som de framläggs i

Agreement as set forth in Article VII of

artikel VII i bilagan till detta instrument,

the Annex to this Instrument shall

skall reglera utlämning för brott som är

govern extradition with respect to

belagda med dödsstraff i den ansökande

conduct punishable by death in the

staten.

requesting State; and

i) Bestämmelserna

artikel

(i) Article

the

Extradition

utlämningsavtalet, som de framläggs i

Agreement as set forth in Article XI of

artikel XI i bilagan till detta instrument,

the Annex to this Instrument shall

skall reglera samrådsförfarandet när den

govern

consultations

where

the

ansökande

staten

överväger

att

requesting

State contemplates

the

överlämna särskilt känsliga uppgifter till

submission

particularly sensitive

stöd för en framställning om utlämning.

information in support of a request for

extradition.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

2. I bilagan återges den integrerade			2. The Annex reflects the integrated text
texten till bestämmelserna i den			of the provisions of the bilateral
bilaterala utlämningskonvention och det			extradition treaty and the Extradition
utlämningsavtal som skall gälla vid			Agreement that shall apply upon entry
detta instruments ikraftträdande.			into force of this Instrument.
3. I enlighet med artikel 16 i utläm-			3. In accordance with Article 16 of the
ningsavtalet skall detta	instrument		Extradition Agreement, this Instrument
tillämpas på brott som har begåtts både			shall apply to offenses committed
före och efter dess ikraftträdande.			before as well as after it enters into
			force.
4. Detta instrument skall inte tillämpas			4. This Instrument shall not apply to
på utlämningsframställningar som		har	requests for extradition made prior to its
gjorts före dess ikraftträdande.			entry into force.
5 a) Detta instrument skall vara föremål			5. (a) This Instrument shall be subject to
för Konungariket Sveriges och Ame-			the completion by the Kingdom of
rikas förenta staters genomförande av			Sweden and the United States of
sina respektive tillämpliga interna för-			America of their respective applicable
faranden för ikraftträdande. Konunga-			internal procedures for entry into force.
riket Sveriges regering och Amerikas			The Governments of the Kingdom of
förenta staters regering skall därefter			Sweden and the United States of
utväxla instrument som anger att dessa			America shall thereupon exchange in-
förfaranden har verkställts. Detta instru-			struments indicating that such measures
ment träder i kraft dagen för utläm-			have been completed. This Instrument
ningsavtalets ikraftträdande.			shall enter into force on the date of entry
			into force of the Extradition Agreement.
b) Om utlämningsavtalet	upphör	att	(b) In the event of termination of the
gälla, skall detta instrument upphöra att			Extradition Agreement, this Instrument
gälla och den bilaterala utlämnings-			shall be terminated and the bilateral
konventionen tillämpas. De avtals-			extradition treaty shall be applied. The
slutande staternas regeringar får dock			Governments of the Kingdom of
komma överens om att fortsätta att			Sweden and the United States of
tillämpa några eller alla bestämmelser i			America nevertheless may agree to
detta instrument.			continue to apply some or all of the
			provisions of this Instrument.
Till bekräftelse härav har under-			IN	WITNESS	WHEREOF,	the
tecknade, därtill vederbörligen bemyn-			undersigned, being duly authorized by
digade av sina respektive regeringar,			their	respective	Governments,	have
undertecknat detta instrument.			signed this Instrument.
Som skedde i Bryssel den 16 december			DONE at Brussels, in duplicate, this
2004 i två exemplar på svenska och			16th day of December 2004, in the
engelska språken, vilka båda texter är			Swedish and English languages, both
lika giltiga.			texts being equally authentic.
För Konungariket Sveriges regering:			FOR THE GOVERNMENT OF THE
			KINGDOM OF SWEDEN:
För Amerikas förenta staters regering:			FOR THE GOVERNMENT OF THE
			UNITED STATES OF AMERICA:

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

BILAGA		ANNEX		Prop. 2004/05:46
				Bilaga 1
Konvention om	utlämning	CONVENTION ON EXTRADI-
mellan Sverige och	Amerikas	TION	BETWEEN	SWEDEN
förenta stater		AND	THE UNITED	STATES

OF AMERICA

Artikel I

Vardera avtalsslutande staten åtar sig att i enlighet med de bestämmelser och villkor som fastställts i denna konvention till den andra staten utlämna på dess territorium påträffade personer, som är eftersökta för lagföring, som har befunnits skyldiga till ett brott eller som är eftersökta för verkställandet av en dom beträffande ett enligt artikel II i denna konvention utlämningsbart brott, vilket har begåtts inom den andra statens territoriella jurisdiktionsområde eller utanför detta under de i artikel III i denna konvention angivna villkoren.

Artikel II

1. Ett brott skall vara ett utlämningsbart brott endast om det enligt båda de avtalsslutande staternas lagar är belagt med frihetsstraff under en tid av minst två år. När framställningen om utlämning avser en person som har befunnits skyldig till och dömts för brott, skall emellertid utlämning beviljas endast om strafftidens längd eller den sammanlagda strafftid som återstår att avtjäna uppgår till minst sex månader.

ARTICLE I

Each Contracting State undertakes to surrender to the other, subject to the provisions and conditions laid down in this Convention, those persons found in its territory who are sought for the purpose of prosecution, who have been found guilty of committing an offense, or who are wanted for the enforcement of a sentence, in respect of any offense made extraditable under Article II of this Convention committed within the territorial jurisdiction of the other, or outside thereof under the conditions specified in Article III1 of this Convention.

ARTICLE II

(1) An offense shall be an extraditable offense only if it is punishable under the laws of both Contracting States by deprivation of liberty for a period of at least two years. However, when the request for extradition relates to a person who has been convicted and sentenced, extradition shall be granted only if the duration of the penalty, or the aggregate of the penalties still to be served amounts to at least six months.

1 I det undertecknade avtalet hänvisas i den engelska versionen felaktigt till artikel IV.

2. Vid tillämpningen av denna artikel				(2) For the purpose of this Article, it
skall det vara utan betydelse,				shall not matter:
a) om de avtalsslutande staternas lagar				(a) whether or not the laws of the
hänför brottet till samma brottskategori				Contracting States place the offense
eller betecknar brottet med samma				within the same category of offenses or
terminologi; eller				denominate the offense by the same
				terminology; or
b) om det för brottet enligt Amerikas				(b) whether or not the offense is one for
Förenta	Staters federala lagstiftning			which United States federal law requires
krävs bevis för mellanstatlig transport				proof of interstate transportation, or use
eller användning av postväsendet eller				of the mails or of other facilities
andra	hjälpmedel	som	berör	affecting	interstate	or	foreign
mellanstatlig eller		utrikes	handel,	commerce, such matters being merely
eftersom sådana omständigheter endast				for the purpose of establishing
är av betydelse för att ge behörighet åt				jurisdiction in a United States federal
en federal domstol i Amerikas Förenta				court.
Stater.
3. Med beaktande av de i punkterna 1				(3) Subject to the conditions set out in
och 2 i denna artikel angivna villkoren				paragraphs (1) and (2) of this Article,
skall utlämning också beviljas för				extradition shall also be granted for
stämpling, försök,		förberedelse eller		conspiring in, attempting, preparing for,
medverkan till brott.				or participating in, the commission of an
				offense.
4. När utlämning har beviljats beträff-				(4) When extradition has been granted
ande ett utlämningsbart brott, skall den				with respect to an extraditable offense,
också beviljas beträffande varje annat				it shall also be granted with respect to
brott som har upptagits i utlämnings-				any other offense specified in the
framställningen och som uppfyller alla				extradition request that meets all other
andra villkor för utlämning utom den i				requirements for extradition except for
punkt 1 i denna artikel angivna tiden för				periods of deprivation of liberty set
frihetsberövande.				forth in paragraph (1) of this Article.
Artikel III				ARTICLE III

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

1. Med förbehåll för bestämmelserna i	(1) Subject	to the provisions of
punkt 2 i denna artikel skall utlämning	paragraph (2) of this Article, extradition
beviljas för ett utlämningsbart brott som	shall be granted in respect of an
har begåtts utanför den ansökande	extraditable	offense committed outside
statens territoriella jurisdiktionsområde,	the territorial jurisdiction of the
om	requesting State if:
a) den anmodade statens domstolar	(a) the courts of the requested State
skulle ha varit behöriga att utöva	would be competent to exercise
jurisdiktion under liknande omständlig-	jurisdiction in similar circumstances; or
heter; eller
b) den eftersökte är medborgare i den	(b) the person sought is a national of the
ansökande staten.	requesting State.
2. Utlämning får vägras för ett brott som	(2) Extradition may be refused for an
har begåtts inom den anmodade statens	offense which has been committed
territoriella jurisdiktionsområde, när	within the territorial jurisdiction of the
denna stat vidtar alla de åtgärder som är	requested State, when that State takes
möjliga enligt dess egen lag för att	all possible measures in accordance
lagföra den person som har begärts	with its own laws to prosecute the
utlämnad.	person claimed.

3. Med	uttrycket	“territoriellt jurisdik-				(3) The words	“territorial jurisdiction”
tionsområde” i denna artikel och i						as used in this Article and in Article I of
artikel I i denna konvention förstås						this Convention		mean:	territory,
territorium, inbegripet				sjöterritorium		including territorial waters, and the
och luftrummet däröver, som tillhör						airspace thereover, belonging to or
endera avtalsslutande staten eller står						under the control of one of the
under dess kontroll, liksom fartyg och						Contracting States; and vessels and
luftfartyg, tillhörande endera avtals-						aircraft belonging to one of the
slutande staten eller dess medborgare						Contracting States or to a citizen or
eller juridiska personer, när sådant						corporation thereof when such vessel is
fartyg befinner sig på öppna havet eller						on the high seas or such aircraft is over
sådant luftfartyg befinner sig över						the high seas.
öppna havet.
Artikel IV						ARTICLE IV
Utlämning skall icke medgivas när nå-						Extradition shall not be granted in any
gon av följande omständigheter före-						of the following circumstances:
ligger:
1. Om den vars utlämning begärts redan						1. When the person sought has already
lagförts eller vid tiden för framställ-						been or is at the time of the request
ningen lagföres i den anmodade staten i						being proceeded against in the requested
enlighet med gällande strafflag i denna						State in accordance with the criminal
stat för det brott, för vilket utlämningen						laws of that State for the offense for
begärts.						which his extradition is requested.
2. Om talan å brottet preskriberats eller						2. When the legal proceedings or the
straffet för brottet eljest förfallit enligt						enforcement of the penalty for the
lagstiftningen i antingen den ansökande						offense has become barred by limitation
eller den anmodade staten.						according to the laws of either the
						requesting State or the requested State.
3. Om den som begärts utlämnad åtalats						3. When the person sought has been or
eller	kommer	att		åtalas	inför	will be tried in the requesting State by
extraordinär domstol i den ansökande						an extraordinary tribunal or court.
staten.
4. Om gärningen utgör brott enbart						4. When the offense is purely military.
enligt militär lagstiftning.
5. Om brottet av den anmodade staten						5. If the offense is regarded by the
betraktas som politiskt eller förknippat						requested State as a political offense or
med ett politiskt brott.						as an offense connected with a political
						offense.
6. Om utlämning i särskilt fall finnes						6. If in the specific case it is found to be
uppenbart oförenlig			med	humanitetens		obviously incompatible			with the
krav på grund av, exempelvis, den						requirements	of	humane	treatment,
avsedda	personens		ungdom		eller	because of, for example, the youth or
hälsotillstånd, med beaktande jämväl av						health of the person sought, taking into
brottets beskaffenhet och den ansökande						account also the nature of the offense
statens intressen.						and the interests of the requesting State.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

Artikel V	ARTICLE V				Prop. 2004/05:46
					Bilaga 1
Om en utlämningsframställning beviljas	If the extradition request is granted in
beträffande en person mot vilken åtal	the case of a person who is being
har väckts eller som på den anmodade	prosecuted or is serving a sentence in
statens territorium avtjänar straff för ett	the territory of the requested State for a
annat brott, får den anmodade staten	different offense, the requested State
	may:
a) uppskjuta överlämnandet av den	(a) defer the surrender of the person
eftersökte till dess förfarandet mot	sought until the conclusion of the
denna person har slutförts eller till dess	proceedings against that person, or the
det straff som kan ha utdömts eller kan	full execution of any punishment that
komma att utdömas har slutgiltigt	may be or may have been imposed; or
avtjänats; eller
b) tillfälligt överlämna den eftersökte	(b) temporarily		surrender the person
till den ansökande staten för lagföring.	sought to the requesting State for the
Den sålunda överlämnade personen	purpose of prosecution.			The person so
skall hållas i förvar under uppehållet i	surrendered shall be kept in custody
den ansökande staten och skall, sedan	while in the requesting State and shall
förfarandet mot denna person slutförts,	be returned to the requested State after
återlämnas till den anmodade staten på	the conclusion of the proceedings
villkor, varom de avtalsslutande staterna	against that person in accordance with
kommer överens.	conditions to be determined by mutual
	agreement of the Contracting States.
Artikel VI	ARTICLE VI
1. Den anmodade staten är icke	(1) There	is no	obligation upon		the
förpliktigad att bevilja utlämning av en	requested State to grant the extradition
person, som är medborgare i den	of a person who is a national of the
anmodade staten, men den verkställande	requested State, but the executive
myndigheten i den anmodade staten	authority of the requested State shall,
skall i enlighet med lagen i denna stat ha	subject to the appropriate laws of that
rätt att överlämna en egen medborgare,	State, have the power to surrender a
om detta enligt dess bedömande anses	national of that State if, in its discretion,
böra ske.	it be deemed proper to do so.
2. Om utlämningsframställningen avslås	(2) If the	request for		extradition	is
enbart på grund av att den person som	denied solely on the basis that the
har begärts utlämnad är medborgare i	person claimed is a national of the
den anmodade staten, skall denna stat,	requested State, that State shall, if asked
om den uppmanas härtill av den	to do so by the requesting State, take all
ansökande staten, vidtaga alla åtgärder	possible measures in accordance with its
som är möjliga enligt dess egen lag för	own laws to prosecute the person
att lagföra den person som har begärts	claimed. If the requested State requires
utlämnad. Om den anmodade staten	additional documents or evidence, such
behöver ytterligare handlingar eller	documents or evidence shall be
bevis, skall sådana handlingar eller	submitted without charge to that State.
bevis utan kostnad överlämnas till	The requesting State shall be informed
denna stat. Den ansökande staten skall	of the result of its request.
underrättas om resultatet av sin
framställning.

Artikel VII		ARTICLE VII			Prop. 2004/05:46
					Bilaga 1
Om det brott för vilket utlämning begärs		Where the offense for which extradition
är belagt med dödsstraff enligt		is sought is punishable by death under
lagstiftningen i den ansökande staten		the laws in the requesting State and not
men inte i den anmodade staten, får den		punishable by death under the laws in
anmodade staten bevilja utlämning på		the requested State, the requested State
villkor att den som eftersöks inte skall		may grant extradition on the condition
ådömas dödsstraff, eller, om den		that the death penalty shall not be
ansökande staten av formella skäl inte		imposed on the person sought, or if for
kan uppfylla detta villkor, på villkor att		procedural	reasons	such	condition
dödsstraff som utdömts inte skall		cannot be complied with by the
verkställas. Om den ansökande staten		requesting State, on condition that the
godtar utlämning med förbehåll för		death penalty if imposed shall not be
villkoren enligt denna artikel, skall den		carried out.	If the	requesting State
uppfylla villkoren. Om den ansökande		accepts extradition subject to conditions
staten inte godtar villkoren, får		pursuant to this Article, it shall comply
framställningen om utlämning avslås.		with the conditions.		If the	requesting
		State does not accept the conditions, the
		request for extradition may be denied.
Artikel VIII		ARTICLE VIII
Den som utlämnats enligt denna		A person extradited by virtue of this
konvention må icke lagföras eller		Convention may not be tried or
straffas i den ansökande staten för annat		punished by the requesting State for any
före utlämningen begånget brott än det,		offense committed prior to his
som föranlett utlämningen, och ej heller		extradition, other than that which gave
av nämnda stat vidareutlämnas till tredje		rise to the request, nor may he be re-
land som eftersöker honom, med mindre		extradited by the requesting State to a
den stat, som överlämnat honom,		third country which claims him, unless
samtycker därtill eller ock han själv,		the surrendering State so agrees or
efter att ha frigivits i den ansökande		unless the person extradited, having
staten frivilligt kvarstannar där under		been set at liberty within the requesting
längre tid än 45 dagar från dagen för		State, remains voluntarily in the
hans frigivande. Vid frigivande som		requesting State for more than 45 days
nyss sagts skall han underrättas om den		from the date on which he was released.
påföljd hans uppehåll å den ansökande		Upon such release, he shall be informed
statens territorium må medföra för hans		of the consequences to which his stay in
vidkommande.		the territory of the requesting State
		might subject him.
Artikel IX		ARTICLE IX
I den utsträckning lagstiftningen i den		To the extent permitted under the law of
anmodade staten så medger och	under	the requested State and subject to the
vederbörligt tillgodoseende av	tredje	rights of third parties, which shall be
mans rättigheter skola alla föremål, som		duly respected, all articles acquired as a
åtkommits genom brottet eller erfordras		result of the offense or which may be
såsom bevis, överlämnas.		required as evidence shall be
		surrendered.

Artikel X					ARTICLE X						Prop. 2004/05:46
											Bilaga 1
1. Framställningen		om	utlämning och		(1) The	request		for	extradition		and
handlingar som stöder denna skall					supporting		documents			shall	be
översändas	på	diplomatisk		väg,	transmitted		through		the	diplomatic
inbegripet översändande enligt punkt 7 i					channel,		which		shall	include
denna artikel.					transmission as provided for in
					paragraph 7 of this Article.
2. Framställningen om utlämning skall					(2) The request for extradition shall be
åtföljas av					accompanied by:
a) uppgift om den eftersöktes identitet					(a) a statement as to the identity and
och troliga uppehållsort;					probable location of the person sought;
b) uppgift om de faktiska förhållandena					(b) a statement of the facts of the case,
i ärendet innefattande, om möjligt,					including, if possible, the time and
tidpunkt och plats för brottet;					location of the crime;
c) de lagrum som anger de väsentliga					(c) the provisions of the law describing
rekvisiten för det brott för vilket					the essential elements and the
utlämning begärs och brottets benäm-					designation of the offense for which
ning;					extradition is requested;
d) de lagrum som anger straffet för					(d) the provisions of the law describing
brottet; och					the punishment for the offense; and
e) de lagrum som anger eventuell åtals-					(e) the provisions of the law describing
eller påföljdspreskription för brottet.					any time limit on the prosecution or the
					execution of punishment for the offense.
3. En framställning om utlämning av en					(3) A request for extradition relating to
person som är eftersökt för lagföring					a person who is sought for prosecution
skall också åtföljas av					also shall be accompanied by:
a) bevisning som visar att det finns					(a) evidence		providing probable cause
sannolika skäl att antaga att den					to believe that the person sought is the
eftersökte är den person som åsyftas					person to whom the warrant or decision
med häktningsbeslutet;					of arrest refers;
b) en bestyrkt kopia av ett häktnings-					(b) a certified copy of the warrant of
beslut (warrant of arrest) utfärdat av en					arrest, issued by a judge or other
domare eller annan behörig domstols-					competent judicial officer with respect
tjänsteman såvitt gäller en framställning					to a request emanating from the United
från Amerikas Förenta Stater, eller en					States, or a certified copy of the
bestyrkt kopia av ett häktningsbeslut					decision	of	arrest		(häktningsbeslut)
utfärdat av en domare eller annan					issued by a judge or other competent
behörig domstolstjänsteman såvitt gäller					judicial officer with respect to a request
en framställning från Sverige, samt					emanating from Sweden, and such
sådan ytterligare utredning som ger vid					supplementary			documentation			as
handen att det finns sannolika skäl att					provides probable cause to believe that
antaga att den eftersökte har begått det					the person sought committed the offense
brott för vilket utlämning begärs. Ett					for which extradition is requested. Such
sådant häktningsbeslut			och	sådan	a warrant or decision of arrest and
ytterligare utredning skall godtagas som					supplementary documentation shall						be
tillräcklig grund för utlämning, om det					recognized as sufficient grounds for
inte i ett särskilt fall framgår att					extradition, unless, in a specific case, it
häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt.					appears that the warrant or decision of
					arrest is manifestly ill-founded.

4. Beträffande en person som har					(4) In the case of a person who has been
befunnits skyldig till brottet skall en					convicted of the offense, a request for
framställning om utlämning åtföljas av					extradition shall be accompanied by a
en vederbörligen bestyrkt eller vidi-					duly certified or authenticated copy of
merad kopia av den behöriga					the final sentence of the competent
domstolens	slutliga dom.		Beträffande		court. If the person was found guilty but
den som har befunnits skyldig men icke					not sentenced, the request shall be
har dömts till straff skall framställ-					accompanied by a statement to that
ningen åtföljas av ett intyg härom från					effect by the competent court. However,
den behöriga domstolen. I undantagsfall					in exceptional cases, the requested State
får dock den anmodade staten begära					may request additional documentation.
ytterligare handlingar.
5. Handlingar som		är försedda		med	(5) Documents that bear the certificate
certifikat eller sigill från justitieministe-					or seal of the Ministry of Justice, or
riet eller det ministerium som ansvarar					Ministry or Department responsible for
för utrikespolitiken i den ansökande					foreign affairs, of the requesting State
staten skall godtas vid utlämnings-					shall be admissible in extradition
förfaranden i den anmodade staten utan					proceedings in the requested State
ytterligare	certifiering,		bestyrkande,		without further certification, authentic-
vidimering	eller	annan	legalisering.		cation, or other legalization. “Ministry
Med termen justitieministeriet skall för					of Justice” shall, for the United States of
Amerikas förenta staters del avses					America, mean the United States
United States Department of Justice och					Department of Justice; and, for Sweden,
för Sveriges del Justitiedepartementet.					the Ministry of Justice of Sweden.
6. De handlingar som ligger till grund					(6) The documents in support of the
för utlämningsframställningen				skall	request for extradition shall be
åtföljas av en vederbörligen bestyrkt					accompanied by a duly certified
översättning till den anmodade statens					translation thereof into the language of
språk.					the requested State.
7. Om den person vars utlämning					(7) If the person whose extradition is
begärs är provisoriskt anhållen i den					sought is held under provisional arrest
anmodade staten, får den ansökande					by the requested State, the requesting
staten uppfylla sin skyldighet att					State may satisfy its obligation to
översända	utlämningsframställningen				transmit its request for extradition and
och de handlingar som ligger till grund					supporting	documents	through	the
för den på diplomatisk väg i enlighet					diplomatic	channel	pursuant	to
med punkt 1 i denna artikel genom att					paragraph 1 of this Article, by sub-
lämna in framställningen och underlags-					mitting the request and documents to the
handlingarna till den anmodade statens					Embassy of the requested State located
ambassad i den ansökande staten. I så					in the requesting State. In that case, the
fall skall den dag ambassaden mottog					date of receipt of such request by the
framställningen anses vara den dag den					Embassy shall be considered to be the
anmodade staten mottog framställ-					date of receipt by the requested State for
ningen med avseende på tillämpningen					purposes of applying the time limit that
av eventuella tidsfrister som skall					must be met under Article XIII of this
iakttas enligt artikel XIII i denna					Convention to enable the person’s
konvention för att personen skall kunna					continued detention.
hållas i fortsatt förvar.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

Artikel XI		ARTICLE XI	Prop. 2004/05:46
			Bilaga 1
När den ansökande staten överväger att		Where the requesting State contemp-
överlämna särskilt	känsliga uppgifter	lates the submission of particularly
som stöd för sin framställning om		sensitive information in support of its
utlämning, får den samråda med den		request for extradition, it may consult
anmodade staten för att avgöra i vilken		the requested State to determine the
utsträckning det är möjligt för denna stat		extent to which the information can be
att skydda uppgifterna. Om den		protected by the requested State.	If the
anmodade staten inte kan skydda		requested State cannot protect the
uppgifterna på det sätt som den		information in the manner sought by the
ansökande staten eftersträvar, får den		requesting State, the requesting State
ansökande staten avgöra om uppgifterna		shall determine whether the information
trots det skall överlämnas.		shall nonetheless be submitted.
Artikel XII		ARTICLE XII
1. Den anmodade staten får kräva att		1. The requested State may require the
den ansökande staten lämnar ytterligare		requesting State to furnish additional
uppgifter inom en rimlig tidsfrist som		information within such reasonable
den anmodade staten fastställer, om den		length of time as it specifies, if it
anser att de uppgifter som lämnats som		considers that the information furnished
stöd för utlämningsframställningen inte		in support of the request for extradition
är tillräckliga för att uppfylla kraven i		is not sufficient to fulfill the
denna konvention.		requirements of this Convention.
2. Sådana kompletterande uppgifter får		2. Such supplementary information may
begäras och lämnas direkt mellan		be requested and furnished directly
United States Department of Justice och		between the United States Department
Justitiedepartementet.		of Justice and the Ministry of Justice of
		Sweden.
Artikel XIII		ARTICLE XIII
1. I brådskande fall får endera avtals-		(1) In case of urgency, either Contrac-
slutande parten begära att en misstänkt		ting State may request the provisional
eller dömd person provisoriskt anhålles.		arrest of any accused or convicted
Framställningar om provisoriskt anhåll-		person. Requests for provisional arrest
ande får, som ett alternativ till den		may also be made directly between the
diplomatiska vägen,	översändas direkt	United States Department of Justice and
mellan United States Department of		the Ministry of Justice of Sweden as an
Justice och Justitiedepartementet. Vägen		alternative to the diplomatic channel.
över Internationella	kriminalpolisorga-	The facilities of the International Crimi-
nisationen (Interpol) får också användas		nal Police Organization (Interpol) may
för att översända en sådan framställning.		also be used to transmit such a request.

2. Begäran skall innehålla en beskriv-			(2) The	application shall		contain:	a
ning av den eftersökte, hans uppehålls-			description of the person sought; the
ort om denna är känd, en kort			location of that person, if known; a brief
redogörelse för de faktiska omständlig-			statement of the facts of the case
heterna i ärendet innefattande, om			including, if possible, the time and
möjligt, tidpunkt och plats för brottet,			location of the offense; a statement of
uppgift om att häktningsbeslut eller dom			the existence of a warrant or decision of
meddelats mot nämnda person i enlighet			arrest or a judgment of conviction
med artikel X samt uppgift om att en			against that person, as referred to in
framställning om utlämning av den			Article X; and a statement that a request
eftersökte kommer att avges.			for extradition of the person sought will
			follow.
3. Sedan sådan begäran mottagits, skall			(3) On receipt of such an application,
den anmodade staten vidtaga lämpliga			the requested State shall take the
åtgärder för att säkerställa den			appropriate steps to secure the arrest of
eftersöktes	anhållande. Den ansökande		the person sought. The requesting State
staten skall omedelbart underrättas om			shall be promptly notified of the result
resultatet av sin begäran.			of its application.
4. Det provisoriska anhållandet		skall	(4) Provisional		arrest	shall	be
upphöra, om den verkställande myndig-			terminated if, within a period of 40 days
heten i den anmodade staten icke inom			after the apprehension of the person
en tidsrymd av 40 dagar efter gripandet			sought, the Executive Authority of the
av den eftersökte har mottagit den			requested State has not received the
föreskrivna framställningen om utläm-			formal request for extradition and the
ning och de handlingar som enligt			supporting documents required				by
artikel X erfordras till stöd härför.			Article X.
5. Att det provisoriska anhållandet upp-			(5) The termination of provisional arrest
hört enligt punkt 4 i denna artikel skall			pursuant to paragraph (4) of this Article
icke förhindra utlämning av den			shall not prejudice the extradition of the
eftersökte,	om framställningen	om	person sought if the extradition request
utlämning och de handlingar till stöd			and	the	supporting	documents
härför som avses i artikel X avlämnas			mentioned in Article X are delivered at
vid en senare tidpunkt.			a later date.
Artikel XIV			ARTICLE XIV

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

1. Den	anmodade	staten skall	granska	(1) The requested State shall provide
de till stöd för utlämningsframställ-				review of documentation in support of
ningen	åberopade	handlingarna med		an extradition request for its legal
avseende på deras juridiska hållbarhet,				sufficiency prior to presentation to the
innan de överlämnas till de dömande				judicial authorities and shall provide for
myndigheterna, och skall sörja för att				representation of the interests of the
den	ansökande	statens	intressen	requesting State before the competent
företräds inför de behöriga myndighet-				authorities of the requested State.
erna i den anmodade staten.

2. Kostnader som har	samband med	(2) Expenses related to the translation of
översättningen av handlingar och den		documents and to the transportation of
eftersöktes transport skall betalas av den		the person sought shall be paid by the
ansökande staten. Den anmodade staten		requesting State. No pecuniary claim,
skall icke fordra ersättning av den		arising out of the arrest, detention,
ansökande staten för kostnader som		examination and surrender of persons
uppkommit till följd av eftersökta		sought under the terms of this
personers anhållande	eller häktning,	Convention or arising out of the
förhör med dem eller deras överläm-		representation of the interests of the
nande i enlighet med bestämmelserna i		requesting State before the competent
denna konvention eller till följd av att		authorities of the requested State, shall
den ansökande statens intressen före-		be made by the requested State against
trätts inför de behöriga myndigheterna i		the requesting State.
den anmodade staten.
Artikel XV		ARTICLE XV

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1


1. Transport genom den ena avtalsslut-							1. Transit through the territory of one of
ande	statens		territorium			under	the Contracting States of a person in the
övervakning av företrädare för den							custody of an agent of the other
andra avtalsslutande staten av den som							Contracting State, and surrendered to
utlämnats till den senare staten från							the latter by a third State, and who is not
tredje stat och vilken icke är medbor-							of the nationality of the country of
gare i den stat varigenom han föres							transit, shall, subject to the provisions of
skall, där ej annat följer av bestämmel-							the second paragraph of this Article, be
serna i andra stycket i denna artikel,							permitted, independently of any judicial
tillåtas utan några rättsliga formaliteter,							formalities,	when	requested through
när detta begäres på diplomatisk väg							diplomatic	channels	and accompanied
och framställningen är åtföljd av den							by the presentation in original or in
handling, i original eller bestyrkt av-							authenticated copy of the document by
skrift,	medelst vilken			tillflyktsstaten			which the State of refuge has granted
medgivit		utlämningen.		I	Amerikas		the extradition. In the United States of
Förenta Stater skall bemyndigande först							America, the authority of the Secretary
inhämtas från Amerikas Förenta Staters							of State of the United States of America
Secretary of State.							shall be first obtained.
2. Tillstånd		varom	förmäles		i	denna	2. The permission provided for in this
artikel må likväl vägras, om den gärning							Article may nevertheless be refused if
som föranlett utlämningen icke utgör							the criminal act which has given rise to
något i artikel II i denna konvention							the extradition does not constitute an
uppräknat brott eller därest enligt							offense enumerated in Article II of this
allmänna rättsprinciper				(ordre		public)	Convention, or when grave reasons of
synnerliga		skäl		tala		emot	public order are opposed to the transit.

genomtransporten.

3. Tillstånd krävs inte när flygtransport			3. Authorization	is not required	when
används och ingen landning inom			air transportation is used and no landing
transiteringsstatens territorium planeras.			is scheduled on the territory of the
Om en icke planerad landning sker, kan			transit State. If an unscheduled landing
den stat i vilken landningen sker kräva			does occur, the State in which the
en framställning om transitering, som			unscheduled landing occurs may require
skall innehålla en beskrivning av den			a request for transit that contains a
person som transiteras och en kortfattad			description of the person being
redogörelse för	omständigheterna i		transported and a brief statement of the
fallet. En framställning om transitering			facts of the case.	A request for transit
skall göras via diplomatiska kanaler			shall be made through the diplomatic
eller direkt mellan United States			channel or directly between the United
Department of Justice och Justitiedepar-			States Department of Justice and the
tementet. Vägen	över	Internationella	Ministry of Justice of Sweden.		The
kriminalpolisorganisationen (Interpol)			facilities of the International Criminal
får användas för att översända en sådan			Police Organization (Interpol) may be
framställning. Alla åtgärder som är			used to transmit such a request.		All
nödvändiga för att hindra personen från			measures necessary to prevent the
att rymma skall vidtas tills transite-			person from absconding shall be taken
ringen verkställs,	om	framställningen	until transit is effected, as long as the
om transitering mottas inom 96 timmar			request for transit is received within 96
efter den icke planerade landningen.			hours of the unscheduled landing.
Artikel XVI			ARTICLE XVI

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

1. Om den anmodade staten	mottar	1. If	the requested	State	receives
framställningar från den ansökande		requests from the requesting State and
staten och från en eller flera andra stater		from any other State or States for the
om utlämning av samma person,		extradition of the same person, either
antingen för samma brott eller för olika		for the same offense or for different
brott, skall den verkställande myndig-		offenses, the Executive Authority of the
heten i den anmodade staten avgöra till		requested State shall determine to which
vilken stat den skall överlämna		State, if any, it will surrender the
personen, om den beslutar att över		person.
huvud taget utlämna honom eller henne.
2. Om Sverige mottar en framställning		2. If	Sweden receives	an	extradition
om utlämning från Amerikas förenta		request from the United States of
stater och en framställning om överläm-		America and a request for surrender
nande i enlighet med den europeiska		pursuant to the European arrest warrant
arresteringsordern avseende	samma	for the same person, either for the same
person, antingen för samma brott eller		offense or for different offenses, its
för olika brott, skall Sveriges verk-		Executive Authority shall determine to
ställande myndighet avgöra till vilken		which State, if any, it will surrender the
stat den skall utlämna personen, om den		person.
beslutar att över huvud taget utlämna
honom eller henne.

3. När den anmodade staten fattar sitt

3. In making its decision under para-

beslut i enlighet med punkterna 1 och 2

graphs 1 and 2, the requested State shall

i denna artikel, skall den beakta alla

consider all of the relevant factors,

relevanta omständligheter,

även,

men

including, but not limited to, the

inte uteslutande, de följande:

following:

a) Huruvida framställningarna har gjorts

(a) whether

the

requests

were

made

i enlighet med ett avtal.

pursuant to a treaty;

b) De

orter där

de enskilda

brotten

(b) the

places

where

each

the

begicks.

offenses was committed;

c) De

ansökande

staternas

respektive

respective

interests

the

intressen.

requesting States;

d) Brottens svårhetsgrad.

(d) the seriousness of the offenses;

e) Offrets nationalitet.

(e) the nationality of the victim;

f) Möjligheten till utlämning

vid

ett

(f) the

possibility

any

subsequent

senare tillfälle mellan de ansökande

extradition

between

the

requesting

staterna.

States; and

g) Den kronologiska ordning i vilken

(g) the chronological order in which the

framställningarna

från de

ansökande

requests were received from the

staterna mottogs.

requesting States.

Artikel XVII

ARTICLE XVII

Om den som eftersökts samtycker till att

If the person sought consents to be

överlämnas till den ansökande staten,

surrendered to the requesting State, the

får den anmodade staten i enlighet med

requested State may, in accordance with

de principer och förfaranden som gäller

the principles and procedures provided

i dess rättssystem överlämna honom

for under its legal system, surrender the

eller henne så snabbt som möjligt utan

person as expeditiously as possible

ytterligare förfaranden. Den eftersöktes

without

further

proceedings.

The

samtycke kan innefatta att han eller hon

consent of the person sought may

går med på att avstå från skydd enligt

include agreement to waiver of

specialitetsprincipen.

protection of the rule of specialty.

Artikel XVIII

ARTICLE XVIII

I den utsträckning detta står i överens-

To the extent consistent with the

stämmelse med bestämmelserna i denna

stipulations of this Convention and with

konvention och beträffande sådant som

respect to matters not covered herein,

icke innefattas däri skall utlämning

extradition shall be governed by the

regleras av gällande lagar och

laws and regulations of the requested

föreskrifter i den anmodade staten.

State.

Artikel XIX

ARTICLE XIX

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

Denna konvention må när som helst	This Convention may be terminated by
uppsägas av avtalsslutande stat genom	either Contracting State giving notice of
meddelande härom till den andra	termination to the other Contracting
avtalsslutande staten och uppsägningen	State at any time, the termination to be
skall träda i kraft sex månader efter det	effective six months after the date of
sådant meddelande lämnats.	such notice.

Bilaga 2: Bilateralt instrument och konsoliderad version av avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan Sverige och Förenta staterna

Instrument som avses i artikel				Instrument as		contemplated	by
3.2 i avtalet om ömsesidig rättslig				Article 3(2) of the Agreement on
hjälp mellan Europeiska unionen				Mutual Legal Assistance between
och Amerikas förenta stater,				the United States of America and
undertecknat den 25 juni 2003,				the European Union signed 25
om tillämpning av avtalet om				June 2003, as to the application
ömsesidig	rättslig		hjälp i	of the Treaty between the
brottmål	mellan	Konungariket		Government of the Kingdom of
Sveriges regering och Amerikas				Sweden and the Government of
förenta	staters		regering,	the United States of America on
undertecknat den		17	december	Mutual	Legal	Assistance	in
2001				Criminal	Matters signed		17
				December 2001

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1. Enligt avsikten i artikel 3.2 i avtalet			1. As contemplated by Article 3(2) of
om ömsesidig rättslig hjälp mellan			the Agreement on Mutual Legal
Europeiska	unionen och	Amerikas	Assistance between the United States of
förenta stater, undertecknat den 25 juni			America and the European Union
2003 (nedan kallat EU-avtalet), er-			signed 25 June 2003 (hereafter “the
känner Konungariket Sveriges regering			Mutual Legal Assistance Agreement”),
och Amerikas förenta staters regering			the Governments of the Kingdom of
att EU-avtalet i enlighet med			Sweden and the United States of
bestämmelserna i detta instrument skall			America acknowledge that, in accor-
tillämpas på det bilaterala avtalet om			dance with the provisions of this
ömsesidig rättslig hjälp i brottmål			Instrument, the Mutual Legal Assistance
mellan Konungariket Sveriges regering			Agreement is applied in relation to the
och Amerikas förenta staters regering,			bilateral Treaty between the Govern-
undertecknat den 17 december 2001			ment of the Kingdom of Sweden and the
(nedan kallat bilaterala avtalet) enligt			Government of the United States of
följande bestämmelser1:			America on Mutual Legal Assistance in
			Criminal Matters signed 17 December
			2001 (hereafter “the 2001 Mutual Legal
			Assistance Treaty”) under the following
			terms:
a) Bestämmelserna i artikel 4 i EU-			(a) Article 4	of the	Mutual	Legal
avtalet, som de framläggs i artikel 18a i			Assistance Agreement as set forth in
bilagan till detta instrument, skall			Article 18 bis of the Annex to this
reglera identifiering av konton och			Instrument	shall	govern	the
ekonomiska	transaktioner,	utöver vad	identification of financial accounts and
som föreskrivs i det bilaterala avtalet.			transactions, in addition to any authority
			already provided under the 2001 Mutual
			Legal Assistance Treaty;

1 Artikelnumreringen 18a, 18b och 18c motsvaras av 18 bis, 18 ter respektive 18 quater i
det undertecknade originalet.	83

b) Bestämmelserna i artikel 5 i EU-	(b) Article 5 of the Mutual	Legal
avtalet, som de framläggs i artikel 18b i	Assistance Agreement as set forth in
bilagan till detta instrument, skall	Article 18 ter of the Annex to this
reglera upprättande av och verksamhet	Instrument shall govern the formation
för gemensamma utredningsgrupper,	and activities of joint investigative
utöver vad som föreskrivs i det	teams, in addition to any authority
bilaterala avtalet.	already provided under the 2001	Mutual
	Legal Assistance Treaty;

c) Bestämmelserna i artikel 6 i EU- avtalet, som de framläggs i artikel 6 och 18c i bilagan till detta instrument, skall reglera upptagning av vittnesmål från en person i den anmodade staten genom användning av videoöverföringsteknik mellan den ansökande och den anmodade staten, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.

(c) Article 6 of the Mutual Legal Assistance Agreement as set forth in Articles 6 and 18 quater of the Annex to this Instrument shall govern the taking of testimony of a person located in the Requested State by use of video transmission technology between the Requesting and Requested States, in addition to any authority already provided under the 2001 Mutual Legal Assistance Treaty;

d) Bestämmelserna i artikel 7 i EU-				(d) Article 7 of the Mutual Legal
avtalet, som de framläggs i artikel 4.1 i				Assistance Agreement as set forth in
bilagan till detta instrument, skall				Article 4(1) of the Annex to this
reglera	användning	av	snabba	Instrument shall govern the use of
kommunikationsmedel, utöver vad som				expedited means of communication, in
föreskrivs i det bilaterala avtalet.				addition to any authority already
				provided under the 2001 Mutual Legal
				Assistance Treaty;
e) Bestämmelserna i artikel 8.2 i EU-				(e) Article 8(2) of the Mutual Legal
avtalet, som de framläggs i artikel 2.3 i				Assistance Agreement as set forth in
bilagan till detta instrument, skall				Article 2(3) of the Annex to this
reglera översändande av framställningar				Instrument shall govern the transmission
om ömsesidig rättslig hjälp till				of requests for mutual legal assistance to
administrativa myndigheter, utöver vad				administrative authorities, in addition to
som föreskrivs i det bilaterala avtalet.				any authority already provided under
				the 2001 Mutual Legal Assistance
				Treaty; and
f) Bestämmelserna i		artikel 9	i EU-	(f) Article 9 of the Mutual Legal
avtalet, som de framläggs i artikel 7 i				Assistance Agreement as set forth in
bilagan till detta instrument, skall				Article 7 of the Annex to this
reglera begränsningar av användningen				Instrument shall govern the limitation
av information eller bevismaterial som				on use of information or evidence
lämnas till den ansökande staten och				provided to the Requesting State, and
villkoren för eller vägran att lämna hjälp				the conditioning or refusal of assistance
på grunder som rör dataskydd.				on data protection grounds.
2. I bilagan återges den integrerade				2. The Annex reflects the integrated text
texten till bestämmelserna i det				of the provisions of the 2001 Mutual
bilaterala avtalet och EU-avtalet som				Legal Assistance Treaty and the Mutual
skall gälla vid detta instruments				Legal Assistance Agreement that shall
ikraftträdande.				apply upon entry into force of this
				Instrument.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

3.I enlighet med artikel 12 i EU-avtalet skall detta instrument tillämpas på brott som har begåtts både före och efter dess ikraftträdande.

4.Detta instrument skall inte tillämpas på framställningar som har gjorts före dess ikraftträdande. Dock skall, enligt artikel 12 i EU-avtalet, artikel 4.1, 6.1d och 18c i bilagan tillämpas på framställningar som har gjorts före den tidpunkt då instrumentet träder i kraft.

5 a) Detta instrument skall vara föremål för Konungariket Sveriges och Ameri- kas förenta staters genomförande av sina respektive tillämpliga interna för- faranden för ikraftträdande. Konunga- riket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering skall därefter utväxla instrument som anger att dessa förfaranden har verkställts. Detta instrument träder i kraft dagen för EU- avtalets ikraftträdande.

3.In accordance with Article 12 of the Mutual Legal Assistance Agreement, this Instrument shall apply to offenses committed before as well as after it enters into force.

4.This Instrument shall not apply to requests made prior to its entry into force; except that, in accordance with Article 12 of the Mutual Legal Assistance Agreement, Articles 4(1), 6(1)(d) and 18 quater of the Annex shall be applicable to requests made prior to such entry into force.

5.(a) This Instrument shall be subject to the completion by the Kingdom of Sweden and the United States of America of their respective applicable internal procedures for entry into force. The Governments of the Kingdom of Sweden and the United States of America shall thereupon exchange instruments indicating that such measures have been completed. This Instrument shall enter into force on the date of entry into force of the Mutual Legal Assistance Agreement.

b) Om EU-avtalet upphör att gälla, skall detta instrument upphöra att gälla och det bilaterala avtalet tillämpas. De avtalsslutande staternas regeringar får dock komma överens om att fortsätta att tillämpa några eller alla bestämmelser i detta instrument.

(b) In the event of termination of the Mutual Legal Assistance Agreement, this Instrument shall be terminated and the 2001 Mutual Legal Assistance Treaty shall be applied. The Governments of the United States of America and the Kingdom of Sweden nevertheless may agree to continue to apply some or all of the provisions of this Instrument.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

Till bekräftelse härav har underteck- nade, därtill vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat detta instrument.

Som skedde i Bryssel den 16 december 2004 i två exemplar på svenska och engelska språken, vilka båda texter är lika giltiga.

För Konungariket Sveriges regering:

För Amerikas förenta staters regering:

IN WITNESS WHEREOF, the undersigned, being duly authorized by their respective Governments, have signed this Instrument.

DONE at Brussels, in duplicate, this 16th day of December 2004, in the Swedish and English languages, both texts being equally authentic.

FOR THE GOVERNMENT OF THE KINGDOM OF SWEDEN:

FOR THE GOVERNMENT OF THE UNITED STATES OF AMERICA:

BILAGA		ANNEX		Prop. 2004/05:46
				Bilaga 2
AVTAL OM	ÖMSESIDIG	TREATY BETWEEN THE GO-
RÄTTSLIG HJÄLP I BROTT-		VERNMENT OF THE KING-
MÅL MELLAN	KONUNGA-	DOM OF SWEDEN AND THE
RIKET SVERIGES REGERING		GOVERNMENT OF THE UNI-
OCH AMERIKAS FÖRENTA		TED STATES OF AMERICA
STATERS REGERING		ON MUTUAL LEGAL ASSIS-
		TANCE	IN	CRIMINAL
		MATTERS

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Artikel 1 Tillämpningsområde för rättslig hjälp

Artikel 2 Centralorgan

Artikel 3 Begränsningar i rättslig hjälp Artikel 4 Framställningens form och innehåll

Artikel 5 Verkställighet av framställningar

Artikel 6 Kostnader

Artikel 7 Begränsningar i användningen Artikel 8 Sekretess

Artikel 9 Bevisupptagning i den anmodade staten

Artikel 10 Allmänna handlingar Artikel 11 Inställelse i den ansökande staten

Artikel 12 Överförande av frihetsberövade personer Artikel 13 Transitering av frihetsberövade personer Artikel 14 Efterforskning eller

identifiering av personer eller föremål Artikel 15 Delgivning

Artikel 16 Husrannsakan och beslag Artikel 17 Återlämnande av föremål Artikel 18 Rättslig hjälp i förverkandeförfaranden

Artikel 18a Identifiering av bankinformation

Artikel 18b Gemensamma utredningsgrupper

Artikel 18c Videokonferens

Artikel 19 Inledande av straffrättsligt förfarande i den anmodade staten Artikel 20 Förenlighet med andra avtal

Artikel 21 Samråd

Artikel 22 Uppsägning

TABLE OF CONTENTS

Article 1 Scope of Assistance

Article 2 Central Authorities Article 3 Limitations on Assistance Article 4 Form and Contents of Requests

Article 5 Execution of Requests

Article 6 Costs

Article 7 Limitations on Use Article 8 Confidentiality

Article 9 Testimony or Evidence in the Requested State

Article 10 Official Records

Article 11 Appearance in the Requesting State

Article 12 Transfer of Persons in Custody

Article 13 Transit of Persons in Custody

Article 14 Location or Identification of Persons or Items

Article 15 Service of Documents Article 16 Search and Seizure Article 17 Return of Items Article 18 Assistance in Forfeiture Proceedings

Article 18 bis Identification of Bank Information

Article 18 ter Joint Investigative Teams

Article 18 quater Video Conferencing Article 19 Initiation of Criminal Proceedings in the Requested State Article 20 Compatibility with Other Treaties

Article 21 Consultation

Article 22 Termination

	Prop. 2004/05:46
	Bilaga 2
FORMULÄR1	FORMS2
Formulär A INTYG OM	FORM A Certification of Business
AFFÄRSHANDLINGAR	Records
Formulär A–1 INTYG OM	FORM A-l Certification of Absence of
AVSAKNADEN AV	Business Records
AFFÄRSHANDLINGAR
Formulär B INTYG GÄLLANDE	FORM B Attestation with Respect to
ALLMÄNNA HANDLINGAR	Official Records
Formulär B–1 INTYG GÄLLANDE	FORM B-1 Attestation with Respect to
AVSAKNADEN AV ALLMÄNNA	Absence of Official Records
HANDLINGAR
Formulär C INTYG RÖRANDE	FORM C Attestation with Respect to
BESLAGTAGNA FÖREMÅL	Seized Items

Artikel 1	Article 1
Tillämpningsområde för rättslig hjälp	Scope of Assistance

1. De avtalsslutande parterna skall enligt bestämmelserna i detta avtal lämna ömsesidig rättslig hjälp i samband med utredning av och lagföring för brott och i rättsliga förfaranden som hänför sig till brott.

1. The Contracting Parties shall provide mutual assistance, in accordance with the provisions of this Treaty, in connection with the investigation and prosecution of offenses and in proceedings related to criminal matters.

2. Rättslig hjälp skall inbegripa:	2. Assistance shall include:
a) att efterforska och identifiera perso-	a) locating	or identifying persons	or
ner eller föremål,	items;
b) delgivning av handlingar,	b) serving documents;
c) bevisupptagning eller hållande av	c) taking the testimony or statements of
förhör,	persons;
d) att överföra frihetsberövade personer	d) transferring persons in custody for
för förhör eller i annat syfte,	testimony or other purposes;
e) att tillhandahålla handlingar, uppteck-	e) providing	documents, records,	and
ningar och föremål,	items;
f) att verkställa framställningar om hus-	f) executing requests for searches and
rannsakan och beslag,	seizures;

1Formulären återfinns i bilaga 5

2Formulären återfinns i svensk version i bilaga 5.

g) att biträda i rättsliga förfaranden som						g) assisting	in proceedings related	to
gäller kvarhållande samt förverkande av						immobilization and forfeiture of assets
egendom och dess återlämnande,						and restitution;
h) att inleda straffrättsliga förfaranden i						h) initiating criminal proceedings in the
den anmodade staten, samt						Requested State; and
i) att lämna varje annat slag av rättslig						i) providing any other form of assistance
hjälp som är förenlig med detta avtals						consistent with the purposes of this
syfte och inte förbjuden enligt den						Treaty and not prohibited by the laws of
anmodade statens lagstiftning.						the Requested State.
3. Rättslig	hjälp skall			lämnas	utan	3. Assistance shall be provided without
hänsyn till om det handlande som är						regard to whether the conduct that is the
föremål för utredning, lagföring eller						subject of the investigation, prosecution,
rättsligt förfarande i den ansökande						or proceeding in the Requesting State
staten skulle utgöra ett brott enligt den						would constitute an offense under the
anmodade statens lagstiftning. Om en						laws of the Requested State. However,
framställning		gäller överförande			av	before executing a request that requires
frihetsberövade			personer	enligt artikel		transfer of persons in custody pursuant
12, husrannsakan och beslag enligt						to Article 12, search and seizure
artikel 16 eller biträde i ett förverkande-						pursuant to Article 16, or assistance in
förfarande enligt artikel 18, kan dock						forfeiture	proceedings pursuant	to
den anmodade staten kräva att den						Article 18, the Requested State may
ifrågavarande		gärningen		skulle kunna		require that the subject offense be
beivras enligt dess straffrättsliga eller						punishable under its penal or
administrativa lagstiftning.						administrative laws.
4. Detta	avtal		gäller	enbart	för	4. This Treaty is intended solely for
ömsesidig rättslig hjälp mellan de						mutual legal assistance between the
avtalsslutande			parterna.	Bestämmel-		Contracting Parties. The provisions of
serna i detta avtal skall inte ge upphov						this Treaty shall not give rise to a right
till någon rätt för någon enskild person						on the part of any private person to
att erhålla, undertrycka eller utesluta						obtain, suppress, or exclude any
någon bevisning eller att hindra att en						evidence, or to impede the execution of
framställning verkställs.						a request.
		Artikel 2					Article 2
	Centralorgan					Central Authorities

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1. Var och	en av	de avtalsslutande	1. Each	Contracting	Party	shall
parterna skall utse ett centralorgan som			designate a Central Authority to make
skall göra och ta emot framställningar			and receive requests pursuant to this
enligt detta avtal.			Treaty.
2. Amerikas	Förenta	Staters central-	2. For the United States of America, the
organ skall vara justitieministern eller			Central Authority shall be the Attorney
en person som utsetts av justitieminis-			General or a person designated by the
tern. Konungariket Sveriges central-			Attorney General. For the Kingdom of
organ skall vara Justitiedepartementet.			Sweden, the Central Authority shall be
			the Ministry of Justice.

3 a) Respektive centralorgan skall göra					3. (a) Each Central Authority shall make
framställningar på		de	myndigheters		requests on behalf of authorities that by
vägnar som	enligt lag är ansvariga för				law are responsible for investigations,
utredning,	lagföring eller			rättsliga	prosecutions, or proceedings related to
förfaranden som hänför sig till brott.					criminal matters. For the United States
Dessa myndigheter är i Amerikas					of America, these authorities are prose-
Förenta Stater åklagare, utredare med					cutors, investigators with criminal law
straffrättslig behörighet och organ eller					enforcement		jurisdiction, and agencies
enheter med särskild författnings-					or entities with specific statutory or
reglerad behörighet att överlämna ären-					regulatory authority to refer matters for
den till åtal. Dessa myndigheter är i					criminal prosecution. For Sweden, these
Sverige domstolar,		allmänna		åklagare	authorities are courts, public prosecu-
och andra myndigheter med behörighet					tors, and other authorities authorized to
att leda förundersökningar i brottmål.					conduct criminal investigations.
b) Framställningar		om	rättslig hjälp		(b) Requests		under	subparagraph	(a)
enligt a3 från organ eller enheter med					from agencies or entities with specific
särskild författningsreglerad behörighet					statutory or regulatory authority to refer
att överlämna ärenden till åtal skall					matters for criminal prosecution shall be
översändas mellan centralorganen eller					transmitted between the Central Autho-
mellan andra myndigheter som central-					rities, or between such other authorities
organen har enats om.					as may be agreed by the Central
					Authorities.
4. Centralorganen		skall	ha	direkt	4. The	Central		Authorities	shall
kontakt med varandra i och för detta					communicate directly with one another
avtal.					for purposes of this Treaty.
	Artikel 3						Article 3
Begränsningar i rättslig hjälp						Limitations on Assistance

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1. Den anmodade	statens	centralorgan			1. The	Central	Authority		of the
får vägra att lämna rättslig hjälp om:					Requested State may deny assistance if:
a) framställningen	hänför	sig	till	en	a) the request relates to an offense under
gärning enligt militär lagstiftning som					military law that would not be an
inte också är ett brott enligt den					offense under ordinary criminal law;
allmänna strafflagstiftningen,
b) framställningen	hänför	sig	till	ett	b) the	request	relates	to a	political
politiskt brott,					offense;
c) framställningen	hänför	sig	till	en	c) the request relates to an offense for
gärning för vilken straffet i den					which the penalty in the Requesting
ansökande staten är frihetsberövande i					State is deprivation of liberty for a
ett år eller mindre,					period of a year or less;
d) verkställighet	av framställningen				d) execution of		the	request	would
skulle skada den anmodade statens					prejudice the security or other essential
säkerhet eller andra väsentliga intressen					interests (“ordre public”) of the Reques-
(ordre public), eller					ted State; or

3 I det undertecknade avtalet hänvisas felaktigt till b.

e) framställningen inte gjorts i överens-							e) the request is not made in conformity
stämmelse med avtalet.							with the Treaty.
2. Innan rättslig hjälp vägras i enlighet							2. Before denying assistance pursuant to
med denna artikel, skall den anmodade							this Article, the Central Authority of the
statens centralorgan samråda med den							Requested State shall consult with the
ansökande statens centralorgan för att							Central Authority of the Requesting
överväga om rättslig hjälp kan lämnas							State to consider whether assistance can
på sådana villkor som den finner							be given subject to such conditions as it
nödvändiga. Om den ansökande staten							deems necessary. If the Requesting
godtar rättslig hjälp på dessa villkor,							State accepts assistance subject to these
skall den rätta sig efter dessa villkor.							conditions, it shall comply with the
							conditions.
3. Om den anmodade statens central-							3. If	the	Central	Authority of the
organ vägrar rättslig hjälp, skall den							Requested State denies assistance, it
underrätta den		ansökande			statens		shall inform the Central Authority of the
centralorgan om skälen till detta.							Requesting State of the reasons for the
							denial.
	Artikel 4								Article 4
Framställningens form och innehåll							Form and Contents of Requests
1 a) En	framställning		om rättslig			hjälp	1. a) A request for assistance shall be in
skall göras skriftligen; den anmodade							writing except that the Central
statens centralorgan kan dock godta en							Authority of the Requested State may
framställning i annan form i brådskande							accept a request in another form in
fall. I sådant fall skall framställningen							urgent situations. In that event, the
bekräftas skriftligen inom tio dagar om							request shall be confirmed in writing
inte den anmodade statens centralorgan							within 10 days unless the Central
går med på annat. Vid tillämpningen av							Authority of the Requested State agrees
detta	stycke	skall	framställningar				otherwise. For purposes of this
översända genom fax eller e-post anses							paragraph, requests transmitted by fax
gjorda skriftligen.							or e-mail shall be considered to be in
							writing.
b) Meddelanden		i	samband			med	b) Communications related to requests
framställningar		om ömsesidig			rättslig		for assistance may be made by
hjälp får översändas genom snabba							expedited		means	of	communications,
kommunikationsmedel, inbegripet						fax	including fax or e-mail, with formal
och e-post, varvid en formell bekräftelse							confirmation to follow where required
skall följa om den anmodade staten							by the Requested State. The Requested
kräver detta. Den anmodade staten får							State may respond by any such
besvara	genom		sådana		snabba		expedited means of communication.
kommunikationsmedel.
c) En	framställning		och	till	denna		c) A	request and			any supporting
fogade handlingar skall vara på den							documents shall be in the language of
anmodade statens språk eller åtföljas av							the Requested State or accompanied by
en översättning till detta språk om inte							a translation into that language unless
annat överenskommits.							agreed otherwise.
2. En	framställning		skall	innehålla			2. A request shall include the following:

följande:

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

a)uppgift om den myndighet som handlägger utredningen, lagföringen eller det rättsliga förfarande som fram- ställningen hänför sig till,

b)en beskrivning av vad saken gäller och vad slags utredning, lagföring eller rättsligt förfarande som pågår inklusive uppgift om de fakta och lag- bestämmelser som är tillämpliga på de brottsliga gärningar som hänför sig till ärendet,

c)en beskrivning av de bevis, den information eller annat biträde som begärs, samt

d)uppgift om syftet med begärda bevis, information eller annat biträde och dess anknytning till omständigheterna i ärendet.

3. I den utsträckning som det är nödvän- digt och möjligt skall en framställning också innehålla:

a)the name of the authority conducting the investigation, prosecution, or proceeding to which the request relates;

b)a description of the subject matter and nature of the investigation, prosecution, or proceeding, including a statement of the facts and the legal provisions applicable to the specific criminal offenses that relate to the matter;

c)a description of the evidence, information, or other assistance sought; and

d)a statement of the purpose for which the evidence, information, or other assistance is sought and its connection to the facts.

3. To the extent necessary and possible, a request shall also include:

a)uppgift om en eftersökt persons identitet och förmodade adress,

b)uppgift om identiteten på och adressen till den som skall delges, vederbörandes anknytning till det rättsliga förfarandet samt det sätt på vilket delgivning skall ske,

c)uppgift om identiteten på och adressen till den som skall tillhandahålla bevis,

d)en noggrann beskrivning av den plats eller den person som skall bli föremål för husrannsakan respektive kroppsvisi- tation samt av de föremål som skall tas i beslag,

a)information on the identity and suspected location of a person to be located;

b)information on the identity and location of a person to be served, that person’s relationship to the proceedings, and the manner in which service is to be made;

c)information on the identity and location of any person from whom evidence is sought;

d)a precise description of the place or person to be searched and of the items to be seized;

e)en beskrivning av muntlig bevisning som begärs, eventuellt innehållande en lista på de frågor som skall ställas till ett vittne,

f)en beskrivning av det sätt på vilket muntlig bevisning eller utsaga skall tas upp och redovisas,

e)a description of the testimony sought, which may include a list of questions to be asked of a witness;

f)a description of the manner in which any testimony or statement is to be taken and recorded;

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

g) en beskrivning av eventuellt särskilt				g) a description of any particular
förfarande enligt vilket framställningen				procedure to be followed in executing
skall verkställas,				the request;
h) uppgift om	traktamente	och	kost-	h) information as to the allowances and
nadsersättning som en person som				expenses to which a person asked to
ombetts inställa sig i den ansökande				appear in the Requesting State will be
staten har rätt till för sin inställelse, samt				entitled; and
i) varje annan	upplysning	som	den	i) any other information that may be
anmodade staten kan behöva för att				brought to the attention of the
verkställigheten skall underlättas.				Requested State to facilitate its
				execution of the request.
	Artikel 5			Article 5
Verkställighet av framställningar				Execution of Requests

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1. Den anmodade	statens	centralorgan	1. The	Central		Authority	of	the
skall skyndsamt verkställa en fram-			Requested State shall promptly execute
ställning eller, i förekommande fall,			a request or, when appropriate, transmit
översända den till den myndighet som är			it to the authority having jurisdiction to
behörig att göra det. Den anmodade			do so. The competent authorities of the
statens behöriga myndigheter skall göra			Requested State shall do everything in
allt de kan för att verkställa framställ-			their power to execute the request. The
ningen. Den anmodade statens domsto-			courts of the Requested State shall have
lar skall ha behörighet att utfärda			authority to issue subpoenas, search
föreläggande, förordna om husrann-			warrants, or other orders necessary to
sakan eller meddela varje annat beslut			execute the request.
som är nödvändigt för att verkställa
framställningen.
2. Den anmodade staten skall vidta de			2. The Requested State shall make all
åtgärder som krävs för att företräda den			necessary arrangements for and meet
ansökande statens intressen i rättsliga			the costs of representing the Requesting
förfaranden i den anmodade staten som			State in any proceedings in the
härrör från en framställning om rättslig			Requested State arising out of a request
hjälp samt stå för kostnaderna för detta.			for assistance.
3. Framställningar	skall	verkställas i	3. Requests		shall	be executed		in
enlighet med den anmodade statens			accordance with the laws of the
lagstiftning om inte annat föreskrivs i			Requested State except to the extent that
detta avtal. Om ett särskilt förfarande			this	Treaty	provides		otherwise.
har angetts i framställningen skall dock			However, the method of execution
detta följas i den mån det inte är			specified in a request shall be followed
förbjudet i den anmodade statens			except insofar as it is prohibited by the
lagstiftning.			laws of the Requested State.

4. Om den anmodade statens central-

4. If

the

Central

Authority of

the

organ konstaterar att verkställighet av

Requested

State

determines

that

framställningen skulle inkräkta på en

execution of a request would interfere

pågående

brottsutredning,

lagföring

with an ongoing criminal investigation,

eller rättsligt förfarande i denna stat, kan

prosecution, or proceeding in that State,

den, efter samråd med den ansökande

it may postpone execution, or make

statens centralorgan, skjuta upp verk-

execution

subject

conditions

ställigheten

eller

göra verkställigheten

determined to be necessary after

beroende av de villkor som anses

consultation with the Central Authority

nödvändiga. Om den ansökande staten

of the Requesting State. If the

godtar rättslig hjälp på angivna villkor,

Requesting

State

accepts

assistance

skall den rätta sig efter dessa villkor.

subject to conditions, it shall comply

with the conditions.

5. Den anmodade

statens

centralorgan

5. The

Central

Authority

the

skall besvara rimliga förfrågningar från

Requested State shall respond to

den ansökande

statens

centralorgan

reasonable inquiries by the Central

angående

hur

verkställandet

Authority of the Requesting State

framställningen framskrider.

regarding the progress toward execution

of a request.

6. Den anmodade

statens

centralorgan

6. The

Central

Authority

the

skall omedelbart underrätta den an-

Requested State shall promptly inform

sökande statens centralorgan om resul-

the Central Authority of the Requesting

tatet av framställningen. Om framställ-

State of the outcome of the execution of

ningen inte kan fullgöras på grund av

a request. If the request cannot be

faktisk omöjlighet, därför att kraven i

executed due to impossibility, lack of

den anmodade statens inhemska lagstift-

compliance

with

domestic

legal

ning inte är uppfyllda eller av något

requirements in the Requested State, or

annat skäl, skall den anmodade statens

any other reason, the Central Authority

centralorgan

underrätta den

ansökande

of the Requested State shall inform the

statens centralorgan om skälen till att

Central Authority of the Requesting

den inte kan verkställa framställningen.

State of the reasons for its inability to

execute the request.

Artikel 6

Article 6

Kostnader

Costs

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1. Den anmodade staten skall stå för alla		1. The Requested State shall pay all
kostnader som hänför sig till verkställig-		costs relating to the execution of a
heten av en framställning om rättslig		request except for the following, which
hjälp med undantag för följande som		shall be paid by the Requesting State:
skall betalas av den ansökande staten:
a) ersättning till sakkunniga,		a) the fees of experts;
b) kostnaderna	för översättning, tolk-	b) the costs of translation, interpretation,
ning och utskrift,		and transcription;
c) traktamenten	och kostnadsersätt-	c) the allowances and expenses related
ningar som hänför sig till resor som		to travel of persons traveling either in
företas av personer som reser i den		the Requested State for the convenience
anmodade staten till förmån för den		of the Requesting State or pursuant to
ansökande staten eller i enlighet med		Articles 11, 12 or 13; and
artiklarna 11, 12 och 13, samt

d) kostnaderna i samband med installa-

d) the costs associated with establishing

tionen och skötseln av videoöver-

and servicing a video transmission

föringen enligt artikel 18c, såvida inte

pursuant to Article 18 quater, unless

den ansökande och den anmodade staten

otherwise agreed by the Requesting and

enas om något annat. Övriga kostnader

Requested States; other costs arising in

som uppstår medan hjälpen lämnas

the course of providing such assistance

(inklusive kostnader i samband med

(including costs associated with travel

deltagarnas resor i den anmodade

of participants in the Requested State)

staten) skall bestridas i överens-

shall be borne in accordance with the

stämmelse med övriga bestämmelser i

other provisions of this Article.

denna artikel.

2. Om det under verkställigheten av en

2. If during the execution of a request it

framställning blir uppenbart att en

becomes

apparent

that

complete

fullständig verkställighet skulle medföra

execution will entail expenses of an

extraordinära kostnader, skall central-

extraordinary

nature,

the

Central

organen samråda för att bestämma på

Authorities shall consult to determine

vilka

villkor

verkställigheten

kan

the terms and conditions under which

fortsätta.

execution may continue.

Artikel 7

Article 7

Begränsningar av användningen för

Limitations on use to protect personal

att skydda personuppgifter och andra

and other data

uppgifter

1. Den anmodade staten får begära att

1. The Requested State may require that

den

ansökande

staten

använder

the Requesting State use any evidence

bevismaterial

eller information

som

or information obtained from the

erhållits från den anmodade staten

Requested State for the following

purposes:

a) vid sina brottsutredningar och rätts-

(a) for

the

purpose

its

criminal

liga förfaranden,

investigations and proceedings;

b) för att förebygga ett överhängande

(b) for

preventing an

immediate

and

och allvarligt hot mot sin allmänna

serious threat to its public security;

säkerhet,

c) för

rättsliga

eller administrativa

its

non-criminal

judicial

förfaranden som inte gäller brottmål

administrative

proceedings

directly

men som är direkt kopplade till de

related to investigations or proceedings:

utredningar eller förfaranden

i) som anges i led a, eller

(i) set forth in subparagraph (a); or

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

ii) för vilka ömsesidig rättslig hjälp		(ii) for which mutual legal assistance
lämnats	till organ eller enheter med	was rendered to agencies or entities with
särskild	författningsreglerad behörighet	specific statutory or regulatory authority
att överlämna ärenden till åtal enligt		to refer matters for criminal prosecution
detta avtal,		under this Treaty;

d)för varje annat ändamål, om informationen eller bevismaterialet har offentliggjorts inom ramen för de förfaranden för vilka de överlämnats, eller i någon av de situationer som anges i led a, b och c, samt

e)för varje annat ändamål endast med föregående samtycke från den anmodade staten.

2 a) Denna artikel skall inte hindra den anmodade staten från att i enlighet med detta avtal införa ytterligare villkor i ett särskilt fall, om den särskilda framställningen om rättslig hjälp inte kan uppfyllas utan dessa villkor. Om ytterligare villkor har införts i enlighet med detta led, får den anmodade staten begära att den ansökande staten lämnar upplysning om hur bevismaterialet eller informationen används.

(d)for any other purpose, if the evidence or information has been made public within the framework of proceedings for which they were transmitted, or in any of the situations described in subparagraphs (a), (b) and (c); and

(e)for any other purpose only with the prior consent of the Requested State.

2 (a) This Article shall not prejudice the ability of the Requested State in accordance with this Treaty to impose additional conditions in a particular case where the particular request for assistance could not be complied with in the absence of such conditions. Where additional conditions have been imposed in accordance with this subparagraph, the Requested State may require the Requesting State to give information on the use made of the evidence or information.

b) Den anmodade staten får inte införa allmänna begränsningar beträffande den ansökande statens rättsliga standarder för behandling av personuppgifter som ett villkor enligt led a för att tillhandahålla bevismaterial eller information.

3. Om den anmodade staten efter att ha lämnat uppgifter till den ansökande staten blir medveten om förhållanden som kan ge den anledning att i ett särskilt fall kräva ett ytterligare villkor, kan den anmodade staten samråda med den ansökande staten för att avgöra i vilken mån bevismaterialet och informationen kan skyddas.

(b) Generic restrictions with respect to the legal standards of the Requesting State for processing personal data may not be imposed by the Requested State as a condition under subparagraph (a) to providing evidence or information.

3. Where, following disclosure to the Requesting State, the Requested State becomes aware of circumstances that may cause it to seek an additional condition in a particular case, the Requested State may consult with the Requesting State to determine the extent to which the evidence and information can be protected.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

Artikel 8	Article 8	Prop. 2004/05:46
Sekretess	Confidentiality	Bilaga 2
Sekretess	Confidentiality

1.Den anmodade staten skall göra sitt bästa för att sekretessbelägga en framställning och dess innehåll om den ansökande statens centralorgan har begärt sådan sekretess. Om framställ- ningen inte kan verkställas utan att bryta en sådan sekretess, skall den anmodade statens centralorgan upplysa den ansökande statens centralorgan om detta, som därefter har att besluta om framställningen trots detta skall verkställas.

2.Den anmodade statens centralorgan får begära att uppgifter eller bevismaterial som lämnats enligt detta avtal skall sekretessbeläggas eller endast får röjas på sådana villkor som den anger. Om den ansökande staten tar emot uppgifter eller bevismaterial på dessa villkor, skall den ansökande staten göra sitt bästa för att rätta sig efter villkoren.

1.The Requested State shall use its best efforts to keep confidential a request and its contents if such confidentiality is requested by the Central Authority of the Requesting State. If the request cannot be executed without breaching such confidentiality, the Central Authority of the Requested State shall so inform the Central Authority of the Requesting State, which shall then determine whether the request should nevertheless be executed.

2.The Central Authority of the Requested State may request that information or evidence furnished under this Treaty be kept confidential or be disclosed only subject to terms and conditions it may specify. If the Requesting State accepts the informa- tion or evidence subject to such conditions, the Requesting State shall use its best efforts to comply with the conditions.

Artikel 9	Article 9
Bevisupptagning i den anmodade	Testimony or Evidence in the
staten	Requested State

1.En person i den anmodade staten, med vilken bevisupptagning har begärts i enlighet med detta avtal, skall, om nödvändigt, åläggas att inställa sig för förhör eller för att avlägga vittnesmål eller för att tillhandahålla föremål inbegripet handlingar, uppteckningar och bevisföremål. Den som under verkställigheten av en framställning lämnar falskt vittnesmål eller en osann utsaga, skall vara underkastad lagföring och straff i den anmodade staten i enlighet med dess strafflagstiftning.

2.På begäran skall den anmodade statens centralorgan på förhand infor- mera om när och var bevisupptagning enligt denna artikel kommer att äga rum.

1.A person in the Requested State from whom evidence is requested pursuant to this Treaty shall be compelled, if necessary, to appear and be questioned or give testimony or produce items including, but not limited to, documents, records, and articles of evidence. A person who gives false testimony, or makes a false certification during the execution of a request, shall be subject to prosecution and punishment in the Requested State in accordance with the criminal laws of that State.

2.Upon request, the Central Authority of the Requested State shall furnish information in advance about the date and place of the taking of the testimony or evidence pursuant to this Article.

3. Den

anmodade

staten skall

tillåta

3. The Requested State shall permit the

personer som är angivna i framställ-

presence of persons designated in a

ningen att närvara när framställningen

request during execution of the request

verkställs och skall låta sådana personer

and shall allow such persons to question

fråga, eller lämna frågor att ställas till,

or present questions to be posed to the

den person som är föremål för

person giving the testimony or evidence.

bevisupptagning.

4. Den

som

är

föremål

för

bevis-

4. A

person

giving

testimony

upptagning får göra sådana anspråk på

evidence may assert such claims of

immunitet,

inhabilitet eller

privilegier

immunity, incapacity, or privilege as are

som är medgivna enligt endera statens

available under the laws of either State.

lagstiftning. Om en person gör ett

If a person asserts such a claim under

sådant anspråk enligt den ansökande

the laws of the Requesting State, the

statens lagstiftning, skall den anmodade

Requested State shall rely, with respect

staten i detta hänseende förlita sig på

thereto, on the representation of the

uppgift från den ansökande statens

Central Authority of the Requesting

centralorgan som bevis på förekomsten

State as evidence of the existence of the

immunitet,

inhabilitet

eller

immunity,

incapacity,

privilege.

privilegier.

bevisupptagning har

Where the person’s testimony or

genomförts i den anmodade staten, kan

evidence has been taken in the

personen i fråga på nytt göra anspråket

Requested State, that person may

för att få det bedömt av den ansökande

reassert the claim for consideration by

statens rättsliga myndigheter.

the judicial authorities in the Requesting

State.

5. Den ansökande staten får begära att

5. The

Requesting State may request

föremål som tillhandahållits i den

that items produced in the Requested

anmodade staten i enlighet med denna

State pursuant to this Article or Article

artikel, eller artikel 16, eller som är

16, or that are the subject of testimony

föremål för vittnesmål eller utsaga som

taken pursuant to this Article, be

avgivits i enlighet med denna artikel,

authenticated by an attestation. The

legaliseras genom intyg. Den ansökande

Requesting State may request that the

staten får begära att avsaknaden av

absence of such items be certified by an

sådana föremål bekräftas genom intyg.

attestation. Where such items are

Om sådana föremål är affärsdokument

business records, the attestation may be:

kan intygandet ske:

a) genom ett intyg enligt formulär A

a) by a certificate such as Form A or A-

eller A-1 fogade som bilagor till detta

1 appended to this Treaty;

avtal,

b) genom

skriftlig sammanfattning

b) by a written summary of testimony

av bevisupptagningen som innehåller de

containing

the

essential

information

väsentliga uppgifter som anges i

sought in form A or A-1; or

formulär A eller A-1, eller

c) genom en handling som innehåller de

c) by

document

containing

the

väsentliga uppgifter som begärts av den

essential information required by the

ansökande staten.

Requesting State.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

Uppteckningar som på detta sätt						Records so authenticated in Sweden, or
legaliserats i Sverige eller dokumenta-						documentation so attesting to the
tion som på detta sätt intygar						absence of such records, shall be
avsaknaden		av	sådana uppteckningar			admissible in evidence in the United
skall vara tillåtna som bevisning i						States as proof of the truth of the
Förenta Staterna för att styrka sanningen						matters set forth therein.
av däri lämnade uppgifter.
		Artikel 10					Article 10
	Allmänna handlingar						Official Records
1. Den anmodade staten skall tillhanda-						1. The Requested State shall provide the
hålla den ansökande staten kopior av						Requesting State with copies of publicly
allmänna handlingar som är tillgängliga						available records, including documents
för allmänheten,			inklusive	handlingar		or information in any form, in the
eller uppgifter av vad slag som helst,						possession of public authorities in the
som förvaras hos offentliga myndigheter						Requested State.
i den anmodade staten.
2. Den anmodade staten får i samma						2. The	Requested State	may provide
utsträckning och på samma villkor som						copies of any records, including
sådana kopior av uppteckningar skulle						documents or information in any form,
vara tillgängliga för dess egna offentliga						in the possession of public authorities in
myndigheter,		tillhandahålla		kopior av		that State, but not publicly available, to
uppteckningar, innefattande				handlingar		the same extent and under the same
eller uppgifter i någon form, som						conditions as such copies would be
förvaras hos offentliga myndigheter i						available to its own public authorities.
den staten men som inte är tillgängliga						The Requested State may, in its
för allmänheten. Den anmodade staten						discretion, deny a request pursuant to
får efter eget skön helt eller delvis avslå						this paragraph entirely or in part.
en framställning enligt denna punkt.
3. Den ansökande staten får begära att						3. The	Requesting State	may request
allmänna handlingar, som tillhanda-						that official records produced in the
hållits i den anmodade staten enligt						Requested State pursuant to this Article
denna artikel, legaliseras i enlighet med						be authenticated in accordance with the
bestämmelserna i konventionen den 5						provisions of the Convention Abolish-
oktober 1961 om avskaffande av kravet						ing the Requirement of Legalization for
på legalisering av utländska allmänna						Foreign Public Documents, dated 5
handlingar eller av en tjänsteman som						October 1961, or by an official charged
har till uppgift att förvara dem genom						with maintaining them through the use
användning av formulär B som bifogats						of Form B appended to this Treaty. No
detta avtal. Ingen ytterligare legalisering						further	authentication	shall	be
skall vara nödvändig. Den ansökande						necessary. The Requesting State may
staten får begära att avsaknaden eller						request that the absence or nonexistence
obefintligheten av sådana uppteckningar						of such records be certified by an
bekräftas genom att använda ett intyg						attestation through the use of Form B-1
enligt formulär B fogat som bilaga till						appended to this Treaty. Records so
detta	avtal.		Uppteckningar		som	authenticated in Sweden, or Form B-l
legaliseras på detta sätt i Sverige eller						attesting to the absence of such records,
formulär B-1 som intygar avsaknaden						shall be admissible in evidence in the
av sådana uppteckningar skall vara						United States as proof of the truth of the
tillåtna som bevisning i Förenta Staterna						matters set forth therein.
för att styrka riktigheten av däri
lämnade uppgifter.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

		Artikel 11						Article 11			Prop. 2004/05:46
											Bilaga 2
Inställelse i den ansökande staten							Appearance in the Requesting State
1. Den anmodade staten skall uppmana							1. The Requested State shall invite a
en person i den staten att inställa sig							person in that State to appear before the
inför den behöriga myndigheten i den							appropriate authority in the Requesting
ansökande		staten.		Den	anmodade		State. The Central Authority of the
statens	centralorgan			skall	omedelbart		Requested State shall promptly inform
underrätta		den	ansökande			statens	the Central Authority of the Requesting
centralorgan om hur personen i fråga							State of the person’s response.
ställer sig till uppmaningen.
2. Framställningen skall ange i vilken							2. The request shall indicate the extent
utsträckning som den som uppmanats							to which the invited person’s expenses
inställa sig kommer att ersättas för sina							will be reimbursed. If that person so
kostnader. På begäran av personen i							requests, the Requesting State may
fråga får den ansökande staten betala ut							provide funds with respect to those
förskott för dessa kostnader genom sin							expenses in advance through its
ambassad i den anmodade staten.							embassy in the Requested State.
3. Den som uppmanats inställa sig, som							3. An invited person who is not a
ej är misstänkt eller svarande, får inte							suspect or defendant may not be
åtalas,	frihetsberövas			eller	underkastas		prosecuted, detained, or subjected to
någon inskränkning i sin personliga							any restriction of personal liberty in the
frihet i den ansökande staten på grund							Requesting State by reason of acts or
av gärningar eller domar från tiden							convictions that preceded that person’s
innan han reste från den anmodade							departure from the Requested State. An
staten. En person som uppmanats							invited person who is a suspect or
inställa sig, som är misstänkt eller							defendant may not be prosecuted,
svarande, får ej åtalas, frihetsberövas							detained, or subjected to any restriction
eller underkastas någon inskränkning av							of personal liberty in the Requesting
sin personliga frihet i den ansökande							State by reason of acts or convictions
staten på grund av gärningar eller domar							that preceded that person’s departure
från tiden före avresan ifrån den							from the Requested State that are not
anmodade staten som inte angivits i							specified in the request. For the United
framställningen.			Beträffande			Förenta	States, such safe conduct may also
Staterna kan sådan immunitet även							extend to the effects of service of
omfatta verkan av delgivning av							process. For the United States, safe
stämning. Beträffande Förenta Staterna							conduct provided in this paragraph shall
skall immunitet som anges i denna							apply only to the extent authorized by
punkt bara tillämpas i den utsträckning							the Central Authority. Any safe conduct
som	medgivits		av	centralorganet.			authorized by the Central Authority of
Sveriges centralorgan				skall	informeras		the	United	States	shall	be
om sådan immunitet som medgivits av							communicated to the Central Authority
Förenta Staternas centralorgan.							of Sweden.
4. Immunitet som anges i föregående							4. The safe conduct provided in the
punkt skall upphöra tio dagar efter det							above paragraph shall cease 10 days
att personen i fråga har blivit							after the person has been notified that
underrättad om att hans närvaro inte							the person’s presence is no longer
längre krävs eller när han, efter att ha							required or when the person, having left
lämnat den ansökande staten, frivilligt							the	Requesting	State,	voluntarily
återvänder dit.							returns.

Artikel 12			Article 12				Prop. 2004/05:46
Överförande av frihetsberövade	Transfer of Persons in Custody						Bilaga 2
Överförande av frihetsberövade	Transfer of Persons in Custody
personer
1. En person som är frihetsberövad i den	1. A	person	in	the	custody	of	the
anmodade staten och vars närvaro	Requested State whose presence in the
behövs i den ansökande staten för	Requesting State is sought for purposes
rättslig hjälp enligt detta avtal, skall i	of assistance under this Treaty shall be
detta syfte överföras från den anmodade	transferred from the Requested State to
staten till den ansökande staten om såväl	the Requesting State for that purpose if
personen i fråga som den anmodade	both the person and the Requested State
staten samtycker.	consent.
2. En person som är frihetsberövad i den	2. A	person	in	the	custody	of	the
ansökande staten och vars närvaro	Requesting State whose presence in the
behövs i den anmodade staten för	Requested State is sought for purposes
rättslig hjälp enligt detta avtal, får	of assistance under this Treaty may be
överföras från den ansökande staten till	transferred from the Requesting State to
den anmodade staten om personen i	the Requested State if the person
fråga samtycker och båda staterna	consents and both States agree.
kommer överens om detta.
3. För denna artikels syften skall:	3. For purposes of this Article:
a) den mottagande staten ha behörighet	a) the receiving State shall have the
och förpliktelse att hålla den överförde	authority and the obligation to keep the
frihetsberövad om inte den sändande	person transferred in custody unless
staten bestämmer annat,	otherwise authorized by the sending
	State;
b) den mottagande staten återföra den	b) the receiving State shall return the
överförde till den sändande statens	person transferred to the custody of the
förvar så snart som omständigheterna	sending State as soon as circumstances
medger, om inte båda staterna kommit	permit unless otherwise agreed by both
överens om annat,	States;
c) den mottagande staten inte, för att	c) the receiving State shall not require
återföra den överförde, kräva att den	the sending State to initiate extradition
sändande staten inleder ett utlämnings-	or other proceedings for the return of
förfarande, eller något annat förfarande,	the person transferred; and
samt
d) den överförde från den påföljd som	d) the person transferred shall receive
ådömts honom i den sändande staten få	credit for service of the sentence
avräkna den tid som han varit	imposed in the sending State for time
frihetsberövad i den mottagande staten.	served in the custody of the receiving
	State.
4. En person som överförts i enlighet	4. A person transferred pursuant to this
med denna artikel får inte medan han	Article may not, while in the receiving
befinner sig i den mottagande staten:	State:

100

a) på annat sätt än som följer av punkt 3			a) be prosecuted, detained, or subjected
åtalas,	frihetsberövas eller	underkastas	to any restriction of personal liberty by
någon inskränkning i sin personliga			reason of acts or convictions that
frihet på grund av gärningar eller domar			preceded his departure from the sending
från tiden innan han reste från den			State other than as provided in
sändande staten, eller			paragraph 3; or
b) åläggas att vittna i rättsliga förfaran-			b) be required to testify in proceedings
den som inte angivits i framställningen.			not specified in the request.
5. Den	immunitet som	föreskrivs i	5. The safe conduct provided in the
föregående punkt skall upphöra när en			above paragraph shall cease when a
person, som försatts på fri fot i enlighet			person released in accordance with
med punkt 3, frivilligt kvarstannar i den			paragraph 3 voluntarily remains in the
mottagande staten mer än tio dagar efter			receiving State more than 10 days after
det att han blivit underrättad om att hans			the person has been notified that the
närvaro inte längre krävs eller han, efter			person’s presence is no longer required
att ha lämnat den mottagande staten,			or when the person, having left the
frivilligt återvänder dit.			receiving State, voluntarily returns.
6. En	person som inställer sig vid		6. A person appearing in a trial in the
rättegång i den ansökande staten enligt			Requesting State under the provisions of
bestämmelserna i denna artikel får inte			this Article may not be prosecuted in
åtalas i denna stat på grundval av sitt			that State on the basis of such testimony
vittnesmål annat än för domstolstrots			except for contempt or perjury.
eller mened.
	Artikel 13		Article 13
Transitering av frihetsberövade			Transit of Persons in Custody
	personer

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1.Den anmodade staten kan medge att en av tredje stat frihetsberövad person, vars personliga närvaro begärts av den ansökande staten för förhör eller för att avlägga vittnesmål eller för att på annat sätt lämna rättslig hjälp i brottmål eller i andra rättsliga förfaranden som hänför sig till brottmål, får föras genom dess område.

2.Den anmodade staten skall ha behörighet och förpliktelse att hålla personen frihetsberövad under transiteringen.

Artikel 14

Efterforskning eller identifiering av personer eller föremål

Den anmodade staten skall göra sitt bästa för att ta reda på var personer eller föremål som angivits i framställningen finns samt deras identitet.

1.The Requested State may authorize the transit through its territory of a person held in custody by a third State whose personal appearance has been requested by the Requesting State to give testimony or evidence or otherwise provide assistance in criminal proceedings or other proceedings related to criminal offenses.

2.The Requested State shall have the authority and the obligation to keep the person in custody during transit.

Article 14

Location or Identification of Persons or Items

The Requested State shall use its best efforts to ascertain the location or identity of persons or items specified in the request.

101

	Artikel 15				Article 15	Prop. 2004/05:46
						Bilaga 2
	Delgivning				Service of Documents
1. Den anmodade staten skall göra sitt					1. The Requested State shall use its best
bästa för att ombesörja delgivning av en					efforts to effect service of any document
handling som helt eller delvis hänför sig					relating, in whole or in part, to any
till en framställning om rättslig hjälp					request for assistance made by the
som gjorts av den ansökande staten					Requesting State under the provisions of
enligt bestämmelserna i detta avtal.					this Treaty.
2. Den ansökande staten skall översända					2. The Requesting State shall transmit
en framställning om delgivning av en					any request for the service of a
kallelse till inställelse inför myndighet i					document requiring the appearance of a
den ansökande staten i rimlig tid och,					person before an authority in the
beträffande en svarande, minst 30 dagar					Requesting State a reasonable time and,
före inställelsedagen.					with respect to a defendant, no less than
					30 days, before the scheduled
					appearance.
3. Den anmodade staten skall återsända					3. The Requested State shall return a
bevis om delgivning på det sätt som					proof of service in the manner specified
angivits i framställningen eller som är					in the request or acceptable under the
godtagbart	enligt	bestämmelserna		i	provisions of the Hague Convention on
Haagkonventionen		om	delgivning	i	the Service Abroad of Judicial and
utlandet av handlingar i mål och					Extrajudicial Documents in Civil or
ärenden av civil eller kommersiell natur,					Commercial Matters, done at The
gjord i Haag den 15 november 1965.					Hague, November 15, 1965.
	Artikel 16				Article 16
Husrannsakan och beslag					Search and Seizure
1. Den anmodade staten skall verkställa					1. The Requested State shall execute a
en framställning		om husrannsakan,			request for the search, seizure, and
beslag och överlämnande av föremål till					transfer of any item to the Requesting
den ansökande staten, om framställ-					State if the request includes the
ningen innehåller de uppgifter som					information justifying such action under
krävs för att en sådan åtgärd skall kunna					the laws of the Requested State.
vidtas enligt den anmodade statens
lagstiftning.
2. Den ansökande staten får begära att					2. The Requesting State	may request
varje tjänsteman som har ett beslagtaget					that every official who has custody of a
föremål i sitt förvar, genom att använda					seized item certify, through the use of
formulär C bifogat detta avtal, intygar					Form C appended to this Treaty, the
föremålets identitet, att det stått under					identity of the item, the continuity of its
kontinuerligt förvar och att det är i					custody, and the integrity of its
orubbat	skick.	Ingen	ytterligare		condition. No further	authentication
legalisering skall krävas. Föremål som					shall be required. Items so certified in
har bestyrkts på detta sätt i Sverige,					Sweden shall be admissible in evidence
skall vara tillåtna som bevisning i					in the United States.
Förenta Staterna.

102

3. Den anmodade statens centralorgan	3. The Central Authority of the
får kräva att den ansökande staten går	Requested State may require that the
med på sådana villkor som anses	Requesting State agree to terms and
nödvändiga för att skydda tredje mans	conditions deemed to be necessary to
intresse i föremål som skall överlämnas.	protect third-party interests in the item
	to be transferred.
Artikel 17	Article 17
Återlämnande av föremål	Return of Items
Den anmodade statens centralorgan kan	The Central Authority of the Requested
kräva att den ansökande statens	State may require that the Central
centralorgan så snart som möjligt	Authority of the Requesting State return
återlämnar föremål som överlämnats till	any items transferred to it in execution
det vid verkställighet av en framställ-	of a request under this Treaty as soon as
ning enligt detta avtal.	possible.
Artikel 18	Article 18
Rättslig hjälp i förverkande-	Assistance in Forfeiture Proceedings
förfaranden

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1. Om	en	avtalsslutande		parts	1. If the	Central		Authority of		one
centralorgan får kännedom om att					Contracting Party becomes aware of
utbyte av eller hjälpmedel vid brott					proceeds or instrumentalities of offenses
finns på den andra partens område och					that are located in the territory of the
kan bli föremål för förverkande eller på					other Party and may be forfeitable or
annat sätt underkastat kvarstad eller					otherwise subject to seizure under the
beslag enligt denna parts lagstiftning,					laws of that Party, it may so inform the
får den underrätta den andra partens					Central Authority of the other Party. If
centralorgan om detta. Om denna andra					that other Party has jurisdiction, it may
part har domsrätt, får den vidarebefordra					present this information to its authorities
denna information till sina myndigheter					for a determination as to whether any
för bedömning av om någon åtgärd bör					action is appropriate. These authorities
vidtas. Dessa myndigheter skall fatta					shall issue their decision in accordance
beslut i enlighet med sitt lands					with the laws of their country, and shall,
lagstiftning och skall genom sitt					through their Central Authority, report
centralorgan underrätta den andra parten					to the other Party on the action taken.
om vidtagen åtgärd.
2. De avtalsslutande parterna				skall i	2. The Contracting Parties shall assist
fråga om rättsliga förfaranden och					each other to the extent permitted by
verkställighet av domar som gäller					their respective laws in proceedings and
förverkande av utbyte och hjälpmedel					enforcement of judgments relating to
vid brott och återlämnande till					the forfeiture of the proceeds and
brottsoffer bistå varandra i den					instrumentalities			of	offenses	and
utsträckning som medges enligt deras					restitution to the victims of crime. This
respektive		lagstiftning.	Detta kan		may include identifying, tracing, and
innefatta	identifiering,		uppspårande,		provisionally		freezing,		seizing,	or
provisorisk frysning, beslag, eller på					otherwise	immobilizing			proceeds	or
annat sätt bindning av utbyte eller					instrumentalities in support of such
hjälpmedel för att främja sådana					proceedings		or	enforcement		of
rättsliga förfaranden eller verkställighet					judgments.
av domar.

103

3.Den avtalsslutande part som har vidtagit provisoriska åtgärder i enlighet med punkt 2 skall på begäran och i den utsträckning som är tillåtet enligt dess lagstiftning utverka ett beslut som medger att den aktuella egendomen överförs till den ansökande statens domsrätt.

4.Utbyte och hjälpmedel som förverkats till en avtalsslutande part enligt denna artikel skall denna part förfoga över i enlighet med sin lagstiftning. Endera parten får överföra sådan egendom, utbytet vid dess försäljning eller del därav till den andra parten i den utsträckning som det medges av deras respektive lagstiftning och på sådana villkor som de anser lämpliga.

3.Upon request, the Party that has instituted provisional measures pursuant to paragraph 2 shall secure, to the extent permitted by its laws, an order authorizing the transfer of the property concerned to the jurisdiction of the Requesting State.

4.Proceeds and instrumentalities forfeited to a Contracting Party pursuant to this Article shall be disposed of by that Party according to its laws. Either Party may transfer such property, the proceeds of its sale, or a portion thereof to the other Party, to the extent permitted by their respective laws, upon such terms as they deem appropriate.

Artikel 18a

Article 18 bis

Identifiering av bankinformation

Identification of Bank Information

1 a) Den

anmodade

staten

skall,

1 (a) Upon

request

the

Requesting

överensstämmelse

med

villkoren

State, the Requested State shall, in

denna artikel, efter en framställning från

accordance with the terms of this

den ansökande staten, snabbt förvissa

Article, promptly ascertain if the banks

sig om huruvida bankerna på den

located in its territory possess

anmodade

statens

territorium

innehar

information on whether an identified

information om huruvida en identifierad

natural or legal person suspected of or

fysisk eller juridisk person som

charged with a criminal offense is the

misstänks eller anklagas för ett brott är

holder of a bank account or accounts.

innehavare av ett eller flera bankkonton.

The Requested State shall promptly

Den anmodade staten skall genast

communicate the results of its inquiries

meddela den ansökande staten resultaten

to the Requesting State.

av sina undersökningar.

b) De åtgärder som avses i led a kan

(b) The

actions

described

även vidtas för att identifiera

subparagraph (a) may also be taken for

the purpose of identifying:

i) information som

rör

fysiska

eller

(i) information

regarding

natural

juridiska personer som fällts för eller på

legal persons convicted of or otherwise

annat sätt varit inblandande i brott,

involved in a criminal offense;

ii) information som andra finansinstitut

(ii) information

the

possession

än banker innehar, eller

non-bank financial institutions; or

iii) ekonomiska

transaktioner

utan

(iii) financial transactions

unrelated

samband med konton.

accounts.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

104

2. Utöver de krav som anges i artikel 4.2 skall en framställning om information enligt punkt 1 innehålla följande:

a)Identiteten på den fysiska eller juridiska person som är relevant för att finna kontona eller transaktionerna.

b)Tillräcklig information för att den behöriga myndigheten i den anmodade staten

i)skäligen skall kunna misstänka att den berörda fysiska eller juridiska personen är inblandad i brott och att banker eller andra finansinstitut än banker på den anmodade statens territorium kan inneha den begärda informationen, och

ii)skall kunna anta att den information som eftersträvas gäller brottsutred- ningen eller lagföringen.

c) I möjligaste mån, information om vilken bank eller annat finansinstitut än bank som kan beröras och annan tillgänglig information som kan bidra till att minska utredningens omfattning.

3. Om inte annat bestämts genom utväxling av diplomatiska noter mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater, skall framställningar om hjälp enligt denna artikel översändas mellan

a)Sveriges Justitiedepartement, och

b)för Amerikas förenta stater, attachén ansvarig för Sverige hos

i)U.S. Department of Justice, Drug Enforcement Administration, rörande frågor inom dess jurisdiktion,

ii)U.S. Department of Homeland Security, Bureau of Immigration and Customs Enforcement, rörande frågor inom dess jurisdiktion,

2. In addition to the requirements of Article 4(2) of this Treaty, a request for information described in paragraph 1 shall include:

(a)the identity of the natural or legal person relevant to locating such accounts or transactions;

(b)sufficient information to enable the competent authority of the Requested State to:

i)reasonably suspect that the natural or legal person concerned has engaged in a criminal offense and that banks or non- bank financial institutions in the territory of the Requested State may have the information requested; and

ii)conclude that the information sought relates to the criminal investigation or proceeding; and

(c) to the extent possible, information concerning which bank or non-bank financial institution may be involved, and other information the availability of which may aid in reducing the breadth of the inquiry.

3. Unless subsequently modified by exchange of diplomatic notes between the European Union and the United States of America, requests for assistance under this Article shall be transmitted between:

(a)The Ministry of Justice of Sweden, and

(b)for the United States of America, the attaché responsible for Sweden of the:

i)U.S. Department of Justice, Drug Enforcement Administration, with respect to matters within its jurisdiction;

ii)U.S. Department of Homeland Security, Bureau of Immigration and Customs Enforcement, with respect to matters within its jurisdiction;

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

105

iii) U.S. Department of Justice, Federal				iii) U.S. Department of Justice, Federal
Bureau of Investigation, rörande alla				Bureau of Investigation, with respect to
andra frågor.				all other matters.
4. Sverige skall	lämna	hjälp	enligt	4. Sweden	shall	provide	assistance
denna artikel i fråga om brott som är				under this Article with respect to
straffbara enligt såväl den anmodade				offenses punishable under the laws of
som den ansökande statens lagstiftning.				both the Requesting and Requested
Amerikas förenta stater skall lämna				States. The United States of America
hjälp enligt denna artikel i fråga om				shall provide assistance under this
penningtvätt och terroristaktiviteter som				Article with respect to money
är straffbara enligt såväl den anmodade				laundering	and	terrorist	activity
som den ansökande statens lagstiftning				punishable under the laws of both the
och i fråga om sådana andra kriminella				Requesting and Requested States, and
aktiviteter som Amerikas förenta stater				with respect to such other criminal
meddelar Sverige.				activity as the United States of America
				may notify Sweden.
5. Den anmodade staten skall besvara en				5. The Requested State shall respond to
framställning om att uppvisa förteck-				a request for production of records
ning över konton eller transaktioner som				concerning the accounts or transactions
identifierats enligt denna artikel i				identified pursuant to this Article in
överensstämmelse	med	de	övriga	accordance with the other provisions of
bestämmelserna i detta avtal.				this Treaty.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

Artikel 18b				Article 18 ter
Gemensamma utredningsgrupper			Joint Investigative Teams
1. Gemensamma	utredningsgrupper får		1. Joint	investigative teams		may be
inrättas och verka på Sveriges			established and operated in the
respektive Amerikas		förenta staters	respective territories of the United
territorium, i syfte att underlätta			States of America and Sweden for the
brottsutredningar	eller	straffrättsliga	purpose	of	facilitating	criminal
förfaranden som berör en eller flera			investigations or prosecutions involving
medlemsstater i Europeiska unionen och			the United States of America and one or
Amerikas förenta stater, om Sverige och			more Member States of the European
Amerikas förenta stater anser det vara			Union where deemed appropriate by the
lämpligt.			United States of America and Sweden.
2. De förfaranden enligt vilka gruppen			2. The procedures under which the team
skall fungera, t.ex. sammansättning, var-			is to operate, such as its composition,
aktighet, plats, organisation, uppgifter,			duration, location, organization, functi-
syfte samt villkor för deltagande av			ons, purpose, and terms of participation
medlemmar från en stat i utredningar			of team members of a State in
som sker på en annan stats territorium,			investigative activities taking place in
skall överenskommas mellan de berörda			another State’s territory shall be as
behöriga myndigheter som ansvarar för			agreed between the competent authori-
utredning eller beivrande av brott, så			ties responsible for the investigation or
som fastställts av de respektive berörda			prosecution of criminal offenses, as
staterna.			determined by the respective States
			concerned.

106

3. De behöriga myndigheter					som	har	3. The competent authorities determined
utsetts av respektive stat skall							by the respective States concerned shall
kommunicera direkt om inrättande av							communicate directly for the purposes
sådana grupper och deras verksamhet,							of the establishment and operation of
men om komplexiteten är ovanligt stor							such team except that where the
eller om omfattningen eller andra							exceptional complexity, broad scope, or
rådande		omständigheter			anses		other circumstances involved	are
nödvändiggöra			en	mer	central		deemed to require more central
samordning om några eller samtliga							coordination as to some or all aspects,
aspekter, får staterna enas om andra							the States may agree upon other
lämpliga kommunikationskanaler						för	appropriate channels of communications
detta ändamål.							to that end.
4. När	den	gemensamma utrednings-					4. Where the joint investigative	team
gruppen behöver vidta utrednings-							needs investigative measures to be taken
åtgärder i någon av de stater som							in one of the States setting up the team,
inrättat gruppen, får en medlem av							a member of the team of that State may
gruppen från den staten be sitt eget							request its own competent authorities to
lands	behöriga			myndigheter		att	take those measures without the other
genomföra dessa åtgärder utan att de							States having to submit a request for
övriga staterna behöver lämna in en							mutual legal assistance. The required
framställning		om	ömsesidig		rättslig		legal standard for obtaining the measure
hjälp. Den rättsliga standard som krävs							in that State shall be the standard
för att få till stånd åtgärden i den staten							applicable to its domestic investigative
skall vara den standard som tillämpas på							activities.
nationell utredningsverksamhet.
		Artikel 18c					Article 18 quater
	Videokonferens						Video Conferencing

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1. Det skall vara möjligt att använda		1. The use of video transmission
teknik	för videoöverföring mellan	technology shall be available between
Sverige och Amerikas förenta stater för		the United States of America and
att, i ett förfarande där ömsesidig		Sweden for taking testimony in a
rättslig hjälp kan ges, ta upp vittnesmål		proceeding for which mutual legal
från ett vittne eller en expert i den		assistance is available of a witness or
anmodade staten. I den mån de inte		expert located in the Requested State.
anges särskilt i denna artikel, skall de		To the extent not specifically set forth in
närmare	villkoren för förfarandet	this Article, the modalities governing
överensstämma med de villkor som i		such procedure shall be as otherwise
övrigt föreskrivs i detta avtal.		provided under this Treaty.
2. Den ansökande och den anmodade		2. The Requesting and Requested States
staten får samråda för att underlätta		may consult in order to facilitate
lösningen av sådana juridiska, tekniska		resolution of legal, technical or
eller logistiska problem som kan uppstå		logistical issues that may arise in the
när framställningen verkställs.		execution of the request.

107

3.Utan att det påverkar behörigheten enligt den ansökande statens lag skall avsiktligt felaktiga utsagor eller andra fel som begås av vittnet eller experten under videokonferensen kunna bestraffas i den anmodade staten på samma sätt som om de begåtts under nationella rättsliga förfaranden.

4.Denna artikel skall inte påverka användningen av andra, enligt tillämp- ligt avtal eller tillämplig lagstiftning, tillgängliga metoder för upptagning av vittnesmål i den anmodade staten.

5.Den anmodade staten får tillåta användning av videokonferensteknik för andra syften än som anges i punkt 1, inklusive för identifiering av personer eller föremål eller upptagning av utsagor för en utredning.

3.Without prejudice to any jurisdiction under the law of the Requesting State, making an intentionally false statement or other misconduct of the witness or expert during the course of the video conference shall be punishable in the Requested State in the same manner as if it had been committed in the course of its domestic proceedings.

4.This Article is without prejudice to the use of other means for obtaining of testimony in the Requested State available under applicable treaty or law.

5.The Requested State may permit the use of video conferencing technology for purposes other than those described in paragraph 1 of this Article, including for purposes of identification of persons or objects, or taking of investigative statements.

Artikel 19	Article 19
Inledande av straffrättsligt	Initiation of Criminal Proceedings in
förfarande i den anmodade staten	the Requested State

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1.Endera avtalsslutande part får översända en framställning om att ett straffrättsligt förfarande skall inledas inför den andra partens behöriga myndigheter om båda parter är behöriga att utreda eller lagföra. Sådana framställningar skall översändas genom respektive centralorgan.

2.Den anmodade staten skall överväga att inleda utredning eller lagföring i den utsträckning som det är befogat enligt dess lagstiftning, praxis och process- ordning. Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten om varje åtgärd som vidtagits med anledning av framställningen.

1.Either Contracting Party may transmit a request for the purpose of initiating a criminal proceeding before the appropriate authorities of the other Party where both Parties have jurisdiction to investigate or prosecute. Such requests shall be transmitted through the respective Central Authorities.

2.The Requested State shall consider initiating an investigation or prosecution to the extent appropriate under its laws, practices and procedures. The Requested State shall notify the Requesting State of any action taken on the request.

108

	Artikel 20			Article 20		Prop. 2004/05:46
						Bilaga 2
Förenlighet med andra avtal			Compatibility with Other Treaties
Rättslig hjälp och förfaranden som			Assistance and procedures set forth in
regleras i detta avtal skall inte hindra			this Treaty shall not prevent either
någon av de avtalsslutande parterna från			Contracting	Party	from	granting
att lämna den andra parten rättslig hjälp			assistance to the other Party through the
enligt bestämmelser i andra tillämpliga			provisions	of	other	applicable
internationella	överenskommelser	eller	international agreements or through the
enligt bestämmelser i dess inhemska			provisions of its national laws. The
lagstiftning. Parterna kan också lämna			Parties may also provide assistance
rättslig hjälp i enlighet med en bilateral			pursuant to any bilateral arrangement,
uppgörelse,	överenskommelse	eller	agreement, or practice that may be
praxis som kan vara tillämplig.			applicable.
	Artikel 21			Article 21
	Samråd			Consultation
De avtalsslutande parternas centralorgan			The Central Authorities of the
skall vid tidpunkter som de gemensamt			Contracting Parties shall consult, at
kommer överens om samråda för att			times mutually agreed to by them, to
detta avtal skall utnyttjas så effektivt			promote the most effective use of this
som möjligt. Centralorganen kan också			Treaty. The Central Authorities may
komma överens om nödvändiga			also agree on such practical measures as
praktiska åtgärder för att underlätta			may be necessary to facilitate the
tillämpningen av detta avtal.			implementation of this Treaty.
	Artikel 22			Article 22
Uppsägning				Termination
Endera avtalsslutande part får säga upp			Either Contracting Party may terminate
detta avtal genom skriftlig underrättelse			this Treaty by means of written notice to
till den andra parten. Uppsägningen blir			the other Party. Termination shall take
gällande ett år från den dag då den andra			effect one year after the date upon
parten mottog sådan underrättelse på			which the other Party has received such
diplomatisk väg.			notice through the diplomatic channel.

109

Prop. 2004/05:46

19.7.2003 Europeiska unionens officiella tidning Bilaga 3 L 181/27

Bilaga 3: Avtal om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater

	INNEHÅLL
Ingress
Artikel 1	Mål och syfte
Artikel2	Definitioner
Artikel 3	Tillämpningsområde för detta avtal i förhållande till bilaterala utlämningsavtal med medlemsstater
Artikel4	Brott som kan leda till utlämning
Artikel 5	Översändande av och vidimering av handlingar
Artikel 6	Översändande av framställningar om provisoriskt anhållande
Artikel 7	Översändande av handlingar efter provisoriskt anhållande
Artikel 8	Kompletterande information
Artikel 9	Tillfälligt överlämnande
Artikel 10	Framställningar om utlämning eller överlämnande som görs av flera stater
Artikel 11	Förenklade utlämningsförfaranden
Artikel 12	Transitering
Artikel 13	Dödsstraff
Artikel 14	Känslig information i en framställning
Artikel 15	Samråd
Artikel 16	Tidsmässig tillämpning
Artikel 17	Icke-avvikelse
Artikel 18	Framtida bilaterala utlämningsavtal med medlemsstater
Artikel 19	Utsedd myndighet och underrättelse
Artikel 20	Territoriell tillämpning
Artikel 21	Översyn
Artikel 22	Ikraftträdande och upphörande
Förklarande not

EUROPEISKA UNIONEN OCH AMERIKAS FÖRENTA STATER,
SOM ÖNSKAR att ytterligare underlätta samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater och Amerikas förenta stater,
SOM ÖNSKAR bekämpa brottslighet på ett effektivare sätt för att skydda sina demokratiska samhällen och gemensamma
värderingar,
SOM VEDERBÖRLIGEN BEAKTAR den enskildes rättigheter och rättsstatsprincipen,
SOM BEAKTAR de garantier i sina respektive rättssystem som ger utlämnade personer rätt till en rättvis rättegång, inbe-
gripet rätt att rannsakas av en opartisk domstol inrättad i enlighet med lagstiftningen,
SOM ÖNSKAR ingå ett avtal om utlämning av brottslingar,
HAR ENATS OM FÖLJANDE.	110
	110

		Prop. 2004/05:46
L 181/28	Europeiska unionens officiella tidning	Bilaga 3
L 181/28	Europeiska unionens officiella tidning	19.7.2003

Artikel 1

Mål och syfte

De avtalsslutande parterna förpliktar sig att, i enlighet med bestämmelserna i detta avtal, förbättra samarbetet inom ramen för tillämpliga relationer för utlämning av brottslingar mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater.

Artikel 2

Definitioner

1.Avtalsslutande parter: Europeiska unionen och Amerikas förenta stater.

2.Medlemsstat: en medlemsstat i Europeiska unionen.

3.Justitieministerium: beträffande Amerikas förenta stater United States Department of Justice, och beträffande en medlemsstat dess justitieministerium, med undantag för om det i en medlemsstat är en myndighet som motsvarar riksåklagaren som fullgör de funktioner som beskrivs i artiklarna 3, 5, 6, 8 eller 12 och denna myndighet kan utses att fullgöra de funktioner som anges i artikel 19 i justitieministeriets ställe, såvida inte Förenta staterna och den berörda medlemsstaten enas om att utse en annan myndighet.

Artikel 3

Tillämpningsområde för detta avtal i förhållande till bilate- rala utlämningsavtal med medlemsstater

1. Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, och Amerikas förenta stater skall se till att bestämmelserna i detta avtal tillämpas i förhållande till de bilaterala utlämningsavtal mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater som är i kraft dagen för detta avtals ikraftträdande, på följande villkor:

a)Artikel 4 skall tillämpas i stället för bilaterala avtalsbe- stämmelser som tillåter utlämning endast för vissa bestämda brott enligt en förteckning.

b)Artikel 5 skall tillämpas i stället för bilaterala avtalsbe- stämmelser som reglerar översändande, bestyrkande, vidimering eller legalisering av en framställning om utlämning och underlag som översänds av den ansökande staten.

c)Artikel 6 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe- stämmelser som tillåter direkt översändande av framställningar om provisoriskt anhållande mellan United States Department of Justice och den berörda medlemsstatens justitieministerium.

d)Artikel 7 skall tillämpas utöver bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar översändande av framställningen om utlämning.

e) Artikel 8 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe- stämmelser som reglerar tillhandahållande av kompletterande information; i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som specificerar vilken kanal som skall användas, skall även punkt 2 i den artikeln tillämpas.

f)Artikel 9 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe- stämmelser som tillåter tillfälligt överlämnande av personer som är föremål för rättsliga förfaranden eller avtjänar ett straff i den anmodade staten.

g)Artikel 10 skall, utom då något annat stadgas i artikeln, tillämpas i stället för, eller i avsaknad av, bilaterala avtalsbe- stämmelser som gäller beslut om flera framställningar om utlämning av samma person.

h)Artikel 11 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe- stämmelser som tillåter avstående från utlämningsförfaranden eller förenklade utlämningsförfaranden.

i)Artikel 12 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe- stämmelser som reglerar transitering; i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som specificerar förfarandet för icke planerad landning av luftfartyg, skall även punkt 3 i den artikeln tillämpas.

j)Artikel 13 får tillämpas av den anmodade staten i stället för, eller i avsaknad av, bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar dödsstraff.

k)Artikel 14 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe- stämmelser som reglerar behandling av känslig information i en framställning.

2.a) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, skall se till att varje medlemsstat bekräftar att dess gällande bilaterala utlämningsavtal med Amerikas förenta stater skall tillämpas på det sätt som anges i denna artikel, i ett skriftligt instrument mellan medlemsstaten och Amerikas förenta stater.

b)Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, skall se till att nya medlemsstater som ansluter sig till Europeiska unionen efter detta avtals ikraftträdande och som har bilaterala utlämningsavtal med Amerikas förenta stater vidtar de åtgärder som avses i led a.

c)De avtalsslutande parterna skall sträva efter att fullfölja det förfarande som anges i led b före den beräknade anslutningen av en ny medlemsstat, eller snarast möjligt därefter. Europeiska unionen skall till Amerikas förenta stater meddela dagen för den nya medlemsstatens anslut- ning.

3.Om det förfarande som anges i punkt 2 b inte har slutförts dagen för anslutningen, skall bestämmelserna i detta avtal gälla i förbindelserna mellan den nya medlemsstaten och Amerikas förenta stater från och med den dag då de har underrättat varandra och Europeiska unionen om att de har avslutat sina interna förfaranden i detta syfte.

111

		Prop. 2004/05:46
19.7.2003	Europeiska unionens officiella tidning	Bilaga 3
19.7.2003	Europeiska unionens officiella tidning	L 181/29

Artikel 4

Brott som kan leda till utlämning

1.Ett brott skall kunna leda till utlämning om det enligt den ansökande och den anmodade statens lagstiftning bestraffas med frihetsstraff vars maximilängd överskrider ett år, eller med en strängare påföljd. Ett brott skall även kunna leda till utlämning om brottet består i ett försök till, eller stämpling till, eller medverkan till ett brott som kan leda till utlämning. Om fram- ställningen gäller verkställighet av domen mot en person som befunnits skyldig till ett brott som kan leda till utlämning, skall den del av frihetsstraffet som ännu inte avtjänats vara minst fyra månader.

2.Om utlämning beviljas för ett brott som kan leda till utlämning, skall utlämning även beviljas för ett annat brott som anges i framställningen om det sistnämnda brottet bestraffas med ett års frihetsstraff eller lägre, under förutsättning att alla andra krav för utlämning är uppfyllda.

3.Vid tillämpning av denna artikel skall ett brott betraktas som ett brott som kan leda till utlämning

a)oavsett om brottet enligt lagstiftningen i den ansökande och i den anmodade staten tillhör samma brottskategori eller beskrivs med samma terminologi,

b)oavsett om det i Amerikas förenta staters federala lagstiftning för detta brott krävs att man påvisar till exempel transport mellan delstater eller användning av post eller andra hjälpmedel som berör handeln mellan delstater eller utrikes- handeln, eftersom detta endast är av betydelse för att ge behörighet åt en federal domstol i Amerikas förenta stater, samt

c)i brottmål som rör skatter, tullar, valutakontroll och import eller export av varor, oavsett om det i den ansökande och i den anmodade statens lagstiftning föreskrivs samma typer av skatter, tullar eller kontroller av valuta, eller av import eller export av samma typer av varor.

4. Om brottet har begåtts utanför den ansökande statens territorium, skall utlämning beviljas med förbehåll för de övriga tillämpliga kraven för utlämning, om den anmodade statens lagstiftning föreskriver straff för ett brott som begåtts utanför dess territorium under liknande omständigheter. Om den anmodade statens lagstiftning inte föreskriver straff för ett brott som begåtts utanför dess territorium under liknande omständig- heter, får den verkställande myndigheten i den anmodade staten skönsmässigt bevilja utlämning under förutsättning att samtliga andra tillämpliga krav för utlämning är uppfyllda.

Artikel 5

Översändande av och vidimering av handlingar

1. Framställningar om utlämning och handlingar som stöder dessa skall översändas på diplomatisk väg, inbegripet översän- dande enligt artikel 7.

2. Handlingar som är försedda med certifikat eller sigill från justitieministeriet eller det ministerium som ansvarar för utri- kespolitiken i den ansökande staten, skall godtas vid utlämningsförfaranden i den anmodade medlemsstaten utan ytterligare certifiering, bestyrkande, vidimering eller annan lega- lisering.

Artikel 6

Översändande av framställningar om provisoriskt anhål- lande

Framställningar om provisoriskt anhållande får, som ett alternativ till den diplomatiska vägen, översändas direkt mellan justitieministerierna i den ansökande och den anmodade staten. Vägen över Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol) får också användas för att översända en sådan framställning.

Artikel 7

Översändande av handlingar efter provisoriskt anhållande

1.Om den person vars utlämning begärs är provisoriskt anhållen i den anmodade staten, får den ansökande staten uppfylla sin förpliktelse att översända framställningen om utlämning och de handlingar som stöder denna på diplomatisk väg i enlighet med artikel 5.1 genom att lämna in framställningen och de handlingar som stöder denna till den anmodade statens ambassad i den ansökande staten. I detta fall skall det datum ambassaden mottog en sådan framställning anses vara det datum den anmodade staten mottog framställningen för tillämpningen av eventuella tidsfrister som skall iakttas enligt det tillämpliga utlämningsfördraget, för att personen skall kunna hållas i fortsatt förvar.

2.Om en medlemsstat vid tidpunkten för detta avtals under- tecknande på grund av den etablerade nationella rättstraditionen som är tillämplig vid den tidpunkten, inte kan vidta de åtgärder som avses i punkt 1, skall denna artikel inte vara tillämplig förrän den medlemsstaten och Amerikas förenta stater enas om att så skall ske genom utväxling av en diplomatisk not.

Artikel 8

Kompletterande information

1.Den anmodade staten får kräva att den ansökande staten lämnar ytterligare information inom en rimlig tidsfrist som den anmodade staten fastställer, om den anser att den information som lämnats som stöd för framställningen om utlämning inte är tillräcklig för att uppfylla kraven i det tillämpliga utlämnings- avtalet.

2.Sådan kompletterande information får begäras och lämnas direkt mellan justitieministerierna i de berörda staterna.

112

		Prop. 2004/05:46
L 181/30	Europeiska unionens officiella tidning	Bilaga 3
L 181/30	Europeiska unionens officiella tidning	19.7.2003
Artikel 9	f) Möjligheten till utlämning på ett senare stadium mellan de
	ansökande staterna.

Tillfälligt överlämnande

Om en framställning om utlämning beviljas när det gäller en person som är föremål för ett rättsligt förfarande eller avtjänar ett straff i den anmodade staten, kan den staten tillfälligt överlämna personen till den ansökande staten för att lagföras.

Den överlämnade personen skall hållas i förvar i den ansökande staten och skall återbördas till den anmodade staten när förfarandena mot honom/henne har avslutats, i enlighet med villkor som skall fastställas genom ömsesidig överenskommelse mellan den ansökande och den anmodade staten. Den tid som har tillbringats i förvar på den ansökande statens territorium under lagföring i den staten får dras av från den strafftid som återstår att avtjäna i den anmodade staten.

g)Den kronologiska ordning i vilken framställningarna från de ansökande staterna mottogs.

Artikel 11

Förenklade utlämningsförfaranden

Om den eftersökte samtycker till att överlämnas till den ansökande staten, får den anmodade staten i enlighet med de principer och förfaranden som gäller i dess rättssystem överlämna honom/henne så snabbt som möjligt utan ytterligare förfaranden. Den eftersöktes samtycke kan innefatta att han/ hon går med på att avstå från skydd under specialitetsregeln.

Artikel 12

Artikel 10

Transitering

Framställningar om utlämning eller överlämnande som görs av flera stater

1.Om den anmodade staten mottar framställningar från den ansökande staten och från någon annan stat eller andra stater om utlämning av samma person, antingen för samma brott eller för olika brott, skall den verkställande myndigheten i den anmodade staten avgöra till vilken stat den skall utlämna personen, om den beslutar att över huvud taget utlämna personen.

2.Om en anmodad medlemsstat mottar en framställning om utlämning från Amerikas förenta stater och en framställning om överlämnande i enlighet med den europeiska arresteringsordern av samma person, antingen för samma brott eller för olika brott, skall den behöriga myndigheten i den anmodade medlemsstaten avgöra till vilken stat den skall utlämna personen, om den beslutar att över huvud taget utlämna personen. För detta ändamål skall den behöriga myndigheten vara den anmodade medlemsstatens verkställande myndighet, om beslut om konkurrerande framställningar fattas av den myndigheten i enlighet med det gällande bilaterala utlämningsavtalet mellan Amerikas förenta stater och medlemsstaten. Om det bilaterala utlämningsavtalet inte innehåller några bestämmelser om detta skall den behöriga myndigheten utses av den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 19.

3.När den anmodade staten fattar sitt beslut i enlighet med punkterna 1 och 2 skall den beakta alla relevanta omständigheter, även, men inte uteslutande, omständigheter som anges i tillämpligt utlämningsavtal, och om de inte anges där, följande omständigheter:

a)Huruvida framställningarna gjorts i enlighet med ett avtal.

b)De orter där de enskilda brotten begicks.

c)De ansökande staternas respektive intressen.

d)Brottens svårhetsgrad.

e)Offrets nationalitet.

1.En medlemsstat får tillåta transport genom sitt territorium av en person som skall överlämnas till Amerikas förenta stater av tredje stat, eller av Amerikas förenta stater till tredje stat. Amerikas förenta stater får tillåta transport genom sitt territorium av en person som skall överlämnas till en medlemsstat av tredje stat, eller av en medlemsstat till tredje stat.

2.En framställning om transitering skall göras på diplomatisk väg eller direkt mellan United States Department of Justice och den berörda medlemsstatens justitieministerium. Vägen över Interpol får också användas för att översända en sådan framställning. Framställningen skall innehålla en beskrivning av den person som transporteras och en kort redogörelse för fallet. Personen skall under transiteringen hållas i förvar.

3.Tillstånd krävs inte när flygtransport används och ingen landning på transiteringsstatens territorium planeras. Om en icke planerad landning sker, kan den stat i vilken den icke planerade landningen sker kräva en framställning om transitering i enlighet med punkt 2. Alla åtgärder som är nödvändiga för att hindra personen från att rymma skall vidtas tills transiteringen verkställs, om framställningen om transitering mottas inom 96 timmar efter den icke planerade landningen.

Artikel 13

Dödsstraff

Om det brott för vilket utlämning begärs är belagt med dödsstraff enligt lagstiftningen i den ansökande staten men inte enligt lagstiftningen i den anmodade staten, får den anmodade staten bevilja utlämning på villkor att den eftersökte inte skall ådömas dödsstraff, eller, om den ansökande staten av formella skäl inte kan uppfylla detta villkor, på villkor att dödsstraff som utdömts inte skall verkställas. Om den ansökande staten godtar utlämning med förbehåll för villkoren enligt denna artikel, skall den anses uppfylla villkoren för utlämning. Om den ansökande staten inte godtar villkoren, får framställningen om utlämning avslås.

113

Europeiska unionens officiella tidning

19.7.2003

Prop. 2004/05:46
Bilaga 3	L 181/31

Artikel 14	Artikel 19
Känslig information i en framställning	Utsedd myndighet och underrättelse

Om den ansökande staten överväger att överlämna särskilt känslig information som stöd för sin framställning om utlämning, kan den samråda med den anmodade staten för att avgöra i vilken utsträckning det är möjligt för den anmodade staten att skydda informationen. Om den anmodade staten inte kan skydda informationen på det sätt som den ansökande staten eftersträvar, får den ansökande staten avgöra huruvida informationen skall överlämnas trots detta.

Artikel 15

Samråd

De avtalsslutande parterna skall i förekommande fall samråda för att möjliggöra att detta avtal utnyttjas så effektivt som möjligt och även för att underlätta lösningen av tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet.

Artikel 16

Tidsmässig tillämpning

1.Detta avtal skall tillämpas på brott som begås såväl före som efter avtalets ikraftträdande.

2.Detta avtal skall tillämpas på framställningar om utlämning som görs efter avtalets ikraftträdande. Artiklarna 4 och 9 skall emellertid tillämpas på framställningar som inte har avgjorts i en anmodad stat vid den tidpunkt då avtalet träder i kraft.

Artikel 17

Icke-avvikelse

1.Detta avtal skall inte hindra den anmodade staten att åberopa skäl för vägran rörande en omständighet som inte regleras av detta avtal men som omfattas av ett gällande bilateralt utlämningsavtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater.

2.Om de konstitutionella principerna, eller de bindande slutliga rättsliga avgörandena, i den anmodade staten utgör ett hinder för staten att fullgöra sin skyldighet till utlämning och detta avtal eller det gällande bilaterala avtalet inte tillhandahåller någon lösning i ärendet, skall samråd äga rum mellan den anmodade och den ansökande staten.

Artikel 18

Framtida bilaterala utlämningsavtal med medlemsstater

Detta avtal skall inte utesluta att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater ingås efter detta avtals ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med detta avtal.

Europeiska unionen skall underrätta Amerikas förenta stater om vilken myndighet som utsetts enligt artikel 2.3 och artikel 10.2, innan den utväxling av skriftliga instrument som avses i artikel 3.2 äger rum mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater.

Artikel 20

Territoriell tillämpning

1.Detta avtal skall

a)gälla för Amerikas förenta stater,

b)när det gäller Europeiska unionen

—gälla för medlemsstaterna,

—gälla för territorier för vilkas yttre förbindelser en medlemsstat ansvarar, eller länder som inte är medlems- stater men för vilka en medlemsstat har andra skyldigheter avseende yttre förbindelser, om de avtalsslutande parterna enas om detta genom utväxling av en diplomatisk not som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten.

2. Tillämpningen av detta avtal på ett territorium eller land till vilket utvidgning har ägt rum i enlighet med punkt 1 b, kan avslutas sex månader i förväg av endera avtalsslutande parten genom en skriftlig anmälan på diplomatisk väg till den andra avtalsslutande parten, som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten och Amerikas förenta stater.

Artikel 21

Översyn

De avtalsslutande parterna har enats om att genomföra en översyn av detta avtal när det är nödvändigt, och under alla omständigheter senast fem år efter dess ikraftträdande. Över- synen skall i synnerhet röra avtalets genomförande i praktiken och kan även omfatta sådana frågor som vilka konsekvenser innehållet i detta avtal, inklusive artikel 10, får för Europeiska unionens vidare utveckling.

Artikel 22

Ikraftträdande och upphörande

1.Detta avtal träder i kraft den första dagen efter den tredje månaden efter den dag då de avtalsslutande parterna har utväxlat instrument som anger att de har avslutat sina interna förfaranden i detta syfte. Dessa instrument skall även ange att de åtgärder som anges i artikel 3.2 har avslutats.

2.En avtalsslutande part kan säga upp avtalet när som helst genom en skriftlig anmälan till den andra parten, varvid uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan.

114

Prop. 2004/05:46

Bilaga 4

L 181/34	Europeiska unionens officiella tidning	19.7.2003

Bilaga 4: Avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan

Europeiska unionen och Amerikas förenta stater

		INNEHÅLL
Artikel	1	Mål och syfte
Artikel	2	Definitioner
Artikel	3	Tillämpningsområde för detta avtal i förhållande till bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med
		medlemsstater och om sådana avtal saknas
Artikel	4	Identifiering av bankinformation
Artikel	5	Gemensamma utredningsgrupper
Artikel	6	Videokonferens
Artikel	7	Påskyndat översändande av framställningar
Artikel	8	Ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter
Artikel	9	Begränsningar av användningen för att skydda personuppgifter och andra uppgifter
Artikel	10	Den ansökande statens begäran om sekretess
Artikel	11	Samråd
Artikel	12	Tidsmässig tillämpning
Artikel	13	Icke-avvikelse
Artikel	14	Framtida bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp som ingås med medlemsstater
Artikel	15	Utsedd myndighet och underrättelse
Artikel	16	Territoriell tillämpning
Artikel	17	Översyn
Artikel	18	Ikraftträdande och upphörande

Förklarande not

EUROPEISKA UNIONEN OCH AMERIKAS FÖRENTA STATER,

SOM ÖNSKAR att ytterligare underlätta samarbetet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionens medlemsstater,

SOM ÖNSKAR bekämpa brottslighet på ett effektivare sätt för att skydda sina demokratiska samhällen och gemensamma värderingar,

SOM VEDERBÖRLIGEN BEAKTAR den enskildes rättigheter och rättsstatsprincipen,

SOM BEAKTAR de garantier i sina respektive rättssystem som ger en åtalad person rätt till en rättvis rättegång, inbegripet rätt att rannsakas av en opartisk domstol inrättad i enlighet med lagstiftningen,

SOM ÖNSKAR ingå ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

117

19.7.2003

Europeiska unionens officiella tidning

Prop. 2004/05:46

Bilaga 4

	d) Artikel 7 skall tillämpas för att göra det möjligt att använda
	snabba kommunikationsmedel utöver det bemyndigande som
Artikel 1	redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.

Mål och syfte

De avtalsslutande parterna förpliktar sig att, i enlighet med bestämmelserna i detta avtal, förbättra samarbetet och ömsesidig rättslig hjälp.

Artikel 2

e)Artikel 8 skall tillämpas för att tillåta ömsesidig rättslig hjälp till de berörda administrativa myndigheterna utöver det bemyndigande som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.

f)Med förbehåll för artikel 9.4 och 9.5 skall artikel 9 tillämpas i stället för, eller i avsaknad av, bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar begränsningar av användningen av information eller bevismaterial som lämnas till den ansökande staten och som reglerar villkoren för eller vägran att lämna hjälp på grunder som rör dataskydd.

Definitioner

1.avtalsslutande parter: Europeiska unionen och Amerikas förenta stater.

2.medlemsstat: en medlemsstat i Europeiska unionen.

Artikel 3

Tillämpningsområde för detta avtal i förhållande till bilate- rala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med medlemsstater och om sådana avtal saknas

1. Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, och Amerikas förenta stater skall se till att bestämmelserna i detta avtal tillämpas i förhållande till de bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater som är i kraft dagen för detta avtals ikraftträdande, på följande villkor:

a)Artikel 4 skall tillämpas för att göra det möjligt att identifiera konton och ekonomiska transaktioner utöver det bemyndigande som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.

b)Artikel 5 skall tillämpas för att tillåta upprättande av och verksamhet för gemensamma utredningsgrupper utöver det bemyndigande som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.

c)Artikel 6 skall tillämpas för att tillåta upptagning av vittnesmål från en person i den anmodade staten genom användning av videoöverföringsteknik mellan den ansökande och de anmodade staterna utöver det bemyndigande som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.

g) Artikel 10 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe- stämmelser som reglerar under vilka omständigheter en ansökande stat kan ansöka om att få framställningen belagd med sekretess.

2.a) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, skall se till att varje medlemsstat bekräftar att dess gällande bilaterala avtal med Amerikas förenta stater om ömsesidig rättslig hjälp skall tillämpas på det sätt som anges i denna artikel, i ett skriftligt instrument mellan medlemsstaten och Amerikas förenta stater.

b)Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, skall se till att nya medlemsstater som ansluter sig till Europeiska unionen efter detta avtals ikraftträdande och som har bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med Amerikas förenta stater vidtar de åtgärder som avses i led a.

3.a) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, och Amerikas förenta stater skall även se till att bestämmelserna i detta avtal tillämpas i avsaknad av ett gällande bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater.

b)Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, skall se till att sådana medlemsstater i ett skriftligt instrument mellan den berörda medlemsstaten och Amerikas förenta stater bekräftar tillämpningen av bestämmelserna i detta avtal.

c)Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, skall se till att de nya medlemsstater som ansluter sig till Europeiska unionen efter detta avtals ikraftträdande och som inte har bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med Förenta staterna vidtar de åtgärder som avses i led b.

118

L 181/36

Europeiska unionens officiella tidning

Prop. 2004/05:46

Bilaga 4

4.Om det förfarande som avses i punkterna 2 b och 3 c inte har slutförts dagen för anslutningen, skall bestämmelserna i detta avtal gälla i förbindelserna mellan Amerikas förenta stater och den nya medlemsstaten från och med den dag de har underrättat varandra och Europeiska unionen om att deras interna förfaranden i detta syfte har slutförts.

5.De avtalsslutande parterna är eniga om att syftet med detta avtal endast är ömsesidig rättslig hjälp mellan de berörda staterna. Bestämmelserna i detta avtal medför inga rättigheter för en enskild person att erhålla, undertrycka eller utesluta bevis eller förhindra att en framställning verkställs, inte heller att utöka eller begränsa rättigheter som annars skulle gälla enligt nationell lagstiftning.

3. Framställningar om hjälp enligt denna artikel skall översändas mellan

a)de centrala myndigheter som ansvarar för ömsesidig rättslig hjälp i medlemsstaterna eller de nationella myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utreda eller beivra brott och som har utsetts i enlighet med artikel 15.2, och

b)de nationella myndigheter i Förenta staterna som ansvarar för att utreda eller beivra brott och som har utsetts i enlighet med artikel 15.2.

Efter ikraftträdandet av detta avtal får de avtalsslutande parterna genom utväxling av diplomatiska noter enas om att ändra de kanaler genom vilka framställningar enligt denna artikel görs.

Artikel 4

Identifiering av bankinformation

1.a) Den anmodade staten skall, i överensstämmelse med vill- koren i denna artikel, efter en framställning från den ansökande staten snabbt förvissa sig om huruvida bankerna på den anmodade statens territorium innehar information om huruvida en identifierad fysisk eller juri- disk person som misstänks eller anklagas för ett brott är innehavare av ett eller flera bankkonton. Den anmodade staten skall genast meddela den ansökande staten resul- taten av sina undersökningar.

b)De åtgärder som avses i led a kan även vidtas för att identifiera

i)information som rör fysiska eller juridiska personer som fällts för eller på annat sätt varit inblandande i brott,

ii)information som andra finansinstitut än banker innehar, eller

iii)ekonomiska transaktioner utan samband med konton.

2.En framställning om information enligt punkt 1 skall innehålla följande:

a)Identiteten på den fysiska eller juridiska person som är relevant för att finna kontona eller transaktionerna.

b)Tillräcklig information för att den behöriga myndigheten i den anmodade staten

i)skäligen skall kunna misstänka att den berörda fysiska eller juridiska personen är inblandad i brott och att banker eller annat finansinstitut än bank på den anmodade statens territorium kan inneha den begärda informationen, och

ii)skall kunna anta att den information som eftersträvas gäller brottsutredningen eller lagföringen.

c)I möjligaste mån information om vilken bank eller annat finansinstitut än bank som kan beröras och annan tillgänglig information som kan bidra till att minska utredningens omfattning.

4.a) Med förbehåll för led b får en stat enligt artikel 15 inskränka sin skyldighet att lämna hjälp enligt denna artikel till följande:

i)Straffbara brott enligt såväl den anmodade som den ansökande statens lagstiftning.

ii)Brott som medför en påföljd som innebär frihetsstraff eller annan frihetsberövande åtgärd på minst fyra år i den ansökande staten och minst två år i den anmodade staten.

iii)Angivna grova straffbara brott enligt såväl den anmo- dade som den ansökande statens lagstiftning.

b)En stat som inskränker sin skyldighet enligt led a ii eller a iii skall åtminstone möjliggöra identifiering av konton som kopplas till terroristverksamhet och tvätt av vinning som skapats genom omfattande grov brottslig verksamhet som är straffbar enligt såväl den anmodade som den ansökande statens lagstiftning.

5.Hjälp får inte vägras enligt denna artikel med hänvisning till banksekretess.

6.Den anmodade staten skall besvara en framställning om att uppvisa förteckning över konton eller transaktioner som identifierats enligt denna artikel i överensstämmelse med bestämmelserna i det tillämpliga avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i kraft mellan de berörda staterna eller, i avsaknad av ett sådant avtal, i överensstämmelse med kraven i dess nationella lagstiftning.

7.De avtalsslutande parterna skall vidta åtgärder för att undvika att anmodade stater åläggs mycket stora bördor genom denna artikel. Om resultatet ändå blir mycket stora bördor för den anmodade staten, inbegripet för banker eller genom användning av de kommunikationskanaler som anges i denna artikel, skall de avtalsslutande parterna omedelbart samråda för att underlätta tillämpningen av denna artikel och även för att vidta de åtgärder som kan krävas för att minska aktuella och framtida bördor.

119

19.7.2003

Europeiska unionens officiella tidning

Prop. 2004/05:46

Bilaga 4

Artikel 5

Gemensamma utredningsgrupper

1.De avtalsslutande parterna skall, i den utsträckning de inte redan har gjort detta, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra att gemensamma utredningsgrupper kan inrättas och verkar på varje medlemsstats respektive Amerikas förenta staters territorium, i syfte att underlätta brottsutredningar eller straffrättsliga förfaranden som berör en eller flera medlemsstater och Amerikas förenta stater, om den berörda medlemsstaten eller Amerikas förenta stater anser det vara lämpligt.

2.De förfaranden enligt vilka gruppen skall fungera, t.ex. sammansättning, varaktighet, plats, organisation, uppgifter, syfte samt villkor för deltagande av medlemmar från en medlemsstat i utredningar som sker på en annan medlemsstats territorium, skall överenskommas mellan de berörda behöriga myndigheter som ansvarar för utredning eller beivrande av brott, så som fastställts av de respektive berörda staterna.

3.De berörda behöriga myndigheter som har utsetts av respektive stat skall kommunicera direkt om inrättande av sådana grupper och deras verksamhet, men om komplexiteten är ovanligt stor, eller om omfattningen eller andra rådande omständigheter anses nödvändiggöra en mer central samordning om några eller samtliga aspekter, får staterna enas om andra lämpliga kommunikationskanaler för detta ändamål.

4- När den gemensamma utredningsgruppen behöver vidta utredningsåtgärder i någon av de stater som inrättat gruppen, får en medlem av gruppen från den staten be sitt eget lands behöriga myndigheter att genomföra dessa åtgärder utan att de övriga staterna behöver lämna in en framställning om ömsesidig rättslig hjälp. Den rättsliga standard som krävs för att få till stånd åtgärden i den staten skall vara den standard som tillämpas på nationell utredningsverksamhet.

Artikel 6

Videokonferens

1.De avtalsslutande parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att möjliggöra användning av teknik för videoöverföring mellan varje medlemsstat och Amerikas förenta stater för att i ett förfarande där ömsesidig rättslig hjälp kan ges ta upp vittnesmål från ett vittne eller en expert i den anmodade staten, i den mån sådan hjälp för närvarande inte är möjlig. I den mån de inte anges särskilt i denna artikel, skall de närmare villkoren för förfarandet överensstämma med de villkor som föreskrivs enligt det tillämpliga avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i kraft mellan de berörda staterna, eller enligt den anmodade statens lagstiftning, beroende på vilket som är tillämpligt.

2.Såvida inte den ansökande och den anmodade staten enas om något annat, skall den ansökande staten stå för kostnaderna i samband med installationen och skötseln av videoöverföringen. Övriga kostnader som uppstår medan hjälpen lämnas

(inklusive kostnader i samband med deltagarnas resor i den anmodade staten) skall bestridas i överensstämmelse med de tillämpliga bestämmelserna i det avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i kraft mellan de berörda staterna eller, i avsaknad av ett sådant avtal, såsom den ansökande och den anmodade staten överenskommer.

3.Den ansökande och den anmodade staten får samråda för att underlätta lösningen av sådana juridiska, tekniska eller logistiska problem som kan uppstå när framställningen verkställs.

4.Utan att det påverkar behörigheten enligt den ansökande statens lag skall avsiktligt felaktiga utsagor eller andra fel som begås av vittnet eller experten under videokonferensen kunna bestraffas i den anmodade staten på samma sätt som om de begåtts under nationella rättsliga förfaranden.

5.Denna artikel skall inte påverka användningen av andra, enligt tillämpligt avtal eller tillämplig lagstiftning, tillgängliga metoder för upptagning av vittnesmål i den anmodade staten.

6.Denna artikel skall inte påverka tillämpningen av sådana bestämmelser i bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan medlemsstater och Amerikas förenta stater som nödvändiggör eller tillåter användning av videokonferensteknik för andra syften än som anges i punkt 1, inklusive för identifiering av personer eller föremål eller upptagning av utsagor för en utredning. Om detta inte redan föreskrivs i ett tillämpligt avtal eller i tillämplig lagstiftning, får en stat tillåta användning av videokonferensteknik i sådana fall.

Artikel 7

Påskyndat översändande av framställningar

Framställningar om ömsesidig rättslig hjälp och meddelanden i samband med dessa får översändas genom snabba kommunika- tionsmedel, inbegripet fax och e-post, varvid en formell bekräftelse skall följa om den anmodade staten kräver detta. Den anmodade staten får besvara framställningen genom sådana snabba kommunikationsmedel.

Artikel 8

Ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter

1. Ömsesidig rättslig hjälp skall även lämnas till en nationell administrativ myndighet som utreder beteenden som kan bli föremål för åtal eller som kan överföras till brottsutredande myndigheter eller åklagarmyndigheter i enlighet med dess specifika administrativa eller författningsmässiga bemyndigande för detta. Ömsesidig rättslig hjälp kan även lämnas till andra administrativa myndigheter under sådana förhållanden. Hjälp skall inte lämnas i ärenden som den administrativa myndigheten inte förväntar sig skall leda till åtal eller, i tillämpliga fall, hänskjutas till

domstol.

120

L 181/38

Europeiska unionens officiella tidning

Prop. 2004/05:46

Bilaga 4

2.a) En framställning om hjälp enligt denna artikel skall översändas mellan de centrala myndigheter som utsetts enligt det bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i kraft mellan de berörda staterna, eller mellan andra myndigheter som de centrala myndigheterna har enats om.

b)Om ett avtal saknas skall framställningar översändas mellan United States Department of Justice och justitieministeriet, eller, enligt artikel 15.1, ett jämförbart ministerium i den berörda medlemsstaten vilket ansvarar för översändandet av framställningar om ömsesidig rättslig hjälp, eller mellan andra myndigheter som Department of Justice och ministeriet enas om.

3.De avtalsslutande parterna skall vidta åtgärder för att undvika att anmodade stater genom tillämpning av denna artikel åläggs mycket stora bördor. Om resultatet ändå blir mycket stora bördor för den anmodade staten, skall de avtalsslutande parterna omedelbart samråda för att underlätta tillämpningen av denna artikel, bland annat genom att vidta sådana åtgärder som kan krävas för att minska aktuella och framtida bördor.

Artikel 9

Begränsningar av användningen för att skydda personupp- gifter och andra uppgifter

1. Den ansökande staten får använda bevismaterial eller information som erhållits från den anmodade staten

a)vid sina brottsutredningar och rättsliga förfaranden,

b)för att förebygga ett överhängande och allvarligt hot mot sin allmänna säkerhet,

c)för rättsliga eller administrativa förfaranden som inte gäller brottmål men som är direkt kopplade till de utredningar eller förfaranden,

som anges i led a, eller

för vilka ömsesidig rättslig hjälp lämnats enligt artikel 8,

d)för varje annat ändamål, om informationen eller bevismate- rialet har offentliggjorts inom ramen för de förfaranden för vilka de överlämnats, eller i någon av de situationer som anges i led a, b och c, samt

e)för varje annat ändamål, endast med föregående samtycke från den anmodade staten.

2.a) Denna artikel skall inte hindra den anmodade staten från att införa ytterligare villkor i ett särskilt fall, om den särskilda framställningen om hjälp inte kan uppfyllas utan dessa villkor. Om ytterligare villkor har införts i enlighet med detta led, får den anmodade staten begära att den ansökande staten lämnar upplysning om hur bevismaterialet eller informationen används.

b)Den anmodade staten får inte införa allmänna begräns- ningar beträffande den ansökande statens rättsliga stan- darder för behandling av personuppgifter som ett villkor enligt led a för att tillhandahålla bevismaterial eller infor- mation.

3.Om den anmodade staten efter att ha lämnat uppgifter till den ansökande staten blir medveten om förhållanden som kan ge den anledning att i ett särskilt fall kräva ett ytterligare villkor, kan den anmodade staten samråda med den ansökande staten för att avgöra i vilken mån bevismaterialet och informationen kan skyddas.

4.En anmodad stat får i stället för denna artikel tillämpa den bestämmelse om begränsningar av användningen som återfinns i det tillämpliga bilaterala avtalet om ömsesidig rättslig hjälp, om detta medför att användningen av information och bevismaterial begränsas i mindre utsträckning än genom denna artikel.

5.Om ett bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i kraft mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater den dag detta avtal undertecknas ger möjlighet att begränsa skyldigheten att lämna hjälp som rör vissa skattebrott, får den berörda medlemsstaten vid den utväxling av skriftliga instrument med Amerikas förenta stater som beskrivs i artikel 3.2 ange att medlemsstaten kommer att fortsätta att tillämpa bestämmelsen om begränsningar av användningen enligt det avtalet.

Artikel 10

Den ansökande statens begäran om sekretess

Den anmodade staten skall göra sitt yttersta för att iaktta sekretess i fråga om en framställning och dess innehåll, om den ansökande staten begär detta. Om en framställning inte kan verkställas utan att den begärda sekretessen bryts, skall den centrala myndigheten i den anmodade staten informera den ansökande staten, som sedan skall avgöra huruvida framställningen likväl bör verkställas.

Artikel 11

Samråd

Artikel 12

Tidsmässig tillämpning

1. Detta avtal skall tillämpas på brott som begås såväl före

som efter avtalets ikraftträdande.

121

19.7.2003

Europeiska unionens officiella tidning

Prop. 2004/05:46

Bilaga 4

2. Detta avtal skall tillämpas på framställningar om ömsesidig rättslig hjälp som görs efter avtalets ikraftträdande. Artiklarna 6 och 7 i avtalet skall emellertid tillämpas på framställningar som inte har avgjorts i en anmodad stat vid den tidpunkt då avtalet träder i kraft.

Artikel 13

Icke -avvikelse

Med förbehåll för artikel 4.5 och artikel 9.2 b skall detta avtal inte hindra den anmodade staten från att åberopa skäl för att vägra hjälp med hänvisning till ett bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp eller, i avsaknad av ett avtal, sina tillämpliga rättsliga principer, inbegripet om verkställandet av framställningen skulle kunna skada dess suveränitet, säkerhet, allmänna ordning eller andra väsentliga intressen.

Artikel 14

Framtida bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp som ingås med medlemsstater

Detta avtal skall inte utesluta att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater ingås efter detta avtals ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med detta avtal.

Artikel 15

Artikel 16

Territoriell tillämpning

1.Detta avtal skall

a)gälla för Amerikas förenta stater,

b)när det gäller Europeiska unionen

–gälla för medlemsstaterna,

–gälla för territorier för vilkas yttre förbindelser en medlemsstat ansvarar, eller länder som inte är medlems- stater men för vilka en medlemsstat har andra skyldigheter avseende yttre förbindelser, om de avtalsslutande parterna enas om detta genom utväxling av en diplomatisk not som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten.

Artikel 17

Översyn

Utsedd myndighet och underrättelse

1.Om något annat ministerium än justitieministeriet har utsetts i enlighet med artikel 8.2 b skall Europeiska unionen underrätta Amerikas förenta stater om vilket ministerium som utsetts, innan den utväxling av skriftliga instrument mellan Amerikas förenta stater och medlemsstaterna som avses i artikel 3.3 äger rum.

2.De avtalsslutande parterna skall, på grundval av samråd dem emellan om vilka nationella myndigheter som skall utses i enlighet med artikel 4.3 för att ansvara för utredning och beivrande av brott, underrätta varandra om vilka nationella myndigheter de på så sätt har utsett, innan den utväxling av skriftliga instrument som avses i artikel 3.2 och 3.3 äger rum mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater. Europeiska unionen skall före utväxlingen underrätta Amerikas förenta stater om vilka centrala myndigheter enligt artikel 4.3 som utsetts när det gäller medlemsstater som inte har ingått något avtal om ömsesidig rättslig hjälp med Amerikas förenta stater.

3.De avtalsslutande parterna skall underrätta varandra om eventuella begränsningar som åberopas enligt artikel 4.4, innan den utväxling av skriftliga instrument som avses i artikel 3.2 och 3.3 äger rum mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater.

De avtalsslutande parterna har enats om att genomföra en översyn av detta avtal senast fem år efter dess ikraftträdande. Översynen skall i synnerhet röra avtalets genomförande i praktiken och kan även omfatta sådana frågor som vilka konsekvenser innehållet i detta avtal får för Europeiska unionens vidare utveckling.

Artikel 18

Ikraftträdande och upphörande

1.Detta avtal träder i kraft den första dagen efter den tredje månaden efter den dag då de avtalsslutande parterna utväxlat instrument som anger att de har avslutat sina interna förfaranden i detta syfte. Dessa instrument skall även ange att de åtgärder som anges i artikel 3.2 och 3.3 har avslutats.

2.En avtalsslutande part kan säga upp avtalet när som helst genom en skriftlig anmälan till den andra parten, varvid uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan.

122

19.7.2003

Europeiska unionens officiella tidning

Prop. 2004/05:46

Bilaga 4

Förklarande not om avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater

Denna not återspeglar överenskommelser mellan de avtalsslutande parterna om tillämpningen av vissa bestämmelser i avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (nedan kallat ”avtalet”).

Beträffande artikel 8

När det gäller ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter enligt artikel 8.1 medför den första meningen i artikel 8.1 en skyldighet att lämna ömsesidig rättslig hjälp till ansökande amerikanska federala administrativa myndigheter och ansökande nationella administrativa myndigheter i EU:s medlemsstater. I enlighet med den andra meningen i den punkten kan ömsesidig rättslig hjälp även lämnas till andra – alltså icke- federala eller lokala - administrativa myndigheter. Denna bestämmelse omfattas dock av den anmodade statens skönsmässiga bedömning.

Parterna är eniga om att ömsesidig rättslig hjälp enligt den första meningen i artikel 8.1 skall lämnas till en ansökande administrativ myndighet som vid den tid då ansökan görs genomför utredningar eller driver förfaranden i syfte att väcka åtal för brott eller hänskjuta det utredda beteendet till de behöriga lagförande myndigheterna inom ramen för sitt lagstadgade mandat i enlighet med nedanstående närmare beskrivning. Det faktum att åtal för brott övervägs vid den tid då ansökan görs utesluter inte att den myndigheten kan använda sig av andra påföljder än straffrättsliga sådana. Följaktligen kan ömsesidig rättslig hjälp som erhålls i enlighet med artikel 8.1 få den ansökande administrativa myndigheten att dra den slutsatsen att straffrättsligt förfarande eller hänskjutande till en lagförande myndighet inte är lämpligt. Dessa tänkbara konsekvenser påverkar inte de avtalsslutande parternas skyldighet att lämna hjälp enligt denna artikel.

Den ansökande administrativa myndigheten får emellertid inte utnyttja artikel 8.1 för att begära hjälp i fall då straffrättsliga förfaranden eller hänskjutande till lagförande myndigheter inte övervägs eller i frågor då det beteende som utreds inte kan bli föremål för straffrättsliga påföljder eller hänskjutande till lagförande myndigheter enligt den ansökande statens lag.

Europeiska unionen erinrar om att innehållet i avtalet för unionens del omfattas av bestämmelserna om polisiärt och rättsligt samarbete i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen och att avtalet har ingåtts inom ramen för dessa bestämmelser.

Beträffande artikel 9

Syftet med artikel 9.2 b är att garantera att rättslig hjälp endast i undantagsfall får vägras med hänvisning till skydd av personuppgifter. En sådan situation kan uppstå om vid en vägning av de viktiga intressen som berörs i ett särskilt fall (å ena sidan allmänintressen, inbegripet sund rättskipning, å andra sidan skydd av privatlivet) utlämnande av de särskilda uppgifter som begärs av den ansökande staten skulle ge upphov till svårigheter som är så grundläggande att den anmodade staten anser att de omfattas av vägran på grund av skydd av väsentliga intressen. En bred, kategorisk eller systematisk tillämpning av uppgiftsskyddsprincipen av den anmodade staten i syfte att vägra samarbete utesluts härmed. Det faktum att den ansökande och den anmodade staten har olika system för skydd av uppgifter (t.ex. att den ansökande staten inte har något som motsvarar en dataskyddsmyndighet) eller olika metoder för att skydda personuppgifter (t.ex. att den ansökande staten använder andra medel än radering för att skydda integriteten och korrektheten hos de personuppgifter som mottas av de brottsbekämpande myndigheterna) får inte i sig införas som tilläggsvillkor enligt artikel 9.2 a.

Beträffande artikel 14

I artikel 14 föreskrivs det att detta avtal inte skall utesluta att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater ingås efter detta avtals ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med detta avtal.

124

Bilaga 5: Avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Artikel 1 ……………Tillämpningsområde för rättslig hjälp Artikel 2 ……………Centralorgan

Artikel 3 ……………Begränsningar i rättslig hjälp Artikel 4 ……………Framställningens form och innehåll Artikel 5 ……………Verkställighet av framställningar Artikel 6 ……………Kostnader

Artikel 7 ……………Begränsningar i användningen Artikel 8 ……………Sekretess

Artikel 9 ……………Bevisupptagning i den anmodade staten Artikel 10 …………...Allmänna handlingar

Artikel 11 …………...Inställelse i den ansökande staten Artikel 12 …………...Överförande av frihetsberövade personer Artikel 13 …………...Transitering av frihetsberövade personer

Artikel 14 …………...Efterforskning eller identifiering av personer eller föremål

Artikel 15 …………...Delgivning

Artikel 16 …………...Husrannsakan och beslag Artikel 17 …………...Återlämnande av föremål

Artikel 18 …………...Rättslig hjälp i förverkandeförfaranden

Artikel 19 …………...Inledande av straffrättsligt förfarande i den anmodade staten

Artikel 20 …………...Förenlighet med andra avtal Artikel 21……………Samråd

Artikel 22 …………...Ratificering, ikraftträdande och uppsägning

FORMULÄR

Formulär A	INTYG OM AFFÄRSHANDLINGAR
Formulär A – 1	INTYG OM AVSAKNADEN AV
	AFFÄRSHANDLINGAR
Formulär B	INTYG GÄLLANDE ALLMÄNNA
	HANDLINGAR
Formulär B – 1	INTYG GÄLLANDE AVSAKNADEN AV
	ALLMÄNNA HANDLINGAR
Formulär C	INTYG RÖRANDE BESLAGTAGNA FÖREMÅL

126

Konungariket Sveriges regering och

Amerikas Förenta Staters regering,

som önskar förbättra de båda ländernas rättsvårdande myndigheters effektivitet i fråga om utredning och lagföring av brott genom samarbete och ömsesidig rättslig hjälp i brottmål,

har kommit överens om följande:

Artikel 1

Tillämpningsområde för rättslig hjälp

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

1.De avtalsslutande parterna skall enligt bestämmelserna i detta avtal lämna ömsesidig rättslig hjälp i samband med utredning av och lagföring för brott och i rättsliga förfaranden som hänför sig till brott.

2.Rättslig hjälp skall inbegripa:

a)att efterforska och identifiera personer eller föremål,

b)delgivning av handlingar,

c)bevisupptagning eller hållande av förhör,

d)att överföra frihetsberövade personer för förhör eller i annat syfte,

e)att tillhandahålla handlingar, uppteckningar och föremål,

f)att verkställa framställningar om husrannsakan och beslag,

g)att biträda i rättsliga förfaranden som gäller kvarhållande samt förverkande av egendom och dess återlämnande,

h)att inleda straffrättsliga förfaranden i den anmodade staten, samt

i)att lämna varje annat slag av rättslig hjälp som är förenlig med detta avtals syfte och inte förbjuden enligt den anmodade statens lagstiftning.

3.Rättslig hjälp skall lämnas utan hänsyn till om det handlande som är föremål för utredning, lagföring eller rättsligt förfarande i den ansökande staten skulle utgöra ett brott enligt den anmodade statens lagstiftning. Om en framställning gäller överförande av frihetsberövade personer enligt artikel 12, husrannsakan och beslag enligt artikel 16 eller biträde i ett förverkandeförfarande enligt artikel 18, kan dock den anmodade staten kräva att den ifrågavarande gärningen skulle kunna beivras enligt dess straffrättsliga eller administrativa lagstiftning.

4.Detta avtal gäller enbart för ömsesidig rättslig hjälp mellan de avtalsslutande parterna. Bestämmelserna i detta avtal skall inte ge upphov till någon rätt för någon enskild person att erhålla, undertrycka eller utesluta någon bevisning eller att hindra att en framställning verkställs.

127

Artikel 2

Centralorgan

1.Var och en av de avtalsslutande parterna skall utse ett centralorgan som skall göra och ta emot framställningar enligt detta avtal.

2.Amerikas Förenta Staters centralorgan skall vara justitieministern eller en person som utsetts av justitieministern. Konungariket Sveriges centralorgan skall vara Justitiedepartementet.

3.Respektive centralorgan skall göra framställningar på de myndigheters vägnar som enligt lag är ansvariga för utredning, lagföring eller rättsliga förfaranden som hänför sig till brott. Dessa myndigheter är i Amerikas Förenta Stater åklagare, utredare med straffrättslig behörighet och organ eller enheter med särskild författningsreglerad behörighet att överlämna ärenden till åtal. Dessa myndigheter är i Sverige domstolar, allmänna åklagare och andra myndigheter med behörighet att leda förundersökningar i brottmål.

4.Centralorganen skall ha direkt kontakt med varandra i och för detta avtal.

Artikel 3

Begränsningar i rättslig hjälp

1.Den anmodade statens centralorgan får vägra att lämna rättslig hjälp om:

a)framställningen hänför sig till en gärning enligt militär lagstiftning som inte också är ett brott enligt den allmänna strafflagstiftningen,

b)framställningen hänför sig till ett politiskt brott,

c)framställningen hänför sig till en gärning för vilken straffet i den ansökande staten är frihetsberövande i ett år eller mindre,

d)verkställighet av framställningen skulle skada den anmodade statens säkerhet eller andra väsentliga intressen (ordre public), eller

e)framställningen inte gjorts i överensstämmelse med avtalet.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

2.Innan rättslig hjälp vägras i enlighet med denna artikel, skall den anmodade statens centralorgan samråda med den ansökande statens centralorgan för att överväga om rättslig hjälp kan lämnas på sådana villkor som den finner nödvändiga. Om den ansökande staten godtar rättslig hjälp på dessa villkor, skall den rätta sig efter dessa villkor.

3.Om den anmodade statens centralorgan vägrar rättslig hjälp, skall den underrätta den ansökande statens centralorgan om skälen till detta.

128

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

Artikel 4

Framställningens form och innehåll

1.En framställning om rättslig hjälp skall göras skriftligen; den anmodade statens centralorgan kan dock godta en framställning i annan form i brådskande fall. I sådant fall skall framställningen bekräftas skriftligen inom tio dagar om inte den anmodade statens centralorgan går med på annat. En framställning och till denna fogade handlingar skall vara på den anmodade statens språk eller åtföljas av en översättning till detta språk om inte annat överenskommits.

2.En framställning skall innehålla följande:

a)uppgift om den myndighet som handlägger utredningen, lagföringen eller det rättsliga förfarande som framställningen hänför sig till,

b)en beskrivning av vad saken gäller och vad slags utredning, lagföring eller rättsligt förfarande som pågår inklusive uppgift om de fakta och lagbestämmelser som är tillämpliga på de brottsliga gärningar som hänför sig till ärendet,

c)en beskrivning av de bevis, den information eller annat biträde som begärs, samt

d)uppgift om syftet med begärda bevis, information eller annat biträde och dess anknytning till omständigheterna i ärendet.

3.I den utsträckning som det är nödvändigt och möjligt skall en framställning också innehålla:

a)uppgift om en eftersökt persons identitet och förmodade adress,

b)uppgift om identiteten på och adressen till den som skall delges, vederbörandes anknytning till det rättsliga förfarandet samt det sätt på vilket delgivning skall ske,

c)uppgift om identiteten på och adressen till den som skall tillhandahålla bevis,

d)en noggrann beskrivning av den plats eller den person som skall bli föremål för husrannsakan respektive kroppsvisitation samt av de föremål som skall tas i beslag,

e)en beskrivning av muntlig bevisning som begärs, eventuellt innehållande en lista på de frågor som skall ställas till ett vittne,

f)en beskrivning av det sätt på vilket muntlig bevisning eller utsaga skall tas upp och redovisas,

g)en beskrivning av eventuellt särskilt förfarande enligt vilket framställningen skall verkställas,

h)uppgift om traktamente och kostnadsersättning som en person som ombetts inställa sig i den ansökande staten har rätt till för sin inställelse, samt

i)varje annan upplysning som den anmodade staten kan behöva för att verkställigheten skall underlättas.

129

Artikel 6

Kostnader

1.Den anmodade staten skall stå för alla kostnader som hänför sig till verkställigheten av en framställning om rättslig hjälp med undantag för följande som skall betalas av den ansökande staten:

a)ersättning till sakkunniga,

b)kostnaderna för översättning, tolkning och utskrift, samt

c)traktamenten och kostnadsersättningar som hänför sig till resor som företas av personer som reser i den anmodade

staten till förmån för den ansökande staten eller i enlighet med artiklarna 11 och 121.

2.Om det under verkställigheten av en framställning blir uppenbart att en fullständig verkställighet skulle medföra extraordinära kostnader, skall centralorganen samråda för att bestämma på vilka villkor verkställigheten kan fortsätta.

Artikel 7

Begränsningar i användningen

1.Den anmodade staten kan ställa som villkor för verkställighet att uppgifter eller bevismaterial som erhållits inte utan föregående medgivande från dess centralorgan får användas eller överlämnas av den ansökande statens myndigheter för annan utredning eller rättsligt förfarande än vad som angivits i framställningen.

2.Ingenting i denna artikel skall utesluta att, i den utsträckning som krävs enligt den ansökande statens konstitution, uppgifter eller bevisning röjs eller används i ett straffrättsligt förfarande. Den ansökande staten skall i förväg underrätta den anmodade staten om ett sådant röjande eller användning.

3.Uppgifter eller bevismaterial som har offentliggjorts i den ansökande staten under det normala förloppet av det rättsliga förfarande för vilket det tillhandahållits eller som har röjts i enlighet med punkt 2, kan därefter användas i vilket syfte som helst.

Artikel 8

Sekretess

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

1 Enligt den engelska språkversionen hänvisas även till artikel 13. Den versionen har följts i den

konsoliderade versionen, se bilagan till bilaga 2.

131

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

5.Den ansökande staten får begära att föremål som tillhandahållits i den anmodade staten i enlighet med denna artikel, eller artikel 16, eller som är föremål för vittnesmål eller utsaga som avgivits i enlighet med denna artikel, legaliseras genom intyg. Den ansökande staten får begära att avsaknaden av sådana föremål bekräftas genom intyg. Om sådana föremål är affärsdokument kan intygandet ske:

a)genom ett intyg enligt formulär A eller A-1 fogade som bilagor till detta avtal,

b)genom en skriftlig sammanfattning av bevisupptagningen som innehåller de väsentliga uppgifter som anges i formulär A eller A-1, eller

c)genom en handling som innehåller de väsentliga uppgifter som begärts av den ansökande staten.

Uppteckningar som på detta sätt legaliserats i Sverige eller dokumentation som på detta sätt intygar avsaknaden av sådana uppteckningar skall vara tillåtna som bevisning i Förenta Staterna för att styrka sanningen av däri lämnade uppgifter.

Artikel 10

Allmänna handlingar

1.Den anmodade staten skall tillhandahålla den ansökande staten kopior av allmänna handlingar som är tillgängliga för allmänheten, inklusive handlingar eller uppgifter av vad slag som helst, som förvaras hos offentliga myndigheter i den anmodade staten.

2.Den anmodade staten får i samma utsträckning och på samma villkor som sådana kopior av uppteckningar skulle vara tillgängliga för dess egna offentliga myndigheter, tillhandahålla kopior av uppteckningar, innefattande handlingar eller uppgifter i någon form, som förvaras hos offentliga myndigheter i den staten men som inte är tillgängliga för allmänheten. Den anmodade staten får efter eget skön helt eller delvis avslå en framställning enligt denna punkt.

3.Den ansökande staten får begära att allmänna handlingar, som tillhandahållits i den anmodade staten enligt denna artikel, legaliseras i enlighet med bestämmelserna i konventionen den 5 oktober 1961 om avskaffande av kravet på legalisering av utländska allmänna handlingar eller av en tjänsteman som har till uppgift att förvara dem genom användning av formulär B som bifogats detta avtal. Ingen ytterligare legalisering skall vara nödvändig. Den ansökande staten får begära att avsaknaden eller obefintligheten av sådana uppteckningar bekräftas genom att använda ett intyg enligt formulär B fogat som bilaga till detta avtal. Uppteckningar som legaliseras på detta sätt i Sverige eller formulär B-1 som intygar avsaknaden av sådana uppteckningar skall vara tillåtna som bevisning i Förenta Staterna för att styrka riktigheten av däri lämnade uppgifter.

133

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

Artikel 11

Inställelse i den ansökande staten

1.Den anmodade staten skall uppmana en person i den staten att inställa sig inför den behöriga myndigheten i den ansökande staten. Den anmodade statens centralorgan skall omedelbart underrätta den ansökande statens centralorgan om hur personen i fråga ställer sig till uppmaningen.

2.Framställningen skall ange i vilken utsträckning som den som uppmanats inställa sig kommer att ersättas för sina kostnader. På begäran av personen i fråga får den ansökande staten betala ut förskott för dessa kostnader genom sin ambassad i den anmodade staten.

3.Den som uppmanats inställa sig, som ej är misstänkt eller svarande, får inte åtalas, frihetsberövas eller underkastas någon inskränkning i sin personliga frihet i den ansökande staten på grund av gärningar eller domar från tiden innan han reste från den anmodade staten. En person som uppmanats inställa sig, som är misstänkt eller svarande, får ej åtalas, frihetsberövas eller underkastas någon inskränkning av sin personliga frihet i den ansökande staten på grund av gärningar eller domar från tiden före avresan ifrån den anmodade staten som inte angivits i framställningen. Beträffande Förenta Staterna kan sådan immunitet även omfatta verkan av delgivning av stämning. Beträffande Förenta Staterna skall immunitet som anges i denna punkt bara tillämpas i den utsträckning som medgivits av centralorganet. Sveriges centralorgan skall informeras om sådan immunitet som medgivits av Förenta Staternas centralorgan.

4.Immunitet som anges i föregående punkt skall upphöra tio dagar efter det att personen i fråga har blivit underrättad om att hans närvaro inte längre krävs eller när han, efter att ha lämnat den ansökande staten, frivilligt återvänder dit.

Artikel 12

Överförande av frihetsberövade personer

1.En person som är frihetsberövad i den anmodade staten och vars närvaro behövs i den ansökande staten för rättslig hjälp enligt detta avtal, skall i detta syfte överföras från den anmodade staten till den ansökande staten om såväl personen i fråga som den anmodade staten samtycker.

2.En person som är frihetsberövad i den ansökande staten och vars närvaro behövs i den anmodade staten för rättslig hjälp enligt detta avtal, får överföras från den ansökande staten till den anmodade staten om personen i fråga samtycker och båda staterna kommer överens om detta.

134

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

3.För denna artikels syften skall:

a)den mottagande staten ha behörighet och förpliktelse att hålla den överförde frihetsberövad om inte den sändande staten bestämmer annat,

b)den mottagande staten återföra den överförde till den sändande statens förvar så snart som omständigheterna medger, om inte båda staterna kommit överens om annat,

c)den mottagande staten inte, för att återföra den överförde, kräva att den sändande staten inleder ett utlämningsförfarande, eller något annat förfarande, samt

d)den överförde från den påföljd som ådömts honom i den sändande staten få avräkna den tid som han varit frihetsberövad i den mottagande staten.

4.En person som överförts i enlighet med denna artikel får inte medan han befinner sig i den mottagande staten:

a)på annat sätt än som följer av punkt 3 åtalas, frihetsberövas eller underkastas någon inskränkning i sin personliga frihet på grund av gärningar eller domar från tiden innan han reste från den sändande staten, eller

b)åläggas att vittna i rättsliga förfaranden som inte angivits i framställningen.

5.Den immunitet som föreskrivs i föregående punkt skall upphöra när en person, som försatts på fri fot i enlighet med punkt 3, frivilligt kvarstannar i den mottagande staten mer än tio dagar efter det att han blivit underrättad om att hans närvaro inte längre krävs eller han, efter att ha lämnat den mottagande staten, frivilligt återvänder dit.

6.En person som inställer sig vid rättegång i den ansökande staten enligt bestämmelserna i denna artikel får inte åtalas i denna stat på grundval av sitt vittnesmål annat än för domstolstrots eller mened.

Artikel 13

Transitering av frihetsberövade personer

2.Den anmodade staten skall ha behörighet och förpliktelse att hålla personen frihetsberövad under transiteringen.

135

	Prop. 2004/05:46
Artikel 17	Bilaga 5
Återlämnande av föremål
Den anmodade statens centralorgan kan kräva att den ansökande
statens centralorgan så snart som möjligt återlämnar föremål som
överlämnats till det vid verkställighet av en framställning enligt
detta avtal.
Artikel 18
Rättslig hjälp i förverkandeförfaranden

1.Om en avtalsslutande parts centralorgan får kännedom om att utbyte av eller hjälpmedel vid brott finns på den andra partens område och kan bli föremål för förverkande eller på annat sätt underkastat kvarstad eller beslag enligt denna parts lagstiftning, får den underrätta den andra partens centralorgan om detta. Om denna andra part har domsrätt, får den vidarebefordra denna information till sina myndigheter för bedömning av om någon åtgärd bör vidtas. Dessa myndigheter skall fatta beslut i enlighet med sitt lands lagstiftning och skall genom sitt centralorgan underrätta den andra parten om vidtagen åtgärd.

2.De avtalsslutande parterna skall i fråga om rättsliga förfaranden och verkställighet av domar som gäller förverkande av utbyte och hjälpmedel vid brott och återlämnande till brottsoffer bistå varandra i den utsträckning som medges enligt deras respektive lagstiftning. Detta kan innefatta identifiering, uppspårande, provisorisk frysning, beslag, eller på annat sätt bindning av utbyte eller hjälpmedel för att främja sådana rättsliga förfaranden eller verkställighet av domar.

Artikel 19

Inledande av straffrättsligt förfarande i den anmodade staten

1.Endera avtalsslutande part får översända en framställning om att ett straffrättsligt förfarande skall inledas inför den andra partens

137

Bilaga 6: Promemorians lagförslag

1Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:668) om utlämning för brott

dels att nuvarande 26 a § skall betecknas 26 b §,

dels att det skall införas en ny paragraf, 26 a §, av följande lydelse.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 6


Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	26 a §
	Om en oplanerad mellanlandning
	sker i Sverige vid en transport som
	avses i 26 §, skall tillstånd enligt
	den bestämmelsen begäras, för det
	fall	transporten			inte		fortsätter
	inom 24 timmar från landningen.
	Ansökan om tillstånd skall göras
	inom 96 timmar från landningen.
	Polismyndigheten får, om det är
	nödvändigt			för	att	transporten
	skall kunna genomföras, omhän-
	derta och ta i förvar den som
	utlämnas, dock längst till dess en
	ansökan om tillstånd till transport
	har prövats. Görs ingen ansökan
	inom rätt tid enligt första stycket,
	skall personen omedelbart friges.
	Om		tillstånd		meddelas,			gäller
	därefter			bestämmelserna					i
	26 § tredje			stycket.			Tidsfristen
	skall räknas från det att tillstånd
	meddelas.
	I fråga om svenska medborgare
	gäller		bestämmelserna				i	andra
	stycket endast under de förut-
	sättningar som anges i 26 § andra
	stycket.
	När		transporten			avser		någon
	som utlämnas till en medlemsstat i
	Europeiska			unionen,			tillämpas
	8 kap. 2 § lagen				(2003:1156) om
	överlämnande från Sverige enligt
	en	europeisk arresteringsorder							i
	stället		för	bestämmelserna					i
	första–fjärde styckena.

145

Bilaga 8: Lagrådsremissens lagförslag

1Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1957:668) om utlämning för brott skall införas en ny paragraf, 26 b §, av följande lydelse.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 8

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	26 b §
	Om det vid en transport som
	avses i 26 § sker en oplanerad
	mellanlandning					i	Sverige,		skall
	tillstånd till transport enligt den
	paragrafen begäras, för det fall
	transporten inte fortsätter inom 24
	timmar från landningen. Tillstånd
	till transport skall begäras inom
	96 timmar från landningen.
	Polismyndigheten får, om det är
	nödvändigt			för		att		transporten
	skall kunna genomföras, omhän-
	derta och ta i förvar den som
	utlämnas, dock längst till dess en
	begäran om tillstånd till transport
	har	prövats.			Om		tillstånd			till
	transport inte begärs inom den tid
	som anges i första stycket, skall
	personen omedelbart friges.
	Om		tillstånd				till	transport
	meddelas, gäller därefter be-
	stämmelserna i 26 § tredje stycket.
	Tidsfristen skall räknas från det
	att tillstånd meddelas.
	I fråga om svenska medborgare
	gäller bestämmelserna i andra och
	tredje styckena endast under de
	förutsättningar som anges i 26 §
	andra stycket.
	När		transporten				avser		någon
	som utlämnas till en medlemsstat i
	Europeiska				unionen,			tillämpas
	8 kap. 2 §			lagen		(2003:1156)				om
	överlämnande från Sverige enligt
	en	europeisk			arresteringsorder i
	stället för denna paragraf.

149

2Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överläm- nande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder skall ha följande lydelse.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8kap.

2 §

tillstånd och ange under vilka villkor transporten får ske.
Har	tillstånd meddelats enligt	Har	tillstånd	meddelats		enligt
första stycket får polismyndig-		första stycket får polismyndig-
heten, om det bedöms vara		heten, om det är nödvändigt för att
nödvändigt för att transporten skall		transporten skall kunna genom-
kunna	genomföras, omhänderta	föras, omhänderta och ta i förvar
och ta i förvar den som över-		den som överlämnas eller utläm-
lämnas eller utlämnas, dock längst		nas, dock längst under fyrtioåtta
under fyrtioåtta timmar.		timmar.
		Om en oplanerad mellanland-
		ning sker i Sverige, får polis-
		myndigheten, om det är nödvän-
		digt för att transporten skall kunna
		genomföras, omhänderta och ta i
		förvar den som överlämnas eller
		utlämnas, dock längst till dess en
		begäran om tillstånd till transport
		har prövats.		Om	tillstånd till
		transport inte begärs inom 96
		timmar	från	landningen,		skall
		personen omedelbart friges.
		Om	tillstånd	meddelas,		gäller
		därefter bestämmelserna i				andra
		stycket.	Tidsfristen		skall	räknas
		från det att tillstånd meddelas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

151

Avtal med Amerikas förenta stater om utlämning och	Prop.
om internationell rättslig hjälp i brottmål	2004/05:46

Bilaga 1: Bilateralt instrument och konsoliderad version av	Prop. 2004/05:46
utlämningskonvention ...........................................................	68
Bilaga 2: Bilateralt instrument och konsoliderad version av avtal om
ömsesidig rättslig hjälp mellan
Sverige och Förenta staterna .................................................	83
Bilaga 3: Avtal om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas
förenta stater ........................................................................	110
Bilaga 4: Avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen
och Amerikas förenta stater ................................................	117
Bilaga 5: Avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan
Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters
regering................................................................................	126
Bilaga 6: Promemorians lagförslag .......................................................	145
Bilaga 7: Förteckning över remissinstanser...........................................	148
Bilaga 8: Lagrådsremissens lagförslag ..................................................	149
Bilaga 9: Lagrådets yttrande..................................................................	152
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 2005 .......	153

11.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1156) om Prop. 2004/05:46
	överlämnande från Sverige enligt en europeisk
	arresteringsorder

		Prop. 2004/05:46
L 181/32	Europeiska unionens officiella tidning	Bilaga 3	19.7.2003

FÖR KONUNGARIKET	FÖR AMERIKAS FÖRENTA
SVERIGES REGERING	STATERS REGERING