Regeringens proposition 2004/05:170

Ny instans- och processordning i utlännings- och

Prop.

medborgarskapsärenden

2004/05:170

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 26 maj 2005

Göran Persson

Barbro Holmberg

(Utrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en ny utlänningslag skall ersätta 1989 års utlänningslag. Det föreslås att det införs en ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden. Utlänningsnämnden skall upphöra och överprövningen av Migrationsverkets beslut i utlännings- och medborgarskapsärenden skall i stället ske i migrationsdomstolar och i en migrationsöverdomstol. Migrationsdomstolar skall vara vissa av regeringen utsedda länsrätter och Kammarrätten i Stockholm skall vara migrationsöverdomstol.

Ändringar föreslås också i lagen om svenskt medborgarskap och lagen om särskild utlänningskontroll. Därutöver föreslås följdändringar i annan lagstiftning.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 31 mars 2006.

1

Innehållsförteckning

Prop. 2004/05:170

1

Förslag till riksdagsbeslut..................................................................

8

2

Författningsförslag ............................................................................

9

 

2.1

Förslag till utlänningslag.....................................................

9

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild

utlänningskontroll .............................................................

57

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt

medborgarskap..................................................................

65

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring ..........................................................................

67

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar .......................................................

68

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga.........................................

70

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om

psykiatrisk tvångsvård ......................................................

71

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om

rättspsykiatrisk vård ..........................................................

72

2.9Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen

(1991:481).........................................................................

73

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1068) om

 

introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra

 

 

utlänningar ........................................................................

74

2.11

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om

 

 

mottagande av asylsökande m.fl.......................................

75

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa

internationella sanktioner..................................................

76

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (1998:544) om

vårdregister .......................................................................

77

2.14Förslag till lag om ändring i lagen (1998:702) om

garantipension ...................................................................

78

2.15Förslag till lag om ändring i lagen (1999:353) om

rättspsykiatriskt forskningsregister ...................................

79

2.16Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen

(1999:799).........................................................................

80

2.17Förslag till lag om ändring i lagen (2002:546) om

 

 

behandling av personuppgifter i den

 

 

 

arbetsmarknadspolitiska verksamheten ............................

81

3

Ärendet och dess beredning.............................................................

82

4

Gällande ordning .............................................................................

84

 

4.1

Handläggning av förvaltningsärenden i allmänhet ...........

84

4.2Handläggning av utlännings- och medborgarskaps-

ärenden

..............................................................................

85

4.2.1 ...................................

Ansvariga myndigheter

86

4.2.2 ...........

Beslut som kan verkställas omedelbart

88

4.2.3Ny prövning av beslut som vunnit laga kraft..88

4.2.4

Medborgarskapsärenden .................................

89

 

4.2.5

Särskild utlänningskontroll.............................

89

2

 

 

 

4.2.6

Officialprincipen.............................................

90

4.3Regeringens möjligheter att meddela föreskrifter och

 

 

vägledande beslut..............................................................

91

 

 

4.3.1

Regeringens möjligheter att meddela

 

 

 

 

föreskrifter ......................................................

91

 

 

4.3.2

Överlämnande av ärenden till regeringen.......

92

5

Internationella förpliktelser .............................................................

93

 

5.1

Förenta nationerna (FN)....................................................

93

5.1.11951 års konvention om flyktingars rättsliga

ställning...........................................................

93

5.1.2FN:s konvention om medborgerliga och

 

politiska rättigheter .........................................

93

5.1.3

FN:s tortyrkonvention.....................................

94

5.1.4FN:s konvention om avskaffande av all slags

 

 

 

diskriminering av kvinnor ...............................

94

 

 

5.1.5

FN:s barnkonvention ......................................

94

 

 

5.1.6

UNHCR:s slutsatser ........................................

94

 

5.2

Europarådet .......................................................................

96

 

 

5.2.1

Europakonventionen .......................................

96

 

 

5.2.2

Europeisk tortyrkonvention ............................

97

 

 

5.2.3

Europarådets rekommendationer ....................

97

 

 

5.2.4

Sociala stadgan ...............................................

98

 

5.3

Europeiska unionen (EU)..................................................

98

 

 

5.3.1

Direktiv 64/221/EEG ......................................

99

 

 

5.3.2

Resolution om minimigarantier för

 

 

 

 

asylförfaranden .............................................

100

 

 

5.3.3

Skyddsgrundsdirektivet ................................

101

 

 

5.3.4

Asylprocedurdirektivet .................................

102

 

 

5.3.5

Andra relevanta EU - bestämmelser ...............

103

6

Ny utlänningslag

............................................................................

103

7

Ny instans- och processordning.....................................................

105

 

7.1

Grundläggande ............................krav på en ny ordning

105

 

7.2

Instansordningen .............................................................

106

 

 

7.2.1 .......................................................

Bakgrund

106

 

 

7.2.2

Överklagande till allmän förvaltnings -

 

 

 

..........................................................

domstol

107

7.2.3Allmänt om domstolarna och handläggningen i

 

 

den nya ordningen.........................................

112

 

7.2.4

Överklagande av beslut om avvisning med

 

 

 

omedelbar verkställighet...............................

113

 

7.2.5

Beslut som enligt nuvarande ordning kan

 

 

 

överklagas till allmän förvaltningsdomstol ..

113

 

7.2.6

Statsråds beslut om förvar ............................

116

 

7.2.7

Förutsättningar för domstolen att i vissa fall

 

 

 

besluta som första instans .............................

117

 

7.2.8

Överklagande av vissa beslut varigenom

 

 

 

myndigheten inte avgör ärendet....................

118

7.3

Om domstolarna..............................................................

119

 

7.3.1

Domstolens sammansättning ........................

119

 

7.3.2

Domförhet – allmänna bestämmelser ...........

121

Prop. 2004/05:170

3

 

7.3.3

Domförhet – förstärkt sammansättning i

 

 

 

Migrationsöverdomstolen .............................

122

7.4

Nämndemän ....................................................................

123

 

7.4.1

Bakgrund.......................................................

123

 

7.4.2

Nämndemän i migrationsdomstolarna..........

124

7.5

Förfarandet i domstolen ..................................................

125

 

7.5.1

Skyndsam handläggning...............................

125

 

7.5.2

Muntlighet.....................................................

126

 

7.5.3

Muntlig förhandling i den nya ordningen.....

129

7.5.4Krav på prövningstillstånd vid överklagande till

 

 

 

Migrationsöverdomstolen .............................

131

 

 

7.5.5

Överklagande av migrationsdomstolens

 

 

 

 

beslut .............................................................

133

 

 

7.5.6

Partsinsyn ......................................................

134

 

 

7.5.7

Länderkunskap i domstolarna .......................

135

8

Migrationsverket

............................................................................

139

 

8.1

Gällande .............................................................ordning

139

8.1.1Migrationsverkets organisation och styrning139

 

 

8.1.2

Handläggningsfrågor ....................................

141

 

 

8.1.3

Handläggning av barnärenden ......................

145

 

 

8.1.4

Underlag för Migrationsverkets beslut .........

146

 

 

8.1.5

Pågående förändringsarbete..........................

149

 

 

8.1.6

Utlänningsnämndens handläggning..............

151

 

8.2

Migrationsverkets handläggning.....................................

153

 

 

8.2.1

Tyngdpunkten av prövningen i

 

 

 

 

utlänningsärenden .........................................

153

 

 

8.2.2

Tillgången till Migrationsverkets

 

 

 

 

landinformation.............................................

156

 

 

8.2.3

Särskilda regler för omprövning av

 

 

 

 

Migrationsverkets beslut...............................

158

9

Visering

.........................................................................................

 

159

 

9.1

Gällande ordning.............................................................

159

 

 

9.1.1

Viseringskravet .............................................

160

 

 

9.1.2

Förutsättningar för att bevilja visering .........

161

 

 

9.1.3

Ansökan och beslut om visering...................

163

 

 

9.1.4

Viseringspraxis .............................................

165

 

9.2

Förutsättningar för visering.............................................

167

10

Dublinärenden ...............................................................................

 

169

 

10.1

Gällande ordning.............................................................

169

 

10.2

Anpassning till Dublinförordningen ...............................

170

11

Uppehållstillstånd..........................................................................

 

171

 

11.1

Bakgrund.........................................................................

 

171

 

11.2

Flyktingar och skyddsbehövande i övrigt.......................

171

 

 

11.2.1

Flyktingar......................................................

171

 

 

11.2.2

Skyddsbehövande i övrigt.............................

174

 

 

11.2.3

Pågående arbete ............................................

175

 

 

11.2.4

Tydlig skiljelinje mellan olika tillstånds-

 

 

 

 

grunder..........................................................

176

 

11.3

Uppehållstillstånd på grund av anknytning.....................

178

Prop. 2004/05:170

4

 

11.3.1

Gällande ordning ..........................................

178

Prop. 2004/05:170

 

11.3.2

Uppehållstillstånd för andra nära anhöriga än

 

 

 

maka, make, sambo och barn ........................

180

 

 

11.3.3

Uppehållstillstånd på grund av s.k. snabb

 

 

 

 

anknytning ....................................................

181

 

 

11.3.4

Uppehållstillstånd för umgänge med barn och

 

 

 

till personer som har svenskt ursprung m.m. 182

 

 

11.3.5

Uppehållstillstånd på grund av annan särskild

 

 

 

anknytning ....................................................

183

 

11.4

Uppehållstillstånd av humanitära skäl ............................

184

 

 

11.4.1

Gällande ordning ..........................................

184

 

 

11.4.2

Synnerligen ömmande omständigheter .........

185

 

 

11.4.3

Behov av förändring och precisering ............

185

 

 

11.4.4

Behovet av en samlad bedömning ................

187

 

 

11.4.5

Omständigheter som särskilt skall beaktas vid

 

 

 

den samlade bedömningen ............................

188

 

 

11.4.6

Barn ...............................................................

193

 

11.5

Uppehållstillståndets varaktighet....................................

196

 

 

11.5.1

Gällande ordning ..........................................

196

 

 

11.5.2

Tidsbegränsat uppehållstillstånd ...................

196

 

12 Vägran och återkallelse av uppehållstillstånd ...............................

198

 

12.1

Gällande ordning.............................................................

198

 

 

12.1.1

Vägran av uppehållstillstånd .........................

198

 

 

12.1.2

Återkallelse av uppehållstillstånd .................

199

 

12.2

Vägran av uppehållstillstånd vid brottslighet .................

200

 

 

12.2.1

Utlänningar som flyr undan väpnad konflikt,

 

 

 

andra svåra motsättningar eller miljö -

 

 

 

 

katastrof ........................................................

200

 

 

12.2.2

Annan än skyddsbehövande – brottslighet i

 

 

 

 

förening med annan omständighet ................

201

 

12.3

Återkallelse av uppehållstillstånd ...................................

203

 

 

12.3.1

Återkallelse av uppehållstillstånd på grund av

 

 

 

anmärkningar mot levnadssättet ...................

203

 

 

12.3.2

Återkallelse av permanent uppehållstillstånd203

 

 

12.3.3

Hänsyn till anknytning till Sverige vid

 

 

 

 

återkallelse av uppehållstillstånd ..................

204

 

13 Tillstånd på grund av arbete ..........................................................

205

 

13.1

Bakgrund

.........................................................................

205

 

 

13.1.1 ..........................................

Gällande ordning

205

 

 

13.1.2 ................................................

Reformarbete

208

 

13.2

Förutsättningar ...................................för arbetstillstånd

209

 

13.3Permanent uppehållstillstånd för personer med särskilda

 

 

kvalifikationer .................................................................

212

 

13.4

Möjlighet att överklaga beslut rörande arbetstillstånd....

213

14

Uppenbart ogrundade ansökningar................................................

214

15

Verkställighetshinder i ärenden där beslutet vunnit laga kraft......

215

 

15.1

Bakgrund

.........................................................................

215

 

 

15.1.1 ..........................................

Gällande ordning

215

 

 

15.1.2 ..................................

2002 års lagrådsremiss

220

5

 

15.1.3

Reformarbete ................................................

221

Prop. 2004/05:170

15.2

Ny ordning för prövning av verkställighetshinder..........

222

 

16 Ny verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning .............

230

 

16.1

Bakgrund

.........................................................................

230

 

 

16.1.1 ..........................................

Gällande ordning

230

 

 

16.1.2 ................................................

Reformarbete

232

 

16.2Ny verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning

 

 

som inte har upphört att gälla..........................................

233

17

Vissa frågor om avvisning och utvisning ......................................

234

 

17.1

Beslut om avvisning när inga skyddsskäl åberopas........

234

 

17.2

Tiden inom vilken beslut om avvisning skall fattas........

235

 

17.3

Utvisning på grund av brott ............................................

237

18

Offentligt biträde ...........................................................................

 

238

 

18.1

Bakgrund.........................................................................

 

238

 

18.2

Rätten till offentligt biträde.............................................

239

 

18.3

Beslutande myndighet.....................................................

240

 

 

18.3.1

Ärenden hos regeringen................................

240

 

 

18.3.2

Migrationsverket...........................................

240

19

Ärenden med säkerhetsaspekter ....................................................

243

 

19.1

Gällande ordning.............................................................

243

 

19.2

Handläggning av säkerhetsärenden.................................

245

 

 

19.2.1

Ny instansordning för säkerhetsärenden.......

245

 

 

19.2.2

Förvar av barn...............................................

252

 

 

19.2.3

Verkställighet av förvarsbeslut .....................

252

20

Ärenden med utrikespolitisk betydelse .........................................

254

21

Särskilda bemyndiganden..............................................................

255

 

 

21.1.1

Bemyndigande vid krig och krigsfara...........

255

 

 

21.1.2

Bemyndigande vid tillfälligt skydd ..............

256

22

Straffbestämmelser och tvångsåtgärder.........................................

257

 

22.1

Straffbestämmelser .........................................................

257

22.2Uppsikt i form av skyldighet att uppehålla sig inom visst

 

 

geografiskt område..........................................................

259

23

Genomförande och ekonomiska konsekvenser .............................

260

 

23.1

Ekonomiska konsekvenser..............................................

260

 

23.2

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser....................

262

 

 

23.2.1

Tidpunkt för ikraftträdande...........................

262

 

 

23.2.2

Övergångsbestämmelser ...............................

264

24

Författningskommentar .................................................................

267

 

24.1

Förslaget till utlänningslag..............................................

267

24.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:572) om

särskild utlänningskontroll..............................................

317

24.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt

 

medborgarskap................................................................

321

24.4

Övriga lagförslag ............................................................

322

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Ökad rättssäkerhet i

 

 

asylärenden (SOU 1999:16) ................................................

323

6

Bilaga 2

Lagförslag i betänkandet Ökad rättssäkerhet i asylärenden

 

 

(SOU 1999:16) ....................................................................

331

Bilaga 3

Remissinstanser – betänkandet Ökad rättssäkerhet i

 

 

asylärenden (SOU 1999:16) ................................................

380

Bilaga 4

Sammanfattning av departementspromemorian

 

 

En specialdomstol för utlänningsärenden (Ds 2000:45) .....

382

Bilaga 5

Lagförslag i departementspromemorian En specialdomstol för

 

utlänningsärenden (Ds 2000:45)..........................................

383

Bilaga 6

Remissinstanser - departementspromemorian

 

 

En specialdomstol i utlänningsärenden (Ds 2000:45).........

388

Bilaga 7

Sammanfattning av betänkandet Verkställighet vid oklar

 

 

identitet m.m. (SOU 2003:25).............................................

390

Bilaga 8

Lagförslaget i betänkandet Verkställighet vid oklar identitet

 

m.m. (SOU 2003:25) ...........................................................

391

Bilaga 9

Remissinstanser – betänkandet Verkställighet vid oklar

 

 

identitet m.m. (SOU 2003:25).............................................

393

Bilaga 10

Sammanfattning av betänkandet Utlänningslagstiftningen i ett

 

domstolsperspektiv (SOU 2004:74) ....................................

394

Bilaga 11

Lagförslag i betänkandet Utlänningslagstiftningen i ett

 

 

domstolsperspektiv (SOU 2004:74) ....................................

401

Bilaga 12

Remissinstanser – betänkandet Utlänningslagstiftningen i ett

 

domstolsperspektiv (SOU 2004:74) ....................................

417

Bilaga 13

Sammanfattning av promemorian Verkställighetsärenden och

 

muntlig förhandling i en ny instans- och processordning i

 

 

utlänningsärenden (UD2004/51921/MAP) .........................

419

Bilaga 14

Lagförslag i promemorian Verkställighetsärenden och

 

 

muntlig förhandling i en ny instans- och processordning i

 

 

utlänningsärenden (UD2004/51921/MAP) .........................

420

Bilaga 15

Remissinstanser – promemorian Verkställighetsärenden och

 

muntlig förhandling i en ny instans- och processordning i

 

 

utlänningsärenden (UD2004/51921/MAP) .........................

423

Bilaga 16

Lagrådsremissens lagförslag ...............................................

424

Bilaga 17

Lagrådets yttrande ...............................................................

481

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 maj 2005.........

510

Rättsdatablad..........................................................................................

511

Prop. 2004/05:170

7

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2004/05:170

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.utlänningslag,

2.lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,

3.lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap,

4.lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

5.lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

6.lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

7.lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,

8.lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

9.lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),

10.lag om ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar,

11.lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande

m.fl.,

12.lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner,

13.lag om ändring i lagen (1998:544) om vårdregister,

14.lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension,

15.lag om ändring i lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister,

16.lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799),

17.lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

8

2

Författningsförslag

Prop. 2004/05:170

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till utlänningslag

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns föreskrifter om

– lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser (1 kap.),

villkor för att en utlänning skall få resa in i samt vistas och arbeta i Sverige (2 kap.),

visering (3 kap.),

flyktingar och skyddsbehövande i övrigt (4 kap.),

uppehållstillstånd (5 kap.),

arbetstillstånd (6 kap.),

återkallelse av tillstånd (7 kap.),

avvisning och utvisning (8 kap.),

kontroll- och tvångsåtgärder (9 kap.),

förvar och uppsikt avseende utlänningar (10 kap.),

hur en utlänning som hålls i förvar skall behandlas (11 kap.),

verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (12 kap.),

handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m. (13 kap.),

överklagande av förvaltningsmyndighets beslut (14 kap.),

nöjdförklaring (15 kap.),

migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen (16 kap.),

1 Jfr rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa (EGT P 056, 4.4.1964, s. 850, Celex 364L0221), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77, Celex 32004L0038), rådets direktiv 2001/40/EG av den 28 maj 2001 om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land (EGT L 149, 2.6.2001, s. 34, Celex 32001L0040), rådets direktiv 2001/51/EG av den 28 juni 2001 om komplettering av bestämmelserna i artikel 26 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (EGT L 187, 10.7.2001, s. 45, Celex 32001L0051), rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, 7.8.2001, s. 12, Celex 32001L0055), rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328, 5.12.2002, s. 17, Celex 32002L0090), rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (EUT L 31, 6.2.2003, s. 18, Celex 32003L0009).

9

skyldighet att lämna uppgifter (17 kap.),

offentligt biträde (18 kap.),

kostnadsansvar (19 kap.),

bestämmelser om straff m.m. (20 kap.),

tillfälligt skydd (21 kap.), och

särskilda bemyndiganden (22 kap.).

Vissa definitioner

Barn

2 § Med barn avses i denna lag en person som är under 18 år.

Asyl

3 § Med asyl avses i denna lag ett uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför att han eller hon är flykting.

Schengenkonventionen och Schengenstat

4 § Med Schengenkonventionen avses i denna lag konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985.

Med Schengenstat avses en stat som har tillträtt eller anslutit sig till Schengenkonventionen eller som har slutit avtal om samarbete enligt konventionen med konventionsstaterna.

Inresa

5 § Med inresa avses i denna lag att en utlänning passerar in över gränsen för svenskt territorium.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från vad som anges i första stycket.

Utresa

6 § Med utresa avses i denna lag att en utlänning passerar ut över gränsen för svenskt territorium.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från vad som anges i första stycket.

Säkerhetsärenden

7 § Säkerhetsärenden enligt denna lag är ärenden där Säkerhetspolisen av skäl som rör rikets säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säkerhet förordar

att en utlänning skall avvisas eller utvisas,

att en utlännings ansökan om uppehållstillstånd skall avslås, eller

att en utlännings uppehållstillstånd skall återkallas.

Prop. 2004/05:170

10

Allmänna bestämmelser

8 § Lagen skall tillämpas så att en utlännings frihet inte begränsas mer än vad som är nödvändigt i varje enskilt fall.

9 § Vad som föreskrivs om avvisning och utvisning i denna lag gäller i tillämpliga delar också för beslut om överföring enligt rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat2 (Dublinförordningen).

10 § I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver.

11 § När frågor om tillstånd enligt denna lag skall bedömas och ett barn berörs av ett beslut i ärendet skall, om det inte är olämpligt, barnet höras. Den hänsyn skall tas till det barnet har sagt som barnets ålder och mognad motiverar.

12 § En ansökan om uppehållstillstånd som grundar sig på sådana omständigheter som anges i 4 kap. 2 § skall handläggas som en ansökan om asyl.

13 § Säkerhetsärenden skall handläggas skyndsamt.

2 kap. Villkor för att en utlänning skall få resa in i samt vistas och arbeta i Sverige

Pass

1 § En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha pass.

2 § Regeringen får meddela föreskrifter om i vilka fall svenska myndigheter får utfärda pass för utlänningar.

Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Migrationsverket får meddela föreskrifter om vilka handlingar som får godtas som pass.

Visering

3 § Visering är ett tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under en viss kortare tid. En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha visering, om han eller hon inte har uppehållstillstånd.

Uppehållstillstånd

4 § Uppehållstillstånd är ett tillstånd att vistas i Sverige under viss tid (tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning (permanent

2 EUT L 50, 25.2.2003, s. 1 (Celex 32003R0343).

Prop. 2004/05:170

11

uppehållstillstånd). Den som har uppehållstillstånd får, om villkoret i 1 § är uppfyllt, resa in i Sverige.

5 § En utlänning som vistas i Sverige mer än tre månader skall ha uppehållstillstånd om inte visering har beviljats för längre tid.

6 § Regeringen får meddela föreskrifter om att utlänningar skall ha uppehållstillstånd redan efter en kortare vistelsetid i Sverige än tre månader.

Arbetstillstånd

7 § Arbetstillstånd är ett tillstånd att arbeta i Sverige. En utlänning som skall arbeta i Sverige på grund av anställning här eller utomlands skall ha arbetstillstånd.

Undantag från kraven på pass, visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd

8 § Kraven på pass, visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd enligt 1, 3, 5 och 7 §§ för inresa, vistelse och arbete gäller inte medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge. Kravet på arbetstillstånd gäller inte för en utlänning som har permanent uppehållstillstånd.

Undantaget från kravet på pass för inresa gäller dock endast för en sådan medborgare som avses i första stycket som reser eller har rest in i Sverige direkt från en Schengenstat.

9 § Regeringen får meddela föreskrifter om att andra utlänningar än medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge får resa in i Sverige samt vistas och arbeta här utan pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd.

10 § Bestämmelserna om krav på pass, visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd tillämpas inte för

1.diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän som är anställda i Sverige av främmande stater samt deras familjer och deras anställda, och

2.främmande staters kurirer.

Regeringen får meddela föreskrifter om att bestämmelserna om krav på pass, visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd gäller i viss utsträckning för de personer som anges i första stycket.

I fråga om andra utlänningar som är berättigade till förmåner enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall skall de inskränkningar iakttas som följer av den lagen.

3 kap. Visering

1 § En utlänning får beviljas visering om han eller hon

1. har ett gällande pass eller annan handling som skall godtas som pass,

Prop. 2004/05:170

12

2. på begäran kan visa upp dokument, av vilka framgår syftet med och förutsättningarna för den planerade vistelsen i landet,

3.har en medicinsk reseförsäkring för vistelsen,

4.har tillräckliga medel för sitt uppehälle såväl under vistelsen som för återresa till utreselandet eller transitresa till ett sådant tredje land som medger inresa, eller på laglig väg kan skaffa sig sådana medel,

5.inte har meddelats inreseförbud, samt

6.inte anses äventyra den allmänna ordningen, rikets säkerhet eller någon av Schengenstaternas internationella förbindelser.

2 § En visering för inresa och vistelse i högst tre månader som beviljas med stöd av 1 § skall utfärdas som en enhetlig visering i enlighet med föreskrifterna i Schengenkonventionen. En enhetlig visering är giltig vid inresa och vistelse i Schengenstaterna på sätt som framgår av viseringen.

Om det vid en samlad bedömning framstår som sannolikt att avsikten med vistelsen är en annan än den uppgivna eller att utlänningen inte kommer att lämna Sverige eller Schengenstaternas territorium efter viseringstidens utgång, får en enhetlig visering inte beviljas.

3 § En enhetlig visering enligt Schengenkonventionen som har utfärdats av en behörig myndighet i någon Schengenstat gäller i Sverige.

4 § Om villkoren för visering i 1 § och 2 § andra stycket inte är uppfyllda får en nationell visering beviljas om det är nödvändigt av humanitära skäl, på grund av Sveriges internationella förpliktelser eller om det annars finns ett starkt nationellt intresse att bevilja visering. En sådan visering ger endast tillstånd att resa in och vistas i Sverige. Vid bedömningen av om en nationell visering skall beviljas skall en avvägning göras mellan hur angeläget syftet med besöket är och risken för att den person som beviljas viseringen inte kommer att lämna Sverige efter viseringstidens utgång.

En nationell visering får, när det finns särskilda skäl, beviljas för längre tid än tre månader, dock högst ett år. Den får beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller endast när det finns särskilda skäl.

Om en nationell visering utfärdas, skall övriga Schengenstater underrättas.

Beslutande myndigheter

5 § Beslut om visering meddelas av Migrationsverket. Beslut om visering får också meddelas av Regeringskansliet.

Bemyndiganden

6 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Migrationsverket får meddela föreskrifter om att andra myndigheter har rätt att besluta om visering.

Regeringen får meddela föreskrifter om att ett organ som är knutet till Sveriges exportråd har rätt att besluta om visering.

Prop. 2004/05:170

13

Regeringen får ingå överenskommelse med en Schengenstat om att den

Prop. 2004/05:170

statens behöriga myndigheter får meddela beslut om enhetlig visering.

 

7 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om visering.

 

4 kap. Flyktingar och skyddsbehövande i övrigt

 

Definitioner

 

1 § Med flykting avses i denna lag en utlänning som

befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av religiös eller politisk uppfattning, och

inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd.

Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen utsatts för förföljelse eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot förföljelse från enskilda.

Som flykting skall även anses en utlänning som är statslös och som

av samma skäl som anges i första stycket befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort, och

inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, återvända dit.

2 § Med skyddsbehövande i övrigt avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 § befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon

1.känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

2.behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp,

3.inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof,

eller

4.känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sitt kön eller sin homosexualitet.

Motsvarande gäller för en statslös utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort.

Flyktingförklaring

3 § Om en flykting begär det, skall det antingen i samband med att uppehållstillstånd beviljas eller därefter förklaras att utlänningen är flykting (flyktingförklaring).

En flyktingförklaring skall återkallas, om det kommer fram att utlänningen inte längre kan anses som flykting.

14

Resedokument

4 § För en flykting eller statslös får utfärdas en särskild passhandling för resor utanför Sverige (resedokument). Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om resedokument.

När flyktingskap upphör

5 § En flykting upphör att vara flykting om han eller hon

1.av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han eller hon är medborgare,

2.av fri vilja på nytt förvärvar det medborgarskap som han eller hon tidigare har förlorat,

3.förvärvar medborgarskap i ett nytt land och får det landets skydd,

4.av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land där han eller hon är medborgare eller som statslös tidigare hade sin vistelseort, eller

5.inte längre befinner sig i en sådan situation att han eller hon kan anses som flykting och därför inte kan fortsätta att vägra använda sig av det lands skydd där han eller hon är medborgare eller som statslös tidigare hade sin vistelseort.

Beslutande myndighet

6 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket.

Tillfälligt skydd

7 § Särskilda bestämmelser om tillfälligt skydd i en massflyktssituation finns i 21 kap.

5 kap. Uppehållstillstånd

Vem som har rätt till uppehållstillstånd

1 § Flyktingar och skyddsbehövande i övrigt som befinner sig i Sverige har rätt till uppehållstillstånd.

Uppehållstillstånd får dock vägras

1.en flykting enligt 4 kap. 1 § och en skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 4, om det finns synnerliga skäl att inte bevilja uppehållstillstånd på grund av vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet,

2.en skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 och 3, om det på grund av hans eller hennes brottslighet finns särskilda skäl att inte bevilja utlänningen uppehållstillstånd eller om det finns synnerliga skäl att inte bevilja sådant tillstånd på grund av vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet,

3.en asylsökande som har rest in från Danmark, Finland, Island eller Norge och kan sändas tillbaka till något av dessa länder i enlighet med en överenskommelse mellan Sverige och det landet, om det inte är uppenbart att utlänningen inte kommer att beviljas uppehållstillstånd där,

Prop. 2004/05:170

15

4. en asylsökande som i annat fall före ankomsten till Sverige har

Prop. 2004/05:170

uppehållit sig i ett annat land än hemlandet och där är skyddad mot

 

förföljelse och mot att sändas till hemlandet eller ett annat land där han

 

eller hon inte har motsvarande skydd,

 

5.en asylsökande som har särskild anknytning till ett annat land och där är skyddad på det sätt som anges i 4, eller

6.en asylsökande som kan sändas till Danmark enligt konventionen den 15 juni 1990 rörande bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen av en ansökan om asyl som framställts i en av medlemsstaterna i de Europeiska gemenskaperna (Dublinkonventionen) och där är skyddad på det sätt som anges i 4.

I Dublinförordningen finns bestämmelser som tillämpas gentemot Europeiska unionens medlemsstater samt Island och Norge.

2 § Uppehållstillstånd skall ges till en utlänning som tagits emot i Sverige inom ramen för ett beslut som regeringen har meddelat om överföring av skyddsbehövande till Sverige (vidarebosättning).

Uppehållstillstånd på grund av anknytning

3 § Uppehållstillstånd får ges till

1.en utlänning som är make, maka eller sambo till någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om makarna eller samborna stadigvarande sammanbott utomlands,

2.ett utländskt barn som är ogift samt är eller har varit hemmavarande barn till någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige,

3.ett utländskt barn som är ogift och som adopterats eller som avses bli adopterat av någon som vid tidpunkten för adoptionsbeslutet var och som fortfarande är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om barnet inte omfattas av 2 och om adoptionsbeslutet

– har meddelats eller avses komma att meddelas av svensk domstol,

– gäller i Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption, eller

– gäller i Sverige enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner,

4.en utlänning som på något annat sätt än som avses under 1–3 är nära anhörig till någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om han eller hon har ingått i samma hushåll som den personen och det föreligger ett särskilt beroendeförhållande mellan släktingarna som förelåg redan i hemlandet,

5.en utlänning som är make, maka eller sambo till någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, utan att makarna eller samborna stadigvarande sammanbott utomlands, om för- hållandet framstår som seriöst och inte särskilda skäl talar mot att tillstånd ges,

6.en utlänning som har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande med en person som är bosatt eller som har beviljats

16

uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om förhållandet framstår som

Prop. 2004/05:170

seriöst och inte särskilda skäl talar mot att tillstånd ges,

 

7.en utlänning som skall utöva umgänge, som inte är av begränsad omfattning, med ett i Sverige bosatt barn, och

8.en utlänning som har svenskt ursprung eller som har vistats i Sverige under lång tid med uppehållstillstånd.

När det finns synnerliga skäl får uppehållstillstånd också i andra fall än som avses i första stycket beviljas en utlänning som

1.är adopterad i Sverige i vuxen ålder,

2.är anhörig till en utlänning, som är flykting eller skyddsbehövande i övrigt, eller

3.på annat sätt har särskild anknytning till Sverige.

När en ansökan om uppehållstillstånd grundas på ett beslut om adoption som har meddelats av svensk domstol, skall den anknytning som har uppkommit genom beslutet godtas i ärendet om uppehålls- tillstånd.

Uppehållstillstånd på grund av Sveriges internationella åtaganden

4 § Om ett internationellt organ, som har behörighet att pröva klagomål från enskilda, funnit att ett beslut om avvisning eller utvisning i ett enskilt ärende strider mot ett svenskt konventionsåtagande, skall uppehållstillstånd ges till den som omfattas av beslutet, såvida inte synnerliga skäl talar mot att uppehållstillstånd ges.

Uppehållstillstånd på grund av arbete eller försörjning på annat sätt

5 § Ett permanent uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som har erbjudits en tillsvidareanställning i landet, om utlänningen har särskilda kvalifikationer och behovet av arbetskraft inte kan fyllas av arbetssökande inom landet eller genom rekrytering från annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller Schweiz.

Uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som har sin försörjning ordnad på annat sätt än genom anställning.

Uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter

6 § Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen skall särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet.

Barn får beviljas uppehållstillstånd enligt denna paragraf även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd skall beviljas vuxna personer.

17

Tidsbegränsat uppehållstillstånd

7 § Ett uppehållstillstånd skall tidsbegränsas om det med hänsyn till utlänningens förväntade levnadssätt råder tveksamhet om uppehållstillstånd bör beviljas.

8 § Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt 3 § första stycket 5 eller 6 skall vid första beslutstillfället vara tidsbegränsat. Detsamma gäller när uppehållstillstånd i ett sådant fall beviljas utlänningens barn.

9 § Ett uppehållstillstånd som beviljas med stöd av 6 § på grund av sjukdom skall vara tidsbegränsat om utlänningens sjukdom eller behov av vård i Sverige är av övergående natur.

10 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som önskar vistas här i landet för arbete, studier eller besök.

11 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas om det finns ett hinder, som inte är bestående, mot att ett avvisnings- eller utvisningsbeslut verkställs.

12 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som behöver vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

13 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas ett barn eller en man, om barnets eller mannens närvaro i Sverige är nödvändig för att en faderskapsutredning skall kunna genomföras.

14 § Om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljats ett barn enligt 12 eller 13 §, får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas också barnets vårdnadshavare.

15 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får på ansökan av förundersökningsledaren beviljas en utlänning som vistas här, om det behövs för att förundersökning eller huvudförhandling i brottmål skall kunna genomföras.

Fortsatt uppehållstillstånd

16 § En utlänning som med stöd av 8 § har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning får beviljas ett nytt tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd på den grunden endast om förhållandet består.

En utlänning som har familjeanknytning enligt 3 § första stycket 5 eller 6 och som har haft tidsbegränsat uppehållstillstånd i två år får ges ett permanent uppehållstillstånd. Om det finns särskilda skäl, får permanent uppehållstillstånd ges före tvåårsperiodens slut.

Har ett förhållande upphört får uppehållstillstånd ändå ges, om 1. utlänningen har särskild anknytning till Sverige,

Prop. 2004/05:170

18

2. förhållandet har upphört främst på grund av att i förhållandet

Prop. 2004/05:170

utlänningen, eller utlänningens barn, utsatts för våld eller för annan

 

allvarlig kränkning av sin frihet eller frid, eller

 

3. andra starka skäl talar för att utlänningen skall ges fortsatt

 

uppehållstillstånd.

 

Särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd

 

17 § Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd enligt detta

 

kapitel skall det, utom i fall som avses i 1, 2 eller 4 §, särskilt beaktas om

 

den sökande gjort sig skyldig till brottslighet eller brottslighet i förening

 

med annan misskötsamhet. Vid prövning av uppehållstillstånd enligt 3 §

 

första stycket 5 och 6 skall det särskilt beaktas om utlänningen eller

 

utlänningens barn kan antas bli utsatt för våld eller för annan allvarlig

 

kränkning av sin frihet eller frid, om uppehållstillstånd skulle beviljas.

 

När ansökan om uppehållstillstånd skall vara gjord

 

18 § En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige skall ha ansökt

 

om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om

 

uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan.

 

Detta gäller dock inte om

 

1.utlänningen har rätt till uppehållstillstånd här som flykting eller skyddsbehövande i övrigt enligt 1 § eller kan beviljas uppehållstillstånd här med stöd av 21 kap. 2, 3 eller 4 §,

2.utlänningen med stöd av 6 § bör beviljas uppehållstillstånd här,

3.en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som getts en utlänning med familjeanknytning med stöd av 3 § första stycket 5 eller 6,

4.utlänningen kan beviljas eller har tidsbegränsat uppehållstillstånd här med stöd av 15 §,

5.utlänningen enligt 3 § första stycket 1–7 har stark anknytning till en person som är bosatt i Sverige och det inte skäligen kan krävas att utlänningen reser till ett annat land för att ge in ansökan där, eller

6.det annars finns synnerliga skäl.

I fråga om uppehållstillstånd för en utlänning som skall avvisas eller utvisas enligt dom eller beslut som har vunnit laga kraft gäller föreskrifterna i 8 kap. 14 § och 12 kap. 18–20 §§.

19 § En ansökan om uppehållstillstånd som avser förlängning av ett pågående besök eller någon annan tidsbegränsad vistelse här i landet får bifallas trots att utlänningen vistas i Sverige, om det finns vägande skäl för förlängning av vistelsetiden.

Beslutande myndigheter

20 § Beslut om uppehållstillstånd meddelas av Migrationsverket. Beslut om uppehållstillstånd får också meddelas av Regeringskansliet.

19

21 § Av 8 kap. 14 och 21 §§ och 12 kap. 20 § följer att regeringen och den instans som prövar överklagande av beslut om avvisning och utvisning i vissa fall också får besluta om uppehållstillstånd.

Bemyndiganden

22 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Migrationsverket får meddela föreskrifter om att andra myndigheter har rätt att besluta om uppehållstillstånd.

23 § Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för studier eller besök.

Regeringen får meddela föreskrifter om att en ansökan om uppehållstillstånd får bifallas om det följer av en överenskommelse med främmande stat.

24 § Regeringen får i fråga om en viss grupp av utlänningar meddela föreskrifter om permanent uppehållstillstånd därför att de är skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 eller 3.

25 § Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas för skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 eller 3, om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit begränsade.

Regeringen skall anmäla sådana föreskrifter till riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre månader.

26 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från 1 § andra stycket 4, om en utlännings anknytning till Sverige är av sådan art att utlänningen inte bör nekas att få sin ansökan om asyl prövad här i landet.

6 kap. Arbetstillstånd

1 § Arbetstillstånd skall ges för viss tid. Det får avse ett visst slag av arbete och förenas med de övriga villkor som behövs.

Att en utlänning som har permanent uppehållstillstånd inte behöver ha arbetstillstånd framgår av 2 kap. 8 § första stycket.

2 § Arbetstillstånd får ges till en utlänning som erbjudits säsongsarbete, en anställning inom ett yrke där det råder tillfällig brist på arbetskraft eller som deltar i ett internationellt utbyte. Tillstånd får även ges om det följer av ett internationellt avtal eller ett avtal med ett annat land.

3 § Arbetstillstånd får ges till en utlänning som har tidsbegränsat uppehållstillstånd, om inte skäl hänförliga till syftet med uppehållstillståndet talar häremot.

Att permanent uppehållstillstånd får meddelas för vissa arbetstagare framgår av 5 kap. 5 §.

Prop. 2004/05:170

20

När ansökan om arbetstillstånd skall vara gjord

4 § En utlänning som vill ha arbetstillstånd i Sverige skall ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om arbetstillstånd får inte bifallas efter inresan utom i fall som avses i 5 kap. 18 § andra stycket och 19 §, vilka bestämmelser tillämpas på motsvarande sätt i fråga om arbetstillstånd.

Beslutande myndigheter

5 § Beslut om arbetstillstånd meddelas av Migrationsverket.

Beslut om arbetstillstånd i vissa fall

6 § Av 8 kap. 14 och 21 §§ och 12 kap. 20 § följer att regeringen och den instans som prövar överklagande av beslut om avvisning och utvisning i vissa fall också får besluta om arbetstillstånd.

Bemyndiganden

7 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Migrationsverket får meddela föreskrifter om att andra myndigheter har rätt att besluta om arbetstillstånd.

8 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om arbetstillstånd.

7 kap. Återkallelse av tillstånd

1 § Visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd får återkallas för en utlänning som medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller medvetet har förtigit omständigheter, som varit av betydelse för att få tillståndet.

Om utlänningen har vistats här i landet i mer än fyra år med uppehållstillstånd när frågan om återkallelse prövas av den myndighet som först beslutar i saken, får uppehållstillståndet återkallas enligt första stycket endast om det finns synnerliga skäl för det.

2 § Utöver vad som sägs i 1 § får visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd återkallas, om det finns särskilda skäl för det.

Uppehållstillstånd får dock återkallas enligt första stycket endast för en utlänning som ännu inte har rest in i Sverige.

3 § Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning som rest in i landet om

1.utlänningen utan arbetstillstånd bedriver verksamhet som kräver ett sådant tillstånd, eller

2.det på grund av tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas att utlänningen kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land.

Uppehållstillstånd får dock inte återkallas enligt första stycket om

utlänningen har vistats här i landet i mer än tre år med uppehållstillstånd

Prop. 2004/05:170

21

när frågan om återkallelse prövas av den myndighet som först beslutar i

Prop. 2004/05:170

saken.

 

4 § Vid bedömning av om uppehållstillståndet bör återkallas enligt

 

1 eller 3 § för en utlänning som har rest in i landet skall hänsyn tas till

 

den anknytning som utlänningen har till det svenska samhället och till

 

om andra skäl talar mot att tillståndet återkallas.

 

Vid en sådan bedömning skall särskilt beaktas

 

1.utlänningens levnadsomständigheter,

2.om utlänningen har barn i Sverige och, om så är fallet, barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten har varit och hur den skulle påverkas av att utlänningens uppehållstillstånd återkallas,

3.utlänningens övriga familjeförhållanden, och

4.hur länge utlänningen har vistats i Sverige.

5 § Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning som har registrerats på den spärrlista som avses i 3 § 2 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem, om det finns tillräckliga skäl för en återkallelse.

6 § Uppehållstillstånd får återkallas för den som inte är medborgare i en stat tillhörande Europeiska unionen även i andra fall än som avses i 2 §, om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats i en stat tillhörande Europeiska unionen eller i Island eller Norge och beslutet är grundat på att det finns ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten och på att

1.utlänningen i den beslutande staten har dömts för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i minst ett år, eller

2.utlänningen är skäligen misstänkt för att ha begått ett grovt brott eller att det finns starka skäl som tyder på att utlänningen avser att begå ett sådant brott.

Första stycket gäller inte en familjemedlem till en medborgare i en stat tillhörande Europeiska unionen eller till en medborgare i Island eller Norge som har utövat sin rätt till fri rörlighet enligt de regler som gäller inom Europeiska unionen. Med familjemedlem avses

– make, maka eller sambo,

– barn under 21 år som är beroende av föräldern för sin försörjning, och

– förälder som är beroende av barnet för sin försörjning.

Ett uppehållstillstånd får inte återkallas enligt första stycket innan samråd har skett med den stat som har beslutat om avvisning eller utvisning.

7 § Ett permanent uppehållstillstånd skall återkallas för en utlänning som inte längre är bosatt i Sverige.

För en utlänning som har vistats här som flykting eller skyddsbehövande i övrigt får dock uppehållstillståndet återkallas tidigast när två år har förflutit efter det att bosättningen här i landet upphörde, om utlänningen har återvänt till ett land där han eller hon tidigare har varit bosatt därför att de politiska förhållandena i landet har ändrats.

22

Beslutande myndigheter

8 § Återkallelse av uppehållstillstånd och arbetstillstånd beslutas av Migrationsverket. Återkallelse av visering beslutas av den myndighet som har beviljat viseringen eller av Migrationsverket.

Uppehållstillstånd eller visering som har beviljats av Regeringskansliet får återkallas endast av Regeringskansliet.

Bemyndigande

9 § Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd får återkallas i andra fall än som anges i detta kapitel för de utlänningar som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer.

8 kap. Avvisning och utvisning

Avvisning

1 § En utlänning får avvisas

1.om han eller hon saknar pass när det krävs pass för inresa eller vistelse i Sverige,

2.om han eller hon saknar visering, uppehållstillstånd eller något annat tillstånd som krävs för inresa, vistelse eller arbete i Sverige,

3.om det vid utlänningens ankomst till Sverige kommer fram att han eller hon tänker besöka något annat nordiskt land men saknar det tillstånd som krävs för inresa där,

4.om han eller hon vid inresan undviker att lämna begärda uppgifter, medvetet lämnar oriktiga uppgifter som är av betydelse för rätten att resa in i Sverige eller medvetet förtiger någon omständighet som är av betydelse för den rätten,

5.om han eller hon inte uppfyller de krav för inresa som föreskrivs i artikel 5 i Schengenkonventionen, eller

6.om han eller hon har avvisats eller utvisats från en stat som ingår i Europeiska unionen eller från Island eller Norge och förhållandena är sådana som avses i 7 kap. 6 § eller beslutet om avvisning eller utvisning har grundats på att utlänningen inte har följt gällande bestämmelser om en utlännings inresa eller vistelse i den staten.

2 § En utlänning får avvisas

1.om det kan antas att han eller hon kommer att sakna tillräckliga medel för vistelsen i Sverige eller i något annat nordiskt land som han eller hon tänker besöka eller för hemresan,

2.om det kan antas att han eller hon under vistelsen i Sverige eller i något annat nordiskt land inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt eller kommer att bedriva verksamhet som kräver arbetstillstånd, utan att han eller hon har ett sådant tillstånd,

3.om han eller hon på grund av tidigare frihetsstraff eller någon annan särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i

något annat nordiskt land,

Prop. 2004/05:170

23

4.om han eller hon på grund av tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas komma att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land, eller

5.om det med stöd av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner har föreskrivits att han eller hon får avvisas.

En utlänning får avvisas även i andra fall när det har begärts av den centrala utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan antas att han eller hon annars beger sig till det landet.

3 § En utlänning får inte avvisas, om han eller hon vid ankomsten till Sverige hade eller under en tid därefter har haft uppehållstillstånd som har upphört att gälla.

4 § Migrationsverket skall pröva frågan om avvisning om

1.utlänningen söker asyl här,

2.utlänningen har en nära familjemedlem som söker asyl här, eller

3.utlänningen kan komma att avvisas med stöd av 1 § första stycket 6 eller 2 § andra stycket.

I andra fall får såväl Migrationsverket som polismyndigheten pröva frågan om avvisning.

Om polismyndigheten anser det tveksamt om en utlänning bör avvisas, skall ärendet lämnas över till Migrationsverket.

5 § Beslut om avvisning i första instans får inte fattas senare än tre månader efter det att den första ansökan om uppehållstillstånd gjorts efter ankomsten till Sverige.

6 § Migrationsverket får förordna att verkets beslut om avvisning enligt 4 § första stycket får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft (avvisning med omedelbar verkställighet), om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på någon annan grund.

I 12 kap. 7 § finns närmare bestämmelser om verkställigheten av beslut om avvisning med omedelbar verkställighet.

Utvisning när en utlänning saknar pass eller tillstånd

7 § En utlänning som inte avvisas enligt 1 § 1 eller 2 får utvisas ur Sverige om han eller hon uppehåller sig här men saknar pass eller de tillstånd som krävs för att få uppehålla sig i landet. Migrationsverket prövar sådana ärenden om utvisning.

Utvisning på grund av brott

8 § En utlänning får utvisas ur Sverige, om han eller hon döms för ett brott som kan leda till fängelse. En utlänning får också utvisas, om en domstol undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som utlänningen har dömts till och dömer till annan påföljd.

En utlänning får dock utvisas endast om han eller hon döms till svårare påföljd än böter och

Prop. 2004/05:170

24

1.om gärningen är av sådant slag och övriga omständigheter är sådana att det kan antas att han eller hon kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet, eller

2.om brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det har inneburit för enskilda eller allmänna intressen är så allvarligt att han eller hon inte bör få stanna kvar.

9 § Utvisning på grund av brott beslutas av den domstol som handlägger brottmålet.

10 § När en domstol enligt 34 kap. brottsbalken beslutar att ändra en påföljd som en utlänning har dömts till utöver utvisning, får domstolen även meddela det beslut om utvisningen som förändringen av påföljd ger anledning till.

11 § När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas enligt 8 §, skall den ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Domstolen skall särskilt beakta

1.utlänningens levnadsomständigheter,

2.om utlänningen har barn i Sverige och, om så är fallet, barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten har varit och hur den skulle påverkas av att utlänningen utvisas,

3.utlänningens övriga familjeförhållanden, och

4.hur länge utlänningen har vistats i Sverige.

En utlänning som är flykting och som behöver en fristad i Sverige får utvisas endast om han eller hon har begått ett synnerligen grovt brott och det skulle medföra allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta utlänningen stanna här. Utvisning får också ske om utlänningen i Sverige eller utomlands har bedrivit verksamhet som har inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta sådan verksamhet här.

En utlänning som har en flyktingförklaring skall anses som flykting med behov av fristad i Sverige, om det inte är uppenbart att han eller hon inte längre är flykting med ett sådant behov.

12 § En utlänning får utvisas enligt 8 § endast när det finns synnerliga skäl, om han eller hon hade vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal väcktes eller om han eller hon då varit bosatt i Sverige sedan minst fem år. Detsamma gäller för en medborgare i ett annat nordiskt land som hade varit bosatt här sedan minst två år när åtalet väcktes.

En utlänning får inte utvisas, om utlänningen kom till Sverige innan han eller hon fyllt 15 år och vistats här sedan minst fem år när åtal väcktes.

13 § En allmän domstols dom eller ett beslut om utvisning på grund av brott skall innehålla förbud för utlänningen att återvända till Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning. I en dom eller ett beslut med tidsbegränsning skall utlänningen upplysas om vilken dag förbudet upphör att gälla. I domen eller beslutet skall utlänningen också upplysas om den påföljd som överträdelse av förbudet kan medföra enligt 20 kap.

Prop. 2004/05:170

25

14 § Om regeringen finner att en allmän domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott inte kan verkställas eller om det annars finns särskilda skäl för att beslutet inte längre skall gälla, får regeringen upphäva avgörandet helt eller delvis. Därvid får regeringen fatta beslut också i fråga om uppehållstillstånd och arbetstillstånd.

Om domen eller beslutet om utvisning inte upphävs kan, i fall som avses i första stycket, ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbetstillstånd meddelas av regeringen. Utvisningsbeslutet får inte verkställas medan tillståndet gäller.

Utvisning av hänsyn till rikets säkerhet eller på grund av befarad brottslighet

15 § Bestämmelser om utvisning av hänsyn till rikets säkerhet och på grund av befarad brottslighet enligt lagen (2003:148) om straff för t erroristbrott finns i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

Bestämmelser som gäller både avvisning och utvisning

16 § Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås eller ett uppehållstillstånd återkallas medan utlänningen befinner sig i Sverige, skall det samtidigt meddelas beslut om avvisning eller utvisning, om inte särskilda skäl talar mot det.

17 § När en fråga om avvisning eller utvisning prövas skall hänsyn tas till om utlänningen på grund av bestämmelserna i 12 kap. inte kan sändas till ett visst land eller om det annars finns särskilda hinder mot att beslutet verkställs.

18 § I beslut om avvisning eller utvisning som meddelas av regeringen, Migrationsöverdomstolen, en migrationsdomstol eller Migrationsverket skall anges till vilket land utlänningen skall avvisas eller utvisas.

Om det finns särskilda skäl, får mer än ett land anges i beslutet.

Ett beslut av en sådan myndighet som avses i första stycket och som rör avvisning eller utvisning skall innehålla de anvisningar om verkställigheten som omständigheterna i det enskilda fallet kan ge anledning till.

19 § När Migrationsverket beslutar om avvisning eller utvisning, får beslutet förenas med förbud för utlänningen att under viss tid återvända till Sverige utan att ha tillstånd av Migrationsverket eller, i ett säkerhetsärende, regeringen.

20 § En utlänning som med stöd av 13, 19 eller 21 § har förbjudits att återvända till Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning får ges särskilt tillstånd av Migrationsverket att göra ett kort besök här, om besöket gäller synnerligen viktiga angelägenheter. Om det finns särskilda skäl, får ett sådant tillstånd ges också på ansökan av någon annan än utlänningen.

Prop. 2004/05:170

26

Om en utlänning har förbjudits att återvända

till Sverige i ett

Prop. 2004/05:170

säkerhetsärende ges ett sådant tillstånd som avses i första stycket i stället

 

av regeringen.

 

 

 

 

Beslut vid sidan av beslut om avvisning eller utvisning

 

21 § När ett överklagat ärende eller mål om avvisning eller utvisning

 

avgörs, får också beslut fattas i fråga om uppehållstillstånd och

 

arbetstillstånd. Detta gäller även om dessa frågor inte har tagits upp av

 

utlänningen.

 

 

 

 

Vid prövning av ett beslut om avvisning eller utvisning får en

 

migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller regeringen besluta att

 

utlänningen för viss tid skall förbjudas att återvända till Sverige, även om

 

ingen lägre instans har meddelat ett sådant förbud.

 

 

När

Migrationsverket,

en

migrationsdomstol,

 

Migrationsöverdomstolen eller regeringen prövar ett beslut om avvisning eller utvisning, får samtidigt sådant beslut meddelas angående den som är under 16 år och som står under utlänningens vårdnad. Detta gäller även om ingen lägre instans har prövat denna fråga. I mål hos en migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen samt i ärenden hos regeringen gäller detta dock inte, om det för barnet har åberopats sådana omständigheter som avses i 4 kap. 1 och 2 §§, såvida det inte är uppenbart att det inte finns grund för uppehållstillstånd enligt dessa bestämmelser.

9 kap. Kontroll- och tvångsåtgärder

Kontroll i samband med inresa och utresa

1 § Vid inresa eller utresa skall en utlänning visa upp sitt pass för polismyndigheten. En utlänning skall också lämna polismyndigheten de upplysningar och visa upp de handlingar som är av betydelse för bedömningen av hans eller hennes rätt att resa in i och vistas i Sverige. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att visa upp sitt pass.

Tullverket och Kustbevakningen är skyldiga att hjälpa polismyndigheten vid kontrollen av utlänningars inresa eller utresa enligt denna lag. Migrationsverket får efter överenskommelse med polismyndigheten hjälpa till vid kontrollen. Kustbevakningen skall medverka i polismyndighetens kontrollverksamhet genom att utöva kontroll av sjötrafiken.

När inresekontrollen sköts av särskilt förordnade passkontrollanter, tulltjänstemän eller tjänstemän vid Kustbevakningen, skall pass och andra handlingar visas upp för dem. Om Migrationsverket medverkar i kontroll vid inresa, skall pass och andra handlingar visas upp för tjänstemannen vid Migrationsverket.

2 § En polisman får i samband med inresekontroll kroppsvisitera en utlänning och därvid undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor och liknande, i den utsträckning som det är nödvändigt för

27

att ta reda på utlänningens identitet. Sådana undersökningar får också

Prop. 2004/05:170

göras för att ta reda på en utlännings resväg till Sverige, om den är av

 

betydelse för bedömningen av rätten att resa in i och vistas här i landet.

 

En polisman får i samband med inresekontrollen även undersöka

 

bagageutrymmen och övriga slutna utrymmen i bilar och andra

 

transportmedel i syfte att förhindra att en utlänning reser in i Sverige i

 

strid med bestämmelserna i denna lag eller i en författning som har

 

utfärdats med stöd av denna lag.

 

När inresekontrollen sköts av särskilt förordnade passkontrollanter,

 

tulltjänstemän eller tjänstemän vid Kustbevakningen har de samma

 

befogenheter som en polisman har enligt första stycket.

 

Kroppsvisitation får inte göras mer ingående än vad som krävs med

 

hänsyn till ändamålet med åtgärden. All den hänsyn som

 

omständigheterna medger skall iakttas. Om möjligt skall ett vittne

 

närvara.

 

En kvinna får inte kroppsvisiteras av eller i närvaro av andra män än

 

läkare eller legitimerade sjuksköterskor. Om en visitation innebär att

 

enbart ett föremål som en kvinna har med sig undersöks, får visitationen

 

dock genomföras och bevittnas av en man.

 

Protokoll skall föras över en kroppsvisitation. I protokollet skall anges

 

vad som har förekommit vid visitationen.

 

Transportörers kontrollskyldighet

 

3 § En transportör skall kontrollera att en utlänning, som transportören

 

transporterar till Sverige direkt från en stat som inte omfattas av

 

Schengenkonventionen, innehar pass och de tillstånd som krävs för resa

 

in i landet.

 

Transportören skall, om det inte är obehövligt på grund av resultatet av

 

kontroll som utförs enligt första stycket, även kontrollera att utlänningen

 

har medel för sin hemresa.

 

Omhändertagande av pass

 

4 § Om en utlänning ansöker om uppehållstillstånd när han eller hon

 

kommer till Sverige eller därefter, får Migrationsverket eller

 

polismyndigheten ta hand om hans eller hennes pass eller andra

 

identitetshandlingar i väntan på att utlänningen får tillstånd att vistas här i

 

landet eller lämnar det.

 

5 § När ett beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas, får den

 

verkställande myndigheten ta hand om utlänningens pass eller andra

 

identitetshandlingar till dess beslutet kan verkställas.

 

Omhändertagande av biljetter

 

6 § En utlännings biljett för resan från Sverige får tas om hand av

 

Migrationsverket eller polismyndigheten i väntan på att utlänningen får

 

tillstånd att vistas här i landet eller lämnar det. Detta gäller om

 

 

28

1. utlänningen saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller

Prop. 2004/05:170

arbetstillstånd när detta krävs för inresa eller vistelse i Sverige, eller

 

2. utlänningen kan antas komma att ansöka om uppehållstillstånd.

 

Biljetten får tas om hand endast om

 

det framstår som sannolikt att utlänningen inte kommer att få tillstånd att vistas här, och

det finns anledning att anta att utlänningen annars gör sig av med biljetten och inte själv kan betala kostnaden för sin resa från Sverige.

7 § Migrationsverket eller polismyndigheten får lösa in en biljett som tagits om hand enligt 6 §, om den annars skulle förlora sitt värde. Om biljetten löses in, skall i stället de pengar som då betalas ut tas om hand.

Fotografi och fingeravtryck

8 § Migrationsverket eller polismyndigheten får fotografera en utlänning och, om utlänningen fyllt 14 år, ta hans eller hennes fingeravtryck om

1.utlänningen inte kan styrka sin identitet när han eller hon kommer till Sverige,

2.utlänningen ansöker om uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande i övrigt och anger skäl som avses i 4 kap. 1 eller 2 §, eller

3.det finns grund för att besluta om förvar.

Kontroll under vistelsen i Sverige

9 § En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på begäran av en polisman visa upp pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige. Utlänningen är också skyldig att efter kallelse av Migrationsverket eller polismyndigheten komma till verket eller myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse här i landet. Om utlänningen inte gör det, får han eller hon hämtas genom polismyndighetens försorg. Om det på grund av en utlännings personliga förhållanden eller av någon annan anledning kan antas att utlänningen inte skulle följa kallelsen, får han eller hon hämtas utan föregående kallelse.

Kustbevakningen skall medverka i polisens kontrollverksamhet som sägs i första stycket genom kontroll av och i anslutning till sjötrafiken. Om kontrollen utövas av Kustbevakningen, skall pass eller andra handlingar visas upp för tjänstemannen vid Kustbevakningen.

Kontroll enligt första och andra styckena får vidtas endast om det finns grundad anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här i landet eller om det annars finns särskild anledning till kontroll.

10 § Om en utlänning vägrar att följa ett beslut som Migrationsverket har fattat med stöd av 4, 5, 6, 8 eller 9 §, får verket begära hjälp av polismyndigheten för att verkställa beslutet.

29

Skyldighet att stanna kvar för utredning

11 § En utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning i samband med inresa eller utresa eller i samband med kallelse eller hämtning enligt 9 §, dock inte längre än nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar. Detta gäller inte om ett beslut har meddelats om förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 §.

En polisman får hålla kvar en utlänning som vägrar att stanna kvar för utredning.

10 kap. Förvar och uppsikt avseende utlänningar

Förvar

1 § En utlänning som har fyllt 18 år får tas i förvar om

1.utlänningens identitet är oklar vid ankomsten till Sverige eller när han eller hon därefter ansöker om uppehållstillstånd och han eller hon inte kan göra sannolikt att den identitet han eller hon uppger är riktig, och

2.utlänningens rätt att få resa in i eller vistas i Sverige inte kan bedömas ändå.

En utlänning som har fyllt 18 år får också tas i förvar om

1.det är nödvändigt för att en utredning om utlänningens rätt att stanna

iSverige skall kunna genomföras,

2.det är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas enligt 8 kap. 1, 2 eller 7 §, eller

3.det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Beslut om förvar av en utlänning enligt andra stycket 2 eller 3 får

meddelas endast om det på grund av utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter finns anledning att anta att utlänningen annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige.

2 § Ett barn får tas i förvar, om

1.det är sannolikt att barnet kommer att avvisas med omedelbar verkställighet enligt 8 kap. 6 § eller det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning med omedelbar verkställighet,

2.risken är uppenbar att barnet annars håller sig undan och därigenom äventyrar en verkställighet som inte bör fördröjas, och

3.det inte är tillräckligt att barnet ställs under uppsikt enligt bestämmelserna i 7 §.

Ett barn får också tas i förvar, om

1.det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning i andra fall än enligt första stycket eller ett beslut om utvisning enligt 8 kap. 7 eller 8 §, och

2.det vid ett tidigare försök att verkställa beslutet inte visat sig tillräckligt att barnet ställts under uppsikt enligt bestämmelserna i 7 § andra stycket.

3 § Ett barn får inte skiljas från båda sina vårdnadshavare genom att barnet eller vårdnadshavaren tas i förvar. Ett barn som inte har någon

Prop. 2004/05:170

30

vårdnadshavare i Sverige får tas i förvar endast om det finns synnerliga skäl.

4 § En utlänning får inte hållas i förvar för utredning med stöd av 1 § andra stycket 1 längre tid än 48 timmar.

I övrigt får en utlänning som fyllt 18 år inte hållas i förvar mer än två veckor, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid. Om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats, får utlänningen dock hållas i förvar i högst två månader, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid.

5 § Ett barn får inte hållas i förvar längre tid än 72 timmar eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare 72 timmar.

Uppsikt

6 § En utlänning som har fyllt 18 år får, under de förutsättningar som anges i 1 §, i stället för att tas i förvar ställas under uppsikt.

7 § Ett barn får, under de förutsättningar som anges i 2 § första stycket 1 och 2, ställas under uppsikt.

Ett barn får dessutom ställas under uppsikt när beslut har meddelats om avvisning i andra fall än som avses i 2 § första stycket eller när beslut har meddelats om utvisning enligt 8 kap. 7 eller 8 §.

8 § Uppsikt innebär att utlänningen är skyldig att på vissa tider anmäla sig hos polismyndigheten i orten eller hos Migrationsverket. I ett beslut om uppsikt får utlänningen också åläggas att lämna ifrån sig sitt pass eller annan legitimationshandling.

Ny prövning av förvar och uppsikt

9 § Ett beslut om förvar enligt 4 § andra stycket skall prövas på nytt inom två veckor från den dag då det började verkställas. I de fall det finns beslut om avvisning eller utvisning skall beslutet om förvar prövas på nytt inom två månader från den dag då det började verkställas.

Ett beslut om uppsikt skall prövas på nytt inom sex månader från beslutet.

Om utlänningen hålls kvar i förvar eller fortfarande skall stå under uppsikt, skall ny prövning fortlöpande ske inom samma tider.

Ett beslut om förvar eller uppsikt skall omedelbart upphävas, om det inte längre finns skäl för beslutet.

10 § Beslut om förvar eller uppsikt som inte prövas på nytt inom föreskriven tid upphör att gälla.

11 § Varje ny prövning av ett beslut om förvar skall föregås av en muntlig förhandling. Detta gäller även en ny prövning av ett beslut om uppsikt, om det inte med hänsyn till utredningens art eller andra omständigheter framstår som uppenbart att en muntlig förhandling saknar betydelse.

Prop. 2004/05:170

31

Bestämmelser som gäller för muntlig handläggning hos en myndighet finns i 13 kap. 1–8 §§. I fråga om muntlig förhandling i domstol finns bestämmelser i 16 kap.

I ärenden om förvar som handläggs av regeringen får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden enligt denna lag, eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer, besluta om muntlig förhandling och uppdra åt en migrationsdomstol att hålla den. Bestämmelserna i 13 kap. gäller i tillämpliga delar vid förhandlingen. Vid den muntliga förhandlingen skall en representant från Regeringskansliet närvara. Regeringskansliet får besluta att även andra personer än utlänningen skall höras vid förhandlingen. I säkerhetsärenden gäller i stället att uppdrag att hålla muntlig förhandling får lämnas till Migrationsöverdomstolen.

Beslutande myndigheter

12 § Beslut om förvar eller uppsikt fattas av den myndighet eller domstol som handlägger ärendet.

Om en utlänning som har tagits i förvar eller står under uppsikt avvisas eller utvisas, skall den myndighet eller domstol som fattar beslutet pröva om utlänningen fortfarande skall hållas i förvar eller stå under uppsikt.

13 § Polismyndigheten är handläggande myndighet

1.från det att en utlänning begär att få resa in i landet och till dess att ett ärende som skall prövas av Migrationsverket tas emot av verket eller utlänningen har lämnat landet, och

2.från det att myndigheten tar emot ett beslut om avvisning eller utvisning för verkställighet och till dess att verkställighet har skett, även om ärendet är föremål för prövning enligt 12 kap. 18–20 §§, dock inte under den tid då beslutet inte får verkställas på grund av ett beslut om inhibition.

14 § Migrationsverket är handläggande myndighet

1.från det att verket tar emot ett ärende som verket skall pröva och till dess verket fattar beslut eller utlänningen har lämnat landet eller polismyndigheten har tagit emot ärendet, eller om ärendet överklagas, till dess ärendet tas emot av migrationsdomstolen eller Migrationsöverdomstolen, och

2.från det att verket tar emot ett beslut om avvisning eller utvisning för verkställighet och till dess att beslutet har verkställts eller ärendet lämnas över till polismyndigheten.

I fråga om beslut som gäller omedelbart är, även om beslutet överklagas, Migrationsverket handläggande myndighet till dess domstolen meddelar beslut om inhibition.

15 § Regeringen är handläggande myndighet när ärendet har tagits emot av det departement som har till uppgift att bereda ärendet.

Beslut i frågor om förvar och uppsikt fattas av det statsråd som skall föredra ärendet. Regeringen får inte fatta beslut om att ta eller hålla kvar någon i förvar eller om att ställa någon under uppsikt. Regeringen får däremot upphäva ett beslut om förvar eller uppsikt.

Prop. 2004/05:170

32

I ett ärende där beslut om inhibition kan meddelas med stöd av 12 kap. 11 § första stycket, 12 och 20 §§ skall regeringen inte anses som handläggande myndighet innan beslut om inhibition har meddelats.

16 § I säkerhetsärenden är Migrationsöverdomstolen handläggande myndighet från det att domstolen tar emot ett ärende till dess det departement som har till uppgift att bereda ärendet tar emot det.

17 § En polismyndighet får, även om den inte är handläggande myndighet, fatta beslut om att ta en utlänning i förvar eller ställa honom eller henne under uppsikt, om det inte finns tid att avvakta den handläggande myndighetens beslut. Ett sådant beslut skall skyndsamt anmälas till den myndighet som handlägger ärendet, och denna myndighet skall därefter omedelbart pröva om beslutet om förvar eller uppsikt skall fortsätta att gälla.

Att en polisman i vissa fall får omhänderta en utlänning i avvaktan på polismyndighetens beslut om förvar framgår av 11 § polislagen (1984:387).

Om kontroll av en utlänning sker under medverkan av Tullverket, Kustbevakningen eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant, har tulltjänstemannen, tjänstemannen vid Kustbevakningen eller passkontrollanten samma rätt att omhänderta utlänningen som en polisman har enligt andra stycket. Omhändertagandet skall så skyndsamt som möjligt anmälas till en polisman för prövning av om åtgärden skall bestå.

Allmänt om verkställighet av beslut om förvar

18 § Migrationsverket ansvarar för att beslut om förvar verkställs.

19 § På begäran av den myndighet eller den domstol som har fattat ett beslut om förvar skall polismyndigheten lämna den hjälp som behövs för att verkställa beslutet.

Om Migrationsverket begär det, skall polismyndigheten även lämna den hjälp som behövs för att förflytta en utlänning som hålls i förvar.

20 § Migrationsverket får besluta att en utlänning som hålls i förvar skall placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest, om

1.utlänningen enligt 8 kap. 8 § har utvisats på grund av brott,

2.utlänningen hålls avskild enligt 11 kap. 7 § och av säkerhetsskäl inte kan vistas i en sådan särskild lokal som avses i 11 kap. 2 § första stycket, eller

3.det annars finns synnerliga skäl.

Barn som hålls i förvar får inte placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest.

11 kap. Hur en utlänning som hålls i förvar skall behandlas

1 § En utlänning som hålls i förvar skall behandlas humant och hans eller hennes värdighet skall respekteras.

Prop. 2004/05:170

33

Verksamhet som rör förvar skall utformas på ett sätt som innebär minsta möjliga intrång i utlänningens integritet och rättigheter.

2 § En utlänning som hålls i förvar enligt denna lag skall vistas i lokaler som har ordnats särskilt för detta ändamål. Migrationsverket har ansvaret för sådana lokaler.

Migrationsverket har ansvaret för behandlingen och tillsynen av en utlänning som hålls i förvar.

För behandlingen av en utlänning som enligt 10 kap. 20 § placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest gäller lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. i tillämpliga delar. Utlänningen skall, utöver vad som följer av nämnda lag, beviljas de lättnader och förmåner som kan medges med hänsyn till ordningen och säkerheten inom anstalten, häktet eller arresten.

3 § En utlänning som hålls i förvar skall ges tillfälle till aktiviteter, förströelse, fysisk träning och vistelse utomhus.

4 § En utlänning som hålls i förvar skall ges möjlighet att ta emot besök och på annat sätt ha kontakt med personer utanför lokalen utom om besöket eller kontakten i ett särskilt fall skulle försvåra den verksamhet som rör förvaret.

Om det är nödvändigt med hänsyn till säkerheten, får ett besök övervakas. Ett besök av ett offentligt biträde eller en advokat får övervakas endast om biträdet eller advokaten själv begär det.

5 § En utlänning som hålls i förvar skall ha tillgång till hälso- och sjukvård i samma omfattning som den som ansökt om uppehållstillstånd enligt 4 kap. 1 eller 2 § även om utlänningen inte har ansökt om ett sådant tillstånd.

Om en utlänning som hålls i förvar behöver sjukhusvård under förvarstiden, skall han eller hon ges tillfälle till sådan vård.

Verksamhetschefen för den sjukhusenhet där en utlänning vårdas skall se till att Migrationsverket eller den som förestår den lokal där utlänningen skall vistas genast underrättas, om utlänningen önskar lämna eller redan har lämnat sjukhuset.

6 § En utlänning som hålls i förvar får hindras att lämna lokalen där han eller hon vistas, och i övrigt underkastas den begränsning av rörelsefriheten som krävs för att ändamålet med att utlänningen tagits i förvar skall tillgodoses eller som är nödvändig för ordningen och säkerheten i lokalen.

En utlännings rörelsefrihet får också begränsas, om han eller hon utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra.

7 § En utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år får hållas avskild från andra som tagits i förvar, om det är nödvändigt för ordningen och säkerheten i lokalen eller om han eller hon utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra.

Prop. 2004/05:170

34

Beslut om att hålla någon avskild fattas av Migrationsverket. Beslutet

Prop. 2004/05:170

skall omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst var tredje

 

dag.

 

En utlänning som hålls avskild därför att han eller hon utgör en fara för

 

sig själv skall undersökas av läkare så snart som möjligt.

 

8 § En utlänning som hålls i förvar får inte utan tillstånd inneha

 

alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller något annat som

 

kan skada någon eller vara till men för ordningen inom lokalen.

 

9 § Om det finns skälig misstanke att en utlänning som hålls i förvar bär

 

på sig något som utlänningen inte får inneha enligt 8 § eller enligt

 

narkotikastrafflagen (1968:64), får utlänningen kroppsvisiteras för

 

kontroll av detta.

 

Vid kroppsvisitation gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 2 § tredje och

 

fjärde styckena.

 

10 § En utlänning som hålls i förvar får inte ta emot en försändelse utan

 

att den först har undersökts, om det finns skälig misstanke att den

 

innehåller sådant som inte får innehas enligt 8 § eller enligt

 

narkotikastrafflagen (1968:64).

 

Om en utlänning inte medger att försändelsen öppnas i hans eller

 

hennes närvaro, skall försändelsen tas om hand för utlänningens räkning,

 

men den får inte öppnas.

 

En undersökning får inte avse det skriftliga innehållet i brev eller andra

 

handlingar. Försändelser från offentliga biträden, advokater, Förenta

 

nationernas flyktingkommissarie eller internationella organ som har

 

behörighet att pröva klagomål från enskilda får aldrig undersökas.

 

11 § Om det inom en lokal där en utlänning hålls i förvar eller hos en

 

utlänning som hålls i förvar påträffas egendom som inte får innehas

 

enligt 8 § eller enligt narkotikastrafflagen (1968:64), får egendomen tas

 

om hand.

 

Kan det antas att en utlänning genom att inneha eller ta emot sådan

 

egendom gjort sig skyldig till brott eller saknas känd ägare, skall

 

egendomen skyndsamt överlämnas till polisen.

 

I annat fall skall egendomen tas om hand för utlänningens räkning.

 

12 § Egendom som har tagits om hand enligt 10 § andra stycket eller

 

11 § tredje stycket skall återlämnas till utlänningen när beslutet om att

 

hålla utlänningen i förvar har upphört att gälla.

 

13 § En utlänning som hålls i förvar har rätt att få sådan dagersättning

 

och sådant särskilt bidrag som avses i 17 och 18 §§ lagen (1994:137) om

 

mottagande av asylsökande m.fl.

 

35

12 kap. Verkställighet av beslut om avvisning och utvisning

Hinder mot att verkställa avvisning och utvisning

1 § Avvisning och utvisning av en utlänning får aldrig verkställas till ett land om det finns skälig anledning att anta att

utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller

utlänningen inte är skyddad i det landet mot att sändas vidare till ett land där utlänningen skulle vara i sådan fara.

2 § Avvisning och utvisning av en utlänning får inte verkställas till ett land

om utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse i det landet, eller

om utlänningen inte är skyddad i det landet mot att sändas vidare till ett land där utlänningen löper risk för förföljelse.

En utlänning får dock sändas till ett sådant land, om det inte är möjligt att verkställa avvisningen eller utvisningen till något annat land och utlänningen genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle vara förenat med allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta utlänningen stanna i Sverige. Detta gäller dock inte om den förföljelse som hotar i det andra landet innebär fara för utlänningens liv eller annars är av särskilt svår art.

Likaså får en utlänning sändas till ett sådant land, om utlänningen har bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att anta att utlänningen skulle fortsätta verksamheten här i landet och det inte är möjligt att sända utlänningen till något annat land.

3 § Avvisning och utvisning av en utlänning som avses i 4 kap. 2 § första stycket 2 och 3 får inte verkställas till utlänningens hemland eller till ett land där han eller hon riskerar att sändas vidare till hemlandet, om det inte finns synnerliga skäl för detta.

Vart avvisning eller utvisning får verkställas

4 § Ett beslut om avvisning eller utvisning som meddelas av regeringen, Migrationsöverdomstolen, en migrationsdomstol eller Migrationsverket skall verkställas genom att utlänningen sänds till det land eller, om flera länder angetts, något av de länder som anges i beslutet.

Ett beslut om avvisning som meddelas av en polismyndighet samt allmän domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott skall verkställas genom att utlänningen sänds till sitt hemland eller, om möjligt, till det land från vilket utlänningen kom till Sverige. Om verkställighet inte kan genomföras till något av dessa länder får en utlänning i stället sändas till ett land som utlänningen har anknytning till.

En utlänning som skall avvisas eller utvisas får alltid sändas till ett land som utlänningen visar att mottagande kan ske i.

5 § En utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg eller ett luftfartyg och som avvisats därför att han eller hon saknar pass eller de

Prop. 2004/05:170

36

tillstånd som krävs för att resa in i landet eller medel för sin hemresa, får

Prop. 2004/05:170

föras tillbaka till fartyget eller luftfartyget eller sättas ombord på annat

 

sådant med samma ägare eller brukare (transportören). Om det är

 

nödvändigt att bevakningspersonal följer med skall även den ges plats på

 

fartyget eller luftfartyget.

 

Vägrar befälhavaren på fartyget eller luftfartyget att ta emot

 

utlänningen eller bevakningspersonalen, får polismyndigheten förelägga

 

befälhavaren vite.

 

Första stycket gäller inte om fartyget eller luftfartyget kommit till

 

Sverige direkt från en Schengenstat eller skall avgå till ett land dit

 

utlänningen inte får sändas enligt 1, 2 eller 3 §.

 

Verkställighet av beslut som inte vunnit laga kraft

 

6 § En polismyndighets beslut om avvisning får verkställas även om det

 

har överklagats. Detsamma gäller för Migrationsverkets beslut enligt 8

 

kap. 4 § andra stycket.

 

7 § Migrationsverkets beslut om avvisning enligt 8 kap. 4 § första stycket eller utvisning får verkställas även om beslutet inte har vunnit laga kraft, om

1.utlänningen har förklarat sig nöjd med beslutet (nöjdförklaring),

eller

2.Migrationsverket enligt 8 kap. 6 § har förordnat att verkets beslut om avvisning får verkställas trots att det inte vunnit laga kraft.

8 § En allmän domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott får verkställas, om utlänningen har avgett nöjdförklaring och åklagaren medger att domen eller beslutet får verkställas.

Avvisning och utvisning av utlänning som dömts till fängelse m.m.

9 § Ett beslut om att avvisa eller utvisa en utlänning får inte verkställas förrän utlänningen har avtjänat ett fängelsestraff som han eller hon har dömts till eller verkställigheten av fängelsestraffet har flyttats över till ett annat land.

Har allmänt åtal väckts mot utlänningen, får ett beslut om avvisning eller utvisning inte verkställas förrän åtalet har prövats slutligt eller åtalet har lagts ned.

Att avbryta verkställighet (inhibition)

10 § Har en utlänning överklagat ett beslut om att avvisas med omedelbar verkställighet enligt 8 kap. 6 § skall Migrationsverket pröva, om verkställigheten av beslutet tills vidare skall avbrytas (inhibition).

Även i andra fall när Migrationsverket omprövar ett avvisningsbeslut, skall verket pröva frågan om inhibition.

37

11 § När regeringen prövar en fråga om att upphäva en allmän domstols

Prop. 2004/05:170

dom eller beslut om utvisning på grund av brott, får regeringen besluta

 

om inhibition av det tidigare meddelade beslutet.

 

När ett ärende enligt denna lag skall prövas av regeringen får, för tiden

 

till dess regeringen avgör ärendet, det statsråd som har till uppgift att

 

föredra ärendena besluta om inhibition av avvisning eller utvisning.

 

12 § Om ett internationellt organ, som har behörighet att pröva klagomål

 

från enskilda, riktar en begäran till Sverige om att verkställigheten av ett

 

beslut om avvisning eller utvisning skall avbrytas, skall inhibition

 

meddelas, om inte synnerliga skäl talar mot detta.

 

13 § Om det i andra fall finns särskilda skäl till det, får Migrationsverket

 

besluta om inhibition.

 

Bestämmelser om inhibition finns också i 18–20 §§.

 

Verkställande myndighet

 

14 § Beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas av

 

Migrationsverket, om inte annat sägs i andra, tredje eller fjärde stycket.

 

Säkerhetspolisen skall verkställa beslut om avvisning eller utvisning i

 

säkerhetsärenden. Regeringen eller Migrationsverket får dock förordna

 

att en annan myndighet skall ombesörja verkställigheten.

 

Polismyndigheten skall verkställa

 

1.en polismyndighets beslut om avvisning,

2.en allmän domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott enligt 8 kap. 8 §.

Migrationsverket får lämna över ett avvisnings- eller utvisningsärende för verkställighet till polismyndigheten, om den som skall avvisas eller utvisas håller sig undan och inte kan anträffas utan polismyndighetens medverkan eller om det kan antas att tvång kommer att behövas för att verkställa beslutet.

När ett beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas

15 § En polismyndighets beslut om avvisning, Migrationsverkets beslut om avvisning enligt 8 kap. 4 § andra stycket, Migrationsverkets beslut om avvisning med omedelbar verkställighet och en allmän domstols lagakraftvunna dom eller beslut om utvisning på grund av brott skall verkställas snarast möjligt.

I andra fall skall en utlänning som avvisas lämna landet inom två veckor och en utlänning som utvisas lämna landet inom fyra veckor efter det att beslutet vann laga kraft, om inte annat bestämts i beslutet.

Om utlänningen inte lämnar landet inom den föreskrivna tiden eller det måste antas att utlänningen inte har för avsikt att frivilligt lämna landet inom denna tid, skall beslutet verkställas snarast möjligt av den myndighet som enligt 13 § är ansvarig för verkställigheten.

38

Upphävande av beslut om avvisning och utvisning i vissa fall

16 § Om Migrationsverket efter omprövning beviljar en utlänning tidsbegränsat uppehållstillstånd, får verket samtidigt upphäva ett av verket fattat beslut om avvisning eller utvisning. Om Migrationsverket meddelar ett tidsbegränsat uppehållstillstånd utan att upphäva beslutet om avvisning eller utvisning, får beslutet om avvisning eller utvisning inte verkställas medan tillståndet gäller.

Motsvarande gäller om en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller regeringen i ett överklagat eller överlämnat ärende beviljar ett tidsbegränsat uppehållstillstånd utan att upphäva beslutet om avvisning eller utvisning.

Migrationsverket får dock inte upphäva en allmän domstols dom eller beslut om utvisning enligt 8 kap. 8 § eller meddela uppehållstillstånd för den som har utvisats genom en sådan dom eller ett sådant beslut.

Åtgärder vid hinder mot verkställighet

17 § Om en annan myndighet än Migrationsverket skall verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning och denna myndighet finner att den inte kan verkställa beslutet eller att den behöver ytterligare besked, skall myndigheten underrätta Migrationsverket. Detsamma gäller om utlänningen hos myndigheten åberopar att det finns sådana hinder som avses i 1, 2 eller 3 § mot verkställigheten eller det på annat sätt kommer fram att det kan finnas sådana hinder.

Migrationsverket skall i sådana fall ge anvisningar om verkställigheten eller vidta andra åtgärder.

18 § Om det i ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning som vunnit laga kraft kommer fram nya omständigheter som innebär att

1.det finns ett hinder mot verkställighet enligt 1, 2 eller 3 §,

2.det finns anledning att anta att det avsedda mottagarlandet inte kommer att vara villigt att ta emot utlänningen, eller

3.det finns medicinska hinder eller annan särskild anledning att beslutet inte bör verkställas,

får Migrationsverket, om hindret är bestående, bevilja permanent uppehållstillstånd.

Föreligger endast ett tillfälligt hinder mot verkställighet, får verket bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

Migrationsverket får också besluta om inhibition.

19 § Om utlänningen i ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning som vunnit laga kraft åberopar nya omständigheter

1.som kan antas utgöra ett bestående sådant hinder mot verkställigheten som avses i 1, 2 eller 3 §, och

2.dessa omständigheter inte kunnat åberopas av utlänningen tidigare, eller utlänningen visar giltig ursäkt för att inte ha åberopat omständigheterna tidigare,

Prop. 2004/05:170

39

skall Migrationsverket, om beslut om uppehållstillstånd inte kan meddelas enligt 18 §, ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning samt besluta om inhibition i verkställighetsärendet.

Är förutsättningarna enligt första stycket inte uppfyllda, skall Migrationsverket besluta att inte bevilja ny prövning.

20 § Om det i ett ärende som avser en allmän domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott kommer fram att verkställighet inte kan genomföras, skall Migrationsverket inte fatta eget beslut i ärendet utan skyndsamt med eget yttrande lämna över detta till regeringen för prövning enligt 8 kap. 14 §.

Om det vid verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning i ett säkerhetsärende kommer fram uppgifter om att verkställigheten inte kan genomföras, skall Migrationsverket skyndsamt överlämna ärendet till regeringen för prövning enligt 18 §. Regeringen skall vid denna prövning inhämta yttrande från Migrationsöverdomstolen. I yttrandet skall särskilt anges om det finns hinder mot verkställighet enligt 1, 2 eller 3 §. Finner domstolen att sådant hinder mot verkställighet föreligger, får regeringen vid prövningen inte avvika från domstolens bedömning.

Regeringen får vid prövning enligt andra stycket besluta om inhibition, uppehållstillstånd och arbetstillstånd samt upphäva beslutet om avvisning eller utvisning.

När ett beslut skall anses verkställt

21 § Ett beslut om avvisning eller utvisning skall anses verkställt, om utlänningen har lämnat landet.

När ett beslut upphör att gälla

22 § Ett beslut om avvisning eller utvisning som inte har meddelats av allmän domstol upphör att gälla fyra år från det att beslutet vann laga kraft. Om beslutet har förenats med ett förbud att återvända till Sverige med längre giltighetstid, upphör beslutet om avvisning eller utvisning att gälla först när tiden för återreseförbudet går ut.

Ett beslut om utvisning som har meddelats av allmän domstol upphör alltid att gälla när tiden för återreseförbudet går ut.

Om permanent uppehållstillstånd meddelas, upphör ett beslut om avvisning eller utvisning att gälla.

Ny verkställighet av beslut som inte har upphört att gälla

23 § Har ett beslut om avvisning eller utvisning verkställts, och anträffas utlänningen därefter här i landet, skall beslutet verkställas på nytt, om det har vunnit laga kraft eller enligt 7 eller 8 § ändå får verkställas och om det inte har upphört att gälla enligt 22 §.

Beslut om avvisning eller utvisning får dock inte verkställas om utlänningen

1. återvänt med uppehållstillstånd eller visering,

Prop. 2004/05:170

40

2. återvänt efter att ha fått särskilt tillstånd till ett kort besök här i

Prop. 2004/05:170

landet enligt 8 kap. 20 §, eller

 

3. efter återkomsten beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

 

Vad som sägs i andra stycket första meningen gäller under

 

giltighetstiden för tillståndet eller viseringen.

 

Ett beslut om avvisning eller utvisning som inte är förenat med något

 

gällande förbud att återvända får inte heller verkställas, om utlänningen

 

är undantagen från krav på visering eller uppehållstillstånd enligt 2 kap.

 

8 § eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 kap. 9 §.

 

13 kap. Handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m.

Muntlig handläggning

1 § Migrationsverket får inte besluta om avvisning eller utvisning av en utlänning som har ansökt om asyl i Sverige utan att det förekommit muntlig handläggning hos Migrationsverket. Muntlig handläggning skall även annars företas på begäran av utlänningen, om inte en sådan handläggning skulle sakna betydelse för att avgöra asylärendet. Handläggningen kan ske i form av en muntlig förhandling eller i annan form.

2 § Muntlig handläggning i ett ärende om förvar eller uppsikt skall genomföras av den myndighet som beslutar om åtgärden.

3 § Vid den muntliga handläggningen skall de omständigheter som behöver klarläggas noga utredas. Utlänningen skall få tillfälle att redogöra för sin ståndpunkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.

4 § Vid muntlig förhandling skall utlänningen höras. Myndigheten får bestämma att även andra personer än utlänningen skall höras vid förhandlingen.

I 10 kap. 11 § finns särskilda bestämmelser om när muntlig

förhandling skall hållas i vissa fall.

 

5 § Utlänningen och andra personer som skall höras skall kallas till den

 

muntliga förhandlingen. Om utlänningen hålls i förvar, skall den

 

myndighet som genomför den muntliga förhandlingen besluta om

 

utlänningens inställelse.

 

Om den som skall höras i ett ärende om förvar eller uppsikt har

 

delgetts kallelsen minst fyra dagar före den muntliga förhandlingen och

 

utan giltigt skäl uteblir, får myndigheten besluta att han eller hon skall

 

hämtas genom polismyndighetens försorg. Andra personer än

 

utlänningen får dock hämtas endast om det finns synnerliga skäl.

 

6 § En utlänning som inställer sig vid en muntlig förhandling som rör

 

frågan om han eller hon skall hållas i förvar eller stå under uppsikt har

 

rätt till ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle,

41

 

om det

bedöms

skäligt

med hänsyn till utlänningens ekonomiska

Prop. 2004/05:170

förhållanden, den tid han eller hon har vistats i Sverige samt övriga

 

omständigheter. Förskott får beviljas på ersättningen.

 

Andra personer som på kallelse har inställt sig vid en muntlig

 

förhandling för att höras har rätt till skälig ersättning av allmänna medel

 

för kostnader för sin inställelse. Förskott får beviljas på ersättning för

 

resa och uppehälle.

 

 

 

7 § Ersättning och förskott beslutas av den myndighet som genomför

 

den muntliga förhandlingen.

 

8 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om ersättning och

 

förskott.

 

 

 

 

Parts rätt att få del av uppgifter i vissa fall

 

9 § I

ärenden

om

visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd,

 

arbetstillstånd och återkallelse av permanent uppehållstillstånd tillämpas bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223) om rätt för en part att få del av uppgifter endast när utlänningen är bosatt eller annars vistas i Sverige.

Motivering av beslut i fråga om uppehållstillstånd samt i fråga om visering eller arbetstillstånd

10 § Ett beslut i fråga om uppehållstillstånd skall alltid innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet.

Vid beslut i fråga om visering eller arbetstillstånd får skälen som ligger till grund för beslutet utelämnas. En utlänning har dock alltid rätt till motivering av ett beslut i fråga om visering, om beslutet går utlänningen emot och utlänningen omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, utan att vara medborgare i ett EES- land eller i Schweiz.

Tolkersättning

11 § Den som är tolk vid handläggning av ett ärende enligt denna lag inför en myndighet har rätt att av allmänna medel få arvode och ersättning för kostnader och tidsspillan. Detta gäller dock inte om uppdraget har fullgjorts i tjänsten.

Frågan om ersättning prövas av den myndighet som handlägger ärendet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om ersättning.

42

Rättelse av beslut på grund av oriktig uppgift

12 § En myndighet får besluta om rättelse av sitt beslut, om en utlänning har lämnat oriktig uppgift om sitt namn, sin nationalitet eller någon annan omständighet av betydelse för att utlänningens identitet skall kunna fastställas, och den oriktiga uppgiften har tagits in i myndighetens beslut.

Omprövning av Migrationsverkets beslut

13 § Finner Migrationsverket att ett beslut som verket har meddelat som första instans är oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, skall verket ändra beslutet, om det inte blir till nackdel för utlänningen.

Skyldigheten gäller inte, om Migrationsverket har lämnat över handlingarna i ärendet till en migrationsdomstol.

I säkerhetsärenden gäller 27 § förvaltningslagen (1986:223) i stället för vad som föreskrivs i första och andra styckena.

Inhämtande av yttrande i ärenden om arbetstillstånd

14 § Vid prövning av frågor om arbetstillstånd som har principiell betydelse eller som i övrigt är av större vikt skall berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer få tillfälle att yttra sig.

14 kap. Överklagande av förvaltningsmyndighets beslut

Allmänt om överklagande

1 § En förvaltningsmyndighets beslut enligt denna lag får överklagas endast i de fall som anges i detta kapitel.

Avvisning och utvisning samt uppehållstillstånd och arbetstillstånd

Polismyndighetens beslut

2 § En polismyndighets beslut om avvisning får överklagas till Migrationsverket.

Migrationsverkets beslut

3 § Migrationsverkets beslut får överklagas till en migrationsdomstol, om beslutet innebär

avvisning eller utvisning,

avslag på en ansökan om uppehållstillstånd, eller

återkallelse av ett uppehållstillstånd.

Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om arbetstillstånd eller beslut om återkallelse av arbetstillstånd får överklagas till en migrationsdomstol, om frågan om tillstånd har behandlats i samband med ett beslut om avvisning eller utvisning.

Prop. 2004/05:170

43

4 § Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § får överklagas av förundersökningsledaren till en migrationsdomstol.

Migrationsverkets beslut om avslag på en sådan ansökan får inte överklagas av utlänningen.

5 § Migrationsverkets beslut att inte bevilja ny prövning enligt 12 kap. 19 § får överklagas till en migrationsdomstol.

Flyktingförklaring och resedokument

6 § Migrationsverkets beslut enligt 4 kap. 3 och 4 §§ i fråga om flyktingförklaring eller resedokument eller om återkallelse av flyktingförklaring får överklagas till en migrationsdomstol.

Omhändertagande av biljetter

7 § En polismyndighets eller Migrationsverkets beslut enligt 9 kap. 6 § att ta hand om biljetter får överklagas till en migrationsdomstol.

Offentligt biträde, ersättning, ombud och jäv

8 § Beslut av en polismyndighet eller Migrationsverket enligt denna lag får överklagas särskilt, och då i samma ordning som det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet, när myndighetens beslut avser

1.fråga om offentligt biträde, eller

2.ersättning i ett ärende som handläggs enligt denna lag. Bestämmelserna i 9 och 12 §§ förvaltningslagen (1986:223) gäller i

fråga om överklagande av en polismyndighets eller Migrationsverkets beslut om avvisande av ombud eller biträde eller om jäv.

Beslut av Regeringskansliet i frågor enligt första och andra styckena får överklagas till en migrationsdomstol.

Förvar

9 § Beslut av en polismyndighet eller av Migrationsverket om förvar får överklagas till en migrationsdomstol.

Beslut om förvar får överklagas särskilt och utan begränsning till viss tid.

Om ett beslut om förvar har fattats av det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden enligt denna lag, prövar Regeringsrätten på framställning av utlänningen, om åtgärden skall bestå.

10 § Migrationsverkets beslut i särskilda fall i frågor om behandlingen eller placeringen av utlänningar som hålls i förvar enligt 10 kap. 20 § eller 11 kap. 3–13 §§ får överklagas till en migrationsdomstol.

Prop. 2004/05:170

44

Säkerhetsärenden

11 § I ett säkerhetsärende gäller i stället för det som sägs i 3 § att ett beslut av Migrationsverket i fråga om avvisning, utvisning, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd får överklagas till regeringen. Beslut i fråga om arbetstillstånd får dock överklagas endast i de fall frågan om tillstånd har behandlats i samband med ett beslut om avvisning eller utvisning.

Migrationsverkets beslut enligt första stycket får överklagas även av Säkerhetspolisen.

12 § Ett överklagande i ett säkerhetsärende enligt 11 § skall skyndsamt överlämnas från Migrationsverket till Migrationsöverdomstolen, som skall hålla muntlig förhandling i ärendet, om det inte är uppenbart obehövligt. Migrationsöverdomstolen skall därefter med eget yttrande lämna ärendet vidare till regeringen för prövning. I yttrandet skall särskilt anges om det finns hinder mot verkställighet enligt 12 kap. 1, 2 eller 3 §. Finner domstolen att sådant hinder föreligger, får regeringen vid prövningen inte avvika från domstolens bedömning.

13 § En polismyndighets eller Migrationsverkets beslut i säkerhetsärenden i frågor som avses i 6–10 §§ överklagas till Migrationsöverdomstolen. Detsamma gäller för beslut av Regeringskansliet i säkerhetsärenden enligt 8 § första och andra styckena.

Vad som är föreskrivet om förvar i 9 § andra och tredje styckena gäller även i säkerhetsärenden.

Migrationsverkets beslut i säkerhetsärenden i fråga om förvar får överklagas även av Säkerhetspolisen.

Kostnadsansvar för transportörer

14 § En polismyndighets eller Migrationsverkets beslut om kostnadsansvar enligt 19 kap. 2 eller 3 § eller särskild avgift enligt 20 kap. 15 § för transportör får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

15 kap. Nöjdförklaring

1 § En utlänning som har rätt att överklaga ett beslut om avvisning eller utvisning kan förklara att han eller hon avstår från att överklaga beslutet eller domen i den delen (nöjdförklaring).

2 § Nöjdförklaring får avges inför den myndighet eller domstol som har meddelat beslutet eller domen.

Nöjdförklaring får också avges inför

1. en polismyndighet som inte har meddelat det avgörande som förklaringen gäller, eller

Prop. 2004/05:170

45

2. chefen för en kriminalvårdsanstalt eller chefen för ett häkte

eller

Prop. 2004/05:170

någon annan tjänsteman där som har förordnats att ta emot en sådan

 

förklaring.

 

 

Om nöjdförklaringen avges inför en annan myndighet eller domstol än

 

den som har meddelat beslutet eller domen, krävs ett vittnes närvaro.

 

Vidare krävs att den som tar emot förklaringen har tillgång till en utskrift

 

av beslutet eller domen eller ett bevis om vad avgörandet innehåller.

 

 

3 § En nöjdförklaring kan inte tas tillbaka. Om utlänningen

har

 

överklagat beslutet eller domen när nöjdförklaringen avges, skall utlänningen genom nöjdförklaringen anses ha tagit tillbaka sitt överklagande av beslutet om avvisning eller utvisning. Om utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd, arbetstillstånd, resedokument, flyktingförklaring eller främlingspass, skall utlänningen genom nöjdförklaringen anses ha tagit tillbaka sin ansökan.

16 kap. Migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen

Domstolarna

1 § De länsrätter som regeringen bestämmer skall vara migrationsdomstolar.

Migrationsöverdomstol är Kammarrätten i Stockholm.

Om migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen och förfarandet i dessa gäller vad som allmänt är föreskrivet om länsrätt och kammarrätt och rättskipningen i dessa, om inte något annat följer av denna lag.

2 § Nämndeman i en migrationsdomstol skall vara nämndeman i den länsrätt som är migrationsdomstol.

Förstärkt sammansättning i Migrationsöverdomstolen

3 § Om rätten vid handläggningen av ett mål i Migrationsöverdomstolen finner att avgörandet kan få stor principiell betydelse får målet eller, om det kan ske, en viss fråga i målet avgöras av Migrationsöverdomstolen med sju lagfarna ledamöter.

Handläggningen

4 § Mål om avvisning eller utvisning och mål om förvar skall handläggas skyndsamt.

Muntlig förhandling

5 § Förfarandet är skriftligt.

I handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet.

46

I migrationsdomstol skall muntlig förhandling hållas, om en utlänning

Prop. 2004/05:170

som för talan i målet begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och

 

inte heller särskilda skäl talar mot det.

 

 

 

 

Muntlig förhandling skall vidare hållas i migrationsdomstol i mål som

 

rör utvisning eller vägran att förnya ett uppehållstillstånd för en utlänning

 

som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

 

(EES) eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess

 

medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för

 

personer. Även i mål som rör avvisning eller där ansökan om

 

uppehållstillstånd har avslagits skall muntlig förhandling hållas i

 

migrationsdomstol, om det begärs av en utlänning som omfattas av

 

avtalen och som ansökt om uppehållstillstånd. I dessa fall behöver dock

 

muntlig förhandling inte hållas, om detta skulle strida mot den nationella

 

säkerhetens intresse.

 

 

 

 

Om en utlänning som har kallats vid vite att inställa sig personligen till

 

en förhandling uteblir, får rätten förordna att han eller hon skall hämtas

 

till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag.

 

 

Motparter i vissa fall

 

 

 

 

6 § I ett mål om avvisning är Migrationsverket motpart till utlänningen.

 

När ett beslut i ett säkerhetsärende överklagas är såväl

 

Migrationsverket som Säkerhetspolisen motparter till utlänningen vid

 

handläggningen i Migrationsöverdomstolen och hos regeringen.

 

 

Återförvisning

 

 

 

 

7 § Finner domstolen att ett beslut om avvisning med omedelbar

 

verkställighet enligt 8 kap. 6 §, som grundar sig på 5 kap. 1 § andra

 

stycket 3–6, inte borde ha fattats, skall domstolen, om den inte bifaller

 

överklagandet, undanröja beslutet och visa målet åter till

 

Migrationsverket för fortsatt handläggning.

 

 

 

8 § Om det under handläggningen av ett mål i en migrationsdomstol

 

framkommer att det rör sig om ett säkerhetsärende, skall domstolen

 

undanröja det överklagade beslutet och visa målet åter till

 

Migrationsverket för fortsatt handläggning.

 

 

 

Om det under handläggningen i Migrationsöverdomstolen av ett mål

 

som överklagats från en migrationsdomstol framkommer att det rör sig

 

om ett säkerhetsärende, skall Migrationsöverdomstolen undanröja

 

migrationsdomstolens beslut. Om utredningen i målet behöver

 

kompletteras, får domstolen undanröja Migrationsverkets beslut och visa

 

målet åter till Migrationsverket för fortsatt handläggning.

 

 

Överklagande

 

 

 

 

9 § En

migrationsdomstols

beslut

överklagas

till

 

Migrationsöverdomstolen. En migrationsdomstols

beslut i mål

om

 

avvisning som i första instans prövats av en polismyndighet får dock inte

överklagas.

47

En migrationsdomstols beslut om förvar i annat fall än efter överklagande i förvarsfrågan, får överklagas särskilt till Migrationsöverdomstolen.

Migrationsöverdomstolens beslut får inte överklagas.

10 § Ett överklagande av en migrationsdomstols beslut skall ha kommit in inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Om beslutet inte har meddelats vid muntlig förhandling och det inte heller vid en sådan förhandling har tillkännagetts när beslutet kommer att meddelas, skall dock överklagandetiden för utlänningen räknas från den dag då han eller hon fick del av beslutet.

En migrationsdomstols beslut om förvar får överklagas utan

begränsning till viss tid.

 

 

 

 

 

11 § Prövningstillstånd

krävs

vid

överklagande

av

en

migrationsdomstols beslut till Migrationsöverdomstolen.

Vid överklagande av en migrationsdomstols beslut enligt 9 § andra stycket krävs dock inte prövningstillstånd.

12 § Prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen meddelas om

1.det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Migrationsöverdomstolen, eller

2.det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

17 kap. Skyldighet att lämna uppgifter

1 § Socialnämnden skall lämna ut uppgifter angående en utlännings personliga förhållanden, om en polismyndighet, Säkerhetspolisen, Migrationsverket, en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller regeringen begär det och uppgifterna behövs för att avgöra ett ärende om uppehållstillstånd eller för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.

2 § Om en utlänning i ett ärende enligt denna lag åberopar ett intyg om sin psykiska eller fysiska hälsa, skall en hälso- och sjukvårdsmyndighet på begäran av den myndighet eller domstol som handlägger ärendet lämna de upplysningar som behövs för att bedöma uppgifterna i intyget.

18 kap. Offentligt biträde

1 § Offentligt biträde skall förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, i mål och ärenden om

1.avvisning, dock inte hos polismyndighet om inte utlänningen enligt 10 kap. 1 eller 2 § hållits i förvar sedan mer än tre dagar,

2.utvisning enligt 8 kap. 7 §,

3.verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag, om beslut om inhibition meddelats,

4.verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag, dock endast såvitt avser fråga om förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 § och

utlänningen hållits i förvar sedan mer än tre dagar, och

Prop. 2004/05:170

48

5. hemsändande enligt 22 kap. 2 §.

Offentligt biträde skall alltid förordnas för barn som hålls i förvar enligt 10 kap. 2 §, om barnet saknar vårdnadshavare här i landet.

2 § I ärenden som skall avgöras av regeringen prövas frågor om offentligt biträde av Regeringskansliet.

3 § Den som är förordnad som offentligt biträde för ett barn som saknar vårdnadshavare här i landet är utan särskilt förordnande barnets ställföreträdare i det mål eller ärende som förordnandet avser. Detta gäller dock inte om det finns en god man för barnet enligt lagen (2005:000) om god man för ensamkommande barn.

4 § Den som är förordnad som god man för ett barn enligt lagen (2005:000) om god man för ensamkommande barn skall ansöka om uppehållstillstånd för barnet, om detta inte är uppenbart obehövligt. Om en sådan god man inte är förordnad, gäller vad som nu sagts i stället den som är förordnad som offentligt biträde för barnet.

19 kap. Kostnadsansvar

Utlänningens ansvar för resekostnader

1 § En utlänning som avvisas eller utvisas är skyldig att betala kostnaden för sin egen resa till den ort dit han eller hon sänds eller åläggs att resa genom en myndighets försorg.

Transportörens ersättningsskyldighet

2 § Om en utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg eller ett luftfartyg direkt från en stat som inte omfattas av Schengenkonventionen avvisas därför att utlänningen saknar pass eller de tillstånd som krävs för att resa in i landet eller medel för hemresan, är transportören skyldig att ersätta staten för

1.kostnaden för utlänningens resa från Sverige,

2.resekostnaden från Sverige och tillbaka för den bevakningspersonal som behöver följa med, och

3.kostnaden för utlänningens uppehälle här innan avvisningen kan verkställas, om dröjsmålet av verkställigheten beror på transportören.

Transportören (fartygets eller luftfartygets ägare eller brukare) skall helt eller delvis befrias från denna skyldighet, om

1.transportören visar sig ha haft skälig anledning att anta att utlänningen hade rätt att resa in i Sverige, eller

2.det med hänsyn till kostnadens storlek eller av andra skäl framstår som uppenbart oskäligt att kräva ut ersättning för kostnaden.

3 § Om en utlänning som är anställd ombord på ett fartyg eller ett luftfartyg lämnar fartyget eller luftfartyget under dess uppehåll i Sverige och olovligen reser in i Sverige och avvisas, är transportören skyldig att

– ersätta kostnaderna för utlänningens resa från Sverige, och

Prop. 2004/05:170

49

– svara för kostnaderna för utlänningens uppehälle för de närmaste tre månaderna efter inresan.

Det som sägs om en utlänning som är anställd ombord på ett fartyg eller luftfartyg gäller också i fråga om en utlänning som utan tillåtelse har följt med ett sådant fartyg.

Har fartyget eller luftfartyget utländsk ägare eller brukare, är befälhavaren skyldig att på ägarens eller brukarens vägnar svara för kostnaderna enligt första stycket, om det inte är uppenbart oskäligt.

4 § Beslut om ersättningsskyldighet meddelas av den myndighet som verkställer avvisningen.

Särskild avgift

5 § En transportör som inte fullgjort sin kontrollskyldighet enligt 9 kap. 3 § skall betala en särskild avgift, om beslut om avvisning meddelats på grund av att utlänningen saknar pass eller de tillstånd som krävs för inresa och beslutet vunnit laga kraft eller verkställts trots att det inte vunnit laga kraft.

Transportören skall dock inte betala någon särskild avgift, om

1.transportören visar sig ha haft skälig anledning att anta att utlänningen hade rätt att resa in i Sverige, eller

2.det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften.

6 § Den särskilda avgiften skall för varje utlänning bestämmas till högst 46 000 kronor.

7 § Frågan om transportören skall betala en avgift enligt 5 § prövas av den myndighet som skall verkställa avvisningen.

Avgiften skall betalas till Migrationsverket och tillfaller staten.

Mål om uttagande av avgift handläggs som allmänt mål. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

20 kap. Bestämmelser om straff m.m.

1 § Till böter döms en utlänning som uppsåtligen eller av oaktsamhet uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd och utan att utlänningen har ansökt om ett sådant tillstånd eller en förundersökningsledare har ansökt om tidsbegränsat uppehållstillstånd för utlänningen med stöd av 5 kap. 15 §.

I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt.

2 § Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter döms en utlänning som uppsåtligen uppehåller sig i Sverige fastän han eller hon enligt ett verkställt beslut om utvisning enligt 8 kap. 8 § inte har haft rätt att återvända hit.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om utlänningen har flytt hit av skäl som avses i 4 kap. 1 eller 2 §.

Prop. 2004/05:170

50

I ringa fall skall åtal för brott enligt första stycket inte väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt.

3 § Till böter döms en utlänning som uppsåtligen eller av oaktsamhet har anställning eller bedriver verksamhet som kräver arbetstillstånd, utan att inneha ett sådant tillstånd.

4 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms en utlänning som uppsåtligen på ett otillåtet sätt passerar en yttre gräns enligt Schengenkonventionen.

5 § Till böter eller, när omständigheterna är försvårande, fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet har en utlänning i sin tjänst fastän utlänningen inte har föreskrivet arbetstillstånd. I fråga om påförande av särskild avgift gäller 12–14 §§.

6 § Till böter, eller när omständigheterna är försvårande, fängelse i högst sex månader döms

1.den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte gör anmälan som föreskrivs i en förordning som har utfärdats med stöd av denna lag,

2.den som i en anmälan eller ett ansökningsärende enligt denna lag eller enligt en förordning som har utfärdats med stöd av denna lag medvetet lämnar oriktig uppgift eller medvetet underlåter att tala om något förhållande av betydelse.

7 § Till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter döms den som genom att dölja en utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd uppsåtligen hjälper utlänningen att olovligen uppehålla sig i Sverige, medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge, om detta görs i vinstsyfte.

För försök till brott enligt denna paragraf döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

8 § Den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i eller passera genom Sverige, medlemsstat i Europeiska unionen eller Island eller Norge döms för människosmuggling till fängelse i högst två år.

Är brottet att anse som grovt döms för grov människosmuggling till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen

1.utförts mot ersättning,

2.utgjort ett led i en verksamhet som avsett ett stort antal personer,

eller

3.utförts under former som innebär livsfara för utlänningen eller annars utförts under hänsynslösa former.

Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

För försök eller förberedelse till brott enligt denna paragraf döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Prop. 2004/05:170

51

9 § Den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige döms för organiserande av människosmuggling till fängelse i högst två år.

Är brottet grovt döms för grovt organiserande av människosmuggling till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen innefattar ett systematiskt utnyttjande av utlänningars utsatta situation, eller innefattar livsfara eller annan hänsynslöshet gentemot utlänningarna.

Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som hjälper en utlänning att resa till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige döms för medhjälp till brott enligt första–tredje styckena. Detta gäller om medhjälparen insåg eller hade skälig anledning att anta att resan anordnats i vinstsyfte genom sådan verksamhet som där sägs.

Förverkande

10 § Ersättning som har lämnats till den som har begått brott enligt 7, 8 eller 9 § skall förklaras förverkad. Detsamma gäller annat utbyte av sådant brott. Även vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott eller värdet av det mottagna skall, om mottagandet utgör brott enligt denna lag och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än ett år, förklaras förverkat.

Transportmedel som har använts eller varit avsett att användas vid brott som avses i 7, 8 eller 9 § får, om brottet har fullbordats eller om förfarandet utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse, förklaras förverkat, om ägaren eller befälhavaren eller någon annan som var i ägarens ställe förövat gärningen eller medverkat till denna och förverkandet behövs för att förebygga brott eller det annars finns särskilda skäl.

Utöver vad som sägs i andra stycket får egendom som har använts som hjälpmedel vid brott som avses i 7, 8 eller 9 § förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller om egendomen har varit avsedd att användas som hjälpmedel vid sådant brott och brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse.

Förverkande enligt första, andra eller tredje stycket får inte ske om det är uppenbart oskäligt.

11 § Om ägaren till ett fartyg som kan förverkas enligt 10 § andra stycket inte är känd eller saknar känt hemvist i Sverige, får talan om förverkande föras mot befälhavaren på fartyget.

Avgifter

12 § En fysisk eller juridisk person som har en utlänning i sin tjänst fastän utlänningen inte har arbetstillstånd skall betala en särskild avgift oavsett om ansvar krävs ut enligt 5 §. Avgiften tillfaller staten.

Prop. 2004/05:170

52

För varje utlänning utgör avgiften hälften av det prisbasbelopp enligt

Prop. 2004/05:170

lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde när överträdelsen

 

upphörde. Om överträdelsen har pågått under en längre tid än tre

 

månader, utgör avgiften för varje utlänning i stället hela prisbasbeloppet.

 

Avgiften får sättas ned eller efterges helt, om särskilda skäl talar för det.

 

13 § Allmän domstol prövar, efter ansökan, om särskild avgift skall tas

 

ut enligt 12 §. Ansökan skall göras av allmän åklagare inom två år efter

 

det att överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan tillämpas

 

bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan

 

följa svårare straff än böter och bestämmelserna om kvarstad i brottmål.

 

Avgift får inte tas ut när fem år har gått efter det att överträdelsen

 

upphörde.

 

14 § Den särskilda avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två

 

månader från det att domstolens beslut vann laga kraft. En upplysning

 

om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid,

 

skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.

 

Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för indrivning.

 

Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver

 

begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen

 

(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

 

Avgiften får inte drivas in när fem år har gått efter det att beslutet vann

 

laga kraft.

 

21 kap. Tillfälligt skydd

 

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om tillfälligt skydd enligt rådets

 

direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge

 

tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om

 

åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att

 

ta emot dessa personer och bära följderna av detta3.

 

2 § En utlänning som omfattas av ett beslut om tillfälligt skydd enligt

 

direktiv 2001/55/EG och som i enlighet med direktivet överförs till eller

 

tas emot i Sverige skall ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd,

 

uppehållstillstånd med tillfälligt skydd.

 

Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får vägras utlänningen endast

 

om det föreligger sådana omständigheter som innebär att en flykting får

 

vägras uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 §.

 

3 § Regeringen får meddela föreskrifter om att ytterligare kategorier av

 

fördrivna personer utöver dem som omfattas av Europeiska unionens

 

råds beslut får ges uppehållstillstånd med tillfälligt skydd, om dessa

 

personer har fördrivits av samma skäl och från samma ursprungsland

 

eller ursprungsregion.

 

Föreskrifter som meddelats med stöd av första stycket skall anmälas

 

till riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre månader.

 

3 EGT L 212, 7.8.2001, s. 12 (Celex 32001L0055).

53

4 § Om ett uppehållstillstånd med tillfälligt skydd har getts till en person, får ett sådant tillstånd också ges till den som är gift eller sambo med den person som beviljats tillstånd samt till en utlänning som är ogift och som är barn antingen till den som beviljats tillstånd eller till den person som den som beviljats tillstånd är gift eller sambo med.

Annan nära anhörig till den som beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får beviljas uppehållstillstånd med tillfälligt skydd under de förutsättningar som anges i 5 kap. 3 § första stycket 4 och andra stycket trots att den person som först beviljats tillstånd varken är bosatt i Sverige eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här.

Uppehållstillstånd enligt denna paragraf får vägras en utlänning endast om det finns synnerliga skäl med hänsyn till rikets säkerhet eller på grund av utlänningens brottslighet.

5 § Att en utlänning har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd hindrar inte att en ansökan om asyl enligt 4 kap. 1 § prövas. Detsamma gäller för ansökan om flyktingförklaring enligt 4 kap. 3 § och en ansökan om resedokument enligt 4 kap. 4 §.

Prövningen av en ansökan enligt första stycket får skjutas upp endast om det finns särskilda skäl för det. Om ansökan inte har prövats innan det tillfälliga skyddet har upphört att gälla, skall den prövas så snart det kan ske efter denna tidpunkt.

6 § Ett uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får inte gälla under längre tid än den tid som beslutats av Europeiska unionens råd.

Om ett program för att förbereda att utlänningen återvänder självmant har inletts när ett uppehållstillstånd med tillfälligt skydd upphör, får tillståndet förlängas högst två år för en person som deltar i programmet. Detta tillstånd skall kallas uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd.

7 § En utlänning som beviljas uppehållstillstånd med tillfälligt skydd skall också ges arbetstillstånd för den tid som uppehållstillståndet gäller.

8 § En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får överföras till en annan medlemsstat, om utlänningen samtycker till det. När överföringen sker skall tillståndet i Sverige återkallas.

9 § En utlänning som har uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får utvisas på grund av brott endast om det föreligger sådana omständigheter som innebär att en flykting får utvisas enligt 8 kap. 11 § andra stycket.

10 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket.

22 kap. Särskilda bemyndiganden

1 § Regeringen får, utöver vad som förut har angetts i denna lag, meddela föreskrifter om

1. skyldighet att anmäla utlänningars vistelse eller anställning i Sverige,

Prop. 2004/05:170

54

2. sådana inskränkningar i utlänningars rätt att vara anställda i ett visst företag eller i företag av visst slag som är nödvändiga med hänsyn till rikets säkerhet.

2 § Regeringen får meddela föreskrifter om att sända hem utlänningar som inte är flyktingar och som har tagits om hand enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

Regeringen får, efter avtal med annat land om behandling av fripassagerare, meddela föreskrifter om avvikelser från bestämmelserna i denna lag och föreskrifter om vad som i övrigt behövs för tillämpningen av avtalet. Sådana föreskrifter får inte avse förfarandet i domstol.

3 § Regeringen får meddela föreskrifter om vad som skall gälla i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som Sverige har befunnit sig i. Föreskrifterna får gälla utlänningars

1.inresa och vistelse i landet,

2.utresa ur landet,

3.rätt att ha anställning eller offentligt förtroendeuppdrag här i landet,

4.avlägsnande från landet, och

5.omhändertagande i anstalt eller förläggning.

4 § En föreskrift enligt 3 § 4 eller 5 som har meddelats i andra fall än då Sverige är i krig skall underställas riksdagen för prövning inom en månad från ikraftträdandet.

Föreskriften upphör att gälla, om den inte underställts riksdagen i rätt tid eller om riksdagen inte godkänner den inom två månader från den dag då underställningen skedde.

1.Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006. Utlänningslagen (1989:529) skall samtidigt upphöra att gälla.

2.Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till föreskrifter som har ersatts genom föreskrifter i denna lag, skall i stället de nya föreskrifterna tillämpas.

3.Ärenden som rör överklaganden och som har kommit in till Utlänningsnämnden men inte avgjorts före den 31 mars 2006, skall överlämnas till den migrationsdomstol inom vars domkrets ärendet först har prövats. Ärenden som rör ansökningar enligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529) som har kommit in till Utlänningsnämnden men inte avgjorts före den 31 mars 2006, skall överlämnas till Migrationsverket. Ansökningarna skall handläggas enligt äldre föreskrifter. Vid prövningen skall 12 kap. 18 § denna lag tillämpas utöver de äldre föreskrifterna. Migrationsverkets beslut får inte överklagas.

4.Ärenden som har överlämnats till regeringen enligt 7 kap. 11 § andra stycket 1, 3 eller 4 utlänningslagen (1989:529) men inte avgjorts före den 31 mars 2006 skall överlämnas till Migrationsverket, om en myndighet inte har fattat beslut i ärendet, och i annat fall till den migrationsdomstol inom vars domkrets ärendet först har prövats.

Prop. 2004/05:170

55

5.Ärenden som har överlämnats till regeringen enligt 7 kap. 11 § andra stycket 2 utlänningslagen (1989:529) men inte avgjorts före den 31 mars 2006 handläggs enligt äldre föreskrifter.

6.Mål som överklagats till allmän förvaltningsdomstol enligt utlänningslagen (1989:529) men inte avgjorts före den 31 mars 2006 handläggs enligt äldre föreskrifter.

Prop. 2004/05:170

56

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll

dels att 26 § skall upphöra att gälla

dels att i 14, 16 och 19–22 §§ ordet ”rikspolisstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Säkerhetspolisen” i motsvarande form,

dels att 1–3, 5–13, 18, 24, 25, 27 och 28 §§ samt rubriken närmast före 6 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 a och 8 a §§, av

följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

En utlänning som inte avvisas

En utlänning som inte avvisas

eller utvisas enligt utlänningslagen

eller utvisas enligt utlänningslagen

(1989:529), får utvisas ur landet

(2005:000), får utvisas ur landet

enligt denna lag, om det

enligt denna lag, om det

1.behövs av hänsyn till rikets säkerhet, eller

2.med hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå eller medverka till terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott.

 

 

2 §2

 

 

Beslut om utvisning meddelas av

Beslut om utvisning enligt denna

regeringen. Frågan tas upp på

lag meddelas av Migrationsverket.

ansökan av rikspolisstyrelsen eller

Frågan tas upp på ansökan av

av regeringen självmant.

Säkerhetspolisen.

 

Om en

polismyndighet, en

Om en

polismyndighet, en

länsstyrelse

eller Migrationsverket

länsstyrelse

eller Migrationsverket

finner anledning att anta att ett

finner anledning att anta att ett

beslut om utvisning enligt 1 § bör

beslut om utvisning enligt 1 § bör

meddelas,

skall

myndigheten

meddelas,

skall

myndigheten

anmäla detta till rikspolisstyrelsen.

anmäla detta till Säkerhetspolisen.

2 a §

Migrationsverkets beslut i fråga om utvisning får överklagas till regeringen. I övrigt får beslut som meddelas av en förvaltnings- myndighet enligt denna lag överklagas endast i de fall som det anges i denna lag.

1Senaste lydelse 2003:154.

2Senaste lydelse 2000:295.

Prop. 2004/05:170

57

 

 

 

 

 

Säkerhetspolisen

får överklaga

 

 

 

 

 

Migrationsverkets

beslut

enligt

 

 

 

 

 

denna lag, om det kan överklagas

 

 

 

 

 

och går Säkerhetspolisen emot.

 

 

 

 

 

 

 

När ett beslut enligt denna lag

 

 

 

 

 

överklagas

 

 

är

 

såväl

 

 

 

 

 

Migrationsverket

 

 

 

som

 

 

 

 

 

Säkerhetspolisen

 

utlänningens

 

 

 

 

 

motparter

vid

handläggningen

i

 

 

 

 

 

Migrationsöverdomstolen

och

hos

 

 

 

 

 

regeringen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 §3

 

 

 

 

 

 

 

 

Om ärendet inte är synnerligen

När

Migrationsverkets

beslut

i

brådskande skall yttrande inhämtas

fråga

om

utvisning

överklagas,

från

Migrationsverket

och

skall verket skyndsamt lämna över

förhandling hållas i ärendet vid en

handlingarna

i

ärendet

till

tingsrätt,

 

innan

regeringen

Migrationsöverdomstolen.

 

 

 

meddelar beslut om utvisning.

 

Migrationsöverdomstolen skall

Om det finns skäl för det, skall

med ett eget yttrande lämna

yttrande inhämtas även från den

handlingarna

 

vidare

 

till

tingsrätt som håller förhandlingen.

regeringen.

 

 

 

 

 

 

 

Beslut om förhandling och om

I yttrandet skall särskilt anges

yttrande får fattas av det statsråd

om det finns hinder enligt 12

kap.

som har till uppgift att föredra

1, 2 eller 3 § utlänningslagen

ärenden enligt lagen eller den

(2005:000)

mot

att

beslutet

tjänsteman

som

statsrådet

verkställs.

Om

 

det

enligt

bestämmer.

 

 

 

Migrationsöverdomstolen

finns

 

 

 

 

 

sådant

hinder

mot

verkställighet

 

 

 

 

 

och

regeringen

beslutar

om

 

 

 

 

 

utvisning,

skall

regeringen,

i

 

 

 

 

 

enlighet med 10 § första stycket,

 

 

 

 

 

förordna att beslutet tills vidare

 

 

 

 

 

inte får verkställas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5 §

 

 

 

 

 

 

 

 

I ärenden enligt denna lag gäller

I ärenden enligt denna lag gäller

i tillämpliga delar 4 kap. 15 §, 5

följande

 

föreskrifter

 

 

i

kap. 5 §, 6 kap. 4 § andra stycket,

utlänningslagen

(2005:000)

 

i

5 § andra stycket och 6–11 §§, 7

tillämpliga delar:

 

 

 

 

 

kap. 7 §, 8 kap. 1–6, 14 och 16 §§,

1 kap. 13 § om skyndsam

9 kap. 1–3 §§ samt 11 kap. 5 och

handläggning,

 

 

 

 

 

 

6 §§ utlänningslagen (1989:529).

8 kap. 20 § om tillstånd till kort

 

 

 

 

 

besök,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

9 kap. 8 § om fotografi och

 

 

 

 

 

fingeravtryck,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10 kap. 4 § andra stycket, 5 §,

 

 

 

 

 

7 § första

stycket, 8–17

§§

om

 

 

 

 

 

förvar och uppsikt,

 

 

 

 

 

3 Senaste lydelse 2000:295.

Prop. 2004/05:170

58

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12 kap. 1–5 och 21–23 §§ om

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

verkställighet

av

beslut

om

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

utvisning,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

13 kap. 2–7 §§ om muntlig

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

handläggning i ärenden om förvar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

eller uppsikt,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

13 kap. 11 § om tolkersättning,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

13 kap. 12 § om rättelse av

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

beslut på grund av oriktig uppgift,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

14 kap. 13 § om överklagande,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16 kap. 1 § andra och tredje

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

styckena

 

 

om

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Migrationsöverdomstolen,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

17 kap. 1 och 2 §§ om skyldighet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

att lämna uppgifter, samt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

19

kap.

1–4

§§

om

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kostnadsansvar.

 

 

Förhandling

 

 

 

 

 

 

 

Muntlig förhandling

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6 §

 

 

 

 

Förhandling

enligt

3

§

och

Migrationsöverdomstolen

skall

6 kap.

7 §

 

utlänningslagen

innan den yttrar sig enligt 3 § hålla

(1989:529)

skall

 

hållas

 

vid

muntlig förhandling.

 

Stockholms

tingsrätt

eller,

om

 

 

 

 

 

särskilda skäl talar mot att

 

 

 

 

 

förhandlingen hålls där, vid en

 

 

 

 

 

annan tingsrätt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid förhandlingen skall utlänningen höras.

 

 

 

 

Rikspolisstyrelsen

skall

 

vid

 

 

 

 

 

förhandlingen

vara

utlänningens

 

 

 

 

 

motpart.

 

 

 

 

 

 

 

Migrationsöverdomstolen

 

Tingsrätten

 

får

bestämma

att

får

även andra än utlänningen skall

bestämma att även andra än

höras vid förhandlingen. Om någon

utlänningen

skall

höras

vid

av parterna åberopar muntlig eller

förhandlingen.

 

 

 

skriftlig

bevisning,

prövar

rätten

 

 

 

 

 

om

bevisningen

skall

tillåtas.

 

 

 

 

 

Därvid tillämpas 35 kap. 7 §

 

 

 

 

 

rättegångsbalken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I fråga om inställelse till

 

 

 

 

 

förhandlingen

tillämpas

6

 

kap.

 

 

 

 

 

13 § utlänningslagen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7 §

 

 

 

 

Vid

förhandlingen

skall

noga

Vid den muntliga förhandlingen

utredas de omständigheter som kan

skall

Säkerhetspolisen

och

inverka på hur ärendet blir avgjort.

Migrationsverket

redogöra

för

Rikspolisstyrelsen skall redogöra

omständigheterna i ärendet och ges

för omständigheterna i ärendet och

tillfälle att ställa frågor till

ges

tillfälle

att ställa frågor

till

utlänningen och andra som

hörs i

Prop. 2004/05:170

59

utlänningen och andra som hörs i

ärendet.

Säkerhetspolisen

och

ärendet.

Rikspolisstyrelsen skall

Migrationsverket skall även lämna

även

lämna

andra

upplysningar

andra upplysningar som behövs för

som behövs för att genomföra

att

genomföra

förhandlingen.

förhandlingen. Utlänningen skall få

Utlänningen skall få tillfälle att

tillfälle att ange sin ståndpunkt och

ange sin ståndpunkt och att uttala

att uttala sig om de omständigheter

sig om de omständigheter som

som åberopas i ärendet.

åberopas i ärendet.

 

 

Genom

frågor

och

påpekanden

 

 

 

 

 

skall

rätten

försöka avhjälpa

 

 

 

 

 

otydligheter och ofullständigheter i

 

 

 

 

 

de uppgifter som lämnas.

 

 

 

 

 

Vid förhandlingen

tillämpas 6

 

 

 

 

 

kap. 14 § andra stycket och 15 §

 

 

 

 

 

utlänningslagen (1989:529).

 

 

 

 

 

Rättens yttrande enligt 3 § får

 

 

 

 

 

grundas även på handlingar eller

 

 

 

 

 

annat material som enligt 14 kap.

 

 

 

 

 

5 §

första stycket sekretesslagen

 

 

 

 

 

(1980:100) inte får lämnas ut till

 

 

 

 

 

parter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8 §

 

 

 

 

En utlänning får tas i förvar, om

En utlänning får tas i förvar, om

det finns ett beslut om utvisning

det finns ett beslut om utvisning

enligt denna lag eller om det är

enligt denna lag eller om det är

sannolikt att ett sådant beslut

sannolikt att ett sådant beslut

kommer att meddelas och det finns

kommer att meddelas och det finns

anledning

anta

att

utlänningen

anledning

anta

att utlänningen

annars kommer att hålla sig undan

annars kommer att hålla sig undan

eller bedriva brottslig verksamhet i

eller bedriva brottslig verksamhet i

Sverige eller hans identitet är oklar.

Sverige eller hans eller hennes

Om utlänningen är under sexton år,

identitet är oklar. Om utlänningen

får han inte utan synnerliga skäl tas

är under 18 år, får han eller hon

i förvar. Detsamma gäller hans

inte utan synnerliga skäl tas i

vårdnadshavare eller en av dem,

förvar. Detsamma gäller hans eller

om de är flera.

 

 

 

hennes vårdnadshavare eller en av

 

 

 

 

 

 

dem, om de är flera.

 

Under de förutsättningar som anges i första stycket kan utlänningen ställas under uppsikt, om detta är tillräckligt.

8 a §

Säkerhetspolisen svarar för att ett beslut om förvar verkställs.

En utlänning som hålls i förvar enligt denna lag skall placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. Den som är under 18 år får dock inte utan synnerliga skäl placeras i sådana lokaler.

För behandlingen av en

Prop. 2004/05:170

60

 

 

 

 

 

utlänning

 

som

placerats

i

 

 

 

 

 

kriminalvårdsanstalt,

häkte

eller

 

 

 

 

 

polisarrest gäller lagen (1976:371)

 

 

 

 

 

om behandlingen av häktade och

 

 

 

 

 

anhållna m.fl. i tillämpliga delar.

 

 

 

 

 

Utlänningen skall, utöver vad som

 

 

 

 

 

följer av nämnda lag, beviljas de

 

 

 

 

 

lättnader och förmåner som kan

 

 

 

 

 

medges med hänsyn till ordningen

 

 

 

 

 

och

säkerheten inom

anstalten,

 

 

 

 

 

häktet eller arresten.

 

 

 

 

 

 

 

 

9 §

 

 

 

 

 

 

 

 

Om frågan om utvisning ännu

Om frågan om utvisning ännu

inte har förts till regeringen, får

inte har förts till Migrationsverket,

rikspolisstyrelsen

besluta

att

får

Säkerhetspolisen

besluta

att

utlänningen skall tas i förvar eller

utlänningen skall tas i förvar eller

ställas under uppsikt, även om

ställas under uppsikt, även om

förutsättningarna i 8 § inte är för

förutsättningarna i 8 § inte är för

handen. Ett sådant beslut skall

handen. Ett sådant beslut skall

genast anmälas till regeringen. Det

genast

anmälas

 

 

till

statsråd som har till uppgift att

Migrationsverket,

som

snarast

föredra ärenden enligt denna lag

skall

pröva

om

åtgärden

skall

skall snarast pröva om åtgärden

bestå.

 

 

 

 

 

 

 

skall bestå.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10 §4

 

 

 

 

 

 

 

 

Om regeringen har beslutat om

Om utvisning har beslutats enligt

utvisning enligt denna lag men

denna lag men hinder som anges i

hinder som anges i 8 kap. 1, 2 eller

12 kap. 1, 2 eller 3 §

4 § utlänningslagen (1989:529)

utlänningslagen (2005:000) möter

möter mot att beslutet verkställs

mot att beslutet verkställs eller om

eller om beslutet av någon annan

beslutet av någon annan särskild

särskild

anledning

inte

bör

anledning inte bör verkställas, skall

verkställas,

skall

regeringen

den

beslutande

 

myndigheten

förordna

att

verkställighet

tills

förordna

att

verkställighet

 

tills

vidare inte får ske (inhibition).

 

vidare inte får ske (inhibition).

 

 

Utvisningsbeslutet

 

och

Utvisningsbeslutet

 

 

 

och

förordnandet

om inhibition

skall

förordnandet om

inhibition

skall

prövas på nytt när det finns skäl till

prövas på nytt av den beslutande

det. Så

länge utvisningsbeslutet

myndigheten när det finns skäl till

fortfarande gäller men inte har

det.

länge

utvisningsbeslutet

kunnat

verkställas,

skall

fortfarande gäller men inte har

Rikspolisstyrelsen före utgången av

kunnat

verkställas,

 

skall

varje kalenderår efter det då

Säkerhetspolisen före utgången av

beslutet

meddelades

anmäla

hos

varje kalenderår efter det då

regeringen huruvida det finns skäl

beslutet

meddelades

anmäla

 

hos

för prövning av beslutet.

 

den

beslutande

 

myndigheten

 

 

 

 

 

huruvida

det

finns

skäl

 

för

4 Senaste lydelse 1996:1382.

Prop. 2004/05:170

61

 

 

 

 

 

 

 

prövning av beslutet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om

regeringen

vid

prövningen

 

 

 

 

 

 

 

enligt andra stycket överväger att

 

 

 

 

 

 

 

häva ett förordnande om inhibition,

 

 

 

 

 

 

 

skall

yttrande

inhämtas

 

från

 

 

 

 

 

 

 

Migrationsöverdomstolen.

Rege-

 

 

 

 

 

 

 

ringen får häva förordnandet om

 

 

 

 

 

 

 

inhibition endast om Migra-

 

 

 

 

 

 

 

tionsöverdomstolen funnit

att

det

 

 

 

 

 

 

 

inte finns sådant hinder mot

 

 

 

 

 

 

 

verkställighet som anges i 12 kap.

 

 

 

 

 

 

 

1, 2 eller 3 § utlänningslagen

 

 

 

 

 

 

 

(2005:000).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Migrationsverkets beslut i fråga

 

 

 

 

 

 

 

om inhibition får överklagas till

 

 

 

 

 

 

 

regeringen. Därvid tillämpas 3 §.

 

 

 

 

 

 

 

Om det inte är uppenbart

 

 

 

 

 

 

 

obehövligt, skall även 6 och 7 §§

 

 

 

 

 

 

 

tillämpas.

 

 

 

 

 

 

Regeringen

 

 

 

 

 

11 §

 

 

 

 

 

 

 

får

besluta

att

Den myndighet som har beslutat

utlänningen på vissa tider skall

om utvisning får besluta att

anmäla sig hos en polismyndighet

utlänningen på vissa tider skall

(anmälningsplikt), om ett beslut om

anmäla sig hos en polismyndighet

utvisning enligt denna lag tills

(anmälningsplikt), om ett beslut om

vidare inte skall verkställas på

utvisning enligt denna lag tills

grund

av

inhibition.

 

Om

vidare inte skall verkställas på

utvisningsbeslutet grundas på 1 §

grund

 

av

inhibition.

 

Om

första stycket 2, får regeringen

utvisningsbeslutet

grundas

också besluta

att

19–22 §§

skall

1 § 2,

får

myndigheten

också

tillämpas på utlänningen.

 

 

besluta att 19–22 §§ skall tillämpas

Första

stycket

tillämpas

också,

på utlänningen.

 

 

 

 

Första

stycket

tillämpas

också,

om ett beslut om avvisning eller

om ett beslut om avvisning eller

utvisning

enligt

utlänningslagen

utvisning

enligt

utlänningslagen

(1989:529) inte kan verkställas och

(2005:000) inte kan verkställas och

det

föreligger

 

sådana

Säkerhetspolisen

anmält att

det

omständigheter

 

 

beträffande

föreligger

sådana

omständigheter

utlänningen som avses i 1 § första

beträffande utlänningen som avses

stycket 1 eller 2. Innan beslutet

i 1 § 1 eller 2.

 

 

 

 

 

meddelas skall förhandling hållas.

Ett beslut av Migrationsverket i

Om det finns skäl för det, skall

en fråga som avses i första stycket

även yttrande inhämtas enligt 3 §.

får överklagas

till

regeringen.

Vid förhandlingen tillämpas 6 och

Därvid tillämpas 3 §. Om det inte

7 §§.

 

 

 

 

 

 

är uppenbart obehövligt, skall även

 

 

 

 

 

 

 

6 och 7 §§ tillämpas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12 §

 

 

 

Migrationsverket

Ett beslut av regeringen enligt

Ett

beslut

av

11 § gäller i längst

tre år

räknat

eller regeringen enligt 11 § gäller i

Prop. 2004/05:170

62

från dagen för beslutet om

längst tre år räknat från dagen för

avlägsnande.

 

 

 

 

 

beslutet

om

avvisning

 

eller

 

 

 

 

 

 

 

 

utvisning.

 

 

 

 

 

 

 

regeringen

 

 

 

13 §

 

inhibition

 

 

 

 

Om

inte

har

Om

 

inte

 

har

förordnat om inhibition, skall ett

meddelats, skall ett beslut om

beslut om utvisning enligt denna

utvisning

 

enligt

denna

lag

lag verkställas så snart det kan ske.

verkställas så snart det kan ske.

Rikspolisstyrelsen

skall

svara

för

Säkerhetspolisen

skall

svara

för

verkställigheten.

Regeringen

får

verkställigheten.

Den

beslutande

dock förordna att en annan

myndigheten får dock bestämma att

myndighet

 

skall

ombesörja

en

annan

myndighet

 

skall

verkställigheten. För verkställighet

ombesörja

verkställigheten.

För

av ett beslut om utvisning skall

verkställighet av ett beslut om

regeringen

 

meddela

 

sådana

utvisning

skall

meddelas

sådana

anvisningar som avses i 4 kap. 12 §

anvisningar som avses i 8 kap. 18 §

andra

stycket

utlänningslagen

tredje

stycket

utlänningslagen

(1989:529).

 

 

 

 

 

(2005:000).

 

 

 

 

 

 

Om

 

den

verkställande

Om

den

 

verkställande

myndigheten

 

finner

 

att

myndigheten

 

finner

 

att

verkställigheten

inte

 

kan

verkställigheten

 

inte

 

kan

genomföras

eller

att

ytterligare

genomföras

eller

att

ytterligare

besked behövs, skall myndigheten

besked behövs, skall myndigheten

underrätta

regeringen

om

detta.

underrätta

den

 

beslutande

Det statsråd som har till uppgift att

myndigheten

om

detta.

Innan

föredra ärenden enligt denna lag

regeringen

har

prövat huruvida

får besluta att verkställighet inte

förordnande

om

inhibition

skall

skall ske innan regeringen har

meddelas, får det statsråd som har

prövat

huruvida förordnande

om

till uppgift att föredra ärenden

inhibition skall meddelas.

 

 

enligt denna lag besluta att

 

 

 

 

 

 

 

 

verkställighet inte skall ske.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18 §

 

 

 

 

 

 

 

 

Bestämmelserna

i

19–22

§§

Bestämmelserna

i

19–22

§§

tillämpas i fråga om en utlänning i

tillämpas i fråga om en utlänning i

den

mån

regeringen

 

eller

den

mån

Migrationsverket,

domstolen har bestämt det enligt

regeringen eller en domstol har

denna lag.

 

 

 

 

 

 

bestämt det enligt denna lag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

24 §

 

 

 

 

 

 

 

 

Till fängelse i högst ett år eller,

Till fängelse i högst ett år eller,

om brottet är ringa, till böter döms

om brottet är ringa, till böter döms

en utlänning som uppehåller sig i

en utlänning som uppehåller sig i

Sverige fastän han enligt ett

Sverige fastän han eller hon enligt

verkställt

beslut

om

utvisning

ett verkställt beslut om utvisning

enligt denna lag inte har haft rätt att

enligt denna lag inte har haft rätt att

återvända hit. Detta gäller dock

återvända hit. Detta gäller dock

inte om utlänningen har flytt hit för

inte om utlänningen har flytt hit för

att undgå

förföljelse som

avses i

att

undgå förföljelse som

avses i

3 kap.

 

2 §

utlänningslagen

4 kap.

1

§

utlänningslagen

Prop. 2004/05:170

63

(1989:529). (2005:000).

I ringa fall skall åtal för brott enligt första stycket inte väckas annat än

om det är påkallat från allmän synpunkt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

25 §

 

 

 

 

 

 

Om regeringen handlägger

ett

Medan handläggningen

av

ett

ärende om utvisning enligt denna

utvisningsärende

enligt

denna

lag

lag, får åtal inte utan regeringens

pågår, får åtal inte väckas mot

medgivande

väckas

mot

utlänningen

utan

regeringens

utlänningen

innan

regeringen

medgivande

 

innan

 

 

ärendet

avgjort ärendet.

 

 

avgjorts.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

27 §5

 

 

 

 

 

 

I ärende angående utvisning eller

I ärende angående utvisning eller

anmälningsplikt enligt

denna

lag

anmälningsplikt

enligt

 

denna

lag

samt i ärende hos regeringen

samt i ärende hos Migrationsverket

angående beslut enligt 11 § skall

eller regeringen

angående

beslut

offentligt biträde förordnas för den

enligt 11 § skall offentligt biträde

som åtgärden avser, om det inte

förordnas för den som åtgärden

måste antas att behov av biträde

avser, om det inte måste antas att

saknas.

 

 

 

behov av biträde saknas.

 

 

 

 

 

 

28 §6

 

 

 

 

 

 

I ärende hos regeringen fattas

I ärende hos regeringen fattas

beslut om offentligt biträde av

beslut i fråga om offentligt biträde

departementstjänsteman

 

som

av Regeringskansliet.

 

 

 

 

regeringen utser.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Beslut av

förvaltningsmyndighet

 

 

 

 

 

 

 

i frågor om offentligt biträde

 

 

 

 

 

 

 

överklagas

 

 

till

 

 

 

 

 

 

 

Utlänningsnämnden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utlänningsnämndens

beslut i

 

 

 

 

 

 

 

frågor om offentligt biträde får inte överklagas.

1.Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006.

2.Ärenden som har kommit in till eller väckts hos regeringen före den 31 mars 2006 skall handläggas enligt äldre föreskrifter, utom i fråga om förvar eller uppsikt.

3.Ärenden som överklagats till Utlänningsnämnden enligt 28 § men inte avgjorts före den 31 mars 2006 skall överlämnas till Migrationsöverdomstolen.

5Senaste lydelse 1996:1649.

6Senaste lydelse 1996:1649.

Prop. 2004/05:170

64

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap

dels att 25 § skall upphöra att gälla,

dels att i 27 § ordet ”Rikspolisstyrelsen” skall bytas ut mot ordet ”Säkerhetspolisen”,

dels att 11, 22, 26 och 28 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §

En utlänning kan efter ansökan beviljas svenskt medborgarskap (naturaliseras), om han eller hon har

1.styrkt sin identitet,

2.fyllt arton år,

3.permanent uppehållstillstånd i Sverige,

4.hemvist här i landet

a) sedan två år i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk

medborgare,

 

 

b) sedan fyra år i fråga om den

b) sedan fyra år i fråga om den

som

är statslös eller att bedöma

som

är statslös eller att bedöma

som

flykting enligt 3 kap. 2 §

som

flykting enligt 4 kap. 1 §

utlänningslagen (1989:529),

utlänningslagen (2005:000),

c) sedan fem år i fråga om övriga utlänningar, och

5. haft och kan förväntas komma att ha ett hederligt levnadssätt.

22 §

Migrationsverket prövar ärenden Migrationsverket prövar ärenden enligt denna lag, om inte annat enligt denna lag, om inte annat framgår av andra och tredje framgår av andra stycket. styckena.

Anmälningar enligt 7–9, 18 eller 19 § som gäller en medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge prövas av länsstyrelsen i det län där den som anmälan gäller är folkbokförd.

Utlänningsnämnden prövar ärenden om förklaring enligt 21 §.

 

 

 

 

26 §

 

 

 

eller

en

Migrationsverkets

beslut

enligt

Migrationsverkets

denna lag får överklagas till

länsstyrelses beslut enligt denna lag

Utlänningsnämnden

utom

i fall

får

överklagas

 

till

en

som avses i andra stycket och i

migrationsdomstol utom i fall som

27 §.

 

 

 

 

avses i 27 §.

 

 

 

 

Ett beslut av en länsstyrelse

En

migrationsdomstols

beslut

eller

Migrationsverket

enligt

överklagas

hos

Migrationsöver-

5–9 §§, av en länsstyrelse enligt

domstolen

i

enlighet

med

18 eller 19 § eller av

bestämmelserna

i

16

kap.

Utlänningsnämnden enligt 21 § får

utlänningslagen

 

(2005:000).

överklagas

till

 

allmän

Bestämmelserna i

 

detta

kapitel

Prop. 2004/05:170

65

En socialnämnd skall på begäran av regeringen, Migrationsverket, en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller Säkerhetspolisen lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhållanden, om uppgifterna behövs i ett ärende om svenskt medborgarskap.

förvaltningsdomstol.

Prövnings-

gäller även i övrigt i tillämpliga

Prop. 2004/05:170

tillstånd krävs vid

överklagande

delar i mål enligt denna lag.

 

till kammarrätten.

 

 

 

Utlänningsnämndens beslut får inte överklagas i andra fall än som avses i andra stycket.

28 § En socialnämnd skall på begäran

av regeringen, Migrationsverket,

Utlänningsnämnden eller Rikspolisstyrelsen lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhållanden, om uppgifterna behövs i ett ärende om svenskt medborgarskap.

_________

1.Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006.

2.Mål eller ärenden som har kommit in till en domstol före den 31 mars 2006 skall handläggas enligt äldre föreskrifter.

3.Ärenden som har överlämnats till regeringen enligt 25 § men inte avgjorts före den 31 mars 2006 skall överlämnas till Migrationsverket, om en myndighet inte har fattat beslut i ärendet, och i annat fall till den migrationsdomstol inom vars domkrets ärendet först har prövats.

4.Ärenden som har kommit in till Utlänningsnämnden och som inte har avgjorts före den 31 mars 2006 skall överlämnas till den migrationsdomstol inom vars domkrets ärendet först har prövats. Om ärendet gäller förklaring enligt 21 §, överlämnas ärendet till Migrationsverket.

66

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § lagen (1962:381)1 om allmän försäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

9 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

4 §2

 

 

 

 

Om den försäkrade har beviljats

Om den försäkrade har beviljats

uppehållstillstånd

i

Sverige

med

uppehållstillstånd

i

Sverige

med

tillämpning av 3 kap. 2 eller 3 §

tillämpning av 4 kap. 1 eller 2 §

utlänningslagen

(1989:529)

skall

utlänningslagen

(2005:000)

skall

som faktisk

försäkringstid

även

som faktisk

försäkringstid

även

tillgodoräknas tid då han eller hon

tillgodoräknas tid då han eller hon

har varit bosatt i sitt tidigare

har varit bosatt i sitt tidigare

hemland från och med det år då

hemland från och med det år då

han eller hon fyllde 16 år till

han eller hon fyllde 16 år till

tidpunkten då han eller hon först

tidpunkten då han eller hon först

ankom till Sverige. Därvid skall en

ankom till Sverige. Därvid skall en

så stor andel av tiden i hemlandet

så stor andel av tiden i hemlandet

tillgodoräknas

som

svarar

mot

tillgodoräknas

som

svarar

mot

förhållandet mellan den tid under

förhållandet mellan den tid under

vilken den försäkrade har varit

vilken den försäkrade har varit

bosatt i Sverige, inräknad den tid

bosatt i Sverige, inräknad den tid

som avses i 3 § 2, från den första

som avses i 3 § 2, från den första

ankomsten till landet till och med

ankomsten till landet till och med

året före försäkringsfallet och hela

året före försäkringsfallet och hela

tidsrymden från det att den

tidsrymden från det att den

försäkrade första gången kom till

försäkrade första gången kom till

landet till och med året före

landet till och med året före

försäkringsfallet.

Vid beräkning

försäkringsfallet.

Vid beräkning

enligt detta stycke bortses från tid

enligt detta stycke bortses från tid

för vilken den försäkrade, vid

för vilken den försäkrade, vid

bosättning i Sverige, har rätt till

bosättning i Sverige, har rätt till

sådan ersättning från det andra

sådan ersättning från det andra

landet och som inte enligt 11 §

landet och som inte enligt 11 §

andra stycket skall ligga till grund

andra stycket skall ligga till grund

för beräkning av garantiersättning.

för beräkning av garantiersättning.

Med tid för bosättning i hemlandet likställs tid under vilken den försäkrade före den första ankomsten till Sverige befunnit sig i annat land där han eller hon beretts en tillfällig fristad.

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006.

1Lagen omtryckt 1982:120.

2Senaste lydelse 2002:309.

Prop. 2004/05:170

67

2.5

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om

Prop. 2004/05:170

 

allmänna förvaltningsdomstolar

 

Härigenom föreskrivs att 2 och 18 §§ lagen (1971:289) om allmänna

 

förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

2 §1

Regeringsrätten prövar

1.överklagande av kammarrätts beslut enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291),

2.överklagande av annat beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller enligt instruktion för kammarrätterna görs hos domstolen.

Regeringsrätten prövar ansök- ningar om resning och återstäl- lande av försutten tid i andra fall än som anges i 8 §. I 7 kap. 7 § tredje stycket utlänningslagen (1989:529) finns vidare bestäm- melser om att regeringsrätten i vissa fall prövar om beslut om förvar skall bestå.

Regeringsrätten prövar ansök- ningar om resning och återstäl- lande av försutten tid i andra fall än som anges i 8 §. I 14 kap. 9 § tredje stycket utlänningslagen (2005:000) finns vidare bestäm- melser om att Regeringsrätten i vissa fall prövar om beslut om förvar skall bestå.

18 §2

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1.när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2.vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt,

3.vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4.vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid länsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som länsrätten. Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av

1.mål av enkel beskaffenhet,

2.mål enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskatt- ningsförfarandet, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatte-

revision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att

1

Senaste lydelse 1995:21.

68

2

Senaste lydelse 2004:630.

lämna upplysningar, visa upp handling eller lämna kontrolluppgift enligt skatteförfattningarna,

3. mål om omedelbart omhänd-

3. mål

om

omedelbart

omhänd-

ertagande enligt 6 § lagen

ertagande enligt 6 § lagen (1990:52)

(1990:52) med särskilda bestäm-

med särskilda bestämmelser om vård

melser om vård av unga, mål om

av unga, mål om vård i enskildhet

vård i enskildhet enligt 15 b

§

enligt 15 b § samma lag, mål om

samma lag, mål om avskildhet

avskildhet enligt 15 c § samma lag,

enligt 15 c § samma lag, mål om

mål om

tillfälligt

flyttningsförbud

tillfälligt

flyttningsförbud

enligt

enligt

27 §

samma

lag,

mål om

27 § samma lag, mål om omedel-

omedelbart omhändertagande

enligt

bart omhändertagande enligt 13 §

13 § lagen (1988:870) om vård av

lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall, mål om vård i

missbrukare i vissa fall, mål om

enskildhet eller avskildhet enligt 34 §

vård i enskildhet eller avskildhet

samma lag, mål om vård i enskildhet

enligt 34 § samma lag, mål om

enligt 14 § lagen (1998:603) om

vård i enskildhet enligt 14 § lagen

verkställighet av sluten ungdomsvård,

(1998:603)

om

verkställighet

av

mål om avskildhet enligt 17 § samma

sluten ungdomsvård, mål om av-

lag, mål om tillfällig isolering enligt

skildhet enligt 17 § samma lag,

5 kap.

 

3

§

smittskyddslagen

mål om

tillfällig isolering

enligt

(2004:168), mål enligt 12 § första

5 kap.

3

§

smittskyddslagen

stycket och 33 § lagen (1991:1128)

(2004:168), mål enligt 12 § första

om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt

stycket

och

33

§

lagen

18 § första stycket 2–4 såvitt avser de

(1991:1128)

om

psykiatrisk

fall då vården inte har förenats med

tvångsvård, mål enligt 18 § första

särskild

utskrivningsprövning

eller 5

stycket 2–4 såvitt avser de fall då

lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk

vården inte har förenats med

vård, mål om förvar och uppsikt enligt

särskild utskrivningsprövning eller

utlänningslagen

(2005:000),

mål

5 lagen (1991:1129) om rättspsyk-

enligt lagen (1974:202) om beräkning

iatrisk vård, mål om förvar och

av strafftid m.m., mål enligt lagen

uppsikt

enligt

utlänningslagen

(1974:203) om kriminalvård i anstalt

(1989:529), mål enligt lagen

samt mål enligt lagen (1963:193) om

(1974:202)

om

beräkning

av

samarbete

med

Danmark,

Finland,

strafftid m.m., mål enligt lagen

Island

 

och

 

Norge

angående

(1974:203)

om

kriminalvård

i

verkställighet av straff m.m.,

 

 

anstalt samt mål enligt lagen

 

 

 

 

 

 

 

 

(1963:193)

om

samarbete

med

 

 

 

 

 

 

 

 

Danmark,

Finland,

Island

och

 

 

 

 

 

 

 

 

Norge angående verkställighet av straff m.m.,

4.mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,

5.mål enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,

6.mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

7.mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt.

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006.

Prop. 2004/05:170

69

2.6

Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med

Prop. 2004/05:170

 

särskilda bestämmelser om vård av unga

 

Härigenom föreskrivs att 21 a § lagen (1990:52) med särskilda

 

bestämmelser om vård av unga skall ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

21 a §1

 

Beslut om vård med stöd av denna lag hindrar inte beslut om

 

1. avvisning eller utvisning

1. avvisning eller utvisning

 

enligt utlänningslagen (1989:529),

enligt utlänningslagen (2005:000),

 

2.utvisning enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,

3.utlämning enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott,

4.utlämning enligt lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge,

5.utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

6.utlämning enligt lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,

7.överlämnande enligt lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen, eller

8.överlämnande enligt lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.

Vård med stöd av denna lag upphör när ett beslut enligt första stycket har verkställts.

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006.

1 Senaste lydelse 2003:1162.

70

2.7

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om

Prop. 2004/05:170

 

psykiatrisk tvångsvård

 

 

Härigenom föreskrivs att 29 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk

 

tvångsvård skall ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

29 §1

 

Har beträffande någon som vårdas enligt denna lag beslut meddelats

 

om

 

 

 

1. avvisning eller utvisning

1. avvisning eller utvisning

 

enligt utlänningslagen (1989:529),

enligt utlänningslagen (2005:000),

 

2.utvisning enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,

3.utlämning enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott,

4.utlämning enligt lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge,

5.utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

6.utlämning enligt lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,

7.överlämnande enligt lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen, eller

8.överlämnande enligt lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder,

får utan hinder av tvångsvården verkställighet av beslutet ske, om det begärs av den myndighet som skall verkställa beslutet och chefsöverläkaren finner att patientens tillstånd tillåter att beslutet verkställs. Tvångsvården upphör i sådant fall när beslutet har verkställts.

I fråga om en patient som är utlänning upphör tvångsvården vid verkställighet av ett beslut om hemsändande som har meddelats med stöd av 12 kap. 3 § utlänningslagen.

I fråga om en patient som är utlänning upphör tvångsvården vid verkställighet av ett beslut om hemsändande som har meddelats med stöd av 22 kap. 2 § utlänningslagen.

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006.

1 Senaste lydelse 2003:1163.

71

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §1

I fråga om upphörande av rättspsykiatrisk vård i samband med avvisning, utvisning, överlämnande och utlämning gäller bestämmelserna i 29 § första stycket lagen (1991:1128) om psykiatrisk

tvångsvård.

 

 

I fråga om en patient som är

I fråga om en patient som är

utlänning

upphör

den

utlänning

upphör

den

rättspsykiatriska

vården

vid

rättspsykiatriska

vården

vid

verkställighet av ett beslut om

verkställighet av ett beslut om

hemsändande som har meddelats

hemsändande som har meddelats

med stöd av 12 kap. 3 §

med stöd av 22 kap. 2 §

utlänningslagen (1989:529).

 

utlänningslagen (2005:000).

 

Om beslut har meddelats att verkställigheten av en påföljd som innebär överlämnande enligt 31 kap. 3 § brottsbalken till rättspsykiatrisk vård skall föras över till en annan stat, upphör den rättspsykiatriska vården vid verkställighet av beslutet.

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006.

1 Senaste lydelse 2003:1164.

Prop. 2004/05:170

72

2.9Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

Härigenom föreskrivs att 4 § folkbokföringslagen (1991:481) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1

En utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd skall inte folkbokföras om han saknar sådant tillstånd och det inte finns synnerliga

skäl för att han ändå folkbokförs.

En utlänning som har beviljats

En utlänning som har beviljats

uppehållstillstånd

med tillfälligt

uppehållstillstånd

med tillfälligt

skydd, eller uppehållstillstånd efter

skydd, eller uppehållstillstånd efter

tillfälligt skydd, enligt 2 a kap. 2,

tillfälligt skydd, enligt 21 kap. 2,

3, 4 eller 6 § utlänningslagen

3, 4 eller 6 § utlänningslagen

(1989:529) skall inte folkbokföras,

(2005:000) skall inte folkbokföras,

om utlänningen kan antas komma

om utlänningen kan antas komma

att vistas i landet med stöd av det

att vistas i landet med stöd av det

beviljade tillståndet under kortare

beviljade tillståndet under kortare

tid än tre år. Detta gäller dock inte,

tid än tre år. Detta gäller dock inte,

om

utlänningen

fått

en

om

utlänningen

fått

en

flyktingförklaring enligt 3 kap. 6 §

flyktingförklaring enligt 4 kap. 3 §

utlänningslagen

eller

ett

utlänningslagen

eller

ett

resedokument enligt 3 kap. 7 §

resedokument enligt 4 kap. 4 §

utlänningslagen eller om det i

utlänningslagen eller om det i

övrigt

föreligger synnerliga

skäl

övrigt

föreligger synnerliga

skäl

för folkbokföring.

 

 

för folkbokföring.

 

 

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006.

1 Senaste lydelse 2002:1115.

Prop. 2004/05:170

73

3. andra utlänningar som har fått uppehållstillstånd med tillämpning av 5 kap. 1 eller 6 § utlänningslagen (2005:000) eller motsvarande äldre bestämmelser,

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1 Introduktionsersättning får beviljas

1.utlänningar som överförts till Sverige med stöd av ett särskilt regeringsbeslut,

2.utlänningar som har fått uppehållstillstånd efter att ha varit registrerade vid en förläggning för asylsökande,

3. andra utlänningar som har fått uppehållstillstånd med tillämpning av 2 kap. 3 § eller 4 § första stycket 5 utlänningslagen (1989:529) eller motsvarande äldre bestämmelser,

4. utlänningar som har fått uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till en utlänning som avses under 1–3.

Ersättning enligt 4 får lämnas endast för en utlänning som ansökt om uppehållstillstånd inom två år från det att den person som han eller hon har anknytning till först togs emot i en kommun.

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006.

1 Senaste lydelse 1996:1383.

Prop. 2004/05:170

74

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till

utlänningar som

 

1. har

ansökt om

uppehållstill-

1. har

ansökt om

uppehållstill-

stånd i Sverige enligt 3 kap. 2 eller

stånd i Sverige enligt 4 kap. 1 eller

3 § utlänningslagen (1989:529)

2 § utlänningslagen (2005:000)

(asylsökande),

 

(asylsökande),

 

2. har

beviljats

uppehållstill-

2. har

beviljats

uppehållstill-

stånd med tillfälligt skydd eller

stånd med tillfälligt skydd eller

uppehållstillstånd efter tillfälligt

uppehållstillstånd efter tillfälligt

skydd med stöd av bestäm-

skydd med stöd av bestäm-

melserna i 2 a kap. 2, 3, 4 eller 6 §

melserna i 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 §

utlänningslagen och som inte är

utlänningslagen och som inte är

folkbokförda här i landet, eller

folkbokförda här i landet, eller

3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas.

Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) för förmåner av motsvarande karaktär. Rätt till bistånd föreligger inte heller för bostadskostnader.

Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som inte vistas på en förläggning omfattas inte av denna lag, om de bor hos en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd.

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006.

1 Senaste lydelse 2004:1377.

Prop. 2004/05:170

75

För att genomföra sanktioner i enlighet med ett förordnande enligt 3 § första stycket får regeringen meddela föreskrifter om att en utlänning kan avvisas enligt utlänningslagen (2005:000), om

2.12

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:95) om

Prop. 2004/05:170

 

vissa internationella sanktioner

 

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1996:95) om vissa internationella

 

sanktioner skall ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

13 § För att genomföra sanktioner i

enlighet med ett förordnande enligt 3 § första stycket får regeringen meddela föreskrifter om att en utlänning kan avvisas enligt utlänningslagen (1989:529), om

1.utlänningen skäligen kan antas ha hemvist i eller tillhöra en blockerad stat, och

2.utlänningen har begått eller avser att begå en handling som står i strid med antingen förbud enligt 4 § eller förbud i en sådan av Europeiska gemenskapen beslutad förordning som avses i 8 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006.

76

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (1998:544) om vårdregister

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1998:544) om vårdregister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

7 §

 

 

 

 

 

Personuppgifter som avses i 13

Personuppgifter som avses i 13

eller

21

§ personuppgiftslagen

eller

21

§

personuppgiftslagen

(1998:204) får inte användas som

(1998:204) får inte användas som

sökbegrepp i ett vårdregister. Inte

sökbegrepp i ett vårdregister. Inte

heller får uppgifter om att någon

heller får uppgifter om att någon

fått ekonomisk hjälp eller vård

fått ekonomisk hjälp eller vård

inom

socialtjänsten eller

varit

inom

socialtjänsten

eller

varit

föremål

för

åtgärd

enligt

föremål

för

åtgärd

enligt

utlänningslagen

(1989:529)

utlänningslagen

(2005:000)

användas som sökbegrepp.

 

användas som sökbegrepp.

 

Det är trots förbudet i första stycket tillåtet att som sökbegrepp använda uppgifter om sjukdom och hälsotillstånd samt uppgifter om att någon varit föremål för tvångsingripande enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006.

Prop. 2004/05:170

77

2.14Förslag till lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § lagen (1998:702) om garantipension skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

3 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 §1

 

 

 

 

 

Den

som

 

har

beviljats

Den

som

 

har

beviljats

uppehållstillstånd

med

stöd

av

uppehållstillstånd

med

stöd

av

3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen

4 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen

(1989:529)

 

skall

 

som

(2005:000)

 

skall

 

som

försäkringstid

för

garantipension

försäkringstid

för

garantipension

även

tillgodoräknas

tid under

även

tillgodoräknas

tid under

vilken han eller hon har varit

vilken han eller hon har varit

bosatt i sitt tidigare hemland från

bosatt i sitt tidigare hemland från

och med det kalenderår då den

och med det kalenderår då den

pensionssökande fyllde 25 år till

pensionssökande fyllde 25 år till

tidpunkten då han eller hon först

tidpunkten då han eller hon först

ankom till Sverige. Därvid skall en

ankom till Sverige. Därvid skall en

så stor andel av tiden i hemlandet

så stor andel av tiden i hemlandet

tillgodoräknas

som svarar

mot

tillgodoräknas

som svarar

mot

förhållandet mellan den tid under

förhållandet mellan den tid under

vilken

den pensionssökande

har

vilken

den pensionssökande

har

varit bosatt i Sverige, inräknad den

varit bosatt i Sverige, inräknad den

tid som avses i 2 §, från den första

tid som avses i 2 §, från den första

ankomsten till landet till och med

ankomsten till landet till och med

det kalenderår då han eller hon

det kalenderår då han eller hon

fyllde 64 år och hela tidsrymden

fyllde 64 år och hela tidsrymden

från det att den pensionssökande

från det att den pensionssökande

första gången kom till landet till

första gången kom till landet till

och med det kalenderår då han

och med det kalenderår då han

eller hon fyllde 64 år. Vid

eller hon fyllde 64 år. Vid

beräkningen skall bortses från tid

beräkningen skall bortses från tid

för vilken personen, vid bosättning

för vilken personen, vid bosättning

i Sverige, har rätt till pension från

i Sverige, har rätt till pension från

hemlandet.

 

 

 

 

hemlandet.

 

 

 

 

Med tid i hemlandet skall likställas tid då den pensionssökande före den första ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där han eller hon har beretts en tillfällig fristad.

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006.

1 Senaste lydelse 2002:318.

Prop. 2004/05:170

78

2.15

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:353) om

Prop. 2004/05:170

 

rättspsykiatriskt forskningsregister

 

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt

 

forskningsregister skall ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

7 §

För varje person får det registreras sådana uppgifter ur domen som avser

1.utgången i ansvarsdelen,

2.utdömd påföljd eller meddelad påföljdseftergift, samt

3. beslut

om

utvisning enligt

3. beslut

om

utvisning enligt

4 kap.

7

§

utlänningslagen

8 kap.

8

§

utlänningslagen

(1989:529).

 

 

(2005:000).

 

 

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006.

79

2.16Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 och 11 §§ socialförsäkringslagen (1999:799) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3kap.

3 §

Till

den

som

enligt

Till

den

som

enligt

utlänningslagen

(1989:529)

utlänningslagen

(2005:000)

behöver

ha uppehållstillstånd i

behöver

ha uppehållstillstånd i

Sverige får förmåner enligt 1 och

Sverige får förmåner enligt 1 och

2 §§ utges tidigast från och med

2 §§ utges tidigast från och med

den dag då ett sådant tillstånd

den dag då ett sådant tillstånd

börjar gälla men inte för längre tid

börjar gälla men inte för längre tid

tillbaka än tre månader före det att

tillbaka än tre månader före det att

tillståndet beviljades. Om det finns

tillståndet beviljades. Om det finns

synnerliga skäl, får förmåner utges

synnerliga skäl, får förmåner utges

även om uppehållstillstånd inte har

även om uppehållstillstånd inte har

beviljats.

 

 

 

beviljats.

 

 

 

Förmåner enligt första stycket betalas inte ut för tid då bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. har lämnats till

den försäkrade om förmånerna är av motsvarande karaktär.

 

 

 

11 §

 

 

Den som enligt utlänningslagen

Den som enligt utlänningslagen

(1989:529)

behöver

ha

(2005:000)

behöver

ha

arbetstillstånd i Sverige eller ett

arbetstillstånd i Sverige eller ett

uppehållstillstånd

med

uppehållstillstånd

med

motsvarande verkan har inte rätt

motsvarande verkan har inte rätt

till förmåner enligt 4 och 5 §§

till förmåner enligt 4 och 5 §§

förrän ett sådant tillstånd har

förrän ett sådant tillstånd har

beviljats.

Ersättning får

därvid

beviljats.

Ersättning får

därvid

utges tidigast från och med den

utges tidigast från och med den

dag då tillståndet börjar gälla men

dag då tillståndet börjar gälla men

inte för längre tid tillbaka än tre

inte för längre tid tillbaka än tre

månader före det att tillståndet

månader före det att tillståndet

beviljades.

 

 

beviljades.

 

 

Begränsningarna i första stycket gäller inte arbetsskadeersättning enligt 5 § 1.

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006.

Prop. 2004/05:170

80

2.17Förslag till lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

10 §

 

 

 

Sådana

personuppgifter

som

Sådana personuppgifter

som

avses i 21 § personuppgiftslagen

avses i 21 § personuppgiftslagen

(1998:204) samt uppgifter om att

(1998:204) samt uppgifter om att

den enskilde har vårdats med stöd

den enskilde har vårdats med stöd

av socialtjänstlagen

(2001:453)

av

socialtjänstlagen

(2001:453)

eller varit föremål för åtgärd enligt

eller varit föremål för åtgärd enligt

utlänningslagen (1989:529)

får

utlänningslagen (2005:000)

får

inte

behandlas

i

en

inte

behandlas

i

en

arbetsmarknadspolitisk databas.

arbetsmarknadspolitisk databas.

Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006.

Prop. 2004/05:170

81

3 Ärendet och dess beredning

Efter bemyndigande av regeringen förordnade dåvarande statsrådet Pierre Schori i februari 1997 ordförande och ledamöter i en parlamentarisk kommitté med uppdrag bl.a. att ta ställning till en ny instans- och processordning vid tillämpning av utlännings- och medborgarskapslagstiftningen samt att göra viss översyn av utlänningslagen. Kommittén antog namnet Kommittén om ny instans- och processordning i utlänningsärenden, NIPU (UD 1997:04). NIPU lade i februari 1999 fram slutbetänkandet Ökad rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16). En sammanfattning av NIPU:s betänkande och lagförslag finns i bilagorna 1 och 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Utrikesdepartementet (UD1999/310/MAP).

Efter bemyndigande av regeringen förordnade dåvarande statsrådet Maj-Inger Klingvall i januari 2000 ledamöter i en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda vissa frågor på utlänningsrättens och medborgarskapsrättens område, främst avseende instansordningen. Arbetsgruppen redovisade i juni 2000 sitt uppdrag i departementspromemorian En specialdomstol för utlänningsärenden (Ds 2000:45). En sammanfattning av promemorian och dess lagförslag finns i bilagorna 4 och 5. Departementspromemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Utrikesdepartementet (UD1999/1549/MAP).

I riksdagsbeslut den 30 november 2001 har riksdagen tillkännagivit för regeringen som sin mening vad socialförsäkringsutskottet anförde om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ny instans- och processordning i utlänningsärenden (bet. 2001/02:SfU2, rskr. 2001/02:69–70).

En lagrådsremiss om Ny instans- och processordning i utlänningsärenden överlämnades till Lagrådet den 6 juni 2002. Lagrådet avlämnade sitt yttrande den 9 oktober 2002.

Genom beslut i april 2002 bemyndigade regeringen dåvarande statsrådet Jan O. Karlsson att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor beträffande verkställighet av beslut om avvisning och utvisning, särskilt när det gäller ärenden där utlänningens identitet är oklar. Utredningen antog namnet Utredningen om översyn av regler och praxis vid verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut, Verkställighetsutredningen (UD 2002:02). Utredningen överlämnade betänkandet Verkställighet vid oklar identitet m.m. (SOU 2003:25) i mars 2003. Vissa delar av betänkandet behandlas i detta lagstiftningsärende. En sammanfattning av betänkandet och dess lagförslag i aktuella delar finns i bilagorna 7 och 8. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Utrikesdepartementet (UD2003/16392/MAP).

Den 6 mars 2003 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentarisk kommitté (UD 2003:02) som med utgångspunkt i 2002 års lagrådsremiss samt Lagrådets yttrande bl.a. skulle göra en genomgång av

Prop. 2004/05:170

82

utlänningslagens materiella bestämmelser och anpassa dessa till ett nytt system där överprövningen sker i domstol. Kommittén antog namnet Kommittén för översyn av utlänningslagstiftningen. Den kommittén kallas i fortsättningen Översynsutredningen.

Översynsutredningen lade i juni 2004 fram betänkandet Utlänningslagstiftningen i ett domstolsperspektiv (SOU 2004:74). En sammanfattning av Översynsutredningens betänkande och lagförslag finns i bilagorna 10 och 11. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser finns i bilaga 12. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Utrikesdepartementet (UD2004/34368/MAP).

Med utgångspunkt från 2002 års lagrådsremiss och Lagrådets yttrande, upprättades inom Utrikesdepartementet under våren 2003 promemorian Ny prövning av beslut om avvisning och utvisning som vunnit laga kraft (UD2003/14872/MAP). Regeringen överlämnade den på promemorian grundade propositionen Prövning av verkställighetshinder i utlänningsärenden (prop. 2003/04:59) till riksdagen den 15 januari 2004. Riksdagen beslutade den 8 december 2004 att avslå propositionen.

Hösten 2004 upprättades inom departementet promemorian Verkställighetsärenden och muntlig förhandling i en ny instans- och processordning i utlänningsärenden (UD2004/51921/MAP). En sammanfattning av promemorian och dess lagförslag finns i bilagorna 13 och 14. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 15. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Utrikesdepartementet (UD2004/51921/MAP).

Efter en överenskommelse om budgeten för år 2005 om att lägga ned Utlänningsnämnden den 31 december 2005 och att överprövningen av utlännings- och medborgarskapsärenden därefter skall ske i allmänna förvaltningsdomstolar har de lagförslag som läggs fram i detta ärende beretts vid överläggningar mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har skilda uppfattningar i en rad frågor på det migrationspolitiska området, vilket exempelvis framgår av olika reservationer till ovan nämnda utredningar och betänkanden. Det förhållandet kvarstår även om man i detta ärende lyckats nå en överenskommelse. De förslag som överenskommits utgår från betänkandena av de parlamentariska kommittéerna NIPU och Översynsutredningen. Därutöver vägs in innehållet i 2002 års lagrådsremiss och Lagrådets synpunkter på denna samt övriga nämnda utredningar och promemorior jämte vad som kommit fram under remissbehandlingen av dessa.

De lagändringar som genomförts efter NIPU:s förslag beaktas i detta lagstiftningsärende. 1989 års utlänningslag (1989:529) kallas fortsättningsvis UtlL och förslaget till ny utlänningslag NUtlL. Utlänningsförordningen (1989:547) kallas fortsättningsvis UtlF.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 17 mars 2005 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 16.

Prop. 2004/05:170

83

Lagrådet har på anförda skäl framhållit att det inte kan tillstyrka det

Prop. 2004/05:170

remitterade förslaget. Om förslaget skulle läggas till grund för

 

lagstiftning har Lagrådet lämnat synpunkter på de föreslagna

 

bestämmelserna. Regeringen har på de flesta punkter följt Lagrådets

 

förslag såvitt gäller de enskilda bestämmelserna. Dessutom har vissa

 

redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Regeringen återkommer till

 

Lagrådets synpunkter i avsnitten 6, 7.2.2, 7.2.6, 7.2.7, 7.3.3, 11.3.2,

 

11.3.3, 11.4.6, 12.2.2, 13.2, 15.2, 19.2.1 och 23.2.1 samt i

 

författningskommentaren. Lagrådets yttrande finns i bilaga 17.

 

4 Gällande ordning

4.1Handläggning av förvaltningsärenden i allmänhet

Förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden regleras i första hand i förvaltningslagen (1986:223, FL). Bestämmelserna i förvaltningslagen gäller inte om en annan lag eller en förordning innehåller en avvikande bestämmelse.

De bestämmelser i förvaltningslagen som närmast är av intresse i detta sammanhang är de som gäller muntlig handläggning, motivering av beslut och omprövning av beslut.

Om muntlig handläggning (14 § FL) gäller att en part som vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild skall få tillfälle till det, under förutsättning att det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. I andra fall bestämmer myndigheten om handläggningen skall vara muntlig. Myndigheten skall särskilt beakta att muntlig handläggning kan underlätta för den enskilde att ha med myndigheten att göra.

Med muntlig handläggning i förvaltningslagens mening avses inte bara en formell förhandling utan också mer informella kontakter som telefonsamtal och sammanträffanden. Bestämmelsen ger inte parten rätt att kräva ett formellt sammanträde eller förhandling. Parten kan inte heller kräva att få tala med den som är beslutsfattare i ärendet, utan myndigheten kan i princip hänvisa honom eller henne till någon annan lämplig tjänsteman. Det naturliga är dock att den som har det närmaste ansvaret för beredningen av ärendet tar hand om kontakterna med parten.

Om beslutsmotivering (20 § FL) gäller att ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild skall innehålla de skäl som har bestämt utgången. I vissa fall får dock skälen utelämnas helt eller delvis, bl.a. om beslutet inte går någon part emot eller om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen. Andra anledningar att utelämna skälen kan vara att det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden eller något jämförbart förhållande, eller om ärendet är så brådskande att det inte finns tid att utforma skälen. Har skälen utelämnats, bör myndigheten på begäran av en part om möjligt upplysa honom eller henne om dem i efterhand.

84

Om omprövning av beslut (27 § FL) gäller att myndigheten skall ändra

Prop. 2004/05:170

ett beslut som den har meddelat som första instans, om den finner att

 

beslutet är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av

 

någon annan anledning, om det kan ske snabbt och enkelt och utan att det

 

blir till nackdel för någon enskild part. Skyldigheten att ompröva gäller

 

inte, om myndigheten har överlämnat handlingarna i ärendet till en högre

 

instans eller om det i annat fall finns särskilda skäl mot att myndigheten

 

ändrar beslutet.

 

4.2 Handläggning av utlännings- och medborgarskapsärenden

Ärenden som rör visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd prövas enligt huvudregeln i 2 kap. 7 § UtlL av Migrationsverket. Ärenden kan också i vissa fall prövas av Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) eller av andra myndigheter. Även frågor om avvisning och om utvisning prövas enligt huvudregeln av Migrationsverket (4 kap. 4 och 5 §§ UtlL). Här bortses från frågor om utvisning som särskild rättsverkan vid brott, där beslut fattas av den domstol som handlägger brottmålet, och från frågor om avvisning utan anknytning till asylfrågor, då frågan prövas av polismyndigheten. Verket beslutar vidare i ärenden om flyktingförklaring och främlingspass enligt utlänningslagen samt om medborgarskap enligt lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap. Vissa beslut fattas också av verket under ett ärendes gång. Det gäller exempelvis beslut om förvar och om offentligt biträde.

Den 1 oktober 1997 flyttades hela utredningsansvaret för ärenden om uppehållstillstånd samt ärenden om svenskt medborgarskap över från polismyndigheterna till Migrationsverket. Samtidigt fick verket ansvaret för förvarsverksamheten.

Migrationsverket har från den 1 januari 1999 också fått huvudansvaret för verkställighet av beslut om avvisning och utvisning.

Migrationsverkets beslut om avvisning och utvisning kan överklagas till Utlänningsnämnden. Sedan den 1 januari 1997 kan också beslut om avslag på ansökningar om uppehållstillstånd överklagas, även om de inte innebär att utlänningen avvisas eller utvisas. Till Utlänningsnämnden överklagas vidare verkets beslut i ärenden om flyktingförklaring och resedokument samt i medborgarskapsärenden. Vissa andra beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Regeringen, som innan Utlänningsnämnden inrättades den 1 januari 1992 prövade samtliga överklaganden av Migrationsverkets beslut, prövar alltjämt ett mindre antal utlänningsärenden och medborgarskapsärenden. En förutsättning för att ett enskilt ärende enligt utlänningslagen eller medborgarskapslagen skall komma under regeringens prövning är att ärendet lämnas över dit från Migrationsverket eller Utlänningsnämnden. I medborgarskapsärenden där Rikspolisstyrelsen hos Migrationsverket har föreslagit att ansökan avslås av skäl som rör rikets säkerhet eller allmän säkerhet, får dock Migrationsverkets beslut överklagas till regeringen.

85

4.2.1

Ansvariga myndigheter

Prop. 2004/05:170

Migrationsverket

Migrationsverket är central förvaltningsmyndighet för verksamhet inom migrationsområdet och skall verka för att handläggningen av ärenden enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen är rättssäker och effektiv. Bestämmelser om Migrationsverket finns främst i utlänningslagen och i förordningen (2004:294) med instruktion för Migrationsverket. Den centrala utlänningsmyndigheten hette tidigare Statens invandrarverk men namnet ändrades den 1 juli 2000 till Migrationsverket. I fortsättningen används för enkelhetens skull namnet Migrationsverket genomgående.

En ansökan om uppehållstillstånd som görs här i landet skall ges in till Migrationsverket. Det är också verket som gör utredning i ärendet och som förordnar offentligt biträde i ärenden om avvisning eller utvisning. I 11 kap. 1 § UtlL föreskrivs att en utlänning som ansöker om asyl får avvisas endast om muntlig handläggning ingått i Migrationsverkets handläggning av ärendet. Det är dock inte säkert att den handläggare hos Migrationsverket som gjort utredningen också kommer att delta i beslutet i ärendet.

Vid överklagande skall Migrationsverket pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid och om det finns skäl att ompröva beslutet enligt bestämmelserna i 27 § FL.

Utlänningsnämnden

Utlänningsnämnden är en förvaltningsmyndighet med domstolsliknande uppgifter. Den handlägger ärenden enligt utlänningslagen och lagen om svenskt medborgarskap som överklagas till nämnden från Migrationsverket eller som överlämnas till nämnden av verket för avgörande. Nämnden handlägger också nya ansökningar (s.k. NUT- ärenden) om uppehållstillstånd som görs efter ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning. Bestämmelser om Utlänningsnämnden finns främst i 7 kap. UtlL och i förordningen (1991:1817) med instruktion för Utlänningsnämnden.

Utlänningsnämnden består enligt 7 kap. 3 § andra stycket UtlL av ordförande, varav en är generaldirektör och myndighetens chef, och övriga ledamöter till det antal regeringen bestämmer. Det skall också finnas ersättare för ordförande. Utöver generaldirektören skall det enligt nämndens instruktion finnas minst två ordförande, tre ersättare för ordförande och femton andra ledamöter.

Ordförande och ersättare för ordförande skall vara jurister och ha erfarenhet av tjänstgöring som domare eller annan likvärdig erfarenhet (7 kap. 3 § andra stycket UtlL). I förarbetena (prop. 1991/92:30 s. 40 och 53, bet. 1991/92:SfU4 s. 9) diskuterades frågan om det borde krävas att ordförandena var eller hade varit ordinarie domare. Därvid uttalades att ett sådant kvalifikationskrav syntes onödigt begränsa urvalet när det gäller att finna personer lämpade för och intresserade av en tjänstgöring av aktuellt slag. Däremot borde det krävas juridisk utbildning och normalt även domarerfarenhet. Kvalifikationskravet formulerades efter

86

huvudsakligt mönster av vad som gäller i andra liknande sammanhang.

Prop. 2004/05:170

Med likvärdig erfarenhet avses exempelvis vetenskaplig meritering inom

 

förvaltningsrätt eller internationell rätt. Vidare avses kvalificerade

 

jurister som har stor praktisk erfarenhet av ifrågavarande ärenden men

 

som inte genomgått domarutbildning.

 

De övriga ledamöterna utses av regeringen efter förslag av de politiska

 

partierna.

 

Utlänningsnämnden är beslutsför i olika sammansättningar.

 

Huvudregeln är att nämnden är beslutsför med en ordförande och två

 

andra ledamöter (5 § instruktionen). Om det uppkommer en fråga av

 

principiell betydelse i ett ärende eller en fråga om att ändra nämndens

 

praxis får det beslutas att ärendet skall avgöras av minst två ordförande

 

och minst fyra andra ledamöter. I denna utökade sammansättning skall

 

generaldirektören normalt delta i avgörandet. En ordförande får ensam

 

avgöra bl.a. frågor om inhibition, frågor om förvar eller uppsikt, ärenden

 

om s.k. ny ansökan och ”andra frågor, om prövningen är av enkelt slag”

 

(7 § instruktionen).

 

Ordföranden beslutar i ärendet eller avgör om det skall föredras även

 

för lekmannaledamöter. I vissa fall kallas utlänningen och även andra

 

personer till muntlig handläggning.

 

Sedan år 1998 gäller också att nämnden får lämna över avgörandet i

 

vissa ärenden till andra än en ordförande (7 § andra stycket

 

instruktionen). Det gäller ärenden om svenskt medborgarskap och om

 

uppehållstillstånd i anknytningsfall, om prövningen är av enkelt slag och

 

ansökan görs från annat land och inte omfattas av EES-avtalet. En

 

förutsättning är vidare att den tjänsteman som får avgöra ärendet är jurist

 

och har särskild erfarenhet av verksamheten.

 

Om muntlig handläggning gäller enligt 11 kap. 1 § UtlL att sådan skall

 

ingå, om det kan anses vara till fördel för utredningen eller på annat sätt

 

bidra till ett snabbt avgörande. Muntlig handläggning skall även annars

 

företas på utlänningens begäran, om det inte står klart att en sådan

 

handläggning är obehövlig i asylärendet. Beträffande utlänningar som

 

omfattas av EES-avtalet skall muntlig handläggning hållas i ärenden om

 

utvisning eller vägran att förnya ett uppehållstillstånd samt som

 

huvudregel, om utlänningen begär det, i ärenden som rör avvisning eller

 

vägran att bevilja uppehållstillstånd.

 

Utlänningsnämnden har rätt att besluta om formen för den muntliga

 

handläggningen från fall till fall. I förarbetena till regelns nuvarande

 

lydelse påpekar dock regeringen (prop. 1996/97:25 s. 201 f.) att det är

 

lämpligt att den nämndsammansättning som avgör ärendet deltar i den

 

muntliga handläggningen. Sedan bestämmelserna om muntlig

 

handläggning i asylärenden ändrades den 1 januari 1997 har antalet

 

muntliga handläggningar i sammansättning med ordförande och andra

 

ledamöter ökat.

 

I fråga om beslutsmotiveringar gäller samma regler som vid

 

Migrationsverket, dvs. i huvudsak förvaltningslagens regler.

 

Regeringen

 

Ett mindre antal utlänningsärenden prövas alltjämt av regeringen.

 

Regeringens prövning förutsätter att det enskilda ärendet överlämnas dit

87

från Migrationsverket eller Utlänningsnämnden. Förutsättningarna för ett

Prop. 2004/05:170

sådant överlämnande beskrivs närmare i avsnitt 4.3.2.

 

Såväl Migrationsverket som Utlänningsnämnden kan lämna över ett

 

ärende rörande svenskt medborgarskap till regeringen, om det bedöms

 

vara av särskild vikt för tillämpningen av lagen om svenskt

 

medborgarskap. Migrationsverkets beslut

i

ett säkerhetsärende

 

överklagas vidare enligt lagen om svenskt medborgarskap direkt till

 

regeringen.

 

 

 

 

4.2.2

Beslut som kan verkställas omedelbart

 

I vissa andra länder finns särskilda processuella regler för förfarandet i

 

ärenden där en asylansökan anses uppenbart ogrundad. Sverige har inte

 

någon särskild procedur för sådana ärenden, men Migrationsverket kan i

 

vissa fall förordna att dess beslut får verkställas, fastän det inte har vunnit

 

laga kraft (omedelbar verkställighet).

 

 

 

Enligt huvudregeln skall ett beslut ha vunnit laga kraft innan det får

 

verkställas.

Vissa beslut är dock omedelbart verkställbara.

 

Migrationsverket får sålunda enligt 8 kap. 8 § UtlL förordna att verkets

 

beslut om avvisning får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft,

 

om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och att

 

uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på någon annan grund. Beslut

 

om omedelbar verkställighet får inte meddelas senare än tre månader

 

efter den första ansökan om uppehållstillstånd efter ankomsten till landet,

 

om inte synnerliga skäl talar för detta. Även beslut om avvisning som

 

fattas efter tillämpning av rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18

 

februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken

 

medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en

 

medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50,

 

25.2.2003, s.1, Celex 32003R0343, Dublinförordningen) är omedelbart

 

verkställbara.

 

 

 

Även omedelbart verkställbara avvisningsbeslut kan överklagas till

 

Utlänningsnämnden. Ett sådant överklagande innebär dock inte att

 

verkställigheten avbryts. Migrationsverket skall dock, enligt 8 kap. 9 §

 

UtlL, vid eventuell omprövning av avvisningsbeslutet även pröva om

 

verkställigheten av beslutet tills vidare skall avbrytas (inhibition).

 

Utlänningsnämnden kan vid överklagandet pröva frågan om inhibition

 

inte bara på klagandens begäran utan också

ex

officio med stöd av

 

8 kap. 10 § UtlL.

 

 

 

4.2.3

Ny prövning av beslut som vunnit laga kraft

 

Det särskilda institutet ny ansökan om uppehållstillstånd (NUT) innebär

 

att utlänningar som skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har

 

vunnit laga kraft kan ansöka om ny prövning trots att de befinner sig i

 

landet (2 kap. 5 b § UtlL). Institutet infördes genom 1989 års

 

utlänningslag. Samtidigt avskaffades möjligheten att överklaga beslut i

 

ett verkställighetsärende.

 

 

 

Möjligheten att få en ny ansökan prövad innebär ett avsteg från

 

huvudregeln att uppehållstillstånd skall sökas före inresan i landet. En

88

ansökan om uppehållstillstånd får enligt huvudregeln i 2 kap. 5 § UtlL

Prop. 2004/05:170

inte bifallas efter inresan. Förutsättningen för att en ny ansökan skall

 

bifallas är att den grundar sig på omständigheter som inte har prövats

 

förut i ärendet och att utlänningen antingen har rätt till uppehållstillstånd

 

här som flykting eller skyddsbehövande i övrigt eller att det annars skulle

 

strida mot humanitetens krav att verkställa beslutet om avvisning eller

 

utvisning.

 

 

 

 

 

 

Nya ansökningar prövas sedan den 1 juli 1994 av Utlänningsnämnden.

 

4.2.4

Medborgarskapsärenden

 

 

 

 

En ny lag (2001:82) om svenskt medborgarskap trädde i kraft den 1 juli

 

2001. Enligt den lagen gäller följande.

 

 

 

 

Frågor om naturalisation efter ansökan prövas normalt av

 

Migrationsverket. Detsamma gäller frågor om bibehållande av svenskt

 

medborgarskap och befrielse från sådant medborgarskap. Förklaring att

 

någon är svensk medborgare meddelas av Utlänningsnämnden.

 

 

 

Migrationsverket får, liksom Utlänningsnämnden, lämna över ärenden

 

om naturalisation, bibehållande av svenskt medborgarskap och om

 

befrielse från svenskt medborgarskap till regeringen. Det gäller, om det

 

bedöms vara av särskild vikt för ledning av tillämpningen av

 

medborgarskapslagen att ärendet prövas av regeringen.

 

 

 

Om Migrationsverket har lämnat över ett ärende, skall regeringen höra

 

Utlänningsnämnden innan den avgör ärendet. Undantag får göras om

 

hinder möter på grund av att ärendet är synnerligen brådskande.

 

 

Migrationsverkets beslut i ansökningsärenden får normalt överklagas

 

till Utlänningsnämnden. Nämndens beslut får inte överklagas. Om

 

Migrationsverkets beslut rör ett säkerhetsärende, får beslutet överklagas

 

till regeringen. Med säkerhetsärende avses ett ärende

där

 

Rikspolisstyrelsen hos Migrationsverket har föreslagit att ansökan avslås

 

av skäl som rör rikets säkerhet eller allmän säkerhet. Migrationsverkets

 

beslut i ett sådant ärende får överklagas även av Rikspolisstyrelsen.

 

 

Anmälan som grund för förvärv av svenskt medborgarskap skall

 

normalt göras hos Migrationsverket. För den som är medborgare i

 

Danmark, Finland, Island eller Norge skall anmälan dock göras hos

 

länsstyrelsen.

 

 

 

 

 

Beslut i anmälningsärenden, som har fattats av en länsstyrelse eller av

 

Migrationsverket, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (dvs.

 

länsrätten).

Detsamma

gäller

Utlänningsnämndens

beslut

i

 

förklaringsärenden. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

4.2.5Särskild utlänningskontroll

En utlänning som inte avvisas eller utvisas enligt utlänningslagen får utvisas ur landet enligt 1 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, om det

1.behövs av hänsyn till rikets säkerhet, eller

2.med hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare

verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att

89

begå eller medverka till terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om

Prop. 2004/05:170

straff för terroristbrott eller försök, förberedelse eller stämpling till

 

sådant brott.

 

Beslut om utvisning meddelas av regeringen som enda instans (2 §).

 

Frågan tas upp på ansökan av Rikspolisstyrelsen (Säkerhetspolisen) eller

 

av regeringen självmant. En polismyndighet, en länsstyrelse eller

 

Migrationsverket skall anmäla till Rikspolisstyrelsen, om myndigheten

 

finner anledning att anta att ett beslut om utvisning bör meddelas.

 

Om ärendet inte är synnerligen brådskande, skall yttrande inhämtas

 

från Migrationsverket och förhandling hållas i ärendet vid en tingsrätt,

 

innan regeringen meddelar beslut om utvisning. Om det finns skäl för

 

det, skall yttrande inhämtas även från den tingsrätt som håller

 

förhandlingen (3 §). Förhandling skall hållas vid Stockholms tingsrätt

 

eller, om särskilda skäl talar mot att förhandlingen hålls där, vid en annan

 

tingsrätt. Rikspolisstyrelsen skall vid förhandlingen vara utlänningens

 

motpart (6 §).

 

4.2.6

Officialprincipen

 

I förvaltningsärenden gäller allmänt vad som brukar kallas official- eller undersökningsprincipen. Det innebär att myndigheten har ett ansvar för att se till att ett ärende blir så utrett som krävs för att det skall finnas ett tillräckligt beslutsunderlag. Förvaltningsrättsutredningen föreslog att denna regel skulle lagfästas i den nya förvaltningslagen (SOU 1983:73, s. 20 och s. 80). Så blev emellertid inte fallet. I 4 § FL återfinns dock ett visst uttryck för principen. Där sägs bl.a. att ”varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet”. Hur långt myndighetens utredningsansvar sträcker sig varierar starkt mellan olika kategorier av ärenden.

Ett uttryck för officialprincipen är också 8 § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Där sägs bl.a. att rätten skall tillse att mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Förvaltningsprocesslagen gäller dock endast rättegången i förvaltningsdomstolarna.

Även i utlänningsärenden gäller officialprincipen, men man kan allmänt säga att den som exempelvis ansöker om uppehållstillstånd också har att lägga fram de omständigheter som talar för att han eller hon är berättigad att få ett sådant tillstånd. Om sökanden åberopar någon form av släktanknytning till landet, är det naturligt att det i första hand ankommer på sökanden att visa att det uppgivna släktskapet föreligger, t.ex. genom att ge in en ett personbevis. Samma resonemang gäller asylärenden. I praktiken är det i fråga om många omständigheter sällsynt att sökanden kan styrka sin berättelse med handlingar eller vittnesmål. I första hand är det myndigheten som har att bedöma hur trovärdig sökandens egen berättelse är. Däri ingår att bedöma hur sannolikt det är att sådana händelser som sökanden berättar om kan ha inträffat i det land som sökanden kommer från – mot bakgrund av vad som är känt om

förhållandena i det landet. Ibland måste myndigheten komplettera

90

ärendet med ytterligare utredning. Om de av sökanden lämnade Prop. 2004/05:170 uppgifterna framstår som trovärdiga och alltså inte motsägs av andra

uppgifter som myndigheten har, kan de i allmänhet godtas. I internationella flyktingrättsliga sammanhang säger man att sökanden i sådana fall skall ges ”the benefit of the doubt” (principen om tvivelsmålets fördel). Den principen slås fast i UNHCR:s ”Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning”.

4.3Regeringens möjligheter att meddela föreskrifter och vägledande beslut

Regeringen kan påverka rättstillämpningen i utlänningsärenden genom i allt väsentligt två metoder; genom föreskrifter i en förordning (förordningsmetoden) eller genom vägledande beslut i enskilda ärenden (ärendemetoden). Möjligheterna för regeringen att fatta vägledande beslut genom avgöranden i enskilda fall har minskats och möjligheterna att meddela föreskrifter med stöd av regeringens förordningsmakt har vidgats genom ändringar i utlänningslagen som trädde i kraft den 1 januari 1997. När det gäller medborgarskapsärenden har regeringen möjlighet att meddela vägledande beslut.

4.3.1Regeringens möjligheter att meddela föreskrifter

I 8 kap. 7 § regeringsformen ges möjlighet för riksdagen att genom bemyndigande i lag ge regeringen kompetens att genom förordning meddela föreskrifter i vissa ämnen som egentligen kräver lagform. Ett av de ämnen för vilka riksdagen kan delegera normgivningsbefogenheter med stöd av bestämmelsen är ”utlänningars vistelse i riket”. Den delegeringsmöjligheten har utnyttjats av riksdagen genom ett antal bemyndiganden på utlänningsrättens område.

Bemyndigandena är till stor del generellt hållna. De måste dock tolkas mot bakgrund av vad som uttalas i lagens förarbeten. Mera specificerade bemyndiganden infördes som nämnts ovan genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1997.

I propositionen Svensk migrationspolitik i ett globalt perspektiv (prop. 1996/97:25 s. 158, också kallad den migrationspolitiska propositionen) konstaterades att de möjligheter till delegering som regeringsformen tillåter på utlänningsområdet är ganska vittgående och att det konstitutionellt inte torde finnas några egentliga hinder för att ge regeringen en vidsträckt rätt att närmare föreskriva vilka kriterier som bör beaktas vid bedömningen av ärenden om uppehållstillstånd. En avvägning måste dock enligt propositionen göras mellan regeringens behov av att kunna styra myndigheternas tillämpning av utlänningslagens bestämmelser om uppehållstillstånd och riksdagens behov av att ha kontroll över mer ingripande åtgärder på utlänningsområdet. Vidare konstaterades i propositionen (s. 167) att det utöver vad som framgår av utlänningslagen finns ett visst utrymme för regeringen att utfärda s.k.

verkställighetsföreskrifter enligt regeringsformen. Regeringen ansåg

91

dock att det fanns betydande fördelar med

att omfattningen

av

Prop. 2004/05:170

regeringens förordningsmakt i största möjliga utsträckning gick att utläsa

 

av utlänningslagens regelsystem.

 

 

 

Regeringen har efter de ändringar i utlänningslagen som trädde i kraft

 

år 1997 möjlighet att ge föreskrifter om uppehållstillstånd för

 

skyddsbehövande som avses i 3 kap. 3 § första stycket 2 UtlL. Vidare har

 

regeringen kvar sin möjlighet att besluta att uppehållstillstånd inte får

 

beviljas för den nu aktuella skyddskategorin, om det behövs med hänsyn

 

till uppkomna begränsningar i Sveriges möjligheter att ta emot

 

utlänningar, och detta skall numera ske i förordningsform. De mera

 

specialiserade bemyndigandena för regeringen att utfärda föreskrifter

 

finns i 2 kap. 14 § och 3 kap. 8 § UtlL.

 

 

 

Enligt 2 kap. 14 § får regeringen meddela

föreskrifter om

dels

 

uppehållstillstånd för studier eller besök, dels uppehållstillstånd av humanitära skäl. Regeringen får också meddela föreskrifter om att en ansökan om uppehållstillstånd får bifallas om det följer av en överenskommelse med främmande stat. Vidare får regeringen enligt samma paragraf meddela föreskrifter om återkallelse av uppehållstillstånd för de utlänningar som omfattas av EES-avtalet.

Enligt 3 kap. 8 § får regeringen i fråga om en grupp av utlänningar meddela föreskrifter om beviljande av permanent uppehållstillstånd till skyddsbehövande som flytt på grund av väpnad konflikt eller miljökatastrof. Regeringen får vidare, om det behövs med hänsyn till uppkomna begränsningar i Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar, meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas för skyddsbehövande i den kategorin. Sådana föreskrifter skall anmälas till riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre månader. Regeringen får vidare meddela föreskrifter om undantag från första asyllandsprincipen för de fall då en utlännings anknytning till Sverige är av sådan art att utlänningen inte bör nekas att få sin ansökan prövad här.

Som exempel på en förordning, som meddelats enligt den ordning som gäller sedan år 1997, kan nämnas förordningen (1998:117) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Förordningen, som utfärdades den 19 mars 1998 och var tidsbegränsad till den 1 januari 1999, gällde medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien och innebar att uppehållstillstånd fick beviljas av humanitära skäl, om utlänningen befann sig i landet och hade vistats här så länge att ett tidigare beslut om avvisning eller utvisning under denna tid hade upphört eller skulle komma att ha upphört att gälla enligt 8 kap. 15 § UtlL före utgången av år 1998.

4.3.2 Överlämnande av ärenden till regeringen

Utlänningsärenden

 

Sedan år 1997 (prop. 1996/97:25) får såväl Migrationsverket som

 

Utlänningsnämnden med eget yttrande överlämna utlänningsärenden till

 

regeringen för avgörande (7 kap. 11 § UtlL). Förutom då ärendet på

 

grund av familjeanknytning eller liknande orsak har samband med ett

 

annat ärende hos regeringen eller ärendet bedöms ha sådan betydelse för

 

rikets säkerhet eller annars för allmän säkerhet eller för rikets förhållande

92

 

till främmande makt eller mellanfolklig organisation gäller att regeringen

Prop. 2004/05:170

bör pröva ärendet,

 

om det bedöms vara av särskild vikt för ledning av utlänningslagens tillämpning att regeringen avgör ett ärende som kan antas få betydelse för frågan om uppehållstillstånd för en grupp utlänningar som åberopar huvudsakligen samma skäl till stöd för sin ansökan om uppehållstillstånd, eller

om det i andra fall bedöms vara av synnerlig vikt för ledning av utlänningslagens tillämpning att regeringen prövar ett ärende.

S.k. nya ansökningar får inte överlämnas till regeringen.

Medborgarskapsärenden

Som framgått av inledningen till avsnitt 4.2 kan Migrationsverket och Utlänningsnämnden överlämna ärenden om svenskt medborgarskap till regeringen om det bedöms vara av särskild vikt för tillämpningen av lagen om svenskt medborgarskap.

5 Internationella förpliktelser

En rad internationella rättsakter har betydelse vid prövningen av asylärenden och andra utlänningsärenden.

5.1Förenta nationerna (FN)

5.1.11951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning

Den viktigaste internationella överenskommelsen inom flyktingområdet, 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (FN:s flyktingkonvention eller Genèvekonventionen) med 1967 års tilläggsprotokoll (New York-protokollet), innehåller inte några föreskrifter om hur prövningen av flyktingskapet skall gå till. Den frågan lämnas i konventionen över till konventionsstaternas nationella lagstiftning. Slutsatser (eng. conclusions) i ämnet har dock antagits av UNHCR:s (FN:s flyktingkommissarie) exekutivkommitté.

5.1.2

FN:s konvention om medborgerliga och politiska

 

 

rättigheter

 

FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, antagen den

 

16 december 1966, innehåller bl.a. förbud mot att avlägsna en utlänning,

 

som lagligen uppehåller sig i ett land, annat än efter ett i laga ordning

 

fattat beslut. Utlänningen skall ha rätt att få sin sak omprövad, såvida inte

 

tvingande skäl hänförliga till den nationella säkerheten talar emot det. I

 

konventionen finns också ett absolut förbud mot tortyr, grym, omänsklig

 

och förnedrande behandling och bestraffning. Sverige har anslutit sig till

 

konventionens fakultativa protokoll som ger enskilda möjlighet att rikta

 

klagomål mot staten.

93

5.1.3FN:s tortyrkonvention

FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, antagen den 10 december 1984, innehåller bl.a. förbud mot att utvisa, återföra eller utlämna en person till en annan stat, i vilken det finns grundad anledning att tro att han eller hon skulle vara i fara att utsättas för tortyr. För övervakning av konventionen har en särskild kommitté upprättats. En konventionsstat kan avge en förklaring att den erkänner kommitténs behörighet att motta och pröva ansökningar från enskilda personer som anser sig ha blivit utsatta för kränkning av konventionens bestämmelser. Sverige har, i likhet med ett 50-tal andra länder, avgivit en sådan förklaring.

5.1.4FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor

År 1980 ratificerade Sverige konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW). Det genomgående temat i konventionen är diskrimineringsförbudet och att kvinnor och män skall ha samma rättigheter och möjligheter. Under år 2003 ratificerade Sverige även ett tilläggsprotokoll till konventionen. Tilläggsprotokollet ger enskilda som anser att staten brutit mot konventionen rätt att vända sig till en kommitté som övervakar att konventionsstaterna följer konventionens krav.

5.1.5FN:s barnkonvention

FN:s konvention om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Konventionen bygger på fyra grundprinciper, nämligen förbud mot diskriminering, principen om barnets bästa, rätten till liv och utveckling samt rätten att framföra sina åsikter och få dem respekterade. Sverige var ett av de första länderna att ratificera konventionen. Konventionen trädde i kraft den 2 september 1990.

5.1.6UNHCR:s slutsatser

Som nämnts innehåller Genèvekonventionen inte några föreskrifter om hur prövningen av flyktingskapet skall gå till. Materiellt finns bestämmelser om utvisning av en flykting som lagligen befinner sig inom en stat i artikel 32. En sådan flykting får utvisas endast av skäl som hänför sig till nationell säkerhet eller allmän ordning. Utvisningen får endast ske till följd av ett i laga ordning fattat beslut. Om inte tvingande nationella säkerhetsskäl kräver något annat, skall flyktingen tillåtas att lägga fram bevisning till stöd för sin sak samt att överklaga och anlita ombud inför en behörig myndighet eller någon som har utsetts av en behörig myndighet.

Slutsatser om hur prövningen av flyktingskapet skall gå till har som nämnts antagits av UNHCR:s exekutivkommitté.

Prop. 2004/05:170

94

Den tidigaste

av de mer centrala slutsatserna från UNHCR:s

Prop. 2004/05:170

exekutivkommitté om hur prövning av flyktingskapet skall gå till är nr 8

 

från år 1977 om avgörande av flyktingstatus. I den förordas som

 

grundläggande krav för asylprocessen bl.a. att den myndighetsperson

 

som först behandlar en asylansökan skall ha klara instruktioner om hur

 

ansökan skall handläggas och ha skyldighet att lämna över ärenden som

 

aktualiserar den s.k. non refoulement-principen (dvs. principen att ingen

 

får sändas till ett land där han eller hon riskerar förföljelse och inte heller

 

till ett land där vederbörande riskerar att sändas vidare till ett land där

 

han eller hon riskerar förföljelse) samt att sökanden skall få det bistånd

 

som krävs för att han eller hon skall kunna lägga fram sin begäran. Det

 

skall finnas en klart bestämd myndighet – om möjligt en enda central

 

myndighet – som har ansvar för att utreda asylansökningar och besluta i

 

första instans. Den asylsökande bör få stanna i landet i avvaktan på beslut

 

av denna myndighet, såvida inte den har fastställt att ansökan är klart

 

ogrundad. Asylsökanden skall ges rimlig tid att begära omprövning av ett

 

avslagsbeslut hos samma myndighet eller klaga till domstol. Han eller

 

hon bör också få stanna kvar till dess besvärsprövningen har skett.

 

En senare slutsats, nr 30 från år 1983, rör behandlingen av uppenbart

 

ogrundade eller

vilseledande ansökningar. Rekommendationen

 

innehåller till att börja med en bestämning av begreppet uppenbart ogrundade eller vilseledande ansökningar. Därmed avses sådana ansökningar som är uppenbart bedrägliga eller som saknar anknytning till bestämningen av flyktingstatus enligt Genèvekonventionen eller till andra kriterier för asylrätt. Det rekommenderas att sökanden, liksom i fråga om asylansökningar i allmänhet, får genomgå en fullständig personlig intervju under ledning av en för ändamålet utbildad tjänsteman, som om möjligt också är tjänsteman vid den myndighet som normalt har huvudansvaret för asylansökningar. Bedömningen av om en ansökan är klart ogrundad skall göras av den myndighet som normalt har att ta ställning till asylansökningar. En utlänning som fått avslag på sin ansökan bör ha rätt att få beslutet om-/överprövat (”reviewed”) innan det verkställs. Om-/överprövningsmöjligheten kan vara mera förenklad än för ansökningar som inte är uppenbart ogrundade eller utgör missbruk av asylförfarandet.

UNHCR:s senaste rekommendation av intresse i detta sammanhang är slutsats nr 85 från år 1998 om internationellt skydd. I rekommendationen betonas i fråga om återsändande av en asylsökande till tredje land att det skall fastställas att det tredje landet kommer att behandla asylsökanden i enlighet med accepterade internationella normer, garantera effektivt skydd mot refoulement (återsändande) och ge asylsökanden möjligheten att söka och erhålla asyl. Enligt denna kan om- eller överprövningsmöjligheten i dessa ärenden vara mera förenklad än för ansökningar som inte är uppenbart ogrundade eller utgör missbruk av asylförfarandet.

95

5.2Europarådet

5.2.1Europakonventionen

Den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) påverkar normalt inte konventionsstaternas rätt att utvisa eller avvisa utlänningar. Några artiklar måste dock beaktas. Det är främst artikel 3 (skyddet mot tortyr och omänsklig behandling m.m.), artikel 5 (rätten till frihet och personlig säkerhet), artikel 8 (skyddet för privat- och familjelivet) samt artikel 13 (rätten till ett effektivt rättsmedel) som är av betydelse vid prövningen av utlänningsärenden. Under särskilda förhållanden kan ett avvisnings- eller utvisningsbeslut stå i strid med artikel 3, nämligen om ett avvisningsbeslut meddelas trots att det finns grundad anledning anta att utlänningen i hemlandet riskerar att utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Artikel 3 kan vidare bli tillämplig när en avvisning eller utvisning gäller en utlänning som är mycket svårt sjuk. Ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan också innebära ett brott mot skyddet för privat- och familjelivet i artikel 8.

Artikel 13 innehåller bestämmelser om rätten till ett effektivt rättsmedel för den som har utsatts för en kränkning enligt konventionen. I artikeln anges att var och en, vars i konventionen angivna fri- och rättigheter kränkts, skall ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet. Detta gäller även om kränkningen förövats under utövning av offentlig myndighet. I artikel 13 ställs inga krav på domstolsprövning. Det som krävs är att det rättighetskränkande avgörandet kan ändras eller upphävas. En konventionsstats rätt att avvisa eller utvisa en person kan tänkas komma i konflikt med artikel 13, om inte staten tillhandahåller ett sådant rättsmedel som där krävs när artikel 3 eller 8 berörs i ett avvisnings- eller utvisningsärende. Varje påstående om att ett brott mot konventionen skall ha begåtts medför inte automatiskt att tillgång behöver ges till ett effektivt rättsmedel. Enligt Europadomstolens praxis har endast den som på rimliga grunder kan påstå sig ha blivit utsatt för ett konventionsbrott rätt till ett rättsmedel.

Frågor som gäller viseringar, uppehållstillstånd och andra utlänningsrättsliga frågor rör som regel inte enskildas civila rättigheter och skyldigheter. Artikel 6 är därmed inte tillämplig på sådana frågor. Detta gäller även om besluten i dessa frågor får återverkningar på den enskildes privat- och familjeliv (jfr Europadomstolens dom i målet Maaouia mot Frankrike den 5 oktober 2000).

Det fjärde tilläggsprotokollet till Europakonventionen innehåller i artikel 4 ett förbud mot kollektiv utvisning av utlänningar. Kollektiv utvisning har aldrig varit möjlig enligt svensk utlänningslagstiftning.

Det sjätte tilläggsprotokollet till Europakonventionen förbjuder dödsstraff för gärningar som har begåtts i fredstid och det trettonde tilläggsprotokollet innehåller ett totalt förbud mot användning av dödsstraff. Förbudet mot dödsstraff torde även innebära ett förbud mot utvisning eller avvisning av en person till ett land där det finns grundad anledning att tro att personen i fråga riskerar dödsstraff, på motsvarande sätt som gäller förbudet mot tortyr m.m. enligt artikel 3.

Prop. 2004/05:170

96

Det sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen innehåller en

Prop. 2004/05:170

artikel om utlänningsrätt. Enligt artikel 1 i protokollet får en utlänning

 

som är lagligen bosatt på en konventionsstats område inte utvisas utan ett

 

i laga ordning fattat beslut härom. Utlänningen skall därvid tillåtas att (a)

 

framlägga skäl som talar mot utvisningen, (b) få sin sak omprövad

 

(”reviewed”) och (c) för dessa ändamål företrädas genom ombud inför

 

vederbörande myndighet.

 

Utlänningens rätt enligt protokollet att få sin sak omprövad kräver inte

 

nödvändigtvis att beslutet prövas i två instanser. Det är tillräckligt att den

 

behöriga myndighet som fattat det första beslutet om avlägsnande

 

omprövar sitt beslut mot bakgrund av vad utlänningen anfört. Formerna

 

för detta är helt en sak för respektive lands rättsordning att reglera. Ett

 

muntligt inslag kan förekomma men är inte obligatoriskt. En rent skriftlig

 

procedur kan inte anses stå i strid med bestämmelsen (se Hans Danelius,

 

Mänskliga

rättigheter i europeisk praxis, 2 uppl., Stockholm 2002,

 

s. 418.).

 

 

Huvudregeln enligt protokollet får sägas vara att utvisning inte skall

 

ske förrän det finns ett slutligt beslut i ärendet. En utlänning kan dock

 

utvisas innan han eller hon har utövat sina rättigheter i artikeln, när

 

utvisningen är nödvändig i den allmänna ordningens intresse eller

 

motiveras av hänsyn till den nationella säkerheten.

 

Protokollet är tillämpligt enbart på dem som är lagligt bosatta på en

 

stats territorium. Ordet ”resident” är avsett att utesluta utlänningar som

 

ankommer till en flygplats eller en gränsstation och som vägras inresa i

 

landet, liksom dem som tillåtits resa in på vissa villkor (t.ex. för

 

genomresa på väg till annat land eller för en begränsad tid av andra skäl

 

än för bosättning eller för en tid i väntan på beslut om en ansökan om

 

bosättningstillstånd).

 

5.2.2

Europeisk tortyrkonvention

 

Europarådet har utarbetat en konvention till förhindrande av tortyr och

 

omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Syftet med

 

konventionen är att komplettera Europadomstolens funktioner med ett

 

system av mer preventiv karaktär, utan judiciella funktioner men med

 

uppgift att undersöka hur frihetsberövade personer behandlas. I enlighet

 

med konventionen har en särskild kommitté upprättats som har till

 

uppgift att besöka de platser där personer som på ett eller annat sätt är

 

frihetsberövade befinner sig. Sverige har ratificerat konventionen. Den

 

trädde i kraft den 1 februari 1989. Ett motsvarande system har inrättats i

 

ett tilläggsprotokoll till FN:s konvention mot tortyr. Regeringen har i en

 

proposition den 3 mars 2005, prop. 2004/05:107, föreslagit att

 

protokollet ratificeras av Sverige.

 

5.2.3

Europarådets rekommendationer

 

Europarådet utfärdade år 1981 en rekommendation angående

 

harmonisering av nationella procedurregler beträffande asyl, R (81) 16.

 

Rekommendationen innebär att den asylsökande skall få sin sak prövad

 

av en central myndighet med kompetens för den typen av frågor. Den

97

asylsökande skall också ha rätt att stanna kvar i landet under det att hans

Prop. 2004/05:170

eller hennes sak prövas, om inte den centrala myndigheten eller ett

 

överprövande organ finner att talan grundar sig på omständigheter som

 

inte har anknytning till asyl eller är uppenbart ogrundad. En asylsökande

 

skall också ha rätt att få sin sak överprövad eller åtminstone omprövad

 

och får inte skickas ut ur landet förrän detta har skett. Han eller hon skall

 

ha rätt att höras muntligt. Den asylsökande skall informeras om sina

 

rättigheter, tillåtas ha ombud och känna till sin rätt att när som helst få

 

kommunicera med UNHCR.

 

Vidare finns en rekommendation med riktlinjer för begreppet säkert

 

tredje land, R (97) 22 från november 1997. I rekommendationen betonas

 

bl.a. att det tredje landet för att anses säkert skall erbjuda såväl ett

 

effektivt skydd mot återsändande (”refoulement”) som möjlighet att söka

 

och erhålla asyl.

 

Europarådet antog den 18 september 1998 en rekommendation om

 

asylsökandes rätt till ett effektivt rättsmedel mot beslut om utvisning som

 

rör Europakonventionens artikel 3, R (98) 13. Enligt rekommendationen

 

skall det finnas ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet för

 

en asylsökande vars ansökan avslås och som skall avvisas till ett land i

 

vilket sökanden på rimliga grunder (”an arguable claim”) anser sig

 

riskera tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller

 

bestraffning.

 

5.2.4

Sociala stadgan

 

Europarådets sociala stadga innehåller i artikel 19:8 och 19:10 ett förbud för de fördragsslutande staterna att utvisa en utlänning som är lagligen bosatt inom staten annat än om han eller hon utgör en fara för den nationella säkerheten eller förbryter sig mot allmän ordning eller moral.

Europarådets ministerkommitté har gett artikel 19:8 i stadgan den tolkningen att utlänningar skall ha rätt till någon form av överklagande av ett beslut om utvisning till ett oberoende organ. Att utvisningsbeslutet kan omprövas av det beslutande organet är inte tillräckligt. Utvisningen kan, om utlänningen anses utgöra en fara för den nationella säkerheten eller om utvisningen sker av hänsyn till allmän ordning, verkställas utan hinder av att överprövning inte skett. Det väsentliga är att utlänningen har en möjlighet att överklaga beslutet och i händelse av framgång återvända. Sverige har inom ramen för stadgan kritiserats för att lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll inte innehåller någon möjlighet för den som utvisas att få beslutet överprövat av en oberoende instans.

5.3Europeiska unionen (EU)

Den fria rörligheten för personer regleras i Romfördraget, i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, 19.10.1968, s. 2, Celex 368R1612) och i direktiven 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares

98

rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän

Prop. 2004/05:170

ordning, säkerhet eller hälsa (EGT P 056, 4.4.1964, s. 850, Celex

 

364L0221), 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av

 

restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för

 

medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer (EGT L 257,

 

19.10.1968 s. 13, Celex 368L0360), 72/194/EEG av den 18 maj 1972 om

 

utvidgande av tillämpningsområdet för direktivet av den 25 februari 1964

 

om samordning av de särskilda åtgärder som gäller utländska

 

medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn

 

till allmän ordning, säkerhet eller hälsa till att även omfatta arbetstagare

 

som begagnar sig av rätten att stanna kvar inom en medlemsstats

 

territorium efter att ha varit anställda i den staten (EGT L 121, 26.5.1972,

 

s. 32, Celex 372L0194), 73/148/EEG av den 21 maj 1973 om

 

avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom

 

gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna i fråga om etablering

 

och tillhandahållande av tjänster (EGT L 172, 28.6.1973, s. 14, Celex

 

373L0148), 75/34/EEG av den 17 december 1974 om rätten för

 

medborgare i en medlemsstat att stanna kvar inom en annan

 

medlemsstats territorium efter att där ha drivit egen rörelse (EGT L 14,

 

20.1.1975, s. 10, Celex 375L0034), 75/35/EEG av den 17 december 1974

 

om utvidgande av tillämpningsområdet för direktiv nr 64/221/EEG om

 

samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares

 

rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän

 

ordning, säkerhet eller hälsa till att även omfatta medborgare i en

 

medlemsstat som begagnar sig av rätten att stanna kvar inom en annan

 

medlemsstats territorium efter att ha verket där som egna företagare

 

(EGT L 14, 20.1.1975, s. 14, Celex 375L0035), 90/364/EEG av den 28

 

juni 1990 om rätt till bosättning (EGT L 180, 13.7.1990, s. 26, Celex

 

390L0364), 90/365/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning för

 

anställda och egna företagare som inte längre är yrkesverksamma (EGT

 

L 180, 13.7.1990, s. 28, Celex 390L0365) och 93/96/EEG av den 29

 

oktober 1993 och rätt till uppehållstillstånd för studenter (EGT L 317,

 

18.12.1993, s. 59, Celex 393L0096).

 

Regeringen får meddela föreskrifter i vissa hänseenden vad gäller

 

utlänningar som omfattas av EES-avtalet. Bemyndigandet finns i 2 kap.

 

14 § andra stycket UtlL. Bestämmelserna finns huvudsakligen i 3 kap.

 

5 a–5 b §§ UtlF.

 

5.3.1

Direktiv 64/221/EEG

 

Rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen

 

av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa (EGT P 056, 4.4.1964, s. 850, Celex 364L0221) gäller alla åtgärder som beslutas av medlemsstaterna rörande inresa, utfärdande eller förnyande av uppehållstillstånd eller utvisning. Direktivet skall tillämpas beträffande såväl EU-medborgare som medborgare i övriga EES-länder. Det är därutöver tillämpligt på vissa familjemedlemmar. Direktivet anger förutsättningar för hur rätten till

inresa och vistelse i landet kan begränsas. Avvikelse från bestämmelsen

99

om fri rörlighet får göras endast av hänsyn till allmän ordning, säkerhet

Prop. 2004/05:170

eller hälsa. I direktivet ges också regler om den proceduren vid beslut om

 

utvisning. Direktivet har utvidgats genom direktiven 72/194/EEG (EGT

 

L 121, 26.5.1972, s. 32, Celex 372L0194) och 75/35/EEG (EGT L 14,

 

20.1.1975, s. 14, Celex 375L0035).

 

Av artikel 8 i direktivet framgår att de personer som omfattas av

 

direktivet skall, när det gäller administrativa myndigheters åtgärder,

 

kunna anlita samma rättsmedel (”samma juridiska bistånd”) som det egna

 

landets medborgare i fråga om alla beslut om inresa eller vägran att

 

utfärda eller förnya ett uppehållstillstånd eller beslut om utvisning från

 

territoriet.

 

 

När en rätt att överklaga till domstol inte finns, eller när ett sådant

 

överklagande endast får ske för att avgöra om beslutet har laga giltighet,

 

eller när överklagandet inte kan resultera i uppskov med verkställigheten

 

(”ett upphävande”), får enligt artikel 9.1 ett beslut att vägra förnyelse av

 

uppehållstillstånd eller ett beslut om utvisning från territoriet för

 

innehavaren av ett uppehållstillstånd inte, utom i brådskande fall, fattas

 

av den administrativa myndigheten, innan ett yttrande erhållits från den

 

behöriga myndighet i värdlandet hos vilken personen i fråga åtnjuter de

 

rättigheter att försvara sig och få juridisk hjälp eller juridiskt ombud som

 

landets egen lagstiftning föreskriver. Den behöriga myndigheten skall

 

vara en annan än den som är bemyndigad att vägra förnyande av

 

uppehållstillstånd eller besluta om utvisning.

 

I artikel 9.2 sägs att alla beslut att vägra ett första uppehållstillstånd

 

eller beslut om utvisning av personen i fråga, innan tillståndet utfärdats,

 

på begäran av denne skall underställas den myndighet som först skall

 

avge sitt yttrande enligt punkt 1. Personen i fråga skall då ha rätt att lägga

 

fram sitt försvar personligen, utom då detta skulle strida mot den

 

nationella säkerheten.

 

Europeiska unionens råd antog den 29 april 2004 direktivet

 

2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt

 

att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier

 

(EUT L 158, 30.4.2004, s. 77, Celex 32004L0038). Direktivet skall vara

 

införlivat senast den 30 april 2006. Syftet med detta nya direktiv om fri

 

rörlighet är att förenkla regelverket genom att slå samman direktivet

 

64/221/EEG och andra direktiv som rör fri rörlighet för person till en

 

rättsakt. Genom detta direktiv upphävs bl.a. direktivet 64/221/EEG. En

 

särskild utredare har fått i uppdrag att föreslå hur direktivet 2004/38/EG

 

om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra

 

sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier skall genomföras

 

i svensk rätt (dir. 2004:127). Uppdraget skall redovisas senast den 31 maj

 

2005.

 

 

5.3.2

Resolution om minimigarantier för asylförfaranden

 

Rådet antog den 20 juni 1995 en resolution om minimigarantier för

 

asylförfaranden (EGT C 274, 19.9.1996, s. 13). Resolutionen innebär för normala, dvs. inte uppenbart ogrundade, asylansökningar följande.

Sökanden måste få tillfälle att höras personligen av en tjänsteman som

är kvalificerad för det enligt den nationella lagen, innan slutligt beslut

100

fattas om asylansökningen. I enlighet med medlemsstatens lagar skall en

Prop. 2004/05:170

sökande få anlita juridiskt biträde eller annan rådgivare till hjälp under

 

förfarandet.

 

 

 

 

 

 

 

Ett avslagsbeslut måste kunna överklagas. Överklagandet skall prövas

 

av en domstol eller en prövningsmyndighet som fattar ett oberoende

 

beslut efter individuell prövning.

 

 

 

 

 

Beslutet i ärendet skall lämnas sökanden skriftligt. Om beslutet innebär

 

att ansökan avslås, måste sökanden informeras om skälen och om

 

möjligheterna att få det prövat. Han eller hon måste få tillräcklig tid att

 

överklaga och att kunna förbereda sitt överklagande. Han eller hon måste

 

också få reda på gällande tidsfrister i god tid.

 

 

 

 

Den allmänna princip skall tillämpas som innebär att sökanden får

 

stanna i landet till dess ansökan har prövats och till dess beslut har fattats

 

i fråga om ett eventuellt överklagande.

 

 

 

 

Resolutionen innehåller ett särskilt avsnitt om uppenbart ogrundade

 

asylansökningar.

För

sådana

gäller

vissa

undantag

från

 

procedurgarantierna för ”vanliga” ansökningar. Hänvisning görs till principerna i den särskilda resolution om sådana ansökningar som antogs av invandringsministrarna vid ett möte i London den 30 november–1 december 1992. I den resolutionen anges bl.a. att medlemsländerna skall söka nå initiala beslut om uppenbart ogrundade ansökningar så snart som möjligt och senast inom en månad samt nå beslut efter överklagande så snart som möjligt. Överklagnings-/omprövningsprocedurer kan vara mera förenklade än de som normalt tillämpas vid avslag på asylansökningar. Om en ansökan är uppenbart ogrundad, får vidare undantag göras från principen om rätt för en asylsökande att stanna på statens område till dess att ett överklagande prövats.

I slutet av minimigarantiresolutionen anges att medlemsländerna skall ta hänsyn till resolutionens principer vid alla förslag till förändring av sin nationella lagstiftning. Dessutom skall medlemsländerna sträva att bringa sin nationella lagstiftning i linje med principerna före den 1 januari 1996.

5.3.3Skyddsgrundsdirektivet

Den Europeiska unionens råd antog den 29 april 2004 ett direktiv (2004/83/EG) om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, 30.9.2004, s. 12, Celex 32004L0083). Det s.k. skyddsgrundsdirektivets huvudsakliga syfte är att garantera att medlemsstaterna tillämpar gemensamma kriterier för att fastställa vilka tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som behöver internationellt skydd samt att garantera att en miniminivå av förmåner är tillgänglig för dessa personer i samtliga medlemsstater. Ett långsiktigt syfte är också att begränsa asylsökandes förflyttningar mellan medlemsstaterna när sådana endast motiveras av rättsliga skillnader, något som tillnärmning av reglerna om erkännande och innebörd av flyktingstatus och status som alternativt skyddsbehövande bidrar till. Direktivet inleds med ett antal definitioner

av vilka bl.a. framgår att samlingsbegreppet internationellt skydd i

101

direktivets

mening innebär

flyktingstatus

och

status som alternativt

Prop. 2004/05:170

skyddsbehövande. Direktivets definition av flykting utgår från den

 

definition som återfinns i Genèvekonventionen, vilken alla

 

medlemsstater är bundna av. Med alternativt skyddsbehövande menas i

 

korthet den som vid ett återsändande till hemlandet skulle utsättas för en

 

verklig risk att lida allvarlig skada i form av bl.a. dödsstraff, tortyr eller

 

allvarligt hot mot liv eller lem vid en internationell eller nationell väpnad

 

konflikt. Direktivet behandlar vidare förutsättningarna för att betraktas

 

som flykting eller alternativt skyddsbehövande. Direktivets andra del

 

reglerar innebörden av internationellt skydd, dvs. vilka rättigheter och

 

förmåner som är knutna till den beviljade statusen. I dessa bestämmelser

 

behandlas rätten till uppehållstillstånd och resedokument.

 

 

Regeringen tillkallade den 16 september 2004 en särskild utredare med

 

uppdrag att ta ställning till hur direktivet skall genomföras i Sverige (dir.

 

2004:114).

Uppdraget

innefattar

att

undersöka

hur

 

utlänningslagstiftningen och övrig för direktivet relevant lagstiftning överensstämmer med direktivets bestämmelser. Härutöver skall utredaren göra en jämförelse av hur andelen personer som beviljas flyktingstatus eller status som skyddsbehövande i övrigt i Sverige förhåller sig till motsvarande andel i vissa utvalda länder och redovisa en analys av vad eventuella skillnader beror på. Uppdraget skall redovisas senast den 16 september 2005.

5.3.4Asylprocedurdirektivet

I juni 2002 presenterade kommissionen ett reviderat förslag till asylprocedurdirektiv (KOM [2002] 326 slutlig; EGT C 291 E, 26.11.2002).

Syftet med förslaget är att fastställa miniminormer för förfarandet när det gäller att bevilja eller återkalla flyktingstatus, från det att en asylansökan lämnats in till det att beslut fattats. Direktivet lägger fast rättigheter och garantier i samband med handläggningen av asylansökningar. Bland annat regleras rätten till rättshjälp och rätten till en personlig intervju. Förslaget innehåller bestämmelser om att tolkning och översättning skall ske som huvudregel. Bestämmelserna om beslutets utformning innebär bland annat att varje vuxen asylsökande skall få ett personligt beslut och att avslag skall motiveras. En särskild bestämmelse behandlar handläggningen av ansökningar från ensamkommande barn. I direktivet finns dessutom bestämmelser om rätten till överklagande och handläggning av ansökningar för personer som kommer från ett säkert tredje land respektive från s.k. säkra ursprungsländer.

En politisk överenskommelse om direktivet nåddes vid rådets möte den 29 april 2004.

Förslaget till direktiv måste underställas Europaparlamentet för yttrande innan rådet kan anta direktivet. Vid rådsmötet den 19 november 2004 fastställdes den slutliga versionen av direktivförslaget, inför överlämnandet till parlamentet.

102

5.3.5

Andra relevanta EU-bestämmelser

Prop. 2004/05:170

I rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EGT L 251, 3.10.2003, s. 12, Celex 32003L0086) fastställs villkor för utövandet av rätten till familjeåterförening för tredjelandsmedborgare som vistas lagligen på medlemsstaternas territorier. Enligt artikel 18 skall den berörda personen ha rätt att ansöka om rättslig prövning i den berörda medlemsstaten, om ansökan om uppehållstillstånd avslås eller om uppehållstillståndet återkallas eller inte förnyas.

Enligt artikel 10.2 i rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EGT L 16, 23.1.2004, s. 44, Celex 32003L0109) skall, om en ansökan om ställning som varaktigt bosatt avslås, eller om denna ställning återkallas eller förloras eller uppehållstillståndet inte förnyas, den berörda personen ha rätt att ansöka om rättslig prövning i den berörda medlemsstaten. Dessutom skall den varaktigt bosatta ha möjlighet att överklaga ett beslut om utvisning enligt artikel 12.4.

En särskild utredare har fått i uppdrag att utreda hur de två nyssnämnda direktiven skall genomföras i svensk rätt (dir. 2003:181, tilläggsdir. 2004:9). Ett delbetänkande, Familjeåterförening och fri rörlighet för tredjelandsmedborgare (SOU 2005:15), presenterades i mars 2005.

6

Ny utlänningslag

 

 

 

 

Regeringens förslag: En ny utlänningslag skall ersätta 1989 års

 

 

utlänningslag. Lagen skall vara tydlig och överskådlig med fokus på

 

 

skyddsbestämmelserna.

 

 

 

 

 

 

 

NIPU:s förslag: Överensstämmer med regeringens.

 

 

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna fråga

 

instämmer i NIPU:s förslag. Det gäller bl.a. Göteborgs tingsrätt,

 

Migrationsverket, Utlänningsnämnden och Sveriges advokatsamfund.

 

Göteborgs tingsrätt framhåller att den stora mängden tidigare ändringar

 

har gjort utlänningslagen svåröverskådlig.

 

 

Kammarrätten i Stockholm har inte uttalat sig om behovet av en ny

 

utlänningslag men anför att lagtexten är skriven ur ett

 

myndighetsperspektiv och kräver en genomarbetning.

 

 

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande utlänningslagen

 

(1989:529) trädde i kraft den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:86, bet.

 

1988/89:SfU19, bet. 1988/89:SfU22, rskr. 1988/89:325). Den har sedan

 

dess ändrats ett flertal gånger. Särskilt genomgripande ändringar trädde i

 

kraft den 1 januari 1997 (prop. 1996/97:25, bet. 1996/97:SfU5, rskr.

 

1996/97:80). De ändringarna avsåg bl.a. rätten till uppehållstillstånd för

 

olika kategorier skyddsbehövande och för anhöriga. Större ändringar har

 

därefter gjorts dels den 1 juli 2000 när det gäller uppehållstillstånd på

 

grund av anknytning (prop. 1999/2000:43, bet. 1999/2000:SfU9, rskr.

 

1999/2000:159), dels den 25 mars 2001 med anledning av Sveriges

103

 

 

 

anslutning till Schengenavtalet (prop. 1999/2000:64, bet. 1999/2000:JuU17, rskr. 1999/2000:215). Den 15 januari 2003 infördes ett nytt kapitel, 2 a kap., om tillfälligt skydd (prop. 2001/02:185, bet. 2002/03:SfU4, rskr. 2002/03:47). Bestämmelserna om straffansvar har ändrats den 1 oktober 2004 som ett led i genomförandet av rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse samt rådets rambeslut av den 28 november 2002 om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (prop. 2003/04:35, bet. 2003/04:SfU6, rskr. 2003/04:164). Slutligen bör ändringarna beträffande ansvaret för transportörer av utlänningar nämnas, vilka bl.a. innebär att transportörsansvaret utvidgats (prop. 2003/04:50, bet. 2003/04:SfU11, rskr. 2003/04:214).

De ändringar som gjorts har medfört att lagen kan uppfattas som svårtillgänglig. Så har exempelvis flera paragrafer i den ursprungliga lagen utgått medan det på andra ställen varit nödvändigt att införa paragrafer med bokstavsbeteckningar. Det har också varit nödvändigt att placera vissa nya bestämmelser i kapitel i lagen där de passar in mindre väl för att undvika ändringar i den ursprungliga kapitelindelningen.

De ändringar som nu föreslås när det gäller instans- och processordningen innebär ytterligare omfattande förändringar i utlänningslagen. Det skulle inte vara möjligt att arbeta in alla dessa ändringar i den nuvarande utlänningslagen utan att dess överskådlighet skulle gå helt förlorad.

I samband med den översyn av hela utlänningslagen som således är nödvändig har regeringen i likhet med NIPU uppmärksammat några frågor där ändringar framstår som angelägna utan att det är fråga om en följd av förslaget om instans- och processordningen. Några frågor av det slaget har också uppmärksammats efter NIPU:s betänkande. Utkastet till denna remiss har beretts under hand med berörda myndigheter Vidare har regeringen sett det som angeläget att ge lagen en god struktur. Därvid har bl.a. tagits i beaktande Lagrådets allmänna kritik mot lagtextens utformning i 2002 års lagrådsremiss. Som ett led i den nya strukturen har lagtexten gjorts tydligare och fokus har riktats mot skyddsbestämmelserna genom deras mer framskjutna placering och utformning så att i princip samtliga skyddsrelaterade grunder för uppehållstillstånd förts samman. Lagtexten har moderniserats och gjorts könsneutral.

Utlänningslagstiftningen är och kommer under ett flertal år framöver att vara föremål för utredningar med anledning av pågående harmoniseringsarbete inom EU (se regeringens skrivelse 2004/05:47 s. 30–39). Det är mot den bakgrunden ofrånkomligt att vissa pågående ärenden inte kan tas om hand i detta lagstiftningsärende.

Regeringen anser med hänsyn till det anförda att det nu bör föreslås en ny utlänningslag som skall ersätta 1989 års utlänningslag. De synpunkter som Lagrådet framfört beträffande lämpligheten att nu föreslå en ny utlänningslag medför mot den angivna bakgrunden ingen annan bedömning från regeringens sida.

Prop. 2004/05:170

104

7

Ny instans- och processordning

Prop. 2004/05:170

7.1Grundläggande krav på en ny ordning

Regeringens bedömning: Öppenheten i asylprocessen bör öka. Vid överklagande av beslut i utlännings- och medborgarskapsärenden bör finnas möjligheter till muntlig förhandling. Processen bör vidare vara en tvåpartsprocess. Den nya instans- och processordningen bör utformas så att den kan uppfylla krav på skyndsam handläggning.

NIPU:s bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Instämmer i NIPU:s bedömning.

Skälen för regeringens bedömning

Bakgrund

Beträffande handläggningen i asylprocessen har det i den allmänna debatten påtalats att handläggningen alltför sällan är muntlig och att processen inte i något skede är en tvåpartsprocess. Handläggningen har också kritiserats för att insynen i denna för såväl parter som allmänhet har varit dålig. Förtroendet och tilliten till Utlänningsnämndens beslut har därmed minskat och det har bedömts önskvärt att överprövningen i stället sker i domstol.

Muntlig förhandling och tvåpartsprocess

Kritiken påvisar behovet av att förändra ordningen i framförallt asylprocessen. På en sådan förändrad ordning bör bl.a. ställas krav på att processen skall vara en tvåpartsprocess där det skall finnas möjligheter till muntlig förhandling. Ytterligare ett krav som bör uppställas är att öppenheten i asylprocessen skall öka.

Behovet av en tvåpartsprocess är framförallt att hänföra till kravet att målet eller ärendet blir så utrett som dess egenskaper kräver (jfr 8 § förvaltningsprocesslagen [1971:291, FPL]). I en tvåpartsprocess blir processmaterialet fylligare genom parternas försorg. Den enskilda parten kan också ha en hel del att vinna på att de allmänna intressena blir företrädda genom att beslutande myndighet, i detta fallet Migrationsverket, är part i processen. Genom den beslutande myndighetens agerande som part i processen kan den enskilde få bättre kunskap om på vilka grunder beslutet fattas.

Genom att öka möjligheterna till muntlig förhandling i processen skapas bättre möjligheter att i mål som har stor betydelse för den enskilde bedöma en persons trovärdighet. En muntlig förhandling kan också bidra till att reda ut missförstånd i olika avseenden. Den enskilde kan dessutom på ett mer direkt sätt uppleva att han eller hon har kommit till tals i processen. Tvåpartsprocess och möjligheter till muntlig förhandling vid överklagande är också två viktiga åtgärder för att uppfylla kravet på ökad öppenhet i asylprocessen.

105

Skyndsamhet i handläggningen

Prop. 2004/05:170

Regeringen har vid flera tillfällen i likhet med ett flertal tidigare

 

utredningar framhållit att det finns starka skäl att ha korta väntetider i

 

asylärenden. Långa väntetider innebär framförallt psykiskt lidande för

 

den enskilde men även stora kostnader för samhället. I fråga om det

 

psykiska lidandet medför långa väntetider att många kommer att leva

 

under mycket pressade förhållanden. Detta är inte minst för de barn som

 

är berörda en mycket olycklig situation som medför stora risker att

 

barnen drabbas av allvarliga psykiska besvär. De förväntningar som

 

byggs upp under väntetiden om positiva beslut leder också till att de

 

psykiska påfrestningarna vid ett eventuellt beslut om avslag blir större.

 

Vad särskilt gäller barnens situation uttalade Barnkommittén i sin

 

delrapport Barnkonventionen och utlänningslagen (SOU 1996:115, s. 52)

 

att kommitténs principiella utgångspunkt är att långa vistelsetider i

 

Sverige för barn i väntan på beslut inte är till barnets bästa. Kommittén

 

anförde vidare att barn i sådana situationer berövas möjligheten att rota

 

sig och de förlorar med tiden sin förmåga att forma sin framtid. Vidare

 

hamnar barnen, enligt kommittén, i ett vakuum där återvändandet

 

upplevs som en omöjlighet när en eventuell avvisning så småningom

 

sker.

 

Långa väntetider medför vidare, för varje dygn som en asylsökande

 

vistas i landet utan att få ett slutligt besked om sin ansökan, en kostnad

 

(jfr prop. 2004/05:1 utgiftsområde 8 s. 53). Kostnaderna för en månads

 

vistelse uppgår till ca 6 500 kr per person.

 

Av det ovan redovisade framgår att väntan på ett beslut för den

 

enskilde på ett mycket destruktivt sätt påverkar honom eller henne. Mot

 

bakgrund av vad väntan på ett beslut innebär i framförallt psykiskt

 

lidande för den enskilde, men också i kostnader för samhället, anser

 

regeringen att förslaget till ny instans- och processordning också måste

 

kunna uppfylla krav på skyndsam handläggning.

 

7.2Instansordningen

7.2.1 Bakgrund

I beredningen av detta ärende har det i princip framkommit två olika

 

alternativ till utformning av en ny instans- och processordning. Det första

 

alternativet lades fram av NIPU i februari 1999 i slutbetänkandet Ökad

 

rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16). Regeringen beslutade i

 

december 1999 att tillsätta en arbetsgrupp inom Regeringskansliet med

 

uppgift att utreda vissa frågor på utlänningsrättens och

 

medborgarskapsrättens område, främst avseende instansordningen.

 

Arbetsgruppens arbete gav det andra alternativet vilket arbetsgruppen i

 

juni 2000 överlämnade till regeringen genom promemorian En

 

specialdomstol för utlänningsärenden, Ds 2000:45.

 

I NIPU:s slutbetänkande föreslogs en ny instans- och processordning i

 

utlänningsärenden som bl.a. innebar att Migrationsverket beslut skall

 

överprövas i första instans av utlänningsdomstolar, vissa länsrätter, och i

 

andra och sista instans av Utlänningsöverdomstolen, Kammarrätten i

 

Stockholm. Arbetsgruppen gjorde bedömningen att alternativet till

106

 

NIPU:s förslag bör vara att Migrationsverkets beslut i utlänningsärenden

Prop. 2004/05:170

överprövas i en instans i form av en specialdomstol,

 

Utlänningsdomstolen.

 

 

 

 

 

 

I riksdagsbeslut har riksdagen tillkännagivit för regeringen som sin

 

mening vad socialförsäkringsutskottet anförde om att regeringen bör

 

återkomma till riksdagen med förslag till ny instans- och processordning

 

i utlänningsärenden (bet. 2001/02:SfU:2, rskr. 2001/02:69–70). Utskottet

 

(bet. s. 31) anförde bl.a. att införandet av en tvåpartsprocess med ökad

 

möjlighet till muntlig förhandling är av avgörande betydelse för tilltron

 

till asylprövningssystemet och att en sådan förändring också leder till

 

ökad rättssäkerhet. Utskottet ansåg därutöver att NIPU:s förslag om att

 

beslut i utlänningsärenden skall kunna överprövas i de allmänna

 

förvaltningsdomstolarna, utan tvekan ger ett förfarande präglat av en hög

 

grad av rättssäkerhet. Eventuella andra lösningar skulle enligt utskottets

 

mening kunna medföra svårigheter att, kring dessa för samhället såväl

 

som för den enskilde angelägna frågorna, nå en bred parlamentarisk

 

enighet.

 

 

 

 

 

 

 

 

7.2.2

Överklagande till allmän förvaltningsdomstol

 

 

 

 

 

 

 

Regeringens förslag: Migrationsverkets beslut skall normalt kunna

 

 

överklagas till migrationsdomstolar, som utgörs av de länsrätter som

 

 

regeringen bestämmer. Domstolarnas beslut skall kunna överklagas

 

 

till Migrationsöverdomstolen, som utgörs av Kammarrätten i

 

 

Stockholm. Den domstolens beslut skall inte kunna överklagas.

 

 

 

NIPU:s förslag: Överensstämmer med regeringens.

 

 

 

 

Arbetsgruppens bedömning: Överensstämmer inte med regeringens.

 

Remissinstanserna: Flertalet domstolar och myndigheter förordar att

 

Migrationsverkets beslut skall kunna överklagas till en specialdomstol.

 

Till dem hör JO, Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt,

 

Regeringsrätten, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Jönköping,

 

Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Göteborg, Rikspolisstyrelsen,

 

Socialstyrelsen,

Riksrevisionsverket,

 

Utlänningsnämnden,

 

Integrationsverket, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, TCO,

 

SACO, Nämndemännens riksförbund, Riksförbundet för personer som

 

arbetar

med

integrationsfrämjande

verksamhet

(RIB)

och

 

Brottsförebyggande rådet. Som skäl för att förorda en specialdomstol

 

anför flertalet att behovet av den specialkunskap som krävs i

 

utlänningsärenden bättre tillgodoses i en specialdomstol samt att en

 

ordning med endast en domstolsinstans bör bidra till kortare

 

handläggningstider. Riksrevisionsverket pekar också på att en ordning

 

med en specialdomstol blir ett mindre kostsamt alternativ än en ordning

 

med överklagande till två domstolsinstanser.

 

 

 

 

 

 

Följande remissinstanser instämmer i NIPU:s förslag. Länsrätten i

 

Skåne län, Migrationsverket, JK, Diskrimineringsombudsmannen,

 

Stockholms stad, Malmö kommun, Sveriges advokatsamfund,

 

Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd (FARR), Svenska

 

avdelningen av Internationella Juristkommissionen, Samarbetsorgan för

 

invandrarorganisationer i Sverige (SIOS),

Riksorganisationen

för

107

 

 

 

 

 

 

 

 

kvinnojourer

i Sverige

(ROKS)

och Riksförbundet

för sexuellt

Prop. 2004/05:170

likaberättigande (RFSL). De remissinstanser som instämmer i NIPU:s

 

förslag anför främst att det innebär en prövning i två domstolsinstanser i

 

stället för bara i en samt att det erbjuder bättre möjligheter till öppenhet

 

och insyn och medverkan av lekmän.

 

 

 

 

 

 

Domstolsverket anser att mycket talar för att de problem som

 

utlänningsrättens särart för med sig bättre finner sin lösning inom ramen

 

för en förvaltningsmyndighet med starka domstolsliknande inslag.

 

 

Några remissinstanser anser att det behövs en närmare genomlysning

 

av de brister som finns i den nuvarande ordningen innan ställning kan tas

 

till vilket alternativ som är det bästa, allmän förvaltningsdomstol eller

 

specialdomstol. Dit hör Göteborgs tingsrätt, Statskontoret, Amnesty,

 

Caritas, Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, Rädda

 

Barnen, Svenska kyrkans nämnd för kyrkolivets utveckling, Sveriges

 

kristna råd samt Internationella kvinnoförbundet för Fred och Frihet

 

(IKFF).

 

 

 

 

 

 

 

 

Skälen för regeringens förslag

 

 

 

 

 

 

Domstolsprövning

 

 

 

 

 

 

 

NIPU:s utredning och remissutfallet visar att det finns ett behov av att

 

reformera den nuvarande instansordningen i utlännings- och

 

medborgarskapsärenden.

 

 

 

 

 

 

 

Lagrådet anser att de materiella bestämmelserna i förslaget lämnar ett

 

stort utrymmet för tillämparens avvägningar mellan olika intressen och

 

att det därmed ligger närmast till hands att dra slutsatsen att den

 

materiella lagstiftningen inte blivit tilläckligt anpassad för att den

 

instansordning som föreslås skall vara lämpad för genomförande i detta

 

skede. De ändringar och tillägg som föreslås beträffande bl.a. de

 

materiella bestämmelserna betyder dock enligt Lagrådet att vissa i och

 

för sig angelägna kompletteringar görs i fråga om villkor för tillstånd.

 

Lagrådet anför vidare att ändringarna och tilläggen innebär en

 

uppstramning av regelverket på en del punkter, men att den i lagförslaget

 

nära nog genomgående utformningen av de materiella bestämmelserna är

 

sådan att förslaget knappast innebär någon större förändring.

 

 

Det som regeringen här föreslår utgår från NIPU:s och

 

Översynsutredningens

förslag.

Därvid

skall

framhållas

att

 

Översynsutredningen särskilt utrett frågan om de materiella

 

bestämmelsernas anpassning till att prövning skall ske i domstol. Med de

 

av Översynsutredningen föreslagna preciseringarna av de viktigaste

 

bedömningsgrunderna i lag, avses enligt utredningen (SOU 2004:74, s.

 

15) att kraven på rättssäkerhet, enhetlighet och förutsebarhet skall kunna

 

uppfyllas. Regeringen anser mot denna bakgrund att de materiella

 

bestämmelserna är anpassade i tillräcklig utsträckning för att prövning

 

skall kunna ske i domstol.

 

 

 

 

 

 

 

De grundläggande krav som bör uppställas på processordningen, och

 

som närmare utvecklats i avsnitt 7.1, kommer att uppfyllas genom den

 

ordning som föreslås. Det kan dock inte uteslutas att de beskrivna kraven

 

också kan uppfyllas med andra organisatoriska lösningar än att

 

överprövning

skall ske

i allmän

förvaltningsdomstol,

vilket

också

108

påpekats av Lagrådet. Riksdagen har i sitt tillkännagivande ansett att det

Prop. 2004/05:170

parlamentariska läget i riksdagen under riksmötet 2001/02 (bet.

 

2001/02:SfU:2, rskr. 2001/02:69–70) svårligen tillät någon annat förslag

 

än att beslut i utlänningsärenden, i likhet med NIPU:s förslag, skall

 

kunna överprövas i allmän förvaltningsdomstol. Det parlamentariska

 

läget i riksdagen kan i detta hänseende inte anses ha förändrats. Med

 

hänsyn till vad regeringen anfört i stycket ovan om att utformningen av

 

bestämmelserna i förslaget är sådana att de inte hindrar att prövning kan

 

göras av domstolar anser regeringen att det i princip saknas skäl att

 

frångå vad riksdagen tillkännagivit. Det kunde i för sig funnits ett visst

 

värde i att, som Lagrådet anfört, närmare analysera förhållandena kring

 

rådande instansordning och redogöra för argumentation rörande olika

 

tänkbara alternativ till överprövning i domstol. Mot bakgrund av vad

 

regeringen anfört ovan är det dock enligt regeringens uppfattning inte

 

avgörande för detta lagstiftningsärende att det i propositionen mer

 

ingående redogörs för alternativ till den instansordning som föreslås.

 

Därvid beaktar regeringen också att det i lagstiftningsärendet har

 

övervägts andra alternativ vilket framgår av bl.a. NIPU:s och

 

arbetsgruppens utredningar.

 

 

 

 

 

 

Med hänsyn till det anförda anser regeringen att beslut i utlännings-

 

och medborgarskapsärenden skall kunna överprövas i allmän

 

förvaltningsdomstol.

 

 

 

 

 

 

 

Antalet domstolsinstanser

 

 

 

 

 

 

Allmänna förvaltningsdomstolar är enligt 1 § lagen (1971:289) om

 

allmänna förvaltningsdomstolar (LAFD) länsrätt, kammarrätt och

 

Regeringsrätten. I likhet med NIPU anser dock regeringen att det bör

 

övervägas om instansordningen i den nya ordningen bör avvika från den

 

som normalt gäller i förvaltningsprocessen, dvs. länsrätt–kammarrätt–

 

Regeringsrätten.

 

 

 

 

 

 

 

En aspekt av rättssäkerhet är att det inte får dröja alltför länge innan

 

det finns ett lagakraftvunnet avgörande. Ytterligare komplikationer med

 

att det dröjer innan det finns ett slutligt ställningstagande i form av ett

 

lagakraftvunnet avgörande är också dem som redogjorts för i avsnitt 7.1.

 

En åtgärd som leder till att den totala handläggningstiden i

 

utlänningsärenden

minskar

är

en

begränsning

av

antalet

 

domstolsinstanser. Ju fler instanser som kan överpröva ett ärende, desto

 

längre tid kan det komma att ta innan det föreligger ett lagakraftvunnet

 

avgörande. Behovet av att snabbt få ett lagakraftvunnet avgörande skulle

 

tillgodoses om överprövning endast tilläts i en domstolsinstans. En sådan

 

lösning är dock enligt regeringens bedömning inte lämplig. I de fall

 

överprövningen sprids på flera länsrätter skulle en sådan lösning försvåra

 

bildandet av en enhetlig praxis. Att handlägga målen endast i en länsrätt

 

är inte heller lämpligt med hänsyn till den stora mängd mål det kan

 

komma att röra sig om.

 

 

 

 

 

 

Med hänsyn till de allvarliga konsekvenser som väntetider i

 

asylprocessen medför, bedömer regeringen, liksom NIPU, att det finns

 

tillräckliga skäl för att avvika från den instansordning som normalt gäller

 

i förvaltningsprocessen, dvs.

 

länsrätt–kammarrätt–Regeringsrätten.

 

Regeringen bedömer därvid i likhet med NIPU att länsrättens beslut skall

109

kunna överklagas till kammarrätten och att kammarrättens avgörande inte skall kunna överklagas. Som framgår ovan bedömer regeringen att ytterligare avvikelser från förvaltningsprocessens normala instansordning inte bör göras. De risker rörande handläggningstiderna som Lagrådet pekat på begränsas enligt regeringens bedömning i tillräcklig utsträckning genom förslaget i denna del sammantaget med vad som övrigt anförs i propositionen, se bl.a. avsnitten 7.5.1, 7.5.3, 8.1.5 och 8.2.1. Som Lagrådet angett beaktas också den beskrivna problematiken inom ramen för det pågående utredningsarbetet beträffande genomförandet av en ny instans- och processordning, se avsnitten 23.1 och 23.2.1.

Antalet domstolar

De domstolar som skall handlägga de aktuella målen måste kunna möta de förändringar i tillströmningen av mål som är en följd av förändringar av bl.a. antalet asylsökande. De aktuella domstolarna skall också ha en organisation som kan bygga upp och vidmakthålla den särskilda erfarenhet och kompetens som handläggningen av de aktuella målen kräver. Domstolarna bör således vara av sådan storlek att de inte blir alltför sårbara från flexibilitetssynpunkt. De bör också vara av sådan storlek att den nya måltypen inte blir helt dominerande och de därmed mer eller mindre får karaktären av specialdomstol.

Regeringen bedömer, liksom NIPU, att de länsrätter som uppfyller dessa behov är de tre största länsrätterna, dvs. Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Skåne län och Länsrätten i Göteborg.

Vad gäller frågan om antalet kammarrätter anser regeringen, mot bakgrund av vad som bl.a. sagts ovan angående bildandet av enhetlig praxis, att länsrätternas avgöranden skall kunna överklagas till en kammarrätt. Kammarrätten i Stockholm är den största domstolen av kammarrätterna och skall därför vara den kammarrätt som prövar de aktuella målen. Kammarrätten blir därmed också högsta instans för den aktuella måltypen.

Lagrådet har framfört vissa synpunkter beträffande kammarrättens funktion som sista instans med ansvar för prejudikatbildningen. De uppgifter som följer av att kammarrätten är sista instans kan enligt regeringens mening med förtroende överlämnas till kammarrätten. Regeringen anser att vad som föreslås om förstärkt sammansättning, se avsnittet 7.3.3, och det utredningsarbete som pågår beträffande genomförandet av en ny instans- och processordning, se avsnitten 23.1 och 23.2.1, tillförsäkrar att kammarrätten kommer att ges goda förutsättningar för att fylla funktionen som sista instans.

Allmänt om domstolarna

Bestämmelserna om de domstolar som skall överpröva Migrationsverkets beslut kommer att i viss utsträckning skilja sig från vad som normalt gäller för länsrätt och kammarrätt i förvaltningsprocessen.

Antalet länsrätter och kammarrätter i den nya ordningen blir ett annat än det som gäller för förvaltningsprocessen i allmänhet. Därmed kan

Prop. 2004/05:170

110

domkretsen för de tre länsrätterna i den nya ordningen inte bli länet, utan i stället får landet delas upp i domkretsar mellan de tre länsrätterna. Den normala ordningen enligt 6 § förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m. är att länet är länsrättens domkrets. Beslutande förvaltningsmyndigheter och länsrätter som är behöriga att besluta enligt den nya ordningen kommer att höra till domkretsen för den högsta domstolsinstansen i den nya ordningen, Kammarrätten i Stockholm. Domkretsen för Kammarrätten i Stockholm i dess egenskap av högsta instans i den nya ordningen blir således också en annan än den som i allmänhet gäller för kammarrätten (se 1 § förordningen om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m.). Vidare avviker även instansordningen i den nya ordningen, länsrätt– kammarrätt, från vad som i allmänhet gäller i förvaltningsprocessen, länsrätt–kammarrätt–Regeringsrätten. Närmare bestämmelser om domkretsarna i den nya instans- och processordningen bör föreskrivas i förordningsform.

Det övervägande antalet mål som skall handläggas i den nya ordningen är sådana att de kräver skyndsam handläggning. I flertalet av de mål som kräver skyndsam handläggning kommer det dessutom att hållas muntlig förhandling. I den nya ordningen kommer således domstolarna att handlägga en stor del av målen som förtursmål. Andelen förtursmål i länsrätterna och kammarrätten i den för förvaltningsprocessen normala ordningen är inte tillnärmelsevis lika hög. Det är också nödvändigt att i processordningen för domstolarna i den nya instansordningen föreskriva vissa särregler såvitt gäller bl.a. domförhet.

Flera av de angivna avvikelserna från vad som i allmänhet gäller för länsrätt och kammarrätt i förvaltningsprocessen är enligt regeringens mening sådana att de talar för att det bör klargöras att när länsrätterna och kammarrätten handlägger måltyperna i den nya ordningen gör domstolarna detta i en speciell egenskap. Ett sådant klargörande görs lämpligen genom att länsrätterna och kammarrätten i den nya ordningen har särskilda benämningar, migrationsdomstol och Migrationsöverdomstol. Särskilda benämningar innebär bl.a. att regleringen för domstolarna i den nya ordningen blir tydligare och mer lättillämpad. Vad gäller särskilda benämningar på domstolar kan jämförelser göras med dels tingsrätternas organisation där vissa tingsrätter är fastighetsdomstolar, miljödomstolar eller sjörättsdomstolar, dels Svea hovrätt som är miljööverdomstol.

Ytterligare omständigheter som särskilt påverkar förhållandena för de domstolar som skall pröva mål enligt utlänningslagen är att antalet inkommande mål, som till stor del får bedömas vara av förturskaraktär, kan variera i hög utsträckning och i snabb takt. Det rör sig om omständigheter, såväl i Sveriges närhet som i ett globalt perspektiv, som påverkar omfattningen av tillströmningen av invandrare och flyktingar. Domstolarna i den nya ordningen måste på ett snabbt och effektivt sätt kunna anpassa sig efter de beskrivna förändringarna av antalet inkommande mål. Detta behov ställer stora krav på styrningen av verksamheten i den nya ordningen. En effektiv styrning förutsätter att verksamheten i domstolarna i den nya ordningen i viss mening kan särskiljas från länsrätternas och kammarrättens övriga verksamhet. En sådan åtskillnad uppnås genom särskilda benämningar på domstolarna i

Prop. 2004/05:170

111

den nya ordningen. Därutöver talar även budgettekniska skäl och för

Prop. 2004/05:170

domstolarna rent administrativa skäl för särskilda benämningar.

 

Mot bakgrund av det anförda anser regeringen, i likhet med NIPU, att

 

länsrätterna och kammarrätterna när de är verksamma enligt den nya

 

instansordningen skall ha särskilda benämningar, migrationsdomstolar

 

(länsrätter) och Migrationsöverdomstolen (Kammarrätten i Stockholm).

 

Att särskilda benämningar används på länsrätterna och kammarrätterna

 

ändrar inte på det förhållandet att varje länsrätts och kammarrättens

 

verksamhet består såväl av handläggningen av mål enligt den nya

 

ordningen som av övrig nuvarande verksamhet. Det ändrar inte heller på

 

det förhållandet att chefen för länsrätternas och kammarrätternas

 

verksamhet, inklusive verksamheten i den nya ordningen, är respektive

 

länsrätts lagman och kammarrättens president, med det ansvar som följer

 

av dessa befattningar när det gäller t.ex. indelning av personalen i

 

verksamheten. Det bör också påpekas att de ordinarie domare som skall

 

handlägga mål i den nya ordningen är ordinarie domare i länsrätterna

 

eller kammarrätten.

 

7.2.3

Allmänt om domstolarna och handläggningen i den nya

 

 

ordningen

 

 

 

Regeringens förslag: För domstolarna och förfarandet i dessa enligt den

 

nya ordningen skall gälla vad som allmänt är föreskrivet om länsrätt och

 

kammarrätt och rättskipningen i dessa, om inte något annat följer av

 

utlänningslagen.

 

NIPU:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.

 

Remissinstanserna: Remissinstanserna invänder inte mot att för

 

domstolarna och förfarandet i dessa skall gälla vad som i allmänhet gäller

 

för länsrätt och kammarrätt och att nödvändiga avvikelser bör föreskrivas

 

i den nya utlänningslagen.

 

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om domstolarna och

 

förfarandet i dessa i den nya ordningen bör enligt regeringens mening i

 

så stor utsträckning som möjligt stämma överens med vad som i

 

allmänhet gäller för länsrätt och kammarrätt. Det är samtidigt så att det är

 

nödvändigt att beträffande olika frågor ha bestämmelser som avviker från

 

bestämmelserna i bl.a. lagen om allmänna förvaltningsdomstolar och

 

förvaltningsprocesslagen. Vad gäller instansordningen framgår det av

 

skälen för regeringens bedömning i avsnitt 7.2.2 att denna på vissa

 

punkter avviker från vad som i allmänhet gäller i förvaltningsprocessen.

 

Det förekommer också andra avvikande bestämmelser om bl.a. förstärkt

 

sammansättning i Migrationsöverdomstolen, se avsnitt 7.3.3. Regeringen

 

bedömer att de avvikande bestämmelserna är sådana att dessa bör

 

regleras i den nya utlänningslagen. Därutöver skall i den nya ordningen

 

gälla de bestämmelser som i allmänhet gäller i förvaltningsprocessen.

 

Sekretesslagstiftningen bör inte ändras med anledning av den nya

 

instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden.

 

I domstolarna i den nya ordningen kommer bl.a. 2 kap. 1 § samt 7 kap.

 

14 § första och andra styckena sekretesslagen (1980:100) att bli

 

tillämpliga.

112

 

 

7.2.4

Överklagande av beslut om avvisning med omedelbar

Prop. 2004/05:170

 

verkställighet

 

Regeringens bedömning: Några särskilda begränsningar i möjligheterna att överklaga beslut om avvisning med omedelbar verkställighet bör inte införas.

NIPU:s förslag: NIPU föreslår att beslut i ärenden om avvisning med omedelbar verkställighet skall få överklagas till endast en domstolsinstans.

Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som godtagit ordningen med en särskild snabbprocess har inte framfört några invändningar mot att besvärsrätten i dessa ärenden skärs av efter den första domstolsinstansen. Regeringsrätten framhåller dock att förslaget i denna del innebär att frågan om tillämpningen av ett för asylsökanden mycket viktigt rekvisit inte kan hänskjutas till högre domstols prövning. Den föreslagna ordningen medför enligt Regeringsrätten att innebörden av uttrycket ”uppenbart ogrundad” inte kan komma att klargöras i viktiga avseenden och att uppkomsten av en enhetlig rättspraxis kan komma att försvåras. Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd (FARR) anser att det bör utredas om frivilligorganisationer kan få en aktiv insyn i ärenden där asylansökan bedöms som uppenbart ogrundad. Det bör då övervägas om företrädare för frivilligorganisationerna skulle kunna ges möjlighet att begära att ett ärende som handläggs inom ramen för snabbprocessen i stället behandlas fullt ut i två domstolsinstanser.

Skälen för regeringens bedömning: De flesta beslut om avvisning med omedelbar verkställighet verkställs utan hinder av att de inte vunnit laga kraft. Antalet överklaganden efter verkställighet är få. I de fall de överklagas handlar ärendena dock ofta om en principfråga som det kan vara särskilt värdefullt att få överinstansens bedömning av. Regeringen delar de synpunkter som framförts av Regeringsrätten. Bedömningen av vilka omständigheter som kan medföra att en asylansökan skall anses vara uppenbart ogrundad är av stor betydelse för sökanden. Det är av största vikt att rättspraxis på detta område är enhetlig. Beslut om avvisning med förordnande om omedelbar verkställighet bör därför liksom andra beslut om avvisning kunna överklagas till Migrationsöverdomstolen, med krav på prövningstillstånd.

7.2.5 Beslut som enligt nuvarande ordning kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol

Regeringens förslag: Beslut om förvar och omhändertagande av

 

biljetter skall kunna överklagas enligt den nya ordningen, dvs.

 

migrationsdomstol–Migrationsöverdomstolen.

Beslut

om

 

kostnadsansvar för transportörer bör, liksom i den nuvarande

 

ordningen, kunna överklagas enligt den för förvaltningsprocessen

 

normala ordningen.

 

 

 

 

 

113

NIPU:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med den

Prop. 2004/05:170

skillnaden att NIPU föreslår att beslut om kostnadsansvar för

 

transportörer skall kunna överklagas enligt den nya ordningen.

 

Arbetsgruppens (Ds 2000:45) förslag: Arbetsgruppens förslag

 

innebär bl.a. att specialdomstolens beslut inte får överklagas, om beslutet

 

inte avser förvar. I sådana fall kan specialdomstolens beslut överklagas

 

enligt ordningen kammarrätt–Regeringsrätten.

 

Remissinstanserna: Regeringsrätten anser att frågor om förvar och

 

transportörs kostnadsansvar bör överklagas till förvaltningsdomstol och

 

att beslut i andra processuella frågor bör överklagas i samma ordning

 

som utlänningsärendena i övrigt. Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter i

 

sitt yttrande över arbetsgruppens förslag en särskild besvärsordning för

 

förvarsärenden.

 

Länsrätten i Göteborg förordar den ordning som NIPU föreslår.

 

Nämndemännens Riksförbund anför i yttrandet över arbetsgruppens

 

förslag att förbundet helst ser att även andra frågor som t.ex. förvar och

 

placering och behandling av förvarstagna i överklagandehänseenden

 

behandlas i den nya domstolen för att på detta sätt få en enhetlighet i

 

processen.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Bakgrund

 

Vissa beslut enligt utlänningslagen kan i dag överklagas till allmän

 

förvaltningsdomstol, dvs. enligt ordningen länsrätt–kammarrätt–

 

Regeringsrätten. Enligt utlänningslagen i nuvarande lydelse gäller detta

 

enligt 7 kap. 6 § för beslut om omhändertagande av biljetter, 7 kap. 7 §

 

för beslut om förvar, 7 kap. 7 a § för beslut gällande placeringen och

 

behandlingen av förvarstagna och 7 kap. 10 § för beslut om

 

kostnadsansvar och särskild avgift för transportörer.

 

Regeringsrätten har i sitt yttrande över NIPU:s förslag framhållit att

 

det förslaget innebär en väsentlig avvikelse från den ordinära

 

handläggningsordningen för förvaltningsmål genom att det till skillnad

 

mot nuvarande ordning inte längre skulle finnas möjlighet att föra upp

 

vissa mål till högsta instans, dvs. Regeringsrätten. Regeringsrätten

 

framhåller i fråga om förvar, som innebär ett administrativt

 

frihetsberövande, att eventuella försvagningar när det gäller

 

möjligheterna att överklaga måste övervägas mycket ingående. När det

 

gäller transportörs kostnadsansvar påpekar Regeringsrätten att förslaget

 

innebär att tredje man får nöja sig med två domstolsinstanser mot

 

normalt tre, trots att målen rör s.k. civila rättigheter.

 

Regeringsrättens uppfattning om kostnadsansvar för transportörer

 

delades av Lagrådet när det yttrade sig över regeringens lagrådsremiss år

 

2002 ”Ny instans- och processordning i utlänningsärenden” (Lagrådet,

 

utdrag ur protokoll vid sammanträde den 9 september 2002). Lagrådet

 

ansåg vidare att det kan ifrågasättas om ett sådant betalningsansvar hör

 

hemma i migrationsdomstolarna. Lagrådet påpekade vidare att

 

Regeringsrättens anmärkningar kan få ökad betydelse med anledning av

 

att det i Regeringskansliet vid den tidpunkten bereddes ett förslag om

 

utvidgat ansvar för transportörer.

114

Den pågående beredningen i Regeringskansliet

vartill Lagrådet

Prop. 2004/05:170

hänvisade i sitt yttrande har nu lett till bestämmelser som utvidgat

 

ansvaret för transportörer (prop. 2003/04:50, bet. 2003/04:SfU11, rskr.

 

2003/04:214). I 10 kap. 9 § UtlL föreskrivs bl.a. att en transportör skall

 

betala en särskild avgift om transportören inte uppfyller den

 

kontrollskyldighet som åläggs transportören enligt 5

kap. 2 a § UtlL.

 

Beslut om särskild avgift för transportörer kan liksom kostnadsansvar för dessa överklagas enligt 7 kap. 10 § UtlL till allmän förvaltningsdomstol.

Förvar och omhändertagande av biljetter

Beslut om förvar har ett nära samband med frågan om en utlänning skall tillåtas stanna här i landet eller inte. Förvarsgrunderna anges i 6 kap. 2 och 3 §§ UtlL. Dessa grunder innebär i princip att beslut om förvar kräver att förvarstagandet är nödvändigt antingen för att utreda utlänningens rätt att stanna här eller för att det är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas eller det är fråga om verkställighet av ett sådant beslut och att det kan antas att utlänningen annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet här. Det angivna sambandet mellan frågan om förvar och utlänningens rätt att stanna här i landet talar i sig för att beslut om förvar skall kunna överklagas i den ordning som föreslås för bl.a. beslut om avvisning och utvisning. Det bör samtidigt beaktas att den nya instans- och processordningen innebär att den nuvarande instansordningen beträffande överklagande av beslut om förvar kortas ned med en instans och att högsta instans blir Migrationsöverdomstolen, Kammarrätten i Stockholm, i stället för Regeringsrätten.

Genom den nya instans- och processordningen införs vidare en ordning där beslut i utlännings- och medborgarskapsärenden skall kunna överprövas i domstol. Denna ordning innebär bl.a. att domstolarna i den nya ordningen kommer att besluta i förvarsfrågor dels inom ramen för fortlöpande ny prövning av förvarsbeslut, dels, om utlänningen tagits i förvar, i samband med att frågor om avvisning eller utvisning avgörs. Det framstår därvid enligt regeringens mening inte som ändamålsenligt att beträffande överklagande av förvarsbeslut föreskriva en instansordning som avviker från den instansordning som föreslås i övrigt beträffande utlänningsärendena.

De skäl som redovisats är enligt regeringens bedömning sådana att förvar bör prövas enligt den nya ordningen, dvs. migrationsdomstol– Migrationsöverdomstolen, även om instansordningen kortas ned med en instans i förhållande till vad som gäller i dag. Frågor om behandling och placering av förvarstagna utlänningar hänger samman med själva förvarsfrågan och bör därför överklagas i samma ordning som föreslås gälla för förvar.

Beslut om att omhänderta en utlännings biljett bör också kunna överklagas enligt den nya ordningen.

115

Kostnadsansvar och särskild avgift för transportörer

Frågor om kostnadsansvar och särskild avgift för transportörer skiljer sig från övriga frågor som behandlas i utlänningslagen. Frågorna om kostnadsansvar och särskild avgift avser förhållanden mellan stat och en part som inte har något egentligt intresse i utlänningsärendet, vilket också Regeringsrätten och Lagrådet påpekat. Den särskilda avgiften utgör vidare en ekonomisk sanktion. Processmaterialet vid ett överklagande i dessa frågor är dock i och för sig ofta av den karaktären som vanligen förekommer i ett utlänningsärende. Med hänsyn till att ansvaret för transportörer numera utvidgats anser dock regeringen att beslut i frågor om kostnadsansvar och särskild avgift för transportörer bör överklagas i den ordning som gäller i dag för dessa frågor, dvs. länsrätt–kammarrätt– Regeringsrätten

7.2.6Statsråds beslut om förvar

Regeringens förslag: Frågan om ett statsråds beslut om förvar skall bestå skall kunna prövas av Regeringsrätten på framställning av utlänningen.

NIPU:s förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: