Riksdagen avslår regeringens proposition 2004/05:116.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ett reformerat underhållsstöd efter de riktlinjer som presenteras i motionen.
Det underhållssystem vi har måste förändras. Kostnaderna ökar stadigt samtidigt som den ekonomiska situationen för ensamstående föräldrar försämras. Dagens system är egentligen två, underhållsstöd och underhållsbidrag, som inte fungerar tillsammans. Det leder bland annat till att många bidragsskyldiga föräldrar inte betalar mer än det maximala underhållsstödet, trots att de borde betala mer enligt reglerna för underhållsbidrag. Det går ut över den förälder som har barnen boende hos sig. Man får också den motsatta situationen, att den förälder som har barnen hos sig får statligt stöd trots en mycket god ekonomi.
Vår utgångspunkt är densamma som i föräldrabalken, att föräldrarnas gemensamma ansvar för barnen och den gemensamma ekonomiska skyldigheten för att sörja för barnens ekonomiska behov kvarstår även efter en separation. Det generella underhållsstödet ska ersättas av ett behovsprövat utfyllnadsbidrag.
Regeringens proposition har lånat sitt namn från ett betänkande som publicerades för tvåår sedan. Men någon verklig reform är det inte frågan om, bara kosmetiska ändringar. Genom att det maximala stödbeloppet inte följer något index kan regeringen framställa sig som alla goda gåvors givare när det höjs, trots att det i själva verket inte följt med inflationen.
I betänkandet från 2003 fanns tankar i rätt riktning om att behovspröva underhållsbidraget. Inget av detta finns kvar i regeringens proposition. Detta innebär att ensamstående föräldrar med barn boende hos sig har rätt till ekonomiskt stöd oavsett inkomst. Det är ett slösaktigt sätt att använda skattepengar. Vi yrkar därför på avslag på regeringens förslag.
I Folkpartiets motion 2004/05:Sf364 Underhållsbidrag och underhållsstöd beskrevs ett verkligt reformerat system för underhåll. Huvuddragen kan sammanfattas i fyra punkter. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag enligt följande riktlinjer:
I första hand ska barnen försörjas genom föräldrarnas inkomster. Den förälder som inte har barnen boende hos sig betalar underhållsbidrag till den andra föräldern.
Arbetslinjen, principen om att den som kan arbeta inte ska försörja sig på bidrag, ska gälla även i underhållssystemet. Om föräldrarnas sammanlagda inkomster inte räcker för att försörja dem själva och barnen ska de offentliga insatserna i första hand inriktas på att hjälpa föräldrarna att höja sina inkomster. Det kan ske exempelvis genom arbetsmarknadsinsatser och utbildning.
När föräldrarna ändå inte kan sörja för sina barn upp till en rimlig nivå ska försäkringskassan betala ut ett utfyllnadsbidrag.
Om det är uppenbart att någon av föräldrarna har möjlighet att öka sin inkomst men frivilligt avstår från det ska utfyllnadsbidraget minskas. Den förälder som avstått från att öka sin inkomst får stå för det belopp försäkringskassan dragit in. Den här regeln ska naturligtvis användas med hänsyn till barnets bästa. Det kan till exempel vara rimligt för en ensamstående förälder att arbeta deltid för att hinna ta hand om sina barn, även om det innebär att det allmänna måste betala ut mer stöd än vad som hade behövts vid heltidsarbete.