Riksdagen beslutar om en lagändring av innebörd att föräldraskap tillkommer genom närståendeadoption även i fall då barnet avlats genom insemination på sjukhus i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kostnaderna för assisterad befruktning på sjukhus.
En människas sexuella läggning påverkar inte den personens lämplighet som förälder. Den som längtar efter barn, är beredd att anstränga sig för att överkomma eventuella hinder för att få barn, vill ta ansvar för barnets välmående, ge det kärlek och uppfostra det efter bästa förmåga kommer med största sannolikhet att bli en bra förälder. Eftersom det saknas regler för vad som utgör ett gott föräldraskap är det vanskligt att peka ut vissa människor som mindre lämpade att bli föräldrar.
Mot denna bakgrund motsätter jag mig inte att det också för lesbiska kvinnor som lever i partnerskap öppnas en möjlighet till assisterad befruktning på sjukhus. Däremot bör inte den omständigheten att inseminationen utförs på sjukhus, enligt den nya lagstiftningen, leda till att den inseminerades partner automatiskt betraktas som förälder. Även i dessa fall bör partnerns föräldraskap tillkomma genom närståendeadoption. Det bör ankomma på utskottet att göra de förändringar i föreslagen lagtext som följer av detta.
Spermadonatorn enligt lagarna om assisterad befruktning skall inte åläggas rättsligt faderskap. Däremot skall barnet ges möjlighet att eftersöka sitt biologiska ursprung när hon eller han uppnår tillräcklig mognad.
När sjukhusen i dag ger hormonbehandling och assisterad befruktning såär detta grundat i en medicinsk bedömning. Med den nya lagstiftningen utsträcks sjukvårdens uppgift till en verksamhet som inte är grundad i en sådan, utan som i stället beror på patientens sexuella läggning.
När någon medicinsk indikation för behandlingen inte finns skall den heller inte skattefinansieras. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.