Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anslag 22:36:2 Väghållning och statsbidrag ej minskas med 66 000 000 kr år 2005, vilket kan finansieras genom minskade anslag på anslag 20:34:3.
I vårpropositionen minskar regeringen anslaget till utgiftsområde 22 Kommunikationer med 786 miljoner kronor år 2006 och 683 miljoner kronor år 2007. I tilläggsbudgeten minskas anslaget för utgiftsområde 22 Kommunikationer med 188 miljoner kronor, varav Vägverkets anslag för väghållning minskas med 66 miljoner kronor.
Därmed fortsätter regeringen nedmonteringen av den infrastruktur som byggts upp under generationer. Mätt som andel av BNP satsar Sverige nu mindre på infrastruktur än någon gång under efterkrigstiden. Svag tillväxt och återkommande balansproblem i statsfinanserna har bidragit till att viktiga investeringar senarelagts eller helt tagits bort för såväl Vägverket som Banverket. I den offentliga budgeten får utgifterna för transfereringar en allt större andel. Investeringar i infrastruktur, som långsiktigt skulle stärka Sveriges tillväxtpotential, trängs med andra ord ut. Situationen är oroande, speciellt som trafiken aldrig varit så omfattande som nu och alla prognoser pekar på en fortsatt stark ökning av både gods- och persontrafiken.
Enligt uppgift från Vägverket kostar renoveringen av vägnätet efter stormen över Sydsverige 368 miljoner kronor år 2005 och 615 miljoner kronor år 2006 och 2007. Totalt krävs cirka en miljard enbart för att återställa vägnätet i Sydsverige, vilket vi hade förväntat oss skulle kompenseras i vårbudgeten. Regeringen har nonchalerat detta och hänvisar till att medel ansökts från EU för att rekonstruera skadad infrastruktur. I ett svar på en skriftlig fråga (2004/05:1428) skriver statsrådet Ulrica Messing att full kostnadstäckning inte är möjlig, utan avser "främst akuta åtgärder". Rekonstruktionen av vägnätet till följd av stormen över Sydsverige samt det minskade anslaget till kommunikationsområdet kommer att få till konsekvens att Vägverket måste omprioritera bland infrastrukturprojekten.
Eftersom regeringen minskar resurserna för angelägna infrastruktursatsningar måste Vägverket med mössan i hand tigga hos berörda kommuner om lån för att finansiera statliga vägprojekt.
Vi anser att det statliga vägnätet skall finansieras över statsbudgeten, och att sektorsmyndigheter skall tilldelas resurser för att lösa sina uppgifter. Det är oacceptabelt att kommuner hamnar i en utpressningssituation för att vägutbyggnader skall ske. Därför är det angeläget att så snart som möjligt återställa anslagen till vägarna så att Vägverket slipper ta omvägen över de kommunala budgetarna.
Neddragningen av anslaget till vägar gör att Vägverket tvingas prioritera kraftigt bland viktiga projekt. På kort tid har regeringen gjort omprioriteringar till följd av oförutsedda händelser. I slutet av år 2004 lanserade regeringen det så kallade Trollhättepaketet för att rädda arbetstillfällen i Västsverige, där en utbyggnad av bland annat riksväg 45 prioriterades. Därnäst kom stormen Gudrun, vilket fick regeringen att minska anslaget ytterligare till vägar och järnvägar, i en sorts katastrofhjälp. Det är svårt för Vägverket att uppfylla sitt sektorsansvar under sådana betingelser, eftersom nästa oaviserade händelse ånyo kommer att kullkasta planeringen. Hade regeringen haft en budgetmarginal för oförutsedda händelser hade drastiska omprioriteringar kunnat undvikas.
Inom vägsektorn finns ett stort antal lönsamma investeringsprojekt. Vägverket tvingas varje år skjuta upp eller avvisa flera projekt med en samhällsekonomisk nytta som är klart högre än deras samhällsekonomiska kostnad. Finansdepartementets framtidsscenarier i Långtidsutredningen (SOU 2000:7) tyder på att nedgången i den offentliga investeringsandelen kommer att fortsätta under första hälften av 2000-talet.
Det är viktigt att i sammanhanget påpeka att detta är en internationell trend. I stora drag kan samma utveckling noteras i övriga EU, men där Sverige klart ligger under genomsnittet. USA har också haft en vikande trend, även om infrastrukturinvesteringarna har gått upp under senare år. Att USA har ökat investeringarna i infrastruktur har bidragit till en uthålligt högre tillväxt.
Enligt riksdagsbeslut (2003/04:TU10) skall den ekonomiska planeringsramen för transportinfrastrukturen för perioden 2004-2015 uppgå till 381 miljarder kronor varav 87 miljarder kronor skall användas för drift och underhåll av statliga vägar.
Vägverket tappar en miljard kronor totalt till följd av minskade anslag och kostnader till följd av stormen över Sydsverige. Regeringens neddragning av resurserna till Vägverket kommer därför att leda till minskat underhåll av vägnätet.
Den totala eftersläpningen av underhållet, det så kallade underhållsberget, uppgår till drygt 17 miljarder kronor enligt Vägverket. Underhållsinsatserna på det rikt förgrenade vägnätet ute i glesbygden och de vägar som förbinder glesbygd med tätorter måste öka. Situationen med långa avstängningsperioder och nedsättning av bärigheten på en stor del av vägarna i skogsbygden är inte acceptabel. Exempelvis bedömer Vägverket att regeringens planeringsram om 17 miljarder kronor enligt infrastrukturplanen till bärighetshöjande åtgärder enbart är hälften så stor som krävs. Det innebär att målet om att undvika restriktioner under tjällossningsperioden på vägar viktiga för näringslivet enbart nås till cirka två tredjedelar. Enligt uppgift kostar det eftersatta underhållet skogsindustrin 900 miljoner kronor per år. Den kostnaden slår direkt mot den svenska bytesbalansen.
Sveriges bilister och näringsliv klarar inte ytterligare eftersatt underhåll av vägnätet. Därför krävs ökade anslag till vägarna så att bristerna i vägnätet kan åtgärdas.
Huvudinriktningen på moderat politik är att satsa på vägarna. Mot detta skall ställas vänsterkartellens ensidiga underfinansiering av vägnätet.
Regeringens förslag till nedskärningar på kommunikationsområdet är olycklig därför att utbyggnaden och utvecklingen av infrastrukturen kräver omfattande investeringar i ett stort och glest befolkat land som Sverige. Den positiva välfärdsutvecklingen under det senaste århundradet är i stor utsträckning förknippad med ökad handel och därmed även med transporter och kommunikationer. I ett land av Sveriges storlek spelar vägnäten och annan infrastruktur för transporter stor roll för hela den svenska ekonomins funktionsduglighet.
Utvecklingen på transportområdet gör det möjligt att transportera och överföra varor och tjänster allt snabbare och mer effektivt. Effektiva transporter kräver inte bara bra vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar utan också en väl utbyggd IT-infrastruktur för att t.ex. dagens avancerade logistiksystem skall fungera. Skall Sverige kunna hävda sig i konkurrensen med andra länder krävs fortsatta investeringar för att bibehålla en väl fungerande infrastruktur, men utvecklingen har gått motsatt väg.
För att skapa ett bättre företagsklimat krävs både ökade satsningar på infrastrukturen samt att dessa investeringar görs med större urskillning. Analyser av ett stort antal projekt visar att det finns en skillnad mellan de projekt som är samhällsekonomiskt lönsamma och de som genomförs. Den prioritering regeringen gjort i investeringsplanen 2004-2015 för infrastrukturen innebär att järnvägssatsningarna ökar kraftigt, fastän de stora behoven enligt regeringens egen utredning Godstransportdelegationen främst ligger inom vägsektorn. Moderata samlingspartiet anser att samhällsekonomiskt lönsamma vägar måste prioriteras före olönsamma järnvägsprojekt.
Vi anser att riksdagen bör besluta om att inte minska anslaget för väghållning med 66 miljoner kronor innevarande år. I stället kan resurser tas från utgiftsområde 20, anslag 34:3, för att mildra effekterna av regeringens besparing.
Vad gäller ramarna för 2006 och 2007 bör riksdagen begära att de utökas med tre miljarder kronor år 2006 och två miljarder kronor år 2007.
Internationell forskning under de tre senaste decennierna visar att investeringar i infrastruktur entydigt ökar näringslivets produktivitet och minskar dess kostnader. Resultaten från trettio jämförbara studier kan summeras med två tydliga och samstämmiga medelvärden:
En infrastrukturinvestering på en miljard kronor medför att näringslivets årliga kostnader på sikt minskar med 170 miljoner kronor och att produktionen ökar lika mycket. 1
Därmed kan de moderata förslagen om ökade investeringar i infrastrukturen betraktas som starkt tillväxtskapande.
| [1] |
Infrastruktur och ekonomisk tillväxt, Sveriges Byggindustrier, 2003. |