Socialutskottets betänkande
2004/05:SOU8

Transplantationer räddar liv


Sammanfattning

I   betänkandet  behandlas  proposition  2003/04:179
Transplantationer     räddar     liv    samt    fyra
motionsyrkanden   som   väckts   med  anledning   av
propositionen.  Vidare behandlas 20  motionsyrkanden
från  den  allmänna   motionstiden   2003   och  nio
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2004.

Utskottet  ställer  sig  bakom regeringens förslag
att ändra lagen (1995:831) om  transplantation  m.m.
så att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer (Socialstyrelsen) får föreskriva att sjuk-
hus  och  enheter  där  ingrepp  för transplantation
enligt lagen får utföras skall ha  tillgång  till en
donationsansvarig   läkare  och  en  kontaktansvarig
sjuksköterska   med  uppgift   att   förbereda   för
donationer och ge stöd och information till avlidnas
närstående. Lagändringen  föreslås träda i kraft den
1 januari 2005.
Utskottet ställer sig också  positivt till att det
vid Socialstyrelsen inrättas ett  nationellt råd för
organ- och vävnadsdonation som skall  ha ett tydligt
ansvar på nationell nivå för frågor om  donation  av
organ och vävnader.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
I betänkandet finns 3 reservationer och 1 särskilt
yttrande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Legala ställföreträdares behörighet

Riksdagen avslår motion 2004/05:So2.

Reservation 1 (m, kd)
2. Ett nationellt råd för organ- och
vävnadsdonation
Riksdagen   avslår   motionerna   2003/04:So454
yrkande 2, 2003/04:So473 yrkande 2, 2003/04:So513
yrkande 9 och 2004/05:So211 yrkande 2.

3. Stöd till anhöriga m.m.

Riksdagen antar  regeringens förslag  till  lag
om  ändring i lagen (1995:831) om transplantation
m.m.   Därmed   bifaller   riksdagen  proposition
2003/04:179  och avslår motionerna  2003/04:So377
yrkande 1, 2003/04:So382 yrkande 2, 2003/04:So442
yrkande   3,   2003/04:So454    yrkande   3   och
2004/05:So361 yrkande 1.

4. Fler intensivvårdsplatser

Riksdagen  avslår motion 2003/04:So382  yrkande
1.


5. Former för att tillkännage inställningen
till organ- och vävnadsdonation

Riksdagen  avslår   motionerna   2003/04:So224,
2003/04:So442  yrkandena  1  och 2, 2003/04:So454
yrkande    1,    2003/04:So584,    2003/04:So633,
2004/05:So3    yrkandena    1-3,   2004/05:So315,
2004/05:So435, 2004/05: So650 och 2004/05:T213.

Reservation 2 (m)
Reservation 3 (fp)

6. Ersättningsfrågor

Riksdagen   avslår  motionerna   2003/04:So306,
2003/04:So377 yrkandena  2  och  3, 2003/04:So473
yrkande  1, 2003/04:So632, 2004/05:So211  yrkande
1, 2004/05:So305 och 2004/05:So361 yrkande 2.


Stockholm den 9 november 2004

På socialutskottets vägnar


Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman   (v),  Chatrine   Pålsson   (kd),   Kristina
Zakrisson  (s),  Margareta  Israelsson (s), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Conny Öhman  (s),  Anne  Marie
Brodén  (m),  Marina  Pettersson  (s), Erik Ullenhag
(fp),  Kenneth  Johansson  (c), Magdalena  Andersson
(m),  Elina Linna (v), Martin  Nilsson  (s),  Marita
Aronson  (fp),   Birgitta  Gidblom (s), Jan Lindholm
(mp) och Christer Erlandsson (s).
2004/05

SoU8

Redogörelse för ärendet



Ärendet och dess beredning


Till  grund  för  propositionen   ligger   en   inom
Socialdepartementet   upprättad   promemoria  enligt
vilken  en  utredare  gavs  i  uppdrag att  överväga
åtgärder som kan leda till en bättre  tillgång  till
organ  för transplantation. Uppdraget redovisades  i
november  2003  i  en  promemoria, Transplantationer
räddar liv (Ds 2003:57, nedan benämnd utredningen).

Utskottet  uppvaktades  den  26  oktober  2004  av
företrädare      för      projektet      livsviktigt
(Landstingsförbundets  nationella informationsarbete
för organ- och vävnadsdonation).

Propositionens huvudsakliga innehåll


I propositionen behandlas frågor som gäller donation
av  organ och vävnader från  avlidna  människor  för
transplantation. Lagen (1995:831) om transplantation
m.m.  föreslås  ändrad  så  att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer (Socialstyrelsen)
får föreskriva att sjukhus och  enheter  där ingrepp
för  transplantation enligt lagen får utföras  skall
ha tillgång  till en donationsansvarig läkare och en
kontaktansvarig   sjuksköterska   med   uppgift  att
förbereda för donationer och ge stöd och information
till   avlidnas  närstående.  Lagändringen  föreslås
träda i kraft den 1 januari 2005.

Det bedöms  att samtyckesreglerna i lagen bör vara
oförändrade.
Vid  Socialstyrelsen   kommer   att  inrättas  ett
nationellt råd för organ- och vävnadsdonation. Detta
skall  ha ett tydligt ansvar på nationell  nivå  för
frågor om  donation  av  organ  och  vävnader. Rådet
skall vara en central kunskapsbank i donations-  och
transplantationsfrågor  samt  ha en opinionsbildande
roll   och   svara  för  att  allmänheten   får   en
kontinuerlig information  om  organdonation  och  om
vikten  av  att så många som möjligt tar ställning i
donationsfrågan.  Till  rådets uppgifter skall också
bl.a. höra att följa utvecklingen  inom sjukvården i
donations-  och  transplantationsfrågor  och  ta  de
initiativ denna kan ge anledning till.
Det      nuvarande     Donationsregistret      vid
Socialstyrelsen kommer i fortsättningen att föras av
Nationella rådet  för  organ-  och  vävnadsdonation.
Rådet  kommer  också  att  ta över ansvaret  för  de
nuvarande   donationskorten   som    Socialstyrelsen
tillhandahåller. Dessa skall tills vidare behållas i
sin nuvarande roll och utformning.
Avsikten  är att det i avtalet mellan  staten  och
Apoteket AB om  bolagets  verksamhet skall läggas in
ett  nationellt ansvar för informationsförsörjningen
när det gäller donation och transplantation av organ
och  vävnader.   Det   kommer   att   överlämnas  åt
Nationella rådet för organ- och vävnadsdonation  att
närmare  utreda  omfattningen och innehållet i bola-
gets uppdrag.
Information om organdonation  och anmälningar till
Socialstyrelsens donationsregister  bör kunna lämnas
i  olika sammanhang av bl.a. Försäkringskassan.  Det
får  ankomma  på  Nationella  rådet  för  organ- och
vävnadsdonation    att   tillsammans   med   berörda
myndigheter överväga  den  närmare  utformningen  av
dessa och liknande insatser.
Utskottets överväganden



Samtyckesreglerna


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  en  motion  om  legala
ställföreträdares  behörighet  i  hälso-  och
sjukvården.  Utskottet konstaterar att frågan
för närvarande  är  föremål för utredning och
att utredningens kommande  förslag  inte  bör
föregripas.
Jämför reservation 1 (m).

Propositionen


Regeringen anför att reglerna om samtycke till dona-
tion   av   organ   och   vävnader   i  den  svenska
transplantationslagen brukar sägas vara  ett uttryck
för principen om presumerat eller förmodat samtycke.
Reglerna innebär först och främst att om den avlidne
har  tillkännagett  sin  inställning till att  efter
döden donera sina organ, är  det  detta  som gäller.
Har  han eller hon motsatt sig ingrepp, skall  detta
självfallet  respekteras. Vill han eller hon å andra
sidan  donera  sina   organ,   har   de  närståendes
uppfattning i princip ingen betydelse.

Om den avlidnes inställning inte är  känd, betyder
principen  om förmodat samtycke att man skall  kunna
utgå från att den avlidne var villig att donera. Men
de närstående har då rätt att neka samtycke.
Något uttalat  samtycke  från de närstående behövs
inte  om  den  avlidnes inställning  är  okänd.  Det
räcker  med att de  närstående  inte  motsätter  sig
ingreppet,  men  kravet är då att någon av dem skall
vara underrättad om detta och om rätten att förbjuda
det.
I uppdraget till utredningen framhölls - med tanke
på den diskussion  som  Statens medicinsk-etiska råd
hade  initierat  om  några  olika   aspekter   kring
samtyckesförfarandet  vid  organdonation - att någon
allmän  översyn av reglerna för  samtycke  inte  var
aktuell.  Enligt regeringen finns det också skäl att
tro att hur  viktiga  samtyckesreglerna  än  är  för
allmänhetens   förtroende   för   verksamheten   med
transplantation  av organ från avlidna personer, har
reglernas närmare utformning när allt kommer omkring
inte ensamma någon  avgörande  roll.  Stor betydelse
har  vårdens bemötande av de anhöriga och  det  stöd
vården kan ge i en svår situation.
Det finns enligt regeringens mening inte anledning
i detta  sammanhang  att  överväga några ändringar i
samtyckesreglerna. Som Statens  medicinsk-etiska råd
har framhållit krävs det ett fylligare  underlag  än
det  som  nu  föreligger  om man skall ändra något i
reglerna.  Detta  gäller även  en  sådan  ändring  i
förtydligande syfte som under remissbehandlingen har
föreslagits    av    Socialstyrelsen,    dvs.    att
transplantationslagen  skulle  kunna förtydligas när
det  gäller möjligheterna för de  anhöriga  till  en
avliden  att motsätta sig ett ingrepp. Den fortsatta
diskussionen   får  enligt  regeringens  uppfattning
utvisa om det finns  behov av att senare vidta några
ändringar  i  de  samtyckesregler  som  nu  finns  i
transplantationslagen.
Enligt  utredningen   har  man  emellertid  i  den
allmänna debatten ifrågasatt  en del formuleringar i
Socialstyrelsens  föreskrifter  och   allmänna  råd,
SOSFS  1997:4,  som handlar om hur samtyckesreglerna
skall uttolkas i olika situationer, bl.a. i det fall
den avlidne har förklarat  sig villig att donera men
de  närstående  framför  invändningar   mot   detta.
Utredaren     erinrar     om    att    det    norska
Helsedepartementet år 2003  sände  en  rundskrivelse
till sjukhusen i Norge om precisering av regelverket
som  gäller  organdonation och samtycke. Syftet  med
skrivelsen var  bl.a.  att  medverka  till  att  den
avlidnes  vilja  blir  respekterad när han eller hon
gett uttryck för sin hållning  i frågan och klargöra
förhållandet mellan en viljeyttring från den avlidne
och en eventuellt motstridande uppfattning  hos  den
avlidnes närmaste.
Regeringen   anser  i  likhet  med  utredaren  och
flertalet remissinstanser  att  det  också för oss i
Sverige kan finnas anledning att mot bakgrund  av de
erfarenheter som vunnits sedan föreskrifterna och de
allmänna   råden  på  området  kom  ut  nu  göra  en
genomgång  för   att   se   om   det   behövs  vissa
klarlägganden.  Denna  genomgång bör Socialstyrelsen
göra efter samråd med Statens medicinsk-etiska råd.

Pågående arbete


Utredningen om förmyndare,  gode  män och förvaltare
skall enligt sina direktiv bl.a. behandla  frågan om
god  man,  förvaltare  eller  någon ny form av legal
ställföreträdare  skall  kunna lämna  samtycke  till
åtgärder  inom  hälso-  och  sjukvård,  socialtjänst
eller  forskning  för  personer  som   på  grund  av
sjukdom, psykisk störning eller liknande inte själva
förmår  att  ge samtycke (dir. 2002:55). Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete den 1 december 2004.


Motionen


I motion 2004/05:So2  av  Cristina  Husmark Pehrsson
m.fl.  (m) begärs att regeringen snarast  återkommer
till   riksdagen    med   ett   lagförslag   rörande
ställföreträdarfrågan. Motionärerna anför att svensk
rätt  i  dag  saknar klara  bestämmelser  om  legala
ställföreträdares    behörighet    i    hälso-   och
sjukvårdssammanhang samt att detta kan leda till att
patientens rättssäkerhet minskar och att  alla  inte
medges likvärdig vård.


Utskottets ställningstagande


Utskottet delar motionärernas inställning att frågan
om  legala ställföreträdares behörighet i hälso- och
sjukvårdssammanhang  är  väsentlig.  Denna  fråga är
emellertid  för  närvarande  föremål  för utredning.
Enligt  utskottets mening bör utredningens  kommande
förslag  inte  föregripas.  Motion  2004/05:So2  (m)
avstyrks med det anförda.


Nationellt råd för organ- och
vävnadsdonation


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå motioner om information
och opinionsbildning.  Utskottet ser positivt
på förslaget att inrätta  ett  nationellt råd
för    organ-    och    vävnadsdonation   och
konstaterar att rådet enligt  förslaget bl.a.
skall ha en opinionsbildande roll.

Riksdagen bör vidare anta förslaget  till lag
om    ändring    i    lagen   (1995:831)   om
transplantation   m.m.   som    innebär   att
regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer  får  föreskriva  att  ett   sådant
sjukhus eller en sådan enhet där ingrepp  för
transplantation får utföras skall ha tillgång
till    en   donationsansvarig   läkare   och
kontaktansvarig sjuksköterska med uppgift att
förbereda  för  donationer  och  ge  stöd och
information till avlidnas närstående.


Propositionen


I  propositionen  anförs  att  det bör inrättas  ett
nationellt  råd  för organ- och vävnadsdonation  vid
Socialstyrelsen.  Rådet   bör  ha  en  styrelse  med
representanter  utsedda  av  regeringen,   bl.a.  på
förslag   av  Socialstyrelsen,  Landstingsförbundet,
Svenska      Läkaresällskapet       och       Svensk
sjuksköterskeförening.  Rådet  bör  ha  en  relativt
liten fast personalstyrka.

Till rådets uppgifter bör höra att

-  vara  en  central  kunskapsbank  i donations- och
transplantationsfrågor,
-
-  ha  en  opinionsbildande roll och svara  för  att
allmänheten   och   massmedier   får   kontinuerlig
information i donationsfrågor,
-
-  följa  utvecklingen  inom sjukvården i donations-
och  transplantationsfrågor  och  ta  de  initiativ
denna kan ge anledning till,
-
- utforma  vissa  gemensamma  riktlinjer för arbetet
som  donationsansvarig  läkare och  kontaktansvarig
sjuksköterska,
-
-  medverka  i kvalitetssäkring  på  området  och  i
utbildning   av    personal    som    arbetar   med
organdonationer,
-
- medverka i framtagandet av nyckeltal inom området,
-
-  ge  vägledning  i  hithörande  etiska  frågor,  i
förekommande   fall   i   samverkan   med   Statens
medicinsk-etiska råd samt
-
-   på   central   nivå  svara  för  internationella
kontakter.
-
I propositionen föreslås  också att lagen (1995:831)
om transplantation m.m. skall  kompletteras  med  en
bestämmelse  om  att  regeringen eller den myndighet
som  regeringen  bestämmer   (Socialstyrelsen)   får
föreskriva  att  ett  sådant  sjukhus eller en sådan
enhet där ingrepp för transplantation  enligt  lagen
får    utföras    skall    ha   tillgång   till   en
donationsansvarig  läkare  och   en  kontaktansvarig
sjuksköterska   med   uppgift   att  förbereda   för
donationer och ge stöd och information till avlidnas
närstående. Vidare föreslås att det nationella rådet
för  organ- och vävnadsdonation bör  utarbeta  vissa
kompletterande riktlinjer för detta arbete i form av
rekommendationer.


Motionerna


I  motion  2003/04:So473  av  Hillevi  Engström  (m)
begärs      ett      tillkännagivande     om     att
opinionsbildningen bör öka för att förmå fler att ta
ställning  för  organdonation   (yrkande   2).   Ett
likalydande  yrkande  framställs  i  motion 2004/05:
So211 yrkande 2 av samma motionär.

I motion 2003/04:So513 av Kerstin Heinemann  m.fl.
(fp)  begärs ett tillkännagivande om information  om
organdonation  (yrkande  9).  Motionärerna anför att
det  är  viktigt  att upplysning om  organdonationer
pågår oavbrutet.
I motion 2003/04:So454  av Erik Ullenhag och Karin
Pilsäter  (fp)  begärs ett tillkännagivande  om  att
sätta  upp  ett  mål   för   anslutningsgraden  till
donationsregistret   till   80  %  av   befolkningen
(yrkande 2). Motionärerna anför  att  regeringen bör
ge  Socialstyrelsen  i  uppdrag  att arbeta  utifrån
målsättningen att 80 % av svenska  folket skall vara
infört i Donationsregistret senast 2010. I yrkande 3
begärs  att regeringen tillsätter en  utredning  för
att se över  rutinerna  för  samtal  med anhöriga om
organdonation.
I  motion  2003/04:So442  av Ragni Marcelind  (kd)
begärs  ett  tillkänna-givande  om  specialteam  som
identifierar  potentiella  donatorer  och  tar  fram
tillstånd till organdonation (yrkande 3).
I motion 2003/04:So377  av Margareta Andersson och
Viviann  Gerdin (c) begärs ett  tillkännagivande  om
att inrätta  speciella  team  för  att  ta  hand  om
anhöriga till avlidna organdonatorer (yrkande 1).
I  motion  2004/05:So361  av  Annika  Qarlsson och
Birgitta Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om
att  kunskapen  om organdonationer bör höjas  på  de
sjukhus som har rätt  att  utföra  transplantationer
(yrkande 1).
I  motion  2003/04:So382  av  Sonja  Fransson  (s)
begärs  ett  tillkännagivande  om att öka tillgången
till  fler  intensivvårdsplatser så  att  det  finns
plats för möjliga organdonatorer (yrkande 1). Vidare
begärs i yrkande  2  ett  tillkänna-givande  om  att
bilda  särskilda  kristeam  som  kan samtala med och
hjälpa den avlidnes anhöriga vid organdonation.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  ser positivt på regeringens  förslag  att
inrätta  ett   nationellt   råd   för   organ-   och
vävnadsdonation  vid  Socialstyrelsen.  Rådet  skall
enligt  förslaget  bl.a. ha en opinionsbildande roll
och  svara för att allmänheten  och  massmedier  får
kontinuerlig  information  i donationsfrågor. Enligt
utskottets uppfattning får motionerna  2003/04:So473
(m)   yrkande  2,  2003/04:So454  (fp)  yrkande   2,
2003/04:So513  (fp)  yrkande 9 och 2004/05:So211 (m)
yrkande 2 därmed till stor del anses tillgodosedda.

I några motioner betonas  vikten  av  rutiner  för
samtal   med   anhöriga  om  organdonation  och  att
kunskapen om organdonationer  höjs på de sjukhus som
har  rätt  att  utföra transplantationer.  Utskottet
delar  denna  uppfattning.   Det   är   därför   med
tillfredsställelse  som  utskottet  konstaterar  att
förslaget     i     propositionen     innebär    att
transplantationslagen     kompletteras    med     en
bestämmelse om att regeringen  eller  den  myndighet
som  regeringen  bestämmer  får  föreskriva att  ett
sådant sjukhus eller en sådan enhet  där ingrepp för
transplantation  får utföras skall ha tillgång  till
en  donationsansvarig   läkare  och  kontaktansvarig
sjuksköterska   med  uppgift   att   förbereda   för
donationer och ge stöd och information till avlidnas
närstående.  Utskottet   tillstyrker  således  13  §
förslaget till lag om ändring  i lagen (1995:831) om
transplantation  m.m. Även motionerna  2003/04:So377
(c)  yrkande  1,  2003/04:So382   (s)   yrkande   2,
2003/04:So442  (kd)  yrkande  3,  2003/04:So454 (fp)
yrkande 3 och 2004/05:So361 (c) yrkande  1 är enligt
utskottets uppfattning till stor del tillgodosedda.
Utskottet delar uppfattningen att tillgången  till
intensivvårdsplatser    har    betydelse   för   att
möjliggöra   organdonation   men   detta    är    en
organisatorisk   fråga   som   bör  överlämnas  till
huvudmännen.  Motion  2003/04:So382  (s)  yrkande  1
avstyrks.

Former för att tillkännage
inställningen till organ- och
vävnadsdonation


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner  om andra former
för att tillkännage inställningen till organ-
och  vävnadsdonation. Utskottet  betonar  att
det bör  vara en uppgift för Nationella rådet
för organ- och vävnadsdonation att besluta om
utformningen   av  informationsinsatser  till
allmänheten  och  att  följa  utvecklingen  i
fråga om alternativa  bärare av den enskildes
inställning till organdonation.
Jämför reservationerna 2 (m) och 3 (fp).

Propositionen


I propositionen anförs att information om organ- och
vävnadsdonation    och    anmälningar    till    det
donationsregister  som  förs   vid   Socialstyrelsen
(Donationsregistret) bör lämnas i olika  sammanhang,
bl.a. av Försäkringskassan. Enligt regeringen  finns
det  inte  skäl  att  nu  överväga  andra  bärare av
information   om   den  enskildes  inställning  till
organdonation än Donationsregistret och de nuvarande
donationskorten.

Enligt regeringen  bör  det  vara  en  uppgift för
Nationella rådet för organ- och vävnadsdonation  att
besluta om utformningen av informationsinsatser till
allmänheten  och  att  följa utvecklingen i fråga om
alternativa bärare av den enskildes inställning till
organdonation.
Regeringen anför att ett arbete pågår med att inom
ramen för Schengensamarbetet  införa  ett nationellt
ID-kort  för  svenska medborgare. Rikspolisstyrelsen
har fått i uppdrag  av  regeringen  att  ta fram ett
nationellt identitetskort som innehåller uppgift  om
svenskt medborgarskap. Kortet skall vidare innehålla
en  funktion för lagring av elektronisk information.
Denna  funktion skall i framtiden kunna användas för
att   lagra   t.ex.   biometrisk   information   och
elektroniska signaturer.
I utredningen  föreslogs  att  det  nationella ID-
kortet  skall  innehålla  en  möjlighet  att   lagra
information  i  donationsfrågan  och  att Rikspolis-
styrelsen  skall få i uppdrag att efter  samråd  med
Socialstyrelsen   och   Statskontoret  bl.a.  utreda
tekniken för detta. Förslaget  har mött stark kritik
från flera remissinstanser som anser att information
om den enskildes inställning till organdonation inte
bör     lagras     på     flera    olika    ställen.
Rikspolisstyrelsen har vidare påpekat att man enbart
når de personer som är berättigade att få och som är
beredda att skaffa ett sådant kort. Regeringen anser
för  sin  del att det i varje  fall  inte  nu  finns
anledning att gå vidare med utredningsförslaget.
I propositionen  anförs också att Europeiska rådet
beslutat  att  det  skall   införas  ett  europeiskt
sjukförsäkringskort (EU-kortet).  Införandet  av ett
europeiskt    sjukförsäkringskort    öppnar   enligt
utredningen nya förutsättningar för medborgarna  här
i Sverige att ge till känna sin inställning till att
efter  döden  donera sina organ för transplantation.
Enklast kan detta  ske  genom att man gör en anmälan
till Donationsregistret i  samband  med  ansökan  om
kort.  En  ytterligare  möjlighet  är  att  låta det
europeiska sjukförsäkringskortet bli bärare av sådan
information. När kortet i en framtid får elektronisk
form  kan  informationen  lagras  på ett chip. Innan
detta  blir möjligt kan sådan information  kodas  på
ett sådant  sätt  att  den  bara blir till hjälp för
personal     inom     hälso-     och     sjukvården.
Riksförsäkringsverket  föreslås i utredningen  få  i
uppdrag att efter samråd  med Socialstyrelsen utreda
de närmare förutsättningarna  och  formerna för dels
en  anmälan  till Donationsregistret i  samband  med
ansökan, dels  att  ge kortet en funktion som bärare
av information om den  försäkrades  inställning till
organdonation.
Riksförsäkringsverket   har   i   sitt   remissvar
framfört  uppfattningen att möjligheten att göra  en
anmälan  till   Donationsregistret   i  samband  med
ansökan  om  EU-kort  bör begränsas till  att  gälla
beställning via Internet.  Verket  ställer  sig dock
positivt    till   uppdraget   att   vidare   utreda
möjligheterna  för anmälan till donationsregistret i
samband      med     ansökan      om      EU-kortet.
Riksförsäkringsverket  föreslår  även att en bredare
lösning bör utredas, t.ex. om förfrågan  om  anmälan
till   Donationsregistret  skulle  kunna  finnas  på
Försäkringskassans förstasida på Internet.
Riksförsäkringsverket   påpekar  att  EU-kortet  i
dagsläget   inte   har  förutsättningar   att   bära
elektronisk information.  Tidigast under 2006 kommer
ett   chip  att  införas  på  kortet.   Verket   har
inställningen  att  en  utredning om förutsättningar
för informationshållning på EU-kortet bör anstå till
dess  att det är möjligt att  lägga  in  elektronisk
information på kortet.
Regeringen  anser att såväl utredningsförslaget om
att  ge  möjlighet   att   skicka  en  anmälan  till
Donationsregistret i samband  med  en ansökan om EU-
kortet  som  Riksförsäkringsverkets förslag  om  att
utreda  en  bredare  lösning  med  en  förfrågan  om
anmälan   till    Donationsregistret    på   Försäk-
ringskassans hemsida har goda förutsättningar att på
ett  enkelt  sätt  ge  kontinuerlig  information   i
donationsfrågan.  Det  bör enligt regeringens mening
vara  en  uppgift för Nationella  rådet  att  utreda
detta vidare i samarbete med Riksförsäkringsverket.
Regeringen  anför  vidare  att  det  i utredningen
också   har   prövats  förutsättningarna  att   låta
information    om     organdonation     följa    med
ansökningshandlingar  om  körkort. Utredningen  fann
inte   tillräckliga   skäl   att    föreslå   detta.
Anledningen är främst att Vägverket,  som svarar för
körkortsfrågorna,  under utredningsarbetet  framfört
tveksamhet  till  det   lämpliga   i   att  utnyttja
ansökningstillfället      för     information     om
organdonation. Verket har bl.a. haft svårt att se en
tydlig koppling mellan verkets  samhällsuppdrag  och
frågan om organdonation.
Vägverket  har  emellertid  i  sitt remissvar över
utredningsförslaget framhållit att  det  kan  finnas
både  för-  och  nackdelar med att vid den ålder det
här för det mesta handlar om (16-18 år) informera om
en så stor och avgörande  fråga  som organdonation i
samband med ansökan om körkort. Å  andra  sidan  kan
man  låta sökandena få ta ställning i frågan när man
efter avlagt förarprov lämnar in grundhandlingen för
körkort,  som  sker  efter  18  års ålder. Vägverket
framhåller också att unga trafikdödade  personer kan
utgöra en viktig - men i det av nollvisionen  styrda
trafiksäkerhetsarbetet   minskande   -   grupp   för
organdonation.
Regeringen  påpekar  att gällande EU-direktiv inte
medger att annan information  lagras  på  körkortet.
Inför ett kommande s.k. tredje körkortsdirektiv  har
det  emellertid  föreslagits att man skall få införa
ett  chip  på körkortet  där  bl.a.  information  om
inställningen   till   organdonation   skulle  kunna
lagras.  Vägverket  anser i sitt remissvar  att  man
inte skall utesluta en utveckling som innebär att de
tekniska och formella  problem  som  finns i dag kan
lösas  och  verket  vill  därför  behålla  en  öppen
attityd till frågan.
Regeringen  ansluter  sig  till  den syn Vägverket
framfört och anser att det bör ankomma på Nationella
rådet för organ- och vävnadsdonation  att  följa den
tekniska och övriga utvecklingen och ta de initiativ
denna ger anledning till.
I propositionen anförs vidare att Skatteverket vid
olika    tillfällen    under    året    skickar   ut
slutskattebesked  m.m.  till  praktiskt  taget  alla
vuxna   medborgare   i  landet.  Verket  har  aldrig
tidigare brukat lägga  med  någon  information  från
andra   myndigheter   eller  organisationer  i  sina
försändelser  till  allmänheten.   Skatteverket  har
emellertid under utredningen förklarat  sig positivt
till att pröva en sådan medverkan just i  frågan  om
information om organdonation.
Skatteverket  ställer  sig  också i sitt remissvar
positivt  till  att  medverka  i  informationen   om
organdonation   men  framhåller  att  det  krävs  en
djupare  analys  av  vilken  målgrupp  informationen
skall  riktas  till   och  vilka  produkter  som  är
lämpligast för att nå rätt  målgrupp.  Verket  pekar
också   på   en   annan  möjlighet  att  nå  ut  med
information  till  allmänheten,  nämligen  att  foga
sådan  information  till   de  brev  med  beslut  om
pensionsrätter som Riksförsäkringsverket  skickar ut
till alla personer som är födda 1938 eller senare så
länge personen har pensionsgrundande inkomst.
Många  andra  remissinstanser  anser det olämpligt
att   skicka   ut   information   om   organdonation
tillsammans   med   deklarationsinformation    eller
slutskattebesked.     Bland     annat     Karolinska
universitetssjukhuset     i     Huddinge,    Svenska
Läkaresällskapet  och  Livet  som  Gåva  föreslår  i
stället  att  information  om  organdonation   skall
skickas ut tillsammans med röstkorten inför allmänna
val. Man skulle därmed i ett mer positivt sammanhang
kunna   nå  i  princip  alla  vuxna  medborgare  med
information  om  vikten av att ge sin inställning om
organdonation  till   känna   och  anmäla  sig  till
Donationsregistret.  Mot  detta  kan   invändas  att
röstkorten i dag tas fram och distribueras på mycket
kort tid - en vecka.
Regeringen  anser sammanfattningsvis att  det  bör
vara en uppgift  för Nationella rådet för organ- och
vävnadsdonation att  pröva  frågorna om lämpligheten
och de tekniska möjligheterna  att  låta information
om organdonation följa annan samhällsinformation.

Motionerna


I  motion  2004/05:So3 av Erik Ullenhag  m.fl.  (fp)
begärs ett tillkännagivande  om att frågan om viljan
att donera sina organ alltid skall ställas i samband
med  ansökan  om identitetshandlingar  (yrkande  1).
Motionärerna anför  vidare  att frågan om viljan att
donera organ även kan ställas  i samband med ansökan
om  det  europeiska  sjukförsäkringskortet.   Vidare
begärs  i  yrkande  2  ett  tillkännagivande  om att
information  om  organdonation  alltid  skall  följa
annan  samhällsinformation  om  inte  särskilda skäl
talar emot detta. Enligt motionärerna bör Nationella
rådet för organ- och vävnadsdonation ha  ett tydligt
uppdrag  om  att information om organdonation  skall
föras ut i samband  med annan samhällsinformation. I
yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om möjligheten
att lagra information  om  den enskildes inställning
till   organdonation   på   mer   än   ett   ställe.
Motionärerna  anför  att de anser att  regeringen  i
propositionen är onödigt försiktig i detta avseende.
Människor bör i en så  viktig  etisk fråga anförtros
uppgiften att själva bestämma om  de  vill att denna
information      skall      lagras      på      egna
identitetshandlingar.   I   de   fall   det  uppstår
tveksamheter bör uppgifterna till Donationsregistret
gälla.

I  motion  2003/04:So224  av Bertil Kjellberg  (m)
begärs ett tillkännagivande om  åtgärder för att öka
antalet     organ     som     kan    användas    vid
transplantationer.  Enligt  motionären   kan  mycket
uppnås med informationskampanjer, men det  avgörande
är  om  medborgarna  tar ställning i frågan och  att
denna inställning dokumenteras  på  ett  säkert  och
enkelt  sätt.  Det  skulle t.ex. kunna ske i samband
med att man tar eller förnyar körkort. Även i motion
2003/04:So584 av Elizabeth  Nyström och Ulla Löfgren
(m) begärs ett tillkännagivande om förenklad anmälan
för organdonatorer.
I  motion  2004/05:T213 av Elizabeth  Nyström  och
Jan-Evert Rådhström (m) yrkas att regeringen utreder
och kommer med förslag i enlighet med vad som anförs
i motionen. Enligt  motionärerna  borde  ett  system
införas  som  innebär att den som ansöker om körkort
skall ange om han eller hon vill bli donator.
I motion 2003/04:So454  av Erik Ullenhag och Karin
Pilsäter  (fp)  begärs  att regeringen  lägger  fram
förslag   till   ändring   av  transplantationslagen
(1995:831)   så   att   den  som  skaffar   sig   en
identitetshandling skall  vara  skyldig att uttrycka
sin inställning till organdonation (yrkande 1).
I  motion 2003/04:So442 av Ragnwi  Marcelind  (kd)
begärs  ett  tillkännagivande  om  att  inrätta  ett
enklare  förfaringssätt  för  att anmäla intresse om
organdonation (yrkande 1). Vidare begärs i yrkande 2
ett tillkännagivande om behovet  av  ett enklare och
effektivare system där man snabbt kan  avläsa  om en
person gett medgivande till organdonation.
Slutligen  begärs  i motion 2003/04:So633 av Maria
Öberg  (s)  ett tillkännagivande  om  organdonation.
Enligt motionären är det krångligt för en person att
meddela  sitt  ställningstagande  om  donation  till
myndigheterna. Ett sätt att komma runt detta problem
vore att varje  ID-handling  har  en  ruta  i vilken
personen som äger ID-handlingen kan kryssa i  om den
är  beredd att donera sina organ efter sin död eller
inte.
I motion  2004/05:So315  av Christina Axelsson och
Sonia  Karlsson (s) begärs ett  tillkännagivande  om
att komplettera det europeiska sjukförsäkringskortet
med uppgift om organdonation m.m.
I motion 2004/05:So435 av Agneta Ringman m.fl. (s)
begärs  ett   tillkännagivande   om   organdonation.
Motionären anför att det måste bli enklare att lämna
besked om sin vilja att donera organ.
I  motion  2004/05:So650  av  Tommy Waidelich  och
Cinnika  Beiming (s) begärs ett tillkännagivande  om
att regeringen bör verka för att EU-körkortet förses
med  en  smartcardfunktion.  Denna  funktion  skulle
innehålla  information  om  innehavarens  blodgrupp,
allvarliga sjukdomar och viljan att donera organ.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  har  stor  förståelse  för  motionärernas
inställning  att det skall vara enkelt att  redovisa
inställningen  till  organdonation.  Utskottet delar
emellertid  regeringens  uppfattning  att  det  inte
finns   skäl   att  nu  överväga  andra  bärare   av
information  om  den   enskildes   inställning  till
organdonation än Donationsregistret och de nuvarande
donationskorten.   Utskottet   vill  i  likhet   med
regeringen betona att det bör vara  en  uppgift  för
Nationella  rådet för organ- och vävnadsdonation att
besluta om utformningen av informationsinsatser till
allmänheten och  att  följa  utvecklingen i fråga om
alternativa bärare av den enskildes inställning till
organdonation. De frågor som tas  upp  i  motionerna
2003/04:So224  (m),  2003/04:So442 (kd) yrkandena  1
och 2, 2003/04:So454 (fp)  yrkande  1, 2003/04:So584
(m),    2003/04:So633    (s),    2004/05:So3   (fp),
2004/05:So315 (s), 2004/05:So435 (s),  2004/05:So650
(s)  och  2004/05:T213  (m)  faller  inom ramen  för
Nationella  rådet  för  organ-  och vävnadsdonations
uppgifter.  Riksdagen  bör  därför  inte   ta  något
initiativ med anledning av motionerna.


Ersättningsfrågor m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör     avslå    motioner    om
ersättningsfrågor  m.m.   Utskottet  hänvisar
bl.a.  till  det  särskilda högriskskydd  för
levande donatorer som  infördes den 1 januari
2002.

Bakgrund


Riksdagen har med anledning av proposition 2001/02:9
Vissa    socialförsäkringsfrågor,    i    betänkande
2001/02:SfU5   med  samma  namn som propositionen, i
december 2001 beslutat om ett  särskilt högriskskydd
för  levande  donatorer  av  organ  och  vävnader  i
samband  med  donationsingrepp eller utredningar  om
sådant ingrepp  (rskr.  2001/02:85).  Skyddet medför
att donatorns arbetsgivare har rätt till  ersättning
från   sjukförsäkringen   för   sina  kostnader  för
sjuklön.  Beslut  om  sådant  särskilt  högriskskydd
fattas  av  den allmänna försäkringskassan  (fr.o.m.
den 1 januari  2005  Försäkringskassan).  Ett sådant
beslut   innebär  även  att  den  enskilde  erhåller
ersättning för den första dagen i en sjukperiod.


Motionerna


I motion 2004/05:So305  av  Lena  Adelsohn Liljeroth
(m) begärs ett tillkännagivande om  ersättning  till
donatorer.  Enligt  motionären skulle ett alternativ
till  ekonomisk  ersättning   till   donatorn   vara
framtida gratis vård i den reguljära sjukvården.

I  motion  2003/04:So473  av  Hillevi Engström (m)
begärs  ett  tillkännagivande  om  att   utreda  och
genomföra  åtgärder för organdonatorer (yrkande  1).
Enligt  motionären   måste   samhället  uppmärksamma
donatorer på ett sätt som inte är strikt ekonomiskt.
I motion 2004/05:So211 av samma  motionär begärs ett
tillkännagivande   om   att  utreda  och   genomföra
åtgärder  för  organdonatorer  (yrkande  1).  Enligt
motionären bör en  organdonator  utöver  att få alla
kostnader  ersatta  även  få  samhällets  bevis  och
uppskattning för sin insats.
I motion 2003/04:So377 av Margareta Andersson  och
Viviann  Gerdin  (c)  begärs ett tillkännagivande om
att informera mer om vilka  rättigheter arbetstagare
och arbetsgivare har vid donation  av t.ex. en njure
(yrkande  2).  Slutligen  begärs  i  yrkande  3  ett
tillkännagivande om att den som i livet  donerat ett
organ skall erhålla ett frikort i sjukvården för att
kostnadsfritt kunna göra nödvändiga hälsokontroller.
I  motion  2003/04:So306  av  Annika Qarlsson  och
Birgitta Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om
tydliga regler för ersättningen till  organdonatorer
för   deras  utlägg  (yrkande  1).  Ett  likalydande
yrkande  framställs i motion 2004/05:So361 yrkande 2
av samma motionärer.  Vidare  begärs  i  yrkande 2 i
motion  2003/04:So306  ett tillkännagivande  om  att
organdonatorer får årlig hälsokontroll för resten av
livet som ett erkännande för sin insats.
Även i motion 2003/04:So632  av  Birgitta Ahlqvist
(s)  begärs  ett  tillkännagivande om organdonation.
Motionären  anför  att   förutom   sjukpenning   har
arbetsgivaren    andra    utgifter    i    form   av
semesterersättning  och  försäkringar till donatorn.
Enligt  motionären  borde  staten   stå   för   alla
kostnader i samband med organdonation.

Utskottets ställningstagande


Som framgår ovan beslutade riksdagen i december 2001
om  ett  särskilt högriskskydd för levande donatorer
av organ och vävnader i samband med donationsingrepp
eller  utredningar   om   sådant   ingrepp.   Enligt
utskottets uppfattning är det vidare rimligt att  en
donator  får  ersättning  för vissa kostnader, t.ex.
för  resor, uppehälle och förlorad  arbetsförtjänst.
Utskottet   har   vidare   från  Landstingsförbundet
inhämtat att landstingen/regionerna  har  riktlinjer
för  ersättning till levande donatorer för kostnader
som uppkommer  i  samband  med donationen. Utskottet
vill i detta sammanhang framhålla  att  15  §  lagen
(1995:831)   om  transplantation  m.m.  stadgar  ett
förbud  mot  kommersiell   hantering  av  biologiskt
material.  Vidare  kommer  regeringen   under   åren
2004-2006     att     utarbeta     ett    nationellt
handlingsprogram   för   arbetet  med  att   bekämpa
människohandel.  I  detta  sammanhang  kommer  bl.a.
frågan  om  organhandel  att  behandlas.  Motionerna
2003/04:So306 (c), 2003/04:So377 (c) yrkandena 2 och
3, 2003/04:So473 (m) yrkande 1,  2003/04:So632  (s),
2004/05:So211  (m)  yrkande 1, 2004/05:So305 (m) och
2004/05:So361 (c) yrkande 2 avstyrks.
Reservationer



Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.


1. Legala ställföreträdares behörighet
(punkt 1)

av  Chatrine  Pålsson   (kd),   Cristina  Husmark
Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m) och Magdalena
Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 1. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2004/05:So2.

Ställningstagande

Vi saknar  alltjämt  ett förslag som syftar till att
lösa  de  problem  som uppstår  när  patienter  inte
själva förmår att ge  sitt  samtycke  till donation.
Regeringen   bör   därför  snarast  återkomma   till
riksdagen     med     ett     lagförslag     rörande
ställföreträdarfrågan. Att svensk  rätt i dag saknar
klara   bestämmelser   om  legala  ställföreträdares
behörighet  i  hälso-  och  sjukvårdssammanhang  kan
enligt  vår  uppfattning leda  till  att  patientens
rättssäkerhet  minskar  och  att  alla  inte  medges
likvärdig vård.


2. Former för att tillkännage inställningen
till organ- och vävnadsdonation (punkt 5)

av  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m),  Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motionerna  2003/04:So224, 2003/04: So584 och
2004/05:T213  samt avslår  motionerna  2003/04:So442
yrkandena  1  och   2,   2003/04:So454   yrkande  1,
2003/04:So633,     2004/05:So3     yrkandena    1-3,
2004/05:So315, 2004/05:So435 och 2004/05:So650.

Ställningstagande

Vi    anser    att    mycket    kan    uppnås    med
informationskampanjer,  men att det avgörande är att
medborgarna tar ställning  i donationsfrågan och att
denna inställning dokumenteras  på  ett  säkert  och
enkelt  sätt.  Det  skulle t.ex. kunna ske genom att
ett system införs som innebär att den som ansöker om
körkort eller som förnyar sitt körkort skall ange om
han eller hon vill bli donator.


3. Former för att tillkännage inställningen
till organ- och vävnadsdonation (punkt 5)

av Erik Ullenhag (fp) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  2.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:So3 yrkandena  1-3 samt avslår
motionerna 2003/04:So224, 2003/04:So442  yrkandena 1
och   2,  2003/04:So454  yrkande  1,  2003/04:So584,
2003/04:So633,     2004/05:So315,     2004/05:So435,
2004/05:So650 och 2004/05:T213.

Ställningstagande

Vi anser att frågan om viljan att donera  sina organ
alltid  skall  ställas  i  samband  med  ansökan  om
identitetshandlingar.  Frågan  kan  lämpligen   även
ställas  i  samband  med  ansökan  om det europeiska
sjukförsäkringskortet.    Vi   anser   vidare    att
information  om  organdonation  alltid  skall  följa
annan samhällsinformation  om  inte  särskilda  skäl
talar  emot  detta.  Nationella rådet för organ- och
vävnadsdonation bör ha  ett  tydligt  uppdrag om att
information  om  organdonation  skall  föras   ut  i
samband      med      annan     samhällsinformation.
Avslutningsvis anser vi  att  regeringen  är onödigt
försiktig  när det gäller frågan om möjligheten  att
lagra information  om den enskildes inställning till
organdonation på mer  än  ett ställe. I en så viktig
etisk  fråga bör människor anförtros  uppgiften  att
själva bestämma  om  de  vill  att denna information
skall lagras på egna identitetshandlingar. I de fall
det   uppstår  tveksamheter  bör  uppgifterna   till
Donationsregistret gälla.

Särskilt yttrande


Utskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttrande.

Legala ställföreträdares behörighet

av Erik Ullenhag (fp),  Kenneth Johansson (c) och
Marita Aronson (fp).

Enligt   vår   uppfattning  är  det   utomordentligt
väsentligt     att     frågorna     kring     legala
ställföreträdares behörighet i hälso- och sjukvården
får en snabb lösning. Vi  anser  att  det  tagit för
lång tid att komma med ett förslag i saken. Eftersom
en  utredning för närvarande arbetar med frågan  och
en redovisning härav är aviserad till den 1 december
2004  avstår  vi  dock  från  att  reservera oss. Vi
förbehåller oss dock rätten att återkomma  om frågan
inte får en tillfredsställande lösning.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:179 Transplantationer kan rädda
liv

Regeringen  föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag till  lag  om  ändring i lagen (1995:831) om
transplantation m.m.


Följdmotioner


2004/05:So2 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

Riksdagen  begär att regeringen  snarast  återkommer
till   riksdagen    med   ett   lagförslag   rörande
ställföreträdarfrågan.

2004/05:So3 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad som i motionen anförs om att frågan om
viljan att  donera sina organ alltid skall ställas
i samband med ansökan om identitetshandlingar.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   som   i   motionen  anförs  om  att
information om organdonation  alltid  skall  följa
annan  samhällsinformation  om inte särskilda skäl
talar emot detta.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  i  motionen  anförs om möjligheten
att lagra information om den enskildes inställning
till organdonation på mer än ett ställe.


Motioner från allmänna motionstiden
2003


2003/04:So224 av Bertil Kjellberg (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om åtgärder  för  att  öka
antalet     organ     som    kan    användas     vid
transplantationer.

2003/04:So306 av Annika Qarlsson och Birgitta
Carlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om tydliga regler för
ersättningen till organdonatorer för deras utlägg.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att organdonatorer
får årlig hälsokontroll för resten av livet som ett
erkännande för sin insats.

2003/04:So377 av Margareta Andersson och Viviann
Gerdin (c):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs  om  att  inrätta
speciella  team  för  att ta hand om anhöriga till
avlidna organdonatorer.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad som i motionen anförs om att informera
mer   om  vilka   rättigheter   arbetstagare   och
arbetsgivare  har vid levande donation av t.ex. en
njure.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad som i motionen anförs om att den som  i
livet  donerat ett organ skall erhålla ett frikort
i sjukvården  för  att  kostnadsfritt  kunna  göra
nödvändiga hälsokontroller.

2003/04:So382 av Sonja Fransson (s):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka tillgången
till fler intensivvårdsplatser så  att  det  finns
plats för möjliga organdonatorer.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att   bilda
särskilda  kristeam som kan samtala med och hjälpa
den avlidnes anhöriga vid organdonation.

2003/04:So442 av Ragnwi Marcelind (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att inrätta ett
enklare förfaringssätt  för att anmäla intresse om
organdonation.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om behovet av ett
enklare och effektivare system  där man snabbt kan
avläsa   om   en   person  gett  medgivande   till
organdonation.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om specialteam som
identifierar potentiella  donatorer  och  tar fram
tillstånd till organdonation.

2003/04:So454 av Erik Ullenhag och Karin Pilsäter
(fp):

1.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag   till  ändring  av  transplantationslagen
(1995:831)   så   att   den  som  skaffar  sig  en
identitetshandling skall vara skyldig att uttrycka
sin inställning till organdonation.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att sätta upp ett
mål för anslutningsgraden  till donationsregistret
till 80 % av befolkningen.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att se över rutinerna för samtal med
anhöriga om organdonation.



2003/04:So473 av Hillevi Engström (m):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att utreda och
genomföra åtgärder för organdonatorer.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
opinionsbildningen bör  öka för att förmå fler att
ta ställning för organdonation.

2003/04:So513 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

9.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om information om
organdonationer.

2003/04:So584 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om förenklad  anmälan  för
organdonatorer.

2003/04:So632 av Birgitta Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om organdonation.

2003/04:So633 av Maria Öberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om organdonation.


Motioner från allmänna motionstiden
2004


2004/05:So211 av Hillevi Engström (m):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att utreda och
genomföra åtgärder för organdonatorer.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
opinionsbildningen bör  öka för att förmå fler att
ta ställning för organdonation.

2004/05:So305 av Lena Adelsohn Liljeroth (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ersättning till donatorer.

2004/05:So315 av Christina Axelsson och Sonia
Karlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att komplettera Europeiska
sjukförsäkringskortet med uppgift om organdonation
m.m.

2004/05:So361 av Annika Qarlsson och Birgitta
Carlsson (c):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att kunskapen om
organdonationer  bör  höjas  på de sjukhus som har
rätt att utföra transplantationer.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om tydliga regler för
ersättningen  till  levande  donatorer  för  deras
utlägg.

2004/05:So435 av Agneta Ringman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om organdonation.

2004/05:So650 av Tommy Waidelich och Cinnika Beiming
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att  regeringen bör verka
för     att     EU-körkortet     förses    med    en
smartcardfunktion.

2004/05:T213 av Elizabeth Nyström och Jan-Evert
Rådhström (m):

Riksdagen begär att regeringen utreder  och kommer
med   förslag  i  enlighet  med  vad  som  anförs  i
motionen.
Bilaga 2

Regeringens lagförslag


Förslag till lag om ändring i
lagen (1995:831) om
transplantation m.m.


Härigenom  föreskrivs att 13 § lagen (1995:831) om
transplantation m.m. skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

13 §
-----------------------------------------------------
Regeringen   eller   den   Regeringen   eller   den
myndighet  som regeringen  myndighet  som regeringen
bestämmer  får föreskriva  bestämmer får föreskriva
att ingrepp  enligt denna
lag får utföras endast på    1.  att  ingrepp enligt
sjukhus  som  avses  i 5   denna   lag  får  utföras
hälso- och sjukvårdslagen  endast   på  sjukhus  som
(1982:763)    eller   vid  avses  i  5 §  hälso- och
annan  enhet  inom hälso-  sjukvårdslagen (1982:763)
och sjukvården  eller det  eller   vid  annan  enhet
medicinska    området   i  inom      hälso-      och
övrigt.                    sjukvården    eller   det
medicinska   området    i
övrigt och
2.   att   ett   sådant
sjukhus  eller  en  sådan
enhet,  där  ingrepp  för
transplantation       får
utföras,     skall     ha
tillgång      till     en
donationsansvarig  läkare
och   en  kontaktansvarig
sjuksköterska med uppgift
att förbereda  för  dona-
tioner  och  ge  stöd och
information till avlidnas
närstående.
-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.