Socialutskottets betänkande
2004/05:SOU5
Extraordinära smittskyddsåtgärder
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet proposition
2003/04:158 Extraordinära smittskyddsåtgärder. I
propositionen föreslås att smittskyddslagen
(2004:168) kompletteras med vissa bestämmelser om
extraordinära smittskyddsåtgärder. De sjukdomar som
skall omfattas av möjligheterna till extraordinära
smittskyddsåtgärder skall betecknas samhällsfarliga
sjukdomar och anges i en särskild bilaga till
smittskyddslagen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 2005.
Ingen motion har väckts med anledning av
propositionen, och utskottet föreslår att riksdagen
antar lagförslagen.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Extraordinära smittskyddsåtgärder
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168),
2. lag om ändring i karantänslagen (1989:290),
3. lag om ändring i lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare,
4. lag om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2003/04:158.
Stockholm den 19 oktober 2004
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Margareta
Israelsson (s), Kerstin Heinemann (fp), Conny Öhman
(s), Anne Marie Brodén (m), Marina Pettersson (s),
Erik Ullenhag (fp), Kenneth Johansson (c), Magdalena
Andersson (m), Elina Linna (v), Maud Ekendahl (m),
Jan Lindholm (mp), Carina Grönhagen (s) och Birgitta
Gidblom (s).
2004/05
SoU5
Utskottets överväganden
Extraordinära smittskyddsåtgärder
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens lagförslag.
Bakgrund
I november 2003 presenterade regeringen
propositionen Ny smittskyddslag m.m. (prop.
2003/04:30). I propositionen föreslogs att en ny
smittskyddslag skulle ersätta smittskyddslagen
(1988:1472). Vidare föreslogs att smittskyddslagen
skall ges en klarare inriktning på
smittskyddsåtgärder som riktar sig till människor.
De smittskyddsåtgärder som riktar sig till objekt
eller djur skall i sin helhet regleras i andra
lagar. I övrigt täcker den nya lagen samma område
som den gamla. De flesta bestämmelserna i den nya
lagen är tillämpliga endast när fråga är om s.k.
allmänfarliga sjukdomar. Vilka sjukdomar som är
allmänfarliga anges i en bilaga till lagen. Vid
behandlingen av propositionen den 31 mars 2004
beslutade riksdagen att i huvudsak anta regeringens
förslag (bet. 2003/04:SoU6, rskr. 178). Den nya
smittskyddslagen (2004:168) och övriga
författningsändringar trädde i kraft den 1 juli
2004.
Möjligheterna att ingripa med tvång mot den
enskilde är i stort sett desamma i den nya
smittskyddslagen som i den gamla smittskyddslagen.
Enligt den nya smittskyddslagen är det sålunda
möjligt för länsrätten att efter ansökan från
smittskyddsläkaren besluta om tvångsundersökning av
personer som med fog kan misstänkas bära på en
allmänfarlig sjukdom och som motsätter sig den
undersökning som behövs för att konstatera om
smittsamhet föreligger. Ett sådant beslut
förutsätter att det finns påtaglig risk för att
andra människor kan smittas om undersökningen inte
kommer till stånd. Vidare kan smittskyddsläkaren
under vissa förutsättningar i brådskande fall fatta
beslut om tillfällig isolering av en person som bär
på eller misstänks bära på en allmänfarlig sjukdom.
Den mest ingripande åtgärden är tvångsisolering. Med
tvångsisolering avses att länsrätten under vissa
förutsättningar får fatta beslut om att en person
som bär på en allmänfarlig sjukdom skall isoleras om
det av omständigheterna klart framgår att den
enskilde inte frivilligt är beredd att underkasta
sig de åtgärder som krävs för att förebygga eller så
långt möjligt minska risken för spridning av
sjukdomen. Ett sådant beslut kan även fattas om det
finns grundad anledning att anta att den enskilde
inte följer de förhållningsregler som har beslutats.
Ett beslut om isolering förutsätter bl.a. att det är
fullständigt klarlagt att den som berörs av åtgärden
är smittad. Vidare får beslut om isolering endast
meddelas om det finns påtaglig risk för att andra
människor kan smittas. Några ytterligare tvångs-
åtgärder kan inte komma i fråga enligt den nya
smittskyddslagen. Sålunda saknas det bl.a.
möjligheter att oberoende av den enskildes vilja
undersöka och isolera en person enbart på den
grunden att han eller hon kan ha utsatts för smitta
av en allmänfarlig sjukdom. Det är inte heller
möjligt att genomföra läkarvård eller vaccination
med tvång.
I januari 2003 beslöt regeringen att tillsätta en
särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av
behovet av sådana extraordinära smittskyddsåtgärder
som är nödvändiga för att förhindra att en spridning
av en allvarlig smitta hos människor leder till en
svår påfrestning på samhället i fred (dir. 2003:79).
Bakgrunden var att det uppkommit ett behov av att
ytterligare komplettera utredningsarbetet för det
fall att ett utbrott av en allvarlig smittsam
sjukdom i Sverige eller i Sveriges omvärld kunde
vara så allvarligt eller så omfattande att det inte
kunde hanteras inom samhällets normala smittskydd.
Vid sin granskning av smittskyddslagstiftningen i de
nordiska länderna och Nederländerna konstaterade
utredningen att det i samtliga dessa länder finns
bestämmelser som kan tillämpas för att förhindra att
en allvarlig smittsam sjukdom får betydande
samhällskonsekvenser. I flera länder finns möjlighet
att besluta om hälsokontroll vid platsen för
inresan, karantän av personer som varit utsatta för
smittrisk samt avspärrning av geografiska områden.
Flera länder har även möjligheter att förbjuda eller
införa begränsningar för offentliga möten eller
folksamlingar, stänga arbetsplatser och skolor,
förbjuda personer som lider av vissa sjukdomar att
använda allmänna kommunikationsmedel eller besluta
om avbrott eller begränsningar i kommunikationerna.
Vidare finns möjlighet att besluta om
tvångsbehandling eller tvångsvaccinering i ett par
länder.
Utifrån ett internationellt perspektiv kan man
konstatera att situationen i Sverige under de
senaste årtiondena varit gynnsam när det gäller
spridningen av svårare smittsamma sjukdomar. Den
inhemska spridningen av mera allvarliga smittsamma
sjukdomar har varit begränsad. Några allvarligare
epidemier har inte förekommit och antalet fall av
svårare sjukdomar har varit lågt. Människors alltmer
omfattande resande, den ökade invandringen och
handeln med livsmedel bidrar emellertid till att
infektionssjukdomar som blossar upp i en del av
världen i dag har en mycket större
spridningspotential än tidigare. Nya allvarliga
infektionssjukdomar har även uppträtt och kunnat
identifieras samtidigt som redan kända sjukdomar
återuppstått eller uppträtt i nya former eller på
förändrat sätt. Vidare finns risk för
terrorhandlingar i form av avsiktlig spridning av
biologisk smitta, särskilt efter terrorhandlingarna
i USA den 11 september 2001. Mot denna bakgrund är
det nödvändigt att ha en beredskap mot förändringar
i karaktären eller spridningen av smittsamma
sjukdomar som gör att dessa på nytt kan bli ett
allvarligt hot mot befolkningen i Sverige. I vissa
sådana extrema situationer kan det vara nödvändigt
att samhället har möjlighet till ett snabbt
ingripande med extraordinära smittskyddsåtgärder.
Enligt regeringens bedömning finns det därför skäl
att överväga om vissa av de möjligheter att ingripa
med extraordinära smittskyddsåtgärder som för
närvarande finns i andra länder bör införas även i
Sverige.
Mot denna bakgrund tar regeringen vid
övervägandena i propositionen upp vissa möjligheter
att förstärka smittskyddet. De sjukdomar som såvitt
är känt kan vålla stora påfrestningar på samhället
är smittkoppor och svår akut respiratorisk sjukdom
(SARS). Av detta skäl sker övervägandena i första
hand med tanke på smittkoppor och SARS. Båda
sjukdomarna är i hög grad smittsamma och har en
mycket hög dödlighet. I propositionen föreslås att
både smittskyddslagen och karantänslagen (1989:290)
bör kunna tillämpas på smittkoppor och SARS. Enligt
regeringens bedömning är det också nödvändigt att
lagstiftningen förstärks med tanke på dessa
sjukdomar. Framför allt behövs möjligheter att
utföra hälsokontroller vid platsen för inresan och
att hålla personer som kan ha utsatts för smitta i
karantän till dess det klarlagts om de verkligen har
blivit smittade. Det är emellertid också angeläget
att det öppnas möjligheter till avspärrning av
områden där smittkoppor och SARS fått spridning.
Regeringen berör emellertid även frågan om de dis-
kuterade åtgärderna skulle kunna vara av värde för
att förebygga spridning av andra smittsamma
sjukdomar.
Propositionen
Regeringen föreslår att smittskyddslagen (2004:168)
kompletteras med vissa bestämmelser om extraordinära
smittskyddsåtgärder. De sjukdomar som skall omfattas
av möjligheterna till extraordinära
smittskyddsåtgärder skall betecknas samhällsfarliga
sjukdomar och anges i en särskild bilaga till
smittskyddslagen. De samhällsfarliga sjukdomarna
skall uppfylla kriterierna för allmänfarliga
sjukdomar enligt smittskyddslagen. Därutöver skall
sjukdomen kunna få en spridning i samhället som
innebär en allvarlig störning eller överhängande
risk för en allvarlig störning i viktiga samhälls-
funktioner och som kräver extraordinära
smittskyddsåtgärder.
Med hänsyn till nuvarande epidemiologiska läge
skall enbart smittkoppor och svår akut respiratorisk
sjukdom (SARS) anses vara samhällsfarliga sjukdomar.
Om riksdagens beslut inte kan avvaktas får
emellertid regeringen föreskriva att bestämmelserna
om samhällsfarliga sjukdomar skall tillämpas på
annan allmänfarlig sjukdom eller på smittsam sjukdom
på vilken bestämmelserna om allmänfarliga sjukdomar
skall tillämpas enligt föreskrift som meddelats med
stöd av 9 kap. 2 § smittskyddslagen. En sådan
föreskrift skall snarast underställas riksdagens
prövning. De samhällsfarliga sjukdomarna skall
dessutom omfattas av bestämmelserna om
karantänssjukdomar i karantänslagen (1989:290).
Smittkoppor förs även in som allmänfarlig sjukdom i
smittskyddslagen.
Om det finns skäl att misstänka att någon som
anländer till Sverige har smittats av en
samhällsfarlig sjukdom, får smittskyddsläkaren
besluta att denne samt andra personer som anländer
med samma transportmedel skall genomgå hälsokontroll
på platsen för inresan. Om det i ett visst geogra-
fiskt område skett utbrott av en samhällsfarlig
sjukdom får Socialstyrelsen besluta att personer som
anländer till Sverige från detta område samt andra
personer som anländer med samma transportmedel skall
genomgå hälsokontroll på platsen för inresan.
Smittskyddsläkaren skall verkställa Socialstyrelsens
beslut. Hälsokontroll vid platsen för inresan får
inte vara förenad med frihetsberövande eller
innefatta provtagning eller annan åtgärd som innebär
kroppsligt ingrepp.
Om det finns risk för spridning av en
samhällsfarlig sjukdom får smittskyddsläkaren
besluta att den som har eller kan antas ha varit
utsatt för smitta av sjukdomen skall hållas i
karantän i en viss byggnad, i en avgränsad del av en
byggnad eller inom ett visst område. Ett sådant
beslut innebär förbud att lämna byggnaden, del av
byggnaden eller området samt förbud att ta emot
besök där. Om det kan ske utan risk för spridning av
sjukdomen får smittskyddsläkaren i det enskilda
fallet medge undantag från förbudet att ta emot
besök. Begär den som hålls i karantän att beslutet
skall upphöra skall smittskyddsläkaren utan dröjsmål
pröva frågan. Finns inte längre skäl för karantän
skall smittskyddsläkaren omedelbart häva beslutet.
Smittskyddsläkarens beslut om karantän får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Om en samhällsfarlig sjukdom har eller misstänks
ha fått spridning inom ett avgränsat område utan att
smittkällan eller smittspridningen är fullständigt
klarlagd får Socialstyrelsen besluta att ett visst
område skall vara avspärrat. Ett beslut om
avspärrning innebär förbud för den som vistas i
området att lämna det och förbud för den som
befinner sig utanför området att besöka det. Finns
inte längre skäl för avspärrning skall
Socialstyrelsen omedelbart häva beslutet. Om det kan
ske utan risk för spridning av sjukdomen får
Socialstyrelsen i det enskilda fallet medge undantag
från beslutet om avspärrning. Ansöker någon om
undantag från beslutet om avspärrning skall
Socialstyrelsen omedelbart pröva frågan.
Socialstyrelsens beslut om att avslå en begäran om
undantag för beslut om avspärrning får överklagas
till allmän förvaltningsdomstol.
Den som måste avstå från förvärvsarbete på grund
av beslut om karantän har rätt till
smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om er-
sättning till smittbärare.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 2005.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan inte komma till någon annan slutsats
än att de i propositionen framlagda lagförslagen är
ändamålsenliga i syfte att förstärka smittskyddet.
Ingen motion har väckts med anledning av
propositionen, och utskottet föreslår att riksdagen
antar lagförslagen.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
2003/04:158 Extraordinära smittskyddsåtgärder
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag till
1. lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168),
2. lag om ändring i karantänslagen (1989:290),
3. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning
till smittbärare,
4. lag om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag