Socialutskottets betänkande
2004/05:SOU3
Internationella adoptionsfrågor m.m.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition
2003/04:131 Internationella adoptionsfrågor. Vidare
behandlas 21 motionsyrkanden som väckts med
anledning av propositionen samt 13 motionsyrkanden
från allmänna motionstiderna 2002 och 2003.
Lagutskottet har avgett yttrande i ärendet
(2003/04:LU3y).
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag
till ändringar i bl.a. lagen (1997:192) om
internationell adoptionsförmedling och
socialtjänstlagen (2001:453). Lagändringarna införs
i syfte att stärka barnets rätt i
adoptionsprocessen. Förslaget att omvandla Statens
nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) till
Myndigheten för internationella adoptionsfrågor
(MIA) tillstyrks av ett enigt utskott. Riksdagen bör
vidare enligt utskottets mening anta förslagen till
ändringar i bl.a. äktenskapsbalken i avsikt att
jämställa adoptivförhållanden med biologiskt
släktskap vid tillämpningen av reglerna om
äktenskapshinder och partnerskapshinder. Utskottet
tillstyrker även övriga lagförslag och avstyrker
samtliga motioner.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 2005.
I betänkandet finns 18 reservationer och ett
särskilt yttrande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. En ny myndighet för internationella
adoptionsfrågor
Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om
ny myndighet för internationella adoptionsfrågor
(avsnitt 5).
2. Lokalisering av den nya
adoptionsmyndigheten
Riksdagen avslår motion 2003/04:So18.
3. Auktorisation att arbeta med
internationell adoptionsförmedling i
Sverige
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling såvitt avser 6 §, dock med
den ändringen att orden "endast ges" ersätts av
"ges endast". Riksdagen avslår därmed motionerna
2003/04:So23 yrkande 3 och 2003/04:So25 yrkande
1.
Reservation 1 (m, kd)
4. Auktorisation att arbeta med
internationell adoptionsförmedling i ett
annat land
Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling såvitt avser 6 a §. Riksdagen
avslår därmed motionerna 2003/04:So20 yrkande 2
och 2003/04:So25 yrkande 2.
Reservation 2 (fp, kd, c)
Reservation 3 (m)
5. En uthållig mångfald av
adoptionsorganisationer
Riksdagen avslår motion 2003/04:So21 yrkande 3.
Reservation 4 (fp, kd, c)
6. Återbetalning av medel vid avveckling av
en sammanslutning
Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling såvitt avser 8 d §.
7. Avsättning av medel för
avvecklingskostnader
Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling såvitt avser 8 e §. Riksdagen
avslår därmed motion 2003/04:So20 yrkande 1.
Reservation 5 (fp)
8. Medgivande att ta emot ett barn
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt
avser 6 kap. 12 §. Riksdagen avslår därmed motion
2003/04:So20 yrkande 3.
Reservation 6 (m, fp, kd)
9. Frivilligorganisationers delaktighet i
föräldrautbildning inför adoption
Riksdagen avslår motion 2003/04:So21 yrkande
2.
10. Stöd och hjälp till adopterade och
deras familjer
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So23
yrkande 2 och 2003/04: L319 yrkande 16.
Reservation 7 (kd)
Reservation 8 (mp)
11. Barnets rätt till kunskap om sitt
ursprung
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So19,
2003/04:So21 yrkande 1 och 2003/04:So24 yrkandena
1 och 2.
Reservation 9 (v, c, mp)
12. Stärkta ekonomiska möjligheter för
adoptivbarn att söka sitt ursprung
Riksdagen avslår motion 2003/04:So385.
Reservation 10 (m)
13. Stimulansbidrag för samverkan
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So22 och
2003/04:So23 yrkande 4.
Reservation 11 (kd)
14. Kvalitet och kompetensutveckling
Riksdagen avslår motion 2003/04:So326
yrkandena 1-3.
Reservation 12 (m)
15. Utredning av adoptivbarns situation i
Sverige
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L207
yrkandena 4 och 5 samt 2003/04:L221 yrkandena 4
och 5.
Reservation 13 (m, kd)
16. Äktenskap mellan adoptivbarn och
adoptant m.m.
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i äktenskapsbalken och
b) lag om ändring i lagen (1994:1117) om
registrerat partnerskap.
Riksdagen avslår därmed motion 2003/04:So20
yrkandena 4 och 5.
Reservation 14 (fp)
17. Inskränkning av rätten till
adoptionskostnadsbidrag
Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid
adoption av utländska barn.
18. Höjning av adoptionskostnadsbidraget
Riksdagen avslår motion 2003/04:So25 yrkande
3.
Reservation 15 (m)
19. Lagförslagen i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i lagen (1997:192) om
internationell adoptions-förmedling i den mån
lagförslaget inte omfattas av vad utskottet
föreslagit ovan, dock med den ändringen i 10 §
andra stycket att ordet "§§" ersätts av "§" samt
med den ändringen i ingressen till lagförslaget
att orden "8-8 d" ersätts av "8-8 e",
b) lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
i den mån lagförslaget inte omfattas av vad
utskottet föreslagit ovan,
c) lag om ändring i föräldrabalken,
d) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) och
e) lag om ändring i lagen (1997:191) med
anledning av Sveriges tillträde till
Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete
vid inter-nationella adoptioner.
20. En översyn av adoptionslagstiftningen
Riksdagen avslår motion 2003/04:So23 yrkande 1.
Reservation 16 (m)
Reservation 17 (kd)
21. Enskilda adoptioner
Riksdagen avslår motion 2003/04:So21 yrkande
4.
22. Partnerskap och adoption
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So512
yrkande 3 och 2003/04: L350 yrkande 3.
Reservation 18 (fp)
23. Nationella adoptioner
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So415 och
2003/04:So445.
Stockholm den 21 september 2004
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Kristina
Zakrisson (s), Margareta Israelsson (s), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Conny
Öhman (s), Catherine Persson (s), Erik Ullenhag
(fp), Kenneth Johansson (c), Anne Marie Brodén (m),
Elina Linna (v), Martin Nilsson (s), Magdalena
Andersson (m) och Jan Lindholm (mp).
2004/05
SoU3
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Socialutskottet har berett lagutskottet tillfälle
att yttra sig över propositionen jämte eventuella
motioner.
Lagutskottet har avgett yttrande över
propositionen såvitt avser förslagen om äktenskap
respektive partnerskap mellan adoptivbarn och
adoptant (avsnitt 11) samt motionerna So19 (v), So20
(fp) yrkandena 4 och 5, So21 (c) yrkande 1, So23
(kd) yrkande 1 och So24 (mp). Yttrandet, som
begränsas till rent familjerättsliga
frågeställningar, återfinns i bilaga 3
(2003/04:LU3y).
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag som syftar till att
stärka barnets rätt i adoptionsprocessen. I lagen
(1997:192) om internationell adoptionsförmedling
föreslås skärpta och tydligare villkor för att en
sammanslutning skall få auktorisation att förmedla
internationella adoptioner samt bestämmelser om
dokumentationsskyldighet och om ökade
tillsynsverktyg för adoptionsmyndigheten. Statens
nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA)
föreslås avvecklas som nämndmyndighet och omvandlas
till Myndigheten för internationella
adoptionsfrågor (MIA).
Regeringen anser att adoptivförhållanden skall
jämställas med biologiskt släktskap vid
tillämpningen av reglerna om äktenskapshinder och
partnerskapshinder. En konsekvens av ändringen är
att adoptant och adoptivbarn inte längre kan ingå
äktenskap med varandra eller registrera sitt
partnerskap.
Vidare föreslås en ändring i socialtjänstlagen
(2001:453) när det gäller krav på blivande
adoptanter för att få medgivande att ta emot ett ut-
ländskt barn i syfte att adoptera det.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 2005.
Till grund för förslagen i propositionen ligger
betänkandet från Utredningen om internationella
adoptioner, Adoption - till vilket pris? (SOU
2003:49). Lagförslagen angående äktenskap och
registrerat parterskap mellan adoptivbarn och
adoptant grundas på ett förslag från
Förmynderskapsutredningen, Adoptionsfrågor (SOU
1989:100), och en inom Regeringskansliet upprättad
promemoria.
Utskottets överväganden
Ny myndighet för internationella
adoptionsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör godkänna vad regeringen
föreslår om en ny myndighet för
internationella adoptionsfrågor. Riksdagen
bör vidare avslå en motion om lokalisering av
den nya myndigheten till Örebro.
Propositionen
Regeringen föreslår att Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor (NIA) avvecklas som
nämndmyndighet och omvandlas till en ny myndighet
med ansvar för internationella adoptionsfrågor,
Myndigheten för internationella adoptionsfrågor
(MIA).
Regeringen har övervägt om nämndorganisation
fortfarande är den mest ändamålsenliga
organisationsformen för adoptionsmyndigheten. Bland
annat av det skälet att det från
rättssäkerhetssynpunkt inte är nödvändigt med
kollektivt beslutsfattande har regeringen funnit att
det inte längre finns behov av en sådan
organisationsform. Regeringen har även prövat om
myndighetens uppgifter kan inordnas i en redan
befintlig myndighet (Socialstyrelsen) men därvid
kommit fram till att internationella adoptionsfrågor
bäst tas om hand i en egen myndighet. Den framtida
myndighetsorganisationen inom adoptionsområdet bör
enligt regeringens mening utföra i stort sett samma
uppgifter som NIA gör i dag.
Genom förslagen i propositionen att i lagen
(1997:192) om internationell adoptionsförmedling
införa fler och tydligare förutsättningar för
auktorisation, tydliga krav på sammanslutningarnas
löpande verksamhet samt fler instrument för tillsyn,
får den nya myndigheten nya och bättre
förutsättningar för en aktiv tillsyn. Detta kräver
enligt regeringen en hög grad av oberoende gentemot
de auktoriserade sammanslutningarna.
Motion
I motion 2003/04:So18 av Inger Lundberg m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om lokalisering av
Myndigheten för internationella adoptionsfrågor till
Örebro. Enligt motionärerna ankommer det på riksdag
och regering att i samband med ny- och ombildning av
myndigheter pröva förutsättningarna för att
lokalisera den nya myndigheten utanför
Stockholmsområdet. Motionärerna åberopar som skäl
för att förlägga MIA till Örebro bl.a. goda
trafikförbindelser, att kommunen och landstinget
samarbetar för att få till stånd ett
barnrättscentrum samt att det inom Örebro
universitet finns flera utbildningar av intresse för
den nya myndigheten.
Bakgrund m.m.
Enligt uppgift från Socialdepartementet har frågan
om lokalisering av den nya myndigheten diskuterats.
Enligt departementet har myndigheten sådana
uppgifter och kontakter att det vore helt olämpligt
att förlägga den till någon annan ort än Stockholm.
Näringsutskottet behandlade en rad motioner om
utlokalisering av statlig verksamhet i det av
riksdagen godkända betänkandet 2003/04:NU9 Vissa
frågor om regional utvecklingspolitik. Nu gällande
principer för utlokalisering av statliga
myndigheter, vilka finns noggrant redovisade i
betänkande 2002/03:NU8, utgår enligt
näringsutskottets uppfattning från kriterier som bör
ge vägledning vid överväganden om lokalisering av
nya myndigheter eller enheter. Bland annat bör
alltid en annan lokaliseringsort än Stockholm
övervägas. Orter där statlig verksamhet läggs ned
eller som i övrigt är mindre välförsedda med
statliga arbeten skall övervägas inför varje beslut
när nya myndigheter skall lokaliseras eller
befintliga myndigheter omlokaliseras. En
utgångspunkt är att riksdagen kan förvänta sig att
regeringen underställer riksdagen ärenden om
lokalisering av statlig verksamhet som är av större
vikt eller på annat sätt av principiellt intresse
för bedömning och beslut. Självklart föreligger
alltid möjligheten för utskott och riksdag att göra
bedömningen att det inte finns skäl för riksdagen
att ta ställning i ett lokaliseringsärende.
Näringsutskottet ansåg att de nu gällande
principerna för utlokalisering av statliga
myndigheter bör följas i överensstämmelse med de
grunder som riksdagen uttalat men att det samtidigt
måste finnas en öppenhet för att nya
utredningsresultat på sikt kan visa på nya vägar.
Motionerna avstyrktes.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att den
myndighet som ansvarar för internationella
adoptionsfrågor inte längre behöver vara organiserad
som en nämndmyndighet. I sammanhanget bör bl.a.
nämnas att beslut om auktorisation sedan flera år
tillbaka kan överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Vidare instämmer utskottet med
regeringen i att en ny myndighet för internationella
adoptionsfrågor (MIA) lämpligen bör inrättas och att
ansvaret för dessa frågor således inte bör övertas
av någon redan befintlig myndighet. Vad som anförs i
propositionen om den nya myndighetens
arbetsuppgifter och tydligare tillsynsroll har
utskottet inte heller något att erinra emot.
Riksdagen bör därmed godkänna vad regeringen
föreslår om en ny myndighet för internationella
adoptionsfrågor (avsnitt 5 i propositionen).
När det gäller motion 2003/04:So18 (s) vill
utskottet hänvisa till de gällande principerna för
utlokalisering av statliga myndigheter.
Utgångspunkten är att riksdagen kan förvänta sig att
regeringen underställer ärenden om lokalisering av
stalig verksamhet som är av större vikt eller på
annat sätt av principiellt intresse för riksdagens
bedömning och beslut. Självklart föreligger alltid
möjligheten för utskott och riksdag att göra
bedömningen att det inte finns skäl att ta ställning
i ett lokaliseringsärende. Utskottet är emellertid
inte berett att föreslå riksdagen några åtgärder med
anledning av motionen.
Auktorisation att arbeta med
internationell adoptionsförmedling i
Sverige
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör, med en smärre justering, anta
regeringens förslag till ändring i 6 § lagen
(1997:192) om internationell adoptions-
förmedling. Genom ändringen skärps villkoren
för auktorisation att arbeta med
internationell adoptionsförmedling på så sätt
att om en sammanslutning även bedriver annan
verksamhet än adoptions-förmedling, får den
andra verksamheten inte äventyra förtroendet
för adoptionsverksamheten. Riksdagen bör
avslå två motions-yrkanden angående personell
åtskillnad mellan en sammanslutnings olika
verksamheter.
Jämför reservation 1 (m, kd).
Propositionen
För att få förmedla utländska barn för adoption i
Sverige krävs sedan den 1 juli 1979 auktorisation
utfärdad av NIA. Sammanslutningarna ansöker om
auktorisation för varje enskilt land som de vill
samarbeta med. I ett ärende om auktorisation kan
förhållanden i utlandet inte beaktas eftersom
nuvarande förutsättningar för auktorisation endast
avser den svenska sammanslutningens organisation,
verksamhetsinriktning, sakkunskap och omdöme.
Regeringen föreslår i propositionen att
auktorisation skall ges i två led. Först prövas
sammanslutningarnas förutsättningar att över huvud
taget fungera som förmedlare av internationella
adoptioner. Därefter prövas att förhållandena i det
enskilda landet för vilket auktorisation söks är
sådana att ett samarbete är lämpligt. Auktorisation
enligt det första ledet skall kunna ges för högst
fem år och för det andra ledet för högst två år.
När det gäller det första ledet, dvs. prövningen av
om en sammanslutning skall ges auktorisation att
arbeta med internationell adoptionsförmedling i
Sverige, anser regeringen att de nu gällande
villkoren för auktorisation i 6 § lagen (1997:192)
om internationell adoptionsförmedling bör
kompletteras med kravet att om en sammanslutning
även bedriver annan verksamhet än internationell
adoptionsförmedling, får den andra verksamheten inte
äventyra förtroendet för adoptionsverksamheten.
Annan verksamhet kan exempelvis vara
biståndsverksamhet, rehabiliteringsverksamhet,
allmänt hjälparbete, kyrklig verksamhet och
missionärsverksamhet.
Sammanslutningarnas huvudsakliga syfte är att
förmedla internationella adoptioner. Samtidigt ser
många sammanslutningar biståndsverksamhet som en
förutsättning för att kunna bedriva adop-
tionssamarbete med utlandet. Det ligger därför i
sakens natur att de båda verksamheterna inte är
totalt oberoende av varandra. Utifrån denna
verklighet måste dock, enligt regeringen,
säkerställas att biståndsverksamheten ges
villkorslöst och att det inte finns en sådan
koppling mellan verksamheterna att de kan
sammanblandas. En sådan situation kan annars uppstå
att biståndet blir ett slags betalning för att få
förmedla barn till adoption. Sverige är förpliktigat
att förhindra att en sådan situation uppstår, både
utifrån barnkonventionen och 1993 års Haagkonvention
om skydd av barn och samarbete vid internationella
adoptioner (nedan benämnd Haagkonventionen).
Regeringen framhåller att det inte är frågan om
att sammanslutningarna inte skall tillåtas att ha
biståndsverksamhet i ursprungsländerna. Regeringen
har inget att invända mot att sammanslutningar också
bedriver annan verksamhet än adoptionsförmedling,
under förutsättning att det är sådan personell och
ekonomisk åtskillnad mellan verksamheterna att
förtroendet för adoptionsverksamheten inte även-
tyras.
När det gäller personell åtskillnad har NIA i sitt
remissvar framhållit att det varken är möjligt eller
särskilt effektivt att i alla lägen skilja på de
personer som arbetar med adoption respektive
bistånd. Det är exempelvis orimligt på ledningsnivå
och även i vissa fall i samband med att en
organisation som arbetar med både adoption och
bistånd besöker olika länder. Regeringen uppger sig
ha full förståelse för dessa synpunkter men menar
att grundregeln bör vara personell åtskillnad mellan
verksamheterna både när det gäller sammanslutningens
egen personal och när det gäller kontaktpersoner i
utlandet. I vissa situationer är detta dock inte
möjligt och då måste enligt propositionen undantag
från grundregeln kunna göras.
Eventuell annan verksamhet bör hållas ekonomiskt
skild från adoptionsverksamheten och redovisas
separat. Flera av sammanslutningarna har framhållit
att detta uppfylls redan i dag.
Regeringen föreslår vidare att det för
auktorisation skall krävas att sammanslutningen har
styrelse och revisorer samt stadgar som innebär att
sammanslutningen är öppen.
Motioner
I motion 2003/04:So25 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om biståndsarbete (yrkande 1).
Motionärerna anser att förslaget i propositionen om
att de olika verksamheter som sammanslutningarna
bedriver bör vara personellt åtskilda är ett alltför
starkt krav. Det kan vara svårt för en organisation
med begränsade personalresurser i ett visst land att
leva upp till detta krav. Enligt motionärerna bör
det i de flesta fall räcka med att
adoptionsverksamheten är ekonomiskt åtskild från
organisationens övriga verksamheter. MIA bör ha
möjlighet att pröva integriteten i varje enskilt
fall där bistånds- respektive adoptionsverksamhet
bedrivs av samma organisation.
I motion 2003/04:So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om biståndsinsatser i
samband med adoption (yrkande 3). Även i denna
motion anförs att det bör vara möjligt att efter
särskild prövning ge adoptionsorganisationer
tillstånd att bedriva både adoptions- och
biståndsverksamhet med samma kontakt, under
förutsättning att ekonomisk åtskillnad mellan
verksamheterna föreligger. Enligt motionärerna bör
både MIA och biståndsorganet Sida ges möjlighet att
i dessa fall pröva huruvida integriteten i
respektive verksamhet värnas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ser positivt på förslaget att
auktorisation att arbeta med internationell
adoptionsförmedling skall ges i två steg. I ett
första led skall bl.a. den sökande sammanslutningens
organisation och verksamhetsinriktning bedömas.
Såvitt gäller sammanslutningar som även bedriver
annan verksamhet än internationell
adoptionsförmedling föreslås en skärpning av
nuvarande villkor för auktorisation i 6 § lagen
(1997:192) om internationell adoptionsförmedling.
Ändringen innebär att den andra verksamheten inte
får äventyra förtroendet för adoptionsverksamheten.
Utskottet vill framhålla vikten av att
biståndsverksamhet och annan liknande verksamhet
sker helt villkorslöst. Utskottet tillstyrker
därmed, med en redaktionell ändring, det ovannämnda
lagförslaget. Utskottet konstaterar att det i
propositionen fylligt redovisas de överväganden som
gjorts i anslutning till bestämmelsens utformning.
Motionerna 2003/04:So25 (m) yrkande 1 och
2003/04:So23 (kd) yrkande 3 får anses i vart fall
delvis tillgodosedda.
Auktorisation att arbeta med
internationell adoptionsförmedling i
ett annat land
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag till
ny 6 a § i lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling. I bestämmelsen ställs
upp en rad villkor som skall vara uppfyllda
för att en sammanslutning skall få
auktorisation att arbeta med adoptions-
förmedling i ett specifikt land. Riksdagen
bör avslå motioner rörande dels de föreslagna
kraven för auktorisation, dels om att
säkerställa en mångfald bland
adoptionsorganisationerna.
Jämför reservationerna 2 (fp, kd, c), 3 (m)
och 4 (fp, kd, c).
Propositionen
Såsom nämnts ovan är det i dag inte möjligt att i
samband med bedömningen av om en sammanslutning
skall ges auktorisation att verka i ett annat land
beakta förhållandena i detta land. Regeringen anser
denna situation otillfredsställande eftersom de
kontakter sammanslutningen samarbetar med i
utlandet, utlandets lagstiftning och administration
rörande internationell adoption och övriga
förhållanden i landet har avgörande betydelse för
hur förmedlingsarbetet kommer att fungera.
Regeringen föreslår därför en ny paragraf, 6 a §, i
lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling. I bestämmelserna anges de för-
utsättningar som ett land och en kontakt skall
uppfylla för att ett adoptionssamarbete skall kunna
inledas. Dessa förutsättningar gäller då en
sammanslutning, som har auktorisation att bedriva
internationell adoptionsverksamhet i Sverige,
ansöker om auktorisation att inleda eller fortsätta
ett adoptionssamarbete med ett specifikt land
(auktorisation enligt andra ledet).
Auktorisation att arbeta med internationell
adoptionsförmedling i ett annat land får enligt
förslaget beviljas under förutsättning att:
1. det land man vill samarbeta med har en
adoptionslagstiftning eller annan reglering som
beaktar de grundläggande principer som uttrycks i
barnkonventionen och Haagkonventionen,
2.
· landet har en fungerande administration kring
adoptionsverksamheten,
·
· sammanslutningen redovisar kostnaderna i utlandet
och hur de fördelar sig och
·
1. det med hänsyn till kostnadsbilden, balansen
mellan de svenska sammanslutningarna och
omständigheterna i övrigt bedöms som lämpligt att
sammanslutningen samarbetar med det andra landet.
2.
Inför auktorisation skall, om det inte är uppenbart
obehövligt, adoptionsmyndigheten samråda med den
svenska utlandsmyndigheten i det andra landet och
vid behov även med barnrättsorganisationer som
verkar i det andra landet.
När det särskilt gäller kravet att ett samarbete
skall bedömas lämpligt med hänsyn till
kostnadsbilden anförs i propositionen att den avgift
som de svenska sammanslutningarna (i förlängningen
adoptivföräldrarna) betalar i utlandet bl.a. avser
kostnader för barnets vård och uppehälle, advokat,
domstol, pass, översättning och legalisering,
avgifter till myndigheter och organisationer, lön
till medarbetare eller kontaktpersoner, lokaler,
tolkar, telefon, kontaktuppehållande verksamhet
(sammanslutningens resor) och ofta även kostnader
för stöd och hjälp till barn som blir kvar på
barnhemmen. I vissa fall ingår även mer omfattande
kostnader för upprustning av barnhem, vård och stöd
till mödrar och olika utbildningsprogram.
Regeringen påpekar att enligt artikel 32 i
Haagkonventionen får endast kostnader och utgifter
som inkluderar rimliga yrkesmässiga arvoden till
personer som medverkar vid adoptionen debiteras
eller betalas. I samband med Specialkommissionens
möte år 2000 antogs enhälligt en rekommendation som
innebär att donationer från blivande
adoptivföräldrar till sammanslutningar involverade i
adoptionsprocessen inte får efterfrågas, erbjudas
eller lämnas. Samtidigt antogs enhälligt en
rekommendation att mottagarländer skall uppmuntras
att stödja ansträngningar i ursprungsländer för att
förbättra nationella skyddsåtgärder för barn,
inklusive program för att förhindra övergivande.
Stödet får emellertid inte erbjudas eller efter-
frågas på ett sätt som äventyrar integriteten i den
internationella adoptionsprocessen eller skapar ett
beroende av inkomster som härrör från internationell
adoption. Därtill får placeringsbeslut inte påverkas
av nivån på betalning eller bistånd. Beloppen får
inte påverka möjligheten att ett barn blir
tillgängligt för adoption, inte heller ålder,
hälsotillstånd eller några andra egenskaper hos det
blivande adoptivbarnet. Enligt regeringen är det,
trots dessa rekommendationer, inte uteslutet med
olika tolkningar av vilka kostnader och utgifter som
kan accepteras.
Enligt propositionen ansåg Utredningen om
internationella adoptioner att utvecklingen bör gå
mot att den del av kostnaden som avser annat än
faktiska kostnader för adoptionen (genomsnittligt
beräknade) successivt minskar och att den faktiska
kostnaden för adoption skall beräknas fr.o.m.
tidpunkten då barnförslag lämnas. Såsom NIA och
andra framfört är det enligt regeringens mening inte
rimligt att endast betala för barnets omkostnader
fr.o.m. att barnförslaget ges. Ersättning bör kunna
ges för kostnader knutna till barnet även innan
barnförslaget. Dessutom menar NIA att det är en
humanitär självklarhet att ge en viss rimlig
ersättning till ett barnhem för de barn som är kvar
på barnhemmet, när förhållandena är undermåliga. Det
gagnar samtliga barn - de som blir kvar och de som
adopteras internationellt - att levnadsbetingelserna
på barnhemmen är goda. Regeringen uppger sig i mångt
och mycket dela NIA:s synpunkter. Att endast betala
för kostnader kopplade till de barn som är aktuella
för internationell adoption kan leda till ojämlika
villkor på barnhemmen.
Vilka kostnader som kan vara rimliga kräver enligt
regeringen noggranna överväganden. Som hjälp vid
auktorisation och tillsyn bör adoptions-myndigheten
därför, i samarbete med andra centralmyndigheter och
aktörer, såsom exempelvis Sida, och med de
auktoriserade sammanslutningarna, noggrant utarbeta
riktlinjer för vad som kan anses vara en acceptabel
ersättningsnivå. Regeringen menar att ersättning bör
kunna ges för kostnader som avser ett specifikt barn
och för att täcka en rimlig del av barnhemmets
löpande kostnader eller andra administrativa
kostnader förknippade med den internationella
adoptionsverksamheten. Det får dock inte finnas risk
för att internationell adoptionsverksamhet ger så
stora fördelar att ett beroende av inkomster från
sådan verksamhet skapas i ursprungslandet, anförs
det.
Adoptionsmyndigheten skall i varje enskilt fall
göra en bedömning av kostnadsbilden, dvs. den totala
kostnaden och hur avgifterna används av den
utländska förmedlingskontakten. För att kunna göra
en bedömning av om kostnaderna i utlandet är rimliga
måste adoptionsmyndigheten ha kunskap om
kostnadsläget i stort i landet, exempelvis när det
gäller löner och avgifter. Vid denna bedömning bör
adoptionsmyndigheten ha kontakt med den svenska
utlandsmyndigheten i det andra landet.
Såvitt avser kravet på balans mellan de svenska
sammanslutningarna anförs i propositionen att det i
dag finns en mycket stor sammanslutning, en
medelstor, två något mindre och två mycket små
sammanslutningar. Enligt Utredningen om
internationella adoptioner vore det gynnsamt med mer
jämnstora sammanslutningar i Sverige. Regeringen
delar denna uppfattning. I detta ligger att myndig-
heten bör underlätta för de mindre
sammanslutningarna att växa, om de önskar det. Vid
beslut om auktorisation bör adoptionsmyndigheten
eftersträva en bättre balans i storlek mellan de
svenska sammanslutningarna. Om flera
sammanslutningar ansöker om auktorisation för samma
land, bör det enligt regeringens mening t.ex. vara
möjligt att ge en mindre sammanslutning prioritet,
om sammanslutningarna i övrigt är kvalitetsmässigt
likvärdiga.
Ett adoptionssamarbete skall, såsom framgår ovan,
också vara lämpligt med hänsyn till omständigheterna
i övrigt. Den utländska förmedlings-verksamheten
skall bedrivas seriöst och utan vinstintresse.
Vidare måste situationen i allmänhet i landet vara
stabil. Det får inte förekomma korruption som kan
påverka adoptionsverksamheten eller handel med barn.
I denna bedömning skall enligt regeringen även
vägas in om skadlig konkurrens om barnen kan uppstå.
Om en sammanslutning verkar i ett land kan det vara
olämpligt att en annan sammanslutning ges
auktorisation för det landet, om det finns risk för
att denna sammanslutning konkurrerar ut den
sammanslutning som redan har auktorisation för
landet. Detta kan till exempel vara fallet i länder
där det är få barn som är tillgängliga för adoption.
Motioner
I motion 2003/04:So25 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om krav för
auktorisation (yrkande 2). Motionärerna ställer sig
kritiska till förslaget till 6 a § första stycket 4
lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling. Enligt motionärerna medför
kravet på balans mellan sammanslutningarna en risk
för att organisationer tvingas lämna ett visst land
under några år. Detta innebär en nackdel för bl.a.
familjer som adopterat från ett land via en
organisation och som sedan vill adoptera syskon från
samma land. Möjligheterna att hjälpa adopterade att
få veta mer om sin bakgrund försvåras också.
Motionärerna föredrar att uppmuntra organisationerna
till ökat samarbete framför att ställa krav på
balans mellan sammanslutningarna.
I motion 2003/04:So20 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) yrkas att riksdagen godkänner vad som i
motionen anförs om innebörden av 6 a § 4 lagen
(1997:192) om internationell adoptionsförmedling
(yrkande 2). Motionärerna ställer sig bakom vad NIA
i sitt remissvar uttalade om att det är en humanitär
självklarhet att ge en viss rimlig ersättning till
ett barnhem även för de barn som är kvar på
barnhemmet, när förhållandena är undermåliga.
Regeringen säger sig visserligen i mångt och mycket
dela NIA:s synpunkter men inskränker trots det den
acceptabla ersättningsnivån till barnhemmet till att
avse endast kostnader som är förknippade med den
internationella adoptionsverksamheten, däribland
kostnader som avser det barn som blir adopterat.
Enligt motionärerna behövs ett förtydligande på
denna punkt. För att tillämpningen av de nya
reglerna inte skall bli alltför snäv och till skada
för de barn som inte adopteras, anser motionärerna
att riksdagen bör ansluta sig till det NIA anfört.
I motion 2003/04:So21 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om behovet av att de
olika adoptionsorganisationernas
arbetsförutsättningar och lämpliga åtgärder för att
säkerställa en uthållig mångfald av
adoptionsorganisationer utreds (yrkande 3).
Motionärerna anför att det finns ett värde i att slå
vakt om en viss mångfald av adoptionsorganisationer
och undvika en process där de mindre
organisationerna slås ut. Motionärerna anser att
adoptionsorganisationerna självfallet skall kunna
leva upp till höga kvalitetskrav men att regeringens
förslag att beakta mångfalden vid beviljandet av
auktorisation är synnerligen behövligt. Än mer
verksamma åtgärder kan emellertid behövas för att
säkerställa att de olika organisationerna får
likvärdiga förutsättningar till utveckling, anförs
det.
Utskottets ställningstagande
I förslaget till 6 a § lagen (1997:192) om
internationell adoptionsförmedling ställer
regeringen upp en rad villkor som skall vara
uppfyllda för att en sammanslutning skall få
auktorisation att arbeta med internationell
adoptionsförmedling i ett specifikt land. Bland
annat krävs att samarbetet med det andra landet är
lämpligt med hänsyn till kostnadsbilden, balansen
mellan sammanslutningarna och omständigheterna i
övrigt. Utskottet konstaterar även i denna del att
det i propositionen utförligt redovisas de
överväganden som gjorts i anslutning till
bestämmelsens utformning.
I motion 2003/04:So25 (m) yrkande 2 redovisas
vissa nackdelar med att en i ett visst land redan
etablerad sammanslutning inte erhåller fortsatt
auktorisation. Önskan att skapa mer jämnstora
sammanslutningar får dock enligt utskottets mening
anses väga tyngre. Utskottet ställer sig därmed
bakom lagförslaget och avstyrker motionen. Utskottet
finner heller ingen anledning att tillmötesgå kravet
i motion 2003/04:So20 (fp) yrkande 2 om ytterligare
uttalanden kring hur rekvisitet rörande
kostnadsbilden närmare bör tillämpas. Även denna
motion avstyrks.
Utskottet delar uppfattningen i motion 2003/04:So21
(c) yrkande 3 om vikten av mångfald bland
sammanslutningarna. Motionen, som till stor del får
anses tillgodosedd med regeringens förslag, bör
emellertid inte föranleda något initiativ från
riksdagens sida.
Medel för återbetalning vid
avveckling
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag till 8
d och e §§ lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling. Lagrummen innehåller
bestämmelser om att en auktoriserad
sammanslutning skall kunna betala tillbaka
erlagda avgifter till sökandena samt ha
ekonomiska medel som täcker kostnaderna vid
en avveckling av sammanslutningen. Riksdagen
bör avslå ett motionsyrkande om avslag på
förslaget till 8 e §.
Jämför reservation 5 (fp).
Propositionen
Enligt regeringen måste någon form av ekonomisk
säkerhet finnas för sökandena i det fall en
sammanslutning upphör med sin förmedlingsverksamhet.
I lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling föreslås därför en ny
bestämmelse (8 d §) med innebörd att medel som en
sökande har inbetalat till en auktoriserad
sammanslutning och som inte avser ersättning för
intjänat arvode, uppkomna kostnader eller gjorda
utlägg, om annat inte har avtalats, vid varje
tillfälle skall kunna betalas tillbaka.
För att ytterligare stärka den ekonomiska
säkerheten för sökandena föreslår regeringen vidare
att en auktoriserad sammanslutning dessutom skall
vara skyldig att ha ekonomiska medel som kan täcka
kostnaderna vid en avveckling av verksamheten (8 e
§). Sammanslutningen får enligt propositionen bedöma
vilka kostnader som kan uppkomma vid en eventuell
avveckling av verksamheten och utifrån denna
bedömning sätta av tillräckliga medel.
Motion
I motion 2003/04:So20 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) yrkas att riksdagen antar förslaget i
proposition 2003/04:131 såvitt gäller lagen
(1997:192) om internationell adoptionsförmedling med
den ändringen att 8 e § utgår (yrkande 1). Enligt
motionärerna kan bestämmelsen, utan att medföra
några större fördelar, komma att i onödan försvåra
nybildning av sammanslutningar för
adoptionsförmedling.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser det angeläget att skapa en ekonomisk
säkerhet för sökande som betalat in avgifter till en
auktoriserad sammanslutning som sedan upphör med sin
förmedlingsverksamhet. Utskottet ställer sig därmed
bakom förslaget att sammanslutningarna vid varje
tillfälle, med vissa angivna undantag, skall kunna
betala tillbaka erhållna medel. Utskottet delar
vidare regeringens bedömning att en auktoriserad
sammanslutning skall vara skyldig att avsätta
ekonomiska medel som kan täcka kostnaderna för en
eventuell framtida avveckling av verksamheten.
Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag
till 8 d och e §§ lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling samt avstyrker motion
2003/04:So20 (fp) yrkande 1.
Medgivande att ta emot ett barn
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag till
ändring i 6 kap. 12 § socialtjänstlagen
(2001:453). Ändringen innebär bl.a. ett krav
på obligatorisk föräldrautbildning för
blivande adoptivföräldrar. Utskottet
avstyrker ett motionsyrkande om avslag på
förslaget i denna del. Vidare bör riksdagen
avslå ett motionsyrkande om att
frivilligorganisationer bör kunna ansvara för
föräldrautbildning på den grunden att
yrkandet får anses tillgodosett.
Jämför reservation 6 (m, fp, kd).
Propositionen
Enligt propositionen bör det framgå av lagen vilka
grundläggande krav som skall vara uppfyllda för att
få medgivande att ta emot ett barn för adoption. Det
underlättar inte bara för utredarna och
beslutsfattarna på kommunal nivå utan också när ett
mål om medgivande skall prövas i allmän förvalt-
ningsdomstol. Regeringen föreslår därför vissa
ändringar i 6 kap. 12 § socialtjänstlagen
(2001:453). Ändringarna innebär bl.a. att medgivande
får lämnas endast om den sökande är lämpad att
adoptera. Vid den bedömningen skall särskild hänsyn
tas till sökandens kunskaper och insikter om
adoptivbarn och deras behov och den planerade
adoptionens innebörd, sökandens ålder,
hälsotillstånd, personliga egenskaper och sociala
nätverk. Sökanden skall vidare, om han eller hon
inte har adopterat barn från utlandet tidigare, ha
deltagit i av kommunen anvisad föräldrautbildning
inför adoption.
När det gäller kravet på deltagande i
föräldrautbildning påpekas att enligt artikel 5b i
Haagkonventionen skall den mottagande statens behö-
riga myndigheter ha säkerställt att de tilltänkta
adoptivföräldrarna har fått den rådgivning som kan
vara nödvändig. Vid Specialkommissionens session år
2000 betonades nödvändigheten av noggrannhet och
objektivitet hos mottagarländernas myndigheter i
förberedelserna av de blivande adoptivföräldrarna.
Enligt propositionen skiftar möjligheterna att
delta i föräldrautbildning inför adoption över
landet. Innehållet och kvaliteten i befintlig
utbildning varierar, liksom kostnaderna för del-
tagande. Endast 10 % av landets kommuner erbjuder
föräldrautbildning inför adoption i egen eller någon
grannkommuns regi. Flera landsting har särskilda
föräldrakurser för adoptivföräldrar inom ramen för
sin mödra- och barnhälsovård. Det i särklass
vanligaste är dock att de sökande hänvisas till
utbildning i någon auktoriserad sammanslutnings
regi.
I samband med internationell adoption har
samhället ett särskilt ansvar för att barnet kommer
till så väl förberedda adoptivföräldrar som möjligt.
Regeringen anser det därför rimligt att ställa krav
på de blivande adoptivföräldrarna att genomgå en
utbildning som är adekvat för adoptionssituationen.
Samtidigt måste adoptivfamiljerna i sin tur kunna
ställa krav på att samhället har en väl fungerande
organisation som kan ge vägledning och stöd i
adoptionssituationen. Regeringen anser det också
rimligt att kommunerna skall ha ansvaret för att
anvisa de blivande adoptivföräldrarna lämplig
utbildning. Det står varje kommun fritt att själv
eller tillsammans med landstinget eller andra
kommuner anordna sådan föräldrautbildning. Enligt
regeringens mening bör dock en anordnare av
föräldrautbildning inte ha egna intressen i
adoptionsprocessen.
För att säkerställa att alla blivande
adoptivföräldrar får en utbildning som har fokus på
adoptivbarns särskilda behov och håller hög och över
landet jämn kvalitet, avser regeringen att ge
adoptionsmyndigheten i uppdrag att tillsammans med
Socialstyrelsen ta fram ett lämpligt studiematerial.
I detta arbete bör även Landstingsförbundet, Svenska
Kommunförbundet samt adoptionsorganisationerna och
adopterades organisationer inbjudas att delta.
Motioner
I motion 2003/04:So20 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) yrkas att riksdagen antar förslaget i
proposition 2003/04:131 såvitt gäller
socialtjänstlagen (2001:453) med den ändringen att 6
kap. 12 § andra styckets sista mening, samt tredje
stycket, utgår (yrkande 3). Motionärerna anser att
bestämmelsen om att hänsyn skall tas till sökandens
kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras
behov är fullt tillräcklig och att det inte behövs
någon föreskrift i lag om obligatoriskt deltagande i
föräldrautbildning som är kommunalt anvisad.
Föräldrautbildningen behöver enligt motionärernas
mening inte heller ha någon sådan anknytning till
kommunen.
I motion 2003/04:So21 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om
frivilligorganisationernas delaktighet i
föräldrautbildning för blivande adoptivföräldrar
(yrkande 2). Motionärerna välkomnar förslaget att
införa en obligatorisk föräldrautbildning för
adoptivföräldrar. Det kommunala ansvaret innebär
emellertid inte att kommunerna i alla lägen behöver
vara utförare av föräldrautbildningen.
Frivilligorganisationerna bör, i mån av förekomst
och förmåga, kunna ansvara för delar av
föräldrautbildningen, och även studieförbunden bör
kunna spela en roll i sammanhanget, anförs det.
Utskottets ställningstagande
Alla adoptivbarn har rätt att komma till väl
förberedda föräldrar. Utskottet ser positivt på
förslaget att komplettera 6 kap. 12 §
socialtjänstlagen (2001:453) med kravet att den som
vill adoptera ett barn med hemvist utomlands inte
bara skall ha tillfredsställande kunskaper utan även
tillfredsställande insikter om adoptivbarn och deras
behov. Utskottet instämmer även med regeringen att
det rimligen kan krävas av blivande adoptivföräldrar
att de skall genomgå en för adoptionssituationen
adekvat utbildning. Genom att ställa upp ett krav på
obligatorisk föräldrautbildning får det även anses
rimligt att lägga ett lagstadgat ansvar på
kommunerna att anvisa lämplig sådan utbildning till
dem som vill adoptera. Utskottet kan konstatera att
regeringen har för avsikt att ge bl.a.
adoptionsmyndigheten i uppdrag att ta fram ett
lämpligt studiematerial i syfte att säkerställa att
alla blivande adoptivföräldrar får en utbildning som
har fokus på adoptivbarns särskilda behov och håller
hög och över landet jämn kvalitet. Utskottet vill i
sammanhanget understryka det angelägna i att följa
utvecklingen när det gäller tillgången till och
kvaliteten på föräldrautbildningen. Utskottet
tillstyrker med det sagda regeringens förslag till 6
kap. 12 § socialtjänstlagen (2001:453) och avstyrker
motion 2003/04:So20 (fp) yrkande 3.
Kommunernas ansvar att anvisa föräldrautbildning
inför adoption innebär inte, liksom påpekas i motion
2003/04:So21 (c) yrkande 2, att kommunerna själva
behöver anordna utbildningen. Föräldrautbildning
utgör inte myndighetsutövning och kan således utan
stöd i lag överlåtas på annan utförare (jfr 11 kap.
6 § regeringsformen). Det föreligger inget hinder
mot att kommunerna anvisar lämpliga
frivilligorganisationer och studieförbund som
anordnare av utbildningen. Såsom anförs i
propositionen bör dock anordnaren inte ha något eget
intresse i adoptionsprocessen. Motionen får därmed
anses tillgodosedd.
Stöd och hjälp till adopterade och
deras familjer
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om stöd och
hjälp till adopterade och deras familjer.
Enligt utskottet får motionerna anses delvis
tillgodosedda.
Jämför reservationerna 7 (kd) och 8 (mp).
Propositionen
Eftersom samhället medverkar till familjebildning
vid adoption är det enligt regeringens mening
angeläget att samhällets stöd och hjälp till
adopterade och adoptivföräldrar efter en adoption
utvecklas.
Utredningen om internationella adoptioner lät
genomföra en forskningsgenomgång, vilken gav vid
handen att den stora majoriteten av de adopterade
inte får några större problem. I dag finns dock en
medvetenhet om att problem som uppkommer såväl under
uppväxten som senare i livet kan ha sin grund i den
adopterades tidiga livserfarenheter och i själva
adoptionen. Alla adopterade måste förhålla sig till
adoptionen, och vid olika tidpunkter kan det finnas
behov av stöd från samhället för att kunna hantera
frågor och svårigheter. Enligt regeringen är stöd
och rådgivning till föräldrarna, såväl inför som
efter adoptionen, därför av stor vikt för att
förebygga framtida problem. Adoptivbarn och
adoptivföräldrar bör enligt regeringen i första hand
få stöd i de generella verksamheter som finns för
alla barn och föräldrar.
Enligt artikel 9 c i Haagkonventionen skall
centralmyndigheten direkt eller genom offentliga
organ eller andra i staten auktoriserade samman-
slutningar, vidta alla lämpliga åtgärder för att
framför allt i sina stater främja rådgivning i
adoptionsfrågor och möjligheter till hjälp och stöd
efter en adoption. Den 1 januari 1998 infördes i
socialtjänstlagen en bestämmelse om socialnämndens
skyldighet att ge stöd och hjälp när ett ärende om
adoption har avgjorts (numera 5 kap. 1 §).
Regeringen påpekar dock att även andra aktörer -
inom såväl kommuner som landsting - har ett ansvar i
detta sammanhang.
I propositionen redovisas den beskrivning som
Utredningen om internationella adoptioner gjorde av
vad begreppet stöd och hjälp till adopterade och
adoptivföräldrar kan innebära. Vidare görs en
genomgång av de olika verksamheter som kan kan komma
i fråga för att tillhandahålla stöd och hjälp i
sammanhanget, bl.a. hälso- och sjukvården
(barnavårdscentraler, barn- och ungdomspsykiatrin,
mödravårdscentraler, ungdomsmottagningar), förskola,
skola och skolhälsovård samt självständiga kommunala
rådgivningsfunktioner.
Regeringen påpekar att det inte är givet att det
är samhället som i alla situationer är bäst lämpat
att ge stöd och hjälp efter en adoption. Såväl
adoptionssammanslutningar som de adopterades
organisationer kan utifrån sina perspektiv bidra med
kunskaper och erfarenheter i sådan stödverksamhet
och komplettera samhällets stöd, anförs det.
Motioner
I motion 2003/04:So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om stöd till adopterade
i vuxen ålder (yrkande 2). Motionärerna anför att
det i propositionen saknas förslag som kan bidra
till bättre stöd och hjälp till adopterade. De
efterlyser mer konkreta åtgärder för att komplettera
det stöd som redan finns.
I motion 2003/04:L319 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.
(mp) begärs ett tillkännagivande om att familjer med
adopterade barn skall få möjlighet till extra
samtalsstöd om behovet finns (yrkande 16).
Samtalsstöd skall erbjudas familjerna inte bara den
första tiden efter att barnet anlänt utan även under
tonårstiden, menar motionärerna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer med regeringen i att det är
angeläget att utveckla samhällets stöd till de
adoptivbarn och adoptivföräldrar som behöver hjälp
inte bara inför utan även efter adoptionen. Stödet
bör i första hand tillhandahållas genom de generella
verksamheterna i samhället men kan kompletteras med
värdefulla insatser av adoptionssammanslutningarna
och de adopterades organisationer. Enligt 5 kap. 1 §
socialtjänstlagen (2001:453) skall social-nämnden
tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som
kan föreligga efter en adoption. I propositionen
framhålls vikten av samverkan mellan kommuner och
mellan kommuner och landsting i dessa frågor. Vidare
har regeringen för avsikt att ge Institutet för
utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) vid
Socialstyrelsen i uppdrag att göra
kunskapssammanställningar, bl.a. när det gäller stöd
och hjälp efter adoption, och att sprida detta
material till samtliga berörda aktörer. Utskottet
anser motion 2003/04:L319 (mp) yrkande 16 i huvudsak
tillgodosedd med vad som anförs i propositionen.
Motion 2003/04:So23 (kd) yrkande 2 får till viss del
anses tillgodosedd.
Att söka sina rötter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner vari begärs att
det i lag införs en bestämmelse om
adopterades rätt att få kunskap om sitt
ursprung. Socialutskottet delar lagutskottets
bedömning att ett pågående arbete inom
Regeringskansliet bör avvaktas. Riksdagen bör
vidare avslå ett motionsyrkande om att utreda
stärkta ekonomiska möjligheter för adopterade
att söka sitt ursprung.
Jämför reservationerna 9 (v, c, mp) och 10
(m).
Propositionen
I propositionen anförs att de flesta adopterade
någon gång funderar över sitt ursprung och att många
aktivt också söker sina rötter. Adoptionsforskningen
har tydligt visat hur viktig kunskapen om det
biologiska och etniska ursprunget är för
adoptivbarnets positiva utveckling. Barnets rätt att
få vetskap om sitt ursprung är fastslagen bl.a. i
barnkonventionen. Uppfattningen att ett adopterat
barn skall få kännedom om adoptionen och om sin
bakgrund har varit tydlig i förarbetena till den
svenska lagstiftningen även om inte någon uttrycklig
bestämmelse om detta har förts in i lagen. Enligt
regeringen är det viktigt att frågor om barnets rätt
till sitt ursprung och till kunskap om sina rötter
tas upp tidigt i adoptionsprocessen samt att
socialtjänsten och sammanslutningarna bistår
adopterade i dessa slags frågor.
I departementspromemorian Föräldrars samtycke till
adoption, m.m. (Ds 2001:53) behandlas bl.a. frågan
om att i föräldrabalken införa en bestämmelse som
ålägger adoptivföräldrarna att så snart det är
lämpligt informera barnet om att det är adopterat.
Promemorian har remissbehandlats och många
remissinstanser är positiva till en sådan regel.
Enligt propositionen kommer frågan under året att
beredas vidare inom Regeringskansliet för att nå ett
ställningstagande i syfte att stärka barnets rätt.
Motioner
I motion 2003/04:So19 av Ingrid Burman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om ett lagförslag
avseende adopterades rätt att få kännedom om att de
är adopterade. Motionärerna påpekar att kravet på
att i lag införa en skyldighet för
adoptivföräldrarna att upplysa barnet om sitt
ursprung har varit föremål för behandling vid flera
tillfällen. Enligt motionärerna har regeringen en
alltför passiv hållning i frågan. Införandet av en
lagstadgad rätt för den adopterade att få kunskap om
att vara adopterad är av yttersta vikt för att säkra
barnperspektivet och barnets rätt i
adoptionsprocessen. Motionärerna anser att
regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med
ett lagförslag i enlighet med vad som anförts.
Även i motion 2003/04:So21 av Kenneth Johansson
m.fl. (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär
ett lagförslag med innebörden att adopterade skall
ha rätt att upplysas om sin adoption (yrkande 1).
I motion 2003/04:So24 av Kerstin-Maria Stalin och
Mona Jönsson (mp) yrkas att riksdagen beslutar dels
att adoptivföräldrar skall vara skyldiga att
informera barnet om att det är adopterat (yrkande
1), dels att socialnämnden skall vara skyldig att
redovisa för domstolen att information lämnats till
barnet (yrkande 2). Motionärerna anser att en
bestämmelse om informationsskyldighet bör införas
redan nu. Domstolen är i alla adoptionsärenden
skyldig att inhämta yttrande från socialnämnden. För
att ytterligare stärka barnets rätt anser
motionärerna att socialnämnden skall åläggas
skyldighet att i dessa ärenden redovisa för
domstolen på vilket sätt information lämnats till
barnet och tydligt redovisa barnets åsikt. Denna
skyldighet skall gälla från så tidig ålder som barn
kan kommunicera sin vilja.
I motion 2003/04:So385 av Sten Tolgfors (m) begärs
ett tillkännagivande om att utreda stärkta
möjligheter för de adopterade som så önskar att söka
sitt ursprung. Exempelvis skulle en del av
adoptionsbidraget eller adoptionsavgiften kunna
användas för att finansiera adopterades sökande av
sitt biologiska ursprung.
Lagutskottets yttrande
I yttrandet redogörs för förslaget i
departementspromemorian Föräldrars samtycke till
adoption (Ds 2001:53) att införa en ny bestämmelse i
föräldrabalken (4 kap. 6 a §) som ålägger
adoptivföräldrarna att så snart det är lämpligt
informera barnet om att det är adopterat. Den
föreslagna bestämmelsen anknyter till stadgandena i
barnkonventionen och Haagkonventionen om barns rätt
till kunskap om sitt ursprung. Någon bestämd
tidpunkt för när föräldrarna skall lämna
upplysningar om barnet ges inte i den föreslagna
bestämmelsen, utan det får ankomma på föräldrarna
att avgöra när barnet har nått en sådan mognad att
frågan om adoption kan tas upp. Enligt vad som
anförts i promemorian åligger det socialtjänsten
enligt socialtjänstlagen att följa upp vilka behov
av hjälp och stöd som kan finnas sedan ett ärende om
adoption har avgjorts. Om den eller de som adopterat
ett barn inte upplyser barnet om att det är
adopterat, torde det ankomma på socialtjänsten att
stödja föräldrarna så att barnet får nödvändig
information. Enligt vad som anförts i promemorian
kan det inte uteslutas att det i något fall kan vara
så att det aldrig kan anses lämpligt att barnet får
information om att det är adopterat.
Mot bakgrund av vad som redovisats i propositionen
om beredningen av departementspromemorian
konstaterar lagutskottet att det nu föreligger ett
långt framskridet lagstiftningsarbete helt i linje
med motionsönskemålen. Enligt utskottets mening bör
resultatet av arbetet inom Regeringskansliet inte
föregripas genom några uttalanden från riksdagens
sida. Lagutskottet föreslår därför att
socialutskottet avstyrker motionerna 2003/04:So19
(v), 2003/04:So21 (c) yrkande 1 och 2003/04:So24
(mp) yrkandena 1 och 2.
Socialutskottets ställningstagande
Socialutskottet delar lagutskottets bedömning att
det pågående arbetet inom Regeringskansliet bör
avvaktas och att motionerna 2003/04:So19 (v),
2003/04:So21 (c) yrkande 1 och 2003/04:So24 (mp)
yrkandena 1 och 2 därmed bör avslås.
Utskottet kan inte ställa sig bakom kravet i motion
2003/04:So385 (m) att utreda hur adoptivbarns
ekonomiska möjligheter att söka sitt ursprung kan
stärkas. Även denna motion avstyrks.
Samverkan och kompetensutveckling
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå två motionsyrkanden om
att införa stimulansbidrag för samverkan
kring adoptionsfrågor på lokal och regional
nivå. Riksdagen bör även avslå motioner om
bl.a. höjd kvalitet på hemutredningarna och
om att utreda situationen för internationella
adoptivbarn i Sverige.
Jämför reservationerna 11 (kd), 12 (m) och 13
(m, kd).
Propositionen
I propositionen påpekas att frågor med anknytning
till internationella adoptioner är sällan
förekommande i kommunernas och i landstingens olika
verksamheter. Detta innebär att det kan vara svårt
att utveckla och behålla hög kompetens på området.
Regeringen anser att det är rimligt att ställa vissa
grundläggande krav på de professionella som kommer i
kontakt med internationella adoptioner i kommunal-
och landstingsverksamhet. Till exempel bör de ha
grundläggande kunskaper om vad det innebär att vara
adopterad och ha en beredskap för att kunna möta
eventuella svårigheter som dyker upp under barnets
uppväxt. Vidare måste de som arbetar med att ge stöd
och hjälp eller vård och behandling till adopterade
och adoptivföräldrar ha särskilda kunskaper om vad
en adoption innebär för dessa grupper samt en allmän
kunskap om adoptionsfrågor i stort.
Utredningen om internationella adoptioner ansåg
det inte rimligt att begära att varje kommun eller
landsting skall ha särskilda kunskaper på
adoptionsområdet men konstaterade att mycket kan
vinnas på samverkan mellan de olika verksamheterna.
Vid samverkan blir adoptionsfrågor inte längre
sällanfrågor och en hög kompetens kan lättare byggas
upp. Regeringen anser det önskvärt att handläggning
av adoptionsanknutna frågor sker mer i samverkan
mellan kommuner och mellan kommuner och landsting.
Enligt propositionen är det redan i dag möjligt
för kommuner och landsting att samverka i
adoptionsanknutna frågor, men någon sådan samverkan
förekommer inte annat än i enstaka fall. Ur
adoptivbarnens och deras familjers perspektiv är det
dock enligt regeringens mening mycket angeläget att
kvalitet och tillgång till utbildning, utredning och
stöd och hjälp efter en adoption blir jämn över hela
landet.
Utredningen om internationella adoptioner föreslog
att medel skall avsättas för att stimulera
samverkan. Enligt regeringens mening kräver kommunal
samverkan om utredning och stöd och hjälp egentligen
inga nya resurser. Samverkan innebär enbart en annan
organisation för frågor som kommunerna redan i dag
ansvarar för.
Utredningen föreslog vidare att det inrättas ett
nationellt centrum för forsknings- och
kunskapsutveckling för området internationella adop-
tioner. Regeringen har övervägt hur behovet av att
ge stöd till kommuner och landsting i deras arbete
med hemutredningar, föräldrautbildning inför
adoptionen samt stöd och hjälp efter genomförd
adoption bör utformas. Det handlar om att samla
forskningsresultat om internationella adoptioner, om
metodutveckling och om att sammanställa kunskap och
sprida den till samtliga aktörer. Målgrupperna för
detta arbete är socialtjänsten, barnhälsovården,
barn- och ungdomspsykiatrin, förskolan och skolan,
länsstyrelserna i deras tillsynsarbete samt
adoptionsorganisationerna och de adopterades
organisationer. Enligt regeringens mening bör
Institutet för utveckling av metoder i socialt
arbete (IMS) vid Socialstyrelsen få i uppdrag att
göra kunskapssammanställningar, ge stöd till att
systematisera utredningsarbetet och göra detta
tillgängligt för dem som arbetar med internationella
adoptioner. Regeringen avser att i
budgetpropositionen för 2005 återkomma i denna
fråga.
Dessutom ges Socialstyrelsen i uppdrag att på
nationell nivå följa upp förhållandena för de
utländska barn som placeras i svenska familjer, i
enlighet med det krav som FN:s barnrättskommitté
ställde på Sverige i samband med Sveriges första
rapport 1993.
Motioner
I motion 2003/04:So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om samverkan och
kompetensutveckling på nationell, regional och lokal
nivå (yrkande 4). Motionärerna anser det mycket
olyckligt att regeringen inte förde utredningens
förslag om stimulansbidrag vidare. Ett sådant bidrag
skulle möjliggöra samordning på det lokala och
regionala planet och på så sätt underlätta för
kommunerna att uppfylla kravet i 5 kap. 1 §
socialtjänstlagen (2001:453) om stöd till
adopterade.
Samma synpunkter framförs i motion 2003/04:So22 av
Birgitta Carlsson (c), vari begärs ett
tillkännagivande om att säkerställa möjligheten att
få rådgivning i adoptionsfrågor och möjlighet till
hjälp och stöd även efter adoptionen och att detta
kan erbjudas både på lokal och regional nivå.
I motion 2003/04:So326 av Sten Tolgfors (m) begärs
ett tillkännagivande om kvaliteten på hemutredningar
i samband med adoption (yrkande 1) samt om
utbildning för och krav på utbildning hos dem som
gör hemutredningar (yrkande 2). Motionären påpekar
att kvaliteten på hemutredningarna varierar mycket
mellan landets kommuner. Kvaliteten skulle kunna
säkras genom att man inför krav på certifiering av
socialtjänstens hemutredare. Utbildning och
vidareutbildning av adoptionsutredare bör vara ett
uppdrag för NIA eller ett nationellt
kunskapscentrum, menar motionären. I yrkande 3
begärs ett tillkännagivande om ökat stöd till
adopterade. Det nationella kunskapscentrumet bör
enligt motionären även ges i uppdrag att utveckla de
stödformer som såväl unga som vuxna adopterade
behöver.
I motion 2003/04:L221 av Sten Tolgfors (m) yrkas att
riksdagen begär att regeringen låter utreda
situationen för internationella adoptivbarn som
adopterats av ensamstående respektive par (yrkande
4). Motionären anför att den förstnämnda gruppen
barn är överrepresenterade inom den barnpsykiatriska
vården. Vidare begärs ett tillkännagivande om
behovet av forskning om adoptivbarns utveckling och
hur det gått för de adoptivbarn som hittills kommit
till Sverige (yrkande 5).
I motion 2002/03:L207 av samma motionär finns
identiska yrkanden (yrkandena 4 och 5).
Tidigare behandling
I det av riksdagen godkända betänkandet
2001/02:SoU23 Barnpolitiken - arbetet med strategin
för att förverkliga FN:s konvention om barnets
rättigheter behandlade utskottet motionsyrkanden
liknande de här aktuella 2003/04:L221 yrkandena 4
och 5 m.fl. (s. 27). Utskottet hänvisade bl.a. till
pågående forskning inom Socialstyrelsen samt anförde
att kommande förslag från Utredningen om
internationella adoptioner borde avvaktas.
Motionsyrkandena avstyrktes (res. m+kd).
Utskottets ställningstagande
Liksom regeringen anser utskottet att det vore
önskvärt med en utökad samverkan på kommunal och
regional nivå när det gäller handläggning av
adoptionsanknutna frågor. Utskottet instämmer
emellertid också i att en sådan samverkan inte torde
kräva att ett särskilt stimulansbidrag för ändamålet
införs utan enbart att befintliga resurser
omorganiseras. Motionerna 2003/04:So23 (kd) yrkande
4 och 2003/04:So22 (c) avstyrks därmed.
Enligt propositionen kommer Institutet för
utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) vid
Socialstyrelsen att få i uppdrag att samla
forskningsresultat om internationella adoptioner,
att utveckla metoder och att sprida kunskapen till
dem som arbetar med bl.a. hemutredningar och stöd
och hjälp efter genomförd adoption. Utskottet
konstaterar att regeringen i budgetpropositionen för
år 2005 föreslår att anslaget 18:1 Bidrag till
utveckling av socialt arbete m.m. under
utgiftsområde 9 tillförs 2 miljoner kronor
engångsvis för kunskapsutveckling om internationella
adoptioner. Resultatet av uppdraget till IMS bör
enligt utskottets mening inte föregripas genom några
initiativ från riksdagens sida. Utskottet avstyrker
därför motion 2003/04:So326 (m) yrkandena 1-3.
Motionerna 2003/04:L221 (m) yrkandena 4 och 5 och
2002/03:L207 (m) yrkandena 4 och 5 får enligt
utskottets mening anses tillgodosedda genom det
aviserade uppdraget till Socialstyrelsen att följa
upp förhållandena för de utländska barn som placeras
i svenska familjer. Även dessa motioner bör således
avslås.
Äktenskap mellan adoptivbarn och
adoptant
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag till
ändringar i 2 kap. 3 § äktenskapsbalken och i
1 kap. 3 § lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap. Ändringarna innebär att
möjligheten för adoptivbarn och adoptant att
gifta sig eller registrera partnerskap tas
bort. Riksdagen bör avslå en motion som
kritiserar att det även fortsättningsvis
kommer att vara tillåtet med äktenskap eller
registrerat partnerskap mellan ett
adoptivbarn och adoptivföräldrarnas
biologiska barn och mellan två adoptivsyskon.
Jämför reservation 14 (fp).
Propositionen
Regeringen föreslår vissa ändringar i
äktenskapsbalken och lagen (1994:1117) om
registrerat partnerskap med innebörd att ett
adoptivförhållande jämställs med biologiskt
släktskap vid tillämpningen av reglerna om
äktenskapshinder och partnerskapshinder. Äktenskap
eller partnerskap mellan ett adoptivbarn och
adoptivföräldrarnas biologiska barn, eller mellan
två adoptivsyskon, skall dock även fortsättningsvis
tillåtas efter tillstånd.
Äktenskap får i dag inte ingås mellan dem som är
släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led
eller som är helsyskon. Halvsyskon får inte ingå
äktenskap med varandra utan tillstånd av
länsstyrelsen (2 kap. 3 § äktenskapsbalken).
Äktenskapshindren avser endast biologiskt släktskap.
Ett adoptivförhållande utgör alltså inte något
äktenskapshinder. Såvitt angår adoptivbarnets
ställning till adoptanten och dennes släktingar
gäller att all verkan av adoptionen upphör, om
adoptanten ingår äktenskap med adoptivbarnet (4 kap.
7 § föräldrabalken).
Regeringen konstaterar att den utveckling som
skett på adoptionsområdet innebär att
adoptivsläktskap kommit att jämställas med bio-
logiskt släktskap på de allra flesta områden. Med
det synsätt som numera är allmänt utbrett torde
möjligheten för adoptant och adoptivbarn att ingå
äktenskap med varandra för många framstå som närmast
stötande. Även om biologiska band saknas, talar
sociala och etiska skäl med styrka för att äktenskap
mellan adoptivbarn och adoptant inte bör tillåtas.
Regeringen anser därmed att möjligheten för adoptant
och adoptivbarn att gifta sig med varandra nu bör
tas bort. Detsamma bör gälla för andra som står i
rätt upp- och nedstigande släktskapsförhållande till
varandra som en följd av adoptionen, t.ex.
adoptivbarnet och adoptantens far eller mor.
När det gäller frågan om hur reglerna för syskon
bör utformas menar regeringen till en början att det
inte finns någon anledning att upphäva den möjlighet
halvsyskon i dag har att efter dispens få ingå
äktenskap med varandra. Såvitt avser äktenskap
mellan ett adoptivbarn och någon som är barn
(biologiskt eller adopterat) enbart till en av
adoptivföräldrarna har barnen en rättslig förälder
gemensam och blir att se som halvsyskon. Regeringen
anser att dessa, liksom andra halvsyskon, bör kunna
ingå äktenskap med varandra efter dispens.
Vad gäller äktenskap mellan ett adoptivbarn och
adoptivföräldrarnas gemensamma biologiska barn samt
mellan två adoptivsyskon föreslog
Förmynderskapsutredningen (SOU 1989:100) ett absolut
hinder häremot. Mot bakgrund av att halvsyskon ju
kan få ingå äktenskap med varandra efter tillstånd
framstår förslaget, som några remissinstanser också
anfört, enligt regeringens mening som tämligen
långtgående. Visserligen har barnen i dessa fall
båda sina rättsliga föräldrar gemensamma. Det finns
dock inte några arvsbiologiska hänsyn att beakta.
Däremot torde sociala och etiska skäl många gånger
tala mot ett äktenskap i aktuella fall. Generellt
sett får det nämligen anses olämpligt att barn som
vuxit upp tillsammans som syskon får ingå äktenskap
med varandra. Regeringen menar emellertid att sådana
hänsyn kan tas vid en tillståndsprövning samt pekar
på att det finns fall där personerna har vuxit upp
på skilda håll och där den ursprungliga
familjegemenskapen mellan parterna saknas.
Regeringen föreslår således inte något absolut
förbud mot äktenskap mellan adoptivbarn och
adoptanternas biologiska barn samt mellan två
adoptivsyskon. Sådana äktenskap bör kunna tillåtas
efter tillstånd av länsstyrelsen i det enskilda
fallet. En sådan ordning stämmer också bäst överens
med utgångspunkten för lagstiftningen, nämligen att
de hinder som uppställs mot äktenskap och
registrering av partnerskap bör vara så få som
möjligt och att sammanlevande bör ha möjlighet att
välja äktenskapets eller partnerskapets form för sin
samlevnad, om inte sociala eller medicinska skäl
talar mot det (se prop. 1973:32 s. 94 f. och LU
1973:20 s. 79).
Avsikten är att tillstånd till äktenskap, liksom i
dag, skall ges endast i undantagsfall. Enligt
ovannämnda förarbeten är vid prövningen i första
hand sociala och etiska faktorer av betydelse. Har
parterna vuxit upp tillsammans kan det vara
olämpligt att tillåta äktenskap. När det gäller
adoptivbarn måste dessutom beaktas att dessa kan
vara särskilt sårbara på grund av sin bakgrund.
Psykologiska aspekter kan därför i dessa fall tala
emot äktenskap. Vidare anförs att en förutsättning
för tillstånd givetvis är att det klart framgår att
det är den sökandes egen önskan att ingå äktenskap
och att ansökan inte är framtvingad. När
dispensprövningen för registrering av partnerskap
gäller personer som är att anse som syskon på grund
av ett adoptivförhållande, torde enligt regeringen
samma överväganden få göras som vid en motsvarande
prövning för ingående av äktenskap.
Motion
I motion 2003/04:So20 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) yrkas att riksdagen antar förslaget i
propositionen såvitt gäller äktenskapsbalken och
lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap med de
ändringarna att den sista av de föreslagna nya
meningarna i respektive förslag utgår (yrkandena 4
och 5). Motionärerna motsätter sig att adoptivbarn
och adoptivföräldrarnas biologiska barn även i
fortsättningen skall kunna ingå äktenskap eller
registrera partnerskap. Denna särbehandling är
mycket tveksam. Enligt motionärernas mening måste ur
lagstiftarens synvinkel det överordnade målet vara
uppväxtförhållanden där adoptivbarnets relation till
sina familjemedlemmar i adoptivfamiljen i så liten
utsträckning som möjligt skiljer sig från ett icke
adopterat barns relation till familjemedlemmarna i
sin biologiska familj. De sociala och psykologiska
faktorer som talar emot äktenskap mellan personer
som biologiskt sett är helsyskon borde väga lika
tungt när det gäller äktenskap mellan ett
adoptivbarn och adoptivföräldrarnas biologiska barn.
Motsvarande gäller för äktenskap eller partnerskap
mellan två adoptivbarn som vuxit upp i samma
adoptivfamilj men har olika biologiska föräldrar,
menar motionärerna.
Lagutskottets yttrande
Lagutskottet välkomnar det nu framlagda lagförslaget
varigenom ett adoptivförhållande kommer att
jämställas med biologiskt släktskap vid
tillämpningen av bestämmelserna om äktenskapshinder
och partnerskapshinder. Som tidigare framhållits i
olika sammanhang framstår den nuvarande möjligheten
för adoptant och adoptivbarn att ingå äktenskap med
varandra eller registrera sig som partner som
närmast stötande. Även om biologiska band saknas,
talar, enligt lagutskottets mening, såväl sociala
som etiska skäl med styrka för att äktenskap eller
partnerskap mellan adoptant och adoptivbarn inte bör
tillåtas.
När det gäller den fråga som tas upp i motion So20
(fp) erinrar lagutskottet först om de nuvarande
äktenskapshindren och partnerskapshindren, vilka
innebär förbud mot äktenskap eller partnerskap
mellan dem som är släkt med varandra i rätt upp- och
nedstigande led eller är helsyskon. Däremot får
halvsyskon ingå äktenskap eller partnerskap med
varandra efter tillstånd av länsstyrelsen. De
nuvarande bestämmelserna om äktenskapshinder har
motiverats av arvsbiologiska och socialetiska skäl.
En annan utgångspunkt har varit att
äktenskapshindren skall vara så få som möjligt.
Enligt lagutskottets mening bör utgångspunkten för
den bedömning som nu skall göras vara densamma. En
annan utgångspunkt bör, enligt lagutskottets mening,
vara att den nuvarande möjligheten för halvsyskon
att efter dispens få ingå äktenskap med varandra
inte ifrågasatts. Om man jämställer ett
adoptivförhållande med biologisk släktskap, får
denna möjlighet betydelse när det gäller äktenskap
mellan ett adoptivbarn och någon som är barn -
biologiskt eller adopterat - enbart till en av
adoptivföräldrarna. Som regeringen pekar på har ju
barnen i dessa fall en rättslig förälder gemensamt
och blir således att se som halvsyskon. De bör,
enligt lagutskottets mening, liksom andra halvsyskon
efter dispens kunna ingå äktenskap med varandra.
Vad sedan gäller frågan om äktenskap mellan ett
adoptivbarn och adoptivföräldrarnas gemensamma
biologiska barn samt mellan två adoptivsyskon finns,
enligt lagutskottets mening, skäl som talar för ett
absolut hinder. Båda barnen har i dessa fall båda
sina rättsliga föräldrar gemensamma och sociala och
etiska hänsyn talar för ett sådant hinder. Generellt
sett får det, som också regeringen anfört, anses som
olämpligt att barn som vuxit upp tillsammans som
syskon får gifta sig eller ingå partnerskap med
varandra. Å andra sidan går det inte att bortse från
att det, liksom när det gäller två halvsyskon, kan
finnas enstaka fall där personerna har vuxit upp på
skilda håll och där den ursprungliga
familjegemenskapen saknas. I sammanhanget måste
också beaktas att, enligt vad som anförts i
propositionen, tillstånd endast bör ges i
undantagsfall och att vid prövningen i första hand
sociala och etiska faktorer skall vara av betydelse.
Att parterna vuxit upp tillsammans kan innebära att
det är olämpligt att tillåta äktenskap. Lagutskottet
påpekar vidare att det när det gäller adoptivbarn
uttalas särskilt i propositionen att det måste
beaktas att dessa kan vara särskilt sårbara på grund
av sin bakgrund och att psykologiska aspekter i
dessa fall kan tala mot äktenskap. En
grundförutsättning för att tillstånd skall ges är
givetvis att det klart framgår att det är den
sökandes egen önskan att ingå äktenskap och att
ansökan inte är framtvingad. När dispensprövningen
för registrering av partnerskap gäller personer som
är att anse som syskon på grund av ett
adoptivförhållande torde, enligt vad som uttalas i
propositionen, samma överväganden få göras som vid
en motsvarande prövning för ingående av äktenskap.
Enligt lagutskottets mening utgör lagförslagen i
denna del - dvs. möjlighet till äktenskap endast i
undantagsfall efter dispens - en lämplig avvägning
mellan ovannämnda motstridiga intressen.
Med det anförda föreslår lagutskottet att
socialutskottet tillstyrker de framlagda
lagförslagen i denna del samt avstyrker motion
2003/04:So20 (fp) yrkandena 4 och 5.
Socialutskottets ställningstagande
I likhet med lagutskottet välkomnar socialutskottet
förslaget att ta bort möjligheten för adoptivbarn
och adoptant att gifta sig eller registrera
partnerskap. Även när det gäller kritiken i motion
2003/04:So20 (fp) yrkandena 4 och 5 mot att även i
fortsättningen tillåta äktenskap eller registrerat
partnerskap mellan ett adoptivbarn och
adoptivföräldrarnas gemensamma biologiska barn och
mellan två adoptivsyskon delar socialutskottet
lagutskottets uppfattning. Socialutskottet
tillstyrker således regeringens förslag till lag om
ändring i äktenskapsbalken och till lag om ändring i
lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap samt
avstyrker den nämnda motionen.
Adoptionskostnadsbidrag m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag till
ändring i 6 § lagen (1988:1463) om bidrag vid
adoption av utländska barn.
Adoptionskostnadsbidrag skall i
fortsättningen enbart lämnas för adoptioner
som förmedlas av en auktoriserad
sammanslutning. Riksdagen bör vidare avslå en
motion om att höja adoptionskostnadsbidraget.
Jämför reservation 15 (m).
Propositionen
I propositionen föreslås en ändring i 6 § lagen
(1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn. Ändringen innebär att adoptionskostnadsbidrag
endast skall lämnas för adoptioner som förmedlats av
en auktoriserad sammanslutning.
Enligt den ovannämna lagen lämnas bidrag av
allmänna medel till adoptivföräldrars kostnader vid
adoption av utländska barn. Bidrag lämnas bl.a. till
den eller dem som har fått tillstånd av svensk
domstol till en adoption. Adoptionskostnadsbidraget,
som betalas ut av försäkringskassan efter ansökan av
adoptanten, utgår för närvarande med 40 000 kr per
adoptivbarn oavsett hur stora kostnader
adoptivföräldrarna haft för adoptionen. Syftet med
bidraget när det infördes var att det skulle täcka
hälften av adoptionskostnaderna, och till en början
gjordes en prövning av kostnaderna. Prövningen
slopades 1997 och numera erhåller alla som är
berättigade till bidraget maxbeloppet.
Den som vill adoptera ett barn från utlandet skall
enligt 4 § lagen (1997:192) om internationella
adoptioner anlita en auktoriserad sammanslutning. I
samma lagrum medges dock undantag för enskilda
adoptioner när det är släktingadoptioner eller där
det annars finns särskilda skäl att adoptera utan
förmedling av en auktoriserad sammanslutning.
Vid adoption förmedlad genom en auktoriserad
sammanslutning betalar den som adopterar för
sammanslutningens kostnader såväl i Sverige som i
utlandet samt kostnader för egna resor och
uppehälle. Den genomsnittliga kostnaden för en
adoption uppgick under år 2002 till 128 000 kr.
Regeringen påpekar att den som adopterar på enskild
väg visserligen har kostnader för resor m.m. samt
för vissa administrativa avgifter för adoptionen,
men att kostnaderna inte uppgår till samma höga
belopp som vid adoption av ett barn genom en
sammanslutning.
Regeringen finner mot bakgrund av vad som anförts
att det är motiverat att begränsa möjligheten till
adoptionskostnadsbidrag till sådana adoptioner som
sker genom de auktoriserade sammanslutningarna.
Motion
I motion 2003/04:So25 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om
adoptionsbidrag (yrkande 3). Enligt motionärerna var
syftet ursprungligen att adoptionsbidraget skulle
täcka hälften av adoptionskostnaderna.
Adoptionsbidraget om 40 000 kr täcker emellertid för
närvarande endast en tredjedel av kostnaderna,
exklusive kostnaden för föräldrautbildning.
Motionärerna anser att adoptionskostnadsbidraget bör
höjas till 50 % av kostnaden enligt en schablon
grundad på varifrån barnet adopteras.
Tidigare behandling
Socialförsäkringsutskottet behandlade i det av
riksdagen godkända betänkandet 2003/04:SfU1 Anslag
inom socialförsäkringsområdet (utgiftsområdena 10,
11 och 12) ett motionsyrkande liknande det ovan
refererade. Socialförsäkringsutskottet påpekade att
adoptionsbidraget, efter att ha varit oförändrat
sedan 1991, höjdes kraftigt den 1 januari 2001, från
24 000 kr till 40 000 kr per barn. Utskottet fann
inte anledning att föreslå ytterligare höjning av
bidraget utan tillstyrkte regeringens förslag till
medelsanvisning och avstyrkte motionsyrkandet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot förslaget att
adoptionskostnadsbidrag endast skall lämnas för
adoptioner som förmedlats av en auktoriserad
sammanslutning och tillstyrker därför regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1988:1463) om
bidrag vid adoption av utländska barn.
Socialförsäkringsutskottet har nyligen avstyrkt ett
motionsyrkande om att adoptionsbidraget bör höjas.
Socialutskottet finner ingen anledning att göra
någon annan bedömning och avstyrker därför motion
2003/04:So25 (m) yrkande 3.
Övriga lagförslag
Utskottet tillstyrker även i övrigt regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1997:192) om
internationell adoptionsförmedling, dock med smärre
justeringar i 10 § och i ingressen till
lagförslaget, samt förslaget till lag om ändring i
socialtjänstlagen (2001:453). Vidare tillstyrker
utskottet förslagen till lag om ändring i
föräldrabalken, lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) och lag om ändring i lagen (1997:191) med
anledning av Sveriges tillträde till
Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid
internationella adoptioner.
Övriga adoptionsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om en översyn av
adoptionslagstiftningen, om enskilda
adoptioner, om registerade partners rätt att
adoptera samt om att främja nationella
adoptioner. Utskottet hänvisar främst till
redan pågående och aviserat arbete på
området.
Jämför reservationerna 16 (m), 17 (kd) och 18
(fp).
Motioner
I motion 2003/04:So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om behovet av en översyn
av adoptionslagstiftningen med särskild betoning på
ensamståendeadoption (yrkande 1). Motionärerna
påpekar bl.a. att flera experter i Kommittén om barn
i homosexuella familjer (SOU 2001:10) påtalat
behovet av att den svenska adoptionslagstiftningen
ses över. Motionärerna anser att en parlamentarisk
utredning av hela adoptionslagstiftningen bör komma
tilll stånd. Utredningen bör bl.a. undersöka vilken
familjekonstellation som är fördelaktigast ur
barnets perspektiv samt särskilt utvärdera
situationen och utvecklingen för barn som vuxit upp
med endast en adoptivförälder. Enligt motionärerna
har synen på barns behov genomgått förändringar i
många hänseenden sedan bestämmelserna rörande
ensamadoptioner tillkom 1917.
I motion 2003/04:So21 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om behovet av att
enskildas möjligheter att ansöka om adoption av barn
utanför adoptionsorganisationernas förmedling utreds
(yrkande 4). Motionärerna anser att enskilda
adoptioner i vissa lägen kan vara väl förenliga med
barnets intressen. Det bör också vara möjligt att
finna former för prövning av denna typ av adoptioner
utan att etiska gråzoner uppkommer, t.ex. genom att
de som ansöker om adoption vänder sig till en
adoptionsorganisation eller direkt till MIA för
prövning av det aktuella fallet. Kostnadsansvaret
bör i dessa fall åvila adoptivföräldrarna.
Två motioner rör homosexuella pars rätt att prövas
som adoptivföräldrar.
I motion 2002/03:So512 av Martin Andreasson m.fl.
(fp, s, v, c, mp) begärs ett tillkännagivande om
Socialstyrelsens allmänna råd om adoptioner (yrkande
3). Motionärerna anser att Socialstyrelsen i sina
allmänna råd för handläggning av
adoptionsansökningar bör ge adekvata upplysningar om
HBT-frågor. Motionärerna påtalar vikten av
HBT-kompetens inom familjerätten.
I motion 2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om informationsinsatser
och uppföljning av tillämpningen av
adoptionslagstiftningen (yrkande 3). Motionärerna
påpekar att antalet adoptionsansökningar från
homosexuella par är mycket lågt. En förklaring kan
vara att de misstror den svenska adoptionsbyråns
goda vilja när det gäller att tillämpa den nya
lagstiftningen. Enligt motionärerna bör
tillämpningen av den nya lagstiftningen om
homosexuella pars rätt att adoptera följas noga.
Vidare bör undersökas huruvida det finns behov av
informationsinsatser för att tydliggöra lagens
mening att alla par, oavsett könssammansättning,
skall prövas på samma villkor.
Nationella adoptioner berörs i ett par motioner.
I motion 2003/04:So445 av Mikael Oscarsson och Tuve
Skånberg (kd) begärs ett tillkännagivande om att
officiella riktlinjer för hur nationella adoptioner
skall handläggas omgående bör sammanställas och
göras tillgängliga för såväl sociala myndigheter som
mödravården. Enligt motionärerna bör staten, genom
de sociala myndigheterna, förenkla för adoptioner
och se det som ett reellt alternativ till såväl
abort som fosterhemsplaceringar.
I motion 2002/03:So415 av Mikael Oscarsson och
Erling Wälivaara (kd) begärs ett likalydande
tillkännagivande.
Aktuellt
I propositionen (s. 75 f.) anges att såväl
Utredningen om internationella adoptioner som flera
remissinstanser pekat på behovet av att se över de
brister som kan finnas vid enskild adoption. Enligt
propositionen avser regeringen att vidare bereda
dessa frågor.
NIA har utarbetat skriften Internationella
adoptioner - handbok för socialnämnder, som skall ge
vägledning vid socialtjänstens hemutredningar.
Lagändringarna rörande homosexuellas rätt att prövas
som adoptivföräldrar trädde i kraft den 1 februari
2003. I avvaktan på en revidering av handboken
publiceras de ändringar och tillägg som föranletts
av lagändringarna tills vidare på NIA:s hemsida. I
materialet anges bl.a. att samma kriterier för vad
som gäller makar skall gälla i bedömningen av de
homosexuella parens lämplighet. Utredningen skall
omfatta samma punkter som nu tas upp med
heterosexuella sökande. För sökande som är
registrerade partner kan det därutöver behöva tas
särskilda hänsyn. Bland annat nämns släktens
inställning och omgivningens attityder samt att det
är viktigt med öppenhet kring homosexualiteten.
Regeringen anför i propositionen (s. 64) att det
är angeläget att handboken utvecklas och uppdateras
i takt med kunskapsutvecklingen inom området och att
samtliga faktorer som bör ingå i
lämplighetsbedömningen behandlas där. Om det är
adoptionsmyndigheten eller Socialstyrelsen som i
fortsättningen bör ta fram handboken, får enligt
regeringen övervägas i samband med beredningen av
den nya adoptionsmyndigheten.
Lagutskottets yttrande
Lagutskottet påpekar i sitt yttrande att det i
januari 2004 behandlat ett antal motioner vari
begärts tillkännagivanden från riksdagen till
regeringen om en översyn av adoptionslagstiftningen.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 2003/04:LU11
ansåg lagutskottet att resultatet av en aviserad
uppföljning av den nya lagstiftningen om partnerskap
och adoption borde avvaktas och avstyrkte
motionerna.
Enligt lagutskottets yttrande fick NIA i sitt
regleringsbrev för budgetåret 2003 i uppdrag att
kontinuerligt följa effekterna av den nya
lagstiftningen om partnerskap och adoption och att
senast den 1 februari 2004 lämna en första rapport
till regeringen om ursprungsländernas reaktioner och
utvecklingen när det gäller adoptionsverksamheten. I
den rapport som NIA överlämnat till regeringen sägs
att endast några par enligt NIA:s erfarenhet har
visat intresse för att adoptera ett barn från
utlandet och ännu färre har påbörjat en utredning.
De som kontaktat en socialnämnd eller en
adoptionsorganisation har fått information om att
det ännu inte är möjligt att adoptera eftersom inget
av de länder som auktoriserade
adoptionsorganisationer samarbetar med accepterar
registrerade partner som sökande. Av rapporten
framgår vidare att samtliga ursprungsländer som
tillfrågats om det är möjligt för registrerade
partner att adoptera ett barn från deras land har
svarat att det inte är möjligt. Varken de svenska
adoptionsorganisationerna eller NIA har på något
sätt erfarit att lagändringen medfört några
komplikationer som försvårar samarbetet med dessa
länder avseende internationell adoption.
Lagutskottet anser i det nu aktuella ärendet
alltjämt att resultatet av det arbete som regeringen
aviserat våren 2002 bör avvaktas innan ställning tas
till omfattningen och djupet av den mera allmänna
översyn av adoptionslagstiftningen som enligt
motionärernas uppfattning bör göras. Mot denna
bakgrund anser lagutskottet att det inte finns skäl
att nu föreslå någon riksdagens vidare åtgärd med
anledning av motionen.
Med det anförda föreslår lagutskottet att
socialutskottet avstyrker motion 2003/04:So23 (kd)
yrkande 1.
Socialutskottets ställningstagande
Såvitt först angår motion 2003/04:So23 (kd) yrkande
1 om en översyn av adoptionslagstiftningen anser
socialutskottet att motionen, på de av lagutskottet
anförda skälen, bör avslås.
Genom införandet av lagen (1997:192) om
internationell adoptionsförmedling begränsades
utrymmet för enskilda internationella adoptioner.
Enligt lagens 4 § skall den eller de som vill
adoptera ett barn från utlandet anlita en
auktoriserad sammanslutning. Detta gäller dock inte
enstaka fall av adoption som avser släktingbarn
eller där det annars finns särskilda skäl att
adoptera utan förmedling av en auktoriserad
sammanslutning. Innan barnet lämnar landet skall en
prövning göras av om förfarandet är godtagbart.
Ansvaret för denna prövning skall enligt regeringens
förslag fortsättningsvis åvila MIA. Utskottet kan
vidare konstatera att regeringen avser att
ytterligare bereda frågan om en översyn av de
brister som kan föreligga vid enskilda adoptioner.
Med det anförda avstyrker utskottet motion
2003/04:So21 (c) yrkande 4.
När det gäller registrerade partners rätt att prövas
som adoptivföräldrar, vill utskottet inledningsvis
åter framhålla att det behövs kraftfulla åtgärder
för att på alla områden motarbeta fördomar, okunskap
och diskriminering på grund av sexuell läggning.
Utskottet kan konstatera att det i NIA:s handbok för
socialnämnder betonas att homosexuella sökande skall
prövas för adoption på samma sätt som andra sökande.
Såsom nämnts ovan har en tidigare aviserad
uppföljning av den nya lagstiftningen avseende
partnerskap och adoption nyligen påbörjats. Mot
bakgrund av det anförda finner utskottet inte någon
anledning för riksdagen att göra något uttalande
till regeringen med anledning av motionerna
2002/03:So512 (fp, s, v, c, mp) yrkande 3 och
2003/04:L350 (c) yrkande 3.
Utskottet kan inte ställa sig bakom kraven i motionerna
2002/03:So415 (kd) och 2003/04:So445 (kd) om att
främja nationella adoptioner. Motionerna bör avslås.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Auktorisation att arbeta med internationell
adoptionsförmedling i Sverige (punkt 3)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m) och Magdalena
Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
a) antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling såvitt avser 6 §, dock med den
ändringen att orden "endast ges" ersätts av "ges
endast",
b) tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 1.
Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So23
yrkande 3 och 2003/04:So25 yrkande 1.
Ställningstagande
Regeringen föreslår att de nu gällande villkoren för
auktorisation kompletteras med kravet att om en
sammanslutning även bedriver annan verksamhet än
internationell adoptionsförmedling, får den andra
verksamheten inte äventyra förtroendet för
adoptionsverksamheten. Vi vill i detta sammanhang
framhålla att det kan vara svårt för organisationer
med begränsade personalresurser att upprätthålla
personell åtskillnad mellan de olika verksamheterna.
Enligt vår mening bör det i de flesta fall räcka med
att en sammanslutning håller adoptionsverksamheten
ekonomiskt åtskild från övriga verksamheter för att
auktorisation att arbeta med internationell
adoptionsförmedling i Sverige skall kunna beviljas.
Vi anser att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med ett lagförslag i enlighet med vad som
anförts. I avvaktan härpå tillstyrks förslaget till
lag om ändring i lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling såvitt avser 6 §, dock med en
smärre justering.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
2. Auktorisation att arbeta med internationell
adoptionsförmedling i ett annat land
(punkt 4)
av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp),
Erik Ullenhag (fp) och Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
a) godkänner vad som anförs i reservation 2,
b) antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling såvitt avser 6 a §.
Riksdagen bifaller därmed motion 2003/04:So20
yrkande 2 och avslår motion 2003/04:So25 yrkande 2.
Ställningstagande
I förslaget till 6 a § lagen (1997:192) om
internationell adoptionsförmedling ställer
regeringen upp en rad villkor som skall vara
uppfyllda för att en sammanslutning skall få
auktorisation att arbeta med internationell
adoptionsförmedling i ett specifikt land. Bland
annat krävs att samarbetet med det andra landet är
lämpligt med hänsyn till kostnadsbilden (4 p.).
Nämnden för internationella adoptioner, NIA,
anförde följande i sitt remissvar rörande
betänkandet från Utredningen om internationella
adoptioner (SOU 2003:49):
Det är en humanitär självklarhet att ge en viss
rimlig ersättning till ett barnhem för de barn som
är kvar på barnhemmet, när förhållandena är
undermåliga. Det gagnar samtliga barn - de som blir
kvar och de som adopteras internationellt - att
levnadsbetingelserna på barnhemmen är goda.
Vi anser att riksdagen bör ansluta sig till detta
uttalande eftersom tillämpningen av den nya
bestämmelsen annars riskerar att bli för snäv och
till skada för barn som inte adopteras
internationellt. I propositionen säger sig
regeringen visserligen i mångt och mycket dela NIA:s
synpunkter men inskränker sedan den acceptabla
ersättningsnivån till barnhemmet till att avse
endast kostnader som är förknippade med den
internationella adoptionsverksamheten, däribland de
kostnader som avser det barn som blir adopterat.
Enligt vår mening bör riksdagen beredas tillfälle
att godkänna vad vi nu anfört om tillämpningen av 6
a § i regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling.
3. Auktorisation att arbeta med internationell
adoptionsförmedling i ett annat land
(punkt 4)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
a) antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling såvitt avser 6 a §,
b) tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So25 yrkande 2 och avslår
motion 2003/04:So20 yrkande 2.
Ställningstagande
Regeringen föreslår i propositionen att en
sammanslutning som fått auktorisation att arbeta med
internationell adoptionsförmedling i Sverige även
skall beviljas auktorisation att arbeta i ett annat
land under förutsättning att det med hänsyn till
bl.a. balansen mellan de svenska sammanslutningarna
bedöms som lämpligt att sammanslutningen samarbetar
med det andra landet (6 a § 4 lagen (1997:192) om
internationell adoptionsförmedling).
Det finns en risk att detta krav kommer att leda
till bristande kontinuitet genom att organisationer
kan tvingas lämna ett visst land under några år.
Kravet på balans mellan sammanslutningarna innebär
en nackdel för bl.a. familjer som adopterat från ett
land via en organisation och som sedan vill adoptera
syskon från samma land. Möjligheterna att hjälpa
adopterade att få veta mer om sin bakgrund försvåras
också. Vi anser det orimligt att låta regeringens
mål om balans mellan sammanslutningar gå ut över
barns rätt till syskon från samma land eller
adoptivbarns rätt att söka sina rötter. En bättre
modell är att uppmuntra organisationerna till ökat
samarbete. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med förslag i enlighet med vad som
anförts. I avvaktan härpå tillstyrks förslaget till
6 a § lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
4. En uthållig mångfald av
adoptionsorganisationer (punkt 5)
av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp),
Erik Ullenhag (fp) och Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So21 yrkande 3.
Ställningstagande
Auktorisation av adoptionsorganisationer skall
självfallet ske utifrån högt ställda krav på
kvalitet. Samtidigt anser vi att det finns ett värde
i att slå vakt om en viss mångfald av adoptions-
organisationer och undvika en utslagningsprocess där
de mindre adoptionsorganisationerna slås ut.
Regeringens förslag att mångfalden skall beaktas vid
beviljandet av auktorisation är synnerligen
behövligt. Än mer verksamma åtgärder kan emellertid
behövas för att säkerställa att de olika
adoptionsorganisationerna får likvärdiga
förutsättningar till utveckling. Vi anser att de
olika adoptionsorganisationernas
arbetsförutsättningar och lämpliga åtgärder för att
säkerställa en uthållig mångfald av
adoptionsorganisationer bör utredas.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
5. Avsättning av medel för avvecklingskostnader
(punkt 7)
av Kerstin Heinemann (fp) och Erik Ullenhag (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling såvitt avser 8 e §. Riksdagen
bifaller därmed motion 2003/04:So20 yrkande 1.
Ställningstagande
Regeringens förslag till ny 8 e § i lagen
(1997:192) om internationell
adoptionsförmedling innebär ett krav på
föreningar som nybildas för
adoptionsförmedling att ha ett startkapital
som även räcker till att fondera medel för
eventuella avvecklingskostnader. Vi befarar
att en sådan bestämmelse, utan att medföra
några större fördelar, kan komma att i
onödan försvåra nybildning. Förslaget i
denna del bör därför avslås.
6. Medgivande att ta emot ett barn (punkt 8)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Erik
Ullenhag (fp), Anne Marie Brodén (m) och
Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt avser
6 kap. 12 § med den ändringen att andra stycket
sista meningen och tredje stycket utgår. Riksdagen
bifaller därmed motion 2003/04:So20 yrkande 3.
Ställningstagande
Regeringen föreslår en ändring i
socialtjänstlagen (2001:453) med innebörd
bl.a. att socialnämnden får lämna medgivande
till adoption endast om den sökande är
lämpad att adoptera samt att nämnden vid
denna bedömning skall ta särskild hänsyn
till sökandens kunskaper och insikter om
adoptivbarn och deras behov. Vi anser att
denna bestämmelse är fullt tillräcklig och
att det inte behövs någon föreskrift i lag
om obligatoriskt deltagande i av kommunen
anvisad föräldrautbildning. Riksdagen bör
därför avslå regeringens förslag till lag om
ändring i socialtjänstlagen såvitt avser
6 kap. 12 § andra stycket sista meningen och
tredje stycket.
7. Stöd och hjälp till adopterade och deras
familjer (punkt 10)
av Chatrine Pålsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So23 yrkande 2 och avslår
motion 2003/04:L319 yrkande 16.
Ställningstagande
Jag ställer mig kritisk till att det i propositionen
saknas förslag som kan bidra till att adopterade får
bättre stöd och hjälp. Det duger inte att enbart
hänvisa till utredningen, vari klargjordes vad
stödet kan innebära och att de adopterades
intresseorganisationer kan utföra ett viktigt
arbete. Enligt min mening bör regeringen återkomma
med förslag till mer konkreta åtgärder för att
komplettera det stöd som redan finns.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till
känna.
8. Stöd och hjälp till adopterade och deras
familjer (punkt 10)
av Jan Lindholm (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:L319 yrkande 16 och avslår
motion 2003/04:So23 yrkande 2.
Ställningstagande
Undersökningar har visat att många adopterade barn
får problem specifika för sin grupp. Jag vill därför
framhålla vikten av att familjer med adopterade barn
får möjlighet till extra samtalsstöd om så behövs,
inte bara under den första tiden efter det att
barnet anlänt utan även under tonårstiden.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till
känna.
9. Barnets rätt till kunskap om sitt ursprung
(punkt 11)
av Ingrid Burman (v), Kenneth Johansson (c),
Elina Linna (v) och Jan Lindholm (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So19, 2003/04: So21
yrkande 1 och 2003/04:So24 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
I departementspromemorian Föräldrars samtycke till
adoption, m.m. (Ds 2001:53) föreslås en bestämmelse
i föräldrabalken som ålägger adoptivföräldrarna att
så snart det är lämpligt informera barnet om att det
är adopterat. Vi anser att det nu är hög tid att
regeringen lägger fram ett förslag om barnets rätt
till kunskap om sitt ursprung. Ett sådant förslag
ligger helt i linje med vad som föreskrivs i
barnkonventionen och i 1993 års Haagkonvention.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
10. Stärkta ekonomiska möjligheter för
adoptivbarn att söka sitt ursprung
(punkt 12)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So385.
Ställningstagande
För många adopterade är sökandet efter sitt ursprung
en viktig del av identitetsbyggandet. Även om det
kan vara en jobbig process att gå igenom är den för
många nödvändig att hantera. I dag hjälper vissa
adoptionsorganisationer adopterade att, mot en
avgift, söka sitt ursprung med hjälp av bevarade
handlingar och kontakter i ursprungsländerna. Ibland
krävs dock större insatser på plats för att nå
framgång, vilket kan vara kostsamt.
Vi anser att det bör prövas om åtgärder kan vidtas
för att underlätta för adopterade som önskar finna
sitt ursprung och där hjälpen från
adoptionsorganisationer inte förslår. Ett alternativ
skulle kunna vara att använda en mindre del av
adoptionskostnadsbidraget till att skapa en fond med
uppgift att finansiera adopterades sökande av sitt
biologiska ursprung. En annan möjlighet som bör
prövas är att avsätta en mindre del av den
adoptionsavgift som adoptivföräldrar erlägger till
finansiering av en sådan verksamhet. Regeringen bör
utreda möjligheterna till och formerna för detta.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
11. Stimulansbidrag för samverkan (punkt 13)
av Chatrine Pålsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So23 yrkande 4 och bifaller
delvis motion 2003/04:So22.
Ställningstagande
I regeringens förslag påtalas vikten av samverkan i
frågor om stöd och hjälp till adopterade. Samverkan
fungerar dock sällan i praktiken. Ett
stimulansbidrag skulle möjliggöra samordning på det
lokala och regionala planet, så att kommunerna
bättre kan möta de behov av råd och stöd som finns
och som de enligt 5 kap. 1 § socialtjänstlagen
(2001:453) ansvarar för. Jag anser det därför mycket
olyckligt att regeringen inte för utredningens
förslag om stimulansbidrag vidare eller ställer
tydligare och hårdare krav på samverkan, så att
adopterade och deras familjer kan få den hjälp och
det stöd de har rätt till.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till
känna.
12. Kvalitet och kompetensutveckling (punkt 14)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So326 yrkandena 1-3.
Ställningstagande
Beslut i adoptionsfrågor får en genomgripande
betydelse för de individer som berörs av beslutet.
Det är därför av största vikt att alla beslut som
rör adoption - liksom övriga frågor som rör barn -
fattas baserade på bästa tillgängliga kunskap och
forskning. Vi vill framhålla vikten av att
hemutredningarna inför adoptioner håller en hög och
jämn kvalitet samt att de som gör utredningarna är
väl utbildade och använder kvalitetssäkrade metoder.
Enligt uppgift från adoptionsorganisationerna
varierar kvaliteten på dagens hemutredningar mycket
över landet. Kvaliteten skulle enligt vår mening
kunna säkras genom att man inför krav på
certifiering av socialtjänstens hemutredare.
Utredaren skall ha genomgått relevant utbildning
och/eller vidareutbildning i adoptionsfrågor.
Utbildning och vidareutbildning för
adoptionsutredare bör hanteras som ett nationellt
uppdrag för NIA eller för ett nationellt
kunskapscentrum.
De senaste årens forskning har visat att vissa
vuxna adopterade har särskilda stödbehov. Enligt vår
mening bör ett nationellt forsknings- och
kunskapscentrum ges i uppgift att utveckla de
stödformer som unga och vuxna adopterade behöver.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
13. Utredning av adoptivbarns situation i
Sverige (punkt 15)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m) och Magdalena
Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:L207 yrkandena 4 och 5
samt 2003/04:L221 yrkandena 4 och 5.
Ställningstagande
Vi menar att det behövs mer forskning om
adoptivbarns utveckling och om hur det gått för de
adoptivbarn som hittills kommit till Sverige. Det
har förekommit internationella adoptioner till
Sverige i större skala i ca 35 år. De första
adoptivbarnen har nu hunnit bli vuxna och vissa har
bildat familj. Det saknas dock i huvudsak
longitudinella studier om hur barnens liv och
situation ser ut över tid, och vi vet ännu inte hur
familjebildningssituationen och föräldraskap
fungerar.
Av tillgänglig forskning och statistik framgår att
barn som adopterats av ensamstående i än högre grad
än barn som adopterats av par är överrepresenterade
i barnpsykiatrisk vård. Barn som adopterats av
ensamstående har i olika studier varit fyra gånger
överrepresenterade i barn- och ungdomspsykiatrisk
vård jämfört med en normalpopulation. Vi anser mot
denna bakgrund att regeringen bör låta utreda
situationen för barn som adopterats internationellt
av ensamstående respektive par.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
14. Äktenskap mellan adoptivbarn och adoptant
m.m. (punkt 16)
av Kerstin Heinemann (fp) och Erik Ullenhag (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i äktenskapsbalken, med den
ändringen att den föreslagna sista meningen utgår,
och
b) lag om ändring i lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap, med den ändringen att den föreslagna
sista meningen utgår.
Riksdagen bifaller därmed motion 2003/04:So20
yrkandena 4 och 5.
Ställningstagande
Vi välkomnar förslaget att nu helt avskaffa
möjligheten till äktenskap mellan
adoptivbarn och adoptivförälder. Vi ställer
oss emellertid kritiska till förslaget att
även fortsättningsvis tillåta äktenskap
eller partnerskap mellan två adoptivsyskon
och mellan ett adoptivbarn och
adoptivföräldrarnas biologiska barn. Vi
anser att det överordnade målet måste vara
uppväxtförhållanden där adoptivbarnets
relation till sina familjemedlemmar i
adoptivfamiljen i så liten utsträckning som
möjligt skiljer sig från ett icke adopterat
barns relation till familjemedlemmarna i sin
biologiska familj. De sociala och
psykologiska faktorer som talar emot
äktenskap mellan personer som biologiskt
sett är helsyskon borde därför väga lika
tungt när det gäller äktenskap mellan ett
adoptivbarn och adoptivföräldrarnas
biologiska barn och mellan två
adoptivsyskon. Enligt vår mening bör
riksdagen anta de i propositionen framlagda
förslagen till lag om ändring i
äktenskapsbalken och lagen (1994:1117) om
registrerat partnerskap med de ändringarna
att den föreslagna sista meningen i
respektive lagförslag utgår.
15. Höjning av adoptionskostnadsbidraget
(punkt 18)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So25 yrkande 3.
Ställningstagande
Den genomsnittliga kostnaden för en adoption uppgick
år 2002 till 128 000 kr. Syftet med bidraget var
ursprungligen att det skulle täcka hälften av
adoptionskostnaderna. Adoptionsbidraget på 40 000 kr
täcker för närvarande endast en tredjedel av
adoptionskostnaderna. Därtill kommer kostnaden för
föräldrautbildning. Vi anser att
adoptionskostnadsbidraget bör höjas till 50 % av
kostnaden enligt en schablon för varifrån barnet
adopteras. Detta har vi moderater framfört i motion
2003/04:Sf367.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
16. En översyn av adoptionslagstiftningen
(punkt 20)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller
därmed delvis motion 2003/04:So23 yrkande 1.
Ställningstagande
Enligt vår mening är dagens adoptionsregler skrivna
för en annan tid och ett annat system. År 1989
presenterade Förmynderskapsutredningen sitt
slutbetänkande med förslag till en revision av
adoptionslagstiftningen. Sedan dess har inget hänt.
I utredningsbetänkandet Barn i homosexuella familjer
(SOU 2001:10) har flera experter påtalat att
adoptionslagstiftningen är i behov av en översyn.
Experterna framhåller också att forskningen
beträffande adopterade barns uppväxt och utveckling
är eftersatt.
Vi anser att hela adoptionslagstiftningen är i
stort behov av en översyn och att det får ankomma på
regeringen att ta erforderliga initiativ. Inom ramen
för en sådan översyn finns det enligt vår
uppfattning anledning att t.ex. se över kravet på
att presumtiva adoptivföräldrar skall vara minst 25
år, och den nuvarande möjligheten till adoptioner
bör bli föremål för en utvärdering. Vi anser också
att det bör tas in en bestämmelse i 4 kap.
föräldrabalken som stadgar att en adoption endast
får ske om den är förenlig med barnets bästa. Det
får ankomma på regeringen att lägga fram
erforderliga lagförslag.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
17. En översyn av adoptionslagstiftningen
(punkt 20)
av Chatrine Pålsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 20
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So23 yrkande 1.
Ställningstagande
Enligt min mening är dagens adoptionsregler skrivna
för en annan tid och ett annat system. År 1989
presenterade Förmynderskapsutredningen sitt
slutbetänkande med förslag till en revision av
adoptionslagstiftningen. Sedan dess har inget hänt.
I utredningsbetänkandet Barn i homosexuella familjer
(SOU 2001:10) har flera experter påtalat att
adoptionslagstiftningen är i behov av en översyn.
Experterna framhåller också att forskningen
beträffande adopterade barns uppväxt och utveckling
är eftersatt.
Jag anser att hela adoptionslagstiftningen är i
stort behov av en översyn och att det får ankomma på
regeringen att ta erforderliga initiativ i syfte att
få till stånd direktiv till en parlamentarisk
utredning. Inom ramen för en sådan översyn finns det
enligt min uppfattning särskild anledning att se
över nuvarande regler som möjliggör s.k.
ensamståendeadoptioner. Vidare finns det anledning
att t.ex. se över kravet på att presumtiva
adoptivföräldrar skall vara minst 25 år. Jag anser
också att det bör tas in en bestämmelse i 4 kap.
föräldrabalken som stadgar att en adoption endast
får ske om den är förenlig med barnets bästa. Det
får ankomma på regeringen att lägga fram
erforderliga lagförslag.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till
känna.
18. Partnerskap och adoption (punkt 22)
av Kerstin Heinemann (fp) och Erik Ullenhag (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So512 yrkande 3 och avslår
motion 2003/04:L350 yrkande 3.
Ställningstagande
Lagstiftningen om partnerskap och adoption ställer
nya krav på HBT-kompetens inom familjerätten. Vi
anser att Socialstyrelsen bör utarbeta allmänna råd
för handläggning av adoptionsansökningar och där ge
adekvata upplysningar om HBT-frågor.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande.
Auktorisation att arbeta med internationell
adoptionsförmedling i ett annat land
av Jan Lindholm (mp).
Auktorisation att arbeta med internationell
adoptionsförmedling i ett annat land får enligt
regeringens förslag beviljas under förutsättning att
det med hänsyn bl.a. till balansen mellan de svenska
sammanslutningarna bedöms som lämpligt att
sammanslutningen arbetar i landet. Om flera
sammanslutningar ansöker om auktorisation för samma
land bör det enligt regeringen vara möjligt att ge
en mindre sammanslutning prioritet om
sammanslutningarna i övrigt är kvalitetsmässigt
likvärdiga. Auktorisation i detta led får ges för
högst två år i taget. Enligt min mening medför
förslaget och strävan att uppnå balans mellan
sammanslutningarna en viss risk för bristande
kontinuitet i sammanslutningarnas arbete. Jag avser
att noga följa utvecklingen på området och
förbehåller mig rätten att återkomma i frågan.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Regeringens proposition 2003/04:131
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i
äktenskapsbalken,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i
föräldrabalken,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100),
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av
utländska barn,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:191) med anledning av Sveriges
tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn
och samarbete vid internationella adoptioner,
7. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling,
8. antar regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen (2001:453),
9. godkänner vad regeringen föreslår om ny myndighet
för internationella adoptionsfrågor (avsnitt 5).
Följdmotioner
2003/04:So18 av Inger Lundberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lokalisering av Myndigheten
för internationella adoptionsfrågor till Örebro.
2003/04:So19 av Ingrid Burman m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett lagförslag avseende
adopterades rätt att få kännedom om att de är
adopterade.
2003/04:So20 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
1. Riksdagen antar förslaget i proposition
2003/04:131 om lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling med den ändringen att 8 e §
utgår.
2. Riksdagen godkänner vad som i motionen anförs om
innebörden av 6 a § 4 lagen (1997:192) om
internationell adoptionsförmedling.
3. Riksdagen antar förslaget i proposition
2003/04:131 om socialtjänstlagen (2001:453) med
den ändringen i 6 kap. 12 § att andra styckets
sista mening samt tredje stycket utgår.
4. Riksdagen antar förslaget i proposition
2003/04:131 om äktenskapsbalken med den ändringen
att den sista av de föreslagna nya meningarna
utgår.
5. Riksdagen antar förslaget i proposition
2003/04:131 om lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap med den ändringen att den sista av de
föreslagna nya meningarna utgår.
2003/04:So21 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
1. Riksdagen begär hos regeringen ett lagförslag med
innebörden att adopterade skall ha rätt att
upplysas om sin adoption i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
frivilligorganisationernas delaktighet i
föräldrautbildning för blivande adoptivföräldrar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av att
de olika adoptionsorganisationernas
arbetsförutsättningar och lämpliga åtgärder för
att säkerställa en uthållig mångfald av
adoptionsorganisationer utreds.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av att
enskildas möjligheter att ansöka om adoption för
barn utanför adoptionsorganisationernas förmedling
utreds.
2003/04:So22 av Birgitta Carlsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att säkerställa
möjligheten att få rådgivning i adoptionsfrågor och
möjlighet till hjälp och stöd även efter adoptionen
och att detta kan erbjudas både på lokal och
regional nivå.
2003/04:So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
översyn av adoptionslagstiftningen med särskild
betoning på ensamståendeadoption.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stöd till
adopterade i vuxen ålder.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om biståndsinsatser i
samband med adoption.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samverkan och
kompetensutveckling på nationell, regional och
lokal nivå.
2003/04:So24 av Kerstin-Maria Stalin och Mona
Jönsson (mp):
1. Riksdagen beslutar att adoptivföräldrar skall
vara skyldiga att informera barnet om att det är
adopterat.
2. Riksdagen beslutar att socialnämnden är skyldig
att redovisa för domstolen att information lämnats
till barnet.
2003/04:So25 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
biståndsarbete.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om krav för
auktorisation.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om adoptionsbidrag.
Motioner från allmänna motionstiden
2002
2002/03:L207 av Sten Tolgfors (m):
4. Riksdagen begär att regeringen utreder
situationen för internationella adoptivbarn som
adopterats av ensamstående respektive par i
enlighet med vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
forskning om adoptivbarns utveckling och hur det
gått för de adoptivbarn som hittills kommit till
Sverige i enlighet med vad som anförs i motionen.
2002/03:So415 av Mikael Oscarsson och Erling
Wälivaara (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om officiella riktlinjer för
hur nationella adoptioner skall handläggas omgående
bör sammanställas och göras tillgängliga för såväl
sociala myndigheter som mödravården.
2002/03:So512 av Martin Andreasson m.fl. (fp, s, v,
c, mp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Socialstyrelsens
allmänna råd om adoptioner.
Motioner från allmänna motionstiden
2003
2003/04:L221 av Sten Tolgfors (m):
4. Riksdagen begär att regeringen låter utreda
situationen för internationella adoptivbarn som
adopterats av ensamstående respektive par.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av
forskning om adoptivbarns utveckling och hur det
gått för de adoptivbarn som hittills kommit till
Sverige.
2003/04:L319 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att familjer med
adopterade barn skall få möjlighet till extra
samtalsstöd om behovet finns.
2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
informationsinsatser och uppföljning av
tillämpningen av adoptionslagstiftningen.
2003/04:So326 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kvaliteten på
hemutredningar i samband med adoption.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbildning för och
krav på utbildning hos dem som gör hemutredningar
för adoption.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stödet till
adopterade.
2003/04:So385 av Sten Tolgfors (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda stärkta
möjligheter för de adopterade som så önskar att söka
sitt ursprung.
2003/04:So445 av Mikael Oscarsson och Tuve Skånberg
(kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
officiella riktlinjer för hur nationella
adoptioner skall handläggas omgående bör
sammanställas och göras tillgängliga för
såväl sociala myndigheter som
mödravården.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Lagutskottets yttrande 2003/04:LU3y
Till socialutskottet
Socialutskottet har den 3 maj 2004 beslutat bereda
lagutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 2003/04:131 Internationella
adoptionsfrågor jämte eventuella motioner.
I propositionen lämnar regeringen lagförslag som
syftar till att stärka barnets rätt i
adoptionsprocessen. Det gäller skärpta och tydligare
villkor i lagen (1997:192) om internationell
adoptionsförmedling för att en sammanslutning skall
få auktorisation att förmedla internationella
adoptioner, dokumentationsskyldighet samt ökade
tillsynsverktyg för adoptionsmyndigheten. Statens
nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA)
föreslås avvecklas som nämndmyndighet och ersättas
av Myndigheten för internationella adoptionsfrågor
(MIA).
Vidare föreslås ändringar i äktenskapsbalken och
lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap
(partnerskapslagen) som innebär att
adoptivförhållanden skall jämställas med biologiskt
släktskap vid tillämpningen av reglerna om
äktenskapshinder och partnerskapshinder. En
konsekvens av ändringarna blir att adoptant och
adoptivbarn inte längre kan ingå äktenskap med
varandra eller registrera ett partnerskap.
De föreslagna ändringarna i äktenskapsbalken och
partnerskapslagen, som är avsedda att träda i kraft
den 1 januari 2005, bygger på
Förmynderskapsutredningens betänkande (SOU 1989:100)
Adoptionsfrågor och en inom Regeringskansliet
upprättad promemoria. Såväl betänkandet som
promemorian har remissbehandlats.
Med anledning av propositionen har väckts åtta
motioner.
Lagutskottet har beslutat avge
yttrande över propositionen såvitt
avser förslagen om äktenskap
respektive partnerskap mellan
adoptivbarn och adoptant (avsnitt
11) samt motionerna So19 av Ingrid
Burman m.fl. (v), So20 yrkandena 4
och 5 av andre vice talman Kerstin
Heinemann m.fl. (fp), So21 yrkande 1
av Kenneth Johansson m.fl. (c), So23
yrkande 1 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) samt So24 av Kerstin-Maria
Stalin och Mona Jönsson (båda mp).
Yttrandet begränsas således till de
rent familjerättsliga
frågeställningar som innefattas i
lagförslagen och motionsyrkandena.
Utskottet
Allmän bakgrund
Adoptionsinsitutet infördes i Sverige år 1917.
Adoption enligt 1917 års adoptionslag innebar att
det uppstod ett rättsförhållande mellan adoptanten
och adoptivbarnet, som i allt väsentligt blev
detsamma som mellan föräldrar och barn. Adoptionen
medförde emellertid inte något familjerättsligt
förhållande mellan adoptivbarnet och adoptantens
släkt, s.k. svag adoption. Däremot hade
adoptivbarnet i princip en familjerättslig relation
till sin biologiska familj. Vidare fanns en legal
möjlighet att under vissa förutsättningar häva en
adoption.
Genom ändringar i adoptionslagstiftningen år 1958
infördes s.k. stark adoption i Sverige. Stark
adoption innebär att alla familjerättsliga
rättigheter och skyldigheter mellan barnet och dess
biologiska släkt klipps av och att adoptivbarnet i
princip står i samma förhållande till adoptanten och
dennes släkt som adoptantens biologiska barn.
Möjligheten att häva en adoption kvarstod emellertid
till år 1970.
Nuvarande bestämmelser om adoption finns i 4 kap.
föräldrabalken. En adoption innebär att barnet i
rättsligt hänseende betraktas som adoptantens barn
och inte som barn till sina biologiska föräldrar.
Genom adoptionen övergår förmynderskapet, vårdnaden
om barnet och skyldigheten att försörja det till
adoptanten. Adoptivbarnet och dess avkomlingar tar
arv och ärvs såsom adoptivbarnet hade varit
adoptantens eget barn.
Beslut om tillstånd till adoption fattas av allmän
domstol. Domstolen får ge sitt tillstånd endast om
adoptionen är till fördel för barnet. Dessutom krävs
att den som vill adoptera barnet har uppfostrat det
eller vill uppfostra det eller om det annars med
hänsyn till det personliga förhållandet mellan
sökanden och barnet finns särskild anledning till
adoptionen.
En adoption kräver som regel samtycke av barnet om
det har fyllt 12 år. Samtycke behövs dock inte om
den som skall adopteras är under 16 år och det
skulle skada honom eller henne att bli tillfrågad
eller om barnet är förhindrat att lämna samtycke på
grund av exempelvis en psykisk störning. Även om
barnets samtycke inte krävs skall barnets åsikter
beaktas om dess ålder och mognad motiverar det. Det
åligger socialnämnden, om det inte är olämpligt, att
söka klarlägga barnets inställning. Är barnet under
18 år, krävs normalt samtycke också av barnets
föräldrar. Innan domstolen beslutar skall yttrande
inhämtas från socialnämnden.
Den som är gift får adoptera endast gemensamt med
sin make. Den ena maken får dock adoptera ensam om
den andre maken vistas på okänd ort eller lider av
allvarlig psykisk störning. Den ena maken får
adoptera den andra makens biologiska eller adoperade
barn. Efter en sådan s.k. styvbarnsadoption eller
närståendeadoption anses barnet som makarnas
gemensamma.
Våren 2002 beslutade riksdagen vissa lagändringar
som bl.a. innebär att registrerade partner fått
möjlighet att prövas som adoptivföräldrar. Härigenom
kan två partner gemensamt adoptera barn och en
partner kan adoptera den andre partnerns barn.
Lagändringarna har trätt i kraft den 1 februari 2003
(prop. 2001/02:123, bet. LU27, rskr. 304).
En i utlandet beslutad adoption är i många fall
gällande i Sverige utan att ytterligare beslut
behöver fattas. Adoption som beslutats i ett annat
land enligt 1993 års Haagkonvention om skydd av barn
och samarbete vid internationella adoptioner gäller
automatiskt i Sverige, dvs. direkt på grund av lag
utan något särskilt beslut om det. Detta gäller för
adoptionsbelut som fattats i exempelvis Colombia och
Polen. I en del övriga fall godkänner NIA att ett
utländskt adoptionsbeslut skall gälla här. Enligt
vad som upplyses i propositionen gäller detta numera
endast ett fåtal länder. I det fall ett utländskt
adoptionsbeslut inte har samma rättsverkningar som i
Sverige, exempelvis när en adoption kan hävas såsom
i Kina, Ryssland, Thailand och Vietnam, fullföljs
förfarandet normalt med ett adoptionsbeslut i
tingsrätten i Sverige. Ett sådant beslut behövs
också om det inte fattats något beslut om adoption i
ursprungslandet såsom exempelvis i Indien och Korea.
Av förevarande proposition framgår att det finns
omkring 43 000 internationellt adopterade i Sverige
som har kommit hit under åren 1969-2003. Ungefär 1
000 barn från utlandet adopteras varje år. Flest
barn kommer för närvarande från Kina, Sydkorea och
Colombia. När det gäller inhemska adoptioner
redovisas i proposition 2001/02:123 att antalet
sådana adoptioner successivt minskat under de
senaste decennierna. År 2000 gav socialnämnderna
yttranden till domstol för adoption för 113 barn
födda i Sverige. Huvuddelen av yttrandena avsåg
styvbarnsadoptioner (72 barn). Övriga yttranden
avsåg barn som var placerade i familjehem (25 barn)
och spädbarnsadoptioner (16 barn).
Äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn, m.m.
Som tidigare redovisats innebär nuvarande
bestämmelser att en adoption inte kan hävas, s.k.
stark adoption. Däremot föreskrivs i 4 kap. 7 §
föräldrabalken att, såvitt angår adoptivbarnets
ställning till adoptanten och dennes släktingar, all
verkan av adoptionen upphör, om barnet adopteras av
någon annan än adoptantens make eller om adoptanten
ingår äktenskap med adoptivbarnet. Bestämmelsen om
äktenskap mellan adoptanten och adoptivbarn bör
jämföras med 2 kap. 3 § äktenskapsbalken. Där sägs
att äktenskap inte får ingås mellan dem som är släkt
med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller
är helsyskon. För halvsyskon gäller att de inte får
ingå äktenskap med varandra utan särskilt tillstånd.
Ett adoptivförhållande utgör således inte något
äktenskapshinder.
I samband med att lagutskottet våren 2002
behandlade den ovan nämnda proposition 2001/02:123
om partnerskap och adoption behandlades en motion
vari krävdes lagstiftningsåtgärder i syfte att
förhindra äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 2001/02:LU27
konstaterade lagutskottet att sådana giftermål,
såvitt utskottet hade sig bekant, knappast
förekommer i Sverige. Med det synsätt på
adoptionsinstitutet som sedan lång tid tillbaka är
allmänt utbrett framstod trots detta den lagliga
äktenskapsmöjligheten mellan adoptanten och dennes
adoptivbarn, enligt lagutskottets mening, som
stötande. Som Förmynderskapsutredningen framhöll
redan år 1989 i betänkandet (SOU 1989:100)
Adoptionsfrågor fann utskottet tiden mogen att
avskaffa möjligheten för en adoptant att gifta sig
med sitt adoptivbarn. Enligt lagutskottets mening
fick det ankomma på regeringen att i lämpligt
sammanhang till riksdagen framlägga erforderliga
lagförslag. Utskottet förutsatte vidare att sådana
förslag också kommer att innebära förbud mot
registrering av partnerskap mellan adoptant och
adoptivbarn. Vad utskottet sålunda anförde gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna
(rskr. 304).
I den nu aktuella propositionen (avsnitt 11)
föreslår regeringen ändringar i äktenskapsbalken som
innebär att ett adoptivförhållande skall jämställas
med biologiskt släktskap vid tillämpningen av
reglerna om äktenskapshinder. Äktenskap mellan ett
adoptivbarn och adoptivföräldrarnas biologiska barn
skall dock få ingås efter tillstånd. Detsamma skall
enligt förslaget gälla för äktenskap mellan två
adoptivsyskon (lagförslag 1). Motsvarande föreslås
genom framlagda förslag till ändringar i
partnerskapslagen gälla för registrering av
partnerskap (lagförslag 5). Den i propositionen
föreslagna ändringen i föräldrabalken är en
följdändring (lagförslag 2). I sammanhanget kan
nämnas att länsstyrelsen fr.o.m. den 1 maj 2004 är
tillståndsmyndighet (prop. 2003/04:48, bet. LU19,
rskr. 180).
De föreslagna lagändringarna är avsedda att träda
i kraft den 1 januari 2005.
I motion So20 motsätter sig andre vice talman
Kerstin Heinemann m.fl. (fp) regeringens lagförslag
såvitt gäller möjligheten till äktenskap respektive
registrerat partnerskap mellan ett adoptivbarn och
adoptivföräldrarnas biologiska barn samt äktenskap
mellan två adoptivsyskon. Denna särbehandling av
adoptivbarn är, enligt motionärernas mening, mycket
tveksam. Ur lagstiftarens synvinkel måste det
överordnade målet vara uppväxtförhållanden där
adoptivbarnets relation till sina familjemedlemmar i
adoptivfamiljen i så liten utsträckning som möjligt
skiljer sig från ett icke adopterat barns relationer
till familjemedlemmarna i sin biologiska familj.
Motionärerna framhåller att de sociala och
psykologiska faktorer som talar emot äktenskap
mellan personer som biologiskt sett är helsyskon
borde väga lika tungt när det gäller äktenskap
mellan ett adoptivbarn och adoptivföräldrarnas
biologiska barn. I motionen yrkas att riksdagen
antar förslagen till ändringar i äktenskapsbalken
och lagen om registrerat partnerskap med de
ändringarna att den sista av de föreslagna nya
meningarna utgår (yrkandena 4 och 5).
Lagutskottet välkomnar det nu framlagda
lagförslaget varigenom ett adoptivförhållande kommer
att jämställas med biologiskt släktskap vid
tillämpningen av bestämmelserna om äktenskapshinder
och partnerskapshinder. Som tidigare framhållits i
olika sammanhang framstår den nuvarande möjligheten
för adoptant och adoptivbarn att ingå äktenskap med
varandra eller registrera sig som partner som
närmast stötande. Även om biologiska band saknas,
talar, enligt lagutskottets mening, såväl sociala
som etiska skäl med styrka för att äktenskap eller
partnerskap mellan adoptant och adoptivbarn inte bör
tillåtas.
Den fråga som tas upp i motionen gäller hur
reglerna för syskon bör utformas. Regeringen har
härvid stannat för att inte föreslå ett absolut
förbud mot äktenskap mellan adoptivbarn och
adoptantens biologiska barn samt mellan två
adoptivsyskon. Sådana äktenskap bör, enligt
regeringens mening, tillåtas efter tillstånd av
länsstyrelsen i det enskilda fallet; en ordning som
motionärerna motsätter sig.
Inför ett ställningstagande till motionsspörsmålet
vill lagutskottet först erinra om att de nuvarande
äktenskapshindren och partnerskapshindren innebär
att äktenskap eller partnerskap inte får ingås
mellan dem som är släkt med varandra i rätt upp- och
nedstigande led eller är helsyskon. Däremot få
halvsyskon ingå äktenskap eller partnerskap med
varandra efter tillstånd av länsstyrelsen (2 kap. 3
§ äktenskapsbalken och 1 kap. 3 §
partnerskapslagen). De nuvarande bestämmelserna om
äktenskapshinder har motiverats av arvsbiologiska
och socialetiska skäl. En annan utgångspunkt har
varit att äktenskapshindren skall vara så få som
möjligt (se bet. LU 1973:20).
Enligt lagutskottets mening bör utgångspunkten för
den bedömning som nu skall göras vara densamma. En
annan utgångspunkt bör, enligt lagutskottets mening,
vara att den nuvarande möjligheten för halvsyskon
att efter dispens få ingå äktenskap med varandra
inte ifrågasatts. Om man jämställer ett
adoptivförhållande med ett biologiskt släktskap får
denna möjlighet betydelse när det gäller äktenskap
mellan ett adoptivbarn och någon som är barn -
biologiskt eller adopterat - enbart till en av
adoptivföräldrarna. Som regeringen pekar på har ju
barnen i dessa fall en rättslig förälder gemensamt
och blir således att se som halvsyskon. De bör,
enligt lagutskottets mening, liksom andra halvsyskon
efter dispens kunna ingå äktenskap med varandra.
Vad sedan gäller frågan om äktenskap mellan ett
adotivbarn och adoptivföräldrarnas gemensamma
biologiska barn samt mellan två adotivsyskon finns,
enligt lagutskottets mening, skäl som talar för ett
absolut hinder. Båda barnen har i dessa fall båda
sina rättsliga föräldrar gemensamma och sociala och
etiska hänsyn talar för ett sådant hinder. Generellt
sett får det, som också regeringen anfört, anses som
olämpligt att barn som vuxit upp tillsammans som
syskon får gifta sig eller ingå partnerskap med
varandra. Å andra sidan går det inte att bortse från
att det, liksom när det gäller två halvsyskon, kan
finnas enstaka fall där personerna har vuxit upp på
skilda håll och där den ursprungliga
familjegemenskapen saknas. I sammanhanget måste
också beaktas att, enligt vad som anförts i
propositionen (s. 77), tillstånd endast bör ges i
undantagsfall och att vid prövningen i första hand
sociala och etiska faktorer skall vara av betydelse.
Att parterna vuxit upp tillsammans kan innebära att
det är olämpligt att tillåta äktenskap. När det
gäller adoptivbarn uttalas särskilt i propositionen
att det måste beaktas att dessa kan vara särskilt
sårbara på grund av sin bakgrund och att
psykologiska aspekter i dessa fall kan tala mot
äktenskap. En grundförutsättning för att tillstånd
skall ges är givetvis att det klart framgår att det
är den sökandes egen önskan att ingå äktenskap och
att ansökan inte är framtvingad. När
dispensprövningen för registrering av partnerskap
gäller personer som är att anse som syskon på grund
av ett adoptivförhållande torde, enligt vad som
uttalas i propositionen (s. 79), samma överväganden
få göras som vid en motsvarande prövning för
ingående av äktenskap.
Enligt lagutskottets mening utgör lagförslagen i
denna del - dvs. möjlighet till äktenskap endast i
undantagsfall efter dispens - en lämplig avvägning
mellan ovannämnda motstridiga intressen.
Med det anförda föreslår lagutskottet att
socialutskottet skall föreslå riksdagen att anta de
framlagda lagförslagen i denna del och avslå motion
So20 yrkandena 4 och 5.
Information till adoptivbarnet
Ingrid Burman m.fl. (v) föreslår i motion So19 ett
tillkännagivande från riksdagen till regeringen om
ett lagförslag avseende adopterades rätt att få
kännedom om att de är adopterade. Kravet på att i
lag införa skyldighet för adoptivföräldrarna att
upplysa barnet om sitt ursprung har varit föremål
för behandling vid flera tillfällen. I motionen
redovisas att Förmynderskapsutredningen (SOU
1989:100) tog upp frågan om en lagstadgad rätt men
förslaget avvisades av de flesta remissinstanser.
Motivet var, enligt motionärerna, att de som utretts
av socialnämnd och fått tillstånd till adoptionen
torde vara så medvetna om sina skyldigheter att en
lagstiftning skulle uppfattas som "förnumstig" och
"obehövlig". Vidare redovisas att man i betänkandet
Barn genom insemination (SOU 1983:42) fastslog att
också, utifrån studier gällande adoptivbarn, ett
sådant barn har ett mycket stort behov av att få
kunskap om sitt ursprung och att möjligheterna att
få en sådan kunskap om sitt ursprung har stor
betydelse för barnets utveckling. En sådan öppenhet
ansågs också, framhåller motionärerna, främja
relationen mellan den adopterade och
adoptivföräldrarna. Därutöver pekar motionärerna på
att departementspromemorian Föräldrars samtycke till
adoption, m.m. (Ds 2001:53) tog upp frågan om
lagstadgad rätt för den adopterade att få kunskap om
att vara adopterad. Utredaren föreslog att 4 kap.
föräldrabalken skulle kompletteras med en
bestämmelse om att adoptivföräldrarna så snart det
lämpligen kan ske skall upplysa barnet om att det är
adopterat. Enligt motionärerna är samtliga
remissinstanser positiva till förslaget.
Motionärerna anser att regeringen har en alltför
passiv hållning i frågan och anför att införandet av
en lagstadgad rätt för den adopterade att få kunskap
om att vara adopterad är av yttersta vikt för att
säkra barnperspektivet och barnets rätt i
adoptionsprocessen. I motionen begärs att regeringen
snarast bör återkomma till riksdagen med ett
lagförslag i enlighet med det anförda.
I motion So21 anför Kenneth Johansson m.fl. (c)
att flera utredningar framhållit det adopterade
barnets behov av att få kunskap om sitt ursprung och
att få veta att det är adopterat. I
departementspromemorian Föräldrars samtycke till
adoption föreslogs att 4 kap. föräldrabalken skulle
kompletteras med en bestämmelse om att
adoptivföräldrar så snart det lämpligen kan ske
skall upplysa barnet om att det är adopterat. En
undersökning från Socialstyrelsen visar, anför
motionärerna, att ett behov av en sådan ledning för
föräldrarna föreligger. Även andra remissinstanser
med stor tyngd i denna typ av frågor har tillstyrkt
förslaget, exempelvis Rädda Barnen, Barnombudsmannen
och Sveriges Psykologförbund. Med tanke på att
frågan redan är beredd anser motionärerna att behov
av ytterligare beredning inte föreligger. Regeringen
bör, anför motionärerna, snarast återkomma till
riksdagen med ett lagförslag med innebörd att
adopterade skall ha rätt att upplysas om sin
adoption. Detta bör, enligt motionärernas mening,
ges regeringen till känna (yrkande 1).
Kerstin-Maria Stalin och Mona Jönsson (båda mp)
begär i motion So24 att riksdagen skall besluta att
adoptivföräldrar skall vara skyldiga att informera
barnet om att det är adopterat (yrkande 1) och att
socialnämnden skall vara skyldig att redovisa för
domstolen att information lämnats till barnet
(yrkande 2). Motionärerna anför att även små barn
behöver få veta varifrån de egentligen kommer.
Självklart måste detta samtal ske utifrån barnets
mognad, men inte heller dröja alltför många år.
Motionärerna pekar på att frågan bereds inom
Regeringskansliet men menar att man reda nu borde
införa en sådan bestämmelse. Barn i
adoptionsprocessen måste, enligt motionärernas
mening, ha rätt att få information som kan antas
vara av betydelse. Domstolen är i alla
adoptionsärenden skyldig att inhämta yttrande från
socialnämnden. Enligt motionärernas mening skall
socialnämnden, om barnets ålder och mognad tillåter
det, söka klarlägga barnets inställning och i
yttrandet redovisa den för rätten. För att
ytterligare stärka barnets rätt anser motionärerna
att socialnämnden skall åläggas skyldighet att
redovisa för domstolen på vilket sätt information
lämnats till barnet och tydligt redovisa barnets
åsikt. Denna skyldighet ska gälla från så tidig
ålder som barn kan kommunicera sin vilja.
Som redovisats i motionerna föreslogs i
departementspromemorian (Ds 2001:53) Föräldrars
samtycke till adoption, m.m. en ny bestämmelse, 4
kap. 6 a § föräldrabalken, som ålägger
adoptivföräldrarna att så snart det är lämpligt
informera barnet om att det är adopterat. Den
föreslagna bestämmelsen anknyter till de stadganden
som finns i såväl barnkonventionen som i 1993 års
Haagkonvention om att barnet har rätt till kunskap
om sitt ursprung. Någon bestämd tidpunkt för när
föräldrarna skall lämna upplysningar om barnet ges
inte i den föreslagna bestämmelsen, utan det får
ankomma på föräldrarna att avgöra när barnet har
nått en sådan mognad att frågan om adoption kan tas
upp. Enligt vad som anförts i promemorian åligger
det socialtjänsten enligt socialtjänstlagen att
följa upp vilka behov av hjälp och stöd som kan
finnas sedan ett ärende om adoption har avgjorts. Om
den eller de som adopterat ett barn inte upplyser
barnet om att det är adopterat, torde det ankomma på
socialtjänsten att stödja föräldrarna så att barnet
får nödvändig information. Enligt vad som anförts i
promemorian kan det inte uteslutas att det i något
fall kan vara så att det aldrig kan anses lämpligt
att barnet får information om att det är adopterat.
I den nu aktuella propositionen upplyser regerigen
att departementspromemorian har remissbehandlats och
att många remissinstanser är positiva till den
föreslagna regeln. Frågan kommer att beredas vidare
inom Regeringskansliet under året för att nå ett
ställningstagande i syfte att stärka barnets rätt.
Mot bakgrund av vad som sålunda redovisats
konstaterar lagutskottet att det nu föreligger ett
långt framskridet lagstiftningsarbete helt i linje
med motionsönskemålen. Enligt utskottets mening bör
resultatet av det pågående beredningsarbetet inom
Regeringskansliet inte föregripas genom några
uttalanden från riksdagens sida.
Med det anförda föreslår lagutskottet att
socialutskottet skall föreslå riksdagen att avslå
motionerna So19, So21 yrkande 1 samt So24 yrkandena
1 och 2.
Översyn av adoptionslagstiftningen
I motion So23 yrkar Chatrine Pålsson m.fl. (kd) ett
tillkännagivande från riksdagen till regeringen om
en översyn av adoptionslagstiftningen med särskild
betoning på ensamståendeadoptioner (yrkande 1).
Motionärerna framhåller att flera experter i
Kommittén om barn i homosexuella familjer i
betänkanandet Barn i homosexuella familjer (SOU
2001:10) i särskilda yttranden påtalat behovet av
att den svenska adoptionslagstiftningen ses över.
Vidare framhålls att forskningen är eftersatt
beträffande adopterade barns uppväxt och utveckling
med tanke på den speciella situation och bakgrund
som dessa har att hantera under barn- och
ungdomsåren, men också senare i livet. Vidare
påpekar motionärerna att behovet av forskning och
utredning om adopterade barn också har påtalats av
bl.a. föreningen De adopterades röst. Motionärerna
anser att en parlamentarisk utredning av hela
adoptionslagstiftningen bör komma till stånd, då det
är hög tid att ta ett helhetsgrepp om
adoptionsfrågan. Vid översynen bör, enligt
motionärernas mening, undersökas vad som tycks vara
bäst för barnet enligt forskarnas uppfattning samt
vilken familjekonstellation som är fördelaktigast ur
barnets perspektiv. Med tanke på att ett
adoptionshem i görligaste mån bör efterlikna det
naturliga förhållandet i en familj, dvs. med en
mamma och en pappa att identifiera sig med, bör
översynen, anför motionärerna, särskilt utvärdera
situationen och utvecklingen för barn som vuxit upp
med endast en adoptivförälder. Synen på barns behov
har, menar motionärerna, genomgått förändringar i
många hänseenden sedan bestämmelserna rörande
ensamadoptioner tillkom år 1917.
Lagutskottet har i januari 2004 behandlat ett
antal motioner vari begärts tillkännagivanden från
riksdagen till regerigen om en översyn av
adoptionslagstiftningen. I sitt av riksdagen
godkända betänkande 2003/04:LU11 hänvisade
lagutskottet till att utskottet inte tidigare
motsatt sig en genomlysning av adoptionsinstitutet
utifrån de synpunkter som framfördes i de då
aktuella motionerna, men att resultatet av en
aviserad uppföljning av den nya lagstiftningen om
partnerskap och adoption borde avvaktas innan
ställning togs till omfattningen och djupet av den
mera allmänna översyn som motionärerna önskar få
till stånd. Motionerna avstyrktes (prop.
2001/02:123, bet. LU27).
Enligt vad lagutskottet erfarit fick NIA i sitt
regleringsbrev för budgetåret 2003 i uppdrag att
kontinuerligt följa effekterna av den nya
lagstiftningen om partnerskap och adoption och att
senast den 1 februari 2004 lämna en första rapport
till regeringen om ursprungsländernas reaktioner och
utvecklingen när det gäller adoptionsverksamheten. I
den rapport som NIA överlämnat till regeringen sägs
att enligt NIA:s erfarenhet har endast några par
visat intresse för att adoptera ett barn från
utlandet och ännu färre har påbörjat en utredning.
De som kontaktat en socialnämnd eller en
adoptionsorganisation har fått information om att
det ännu inte är möjligt att adoptera eftersom inget
av de länder som auktoriserade
adoptionsorganisationer samarbetar med accepterar
registrerade partner som sökande. Av rapporten
framgår vidare att samtliga ursprungsländer som
tillfrågats om det är möjligt för registrerade
partner att adoptera ett barn från deras land har
svarat att det inte är möjligt. Varken de svenska
adoptionsorganisationerna eller NIA har på något
sätt erfarit att lagändringen medfört några
komplikationer som försvårar samarbetet med dessa
länder avseende internationell adoption.
Lagutskottet anser alltjämt att resultatet av det
arbete som regeringen aviserat våren 2002 bör
avvaktas innan ställning tas till omfattningen och
djupet av den mera allmänna översyn av
adoptionslagstiftningen som enligt motionärernas
uppfattning bör göras. Mot denna bakgrund anser
lagutskottet att det inte finns skäl att nu föreslå
någon riksdagens vidare åtgärd med anledning av
motionen.
Med det anförda föreslår lagutskottet att
socialutskottet skall föreslå riksdagen att avslå
motion So23 yrkande 1.
Stockholm den 27 maj 2004
På lagutskottets vägnar
Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger
René (m), Marianne Carlström (s), Jan Ertsborn (fp),
Christina Nenes (s), Hillevi Larsson (s), Yvonne
Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan
(s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s),
Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m),
Niclas Lindberg (s), Johan Löfstrand (s), Mia
Franzén (fp) och Rune Berglund (s).
Avvikande meningar
1. Äktenskapshinder för adoptivbarn
av Jan Ertsborn (fp) och Mia Franzén (fp).
Vi anser att den del av utskottets yttrande under
rubriken Äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn,
m.m. som börjar med "Inför ett" och slutar med "och
5" bort ha följande lydelse:
Enligt lagutskottets mening är den av regeringen
föreslagna ordningen, som innebär att äktenskap
respektive parnerskap mellan två adoptivsyskon och
mellan adoptivföräldrarnas biologiska barn och ett
adopterat barn tillåts, olycklig. Som framhålls i
motion So20 måste det överordnade målet vara
uppväxtförhållanden där adoptivbarnets relation till
sina familjemedlemmar i adoptivfamiljen i så liten
utsträckning som möjligt skiljer sig från ett icke
adopterat barns relation till familjemedlemmarna i
sin biologiska familj.
Lagutskottet delar således motionärernas mening
att de sociala och psykologiska faktorer som talar
emot äktenskap mellan personer som biologiskt sett
är helsyskon borde väga lika tungt när det gäller
äktenskap mellan ett adoptivbarn och
adoptivföräldarnas biologiska barn och äktenskap
mellan två adoptivsyskon. Vad som nu har sags gäller
i motsvarande mån registrerat partnerskap.
Med det anförda föreslår lagutskottet att
socialutskottet skall föreslå riksdagen att, med
bifall till motion So20 yrkandena 4 och 5, anta de i
propositionen framlagda förslagen till lag om
ändring i äktenskapsbalken (lagförslag 1) och lagen
(1994:1117) om registrerat parnerskap (lagförslag 5)
med de ändringarna att den föreslagna sista meningen
i respektive lagförslag utgår.
2. Information till adoptivbarnet
av Tasso Stafilidis (v).
Jag anser att den del av utskottets yttrande som
under rubriken Information till adoptivbarnet som
börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "och 2"
bort ha följande lydelse:
Lagutskottet delar motionärernas uppfattning och
anser att det nu är hög tid att regeringen
framlägger i motionerna begärt lagförslag. Ett
sådant förslag ligger helt i linje med vad som
föreskrivs i barnkonventionen och 1993 års
Haagkonvention om att barn skall ha rätt till
kunskap om sitt ursprung. Enligt utskottets mening
är det obegripligt att det skall behöva ta så lång
tid innan ett så pass förhållandevis enkelt
lagförslag, som dessutom tillstyrkts av flera
"tunga" remissinstanser, kommer på "riksdagens
bord".
Vad som anförts ovan bör socialutskottet föreslå
riksdagen att, med bifall till motionerna So19, So21
yrkande 1 samt So24 yrkandena 1 och 2, som sin
mening ge regeringen till känna.
3. Översyn av adoptionslagstiftningen
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och
Henrik von Sydow (m).
Vi anser att den del av utskottets yttrande under
rubriken Översyn av adoptionslagstiftningen som
börjar med "Lagutskottet anser" och slutar med
"yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Enligt lagutskottets mening är dagens
adoptionsregler skrivna för en annan tid och ett
annat system. År 1989 presenterade
Förmynderskapsutredningen sitt slutbetänkande med
förslag till en revision av adoptionslagstiftningen.
Sedan dess har inget hänt. I utredningsbetänkandet,
(SOU 2001:10) Barn i homosexuella familjer, har
flera experter påtalat att adoptionslagstiftningen
är i behov av en översyn. Experterna framhåller
också att forskningen beträffande adopterade barns
uppväxt och utveckling är eftersatt.
Lagutskottet anser liksom motionärerna att hela
adoptionslagstiftningen är i stort behov av en
översyn, och det får ankomma på regeringen att ta
erforderliga initiativ. Inom ramen för en sådan
översyn finns det enligt utskottets uppfattning
anledning att t.ex. se över kravet på att presumtiva
adoptivföräldrar skall vara minst 25 år, och den
nuvarande möjligheten till adoptioner bör bli
föremål för en utvärdering. Lagutskottet anser också
att det bör tas in en bestämmelse i 4 kap.
föräldrabalken som stadgar att en adoption endast
får ske om den är förenlig med barnets bästa. Det
får ankomma på regeringen att framlägga erforderliga
lagförslag.
Vad som anförts ovan bör socialutskottet föreslå
riksdagen att, med delvis bifall till motion So23
yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.
4. Översyn av adoptionslagstiftningen
av Yvonne Andersson (kd).
Jag anser att den del av utskottets yttrande under
rubriken Översyn av adoptionslagstiftningen som
börjar med "Lagutskottet anser" och slutar med
"yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Enligt lagutskottets mening är dagens
adoptionsregler skrivna för en annan tid och ett
annat system. År 1989 presenterade
Förmynderskapsutredningen sitt slutbetänkande med
förslag till en revision av adoptionslagstiftningen.
Sedan dess har inget hänt. I utredningsbetänkandet
(SOU 2001:10) Barn i homosexuella familjer har flera
barnexperter påtalat att adoptionslagstiftningen är
i behov av en översyn. Experterna framhåller också
att forskningen beträffade adopterade barns uppväxt
och utveckling är eftersatt. Sedan dess har inget
hänt.
I likhet med motionärerna anser lagutskottet att
hela adoptionslagstiftningen är i stort behov av en
översyn, och att det får ankomma på regeringen att
ta erforderliga initiativ i syfte att få till stånd
direktiv till en parlamentarisk utredning. Inom
ramen för en sådan översyn finns det, enligt
lagutskottets uppfattning, särskild anledning att se
över nuvarande regler som möjliggör s.k.
ensamståendeadoptioner.
Vad som anförts ovan bör socialutskottet föreslå
riksdagen att, med bifall till motion So23 yrkande
1, som sin mening ge regeringen till känna.