Socialutskottets betänkande

2004/05:SOU23

Hälsofarliga varor och narkotikaprekursorer

---

Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 2004/05:127 Vissa lagändringar
beträffande hälsofarliga varor och narkotikaprekursorer jämte åtta
motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen. Vidare behandlas
två motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden 2003 och
elva motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2004.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i lagen
(1992:860) om kontroll av narkotika och lagen (1999:42) om förbud mot
vissa hälsofarliga varor. Utskottet välkomnar den föreslagna lagstiftningen
som bl.a. möjliggör en skyndsam klassificering som hälsofarlig vara av
ämnen som används som droger samtidigt som de har ett stort industriellt
användningsområde. Utskottet anser att det är angeläget att regeringen
skyndsamt inleder den aviserade översynen av lagstiftningen beträffande
narkotika, dopningsmedel, hälsofarliga varor och flyktiga lösningsmedel
och återkommer till riksdagen med förslag. Samtliga motionsyrkanden
avstyrks.
I betänkandet finns fem reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Bemyndiganden
Riksdagen antar 7 c § regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1992:860) om kontroll av narkotika. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:127 i denna del och avslår motion 2004/05:So27 yrkande 1.
Reservation 1 (m, kd)

2. Narkotikaprekursorer
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:860)
om kontroll av narkotika i den mån lagförslaget inte omfattas av vad
utskottet föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:127 i denna del och avslår motion 2004/05:So433.

3. Ärendets beredning
Riksdagen avslår motion 2004/05:So29 yrkande 1.

4. Narkotikaklassificering
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju330 yrkande 16, 2004/05:Ju486
yrkande 10, 2004/05:So27 yrkande 2, 2004/05:So28, 2004/05:So29 yrkande
2, 2004/05:So354 och 2004/05:So356.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

5. Tidsutdräkten i klassificeringsprocessen
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So27 yrkande 3, 2004/05:So216,
2004/05:So507 yrkande 3 och 2004/05:So656.
Reservation 3 (m, fp, kd, c)

6. Hälsofarliga varor
Riksdagen antar 3 § första och tredje styckena regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga
varor. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:127 i denna del
och avslår motionerna 2003/04:So270 yrkande 1, 2004/05:So331 yrkande 1
och 2004/05:So669.

7. Beslag m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So270 yrkande 2 och 2004/05:So29
yrkande 3.
Reservation 4 (m, fp, kd, c)

8. Tillståndsgivande myndighet
Riksdagen antar 3 § andra och fjärde styckena regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:127 i denna del och avslår
motion 2004/05:So27 yrkande 4.
Reservation 5 (m, kd)

9. Tekniskt handelshinder
Riksdagen avslår motion 2004/05:So331 yrkande 2.

10. Lagförslaget i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:42)
om förbud mot vissa hälsofarliga varor i den mån lagförslaget inte
omfattas av vad utskottet föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:127 i denna del.

Stockholm den 19 maj 2005
På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid Burman (v),
Margareta Israelsson (s), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann
(fp), Conny Öhman (s), Lars U Granberg (s), Catherine Persson (s), Anne
Marie Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Christer Engelhardt (s),
Magdalena Andersson (m), Jan Lindholm (mp), Martin Nilsson (s), Jan Emanuel
Johansson (s), Ulrik Lindgren (kd), Gunilla Wahlén (v) och Gabriel
Romanus (fp).

Redogörelse för ärendet
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår i propositionen vissa ändringar i lagen (1992:860)
om kontroll av narkotika. Ändringarna föreslås med anledning av att ett
direktiv och en förordning med bestämmelser om narkotikaprekursorer fr.
o.m. den 18 augusti 2005 kommer att ersättas av två nya EG-förordningar.
Med narkotikaprekursorer förstås ämnen som kan användas för olaglig
framställning av narkotika och som finns upptagna i bilagorna till någon
av EG-förordningarna.
Innehållet i förordningarna är i huvudsak detsamma som i det direktiv
respektive den förordning de ersätter. Regeringen anför i propositionen
att vissa bestämmelser föreslås förtydligas; t.ex. klargörs det att
även naturprodukter som innehåller en narkotikaprekursor kan omfattas
av bestämmelserna. Vidare föreslås i propositionen att vissa bestämmelser
som rör kontroll över handeln skärps för att ytterligare försvåra
avledning av narkotikaprekursorer till marknaden för olaglig
narkotikatillverkning.
Detta gäller bl.a. mellanhänders verksamhet med att underlätta handeln
med narkotikaprekursorer mellan tredjeländer.
EG-förordningarna skall träda i kraft och tillämpas fr.o.m. den 18
augusti 2005. Ändringarna i lagen om kontroll av narkotika föreslås därför
träda i kraft den 18 augusti 2005.
I propositionen föreslår regeringen också några ändringar i lagen
(1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Ändringarna föreslås
mot bakgrund av att lagen vid sin tillkomst inte förutsågs behöva
tillämpas på varor som har en omfattande användning inom bl.a. industrin.
Det ökande missbruket av substanserna gammabutyrolakton (GBL) och
1,4-butandiol har enligt regeringen gjort att detta uppmärksammats som
en brist. I detta sammanhang anför regeringen att för att kunna
klassificera ett ämne som en hälsofarlig vara utan att dess normala användning
förhindras måste möjligheterna att ge tillstånd för en enskild användare
kompletteras med en möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från
kravet på tillstånd. Undantag från tillståndskravet skulle enligt
regeringen t.ex. kunna komma i fråga för ett visst användningsområde eller
om ämnet denaturerats, dvs. fått ett annat ämne tillsatt i syfte att
omöjliggöra missbruk, på visst sätt. I propositionen föreslås att
tillstånd och föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd skall
meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Ändringarna i lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor föreslås
träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Utskottets överväganden
Lagen (1992:860) om kontroll av narkotika
Kort om gällande reglering
Hanteringen av narkotika regleras i huvudsak i narkotikastrafflagen
(1968:64), läkemedelslagen (1992:859), lagen (1992:860) om kontroll av
narkotika och lagen (2000:1225) om straff för smuggling (smugglingslagen).
Till lagarna ansluter bl.a. föreskrifter i förordningen (1992:1554) om
kontroll av narkotika.
Vad som avses med narkotika definieras i 8 § narkotikastrafflagen. Av
denna bestämmelse framgår att med narkotika förstås läkemedel eller
hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande
effekter eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana
egenskaper eller effekter och som på sådan grund är föremål för kontroll
enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt eller
av regeringen har förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen.

Utöver de varor som kontrolleras enligt internationella överenskommelser
kan således regeringen besluta att ytterligare varor, som uppfyller
kriterierna i 8 §, skall anses som narkotika. De varor regeringen
förordnat skall anses som narkotika återfinns i en bilaga till förordningen
om kontroll av narkotika. Vissa varor omfattas både av internationella
överenskommelser och av regeringens förordning.
Läkemedelslagen innehåller de grundläggande bestämmelserna om den legala
hanteringen av narkotiska läkemedel. I den mån inte annat är särskilt
föreskrivet skall läkemedelslagens regler tillämpas vid hantering av
narkotika. Ytterligare bestämmelser om den legala hanteringen av narkotika
finns i lagen om kontroll av narkotika. Enligt lagen om kontroll av
narkotika får narkotika importeras, tillverkas, exporteras, bjudas ut
till försäljning, överlåtas eller innehas endast för medicinskt,
veteskapligt eller annat samhällsnyttigt ändamål som är särskilt angeläget.
För dessa ändamål får narkotika i huvudsak endast hanteras av den som
har tillstånd till det eller det annars är särskilt reglerat.
Läkemedelsverket prövar frågor om tillstånd enligt lagen om kontroll av
narkotika. Ett tillstånd skall förenas med de villkor som behövs.
Uppsåtligt eller oaktsamt brott mot lagen om kontroll av narkotika är
straffsanktionerat, om inte gärningen omfattas av narkotikastrafflagen
eller smugglingslagen. Ett ämne som varit föremål för brott enligt lagen
om kontroll av narkotika skall förverkas om det inte är uppenbart
oskäligt.
Både narkotikastrafflagen och smugglingslagen innehåller ansvarsbestämmelser
för olovliga förfaranden med narkotika samt bestämmelser om förverkande
av narkotika som varit föremål för brott.
Bemyndiganden
Propositionen
Enligt artikel 3 i den nya förordningen (EG) nr 273/2004 av den 11
februari 2004 om narkotikaprekursorer får de behöriga myndigheterna bl.
a. ge särskilda tillstånd till apotek, apotek för veterinärmedicin,
vissa typer av offentliga myndigheter eller krigsmakten att inneha eller
på marknaden släppa ut narkotikaprekursorer enligt kategori 1 (se bilaga
1 till förordningen). Samma aktörer kan åläggas särskild registrering
för att släppa ut narkotikaprekursorer enligt kategori 2 (se bilaga 1
till förordningen) på marknaden. Regeringen anför att Tullverket har
påtalat att det är möjligt att kommissionen kommer att meddela en
förordning med tillämpningsföreskrifter i anslutning till dessa bestämmelser.
Regeringen påpekar att det för tillfället inte finns några
tillämpningsföreskrifter och att det är oklart i vilken utsträckning framtida
sådana kommer att undanröja behovet av att meddela inhemska föreskrifter.

Den nya förordningen (EG) nr 273/2004 om narkotikaprekursorer medför
enligt regeringen inte i sig hinder för medlemsstaterna att meddela
behövliga föreskrifter på området. Redan genom förordningen bemyndigas
de behöriga myndigheterna att fatta beslut i enskilda fall. Av såväl
praktiska skäl som för att öka förutsebarheten och därmed också
rättssäkerheten för de enskilda marknadsaktörerna anser regeringen att det
kan vara lämpligt att i stället meddela föreskrifter på området. Sådana
kan inte meddelas utan ett särskilt bemyndigande. Skulle det senare
visa sig att t.ex. kommissionens tillämpningsföreskrifter onödiggör
eller omöjliggör att sådana föreskrifter meddelas skall föreskriftsrätten
inte utnyttjas.
Motionen
I motion 2004/05:So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m, kd) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om narkotikaprekursorer
(yrkande 1). Motionärerna anför att enligt deras uppfattning behöver
det utredas om det finns stöd i artikel 3 förordningen (EG) nr 273/2004
att bemyndiga regeringen eller Läkemedelsverket att meddela föreskrifter.

Utskottets ställningstagande
Artikel 3 i den nya förordningen (EG) nr 273/2004 om narkotikaprekursorer
innehåller bestämmelser som ger enskilda medlemsstater viss valfrihet
beträffande särskilda tillstånd och särskild registrering för vissa
aktörer. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att dessa bestämmelser
bör kunna komma till uttryck genom föreskrifter som meddelas av regeringen
eller, efter regeringens medgivande, av en myndighet. Utskottet ställer
sig också bakom regeringens förslag att Läkemedelsverket som - i likhet
med vad som gäller i dag - skall vara behörig myndighet enligt förordningen,
ges i uppdrag att efter bemyndigande av regeringen meddela föreskrifter.
Utskottet föreslår därför att riksdagen antar 7 c § regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. Motion
So27 (m, kd) yrkande 1 avstyrks därmed.
Narkotikaprekursorer
Propositionen
I propositionen erinras om att förordningar är direkt tillämpliga i
medlemsstaterna och att de därför inte skall införlivas i medlemsstaternas
lagstiftningar. I och med att förordningen (EG) nr 273/2004 om
narkotikaprekursorer ersätter direktivet 92/109/EEG av den 14 december 1992
om tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa ämnen som används
vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och psykotropa ämnen,
skall reglerna om kontroll av handeln på den inre marknaden således
inte längre införlivas i nationell lagstiftning. Regeringen gör bedömningen
att lagen (1992:860) om kontroll av narkotika behöver ändras i enlighet
härmed. Vissa bestämmelser, som t.ex. straffbestämmelser, skall enligt
regeringen kvarstå eftersom straffrättens område inte omfattas av EG:s
befogenheter. Andra bestämmelser måste enligt regeringen justeras så
att de står i överensstämmelse med förordningen.
Regeringen anför vidare att det förhållandet att förordningen (EG) nr
111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln
med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer ersätter
den gamla förordningen (EEG) nr 3677/90 av den 13 december 1990 om
åtgärder för att försvåra avledningen av vissa ämnen för olaglig
framställning av narkotika och psykotropa ämnen, innebär att hänvisningar
skall göras till den nya förordningen. Även i detta fall krävs enligt
regeringen också vissa justeringar, bl.a. av språklig natur, men även
avseende myndigheternas kontrollbefogenheter över mellanhänder som
underlättar handeln med narkotikaprekursorer mellan tredjeländer.
Aktuellt
Med anledning av de lagändringar som anses behövas för genomförandet av
rådets rambeslut 2004/757/RIF av den 25 oktober 2004 om minimibestämmelser
för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel har det
inom Justitiedepartementet tagits fram en departementspromemoria Olovlig
befattning med narkotikaprekursorer. EU:s rambeslut om olaglig
narkotikahandel (Ds 2005:14) (se även bet. 2003/04:JuU29 Rambeslut om olaglig
narkotikahandel s. 10). I promemorian föreslås bl.a. att ett nytt brott
med tre gradindelningar - olovlig befattning med narkotikaprekursorer
av normalgraden, ringa brott och grovt brott - införs i narkotikastrafflagen
(1968:64). Även försök till det nya brottet skall i princip vara straffbart.
Vidare föreslås vissa ändringar i narkotikastrafflagens regler om
förverkande. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2006.
Promemorian kommer på sedvanligt sätt att sändas ut på remiss.
Motionen
I motion So433 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (m) begärs ett
tillkännagivande om det angelägna behovet av att snarast införa förbud
mot prekursorer i den svenska narkotikalagstiftningen.
Utskottets ställningstagande
För att förhindra avledning av narkotikaprekursorer till den olagliga
tillverkningen av narkotika är det enligt utskottet viktigt att ämnen
där behov av kontroll uppstår så snart som möjligt faktiskt kommer under
kontroll. Genom den nya förordningen som är direkt tillämplig i
medlemsstaterna torde såväl harmoniseringen av övervakningen av handeln med
narkotikaprekursorer som undvikandet av att de avleds till olaglig
framställning av narkotika underlättas, vilket naturligtvis är positivt.
Utskottet anser också att det arbete som pågår inom Regeringskansliet
med förslag till nya straffbestämmelser för hanteringen av narkotikaprekursorer
är värdefullt i sammanhanget. Sammanfattningsvis ser utskottet positivt
på att direktivet nu ersatts av en förordning. Utskottet ställer sig
bakom samtliga ändringar i lagen om kontroll av narkotika som föreslås
av regeringen. Mot bakgrund av det anförda får motion So433 (m) anses
i huvudsak tillgodosedd.
Lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor
Gällande rätt
Lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor trädde i kraft
den 1 april 1999. Lagen syftar till att åstadkomma ett effektivare
kontrollförfarande för nya syntetiska droger. Lagen är mer begränsad men
har ett vidare tillämpningsområde än narkotikalagstiftningen. Lagen
kompletteras av förordningen (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga
varor. I bilagan till förordningen anges de varor som skall anses som
hälsofarliga varor enligt lagen. I dag anges ämnena MBDB, BDB,
N-bensylpiperazin, DOC, 5-MeO-DMT, 5-MeO-DIPT, 5-MeO-AMT, 2C-E, AMT, 2C-C,
2C-D, 4-AcO-DIPT och 4-HO-DIPT samt salter av dessa ämnen som hälsofarliga
varor. Vissa av de varor som tidigare varit upptagna i bilagan har förts
över till det kontrollsystem som erbjuds genom narkotikakontrollagstiftningen.

Lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor tar sikte på att få kontroll
över handeln med sådana varor som i princip saknar något mera allmänt
användningsområde för enskilda eller för industri, vetenskap eller
sjukvård. Syftet med lagen är att kunna kontrollera vissa kemiska ämnen
som används i berusningssyfte men som inte uppfyllde de kriterier som
krävs för narkotikaklassificering. Som exempel på varor som skulle kunna
ställas under kontroll framhölls vid lagens införande bl.a. de ovan
nämnda varorna MBDB och BDB. En avgörande skillnad mellan de krav som
ställs upp för klassificering enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga
varor och de som ställs upp i narkotikastrafflagen är att de senare
måste vara beroendeframkallande eller medföra eufori. Den utredning som
föregår ett beslut om klassificering enligt lagen om förbud mot vissa
hälsofarliga varor kan normalt göras mindre omfattande än en utredning
inför narkotikaklassificering.
Ett straffsanktionerat förbud mot tillverkning och annat hanterande av
ett ämne klassificerat som en hälsofarlig vara tillsammans med en
möjlighet att förverka det beslagtagna ämnet medverkar till att göra
kontrollsystemet effektivt. En vara som klassificeras som hälsofarlig
vara får inte utan särskilt tillstånd införas till landet, överlåtas,
framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning
eller innehas. Till skillnad från vad som är fallet beträffande narkotika
är inte bruk av de aktuella varorna förbjudet eftersom syftet i första
hand är att åstadkomma kontroll över handeln med de klassificerade
varorna.
Även om de varor som ursprungligen bedömdes kunna komma att omfattas av
lagen saknar ett mer allmänt användningsområde inom t.ex. vetenskap
eller sjukvård ansågs det nödvändigt att kunna medge dispens i vissa
fall. Till följd härav föreskrivs i lagen att Läkemedelsverket för ett
särskilt fall kan meddela tillstånd till hantering för ett vetenskapligt
eller industriellt ändamål. Att ansvaret lades hos Läkemedelsverket,
och inte hos Folkhälsoinstitutet (FHI, numera Statens folkhälsoinstitut),
förklaras bl.a. av att FHI vid denna tid ännu inte hade anförtrotts de
övergripande tillsynsuppgifter på alkohol-, narkotika- och tobaksområdena
som sedermera kom att föras till myndigheten vid dess ombildning den 1
juli 2001.
Endast uppsåtliga överträdelser av bestämmelserna i lagen är straffbelagda.
Straffskalan är böter eller fängelse i högst ett år.
Klassificeringsprocessen och frågan om översyn av lagstiftningen
Propositionen
Regeringen anser att det med hänsyn till skyddet för liv och hälsa är
angeläget att ställa de båda kemikalierna GBL och 1,4-butandiol under
en mer noggrann kontroll än vad som i dag är möjligt med stöd av
miljöbalken. Det bör enligt regeringen inte komma i fråga att helt förbjuda
dessa båda miljövänliga ämnen med stor legal användning inom industrin.
Eftersom de båda ämnena ger samma effekt vid intag som den narkotikaklassade
drogen GHB ligger det enligt regeringen nära till hands att överväga en
narkotikaklassificering även av GBL och 1,4-butandiol. Med hänsyn till
att den nyttiga industriella användningen av de båda ämnena enligt
regeringen inte bör förhindras måste emellertid en sådan åtgärd föregås
av en ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. Regeringen
ser avsevärda principiella betänkligheter och stora kontrollproblem med
att utvidga den legala narkotikanvändningen även till den industriella
sektorn. Även intentionerna bakom 1961 års narkotikakonvention inger
enligt regeringen vissa betänkligheter mot en narkotikaklassificering
(konventionen ersättande äldre konventioner rörande narkotika, SÖ 1964:59,
ratificerad av Sverige den 9 oktober och den 4 december 1964). Vad som
återstår är då att regeringen genom föreskrifter beslutar om att GBL
och 1,4-butandiol i stället förs upp som hälsofarliga varor enligt lagen
(1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Härigenom uppnås en
effektivare kontroll över den icke avsedda hanteringen av ämnena. En
sådan ordning skulle enligt regeringen medföra bl.a. att det blir
olagligt att t.ex. tillverka och inneha ämnena. Det skulle även medföra
en möjlighet att förverka dem i de fall de påträffas hos någon som inte
har rätt att inneha dem.
Regeringen anför att en narkotikaklassificering av ämnen som i kroppen
metaboliseras till ett redan narkotikaklassificerat ämne skulle beträffande
kriminalisering av eget bruk och straffsatserna bättre överensstämma
med straffvärdet hos de brottsliga gärningarna. Med tanke på vikten av
att GBL och 1,4-butandiol så snabbt som möjligt kommer under kontroll
så att t.ex. innehav av ämnena utan tillstånd förbjuds och att de kan
förverkas sedan de påträffats hos någon som saknar tillstånd - i stället
för att som nu lämnas tillbaka till ägaren av dem sedan beslag hävts på
grund av att det saknas laglig grund för förverkande - föreslår regeringen
dock nu att lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor ändras på sådant
sätt att en klassificering kan ske enligt denna lag. Att lagstiftningen
med förbud mot vissa hälsofarliga varor redan i dag medger en vidare
tillståndsgivning än narkotikalagstiftningen medför att lagen mot förbud
av vissa hälsofarliga varor i nuläget är bättre lämpad för en skyndsam
klassificering av ämnen med en stor industriell användning än
narkotikalagstiftningen är.
I detta sammanhang kan noteras att vid införandet av lagen om förbud
mot vissa hälsofarliga varor anförde regeringen att en utredning som
föregår ett beslut om klassificering enligt lagen normalt torde kunna
göras mindre omfattande än en utredning inför narkotikaklassificering
(prop. 1997/98:183 s. 38). Om en varas egenskaper och verkningar efter
en mera ingående utredning i ett senare skede konstateras uppfylla
förutsättningarna för narkotikaklassning borde enligt regeringen varan
flyttas över till narkotikalagstiftningen. Den här karaktären hos lagen
om förbud mot vissa hälsofarliga varor har medfört att den ibland
rubriceras som "väntlistelag" inför narkotikaklassificering.
Regeringen upplyser i propositionen om att vissa av de ämnen som kan
förväntas bli föremål för kontroll enligt den föreslagna lagen är
prekursorer till narkotika, dvs. ämnen som används vid framställning av
narkotika, utan att för den skull nödvändigtvis vara narkotikaprekursorer
såsom dessa föreslås definieras enligt lagen om kontroll av narkotika.
Ett sådant ämne är GBL som dessutom är uppsatt på den s.k. frivilliglistan.
En klassificering av GBL som hälsofarlig vara medför bl.a. att ämnet
inte får föras in till landet utan tillstånd eller att införseln eller
importen omfattas av de föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd
som meddelats. Ett sådant krav riskerar dock enligt regeringen inte att
påverka den frivilliga övervakningen av prekursorer till narkotika på
ett från kontrollsynpunkt negativt sätt. Regeringen gör bedömningen att
detta inte heller är något som utgör ett större hinder mot handel med
ämnet än som är nödvändigt för att skydda liv och hälsa.
I propositionen anges att ett förslag om någon annan typ av klassificering
eller att utöka det kriminaliserade området och skärpa straffsatserna
i lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor enligt regeringen kräver
en betydligt utförligare utredning än den som mot bakgrund av den
skyndsamhet som krävs i detta ärende varit möjlig att göra.
Regeringen anför att den dock har uppmärksammat att de möjligheter till
klassificering, straffsanktionering och övervakning som i dag finns i
huvudsak fungerar väl men ändå inte är i alla delar tillfyllest. Regeringen
gör bedömningen att en översyn behövs av framför allt lagstiftningen om
narkotika, dopningsmedel, hälsofarliga varor och flyktiga lösningsmedel.
Regeringen anför att den därför har för avsikt att initiera en sådan
översyn.
Motionerna
En motion tar upp frågan om ärendets beredning.
I motion So29 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande
om vad som i motionen anförs om ärendets beredning (yrkande 1).
Motionärerna, som i och för sig välkomnar förslaget, anser att det tagit
för lång tid för regeringen att leverera det, och när förslaget väl
kommer liknar det en nödlösning samtidigt som regeringen aviserar en
översyn av narkotikalagstiftningen. Frågorna om reglering av användningen
av ämnen som GBL och 1,4-butandiol har diskuterats upprepade gånger de
senaste åren. Under de år diskussionerna pågått har regeringen inte
tillsatt någon utredning eller åstadkommit någon departementspromemoria.
Motionärerna anför att detta inte är ett rimligt förfarande i denna
fråga, som rymmer komplicerade motsättningar mellan industriintressen
och narkotikapolitik.
I sju motioner framförs att nu aktuella ämnen bör narkotikaklassas.
I motion So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m, kd) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om hälsofarliga varor (yrkande
2). Motionärerna anför bl.a. att det ter sig orimligt att GHB betraktas
som narkotika medan GBL klassificeras som ett hälsofarligt ämne. Ämnen
som används i missbrukssammanhang bör enligt motionärerna hanteras i
narkotikastrafflagen.
I motion So29 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande
om vad som i motionen anförs om hantering av narkotikaklassade ämnen
och narkotikaklassning av GBL och 1,4-BD (yrkande 2). Motionärerna anför
att de förtydliganden av reglerna som regeringen nu föreslår skulle
kunna infogas även i narkotikalagstiftningen. Ett liknande yrkande
framställs i motion Ju486 av Johan Persson m.fl. (fp) (yrkande 10).
I motion So28 av Annika Qarlsson (c) begärs ett tillkännagivande om att
bestämmelserna bör ses över i syfte att kunna svara mot den snabba
uppkomsten av nya narkotiska preparat som används i berusningssyfte.
Liknande yrkanden framställs i Ju330 av Johan Linander m.fl. (c) (yrkande
16), So354 av Claes Västerteg och Sofia Larsen (c) och So356 av Annika
Qarlsson (c).
I fyra motioner diskuteras frågan om tidsutdräkten i klassificeringsprocessen.

I motion So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m, kd ) begärs ett
tillkännagivanden om vad som i motionen anförs om behovet av en snabbare
och flexiblare klassificeringsprocess (yrkande 3). Motionärerna anför
bl.a. att ett nationellt råd med uppgift att klassificera och eventuellt
kriminalisera ämnen som används i berusningssyfte skulle kunna inrättas.

I motion So507 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m) (yrkande 3) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om missbruk av narkotika.
Motionärerna anför bl.a. att det enligt deras åsikt inte skall ta flera
år att narkotikaklassa nya droger och att regelverket för detta behöver
förbättras. Ett liknande yrkande framställs i motion So216 av Ulf Sjösten
(m).
I motion So656 av Christer Winbäck (fp) begärs tillkännagivande om en
s.k. akutlista för ännu ej narkotikaklassade ämnen. Motionären anför
att lagstiftningen tar för lång tid att tillföra nya ämnen till listan
med narkotikaklassade ämnen.
Tidigare behandling
I en interpellationsdebatt den 12 oktober 2004 om bl.a. klassificering
av ämnen som kan användas som narkotika och åtgärder för att samordna
detta arbete inom EU (interpellationer 2004/05:33 och 2004/05:41) anförde
statsrådet Morgan Johansson bl.a. följande:
Jag vill dock framhålla att Sverige har ett internationellt sett mycket
väl fungerande system som möjliggör att preparat snabbt kan klassificeras
som narkotika. I vissa fall är dock inte systemet med narkotikaklassificering
möjligt att använda eller så anses det inte tillräckligt skyndsamt.
Därför har lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor skapats.
Lagen har ett något vidare tillämpningsområde än lagen (1992:860) om
kontroll av narkotika. Utredningar om substansers farlighet kan enligt
lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor ofta utföras snabbare än
utredningar om narkotikaklassificering.
Inom EU har det byggts upp ett väl fungerande system där medlemsländerna
rapporterar förekomsten av nya ämnen som inte tidigare är narkotikaklassade
till EU:s narkotikacenter ECNN och Europol. Vid behov företas sedan en
gemensam analys som därefter kan resultera i en rekommendation att alla
medlemsländer bör kontrollera det aktuella ämnet. På så sätt kan vi
utnyttja EU:s samlade kompetens för att få till stånd en grundlig analys
av nya ämnen som dyker upp på missbruksmarknaden. Jag vill framhålla
att klassificering av ämnen är en fråga för de enskilda medlemsländerna
- med iakttagande av de gemensamma regler till skydd för de fria rörelserna
som kan vara aktuella. En för hela EU gemensam klassificering skulle
också ta betydligt längre tid att genomföra än det tar för de enskilda
länderna. Det är därför viktigt att denna behörighet även framgent är
nationell.
Beträffande GBL har endast ett fåtal andra medlemsländer uppmärksammat
att det förekommer i missbrukssammanhang. Beträffande butandiol har
endast Sverige gjort det. - - -
Utskottets ställningstagande
I motion So29 (fp) yrkande 1 påpekas att regleringen av användningen av
GBL och 1,4-butandiol tagit för lång tid. Utskottet har förståelse för
den synpunkten. Utskottet anser också att det är angeläget att den nu
aviserade översynen av lagstiftningen beträffande narkotika, dopningsmedel,
hälsofarliga varor och flyktiga lösningsmedel kommer till stånd.
Utskottet förutsätter att regeringen skyndsamt inleder arbetet med frågorna
och återkommer till riksdagen med ett förslag. Med det anförda anser
utskottet att motionen delvis tillgodoses.
I ett antal motioner begärs att lagstiftningen ses över så att ämnena
GBL och 1,4-butandiol kan narkotikaklassas. Utskottet ser emellertid
svårigheter med att helt förbjuda de båda ämnena som enligt uppgift har
relativt stor legal användning inom industrin. Utskottet delar bedömningen
att det finns principiella problem med att utvidga den legala
narkotikaanvändningen till den industriella sektorn, vilket skulle behöva bli
fallet om ämnena narkotikaklassades. Utskottet ställer sig således bakom
den föreslagna ordningen som innebär att bl.a. GBL och 1,4-butandiol
kan föras upp som hälsofarliga varor enligt lagen därom. Motionerna
Ju330 (c) yrkande 16, Ju486 (fp) yrkande 10, So27 (m, kd) yrkande 2,
So28 (c), So29 (fp) yrkande 2, So354 (c) och So356 (c) avstyrks därför.

Utskottet vill erinra om att lagen (1999:42) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor medger en vidare tillståndsgivning än
narkotikalagstiftningen,
vilket innebär att den förstnämnda lagen är bättre lämpad för en
skyndsam klassificering av ämnen med en stor industriell användning än
vad narkotikalagstiftningen är. En utredning som föregår ett beslut om
klassificering enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor kan
normalt göras mindre omfattande än en utredning inför narkotikaklassificering.
Genom att låta ett ämne omfattas av lagen om förbud mot vissa hälsofarliga
varor uppnås en snabbare kontroll över ämnet än om ämnet skall utredas
och narkotikaklassificeras. Med hänsyn till det anförda avstyrks motionerna
So27 (m, kd ) yrkande 3, So507 (m) yrkande 3, So216 (m) och So656 (fp).

Tillståndsgivning och ansvarig myndighet
Propositionen
För att nu möjliggöra den klassificering som hälsofarlig vara av t.ex.
GBL och 1,4-butandiol som diskuteras anför regeringen att vissa ändringar
bör göras i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. I
dag anges i lagen att tillstånd får ges för ett vetenskapligt eller
industriellt ändamål. Det går enligt regeringen inte att i förväg förutse
alla situationer där det kan vara lämpligt att medge tillstånd. Det är
därför ett område som enligt regeringen lämpar sig väl för en ramlagstiftning
med möjligheter för tillståndsgivande myndighet att använda sina
expertkunskaper och rättstillämparen att utveckla rättspraxis för att
klargöra vad som skall avses med vetenskapligt eller industriellt ändamål.

Bestämmelserna i lagen bör enligt regeringen, för att det skall bli
möjligt att klassificera varor med stor industriell användning, utvecklas
så att de i tillståndshänseende uppnår en bättre överensstämmelse med
motsvarande regler i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. Detta
innebär att tillstånd till hantering för ett vetenskapligt eller
industriellt ändamål bör kunna förenas med villkor och att ett tillstånd
skall kunna återkallas om ett villkor överträtts. Tillstånd bör även
kunna återkallas i vissa andra situationer, t.ex. om tillståndshavaren
brutit mot lagen.
Regeringen föreslår att den myndighet som ansvarar för utredningen av
behovet av klassificering som hälsofarlig vara ges uppgiften att besluta
om undantag från lagens tillämpning. Statens folkhälsoinstitut (FHI)
bör därför enligt regeringen vara den myndighet som, i stället för
Läkemedelsverket, har att handlägga löpande förvaltningsrättsliga ärenden
enligt lagen. FHI har dock påtalat att myndigheten för närvarande inte
besitter den nödvändiga kompetensen för att ta över uppgiften från
Läkemedelsverket. FHI skall enligt regeringens mening ta över uppgiften
så snart den nödvändiga kompetensen rekryterats. Detta bör enligt
regeringen vara möjligt till i varje fall den 1 januari 2006. Av praktiska
skäl bör därför lagen ändras så att regeringen, eller den myndighet
regeringen bestämmer, får meddela tillstånd och föreskrifter.
Motionerna
Tre motioner tar upp frågan om hantering av ämnen som har ett ursprungligt
användningsområde inom industrin.
I motion So331 av Anne-Marie Ekström m.fl. (fp) (yrkande 1) begärs ett
tillkännagivande om ändring av lagstiftningen om innehav och användning
av ämnen som används som droger men som har ett annat användningsområde
inom t.ex. industrin. Liknande yrkanden framställs i motionerna
2003/04:So270 av Birgitta Sellén och Birgitta Carlsson (c) (yrkande 1) och
So669 av Lennart Kollmats (fp). I motion So331 begärs dessutom ett
tillkännagivande om utbyte inom EU av erfarenheter vad avser ämnen som
används som droger men som har ett annat användningsområde inom t.ex.
industrin (yrkande 2). Motionärerna anför att eftersom klassificering
betraktas som ett s.k. tekniskt handelshinder är det också viktigt att
hänsyn tas till EG-rättens krav.
Två motioner tar upp frågor om beslag och förverkande.
I motion 2003/04:So270 av Birgitta Sellén och Birgitta Carlsson (c)
begärs ett tillkännagivande om att låta polisen beslagta och förstöra
kemiska substanser som använts som narkotika (yrkande 2).
I motion So29 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande
om förverkande av oklassificerad narkotika (yrkande 3). Motionärerna
anför bl.a. att alla ämnen som är t.ex. beroendeframkallande och
stimulerande samt hallucinogena bör kunna förverkas om den situationen
ämnet påträffas i motiverar det. Tveksamma fall skulle kunna domstolsprövas.
Motionärerna anser att regeringen bör utreda denna fråga och återkomma
med förslag.
En motion tar upp frågan om tillståndsgivande myndighet.
I motion So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m, kd) begärs ett
tillkännagivande om tillståndsgivande myndighet (yrkande 4). Motionärerna
anför att Läkemedelsverket bör ansvara för utredning av klassificeringsbehovet,
detta mot bakgrund av att Statens folkhälsoinstitut i dagsläget saknar
tillräcklig kompetens på området samtidigt som Läkemedelsverket handhar
frågor som rör tillståndsgivning för narkotikaklassade läkemedel.
Utskottets ställningstagande
Genom den föreslagna lagändringen möjliggörs en skyndsam klassificering
som hälsofarlig vara av ämnen som används som droger samtidigt som de
har ett stort industriellt användningsområde. Härigenom kan aktuella
ämnen snabbt komma under kontroll så att exempelvis innehav utan tillstånd
kan förbjudas och förverkande kan ske när ämnena påträffas hos någon
som saknar tillstånd. Denna ordning välkomnas av utskottet. Därmed
föreslår utskottet att riksdagen antar 3 § första och tredje styckena
regeringens förslag om ändring i lagen om förbud mot vissa hälsofarliga
varor. Utskottet anser att motionerna 2003/04:So270 (c) yrkande 1, So331
(fp) yrkande 1 och So669 (fp) är tillgodosedda genom förslaget.
I ett par motioner anförs att alla ämnen som är t.ex. beroendeframkallande
och stimulerande samt hallucinogena bör kunna beslagtas och förverkas
om den situationen ämnet påträffas i motiverar det. Utskottet har viss
förståelse för motionärernas synpunkter. En sådan ordning väcker dock
både gränsdragningsfrågor och rättssäkerhetsfrågor. Utskottet anser att
frågeställningarna hör hemma inom ramen för den översyn av
narkotikalagstiftningen regeringen aviserar i propositionen. Med det anförda får
motionerna 2003/04:So270 (c) yrkande 2 och So29 (fp) yrkande 3 anses
delvis tillgodosedda.
Utskottet ställer sig bakom förslaget att regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får meddela tillstånd och föreskrifter. Utskottet
föreslår därför att riksdagen antar 3 § andra och fjärde styckena
regeringens förslag till lag om ändring i lagen om förbud mot vissa
hälsofarliga varor. Därmed avstyrker utskottet motion So27 (m, kd) yrkande
4.
Den föreslagna klassificeringen av vissa ämnen som hälsofarlig vara
utgör ett s.k. tekniskt handelshinder och skall därför anmälas enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om
ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter.
I propositionen anförs att regeringen har anmält den föreslagna
lagändringen och ett förslag till förordningsändring enligt vilket GBL och
1,4-butandiol klassificeras som hälsofarliga varor till kommissionen.
Utskottet anser att motion So331 (fp) yrkande 2 härigenom är tillgodosett.

Lagförslaget i övrigt
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor i den
mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Bemyndiganden, punkt 1 (m, kd)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m), Magdalena
Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår 7 c § regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika och tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:So27 yrkande 1 och avslår proposition 2004/05:127 i denna
del.
Ställningstagande
Vi anser att det bemyndigande som föreslås införas i 7 c § lagen (1992:860)
om kontroll av narkotika måste föregås av en grundligare utredning än
den som hittills skett. Detta för att klarlägga om det finns stöd i
artikel 3 förordning (EG) nr 273/2004 att bemyndiga regeringen eller
Läkemedelsverket att meddela föreskrifter. Den föreslagna lagbestämmelsen
bör därför avslås och regeringen skyndsamt utreda frågan och därefter
återkomma till riksdagen med förslag. Vad vi nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

2. Narkotikaklassificering, punkt 4 (m, fp, kd, c)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Anne Marie
Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Magdalena Andersson (m), Ulrik
Lindgren (kd) och Gabriel Romanus (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ju330
yrkande 16, 2004/05:Ju486 yrkande 10, 2004/05:So27 yrkande 2, 2004/05:So28,
2004/05:So29 yrkande 2, 2004/05:So354 och 2004/05:So356.
Ställningstagande
Vi anser att arbetet med att förhindra användningen av narkotikapreparat
i Sverige i dag sker på ett omodernt och långsamt sätt. Polisen kan
inte agera slagkraftigt utan tvingas att ligga många steg efter brukarna
för att inte lagstiftaren, Sveriges riksdag, ger polisen erforderliga
verktyg. För att förändra situationen anser vi att ämnen med narkotiska
effekter skall narkotikaklassas. Vi menar att det är orimligt att vissa
ämnen såsom t.ex. GHB betraktas som narkotika, medan GBL skall klassificeras
som en hälsofarlig vara. Vi anser att de ändringar som nu föreslås i
lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor även skulle kunna
införas i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. Härigenom skulle
narkotikaklassning av ämnen som t.ex. GBL och 1,4-butandiol inte behöva
medföra orimliga besvär för industrin samtidigt som ämnena skulle komma
att omfattas av narkotikastrafflagen (1968:64). Sammanfattningsvis anser
vi således att narkotikalagstiftningen bör förändras i syfte att svara
mot den snabba uppkomsten av nya narkotikapreparat. Regeringen bör enligt
vår uppfattning återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. Vad vi
nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

3. Tidsutdräkten i klassificeringsprocessen, punkt 5 (m, fp, kd, c)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Anne Marie
Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Magdalena Andersson (m), Ulrik
Lindgren (kd) och Gabriel Romanus (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:So27
yrkande 3, 2004/05:So216, 2004/05:So507 yrkande 3 och 2004/05:So656.

Ställningstagande

Syftet med lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor var
ursprungligen att snabba upp klassificeringsprocessen genom en snabbare
utredningsprocess än den som föregår narkotikaklassificering. Vi anser
att lagstiftningen visat sig otillräcklig och att den behöver förändras.
Flexibiliteten i klassificeringsprocessen måste bli betydligt större.
Vi anser att detta gäller såväl klassificeringen av narkotikapreparat
som hälsofarliga varor. Lagstiftningen bör utgå från de kemiska
substansernas effekt inte deras kemiska form. Ett alternativ skulle kunna
vara att ämnen som bedöms kunna komma i fråga för narkotikaklassificeringen
under utredningstiden förs upp på en s.k. akutlista och med stöd härav
interimistiskt kan omhändertas. Ett annat alternativ skulle kunna vara
inrättandet av ett nationellt råd som får till uppgift att klassificera
ämnen som används i berusningssyfte oavsett ursprungligt användningsområde.
Sammanfattningsvis anser vi att regeringen bör utreda hur
klassificeringsprocessen för såväl narkotika som hälsofarliga varor skulle kunna
genomföras fortare och återkomma till riksdagen med ett förslag. Vad vi
nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4. Beslag m.m., punkt 7 (m, fp, kd, c)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Anne Marie
Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Magdalena Andersson (m), Ulrik
Lindgren (kd) och Gabriel Romanus (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:So270
yrkande 2 och 2004/05:So29 yrkande 3.
Ställningstagande
Vi anser att det är uppenbart orimligt att polisen i vissa fall tvingas
lämna tillbaka ämnen till missbrukare eller langare därför att ämnet
ännu inte klassificerats som narkotika eller hälsofarlig vara. Lagstiftningen
bör enligt vår mening ändras på så sätt att ett ämne som är
beroendeframkallande och stimulerande, lugnande eller hallucinogent samt ämnen
som har motsvarande effekter som redan klassificerade ämnen kan förverkas
om situationen i vilken ämnet påträffas kräver det. Vid tveksamma fall
skulle domstol kunna pröva frågan om förverkande. Vi anser att regeringen
bör ges i uppdrag att - inom ramen för den aviserade översynen av
narkotikalagstiftningen - med förtur utreda denna fråga och återkomma
till riksdagen med ett förslag. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

5. Tillståndsgivande myndighet, punkt 8 (m, kd)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m), Magdalena
Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 3 § andra och fjärde styckena regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor samt tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:127 i denna del och motion 2004/05:So27 yrkande 4.
Ställningstagande
Vi anser att Läkemedelsverkets kompetensprofil är bättre anpassad för
att bedöma vilka varor som bör klassificeras som hälsofarliga varor
eller narkotika. Läkemedelsverket har dessutom i dag hand om frågor som
rör tillståndsgivning för narkotikaklassade läkemedel. Folkhälsoinstitutet
saknar tillräcklig kompetens på detta område. Vi anser därför att
Läkemedelsverket alltjämt skall handlägga löpande förvaltningsrättsliga
ärenden enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.
Regeringens förslag till lagtext möjliggör i och för sig att
Läkemedelsverket får uppgiften att meddela tillstånd och föreskrifter. Vi
anser emellertid att det uttryckligen skall framgå av lagtexten att det
är Läkemedelsveket som skall ha den uppgiften. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. I avvaktan härpå kan
vi acceptera den föreslagna lydelsen. Vad vi nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:127 Vissa lagändringar beträffande hälsofarliga
varor och narkotikaprekursorer:
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,
lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.
Följdmotioner
2004/05:So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m, kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om narkotikaprekursorer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om hälsofarliga varor.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en snabbare och flexiblare klassificeringsprocess.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tillståndsgivande myndighet.
2004/05:So28 av Annika Qarlsson m.fl. (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bestämmelserna bör ses över i syfte att kunna svara mot
den snabba uppkomsten av nya narkotiska preparat som används i
berusningssyfte.
2004/05:So29 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ärendets beredning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om hantering av narkotikaklassade ämnen och narkotikaklassning
av GBL och 1,4-butandiol.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förverkande av oklassificerad narkotika.
Motion från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:So270 av Birgitta Sellén och Birgitta Carlsson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att mycket snabbare klassa och förbjuda olika kemiska
substanser som används i droger.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att låta polisen beslagta och förstöra kemiska substanser
som använts som narkotika.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:Ju330 av Johan Linander m.fl. (c):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att narkotikastrafflagen bör ses över i syfte att
kunna svara mot den snabba uppkomsten av nya narkotiska preparat.
2004/05:Ju486 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ämnen inom t.ex. industrin skall kunna klassas
som narkotika om ämnet används som berusningsmedel.
2004/05:So216 av Ulf Sjösten (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder i syfte att kriminalisera nya designade droger och
droger där det ursprungliga användningsområdet är ett helt annat.
2004/05:So331 av Anne-Marie Ekström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ändring av lagstiftning för innehav och användning av
ämnen som används som droger men som har ett annat användningsområde
inom t.ex. industrin.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utbyte inom EU av erfarenheter vad avser ämnen som
används som droger men som har ett annat användningsområde inom t.ex.
industrin.
2004/05:So354 av Claes Västerteg och Sofia Larsen (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att narkotikastrafflagen bör ses över för att kunna svara mot
den snabba uppkomsten av nya narkotiska preparat.
2004/05:So356 av Annika Qarlsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att narkotikalagstiftningen bör ses över för att kunna svara
mot den snabba uppkomsten av nya narkotiska preparat.
2004/05:So433 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det angelägna behovet av att snarast införa förbud mot
prekursorer i den svenska narkotikalagstiftningen.
2004/05:So507 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om missbruk av narkotika.
2004/05:So656 av Christer Winbäck (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en s.k. akutlista för ännu ej narkotikaklassade ämnen.
2004/05:So669 av Lennart Kollmats (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förslag på hur man kan lösa problem med vissa berusningsmedel
och preparat som inte är narkotikaklassade.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag