Socialförsäkringsutskottets betänkande
2004/05:SFU5

Drivkrafter för minskad sjukfrånvaro


Sammanfattning

I   betänkandet   behandlar   utskottet  regeringens
proposition  2004/05:21  Drivkrafter   för   minskad
sjukfrånvaro  jämte motioner som väcks med anledning
av  propositionen   samt  några  allmänna  motioner.
Propositionen bygger  på  en  överenskommelse mellan
regeringen,  Vänsterpartiet  och   Miljöpartiet   de
Gröna.

I  propositionen  lämnas förslag till utformningen
av  ett  medfinansieringsansvar   för   arbetsgivare
omfattande   15  %  av  sjukpenningkostnaderna   för
anställda som  är  helt  sjukskrivna.  Syftet är att
skapa  ekonomiska  drivkrafter  och  göra  det   mer
lönsamt  för arbetsgivare att vidta åtgärder för att
minska de långa sjukskrivningarna. Förslaget innebär
att   arbetsgivare    skall   betala   en   särskild
sjukförsäkringsavgift     (medfinansiering)      för
arbetstagare  hos  denne  som  får  hel  sjukpenning
enligt  3  kap.  7  §  lagen  (1962:381)  om  allmän
försäkring.
Arbetsgivarens  medfinansieringsansvar  skall inte
gälla  för en arbetstagare som beviljas högriskskydd
vid risk  för  en  eller  flera längre sjukperioder.
Även  donatorer  föreslås  ingå   i  den  grupp  som
undantas från medfinansiering.
Vissa      begränsningar      i     arbetsgivarnas
betalningsskyldighet      för      den     särskilda
sjukförsäkringsavgiften    införs.   Begränsningarna
utgörs  av  ett  fribelopp  om  12 000 kr   och  ett
högkostnadsskydd om 4 % av lönesumman för året.
En  sänkning  av  arbetsgivaravgiften  i  form  av
sjukförsäkringsavgift   liksom   en  förkortning  av
sjuklöneperioden  till  två  veckor  och  återställd
sjukpenningnivå     till     80     %     av     den
sjukpenninggrundande inkomsten föreslås också.
I   propositionen   lämnas   även   förslag   till
tidsgränser  för  när Försäkringskassan senast skall
ha upprättat en rehabiliteringsplan  och kallat till
avstämningsmöte.
När    det    gäller   sjukersättning   som   inte
tidsbegränsats  föreslås  en  obligatorisk,  förnyad
utredning av dessa fall, utom för personer som fyllt
60 år.
Bestämmelserna   föreslås  träda  i  kraft  den  1
januari 2005.
Utskottet  tillstyrker   regeringens  förslag  och
avstyrker motionsyrkandena.
I ärendet finns 13 reservationer  och  6 särskilda
yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut


1. Avslag på propositionen
Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf1 yrkande 1.
Reservation 1 (c)

2. Särskild sjukförsäkringsavgift

Riksdagen antar
dels regeringens förslag till
a.  lag  om  särskild  sjukförsäkringsavgift  med
tillägg   av   ingressen  "Härigenom   föreskrivs
följande.",
b. lag om ändring  i  lagen  (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 19 kap.  1  § och 20 kap.
10 b §,
c.   lag   om   ändring  i  skattebetalningslagen
(1997:483) såvitt  avser 16 kap. 7 b §, 19 kap. 7
§ och ny rubrik närmast före 16 kap. 7 b §,
d. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)
såvitt avser 1 kap. 1 §,
e.  lag  om  ändring  i   lagen   (2000:981)   om
fördelning av socialavgifter.
dels utskottets förslag till
f. lag om ändring i lagen (2004:786) om ändring i
sekretesslagen (1980:100),
g. lag om ändring i lagen (2004:000) om ändring i
socialavgiftslagen (2000:980).
Därmed  bifaller  riksdagen propositionen i denna
del och avslår motionerna  2004/05:Sf2 yrkande 1,
2004/05:Sf3  yrkande 1 i denna  del,  2004/05:Sf4
yrkande 1 i denna  del,  2004/05:Sf359 yrkande 15
och 2004/05:Sf403 yrkande 1.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Förkortad sjuklöneperiod

Riksdagen antar
dels regeringens förslag till  lag  om  ändring i
lagen (1991:1047) om sjuklön såvitt avser  7  och
17 b §§, rubriken närmast före 17 § samt punkt  2
och       3       i      ikraftträdande-      och
övergångsbestämmelserna  med  den ändringen att i
punkt 3 hänvisningen till 17 och 17 a §§ utgår,
dels  utskottets förslag till lag  om  ändring  i
lagen (2004:788)  om  ändring i lagen (1991:1047)
om sjuklön.
Därmed bifaller riksdagen  propositionen  i denna
del  och  motionerna 2004/05:N393 yrkande 21  och
2004/05:N400 yrkande 11.

4. Återställd sjukpenningnivå

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen  (1962:381)  om allmän försäkring
såvitt  avser  3  kap.  2  c  § samt  punkt  2  i
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.
Därmed bifaller riksdagen propositionen  i  denna
del.

5. Rehabiliteringsplan och
avstämningsmöte

Riksdagen antar
dels  regeringens  förslag till lag om ändring  i
lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser  22 kap. 5 § samt punkt 3
i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna med
den ändringen att hänvisningen  till  22 kap. 6 §
utgår,
dels  utskottets  förslag  till lag om ändring  i
lagen (2004:781) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring såvitt avser  22  kap. 6 § samt
punkt      7      i      ikraftträdande-      och
övergångsbestämmelserna till nämnda lag.
Därmed  bifaller  riksdagen propositionen i denna
del och avslår motionerna 2004/05:Sf3 yrkande 1 i
denna del och 2004/05:Sf4 yrkande 1 i denna del.

6. Sjukersättning och ny utredning av
arbetsförmågan

Riksdagen antar utskottets  förslag till lag om
ändring  i  lagen (2004:781) om ändring  i  lagen
(1962:381) om  allmän  försäkring  såvitt avser 7
kap. 3 b §.
Därmed bifaller riksdagen propositionen  i  denna
del.

7. Sjukförsäkring m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf2 yrkande
4 och 2004/05:Sf4 yrkandena 5-7.
Reservation 3 (m)
Reservation 4 (fp)

8. Rehabilitering

Riksdagen    avslår    motionerna   2004/05:Sf1
yrkandena  2  och  3,  2004/05:Sf2   yrkande   3,
2004/05:Sf3 yrkande 2, 2004/05:Sf4 yrkandena 2-4,
2004/05:Sf305 och 2004/05:Sf357 yrkande 8.
Reservation 5 (m)
Reservation 6 (fp)
Reservation 7 (kd)
Reservation 8 (c)

9. Ettårsprövning  m.m.

Riksdagen    avslår    motionerna   2004/05:Sf1
yrkandena 4 och 5 och 2004/05:Sf3 yrkande 3.
Reservation 9 (kd)
Reservation 10 (c)

10. Efterkontroll

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf3 yrkande 4.
Reservation 11 (kd)

11. Privata alternativ i vården m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf1 yrkande
6 och 2004/05:Sf2 yrkande 2.
Reservation 12 (m, c)

12. Socialförsäkringsreform

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf4 yrkande 8.
Reservation 13 (fp)

13. Avgifter för småföretag

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf283.

Stockholm den 25 november 2004

På socialförsäkringsutskottets vägnar


Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit  i beslutet: Tomas
Eneroth (s), Sven Brus (kd), Ronny Olander  (s), Per
Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Anita Jönsson  (s),
Mona  Berglund Nilsson (s), Ulla Hoffmann (v), Anita
Sidén (m), Lennart Klockare (s), Linnéa Darell (fp),
Birgitta    Carlsson   (c),   Kerstin   Kristiansson
Karlstedt (s),  Anna  Lilliehöök (m), Göte Wahlström
(s), Mona Jönsson (mp) och Kurt Kvarnström (s).
Ärendet och dess beredning



Hösten 2001 redovisades  i  budgetpropositionen  för
2002  (prop. 2001/02:1, utg.omr. 10, avsnitt 2.6.2.)
ett åtgärdsprogram  i  elva punkter för ökad hälsa i
arbetslivet. En av punkterna  gällde  införandet  av
ett  system  med starkare ekonomiska drivkrafter för
arbetsgivare att förebygga ohälsa.

I budgetpropositionen  för  2004 (prop. 2003/04:1,
utg.omr. 10, avsnitt 3.4) redogjorde  regeringen för
sin  avsikt att inom sjukförsäkringsområdet  inrikta
sina insatser  under  återstoden  av  2003 och under
2004   på   att   bl.a.   förstärka   arbetsgivarnas
ekonomiska  drivkrafter  att  minska  ohälsan.   Den
18 december  2003  presenterade  Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de Gröna en gemensam
avsiktsförklaring     benämnd    Ett    hälsosammare
arbetsliv.   I   denna   redovisades    bl.a.    ett
översiktligt    förslag    till   ett   system   för
arbetsgivares medfinansiering av anställdas sjukpen-
ningkostnader med ett införande den 1 januari 2005.
Med      utgångspunkt      i     innehållet      i
avsiktsförklaringen   fick   en   arbetsgrupp   inom
Regeringskansliet,  bestående  av  tjänstemän   från
Socialdepartementet,     Finansdepartementet     och
Näringsdepartementet,  i  uppdrag  att  utarbeta  en
departementspromemoria    med    konkreta   förslag.
Departementspromemorian  Drivkrafter   för   minskad
sjukfrånvaro  (Ds 2004:16) presenterades den 31 mars
2004.
Regeringen beslutade  den  2  september  2004  att
inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen.
Regeringen  har  i  propositionen  följt Lagrådets
lagförslag och synpunkter.

Proposition  bygger  på  en  överenskommelse  mellan
regeringen,  Vänsterpartiet  och   Miljöpartiet   de
Gröna.

2004/05

SfU5
Utskottets överväganden


Reservationer



Utskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Avslag på propositionen (punkt 1)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2004/05:21 och bifaller
därmed motion 2004/05:Sf1 yrkande 1.

Ställningstagande

Orsakerna till sjukskrivningarna är sammansatta. Det
finns    många    orsaker   till   svårigheter    på
arbetsplatser  och  alla   kan  inte  hänföras  till
arbetsplatsen     som     sådan.     Det     utökade
arbetsgivaransvaret kommer att göra det  svårare för
grupper som har en svag ställning på arbetsmarknaden
att  få  jobb.  Det  kan gälla personer med kroniska
sjukdomar,  funktionshinder,   arbetslösa   och  nya
svenskar  med  liten arbetslivserfarenhet i Sverige.
Därigenom  kommer   det   också   att  försvåra  för
långtidssjuka och förtidspensionerade  att  återgå i
arbete.  Arbetsgivaransvaret leder också till  ökade
risker och ökad byråkrati för företagandet och reser
därför hinder  mot  nya  småföretag och nya jobb. Vi
anser  även  att  det  är  inkonsekvent   att   höja
ersättningsnivån      i     sjukförsäkringen.     En
ersättningsnivå på i praktiken  90  %  för de flesta
löntagare  innebär  inga ekonomiska drivkrafter  för
den enskilde. Propositionen  bör därför avslås i sin
helhet.


2. Särskild sjukförsäkringsavgift (punkt 2)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Bo Könberg
(fp),  Anita  Sidén  (m),  Linnéa   Darell  (fp),
Birgitta Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2004/05:21 såvitt avser
regeringens förslag till

a. lag om särskild sjukförsäkringsavgift,
b.  lag  om  ändring  i  lagen  (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 19 kap. 1 § och 20 kap. 10 b
§,
c. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
d. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
såvitt  avser  16 kap. 7 b §, 19 kap.  7  §  och  ny
rubrik närmast före 16 kap. 7 b §,
e. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980),
f. lag om ändring  i  lagen (2000:981) om fördelning
av socialavgifter.
Riksdagen  bifaller  därmed  motionerna  2004/05:Sf2
yrkande  1,  2004/05:Sf3  yrkande  1  i  denna  del,
2004/05:Sf4 yrkande  1  i  denna  del, 2004/05:Sf359
yrkande 15 och 2004/05:Sf403 yrkande 1.

Ställningstagande

Orsakerna till ohälsan är komplexa.  En majoritet av
sjukfallen  är inte arbetsrelaterade. Sannolikt  kan
arbetsgivaren   endast   påverka  en  liten  del  av
sjukskrivningarna.  Vissa arbetsgivare  kommer  inte
att ha några reella möjligheter  alls att göra detta
och  ges  i  förslaget  heller  inga medel  därtill.
Arbetsgivaren saknar även inflytande  över  besluten
om  sjukskrivning.  Det  saknas  även  vetenskapliga
belägg  för  att  sådana  ekonomiska incitament  som
regeringen föreslår skulle  leda till märkbart färre
sjukskrivningar. Förslaget innebär i stället alltför
stora kostnadsrisker för enskilda  företag  och  gör
det dyrare för företagen att anställa. Arbetsgivarna
har  dessutom redan ekonomiska incitament att minska
sjukfrånvaron   i   form   av   dels  kostnader  för
produktionsbortfall,     dels    kostnader     under
sjuklöneperioden. Mycket allvarligt är att förslaget
leder  till en ökad selektering  på  arbetsmarknaden
som   drabbar    personer   med   sjukhistorik   och
funktionshinder. Arbetsgivarna  kommer  således  att
undvika  att anställa människor som bedöms komma att
sjukskrivas    i    framtiden.   Därtill   uppkommer
inlåsningseffekter  genom   att  det  försvårar  för
personer att byta arbete, trots att de skulle behöva
det   med  hänsyn  till  sin  sjukdom   eller   sitt
funktionshinder.  Både  de  föreslagna  högrisk- och
högkostnadsskydden är otillräckliga för att motverka
dessa  effekter. Högriskskyddet riktar sig  dessutom
till en begränsad krets personer.


3. Sjukförsäkring m.m. (punkt 7)

av Per  Westerberg  (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2004/05:Sf2
yrkande 4 och avslår motion 2004/05:Sf4
yrkandena 5-7.

Ställningstagande

Det  lagda  förslaget till medfinansiering  riskerar
att   snarare   öka    problemen    med    de   höga
sjukskrivningstalen än lösa dem när det blir svårare
för  tidigare  sjukskrivna att få anställning  eller
byta arbete. För  att  minska sjukfrånvaron anser vi
att det skulle vara betydligt  mer verkningfullt att
öka  den  enskildes  drivkrafter  att   återgå  till
arbetet.

Det  var  när  ersättningen  såväl  i den statliga
sjukförsäkringen     som     i     kollektivavtalade
tilläggsförsäkringar  höjdes  till sammanlagt  90  %
1997   som   sjukfrånvaron   började    öka.    Våra
beräkningar, baserade på ett antal forskarrapporter,
antyder  att  sjukfrånvaron skulle kunna minskas med
40 000 heltidssjukskrivna  på några års sikt och med
60 000 personer på längre sikt genom våra förslag om
sänkt  ersättningsnivå  till  75  %  de  första  sex
månaderna  och till 65 % därefter.  Det  förutsätter
att de kollektivavtalsbaserade ersättningarna liksom
i dag inte får  ersätta  mer  än  10  %  utöver  den
statliga ersättningen.

4. Sjukförsäkring m.m. (punkt 7)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf4  yrkandena  5-7 och avslår
motion 2004/05:Sf2 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi   anser   att   alla  läkare  skall  utbildas   i
försäkringsmedicin.    På   sikt   bör   genomgången
utbildning  bli  ett  villkor  för  att  få  utfärda
sjukintyg som tjänar som underlag för utbetalning av
sjukpenning. Vidare bör  behörigheten  begränsas för
en  läkare  med  viss specialistutbildning  att  för
längre tids sjukpenning skriva sjukintyg som grundas
på diagnoser inom  en  annan  medicinsk specialitet.
Åtgärder   mot   missbruk   och  felutnyttjande   av
socialförsäkringar måste även prioriteras.


5. Rehabilitering (punkt 8)

av Per Westerberg (m), Anita  Sidén  (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna   2004/05:Sf2   yrkande   3   och
2004/05:Sf357   yrkande   8  och  avslår  motionerna
2004/05:Sf1 yrkandena 2 och  3,  2004/05:Sf3 yrkande
2, 2004/05:Sf4 yrkandena 2-4 och 2004/05:Sf305.

Ställningstagande

Vi  anser att viktigare än medfinansiering  för  att
minska sjukfrånvaron är att underlätta för människor
att byta jobb. Arbetsgivaravgiften bör därför sänkas
under en period för arbetsgivare som anställer någon
som är  långtidssjukskriven.  En  tänkbar lösning är
att arbetsgivare får sin arbetsgivaravgift  halverad
i lika många månader som sjukskrivningen har  varat.
Det skall då även vara möjligt för arbetsgivaren att
under lika lång tid provanställa den sjukskrivne och
för  den  enskilde  att  vara  tjänstledig  från det
arbete sjukskrivningen avser.


6. Rehabilitering (punkt 8)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8  borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna  2004/05:Sf4  yrkandena  2-4  och
avslår motionerna  2004/05:Sf1  yrkandena  2  och 3,
2004/05:Sf2   yrkande   3,  2004/05:Sf3  yrkande  2,
2004/05:Sf305 och 2004/05:Sf357 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att rehabiliteringen behöver förstärkas och
bli    effektivare.    Det    bör     införas     en
rehabiliteringsgaranti  med  ett rehabiliteringsteam
som  träder  i  kraft  inom fyra till  åtta  veckors
sjukskrivning.      Även     arbetsgivare      eller
arbetsförmedlingen      skall       medverka       i
rehabiliteringen. Vidare bör införas en utvidgad lag
om  finansiell  samordning  där de begränsningar som
finns   i   den   nuvarande   lagen  avlägsnas.   En
försöksverksamhet   bör   även   inledas   i   några
landstingsområden    varvid    statsbidragen    till
sjukvården ökas med ett belopp motsvarande  20  % av
statens sjukpenningkostnad samtidigt som landstingen
övertar     ett    delansvar    för    20    %    av
sjukpenningkostnaderna.


7. Rehabilitering (punkt 8)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservationen. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2004/05:Sf3  yrkande  2  och  avslår
motionerna   2004/05:Sf1    yrkandena   2   och   3,
2004/05:Sf2  yrkande 3, 2004/05:Sf4  yrkandena  2-4,
2004/05:Sf305 och 2004/05:Sf357 yrkande 8.

Ställningstagande

En  ny  rehabiliteringsförsäkring   bör   införas  i
enlighet  med den modell som föreslagits av  Gerhard
Larsson   i   utredningsbetänkandet   SOU   2000:78.
Tyngdpunkten   för   rehabiliteringsansvaret   skall
flyttas från de fyra nuvarande offentliga sektorerna
(landstingens   hälso-   och   sjukvård,   kommunens
socialtjänst,    statens     arbetsförmedling    och
försäkringskassan) till en offentlig  huvudaktör som
har   ett   samordnande   ansvar   och  erforderliga
resurser. Den förstärkta rehabiliteringsförsäkringen
sätter  individen  i  centrum och låter  därmed  det
offenliga anpassa sig efter  individernas  skiftande
behov  och förutsättningar. Försäkringen bidrar  med
aktiva och  tidiga  insatser  i  syfte  att  få  den
sjukskrivne till arbete så fort som möjligt. En ökad
totalkostnad   under   det   första   året  reformen
genomförs balanseras åren därefter med en nettovinst
i  form  av  lägre utbetalningar av sjukpenning  och
sjukersättningar m.m. Framgångsrik rehabilitering är
mycket lönsam  samhällsekonomiskt. Det är inte brist
på  rutiner, likt  de  nu  föreslagna  tidsgränserna
avseende  avstämningsmöten  och rehabiliteringsplan,
som har lett till nuvarande missförhållanden. Det är
bl.a.      brist     på     resurser     och     att
rehabiliteringsinsatser  har  fått  stå tillbaka för
handläggningen   av   frågor  om  utbetalningar   av
sjukpenning.


8. Rehabilitering (punkt 8)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.  Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2004/05:Sf1  yrkandena  2  och 3 och
avslår motionerna 2004/05:Sf2 yrkande 3, 2004/05:Sf3
yrkande  2, 2004/05:Sf4 yrkandena 2-4, 2004/05:Sf305
och 2004/05:Sf357 yrkande 8.

Ställningstagande

Rehabiliteringen  av sjukskrivna har fungerat dåligt
och en rehabiliteringsgaranti  bör  därför  införas.
Den  innebär att personer med längre sjukskrivningar
får en  kontaktperson och att en rehabiliteringsplan
och  åtgärder   skall  föreligga  senast  efter  två
månaders sjukskrivning.  En  snabbare  process  blir
möjlig  genom  att  försäkringskassan,  istället för
arbetsgivaren,  tar  det  fulla  ansvaret  för   att
genomföra rehabiliteringsutredningen.


9. Ettårsprövning  m.m. (punkt 9)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna   2004/05:Sf1   yrkande   4   och
2004/05:Sf3  yrkande 3 och avslår motion 2004/05:Sf1
yrkande 5.

Ställningstagande

Regeln   om   att   rutinmässigt   efter   ett   års
sjukskrivning  pröva  rätten  till  aktivitets-  och
sjukersättning bör  slopas. Risken med prövningen är
att  fokuseringen på rehabiliteringsinsatser  hamnar
på undantag.


10. Ettårsprövning  m.m. (punkt 9)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna  2004/05:Sf1 yrkandena 4 och 5 och
2004/05:Sf3 yrkande 3.

Ställningstagande

Det  forcerade  arbetet  med  att  förtidspensionera
personer med längre  sjukskrivningar skall avbrytas,
dels   genom   att   den   s.k.   tolvmånadersregeln
avskaffas,  dels  genom  att  regelverket   för  när
aktivitets-  och  sjukersättningar skall få beviljas
förtydligas.


11. Efterkontroll (punkt 10)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf3 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi  anser att en successiv  omprövning  av  samtliga
tidigare  beviljade aktivitets- och sjukersättningar
bör genomföras. De som först bör komma i fråga är de
som  förtidspensionerats  de  senaste  åren  där  en
ordentlig rehabiliteringsutredning aldrig gjordes.


12. Privata alternativ i vården m.m. (punkt 11)

av  Per Westerberg (m), Anita Sidén (m), Birgitta
Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna   2004/05:Sf1   yrkande   6   och
2004/05:Sf2 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det för att minska sjukskrivningarna är
viktigare att det finns alternativa arbetsgivare för
dem  som  arbetar inom vård, skola och omsorg än ett
medfinansieringsansvar.   En   ökad   valfrihet  för
brukarna av tjänsterna stimulerar utvecklingen av de
offentliga arbetsplatserna.


13. Socialförsäkringsreform (punkt 12)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservationen. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2004/05:Sf4 yrkande 8.

Ställningstagande

Regeringen har tillsatt en ensamutredare som skall
vara klar  hösten  2006  och först därefter avses en
parlamentarisk utredning tillsättas.  Vi  anser  det
angeläget  att en parlamentarisk utredning tillsätts
snarast.


Särskilda yttranden



Utskottets  beredning   av   ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom
parentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Förkortad sjuklöneperiod (punkt 3)

av Sven Brus (kd).

Kristdemokraterna  motsatte  sig  införandet  av  en
tredje  sjuklönevecka   och   har   alltsedan   dess
motionerat   om  dess  avskaffande.  Det  är  därför
positivt att regeringen  nu  äntligen hörsammar oss.
Vi  anser  det  dock  inkonsekvent   att  regeringen
samtidigt     inför     en     annan     form     av
medfinansieringssystem.


2. Återställd sjukpenningnivå (punkt 4)

av  Per Westerberg (m), Anita Sidén (m), Birgitta
Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Vi anser  inte att en höjning av ersättningsnivåerna
är förenlig  med ambitionen att sänka sjukfrånvaron.
En höjning av ersättningsnivåerna leder tvärtom till
ökad sjukfrånvaro,  vilket  visas  av  forskning och
praktisk  erfarenhet.  För att råda bot på  de  höga
sjuktalen    föreslår    vi   i    stället    sänkta
ersättningsnivåer.


3. Rehabiliteringsplan och avstämningsmöte
(punkt 5)

av Per Westerberg (m),  Anita  Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Vi   anser   att   det   är   utmärkt   att  uppmana
försäkringskassan  till  att  avstämningsmöten   och
rehabiliteringsmöten  faktiskt  kommer  till  stånd,
vilket  är  ett uppdrag till försäkringskassan redan
med nuvarande  regler.  Vi  har i vårt budgetförslag
anslagit extra medel för detta  och  föreslagit  ett
tydligt  ansvar  för  försäkringskassan. Regeringens
förslag riskerar att bli  ett  slag i luften då inga
medel avsätts och inga sanktioner  föreslås. För att
uppnå   regeringens   förslag   krävs   en  drastisk
förbättring  av  försäkringskassans  arbete.  Enligt
regeringens  budgetredogörelse  är  det i  dagsläget
endast 8-10 % av de långtidssjukskrivna som kommer i
fråga  för  rehabilitering och avstämningsmöten  har
genomförts endast i undantagsfall.


4. Rehabiliteringsplan och avstämningsmöte
(punkt 5)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Det  är  mycket   angeläget   att  avstämnings-  och
rehabiliteringsmöten kommer till  stånd. I dagsläget
är  det endast 8-10 % av de långtidssjukskrivna  som
får rehabilitering. Det är också mycket sällsynt med
avstämningsmöten.


5. Sjukersättning och ny utredning av
arbetsförmågan (punkt 6)

av  Per  Westerberg  (m),  Bo Könberg (fp), Anita
Sidén (m), Linnéa Darell (fp) och Anna Lilliehöök
(m).

Vi     välkomnar     regeringens     förslag     att
sjukersättningar    (förtidspensioner)   som    inte
tidsbegränsats skall  omprövas  minst vart tredje år
utom   för   personer   som   har   fyllt   60   år.
Förtidspensionerna  innebär  en  mycket stor kostnad
för  skattebetalarna, särskilt förtidspensioner  som
ges till unga personer. Enligt Riksförsäkringsverket
ökade  kostnaden  för dagens förtidspensionärer fram
till  ordinarie  pensionsålder   (65  år)  från  457
miljarder  kronor  2001  till  640 miljarder  kronor
2003.  Mot  denna  bakgrund  är  det   viktigt   att
regelbundet ompröva förtidspensionerna.


6. Ettårsprövning m.m. (punkt 9)

av  Per  Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).
Vi anser att den automatiska förtidspensioneringen
efter  ett  års   sjukskrivning   skall   avskaffas.
Försäkringskassan            skall           ompröva
förtidspensioneringar men detta  sker i alldeles för
få fall.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


Propositionen

I proposition 2004/05: 21 Drivkrafter för minskad
sjukfrånvaro har regeringen (Socialdepartementet)
föreslagit att riksdagen antar regeringens förslag
till

1. lag om särskild sjukförsäkringsavgift,

2.  lag  om  ändring  i lagen (1962:381)  om  allmän
försäkring,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

5. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,

6.    lag   om   ändring   i   skattebetalningslagen
(1997:483), delvis,

7. lag  om  ändring  i socialavgiftslagen (2000:980)
och

8. lag om ändring i lagen  (2000:981)  om fördelning
av socialavgifter.

Lagförslagen 4 lag om ändring i lagen (2004:631)  om
ändring  i  sekretesslagen  (1980:100)  och 6 lag om
ändring  i  skattebetalningslagen (1997:483)  såvitt
avser 1 kap.  1 a §, 11 kap. 1 §, 19 kap. 6 § och 23
kap. 7 § har överlämnats till skatteutskottet.

Lagförslagen   återfinns    som    bilaga   2   till
betänkandet.


Följdmotioner


2004/05:Sf1 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1.    Riksdagen   avslår   regeringens   proposition
2004/05:21.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en tydligare
ansvarsfördelning i rehabiliteringsarbetet och att
försäkringskassan skall ta hela ansvaret  för  att
genomföra en rehabiliteringsutredning.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om införande  av  en
rehabiliteringsgaranti.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
tolvmånadersregeln bör upphävas.

5.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag  om  att  7  kap.  3  §  lagen  om  allmän
försäkring   förtydligas  i  enlighet  med  vad  i
motionen anförs.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad som i motionen anförs om att en större
andel privata och alternativa utförare och en ökad
valfrihet   för   brukarna  av  vård,  omsorg  och
utbildning   stimulerar    utvecklingen    av   de
offentliga arbetsplatserna.

2004/05:Sf2 av Per Westerberg m.fl. (m):

1.  Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag
om medfinansieringsansvar för arbetsgivare.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  vikten  av
alternativa  arbetsgivare  inom  vård,  skola  och
omsorg.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om åtgärder för att
underlätta byte av jobb.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  sänkta
ersättningsnivåer   i   sjukförsäkringen   stärker
drivkrafter att återgå till arbete.

2004/05:Sf3 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen avslår propositionen utom såvitt  avser
frågorna    om    att    återgå   till   14-dagars
sjuklöneperiod,  att  ersättningsnivån  återställs
till  80  %  och  att  successiv   omprövning   av
nybeviljade aktivitets- och sjukersättningar skall
göras.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  införa  en ny
rehabiliteringsförsäkring  med individen i centrum
och en offentlig aktör.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att slopa regeln
om  att  rutinmässigt   efter   ett  år  pröva  om
sjukpenning  skall  övergå till aktivitets-  eller
sjukersättning.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  ompröva
tidigare       beslutade      aktivitets-      och
sjukersättningar.

2004/05:Sf4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  avslår  proposition  2004/05:21  utom
såvitt avser frågan  om  att återgå till 14 dagars
sjuklöneperiod     samt     återställandet      av
ersättningsnivån i sjukförsäkringen.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om   en
rehabiliteringsgaranti.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om  finansiell
samordning  med  bl.a.  sjukvården för att  minska
sjukförsäkringens kostnader.

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om statsbidrag och
kostnadsansvar för vården.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  utbildning i
försäkringsmedicin.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  utfärdande  av
läkarintyg.

7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att regeringen
skall ge ökad prioritet åt  åtgärder  mot missbruk
och felutnyttjande av socialförsäkringar.

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  en  bredare
socialförsäkringsreform.


Motioner från allmänna motionstiden
2004


2004/05:Sf283 av Barbro Feltzing och Ulf Holm (mp):

1. Riksdagen  tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i  motionen  anförs  om  låta  utreda
differentierade    sjukförsäkringsavgifter    för
småföretag,  som  en  del  i  att  kunna  få  ned
ohälsotalet.
2.
2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförts om  en  utredning om
lägre sjukförsäkringsavgifter för småföretag.

2004/05:Sf305 av Allan Widman (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  att  skapa  ekonomiska
incitament     för    arbetsgivarna    att    återfå
långtidssjukskrivna i arbete.

2004/05:Sf357 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  halvera
arbetsgivaravgiften för arbetsgivare som anställer
en person som varit långtidssjukskriven.

2004/05:Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd):

15.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  inte utöka
arbetsgivarnas sjuklöneansvar.

2004/05:Sf403 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen  begär  att  regeringen omarbetar  sitt
förslag   angående   Drivkrafter    för   minskad
sjukfrånvaro  så  att  förslaget  om  en särskild
sjukförsäkringsavgift tas bort.
2.
2004/05:N393 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari yrkas

21. Riksdagen beslutar om en återgång till 14 dagars
sjuklöneperiod.

2004/05:N400 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas

11. Riksdagen beslutar om en återgång till 14 dagars
sjuklöneperiod.


Propositionen

I  propositionen  framhålls  att  sjukfrånvaron  har
fördubblats   sedan   1997.   Särskilt   oroande  är
utvecklingen av de sjukfall som pågått under  längre
tid än ett år. Dessa har ökat från 44 700 i december
1997  till  ca 135 000 vid utgången av 2003. En viss
minskning har  dock  skett  under  2004. Ökningen av
antalet sjukskrivna har varit särskilt kraftig bland
kvinnor.     Antalet     nybeviljade    sjuk-    och
aktivitetsersättningar    (före     2003     benämnt
förtidspension)  har  också  ökat  kraftigt  och vid
årsskiftet   2003/04  hade  507 000  personer  dessa
ersättningar.  Detta  är  ca 90 000 fler än 1997 och
sannolikt  får man, med tanke  på  mängden  pågående
långa sjukfall,  räkna  med  en  fortsatt uppgång de
närmaste åren. Den totala frånvaron  till  följd  av
sjukskrivning  och  aktivitets-  och  sjukersättning
motsvarade 2003 omkring 750 000 årsarbetare.

Långvarig   sjukskrivning  innebär  ett  mänskligt
lidande.  Den  bidrar   till  att  den  sjukskrivne,
förutom sina fysiska eller psykiska besvär, även går
miste om ett normalt socialt  liv  på  arbetsplatsen
med åtföljande känslor av utanförskap och otrygghet.
Detta   bidrar   i  sig  till  att  återgången  till
arbetslivet  försvåras.   För   många  medför  också
långtidssjukskrivning      betydande      ekonomiska
förluster.
Regeringen  anser  att  en  del  av  sjukfrånvaron
härrör    från    brister    i    arbetsmiljön   och
arbetsförhållanden och gör också den bedömningen att
arbetsgivarna  har  goda  möjligheter   att  påverka
sjukfrånvaron och att det därför är rimligt  att  en
mindre   del   av   de   avgifter   som  finansierar
sjukförsäkringen  görs rörlig utifrån  sjukfrånvaron
på den enskilda arbetsplatsen.
I        propositionen        föreslås         ett
medfinansieringsansvar  för  arbetsgivare omfattande
15 % av sjukpenningkostnaderna  för anställda som är
helt  sjukskrivna.  Syftet  är att skapa  ekonomiska
drivkrafter   och   göra   det   mer   lönsamt   för
arbetsgivare att vidta åtgärder för  att  minska  de
långa  sjukskrivningarna. Drivkrafterna är utformade
så att de  stimulerar  till  förebyggande  insatser,
rehabilitering och andra åtgärder för att underlätta
för  den sjukskrivne att komma tillbaka i arbete  på
hel-   eller    deltid.    Förslaget   innebär   att
arbetsgivare     skall     betala    en     särskild
sjukförsäkringsavgift     (medfinansiering)      för
arbetstagare som får hel sjukpenning enligt 3 kap. 7
§ lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Detta
regleras     i     en    ny    lag    om    särskild
sjukförsäkringsavgift.
Arbetsgivarens medfinansieringsansvar  skall  inte
gälla  för  en arbetstagare som av Försäkringskassan
fått ett beslut  om särskilt högriskskydd till följd
av risk för en eller flera längre sjukperioder. Även
donatorer   som  har   fått   beslut   om   särskilt
högriskskydd  föreslås ingå i den grupp som undantas
från medfinansiering.
Nuvarande   högkostnadsskydd   för   arbetsgivares
sjuklönekostnader    avskaffas,    och   i   stället
tillhandahåller    staten    en    försäkring    för
arbetsgivare med ett mindre antal anställda.
Vissa      begränsningar      i     arbetsgivarnas
betalningsskyldighet      för      den     särskilda
sjukförsäkringsavgiften införs. Betalningsskyldighet
skall inträda för avgifter som under  ett  avgiftsår
överstiger 12 000 kr (fribelopp). När de sammanlagda
avgifterna  under avgiftsåret överstiger ett  belopp
som motsvarar  4  %  av  arbetsgivarens  sammanlagda
lönekostnader   för   det   året   föreligger  ingen
ytterligare betalningsskyldighet (högkostnadsskydd).
I  de  sammanlagda  avgifterna  inräknas   även   de
12 000 kr   för   vilka   betalningsskyldighet  inte
föreligger.
Fribeloppet   och  högkostnadsskyddet   bör   inte
belasta  statsbudgeten.  Modellen  utformas  så  att
sänkningen  av  sjukförsäkringsavgiften, som betalas
enligt  socialavgiftslagen  (2000:980),  blir  lägre
jämfört med en modell utan skydd.
Sjukförsäkringsavgiften i socialavgiftslagen sänks
för samtliga  arbetsgivare  med 0,24 procentenheter.
Det  sammanlagda avgiftsuttaget  för  arbetsgivarna,
inklusive allmän löneavgift, sänks därmed från 32,70
till 32,46 %.
Det är främst de långa sjukskrivningarna som utgör
risk för  utslagning  av  människor  och som innebär
stora kostnader för staten. För arbetsgivare  gäller
oftast  motsatsen. Kortvarig, oplanerad sjukfrånvaro
innebär olägenheter  för  arbetsgivaren.  Regeringen
anser  att  när  ett  system med medfinansiering  av
sjukpenningen införs kan sjuklöneperioden förkortas.
Sjuklöneperioden förkortas  således  till  14  dagar
fr.o.m.  den  1  januari  2005. Bestämmelserna skall
gälla   även   sjuklöneperioder    som   pågår   vid
ikraftträdandet.
Regeringen anser även att medfinansieringen skapar
ett utrymme för att återställa sjukpenningnivån till
80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI).
Beträffande     förslagen     i    övrigt    skall
Försäkringskassan  -  om  en  försäkrad  behöver  en
rehabiliteringsåtgärd, för vilken  det kan utbetalas
rehabiliteringsersättning enligt AFL  -  upprätta en
rehabiliteringsplan senast två veckor efter  det att
en   rehabiliteringsutredning   har   inkommit  från
arbetsgivaren  eller efter det att Försäkringskassan
gjort  rehabiliteringsutredningen.   Om   det  finns
förutsättningar  att upprätta en rehabiliteringsplan
först sedan ett sådant  avstämningsmöte  som anges i
3 kap.     8 a §     AFL    har    hållits,    skall
Försäkringskassan upprätta  planen senast två veckor
efter dagen för mötet.
Försäkringskassan skall  även  -  om  det  inte är
obehövligt   -   kalla   den   försäkrade  till  ett
avstämningsmöte  senast  två veckor  efter  det  att
arbetsgivarens   rehabiliteringsutredning   inkommit
till Försäkringskassan.  Om  den  försäkrade  saknar
arbetsgivare,  skall  Försäkringskassan  kalla honom
eller  henne till ett sådant avstämningsmöte  senast
tio veckor efter dagen för sjukanmälan.
Därtill  skall  Försäkringskassan  i  samband  med
beslut  om  sjukersättning  som  skall  utges  tills
vidare   besluta   att   en   ny  utredning  av  den
försäkrades  arbetsförmåga skall  göras  efter  viss
tid, dock senast  inom  tre år räknat från beslutet.
Efter en sådan utredning skall Försäkringskassan, så
länge rätt till sjukersättning  föreligger,  besluta
att  ytterligare  utredning  av arbetsförmågan skall
göras efter viss tid, dock senast inom tre år räknat
från det att föregående utredning slutfördes. Om den
försäkrade  har  fyllt  60  år  behöver   beslut  om
utredning  inte  fattas.  Förslaget  skall gälla  de
sjukersättningar  som beviljas tills vidare  fr.o.m.
den 1 januari 2005.
Förändringar     inom      sjukförsäkringsområdet,
inklusive  förslagen i propositionen,  skall  följas
upp  och  utvärderas.   Utvärderingen   skall  bl.a.
inrikta  sig  på  förändringarnas  konsekvenser  för
sjukfrånvaron  och sjuk- och aktivitetsersättningen.
Utvecklingen   av    arbetsgivarnas    arbete    med
arbetsmiljö,          arbetsorganisation         och
personaladministration,  förebyggande  åtgärder  och
rehabiliterande   insatser  skall  följas  särskilt.
Dessutom  skall  konsekvenserna  för  jämställdheten
följas upp. Slutligen  skall utvärderingen analysera
riskerna  för  att  ökat medfinansieringsansvar  och
andra förändringar leder till icke önskade effekter.
Det  kan  t.ex.  vara fråga  om  överutnyttjande  av
deltidssjukskrivning,   hinder   för  småföretagares
möjlighet  att  expandera,  negativa   effekter   på
försäkringsskyddet för och hälsoläget hos anställda,
övervältring  på  andra sociala trygghetssystem samt
ökad utslagning av svaga grupper på arbetsmarknaden.
Utvärderingen  och  uppföljningen   bör   ledas  och
samordnas av en oberoende instans.
Motioner

I motion Sf1 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs i
yrkande   1   avslag   på  regeringens  proposition.
Motionärerna   framhåller    att    orsakerna   till
sjukskrivningarna  är sammansatta. Det  finns  många
orsaker till svårigheter  på  arbetsplatser och alla
kan inte hänföras till arbetsplatsen  som sådan. Det
utökade  arbetsgivaransvaret  kommer  att  göra  det
svårare  för  grupper  som har en svag ställning  på
arbetsmarknaden att få jobb.  Det kan gälla personer
med kroniska sjukdomar, funktionshinder,  arbetslösa
och  nya  svenskar med liten arbetslivserfarenhet  i
Sverige. Därigenom kommer det också att försvåra för
långtidssjuka  och  förtidspensionerade att återgå i
arbete. Arbetsgivaransvaret  leder  också till ökade
risker och ökad byråkrati för företagandet och reser
därför  hinder  mot  nya  småföretag och  nya  jobb.
Motionärerna anser även att  det är inkonsekvent att
höja   ersättningsnivån   i   sjukförsäkringen.   En
ersättningsnivå på i praktiken  90  %  för de flesta
löntagare  innebär  inga ekonomiska drivkrafter  för
den     enskilde.    Enligt     motionärerna     bör
ersättningsnivån i sjukförsäkringen sänkas till 70 %
för dem som  inte  har  försörjningsansvar  för barn
under 18 år.

I    motionen    yrkandena    2-6   begärs   olika
tillkännagivanden.   Motionärerna   framhåller   att
rehabiliteringen av sjukskrivna har fungerat  dåligt
och  föreslår  att en rehabiliteringsgaranti införs.
Den innebär att  personer med längre sjukskrivningar
får en kontaktperson  och att en rehabiliteringsplan
och  åtgärder  skall  föreligga   senast  efter  två
månaders  sjukskrivning.  En snabbare  process  blir
möjlig genom att försäkringskassan,  i  stället  för
arbetsgivaren,   tar  det  fulla  ansvaret  för  att
genomföra  rehabiliteringsutredningen.  Motionärerna
anser vidare  att  det  forcerade  arbetet  med  att
förtidspensionera      personer      med      längre
sjukskrivningar  skall avbrytas, dels genom att  den
s.k. tolvmånadersregeln  avskaffas,  dels  genom att
regelverket  för  när  förtidspension skall beviljas
förtydligas.
Slutligen anser motionärerna  att  det behövs fler
privata och alternativa utförare inom  vård,  omsorg
och  utbildning.  En ökad valfrihet för brukarna  av
tjänsterna stimulerar  utvecklingen av de offentliga
arbetsplatserna.

Per Westerberg m.fl. (m)  begär i motion Sf2 yrkande
1     avslag     på    regeringens    förslag     om
medfinansieringsansvar       för       arbetsgivare.
Motionärerna  anför  att  sjukskrivning  har   många
orsaker   som   arbetsgivaren   inte   kan  påverka.
Sannolikt kan arbetsgivaren endast påverka  en liten
del  av sjukskrivningarna. Därtill kan arbetsgivarna
inte  påverka  sjukskrivningsprocessen.  Regeringens
förslag  innebär även en kostnad för arbetsgivarna i
form  av  ökad   administration.   Förslaget  medför
inlåsningseffekter och selektering av arbetskraften.
Det föreslagna högkostnadstaket är så  högt satt att
det  knappast minskar risken för att företagen  blir
mer   selektiva   i   sitt   anställningsförfarande.
Arbetsgivarna   kommer   således   att  undvika  att
anställa  människor  som har en hög sannolikhet  för
att sjukskrivas i framtiden.

Motionärerna    ställer    sig    positiva    till
avskaffandet av den  tredje  sjuklöneveckan och till
förslaget    att    sjukersättningar     som    inte
tidsbegränsats skall omprövas minst vart tredje  år,
utom för personer som har fyllt 60 år.
I  motionen  yrkande 2 begärs ett tillkännagivande
om  vikten av alternativa  arbetsgivare  inom  vård,
skola  och  omsorg. För att minska sjukskrivningarna
anser   motionärerna    det    viktigare    än   ett
medfinansieringsansvar  att  det  finns  alternativa
arbetsgivare  för  dem som arbetar inom vård,  skola
och omsorg. Det gör  att  konkurrensen om personalen
ökar och att arbetsgivarna i den offentliga sektorn,
som har höga sjuktal, därmed måste bättra sig.
I motionen yrkande 3 och  även  i  motion Sf357 av
Fredrik  Reinfeldt  m.fl.  (m)  yrkande  8  föreslår
motionärerna åtgärder som syftar till att underlätta
för     långtidssjukskrivna     att    byta    jobb.
Arbetsgivaravgiften föreslås sänkas  under en period
för   arbetsgivare   som  anställer  någon  som   är
långtidssjukskriven.  En   tänkbar  lösning  är  att
arbetsgivare  får sin arbetsgivaravgift  halverad  i
lika många månader  som  sjukskrivningen  har varat.
Det skall då även vara möjligt för arbetsgivaren att
under lika lång tid provanställa den sjukskrivne och
för  den  enskilde  att  vara  tjänstledig från  det
arbete sjukskrivningen avser.
I motion Sf2 yrkande 4 begärs ett tillkännagivande
om att sänkta ersättningsnivåer  i  sjukförsäkringen
stärker   drivkrafter   att   återgå   till  arbete.
Motionärerna framhåller att det är viktigare att öka
den enskildes drivkrafter att återgå till arbetet än
att öka drivkrafterna för företagen för  att  få ned
sjukfrånvaron.

Sven  Brus  m.fl. (kd) begär i motion Sf3 avslag  på
regeringens förslag  utom  såvitt  avser frågorna om
att   återgå  till  14-dagars  sjuklöneperiod,   att
ersättningsnivån  i sjukförsäkringen återställs till
80 % samt att en successiv omprövning av nybeviljade
aktivitets-   och  sjukersättningar   skall   göras.
Motionärerna framhåller  att  långt ifrån all ohälsa
kan relateras till arbetslivet  eller arbetsplatsen.
Det  är  hela livssituationen som påverkar  hur  den
enskilde mår.  Därför  är  det orimligt att ensidigt
belasta  arbetsgivare  för  alla  ohälsoproblem  som
drabbar    olika   personer.   Redan    14    dagars
sjuklöneperiod    innebär    ett    incitament   för
arbetsgivarna  att  skapa  en arbetsmiljö  som  inte
bidrar till att arbetstagarna  blir sjuka. Det finns
inte  heller  stöd  i  forskningen  för   att  ökade
kostnader för arbetsgivare sänker sjuktalen.

Det    största    problemet   med   förslaget   om
arbetsgivarnas medfinansiering är risken för en ökad
selektering på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren kommer
att  tveka  att  anställa   någon   som   har  varit
långtidssjukskriven,  är  kroniskt  sjuk  eller  har
funktionshinder.  Den  som  varit  sjuk  ofta kommer
dessutom  inte  att kunna byta arbete, även  om  han
eller hon borde ges  möjlighet  till  det.  Systemet
kommer att slå mot handikappade och kvinnor.
I    motionen    yrkandena    2-4   begärs   olika
tillkännagivanden.  Motionärerna  anser  att  en  ny
rehabiliteringsförsäkring  med individen  i  centrum
och en offentlig aktör skall  införas.  Det  är inte
brist    på   rutiner,   likt   de   nu   föreslagna
tidsgränserna    avseende    avstämningsmöten    och
rehabiliteringsplan,  som  har  lett  till nuvarande
missförhållanden. Det är bl.a. brist på resurser och
att  rehabiliteringsinsatser  har fått stå  tillbaka
för handläggningen av sjukpenning- utbetalningar.
Motionärerna   anser  även  att  regeln   om   att
rutinmässigt  efter   ett  års  sjukskrivning  pröva
rätten  till  aktivitets-   och  sjukersättning  bör
slopas. Risken med prövningen är att fokuseringen på
rehabiliteringsinsatser hamnar på undantag.
Slutligen framhåller motionärerna  att  omprövning
skall  göras  av tidigare beslutade aktivitets-  och
sjukersättningar.  De som först bör komma i fråga är
de som förtidspensionerats  de  senaste  åren där en
ordentlig   rehabiliteringsutredning   aldrig    har
gjorts.
I  motion Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 15
begärs  att arbetsgivarnas sjuklöneansvar inte skall
utökas.
I motionerna  N393  yrkande  21  av Göran Hägglund
m.fl.  (kd)  och  N400  yrkande 11 av Maria  Larsson
m.fl. (kd) begärs en återgång till en sjuklöneperiod
om 14 dagar.

Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)  begär  i  motion  Sf4
yrkande  1  avslag på regeringens  proposition  utom
såvitt avser  frågorna  om att återgå till 14 dagars
sjuklöneperiod samt att återställa  ersättningsnivån
i  sjukförsäkringen.  Motionärerna  framhåller   att
ohälsan  orsakas  av  flera  komplexa mekanismer. En
majoritet  av  sjukfallen är inte  arbetsrelaterade.
Arbetsgivaren har  heller  inte  något inflytande på
besluten  om sjukskrivning. Det saknas  även  belägg
för att sådana  ekonomiska incitament som regeringen
föreslår leder till färre sjukskrivningar. Förslaget
leder  i  stället  till   en   ökad  selektering  på
arbetsmarknaden.  Det föreslagna  högkostnadsskyddet
är otillräckligt, och  risknivån  kan vara förödande
för den enskilde småföretagaren.

I  samma  motion,  yrkandena  2-8,  begärs   olika
tillkännagivanden.  Motionärerna  anser  att det bör
införas    en    rehabiliteringsgaranti    med   ett
rehabiliteringsteam  som  träder  i kraft inom  fyra
till  åtta veckors sjukskrivning. Även  arbetsgivare
eller   arbetsförmedlingen    skall    medverka    i
rehabiliteringen.  Vidare  anser motionärerna att en
utvidgad lag om finansiell samordning  skall införas
där de begränsningar som finns i den nuvarande lagen
avlägsnas.  En  försöksverksamhet  bör även  inledas
under  2005-2007  i några landstingsområden,  varvid
statsbidragen till  sjukvården  ökas  med ett belopp
motsvarande   20 %   av  statens  sjukpenningkostnad
samtidigt som landstingen  övertar ett delansvar för
20 % av sjukpenningkostnaderna.  Vidare  skall  alla
läkare  utbildas  i  försäkringsmedicin. På sikt bör
genomgången utbildning  bli  ett  villkor för att få
utfärda  sjukintyg  som  tjänar  som  underlag   för
utbetalning  av sjukpenning. Motionärerna begär även
en begränsning  av  behörigheten  för  en läkare med
viss   specialistutbildning  att  för  längre   tids
sjukpenning   skriva   sjukintyg   som   grundas  på
diagnoser   inom  en  annan  medicinsk  specialitet.
Därtill vill  motionärerna  prioritera  åtgärder mot
missbruk  och  felutnyttjande av socialförsäkringar.
Slutligen   anser    motionärerna    att   en   stor
socialförsäkringsreform    bör    genomföras.     En
arbetsgrupp  med representanter för samtliga partier
bör tillsättas.
I motion Sf403  yrkande  1  begär Bo Könberg m.fl.
(fp)   att   regeringen   omarbetar   sitt   förslag
Drivkrafter   för   minskad   sjukfrånvaro  så   att
förslaget  om en särskild sjukförsäkringsavgift  tas
bort.
Allan  Widman   (fp)  begär  i  motion  Sf305  ett
tillkännagivande om  att skapa ekonomiska incitament
för  arbetsgivarna att  få  långtidssjukskrivna  att
återgå i arbete.

Barbro   Feltzing   och  Ulf  Holm  (mp)  begär  två
tillkännagivanden i motion  Sf283 yrkandena 1 och 2.
Motionärerna         förordar        differentierade
sjukförsäkringsavgifter för småföretag som ett led i
arbetet med att få ned  ohälsotalet.  De  anser även
att  småföretag bör ha lägre sjukförsäkringsavgifter
eftersom  småföretagens  kostnader för sjukfrånvaron
är två till tre gånger högre  i  procent  räknat  av
lönesumman jämfört med de större företagen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet   kan   konstatera   att  kostnaderna  för
sjukpenning minskar. Det är i första hand de kortare
sjukfallen   som   minskar,  men  även   de   längre
sjukfallen. En del av  kostnadsminskningen motsvaras
dock  av  en  kostnadsökning   för  aktivitets-  och
sjukersättningar,     vilket     beror    på     att
försäkringskassan funnit att den försäkrade befunnit
sig  i  fel  ersättningsslag. Utskottet  konstaterar
därför att det  är  av stor vikt att åtgärder vidtas
för att långtidssjukskrivna  skall  kunna  återgå  i
arbete.

Det  kan  konstateras  att  sjukskrivningarna, och
särskilt de med längre varaktighet, till stor del är
arbetsrelaterade. Sådana sjukskrivningar  bör  kunna
begränsas    genom    förebyggande    åtgärder    på
arbetsplatserna,     bl.a.     genom    systematiskt
arbetsmiljöarbete.  Som  regeringen   pekat   på  är
arbetsplatsens  betydelse  dock  inte begränsad till
den    ohälsa    som   härrör   från   arbetsmiljön.
Arbetsgivarens  intresse   av   att  en  medarbetare
arbetar i stället för att vara sjukskriven får anses
vara  i  stort  sett detsamma oavsett  orsaken  till
ohälsan.
Utskottet noterar  härvid  att  enligt  2 kap. 1 §
arbetsmiljölagen     skall     arbetsmiljön     vara
tillfredsställande  med  hänsyn  till arbetets natur
och   den   sociala  och  tekniska  utvecklingen   i
samhället. Arbetsförhållandena  skall  anpassas till
människors  olika  förutsättningar  i  fysiskt   och
psykiskt   avseende.   Vidare  skall  bl.a.  teknik,
arbetsorganisation  och arbetsinnehåll  utformas  så
att arbetstagaren inte  utsätts  för  fysiska  eller
psykiska  belastningar  som kan medföra ohälsa eller
olycksfall.  Därvid  skall   även   löneformer   och
förläggning av arbetstid beaktas. Starkt styrt eller
bundet  arbete  skall  undvikas eller begränsas. Det
skall även eftersträvas  att arbetet ger möjligheter
till variation, social kontakt m.m.
De flesta längre ohälsotillstånd  utvecklas  under
en  längre  tid  med kortare sjukfall inledningsvis.
Det är således på  arbetsplatsen som det i de flesta
fall   först  går  att  observera   tecken   på   en
tilltagande  ohälsa hos den enskilde. Utskottet vill
betona att det  är  av mycket stor vikt att åtgärder
sätts  in  så  tidigt  som   möjligt.   Åtgärder  på
arbetsplatsen    är    därför    viktiga   för   att
rehabiliteringen skall bli framgångsrik. Bland annat
kan    arbetsgivaren    i    många    fall   anpassa
arbetsuppgifterna  och  arbetsplatsen  så   att   en
arbetstagares  arbetsförmåga kan tas till vara trots
dennes sjukdomstillstånd eller funktionsnedsättning.
Enligt utskottets  mening  är det viktigt i kampen
mot ohälsan att det finns ekonomiska drivkrafter för
arbetsgivare  att  genom förebyggande  insatser  och
rehabiliteringsåtgärder   minska   sjukfrånvaron  på
arbetsplatsen.  Genom  förslaget  om medfinansiering
får  arbetsgivaren ett ansvar för och  samtidigt  en
möjlighet  att påverka kostnaderna för sjukfrånvaron
på arbetsplatsen.
I enlighet  med  de  åtgärder som beslutades om av
riksdagen   våren   2003  för   att   bl.a.   stärka
sjukskrivningsprocessen   bör   deltidssjukskrivning
användas i ökad utsträckning. En  avsikt  med det nu
förevarande  förslaget  är  att  arbetsgivare  skall
stimuleras  till  aktiva  insatser  för  att  minska
sjukfrånvaron  och  att  den  sjukskrivne  så  långt
möjligt  skall  bibehålla kontakten med arbetslivet.
Utskottet    delar   regeringens    bedömning    att
arbetsgivarens  medfinansiering  av sjukpenning inte
skall  gälla  om  den  anställde  beviljas  partiell
sjukpenning.  Inte heller bör rehabiliteringspenning
eller   förebyggande    sjukpenning    omfattas   av
medfinansieringen,    och    utskottet   anser   den
föreslagna nivån om 15 % vara rimlig.
Som regeringen har framhållit  kan  det  dock inte
uteslutas  att arbetsgivare blir mer försiktiga  med
att anställa  personer med förhöjd risk för kommande
sjukfrånvaro. Arbetsgivare  kan  således  komma  att
befara    ökade    kostnader    för   personer   med
sjukhistorik.  De  grupper  som  i första  hand  kan
omfattas    av   risk   för   s.k.   selektion    på
arbetsmarknaden  är personer som har kända sjukdomar
som  kan leda till  längre  sjukperioder.  Utskottet
delar      uppfattningen      att     arbetsgivarens
medfinansieringsansvar    inte   bör    gälla    för
arbetstagare  som  av  Försäkringskassan   fått  ett
beslut  om särskilt högriskskydd till följd av  risk
för en eller  flera längre sjukperioder. Det rör sig
om  personer  med   medicinskt   väl   dokumenterade
sjukdomstillstånd     (prop. 1996/97:63    s.    67,
bet. 1996/97: SfU12, rskr.  1996/97:273).  Utskottet
anser det även rimligt att arbetsgivaren inte  skall
behöva ta ansvar för donatorers sjukfrånvaro.
Utskottet,  som  noterar  att selektion inte skall
blandas samman med diskriminering  och att det finns
lagstiftning  mot  diskriminering  i arbetslivet  på
grund  av  bl.a.  kön  eller  funktionshinder,  vill
understryka  vikten  av att utvecklingen  för  olika
riskgrupper  på  arbetsmarknaden   följs  upp  noga.
Utskottet  noterar även att regeringen  har  uttalat
att den är beredd  att vidta ytterligare åtgärder om
det visar sig finnas behov av detta.
Den föreslagna medfinansieringen  erbjuder således
möjligheter för arbetsgivare att kunna reducera sina
kostnader, men den innebär även vissa  risker och då
i  första  hand  för mindre arbetsgivare. Mot  denna
bakgrund har regeringen  föreslagit  skydd bestående
av dels ett fribelopp, dels ett högkostnadsskydd som
täcker kostnader över en viss andel av  lönesumman i
enlighet  med  vad  som  redovisats  ovan. Utskottet
delar  regeringens  bedömning  av  att sådana  skydd
behövs och ser nivåerna som rimliga.
Utskottet     noterar     att     införandet    av
medfinansieringen   inte   innebär  någon   generell
övervältring av kostnader på arbetsgivarkollektivet,
eftersom  de ökade kostnaderna  till  följd  av  den
särskilda sjukförsäkringsavgiften  skall uppvägas av
en    sänkning    av    sjukförsäkringsavgiften    i
arbetsgivaravgifterna.
Beträffande    förslaget    om     att    förkorta
sjuklöneperioden  till 14 dagar anser utskottet  att
när  ett  system  med   medfinansiering  införs  kan
sjuklöneperioden förkortas  och  ersättningsnivån  i
sjukförsäkringen återställas till 80 % av SGI.
Beträffande    regeringens   övriga   förslag   om
tidsfrister för upprättande av rehabiliteringsplaner
och avstämningsmöten  är  det  som utskottet uttalat
ovan av mycket stor vikt att rehabiliteringsinsatser
sätts  in  i  ett  tidigt skede. Utskottet  är  även
positivt till efterkontroller  av  sjukersättningar.
Beträffande   dessa   har   utskottet  i  betänkande
2004/05:SfU1 uttalat följande  om personer som efter
att  ha  uppburit t.ex. sjukersättning  ställer  sig
till  arbetsmarknadens   förfogande.  Reglerna  inom
arbetsmarknadsområdet  är inte  anpassade  till  den
situation som en person  som haft sjukersättning kan
ställas inför vid återgång,  helt eller delvis, till
arbetsmarknaden  när  denne väntar  på  att  få  ett
arbete  eller  en  arbetsmarknadsåtgärd.   Utskottet
anser att det är viktigt att återgång i arbete  inte
försvåras  för personer som har haft sjukersättning.
Utskottet noterar att i den aktuella situationen har
den försäkrade  rätt  till  en  SGI med utgångspunkt
från den SGI denne skulle haft innan  han  eller hon
uppbar  aktivitets-  eller sjukersättning. Utskottet
förutsätter att regeringen överväger frågan.
Utskottet är således  positivt  till de föreslagna
åtgärderna. Det finns dock skäl att  uppmärksamma om
de   tilldelade   resurserna  för  Försäkringskassan
kommer att räcka till för de utökade åliggandena.
Utskottet  noterar   med   tillfredsställelse  att
regeringen   avser  att  genomföra   en   omfattande
uppföljning och  utvärdering  av förändringarna inom
sjukförsäkringsområdet,   inklusive    förslagen   i
förevarande   proposition.   Som   regeringen    har
framhållit  kan det när ett antal åtgärder genomförs
vara  svårt  att   förutse  alla  effekter  som  kan
uppkomma. Det är därvid  viktigt att uppmärksamma om
åtgärderna i något avseende  får  oönskade  effekter
för vissa grupper i samhället.
Utskottet   anser   att   riksdagen   bör  bifalla
regeringens  förslag och motionerna N393 yrkande  21
och N400 yrkande  11 och därmed avslå motionerna Sf1
yrkande 1, Sf2 yrkande 1, Sf3 yrkande 1, Sf4 yrkande
1, Sf359 yrkande 15 och Sf403 yrkande 1.

Övriga motioner

Utskottet   har  i  sitt   betänkande   2004/05:SfU1
utförligare  behandlat   och  avstyrkt  motioner  om
ansvarsfördelning      i     rehabiliteringsarbetet,
rehabiliteringsgaranti,   upphörande   av  den  s.k.
ettårsbedömningen  av  rätten  till aktivitets-  och
sjukersättning,  ändringar  i  7  kap.   3   §  AFL,
rehabiliteringsförsäkring,   finansiell   samordning
(Finsam)    inklusive   försöksverksamhet,   läkares
utbildning  i  försäkringsmedicin,  begränsningar  i
läkares behörighet  att  utfärda  läkarintyg,  ökade
resurser            för            kontrollåtgärder,
socialförsäkringsreform och sänkta ersättningsnivåer
i  sjukförsäkringen.  Utskottet, som vidhåller  sina
ställningstaganden, avstyrker  därmed motionerna Sf1
yrkandena 2-5, Sf2 yrkande 4, Sf3  yrkandena 2 och 3
och Sf4 yrkandena 2-8.

Beträffande  frågan om efterkontroll  av  tidigare
beslutade  aktivitets-   och   sjukersättningar  har
utskottet i bl.a. betänkande 2004/05:SfU1 framhållit
det angelägna i att åtgärder vidtas  för  att  följa
upp  beviljade  aktivitets- och sjukersättningar och
även att rehabiliteringsinsatser  vidtas  för  denna
grupp.   Motion  Sf3  yrkande  4  får  därmed  anses
tillgodosedd och avstyrks.
Utskottet  finner  inte  skäl  att  föreslå  några
tillkännagivanden  om  privata alternativ inom vård,
omsorg eller skola. Därmed  avstyrks  motionerna Sf1
yrkande 6 och Sf2 yrkande 2.
Utskottet konstaterar att regeringens  förslag  om
ekonomiska  drivkrafter skapar ekonomiska incitament
för arbetsgivare att återfå sjukskrivna i arbete och
då bl.a. de med  längre  sjukskrivningar.  Det  blir
också  viktigt  för  arbetsgivarna  att  bedriva ett
systematiskt   arbetsmiljöarbete   för  att  undvika
sjukskrivningar  men också kostnader.  Motion  Sf305
får   därmed   anses  tillgodosedd   och   avstyrks.
Motionerna  Sf2  yrkande   3  och  Sf357  yrkande  8
avstyrks med det anförda.
Regeringens förslag gynnar  ekonomiskt företag som
har en lägre sjukfrånvaro än genomsnittet.  I  denna
grupp  ingår  småföretagare.  Även  fribeloppet  och
högkostnadsskyddet     gynnar    i    första    hand
småföretagare.  Motion  Sf283   är   därmed   delvis
tillgodosedd och avstyrks med det anförda.
Bilaga 2

Regeringens lagförslag
























Bilaga 3

Utskottets lagförslag


Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i
lagen  (2004:781)  om ändring i lagen (1962:381)  om
allmän försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om
allmän försäkring[1]1
dels att 7 kap. 3 b § och 22 kap. 6 § i stället för
dess lydelse enligt  lagen  (2004:781)  om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels  att det i övergångsbestämmelserna till  lagen
(2004:781)  om ändring i nämnda lag skall införas en
ny punkt, 7, av följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
7 kap.
3 b §
-----------------------------------------------------
Försäkringskassan   skall,   när   det   kan   anses
nödvändigt   för   bedömningen   av   om  rätt  till
sjukersättning       eller      aktivitetsersättning
föreligger,  begära  att   den  försäkrade  genomgår
undersökning  av viss läkare  eller  genomgår  annan
utredning såsom  arbetsprövning eller arbetsträning,
för   bedömning   av  den   försäkrades   medicinska
tillstånd,  arbetsförmågan   och   behovet   av  och
möjligheterna till rehabilitering.
När  det kan anses nödvändigt för bedömning av rätt
till  sjukersättning   eller   aktivitetsersättning,
skall Försäkringskassan även
1.  begära  in utlåtande av viss läkare eller annan
sakkunnig,
2.   göra   förfrågan   hos   den  försäkrade,  den
försäkrades arbetsgivare, läkare  eller  någon annan
som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter,
3. besöka den försäkrade, samt
4.  undersöka  om den försäkrade efter sådan åtgärd
som avses i 3 kap.  7 b  §  eller 22 kap. helt eller
delvis kan försörja sig själv genom arbete.
-----------------------------------------------------
Försäkringskassan   Försäkringskassan  skall
skall   i   samband   med  i  samband  med beslut om
beslut  om sjukersättning  sjukersättning  som skall
eller                      utges     tills    vidare
aktivitetsersättning       besluta  att  en  ny  ut-
också  bedöma  om förnyad  redning  av  den  försäk-
utredning      av     ar-  rades arbetsförmåga skall
betsförmågan skall  göras  göras   efter  viss  tid,
efter viss tid.            dock  senast  inom tre år
räknat   från   beslutet.
Efter  en sådan utredning
skall  Försäkringskassan,
så länge  rätt till sjuk-
ersättning    föreligger,
besluta  att  ytterligare
utredning    av   arbets-
förmågan   skall    göras
efter   viss   tid,  dock
senast inom tre år räknat
från  det  att föregående
utredning slutfördes.  Om
den  försäkrade har fyllt
sextio  år behöver beslut
om     utredning     inte
fattas.
-----------------------------------------------------
Försäkringskassan   kan   även   under    tid    som
sjukersättning   eller   aktivitetsersättning  utges
vidta  åtgärder enligt första  och  andra  styckena.
Innan beslut  fattas  om  medicinsk utredning enligt
första eller andra stycket skall försäkringsläkarens
bedömning inhämtas.
För kostnader som den enskilde har med anledning av
sådan   utredning  som  avses  i  första  och  andra
styckena  lämnas  ersättning  i enlighet med vad som
föreskrivs  av regeringen eller  den  myndighet  som
regeringen bestämmer.
-----------------------------------------------------
22 kap.
6 §
-----------------------------------------------------
Om den försäkrade behöver   Om     den    försäkrade
en rehabiliteringsåtgärd,  behöver                en
för vilken ersättning kan  rehabiliteringsåtgärd,
utges     enligt    detta  för vilken ersättning kan
kapitel,            skall  utges     enligt    detta
Försäkringskassan          kapitel,            skall
upprätta               en  Försäkringskassan
rehabiliteringsplan. Pla-  upprätta               en
nen  skall såvitt möjligt  rehabiliteringsplan.
upprättas  i  samråd  med  Planen    skall    såvitt
den försäkrade.            möjligt    upprättas    i
samråd       med      den
försäkrade. Planen  skall
upprättas    senast   två
veckor   efter  det   att
arbetsgivarens
rehabiliteringsutredning
enligt  3 § har kommit in
till    Försäkringskassan
eller senast   två veckor
efter       det       att
Försäkringskassan     har
gjort        en       re-
habiliteringsutredning.
Kan       behovet      av
rehabilitering klarläggas
först  efter  att  sådant
avstämningsmöte som anges
i  3 kap.   8   a  §  har
hållits,    skall    För-
säkringskassan   upprätta
en    rehabiliteringsplan
senast  två  veckor efter
dagen för mötet.
-----------------------------------------------------
Rehabiliteringsplanen       skall       ange      de
rehabiliteringsåtgärder som skall komma i  fråga och
vem som har ansvaret för dem, en tidsplan för  reha-
biliteringen samt uppgifter i övrigt som behövs  för
att  genomföra  rehabiliteringen.  Planen skall även
innehålla  uppgift  om  den beräknade kostnaden  för
ersättning under rehabiliteringstiden.
Försäkringskassan skall  fortlöpande  se  till  att
rehabiliteringsplanen  följs  och  att det vid behov
görs nödvändiga ändringar i den.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
7.  De  nya  bestämmelserna i 22 kap. 6 § skall för
den som har arbetsgivare  tillämpas  på sjukfall där
rehabiliteringsutredning har inkommit till eller har
gjorts  av  Försäkringskassan efter utgången  av  år
2004. För den  som  saknar arbetsgivare tillämpas de
nya bestämmelserna på  sjukfall  där sjukanmälan har
gjorts efter utgången av år 2004.
-----------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[1]:1 Lagen omtryckt 1982:120
Av  utskottet framlagt förslag till lag om ändring i
lagen   (2004:786)   om   ändring  i  sekretesslagen
(1980:100)
Härigenom föreskrivs att 7  kap. 7 § sekretesslagen
(1980:100)[2]1  i  stället för dess  lydelse  enligt
lagen (2004:786) om  ändring  i  nämnda lag skall ha
följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
7 kap.
7 §
-----------------------------------------------------
Sekretess    gäller   hos   Sekretess   gäller   hos
Försäkringskassan,         Försäkringskassan,
Premiepensionsmyndigheten  Premiepensionsmyndigheten
och  domstol i ärende en-  och  domstol i ärende en-
ligt   lagstiftningen  om  ligt   lagstiftningen  om
allmän försäkring, allmän  allmän försäkring, allmän
pension,          arbets-  pension,          arbets-
skadeförsäkring     eller  skadeförsäkring     eller
handikappersättning   och  handikappersättning   och
vårdbidrag eller om annan  vårdbidrag eller om annan
jämförbar  ekonomisk för-  jämförbar  ekonomisk för-
mån för enskild, eller om  mån för enskild, eller om
läkarvårdsersättning       läkarvårdsersättning,
eller    ersättning   för  ersättning    för   sjuk-
sjukgymnastik,        för  gymnastik  eller särskild
uppgift     om     någons  sjukförsäkringsavgift,
hälsotillstånd      eller  för   uppgift  om  någons
andra          personliga  hälsotillstånd      eller
förhållanden,  om det kan  andra          personliga
antas    att    den   som  förhållanden,  om det kan
uppgiften rör eller någon  antas  att  den  som upp-
honom     eller     henne  giften  rör  eller  någon
närstående  lider  men om  honom eller henne närstå-
uppgiften   röjs.   Samma  ende    lider    men   om
sekretess    gäller   hos  uppgiften   röjs.   Samma
annan myndighet på vilken  sekretess    gäller   hos
det      ankommer     att  annan myndighet på vilken
handlägga  ärende  enligt  det  ankommer  att  hand-
lagstiftning  som  nu har  lägga    ärende    enligt
nämnts.    I   fråga   om  lagstiftning  som  nu har
myndighet som anges i 8 §  nämnts.  I  fråga om myn-
gäller   dock  bestämmel-  dighet  som  anges  i 8 §
serna där.                 gäller   dock  bestämmel-
serna där.
-----------------------------------------------------
Sekretess  enligt  första  stycket  gäller  också  i
förhållande till en vård- eller behandlingsbehövande
själv i fråga om uppgift om  hans hälsotillstånd, om
det  med  hänsyn  till ändamålet  med  vården  eller
behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte
lämnas till honom.
Sekretess  gäller  hos myndighet som avses i första
stycket för anmälan eller annan utsaga av enskild om
någons   hälsotillstånd   eller   andra   personliga
förhållanden,  om  det  kan antas att fara uppkommer
för  att  den som har gjort  anmälan  eller  avgivit
utsagan eller  någon  honom  närstående  utsätts för
våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
-----------------------------------------------------
Utan       hinder      av   Utan      hinder      av
sekretessen  får  uppgift  sekretessen  får  uppgift
lämnas    till    enskild  lämnas    till    enskild
enligt vad som föreskrivs  enligt vad som föreskrivs
i    lagstiftningen    om  i    lagstiftningen    om
allmän        försäkring,  allmän försäkring, allmän
lagstiftningen  om allmän  pension,
pension,   lagstiftningen  handikappersättning   och
om    handikappersättning  vårdbidrag, sjuklön eller
och    vårdbidrag     och  särskild      sjukförsäk-
lagstiftningen         om  ringsavgift.
sjuklön.
-----------------------------------------------------
I   fråga   om  uppgift  i  allmän  handling  gäller
sekretessen i  högst  sjuttio  år  eller, i fall som
avses i tredje stycket, i högst femtio år.
-----------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[2]:1 Lagen omtryckt 1992:1474.
Av utskottet framlagt förslag till lag  om ändring i
lagen  (2004:788) om ändring i lagen (1991:1047)  om
sjuklön
Härigenom  föreskrivs  i fråga om lagen (1991:1047)
om sjuklön
dels att 17 a § i stället  för  dess lydelse enligt
lagen  (2004:788)  om  ändring  i nämnda  lag  skall
upphöra att gälla,
dels att 12, 17, 26 och 28 §§ i  stället  för  dess
lydelse  enligt lagen (2004:788) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse,
dels att  det  i övergångsbestämmelserna till lagen
(2004:788) om ändring i nämnda lag skall införas två
nya punkter, 3 och 4, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
12  §
-----------------------------------------------------
Arbetsgivaren skall  till   Arbetsgivaren skall till
Försäkringskassan  anmäla  Försäkringskassan  anmäla
sjukdomsfall som har gett  sjukdomsfall som har gett
arbetstagare   hos  honom  arbetstagare   hos  honom
rätt   till  sjuklön,  om  rätt   till  sjuklön,  om
sjukperioden          och  sjukperioden          och
anställningen  fortsätter  anställningen  fortsätter
efter   sjuklöneperiodens  efter   sjuklöneperiodens
utgång.   Anmälan   skall  utgång.   Anmälan   skall
göras    inom   sju   ka-  göras    inom   sju   ka-
lenderdagar   från  denna  lenderdagar   från  denna
tidpunkt.                  tidpunkt. I anmälan skall
uppgift lämnas om
1.        arbetsgivarens
organisationsnummer,
personnummer        eller
samordningsnummer,
2.  arbetstagarens  per-
sonnummer           eller
samordningsnummer, och
3.    det    datum   när
sjuklöneperioden började.
-----------------------------------------------------
Om  anmälningsskyldighet  vid  inträffad arbetsskada
finns    föreskrifter   i   lagen   (1976:380)    om
arbetsskadeförsäkring.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
17  §
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
En  arbetsgivare   vars  sammanlagda  lönekostnader
under ett kalenderår  uppgår  till  högst 160 gånger
det för året gällande prisbasbeloppet  enligt 1 kap.
6  § lagen (1962:381) om allmän försäkring  kan  hos
Försäkringskassan  begära  ersättning  för kostnader
för  sjuklön  enligt 17 a §. Vid beräkningen  av  de
sammanlagda lönekostnaderna  bortses  från  avgifter
enligt   socialavgiftslagen   (2000:980)  och  lagen
(1994:1920)  om allmän löneavgift  samt  från  skatt
enligt lagen (1990:659)  om  särskild  löneskatt  på
vissa   förvärvsinkomster.   Vidare   bortses   från
arbetsgivarens  lönekostnader  för  arbetstagare för
vilka beslut enligt 13 § gäller och från  ersättning
som arbetsgivare betalar till Försäkringskassan till
följd av bestämmelserna i 24 § första stycket.
-----------------------------------------------------
En   arbetsgivare  vars  sammanlagda  lönekostnader
under ett  kalenderår  inte  beräknas  överstiga 130
gånger det för året gällande prisbasbeloppet  enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring kan
försäkra sig hos Försäkringskassan för kostnader för
sjuklön  enligt  denna  lag.  Vid  beräkningen av de
sammanlagda  lönekostnaderna bortses  från  avgifter
enligt  socialavgiftslagen   (2000:980)   och  lagen
(1994:1920)  om  allmän  löneavgift samt från  skatt
enligt  lagen (1990:659) om  särskild  löneskatt  på
vissa förvärvsinkomster. Regeringen meddelar närmare
föreskrifter om villkor för försäkringen.
-----------------------------------------------------

26 §
-----------------------------------------------------
I         fråga        om   I        fråga        om
Försäkringskassans         Försäkringskassans
handläggning  av  ärenden  handläggning  av  ärenden
enligt  10,  11,  13, 14,  enligt  10,  11,  13, 14,
16,  17  a och 20 §§ samt  16,  17 och 20 §§ samt 24
24  §  andra  stycket och  §  andra stycket och 27 §
27 §     andra    stycket  andra  stycket  tillämpas
tillämpas        följande  följande  föreskrifter  i
föreskrifter    i   lagen  lagen    (1962:381)    om
(1962:381)    om   allmän  allmän försäkring:
försäkring:
-----------------------------------------------------
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20  kap.  3  §  tredje  stycket om indragning eller
nedsättning av ersättning,
20 kap. 4 § om återbetalningsskyldighet,
20 kap. 5 § om preskription,
20  kap.  6  §  om  förbud  mot  utmätning  och  om
överlåtelse,
20  kap.  8  §  första-tredje  styckena  och 9 § om
skyldighet att lämna uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder,
20 kap. 9 a § om undantag från sekretess.
-----------------------------------------------------
28  §
-----------------------------------------------------
De     föreskrifter    om   De    föreskrifter    om
omprövning och ändring av  omprövning och ändring av
Försäkringskassans beslut  Försäkringskassans beslut
som  finns  i  20 kap. 10  som  finns  i  20 kap. 10
och   10   a   §§   lagen  och   10   a   §§   lagen
(1962:381)    om   allmän  (1962:381)    om   allmän
försäkring          skall  försäkring          skall
tillämpas  på motsvarande  tillämpas  på motsvarande
sätt i fråga om            sätt i fråga om
beslut  enligt  10 eller   beslut  enligt  10 eller
13    §,    14 §    andra  13    §,    14 §    andra
meningen,  16, 17 a eller  meningen, 16, 17 eller 20
20 §  eller  24  §  andra  §   eller   24   §  andra
stycket, samt              stycket, samt
beslut   att  inte  avge   beslut   att  inte  avge
yttrande   enligt   27  §  yttrande   enligt   27  §
andra stycket.             andra stycket.
Vidare             skall   Vidare             skall
föreskrifterna  i 20 kap.  föreskrifterna  i 20 kap.
11-13  §§  samma  lag  om  11-13  §§  samma  lag  om
överklagande           av  överklagande           av
Försäkringskassans  eller  Försäkringskassans  eller
domstols beslut tillämpas  domstols beslut tillämpas
på   motsvarande  sätt  i  på   motsvarande  sätt  i
fråga om                   fråga om
beslut   enligt   10   §   beslut   enligt   10   §
första  stycket  2, 13 §,  första  stycket  2, 13 §,
14  § andra meningen, 16,  14  §  andra meningen, 16
17  a eller 20 § eller 24  eller  20  §  eller  24 §
§ andra stycket.           andra stycket, samt
beslut  enligt  17 §, om
beslutet    innebär   att
arbetsgivaren   inte  får
teckna försäkring.
-----------------------------------------------------
I övrigt får Försäkringskassans beslut enligt  denna
lag inte överklagas.
-----------------------------------------------------
3. Den äldre lydelsen av
17  § och den upphävda 17
a  §  gäller  fortfarande
för sjuklönekostnader för
tid före ikraftträdandet.
-----------------------------------------------------
4. En  arbetsgivare  som
tecknar   en   försäkring
enligt 17 § under januari
månad 2005 kan begära att
försäkringen skall  gälla
från    och    med    den
1 januari 2005.
-----------------------------------------------------

Av utskottet framlagt förslag  till lag om ändring i
lagen  (2004:000)  om  ändring  i socialavgiftslagen
(2000:980)
Härigenom    föreskrivs   att   2   kap.    26    §
socialavgiftslagen  (2000:980)  i  stället  för dess
lydelse enligt lagen (2004:000) om ändring i  nämnda
lag skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Lydelse enligt bet. 2004/05:FiU1, rskr. 2004/05:47
-----------------------------------------------------
2 kap.
26 §
Arbetsgivaravgifterna    är    29,63   procent   av
avgiftsunderlaget och utgörs av
1. sjukförsäkringsavgift10,39 %
2. föräldraförsäkringsavgift  2,20 %
3. ålderspensionsavgift10,21 %
4. efterlevandepensionsavgift      1,70 %
5. arbetsmarknadsavgift  4,45 %
6. arbetsskadeavgift  0,68 %
Föreslagen lydelse
2 kap.
26 §
Arbetsgivaravgifterna    är    29,39   procent   av
avgiftsunderlaget och utgörs av
1. sjukförsäkringsavgift10,15 %
2. föräldraförsäkringsavgift  2,20 %
3. ålderspensionsavgift10,21 %
4. efterlevandepensionsavgift      1,70 %
5. arbetsmarknadsavgift  4,45 %
6. arbetsskadeavgift     0,68 %

-----------------------------------------------------



Bilaga 4

Offentlig utfrågning om drivkrafter för minskad
sjukfrånvaro



Datum: tisdagen den 9 november 2004

Tid: 10.00-13.00

Lokal: andrakammarsalen


Program


Inledning

Tomas Eneroth (s), socialförsäkringsutskottets ordförande

Anföranden

Jan           Grönlund,          statssekreterare,
Näringsdepartementet
Anna           Hedborg,           generaldirektör,
Riksförsäkringsverket
Johnny      Jonsson,      ordförande,      Svenska
Företagsläkarföreningen
Anastasia   Georgiadou,  styrelseledamot,  Svenskt
Näringsliv

Stefan Wiberg, ombudsman, LO

Utfrågning

Inbjudna deltagare

Riksförsäkringsverket

Anna Hedborg
Birgitta Målsäter
Rolf Lundgren

Arbetsmarknadsstyrelsen

Marianne Lindman

Arbetsmiljöverket

Kenth Pettersson

Arbetslivsinstitutet

Staffan Marklund

Försäkringskassornas Förbund

Göran Geiryd
Gun Bexell

Sveriges Läkarförbund

Susann Asplund
Kåre Jansson

Svenska Företagsläkarföreningen

Johnny Johnsson

Kommun- och Landstingsförbunden

Annelie Löfqvist
Boel Callermo
Örjan Lutz
Åke Hillman
Kajsa Tirén

Arbetsgivarverket

Elisabet Sundén Ingeström
Margareta Sjöberg

Svenskt Näringsliv

Anastasia Georgiadou
Alf Eckerhall
Sofia Bergström
Eric Jannerfeldt

Företagarna

Jens Karlsson

Landsorganisationen (LO)

Stefan Wiberg

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Roger Mörtvik
Alicia Lycke

Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO)

Harald Mårtensson

AFA

Gunnar Söderberg

Handikappförbundens samarbetsorgan

Berndt Nilsson

De Handikappades Riksförbund

Karin Westlund
Barbro Gregorson

Handikappombudsmannen

Torbjörn Andersson

Reumatikerförbundet

Sten Boström

Socialdepartementet

Leif Westerlind
Björn Lindén

Näringsdepartementet

Jan Grönlund

Statens folkhälsoinstitut

Mats Bjurvald

Almega

Marie Silfverstolpe

Inledning

Ordföranden Tomas  Eneroth  (s):  Ni är alla hjärtligt välkomna
hit  till  andrakammarsalen i Sveriges  riksdag  och
välkomna  till   denna   socialförsäkringsutskottets
utfrågning med anledning av regeringens förslag till
drivkrafter för minskad sjukfrånvaro.

För dem som inte känner  till det kan jag säga att
det är socialförsäkringsutskottet  som  i  riksdagen
bereder frågor som rör bland annat sjukförsäkringen.
Diskussionen   om   medfinansiering  och  ekonomiska
drivkrafter har varit  livlig under något år, men nu
finns  det  ett förslag från  regeringen  som  under
hösten och vintern ska behandlas i riksdagen.
Ambitionen  från utskottets sida och den planering
vi har är att kunna  ha  debatt  och beslut i frågan
omkring   den   8 december.   Därmed  vet   ni   den
ungefärliga tidsplanen.
Vi  har  bjudit in flera till denna  utfrågning  -
företrädare     för     arbetsmarknadens     parter,
handikapporganisationer,   myndigheter  som  arbetar
inom fältet och en del andra.  Emellertid  finns det
inte  möjligheter för samtliga att inleda och  hålla
anföranden;  då  skulle  vi få hålla på alldeles för
länge.  I  stället  har vi valt  att  välja  ut  fem
representanter som var  och  en  får  hålla ett kort
inledningsanförande. Därefter har vi ganska  gott om
tid på oss för frågor från utskottets ledamöter.
De  som  vi  särskilt  har bjudit in för att hålla
inledningsanföranden   är  Jan   Grönlund   som   är
statssekreterare i Regeringskansliet  med ansvar för
att  ta fram den här propositionen och Anna  Hedborg
som är generaldirektör på Riksförsäkringsverket. Det
är ju  försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket
som har  ansvar  för  att se till att organisationen
fungerar väl ifall det  blir så att det här systemet
sätts i sjön. Vidare har  vi  här Johnny Jonsson som
är  ordförande  i  Svenska  Företagsläkarföreningen.
Företagshälsovården har ju en  väldigt  viktig  roll
när det gäller sjukskrivningsprocessen. Därefter har
vi  Anastasia  Georgiadou - styrelseledamot, Svenskt
Näringsliv  -  och   Stefan   Wiberg,   LO.  De  får
representera    parterna.    Dessutom    finns   här
företrädare för både andra arbetsgivarorganisationer
och andra fackliga organisationer.
När  detta  väl  är  sagt är det dags för oss  att
påbörja  utfrågningen.  Jag   vill  påminna  om  att
utfrågningen sänds i SVT 24 och på webb-TV. Allt som
sägs här är offentligt. Det innebär  att  det kommer
att  finnas  i riksdagstryck och ligga till grund  i
det betänkande  som vi senare debatterar och voterar
om.

Utfrågningen påbörjas  härmed.  Ordet ges först till
statssekreterare Jan Grönlund. Varmt välkommen upp i
talarstolen!

Anföranden

Jan Grönlund, Näringsdepartementet:  Tack  för det! För att det
inte ska råda några oklarheter vill jag säga att jag
är statssekreterare på Näringsdepartementet, men jag
är  också - liksom den minister jag jobbar åt,  Hans
Karlsson  -  ansvarig  för  frågor  som  hanteras  i
Socialdepartementet.  Den  proposition  som vi i dag
ska  diskutera  är utarbetad med Socialdepartementet
som huvudansvarigt departement.
Jag skulle vilja  börja med att tacka för inbjudan
att komma till riksdagen  och  till denna offentliga
utfrågning om propositionen Drivkrafter  för minskad
sjukfrånvaro      som     socialförsäkringsutskottet
anordnat.
Propositionen  är,   som   ni   väl  känner  till,
resultatet av ett långvarigt arbete,  ett arbete som
också    har    bedrivits   gemensamt   mellan   den
socialdemokratiska  regeringen,  Vänsterpartiet  och
Miljöpartiet de gröna.
Det  förslag  som  regeringen  har avlämnat är väl
avvägt.  Drivkraften  för  arbetsgivare  att  minska
sjukfrånvaron  är  tydlig,  samtidigt   som  utsatta
enskilda och mindre arbetsgivare skyddas.
Det vore självklart en överloppsgärning av mig att
gå igenom förslaget här i dag, så det ska  jag  inte
göra. Jag vill ändå påminna om att förslaget innebär
att  arbetsgivarna  från och med den 1 januari 2005,
om    riksdagen   så   beslutar,    ska    ha    ett
medfinansieringsansvar        på       15 %       av
sjukpenningkostnaden  för anställda.  Arbetsgivarens
medfinansiering ska gälla  så  länge hel sjukpenning
betalas till arbetstagaren. Medfinansieringsansvaret
upphör      om      den      försäkrade     beviljas
rehabiliteringspenning  eller kommer  tillbaka  till
arbetet på deltid.
Avsikten med förslaget är förstås att arbetsgivare
ska stimuleras till aktiva  insatser  för att minska
sjukfrånvaron,  och de ekonomiska drivkrafterna  ska
stimulera  till  ett   ökat  engagemang  på  landets
arbetsplatser.
Förslaget   innehåller  också   en   sänkning   av
arbetsgivaravgiften med 0,24 procentenheter. Det gör
att    förslaget    blir     kostnadsneutralt    för
arbetsgivarkollektivet.  Arbetsgivare  som  har  hög
sjukfrånvaro kommer alltså  att  få  ökade kostnader
jämfört  med  i dag, samtidigt som arbetsgivare  som
har låg sjukfrånvaro minskar sina kostnader.

Inte minst viktigt  att  påminna om i sammanhanget
är att när medfinansieringsansvaret  införs  minskar
arbetsgivarens  sjuklöneperiod  från  tre  till  två
veckor.  Likaså,  vilket  det i sammanhanget är värt
att påminna om, återställs  den sjukpenninggrundande
inkomsten.
Den proposition som nu ligger  på  riksdagens bord
ska  ses  i  ett sammanhang där den proposition  som
lades  fram  förra   året   och   som   handlar   om
förändringar  inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i
arbetslivet hanterade  försäkringen  utifrån  frågor
som    kretsar    kring    arbetsförmågebedömningen.
Propositionen      hanterade      frågor       kring
avstämningsmöten,      utökad      utbildning      i
företagsmedicin  för  läkare, fler försäkringsläkare
och minskad användning  av heltidssjukskrivning till
förmån för deltidssjukskrivning.
Vi  ser  nu  tydliga resultat  av  de  beslut  som
riksdagen   har  fattat   med   anledning   av   den
propositionen.   Deltidssjukskrivningens  andel  har
ökat, och inflödet till försäkringen har minskat.
Nästa  stora  del  i  arbetet  för  ökad  hälsa  i
arbetslivet  har  varit  just  åtgärder  som  skapar
drivkrafter   för   arbetsgivare    att    förebygga
sjukskrivning  och  verka  för  en snabb återgång  i
arbete.
Varför  då  ett  förslag  som  ska ge  drivkrafter
gentemot arbetsgivarna? Jo, det är  arbete  man  ska
tillbaka  till  efter  sjukskrivning.  Efter ett tag
minskar  arbetsgivarens ekonomiska intresse  att  ta
tillbaka  den  enskilde  till  arbete.  Men  med  de
drivkrafter   som   regeringen   nu   föreslår   får
arbetsgivare ett intresse av och blir påminda om att
få  tillbaka  sjukskriven  personal. De arbetsgivare
som tar itu med frånvaron kan snabbt reducera denna.
Det  är  inte ovanligt att arbetsgivare  som  börjar
arbeta systematiskt med sjukfrånvaron kan minska den
med en tredjedel bara under det första året.
Vi i Sverige  är  inte de enda som sett kopplingen
mellan  arbetsgivaransvar   och   sjukfrånvaro   och
samtidigt  velat förtydliga detta för arbetsgivaren,
utan även Norges  borgerliga  regering  föreslår att
medfinansiering införs nästa år.
Vi  vet  att  många  arbetsgivare redan i dag  gör
mycket  för att minska sjukfrånvaron.  Särskilt  låg
sjukfrånvaro hittar vi hos små privata arbetsgivare.
Enligt våra uppskattningar kommer en övervägande del
av de privata  arbetsgivarna att vinna ekonomiskt på
förslaget, inte  minst med hänsyn tagen till att den
tredje sjuklöneveckan  försvinner.  De  arbetsgivare
som vinner på förslaget redan som det nu är utformat
kommer  dessutom  att  ha  en  drivkraft att få  ned
sjukfrånvaron    ytterligare   och   därmed    sänka
kostnaderna ännu mer.
Medfinansieringen ger ekonomiska incitament att ta
tillbaka en sjukskriven  arbetstagare  även efter en
längre sjukperiod - i dagsläget har ju arbetsgivaren
mindre och mindre ekonomiska skäl att få tillbaka en
sjukskriven i arbete. En vikarie fyller efter en tid
ofta  den sjukskrivnes plats lika väl. Men  också  i
ett   samhälleligt    perspektiv   är   det   mycket
fördelaktigt  om  den  enskilde  sjukskrivne  snabbt
återgår   till  förvärvsarbete   och   bidrar   till
välfärden  i   stället   för   att  få  pengar  från
försäkringen.
När nu inflödet till försäkringen  är  på  en  låg
nivå  införs  delfinansieringen  för att bland annat
motverka alltför långa sjukskrivningar.
Men   förslaget   innehåller   också   drivkrafter
gentemot det allmänna. Arbetsgivarna kommer framöver
att   vara   mer   angelägna   om  att  få  tillbaka
sjukskrivna  i  arbete  och därmed  också  sätta  en
större press på försäkringskassan och dess arbete.
En  ny organisation för  försäkringskassan  införs
och gäller  från  den 1 januari nästa år. Det kommer
säkert att vara inkörningsproblem  inte bara för den
nya      organisationen      utan      också     när
medfinansieringsansvaret införs. Det är även viktigt
att  påminna  om  att  försäkringskassan  också  får
utökade ekonomiska resurser för denna uppgift.
En  av  de  farhågor  som  tas  upp  i samband med
medfinansieringen är att det för individer  med risk
för omfattande sjukfrånvaro blir svårare att  få  en
anställning.  En medfinansiering som inte innehåller
något skydd för  denna grupp skulle förstås vara ett
hårt   slag.   Regeringen   och   samarbetspartierna
föreslår därför  ett utvidgat högriskskydd för denna
grupp. Det innebär att individer som löper stor risk
att drabbas av en omfattande sjukfrånvaro kan ansöka
om högriskskydd hos  försäkringskassan.  Tillerkänns
man   detta   skydd  behöver  inte  nuvarande  eller
framtida arbetsgivare  betala någon medfinansiering.
Hur det här utvecklas i  praktiken  är någonting som
vi naturligtvis kommer att följa mycket noga.
Vissa  har  också  uttryckt  oro  och  menat   att
förslaget  skulle leda till färre anställningar. För
arbetsgivarkollektivet  innebär  förslaget  när  den
tredje     sjuklöneveckan     nu     försvinner    i
storleksordningen 1 miljard i minskade kostnader och
därmed ett ökat ekonomiskt utrymme för  bland  annat
nyanställningar.
För  mindre arbetsgivare innebär medfinansieringen
självklart   en   högre  risk.  Det  är  därför  som
regeringen  och  samarbetspartierna   föreslår   ett
högkostnadsskydd      för     alla     arbetsgivare.
Högkostnadsskyddet innebär  att  ingen  arbetsgivare
kommer  att  betala  mer  än 4 % av lönekostnaden  i
medfinansiering.  De  första   12 000   kronorna   i
medfinansieringsavgift är dessutom ett fribelopp som
inte   betalas.  Framför  allt  mindre  arbetsgivare
kommer med  högkostnadsskyddet  och  fribeloppet att
värnas från orimligt höga kostnader.
Vi  är  förstås medvetna om att det är  många  som
motsätter sig  förslaget  om  medfinansiering.  Från
vissa  håll menar man att ekonomiska drivkrafter för
arbetsgivare inte är rätt väg att gå. Men förvånande
nog kommer  ofta från samma håll förslag om minskade
ersättningsnivåer  för  de  sjuka  som  en  form  av
ekonomisk  drivkraft  för  att  återgå  till arbete.
Bakom  denna  argumentation  döljer  sig tanken  att
arbetsgivarna  inte  har  möjligheter  att  motverka
sjukfrånvaron  och att de sjuka själva bär  ansvaret
för sin arbetsförmåga.
Vi vill i stället  påstå  att  det  för  individen
finns  starka  incitament  redan  i  dag att arbeta.
Sjukpenningen  är  inte  hela lönen. Om det  var  så
fördelaktigt att vara sjukskriven och det inte fanns
någon drivkraft att gå till  jobbet, varför fungerar
då arbetsmarknaden? Däremot har  arbetsgivaren  inte
tillräckligt  ekonomiska  incitament  att återta den
sjukskrivne efter en tids sjukdom. Det skapas nu med
medfinansieringen.
Givetvis  finns det tillfällen då den  sjukskrivne
har arbetsförmåga men endast i ett annat yrke och på
en annan arbetsplats.  Det  är  orimligt  från  både
mänskliga  och  ekonomiska  aspekter att sjukskrivna
som  har  arbetsförmåga  i ett annat  yrke  än  sitt
nuvarande  inte  får  bättre  möjligheter  att  byta
arbetsplats  och  yrke. Nästa  stora  utmaning  blir
därför  att  skapa ett  system  som  bättre  hjälper
sjukskrivna att  byta  arbete  och  arbetsplats. Det
handlar alltså om sjukskrivna som är  arbetslösa och
sjukskrivna som har en anställning som  de  inte kan
återvända till.
Avslutningsvis   vill   jag   återvända  till  det
centrala i det förslag som nu ligger  på  riksdagens
bord. I de goda exempel som vi möter runtom i landet
ser   vi   hur  just  arbetsgivarna  har  en  mycket
betydande roll när det gäller att minska sjuktalen.
Med det förslag som nu presenteras tar vi sikte på
att stimulera  arbetsgivarnas  förebyggande  arbete,
samtidigt  som  vi stimulerar arbetsgivare till  att
försöka minska sjukskrivningarnas  längd. Vi har med
hjälp  av  tidigare insatser nu bromsat  inflödet  i
sjukförsäkringen  till den lägsta nivån på många år.
Det är en naturlig  fortsättning  att nu fokusera på
arbetsgivarnas förebyggande arbete och deras förmåga
att   med  olika  insatser  minska  sjukskrivningens
längd.
Jag vill  också  allra  sist  passa på att peka på
förslagets   dynamiska  effekter.  Medfinansieringen
kommer att leda  till minskad sjukfrånvaro. Eftersom
sjukfrånvaron  kostar   stora   belopp   i  form  av
produktionsbortfall och sjukförsäkringsutbetalningar
kommer  också  samhället  att  vinna  ekonomiskt  på
medfinansieringen. Resurser frigörs som kan användas
till andra angelägna ändamål.

Anna Hedborg, Riksförsäkringsverket: Tack  så mycket
för  inbjudan att komma hit och tala om den här  för
sjukförsäkringen och för försäkringsadministrationen
mycket viktiga frågan.

(Bild  1)  Jag  skulle vilja börja med att visa på
vad  som  redan sagts,  nämligen  att  det  faktiskt
börjar hända  någonting  positivt  på sjukfrånvarons
område.  Nu gäller det inte längre bara  de  kortare
sjukfallen - de gröna, svarta och, i någon mån, gula
linjerna -  utan  nu  har  också  de  riktigt  långa
sjukfallen   börjat   vika  av,  vilket  är  väldigt
avgörande för att vi över huvud taget ska komma fram
till den målsättning som  finns för sjukförsäkringen
och som handlar om en halvering.  Det  målet  har vi
lagt ut över åren på det sätt som den gula kurvan på
bilden  visar.  Det  är  vad som krävs för att kunna
halvera sjukfrånvaron fram till år 2008.
(Bild 2) Jag tror att ni  på  era bord har en bild
där man kan se att vi i praktiken nu faktiskt har en
lite  snabbare  minskning  jämfört med  den  utlagda
planen  vad  gäller  antalet  sjukdagar.  Det  känns
väldigt bra att ha det i ryggen, för det kommer inte
att bli lättare utan snarare allt  svårare ju längre
man  kommer  i  den  här  utvecklingen  att   få  en
ytterligare  nedtrappning.  Därför är det så viktigt
att det också finns nya initiativ.
(Bild 3)Men det är inte bara  frid  och  fröjd med
sjukdagarna,  utan  sjukförsäkringen kostar också  i
sin andra del, den som  rör  sjukersättningen  - den
tidigare   förtidspensionen,   som  en  del  av  oss
insisterar  på att fortsatt säga  för  att  man  ska
förstå vad vi säger.
Sett till det  sammanlagda  ohälsotalet,  där  all
ohälsa finns med, ser det lite mindre roligt ut. Men
även där har det vänt. Det samlade ohälsotalet är  i
dag  lägre än det var när det var som högst under år
2003.
(Bild 4) När det gäller delarna i detta återkommer
minskningen av antalet sjukdagar, den blå kurvan som
visar  att  sjukdagarna är på nedåtgående. Dessvärre
är det samtidigt på det sättet att sjukersättningen,
de röda staplarna,  fortsätter  uppåt.  Det  är  den
effekt  som  man  måste vänta sig i en situation där
sjukfrånvaron utvecklats såsom den gjort under de år
vi  haft  den  här explosionen.  Med  riktigt  långa
sjukfall vet vi  hur  svårt  det  de facto är att få
människor tillbaka i arbete. Det händer  mycket  med
de  sjukskrivna,  att  vara  sjukskriven är i sig en
risk. Innan det blir bättre blir  det  sämre när det
gäller sjukersättningen. Men det är klart att bortom
krönet  på utvecklingen av sjukersättningen  innebär
det minskade inflödet också ett minskat inflöde till
sjukersättningen. Men där är vi inte riktigt ännu.
(Bild  5)   En   viktig   fråga   när  det  gäller
drivkrafterna    är   hur   det   slår   för   olika
arbetsgivare. Vi har  gjort  en  kalkyl över när det
går jämnt upp. Idén är att reformen  totalt sett ska
vara kostnadsneutral i utgångsläget, vilket  betyder
att  det  kommer  att  kunna  vara plus för de allra
flesta   efter   en   tids   effekter   av   minskad
sjukfrånvaro. Men i utgångsläget kan det konstateras
att räknat på en genomsnittslön kommer man fram till
att breakeven, den punkt där reformen går jämnt upp,
ligger  vid drygt sju sjukpenningdagar, som  förstås
måste föregås  av en 14-dagarsarbetsgivarperiod. Det
betyder alltså att  de  arbetsgivare  som  för  sina
anställda  i  genomsnitt  har  mindre  än  drygt sju
sjukpenningdagar kommer att gå med plus med  den här
reformen.
(Bild 6) För att se hur stor spridningen är har vi
tagit fram en bild från år 2002 där vi har radat upp
alla  arbetsgivare. Det blir då en våldsam spridning
i utfall  vad  gäller sjukfrånvaron. Dagarna är inte
utsatta därför att  det  är  här en helt annan sorts
dagar än de sjukpenningdagar som  jag  talade  om  i
förra  fallet.  Det  här  gäller  all  sjukfrånvaro,
inklusive deltid och arbetsgivarperiod.  Det är dock
inte  poängen  med bilden, utan poängen är att  just
visa på spridningen  och  att  det  kommer  att  slå
väldigt  olika  för  olika  arbetsgivare  med ganska
positiva  effekter  för  de flesta, ser det ut  som,
medan det förstås kan bli  rätt  så  stora kostnader
för en del som har de riktigt höga talen.
(Bild 7) Vi har också gjort en beräkning  för  att
ytterligare  illustrera vad som kan tänkas komma att
hända  på  försäkringskassorna.  Försäkringskassorna
har, som vi vet, hög sjukfrånvaro. När man tittar på
hur  pass stor  andel  som  har  deltidssjukfrånvaro
visar  det  sig  att  det är en väldigt stor andel i
försäkringskassan. I själva  verket  blir därför den
beräknade        merkostnaden        för        hela
försäkringskasseorganisationen  ungefär  400 000 kr,
1 % av 1 % av lönesumman. Det går alltså jämnt  upp.
Det blev vi kanske själva en del förvånade över, men
det  beror  alltså  på  att detta med att arbeta med
deltidssjukskrivning   och    delvis    närvaro   på
arbetsplatsen   har   en   väldig  kraft  också  för
finansieringskostnaderna.
Sett till de enskilda försäkringskassorna blir det
ganska stora skillnader. Det  är  intressant för den
som  leder en stor organisation att  man  internt  i
organisationen  kan  använda sig av det här systemet
med  drivkrafter  genom  att  låta  kostnaderna  slå
igenom på det enskilda  arbetsstället.  Här  är  det
klart  att  det finns försäkringskassor - där ligger
ansvaret för  verksamhet  och  personal - som kommer
att kunna tjäna ganska hyggligt med pengar på att få
ned sin sjukfrånvaro, även om summan  av kardemumman
inom  den  samlade  försäkringskassan är oförändrade
kostnader.
Poängen med detta är  just att det faktiskt spelar
roll vad man gör, att det  kan  bli  både  plus  och
minus; det beror på vad man de facto gör.
Varför är vi då så positiva till den här reformen?
Ja,  det  beror naturligtvis på att det - i gång som
vi tycker att  vi  är med att ta ned sjukfrånvaron -
ändå  behövs,  känner   vi,   hjälp  av  ytterligare
insatser för att ordentligt kunna komma vidare.
Individen är ju alltid den viktigaste  personen  i
sjukskrivningsfallet.      Näst     viktigast     är
arbetsgivaren.  Försäkringskassan  kan  naturligtvis
också vara viktig,  men  kanske lite mindre viktig i
själva verket. I värsta fall  kan  den  till och med
representera  ett  problem om det är så att  individ
och arbetsgivare väntar på att försäkringskassan ska
ta initiativet. Särskilt  har  det,  kan  man  säga,
varit ett problem under den tid då försäkringskassan
varit   överflyglad   av  det  arbete  som  den  här
explosionen i sjukfrånvaro har inneburit. Det har ju
inneburit att det tagit  tid innan försäkringskassan
haft möjlighet att ta de kontakter som det i och för
sig   är   önskvärt   att   man   tar   också   från
försäkringskassans sida.
Men det är klart att det som nu händer  är att man
vänder  upp och ned på situationen på ett intressant
sätt. Nu kommer det nog att bli så att arbetsgivarna
tar kontakt  med  försäkringskassan och ställer krav
på   att   få   den   hjälp    och   det   stöd   av
försäkringskassan som är rollen  där  när det gäller
samordning med läkare och individ och så vidare. Det
tycker  vi  är  bra, för det betyder en nystart  för
samarbetet mellan försäkringskassa och arbetsgivare,
vilket kan behövas.
Vi vet att det  finns  arbetsgivare som tycker att
det är svårt att få kontakt,  och  bra  kontakt, med
försäkringskassan  och  att  det  kanske  har  varit
särskilt  bekymmersamt  under  de här hårt belastade
åren.  Vi vet också att det i dag  finns  en  väldig
beslutsamhet  i  försäkringskassorna  att  verkligen
låta  det  här  bli en nystart för samverkansarbetet
mellan arbetsgivare och försäkringskassa.
Vi är i full färd - och det är kanske bra, för den
8 december är väldigt  sent  för  att hinna med alla
förberedelser   -   med   förberedelser   för    den
situationen att riksdagen tar detta beslut.
(Bild  8)  Vad  vi  gör  är att vi organiserar ett
kundcenter  för  arbetsgivarna  i  alla  frågor  som
gäller den nya avgiften.  Det  ska  vara lätt att nå
försäkringskassan,  och det ska finnas  specialister
på allt som har med frågorna  om  avgifter att göra.
Vi  kommer också att bygga en "Arbetsgivarens  sida"
som  vi   successivt   gör  alltmer  omfattande  där
arbetsgivarna kan ta direktkontakt via Internet.
Som ett, förhoppningsvis,  mycket  viktigt  inslag
för framtida samarbete åtar vi oss också att om  man
i   kontakterna   kring  avgifterna  vill  ha  andra
kontakter  med  handläggare  på  försäkringskassorna
ordna med den saken.  Man ska inte behöva ringa runt
och ringa flera samtal,  utan  i  och med att vi får
den  här  kraftsamlingen  i  Åmål  och  Säffle,  där
kundcentret  kommer  att ligga, tar vi på oss  detta
med     att     ordna     kontakter      med      de
försäkringshandläggare  som kan behövas för faktiska
möten  och annat som kan behöva  göras.  På  så  vis
hoppas vi  att detta verkligen kan bli den nystart i
samarbetet som det har förutsättningar att bli.
Men en liten  brasklapp  måste  naturligtvis  ändå
läggas ut för det faktum att det finns väldigt många
långa  sjukfall.  De  kommer  nu  att märkas, och de
kommer  självfallet  att  orsaka  en del  gnissel  i
början,  kan  man  gissa.  Men  det  finns  en  stor
beslutsamhet från vår organisations håll att försöka
svara  upp mot den efterfrågan på samverkan  som  vi
tror är en naturlig följd av den här reformen.

Johnny Johnsson,  Svenska  Företagarläkarföreningen:
Tack för att jag fick komma  hit.  Nu  har  vi  hört
politrukerna prata, och nu får vi ta läkarna. Det är
inte så stor skillnad.

(Bild  9) Jag har här en gammal bild av sjuktalen.
En sak kan  vi  vara  överens om. Även om det nu har
blivit något bättre i ena  änden  kan vi inte ha det
så  här.  Vi måste ändra på det på ett  eller  annat
sätt.
Värst är  det  för  kvinnorna.  Vi  hör  också att
antalet   sjukersättningar   och  sjukpensioneringar
ökar. Det innebär en jättestor  brist på möjligheter
framöver.
(Bild 10) Vi tar nästa bild. Vi  kan  titta på hur
relationen  sjuk-frisk  ser  ut  och  lite grann  på
definitioner. Sjuk, säger Richard Fuch,  är  den som
endast är otillräckligt undersökt. Det är kanske  en
lite pessimistisk syn.
Om    vi   ser   det   historiskt   och   ser   på
fabrikationsfelet  på  människan - vad vår Herre har
gjort  för  tavla  -  får  2-4 %   över   tiden   en
arbetsoförmögenhet.   Vi   blir  förkylda,  får  ett
benbrott eller bryter samman på olika sätt.
Den  sjukskrivningen  och sjukhanteringen  ska  vi
naturligtvis ha, och den  ska vi sköta på bästa sätt
så att det fungerar. Men sedan  finns  det  ett stor
område  som  vi  med  de norrländska precisionsorden
kallar osjuk och ofrisk,  så  att ni förstår att det
är en exakt vetenskap.
Inom det området beror det på  hur man har det och
hur man tar det. Inom det området  kommer det en väv
in från arbetslivet till det civila  livet  som  här
går  samman.  Vi har inte flera liv. Vi har bara ett
liv, och det är  vad  vi  måste hantera. Det är just
det   området   man   påverkar   mest    med   olika
incitamentsstrukturer av olika slag.
Från den enskilda individen gäller det att  ha  en
incitamentsstruktur  som  gör att den inte vill vara
där. Från arbetsgivaren och  arbetskamraterna gäller
det  att  se  till  att  man  har  en   väldigt  bra
arbetsmiljö.  Från  statsmakterna ska man så  mycket
som  möjligt  se  till  att   inte   ha   så   många
sjukskrivningar.
Det  är  den rebusen vi ska försöka hantera. Helst
av allt ska  vi  ligga  uppe  i  området  hälsa, det
område där livet också har en mening.
(Bild  11)  Vi  kan  ta  nästa  bild. Det är några
fundamenta vi behöver känna till. Det  är  en formel
som det kan vara intressant att titta på. Vi kan där
lika     gärna     skriva    rehabilitering    eller
arbetsförmåga. Det är  en  produkt.  Resultat = våra
resurser x kunskap2 x kommunikation3 x  motivation4.
Det är naturligtvis en metafor.
Om  man  inte  kan  klara  av  motivation för  den
enskilda  individen  hjälper  det  inte  mycket  hur
mycket SOCSAM det är och hur mycket  saker  vi  gör.
Människor  kan  inte  rehabiliteras eller förmås att
arbeta om de inte är motiverade.  Man  kan skriva på
samma sätt för arbetsgivare.
Vi har kunskaper och resurser, och en  hel del har
kommunicerats,  för  att kunna hålla nere sjuktalen.
Från min verksamhet där  jag  jobbar  på  Stora Enso
Fors kan jag se att vi redan har gjort det  reformen
tänker  sig  göra.  Vi  kommer  att tjäna någonstans
kring 2½-3 miljoner kronor på 844  personer utan att
göra någonting annat än vad vi redan har gjort.
(Bild  12)  Vi  tar  nästa  bild. Där ser  vi  ett
fundament som är viktigt att känna  till. Det gäller
tidiga incitament. Det är en bild tagen från studier
av problem med nacke och axlar. Vi har  fått  bilden
från Svenskt Näringsliv.
Den        här        bilden       visar       hur
rehabiliteringspotentialen  sjunker väldigt kraftigt
från ungefär efter en månad och  framåt. Alla system
som inte tar hand om individen fortare  än  en månad
är för långsamma.
Det innebär att nästan alla avstämningsmötena  och
annat   är   två   tre   månader   framåt.   Då  har
incitamentsstrukturen  verkligen  kommit i en mycket
svår situation.
I  den  här  reformen  finns  redan  ett   inbyggt
problem.  Jag är väldigt rädd för att vi kommer  att
få en förfärlig  byråkrati  med försäkringskassa och
annat för att få godkänt eller  icke  godkänt för de
rehabiliterande åtgärderna.
De  flesta  fall vi har läker på tre-sex  månader.
Det  gäller  även   de   längre   fallen.   För   de
hundringarna   kommer   vi   att   få   administrera
förfärligt mycket saker, var så säker. Om  det  blir
fördröjt  av  händelserna med arbetet kommer det att
bli en försämring.
I  den  bästa  av   världar   där   man   har   en
företagshälsovård  på  plats  kan  man  ta tag i det
redan  dag tre. Redan när människor blir sjukskrivna
får de anmäla  sig  till oss och till arbetsgivaren.
Vi tar redan kontakt  för  att se om det är något vi
kan hjälpa till med så att de kan komma tillbaka.
Efter första veckan påminner  vi om att de behöver
ett läkarintyg. Efter två veckor  sätter  vi oss ned
med           arbetsgivaren,          arbetsplatsen,
företagshälsovården,  personalen  och facket för att
se vilka resurser som behövs. Där snickrar  vi  till
den  plan över vad som ska göras, allt på ett bräde,
så att det är klappat och klart.
Jag hoppas att det kommer att kunna hanteras på så
sätt att  kassan  han hantera det retroaktivt så att
det kommer att kunna  fungera för dem som sköter sig
i det här avseendet.
Det  måste  med  tiden  bli  så  att  man  gör  en
bedömning längre bort när man ska sluta att hålla på
att rehabilitera. Det ska vara  någon  sorts  bortre
parentes där man beslutar att det är vägs ände.
(Bild  13)  Vi  tar  nästa  bild. Ett bra stöd för
detta är en företagshälsovård när  den  fungerar som
bäst.  Tidiga  incitament  är förstås att vara  ännu
tidigare  än själva sjukfallet.  Här  är  det  allra
viktigaste det främjande arbetet.
Det gäller  att  jobba  tidigt och höra av vad som
händer  ute i arbetslivet och  hur  människorna  har
det. Det främjande och förbyggande arbetet är mycket
viktigare innan det blir ett sjukfall.
När vi började jobba med de här frågorna på slutet
av 80-talet  producerade vi 80 långfall per 1 000, i
dag producerar  vi  10 per 1 000. På så sätt kan man
begränsa inflödet väldigt  mycket.  Det går inte att
göra  genom att vara efterhjälpande, utan  då  måste
man jobba med helt andra perspektiv.
Där är den främjande principen det viktigaste. Hur
ska det  vara  när det är som bäst. Då måste man stå
där i organbruset  och  höra med organisationen. Man
måste ha ett systematiskt arbetsmiljöarbete och höra
med skyddsombuden, patienterna och medarbetarna. Hur
har du det, hur ser det ut?  Utifrån det ska man dra
slutsatser och göra sammanställningar så att man kan
göra bra åtgärder.
Vi kan se på den här kurvan.  I  början  är det en
belastning  som kanske bara är signaler. Det  börjar
bli några tummar  och axlar som känns av. Då kan man
sätta in åtgärder så att man undviker sjukdom.
(Bild 14) Vi kan  ta  nästa bild. Det kan nog vara
bra med deltidssjukskrivningar  i  de  allra  flesta
fall.  Men  ibland  är  det riktigt dåligt. Blir det
mycket   deltidssjukskrivningar    är   risken   att
belastningen  på  dem  som  är  i  omgivningen  blir
större.
Jag ser det nu hemma hos mig där vi har varit lite
för effektiva med deltidssjukskrivningar. Det kommer
att  bli problem i varje fall i skiftgående  arbete.
Vi måste hitta smartare lösningar på det.
Ibland  är  det  väldigt  viktigt och kan vara den
mest  rehabiliterande  åtgärden  att  vara  sjuk  på
heltid.  Ibland går det fortare  att  vara  sjuk  på
heltid än på deltid.
Vi såg tidigare kurvan över tidiga incitament. Den
kurvan  följs   också  vad  gäller  sjukskrivningar.
Sjukskrivning är  smittsamt. Sjukskrivning kan också
vara vanebildande.  Om  sjukskrivning  får  stå  för
länge  är  risken  att  det är svårt att komma därur
ganska  stor.  Man  får göra  det  med  mycket  stor
omdöme.
Sjukskrivning med 25 %  i tre månader är en ganska
behaglig  tillvaro  där  man har  en  dag  ledigt  i
veckan. Det kan vara väldigt  svårt  att  ta sig ur.
Det  måste  man komma ihåg. Det måste vi ha klokskap
för att kunna hantera.
Vi har tre  olika  organisationsformer som vi alla
måste ha. Det är inte  antingen  -  eller. Lägger vi
80 % i den övre delen, den som reagerar  på  det som
är  trasigt,  där  vi  jobbar med rehabilitering och
annat, kommer vi inte att kunna lösa ohälsofrågorna.
Inte heller kommer vi  att kunna lösa dem med bara
förebyggande hantering där  man tittar på ohälsa och
försöker  kringgå  ohälsa på olika  sätt.  Vi  måste
behandla 1 680 höga  blocktryck  för  att  rädda  en
människa, om man inte tidigare har haft hjärtinfarkt
eller   stroke.   Det   är   ett  oerhört  dyrt  och
ineffektivt system. Vi vet inte  vem  det  är, så vi
måste göra på det viset.
Det  bästa sättet är den främjande principen.  Det
är att se  till  att  människor rör sig lite mer. En
halvtimme var vardag i  veckan  räcker för att komma
ur  risken även om man har lite högt  blodtryck  och
lite högt kolesterolvärde. Såvitt man inte röker. Då
kan man  strunta  i alltihop, för då går det i varje
fall illa. Det är farligt ändå.
Det är den främjande  principen  som  är det allra
viktigaste  och  som vi ska jobba med. Det  är  inte
motsägelsefullt.
(Bild 15) Vi tar  nästa bild. Vi lägger i Fors ned
80 % på det främjande och 5 % på det reagerande. Här
kan man se hur det i  Sverige  sett  ut med de långa
sjukskrivningarna över 60 dagar och hur  det  ser ut
när  det  är  som  bäst.  Det  är när man har en bra
företagshälsovård som kan ta mycket tidiga initiativ
och  inte  väntar  fyra veckor eller  mer.  Den  kan
hantera   frågorna   främjande,   förebyggande   och
reaktivt, alltså även en hel del sjukvård.
Med lite krumbukter  fram  och tillbaka ser vi att
det blir en väsentlig skillnad. Skulle Sverige se ut
som Stora Enso Fors, Skoghall eller Kvarnsveden - vi
har översatt det till många ställen - skulle vi vara
så där 150 miljarder rikare. Det  är med den kunskap
vi  redan  har och med den hantering  vi  redan  kan
göra.
Får vi hjälp  med  den nya incitamentsstruktur som
nu föreslås tror jag att  det kommer att vässas. Det
gäller  särskilt för dem som  inte  är  framme.  Men
många kommer  att  storkna, som jag ser det. Hur ska
det gå för kommuner  och  landsting  där  man har så
många långtidsfall? Det är svårt att se hur  det ska
fungera på ett bra sätt.
Jag  är  ganska  orolig  som  företagsläkare i det
avseendet. Jag har varit i kontakt  med  en  hel del
ombudsmän i de fackliga delarna. De säger att man nu
börjar  att  säga  upp  människor.  Från  att  de är
sjukskrivna  hittar  man vägar till arbetsbrist. Man
rensar bordet inför den  1 januari. Det är naturligt
och kanske också bra att det  blir så. Men om de går
ifrån   att   vara   sjukskrivna   till    att   bli
sjukpensionerade är ingenting vunnet. Det är  precis
tvärtom. Det är helt galet.
Den  danska  modellen där det nästan inte är någon
skillnad mellan  att  vara  arbetslös och att ha ett
arbete är ganska klok. Då behöver man inte krusa sin
arbetsgivare. Där kan man gå  in i arbetslöshet. Men
det är större skillnader till sjukskrivningen.
Vi har skapat en incitamentsstruktur  för  företag
att  försöka  ta  tag  i  de  längre fallen och ännu
hellre inte skapa några långfall.  Det  är okej. Men
om  man  sedan  höjer ersättningsnivån kan det  blir
ganska knepigt. Det kan kanske bli kontraproduktivt.
(Bild 16) Så har  vi  den  sista bilden. Det är en
lite knepig bild. Det står en massa saker.
Vi ser en massa blå prickar i mitten som är själva
verksamheten.  Där  ser vi kunskapen  om  människans
villkor     i     arbetslivet,      benämnt      som
företagshälsovård.  Vi  ser  personaladministration.
Själva produktionen och facket arbetar tillsammans i
konsensus   för   att  göra  ett  bra   systematiskt
arbetsmiljöarbete.  Det  gäller  att  göra  ett  bra
arbete  där  hälsa,  effektivitet  och  lönsamhet är
varandras förutsättningar.
Det måste då finnas vissa förutsättningar.  En  är
att  man  har tillgång och kunskap om arbetsplatsen.
Vet man inte  hur  arbetsplatsen  fungerar  går  det
heller  inte  att korrigera, hantera och vara där på
ett vettigt sätt. Vet man inte hur individen har det
måste man ha tillgång  till  individen och individen
också tillgång till företagshälsovården. Det kan ske
via den vägen eller i samarbete med övrig sjukvård.
I  axeln  individ-verksamhet-arbetsplats  kan  man
hitta mycket  smartness, förebygga mycket och främja
mycket. Det behövs  för att man också ska kunna göra
en bra deltidssjukskrivning  -  fri  fot eller fritt
huvud.
Dessutom  måste  det  finnas  kunskap  om   själva
organisationen  och  i  organisationen  om frågorna.
Finns  inte  ledningen  med  och har ledningen  inte
tillräcklig  kunskap  eller incitamentsstruktur  för
att göra någonting kommer ingenting att ske.
Inte minst behövs en  god  kontakt  med  de övriga
myndigheterna,         försäkringskassan         och
arbetsmarknadsdelen,  men  också med sjukvården. Här
behövs det en axel med mer samarbete  mellan framför
allt  primärvården och företagshälsovården  för  att
det ska  kunna fungera. Man måste också hitta en bra
struktur där  man  har  definierade  former för sitt
arbete.
Jag  tror att reformen kommer att betyda  att  det
pushar på  lite  grann  framöver. De som har det bra
får det väl ännu bättre.  De  som  har det dåligt är
jag rädd för får det riktigt svettigt.
Den   andra   risken  är  om  vi  får  en  hårdare
arbetsmarknad. I  dag  gör  man  allt  för att kunna
välja  de  allra  bästa. Där är det redan hårt.  Men
risken är naturligtvis  att  de  som har en frekvent
sjukfrånvaro kommer att ha svårare  att  komma in på
arbetsmarknaden.  Redan  nu  vet  vi  att  det finns
mycket     mer     förfrågningar    om    vi    från
företagshälsovård  och   andra   kan   göra   sådana
bedömningar.

Anastasia  Georgiadou, Svenskt Näringsliv: Tack  för
att  jag  fick   komma   hit.  Förutom  att  jag  är
styrelseledamot i Svenskt Näringsliv är jag grundare
och vd i två företag. Det  är  först ett företag som
heter Adena Clean. Vi tillhandahåller  lokalvård för
företag på kontraktsbasis. Det andra företaget heter
Svensk    Assistans    och   Handikappservice.   Där
tillhandahåller   vi   personlig    assistans    för
funktionshindrade.

Jag  har  varit företagare i 15 år, och jag tycker
att det är, som  ni  svenskar  brukar säga, skitkul.
Jag tycker att det är jätteroligt.  Det är det bästa
jag har gjort i mitt liv. Båda företagen  jag driver
är  inom  tjänstesektorn.  Det  är där jag tror  att
framtidens jobb i Sverige kommer  att finnas. Vi har
sett   att   industrin  tyvärr  har  börjat   flytta
tillverkningen utomlands alltmer.
Inom    tjänstebranschen     är     det    väldigt
personalintensivt.  Ca  87 %  av  vår omsättning  är
lönekostnader.   Jag   kommer   ursprungligen   från
Grekland  och  har  erfarenhet  av  egen  verksamhet
därnere.  Där  är vi i princip hjältar,  självgående
hjältar. Man är entreprenör av sig själv, varför vet
jag inte.
Jag  vill  påstå   att   Sverige   har  den  bästa
arbetsmiljölagstiftningen i hela Europa. Sverige har
lägst antal arbetsolyckor men flest sjukskrivna  och
förtidspensionerade. Det går inte ihop för mig.
Jag   har   lite   reflexioner   på  förslaget  om
medfinansiering  på 15 % vid en heltidssjukskrivning
och lite egna erfarenheter  som  jag gärna vill dela
med mig.

Att  arbetsgivaren  ska ha ekonomiska  drivkrafter
för att få ned sjuktalen  tycker jag är fel medicin.
Det  är  inte  arbetsgivaren  som  sjukskriver  utan
läkaren  som sjukskriver. Enligt  förslaget  är  det
försäkringskassan  som  ska  fatta  beslut.  Vi  har
tydligen ingen möjlighet att överklaga det beslutet,
utan   vi   får   snällt   betala.  Däremot  kan  vi
ifrågasätta nivån på beloppet.
I den TEMO-undersökning som  är  gjord - den finns
därute, så att ni kan titta lite mer i den - kan man
titta på s. 2 vid den första punkten. Man har frågat
401  företagare.  En  kraftig  majoritet,   85 %  av
företagarna,  tror  inte att regeringens förslag  om
nya  regler  för sjukpenningkostnaderna  kommer  att
medföra att sjukfrånvaron minskar. Det tror inte jag
heller.
Inom tjänstesektorn  måste  vi  ha en vikarie från
första  minuten  när någon blir sjuk.  Vi  kan  inte
leverera en tjänst  och  säga till vår kund: Tyvärr,
den här veckan kan vi inte  städa  på tisdag, men ni
får  städningen  två  gånger utförd nästa  tisdag  i
stället. Det går inte.
Det är likadant med de  funktionshindrade.  Vi kan
inte  säga:  Du  får gå upp och duscha två gånger  i
morgon  i  stället,   eftersom  vi  inte  har  någon
vikarie. Vi måste in med  en vikarie. Det är väldigt
resurskrävande för oss att  se  till att vi har rätt
person på rätt plats vid rätt tid när det så behövs.
Jag tycker att vi har tillräckligt med drivkrafter
där. Har vi inte vår personal så  har  vi  inte vårt
företag.  Det är viktigt att medarbetarna är  friska
och är på jobbet.
Jag har en  kille som vi kan kalla för Bertil. Han
var ute och åkte  skidor  och  bröt  benet.  Det här
hände  i  januari 2003. Han blev sjukskriven och  är
fortfarande  sjukskriven i dag. Det gick lite snett.
Man var tvungen  att vrida om benet igen. Nu när han
i princip är färdig tycker man att det tydligen inte
har gått så bra. Man  måste  göra om hela ingreppet.
Läkarna  vet inte om de vill göra  det  eller  inte,
eftersom man inte vet hur resultatet blir därefter.
När  han   blev  sjuk  tillsatte  vi  en  vikarie.
Vikarien blev  sjuk  i influensa. Vi var tvungna att
sätta in en till vikarie.  För detta jobb hade vi en
intäkt för att utföra tjänsten.  Vad  vi  egentligen
fick   betala   dessutom   var  två  sjuklöner,  två
semesterersättningar    utöver     det    och    två
arbetsgivaravgifter.
Om man tittar på detta förslag skulle det innebära
att vi skulle betala 15 % ytterligare  för någonting
som  vi  inte  kan  rehabilitera eller påverka  över
huvud taget. Vi kan inte  skapa  en ny tjänst för en
person  som är borta från jobbet och  som  inte  kan
utföra sina  ordinarie  arbetsuppgifter bara för att
vi ska komma undan delfinansieringen.
Jag tror att förslaget  kommer att drabba de svaga
i    samhället.   Det   är   de   funktionshindrade,
ensamstående  och  inte  minst  kvinnor.  Det gäller
särskilt  dem som redan har en sjukdomshistorik  och
kanske  har   haft   en   deltidspension   med  lång
sjukskrivning  av andra skäl som inte har något  med
jobbet att göra.
Jag tror också  att  vi  får ett A- och B-lag. Det
kommer att bli en selektering.  Arbetsgivarna kommer
inte att våga anställa. Man blir  mer försiktig. Jag
tror   säkert  att  man  också  kommer  att   anlita
bemanningsföretagen i större utsträckning.
Vid den  senaste  rekryteringen som jag gjorde var
jag tvungen att bortselektera  en  kvinna  som sökte
tjänsten.  Hon  var den bästa av dem som sökte  den.
Men hon hade ett fritidsintresse som jag inte tyckte
om. Det var att hon  tyckte  om  att åka slalom. Jag
hade  redan erfarenhet av en sådan  olycka,  så  hon
fick inte jobbet.
Sedan  kände  jag: Hur långt ska jag behöva gå när
jag intervjuar henne?  Ska jag fråga henne om hon är
nöjd med sina bröst eller  om  hon  är  nöjd med sin
mage     och    om    hon    tänker    göra    några
skönhetsoperationer?  Vi  åker  på  att  betala  den
sjukfrånvaron   också  som  egentligen  inte  är  en
sjukfrånvaro.
Ett dygn har 24  timmar.  En  person som jobbar på
heltid  är på jobbet 8 timmar per  dag.  Det  är  40
timmar i  veckan.  Vi arbetsgivare ska ta risken för
ett helt dygn på 24  timmar.  Det tycker jag är lite
ologiskt. Ofta har inte en sjukfrånvaro  samband med
arbetet.
Enligt     förslaget     ligger     makten     hos
försäkringskassan  som  beslutar om sjukskrivningen,
deltidssjukskrivningen och  rehabiliteringspenningen
tillika        om        avstämningsmöten        och
rehabiliteringsplanen. Vi kan inte begära omprövning
av beslutet om sjukskrivningen.
När  vi  tar  kontakt  med läkarna, vilket vi ofta
gör,  blir  läkarna  väldigt   förvånade.   Vi   får
budskapet  att  det  tyvärr är sekretess. Det är det
också på diagnosen. Det är inte alltid vi vet varför
människor är sjuka och hemma från jobbet.
Det ställs orimliga  krav på oss arbetsgivare. Man
ställer ökade krav på oss  utan att samtidigt ge oss
befogenheter för att kunna leva upp till kraven.
Jag har fem arbetsgrupper  i  Norrköping.  Där var
det väldigt mycket sjukfrånvaro inför storhelger. Vi
samlades  till ett personalmöte i alla grupper.  Det
var 30 medarbetare. Alla kom fram till att vi skulle
göra på det  här  sättet.  Vi  begärde in läkarintyg
från  första  sjukdagen  inför  storhelger.  Det  är
förenligt   med   det  kollektivavtal   som   finns.
Resultatet blev faktiskt  mycket  bra. Vi har nästan
ingen sjukfrånvaro inför storhelger.
Är det här rätt eller fel? Det var  de  själva som
ville ha det så. Dessutom kunde man planera  för att
vara  ledig  på  julen.  Man  vet  att man inte blir
beordrad  att åka in ifall det är någon  som  kanske
vill vara hemma  och  vara  sjuk. Nu ska ni inte tro
att jag misstänker att alla som  är  hemma  inte  är
sjuka.  Men  begreppet  sjukdom har förvrängts lite.
Det kanske är okej att vara  sjuk  om  man  mår lite
dåligt och bara har ont i huvudet.
Jag     har    väldigt    mycket    kontakt    med
försäkringskassan  från bolaget där vi administrerar
personlig assistans.  Jag tror att försäkringskassan
kommer  att ha väldigt svårt  att  hinna  med  dessa
arbetsuppgifter  samtidigt med omorganisationen. Jag
är rädd för att det  kommer  att  fallera. Till slut
kommer det bara att bli ett stort kaos.
Frågan  är  också:  Vem  är  det som ska  stå  för
kostnaderna om det blir förseningar?  Tanken med att
vi  arbetsgivare  ska  vara  med  och  delfinansiera
sjukskrivningen   var  väl  ändå  att  arbetstagaren
skulle ha någon form  av  kontakt med arbetsgivaren.
Enligt  dagens förslag att administrera  det  kommer
inte  arbetstagaren   att   ha   någon  kontakt  med
arbetsgivaren och vet således inte att vi är med och
medfinansierar kostnaden, eftersom  det  kommer  att
skötas via skattekontot.
Det  blir  också större arbetsbörda och belastning
på arbetsgivarna  i  form  av administration. Vi får
ett  större  regelverk  som  vi  ska  lära  oss  att
hantera.  Det  kommer  också  att   kräva  ännu  mer
resurser inte minst för de mindre företagen.
Vårdköerna är ytterligare ett problem. Läkarna har
ofta  haft  väldigt  lite  tid  med patienterna  och
oftast ingen kontakt alls med företagen innan de gör
en  sjukskrivning.  Riksförsäkringsverkets   kampanj
visar  på att vi har rätt när vi framhåller att  det
är ett problem med attityderna till när man är sjuk.
Mitt sista  exempel  handlar  om en ung kvinna. Vi
kan kalla henne Stina. Stina är ensamstående med ett
barn, har köpt hus och vill få det hela att gå runt.
Hon har hyrt ut rum till olika hyresgäster.  En  dag
ringde  hon  till  mig och sade att hon haft problem
med vissa av hyresgästerna.  De  hade inte skött sig
och hon var tvungen att reda upp efter dem. Hon sade
att  hon  tänkte  sjukskriva sig och  vara  hemma  i
ungefär tre veckor.  Jag  var helt mållös. Jag kunde
inte säga någonting. Jag har  inte fått läkarintyget
ännu, och jag vet inte hur jag ska bete mig. Hon har
redan  sagt  detta  till  mig,  och   jag  kan  inte
ifrågasätta   henne.   Rent  moraliskt  tycker   jag
emellertid inte att jag  ska  behöva  betala sjuklön
för att hennes verksamhet vid sidan av inte fungerat
utan gjort henne trött och utsliten.
En stor majoritet av remissinstanserna har avvisat
förslaget. Lagrådet har kritiserat det  och sagt att
det inte uppfyller ändamålet. Jag ska dock  inte  nu
gå   in   på   ytterligare   aspekter  som  rör  oss
företagare,  såsom  möjligheter   att  konkurrera  i
Europa och övriga världen; detta sagt  med  tanke på
de kostnader som vi kommer att drabbas av.
Jag     är     själv     fritidspolitiker     inom
socialdemokratin.  Egentligen har jag inte så mycket
av den varan, fritiden,  men jag försöker ändå hinna
med för jag vill vara med  och skapa en bättre värld
för oss alla. Jag tvingas också fatta beslut i olika
frågor, vilket inte alltid är så lätt.
Jag  vädjar  till dig som riksdagsledamot  att  ta
ditt ansvar fullt  ut  i denna så viktiga fråga, för
jag vill fortsätta att vara  företagare.  Det är det
roligaste  jag  gjort,  och jag kommer att fortsätta
med det. Tack för att ni lyssnat.

Stefan Wiberg, LO: Jag vill  börja med att tacka för
att jag fått möjlighet att komma  hit  och  framföra
våra synpunkter.

Det har både i dag och tidigare framkommit  kritik
mot    att   införa   ekonomiska   drivkrafter   för
arbetsgivarna    eftersom    de   skulle   missgynna
småföretagen  och  medverka till  att  personer  som
bedöms löpa större risk att drabbas av ohälsa skulle
få svårt att finna arbete.  Vi  är  de första att ta
denna  oro på allvar, men vi anser att  det  förslag
som nu lagts  fram  inte  skulle  ge  den  effekten.
Nästan 90 % av alla sjukfall är kortare än 15 dagar,
det  vill  säga  de  håller sig inom den period  där
arbetsgivaren redan i  dag  står  för hela kostnaden
för sjuklönen.
LO tillstyrker förslaget Drivkrafter  för  minskad
sjukfrånvaro, men med vissa reservationer. Vi  anser
att  förslagets  effekter  noggrant måste följas upp
och att det är värt att ta till  vara  den  oro  som
framförts  både  i  dag  och i tidigare debatter och
diskussioner.      En     utvärderingsgrupp      med
representanter  för  arbetsmarknadens   parter   bör
bildas,   som   följer  arbetet  för  att  se  vilka
effekterna blir.
Låt mig först lite  övergripande deklarera vår syn
på förslaget för att därefter  kommentera dess olika
delar. LO har under lång tid arbetat  med  att finna
ett system för att premiera aktiva insatser  i syfte
att stimulera arbetet med att minska sjukfrånvaron.
Att  minska  sjukfrånvaron  är en av de viktigaste
frågorna  i  Sverige  i dag. All sjukfrånvaro  beror
inte på förhållandena på  arbetsplatserna.  Men även
om sjukfrånvaron inte beror på arbetet motverkas den
mest  effektivt  genom bra villkor på arbetsplatsen.
Om man på arbetsplatsen  sätter  in  aktiva åtgärder
och skapar delaktighet har detta stor  betydelse för
hur  hög  sjukfrånvaron  är.  Det har många  företag
visat  i  praktisk  handling.  Därför   behövs   det
drivkrafter   som   gör   att   det  lönar  sig  för
arbetsgivaren att skapa en god arbetsmiljö  som  ger
de  anställda  bättre  hälsa  och  också gör att det
lönar sig att få de sjukskrivna tillbaka i arbete.
LO har tidigare framfört förslag till regeringen i
dessa delar. Vi har bland annat lagt fram förslag om
att arbetsgivare som sluter centrala  kollektivavtal
som    innehåller    vissa    moment    ska   slippa
medfinansieringen.   De   moment   som   skulle   ge
betalningsfrihet         är:         kvalitetssäkrad
företagshälsovård,                     partsgemensam
arbetsmiljöutbildning,    reglering    av   fackligt
inflytande i bemanningsfrågor, riktlinjer för lokala
avtal  rörande  systematiskt  arbetsmiljöarbete  och
rehabiliteringsarbete.  Vi anser  att  våra  förslag
borde ha beaktats i förslaget till drivkrafter.
Att nivån på medfinansieringen  är  den  rätta  är
viktigt  för  resultatet. Alltför starka drivkrafter
riskerar att leda  till  utslagning från arbetslivet
och till att personer som  bedöms  löpa  större risk
att drabbas av ohälsa får svårt att finna arbete. De
kan   också   leda   till  skapandet  av  en  privat
försäkringsmarknad  för   arbetsgivare   som  önskar
sprida  riskerna.  Å  andra sidan kan alltför  svaga
drivkrafter   innebära   att    arbetsgivaren   inte
förändrar  sitt  beteende utan helt  enkelt  betalar
medfinansieringen utan att vidta aktiva åtgärder som
stimulerar sjuka att återgå i arbete.
I  betänkandet  problematiseras   denna  avvägning
alldeles för lite. Det resonemang som  förs på flera
ställen är att ju starkare drivkrafterna  är,  desto
bättre effekt får en reform. Det går egentligen inte
att  i  dag  säga  vilka  effekter  ett införande av
enbart drivkrafter kommer att ha. Kunskapen om dessa
frågor är alldeles för liten.
Den     föreslagna     nivån     på     15 %    av
sjukpenningskostnaderna  för  anställda som är  helt
sjukskrivna anser vi vara väl avstämd.
Låt  mig nu kommentera vissa delar  av  förslaget.
Arbetsgivaravgiften  sänks  med 0,24 procentenheter,
vilket   är   en   mycket   kraftig   sänkning    av
sjukförsäkringsavgiften.  Det är svårt att nu avgöra
om det inte är en alltför stor sänkning.
Sjuklöneperioden  förkortas  till  14  dagar.  Det
innebär en minskad kostnad för arbetsgivarna. De har
ju redan tidigare fått betalt för detta.
LO  ställer  sig  positivt  till  att  den  tredje
sjuklöneveckan slopas  dels  för att vi principiellt
varit    emot   sjuklöneperiod,   dels    för    att
sjuklöneperioden   medfört   inskränkningar   i   de
kollektivavtalade tilläggsförsäkringarna.
Fribelopp     införs,     vilket    innebär    att
medfinansiering av sjukpenning  upp  till  80 000 kr
inte behöver betalas.
Fribeloppet  och  högkostnadsskyddet i kombination
med övriga förslag innebär  ett  stort  stöd och ett
starkt skydd för de allra flesta småföretag. Det har
framförts  många synpunkter om att förslaget  skulle
medverka till utslagning. Ja, ekonomiska drivkrafter
kan bidra till  det,  men  det går inte att ta detta
förslag  som  intäkt  för  det.   Nackdelen  är  att
förslaget används som argument för  att  det  skulle
ske   en   selektering  av  arbetskraften.  Men  det
förekommer ju redan i dag.
Om de beräkningar  som  gjorts stämmer innebär det
att 89 % av företagen med 1-19  anställda  inte hade
behövt  betala  någon särskild sjukförsäkringsavgift
om den funnits 2002.  Det  skulle  behöva komma fram
mer i debatten. Vi är positiva till detta.
Avstämningsmöte ska hållas och rehabiliteringsplan
upprättas  av  försäkringskassan senast  två  veckor
efter     att     arbetsgivaren     inkommit     med
rehabiliteringsutredningen.
Försäkringskassorna  är  i  dag  inne  i  en  stor
reformprocess  och på väg att bli en enda myndighet.
Därutöver har de  höga  ohälsotalen  lett  till stor
arbetsbörda  för  försäkringskassorna. Vi tror  inte
att försäkringskassorna kan gå iland med de åtgärder
som   föreslagits   utan    att    få    en    rejäl
resursförstärkning.
Sjukpenningen   föreslås  åter  bli  80 %  av  den
sjukpenninggrundande  inkomsten. Vi är positiva till
detta och menar att den  sammanlagda  nivån  på 90 %
får    anses   vara   rimlig.   Det   är   inklusive
kollektivavtal  och  tilläggsförsäkringar. LO kommer
att aktivt medverka i  det arbete vi har framför oss
när  det  gäller att finna  former  för  en  minskad
sjukfrånvaro.

Avslutningsvis: Vi är helt övertygade om att det går
att komma till rätta med den höga sjukfrånvaron. Det
går  att  stoppa   ohälsoutvecklingen.   Flera  goda
exempel  bland  svenska  arbetsgivare visar att  ett
aktivt  personal- och arbetsmiljöarbete,  som  bland
annat tar sin utgångspunkt i tydligare ledarskap och
ökat inflytande, minskar sjukfrånvaron. Men då måste
det också  bli  lönsamt  att  aktivt  arbeta med det
förebyggande  arbetsmiljöarbetet.  Om  alla  krafter
arbetar tillsammans är vi helt övertygade  om att vi
kommer att kunna vända den negativa utvecklingen  av
sjukfrånvaron  och  få  tillbaka  människor i arbete
tidigare än vad nu är fallet.

Utfrågning

Ordföranden Tomas Eneroth (s): Nu har vi gott om tid på oss för
frågor från utskottets ledamöter till  både  dem som
har  hållit  anföranden och till alla andra inbjudna
gäster som finns  här.  Med  erfarenhet  av tidigare
utfrågningar får jag ändå passa på och be  er  att i
den mån det är möjligt fatta er relativt kort så att
alla får möjlighet att ställa sina frågor och kanske
till   och   med  möjlighet  att  komma  tillbaka  i
repliker.

När dessa förhållningsorder  väl  var sagda tänker
jag börja med att ge ordet till en av vice talmännen
i riksdagen, Per Westerberg från Moderaterna.

Per Westerberg (m): Jag har egentligen  två  frågor.
Om  man  tittar  på sjuktalen och lyssnar på väldigt
många läkarföreningar  finner  man  att sjuktalen är
som högst inom kommun och landsting, markerat högre.
Samtidigt  tycker jag att återrapporterna  talar  om
att det är de arbetsgivarna som är minst villiga att
hjälpa till  med  omplaceringar för människor som är
långtidssjukskrivna.  Vi  vet  också att det är i de
mindre företagen som man är minst sjuk, där man ändå
träffas  väldigt  hårt  i samband med  ett  sjukfall
beroende på mindre möjligheter  att vara flexibel på
det här området.

Då  kan  man  möjligen  tycka  att förslaget  slår
ganska hårt mot de mindre företagen. Frågan är: Blir
drivkraften tillräckligt stor där den borde vara som
störst, nämligen i kommuner och landsting, med tanke
på  sjuktalen,  oviljan  eller  oförmågan  att  vara
flexibel och hjälpa till med omplaceringar?  Har man
övervägt några andra metoder för att komma fram där?
Den andra frågan är det vi egentligen sysslar  med
hela  tiden,  uppgången  i sjuktalen sedan 1997. Jag
skulle  gärna vilja ha några  kommenterar  generellt
kring vad  ni  upplever  som  de främsta skälen till
varför  just  Sverige har haft denna  extremt  stora
uppgång i sjuktal.

Jan Grönlund, Näringsdepartementet:  Jag  vill börja
med   att   understryka   att  just  frågan  om  ett
högkostnadsskydd  för  små och  mindre  företag  har
varit en viktig utgångspunkt för de diskussioner som
har     ägt     rum    mellan    Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet  och   Miljöpartiet.   Det  är  också
bakgrunden till det förslag som nu finns om både ett
fribelopp  och ett högkostnadsskydd som  ska  skydda
mindre företag mot orimligt höga kostnader.

När  det gäller  kommuner  och  landsting  är  det
riktigt  att  de  i många fall kommer att drabbas av
medfinansieringen.    Samtidigt    kan   man   också
konstatera  att  det  med ganska små medel  går  att
åstadkomma snabb utväxling  och få effekt. Det finns
kanske  andra  som bättre kan svara  på  frågan  vad
kommuner och landsting  gör  för  att  motverka  sin
sjukfrånvaro.  Jag  vill  ändå gärna understryka att
den bild som regeringen har inte är att man inte gör
någonting eller inte bryr sig  om det här problemet.
Många personer som slås ut i privata  företag  finns
anställda  i  kommuner  och landsting. Men det finns
säkert  andra  som  bättre  kan  svara  på  vad  man
faktiskt gör.

Åke  Hillman,  Kommun-  och Landstingsförbunden:  De
undersökningar som Riksförsäkringsverket  har  gjort
visar tvärtom på att när man frågar de anställda  så
anser  de  att  både kommuner och landsting gör mest
för att få tillbaka folk i arbete. Där är de privata
arbetsgivarna sämst. Jag tror att Per Westerberg får
läsa den undersökningen.

När det gäller  arbetsförhållandena  på  de  olika
arbetsplatserna har kommuner och landsting fått  ett
dåligt  rykte. Jag tror att det beror på att vi har,
relativt   sett,   högre   andel   sjukskrivna   och
långtidssjukskrivna.  Det  är sant. Men det beror på
att 80 % av våra medarbetare är kvinnor. Kvinnor har
ungefär dubbelt så hög sjukskrivning  som  män.  Man
har  kvinnor  i stor andel och i de åldrar då man är
mer sjukskriven.  Det  är  nog sant att vi har fler,
men  det  beror  på att vi har  många  kvinnor.  Det
system som nu är på förslag synliggör ju att kvinnor
kostar mer i medfinansiering.  Det är den effekt som
det   blir,   oberoende   av   om  det  är   privata
arbetsgivare, kommuner, landsting eller staten.
Jag vill påstå att kommuner och  landsting  är väl
så goda arbetsgivare. Vi gör väldigt mycket för  att
få  våra medarbetare i sysselsättning, rehabiliterar
dem och tar hand om dem. Det finns inget sakligt som
visar något annat.

Sven Brus (kd): Det finns många frågeställningar som
man skulle  kunna ta upp här. Jag väljer att inrikta
mig på det som  många remissinstanser och debattörer
har tagit upp, risken för en ytterligare selektering
på arbetsmarknaden.  Att  den  risken  finns, att vi
redan  har  en hård arbetsmarknad och att  den  blir
hårdare har bland  annat  Johnny  Jonsson  sagt. Det
framgår  också av vad flera av talarna har sagt  och
av vad remissinstanserna har sagt.

I den remissdebatt  vi  hade  i kammaren för någon
månad sedan sade också det ansvariga  statsrådet att
regeringen  var  medveten  om  den risken.  Jag  har
förstått  att  regeringen  har  som  mål  att  vidga
arbetsmarknaden, att göra den öppen  och tillgänglig
för  fler.  Jag skulle vilja fråga statssekreteraren
om regeringen  inte ser en uppenbar målkonflikt här.
Man säger att man  vill  öppna  arbetsmarknaden  och
vidga den. Samtidigt lägger man fram ett förslag som
så  tydligt  leder  till  en  ytterligare  hårdnande
arbetsmarknad som ställer svaga grupper utanför. Jag
har också sett olika uppgifter om att uttaget  av så
kallade hälsointyg från försäkringskassorna har ökat
ganska  dramatiskt.  Vid  stickprovskontroller säger
man  att  orsaken är att man  behöver  det  till  en
anställningsintervju.
I första hand ställer jag frågan till Jan Grönlund
om målkonflikten.  Om det finns andra som vill yttra
sig  på  just det här  temat,  om  selekteringen  på
arbetsmarknaden, så ser jag fram emot det också.

Jan Grönlund,  Näringsdepartementet:  Politik vimlar
ju av målkonflikter. Det gäller att hantera  dem  på
klokast  möjliga  sätt.  Jag  delar  självklart  den
uppfattning  som Hans Karlsson har gett uttryck för.
Frågan om selekteringen,  som jag inom parentes sagt
inte tycker är världens bästa  ord,  att  vi  har en
hårdnande  arbetsmarknad  där  det  blir svårare för
alltfler att ta sig in, är naturligtvis  ett väldigt
stort problem. Man kan fundera över om hur  just det
förslag  som nu presenteras ytterligare bidrar  till
det hårdnande  klimatet. Jag är inte så säker på att
det gör så stor  skillnad.  Därmed  är inte sagt att
jag  tycker  att  utslagningen  eller det  hårdnande
klimatet på arbetsmarknaden inte är ett problem. Det
är  ett problem, och det måste självklart  angripas,
inte  minst i ljuset av att vi behöver vara fler som
arbetar.   Vi  behöver  öka  arbetsutbudet.  Vi  ser
åtminstone på  ett  antal  års  sikt att det kan bli
brist  inom  vissa  områden  på arbetsmarknaden.  Då
gäller det att ta till vara alla  de resurser som vi
har.

Jag      råkar     också     ha     ansvar     för
arbetsmarknadspolitik som statssekreterare. Jag vill
bara påminna om att det finns rader av åtgärder inom
arbetsmarknadspolitiken    som   syftar   till   att
underlätta för människor som annars har svårt att få
fotfäste   på   arbetsmarknaden.   Jag   tänker   på
lönebidrag för arbetshandikappade,  anställningsstöd
för  dem  som har varit arbetslösa länge,  prova-på-
platser för invandrare och så vidare.
Detta är  ett problem utan tvekan. Det måste också
angripas. Därför måste fler politikområden samverka.

Berndt Nilsson,  Handikappförbundens samarbetsorgan:
Vi menar att om ett  alltför stort ekonomiskt ansvar
läggs   på  arbetsgivarna   för   långtidssjuka   så
försvårar  det  för  personer med kroniska sjukdomar
och funktionshinder att få en anställning. Vi tycker
att  det är bra att den  tredje  sjuklöneveckan  tas
bort men  ser  i  princip  samma  farhågor kring den
särskilda sjukförsäkringsavgiften.  Det  förslag som
presenteras    medför   också   att   den   enskilda
arbetsgivaren kommer att välja bort arbetstagare som
bedöms löpa risk  för  ohälsa.  Det leder då till en
större  utslagning  från  arbetsmarknaden   med   en
ytterligare  ökad  ohälsa  som  följd. Redan när den
tredje   sjuklöneveckan   infördes   såg    vi   att
arbetsgivare i större omfattning började använda sig
av  hälsotester inför en anställning. Vi tycker  att
det är  lätt  att  få uppfattningen att personer med
funktionshinder och  kroniska  sjukdomar  offras för
att   staten   ska   få   ned   sina  kostnader  för
sjukskrivningarna.

Boel Callermo, Kommun- och Landstingsförbunden:  Jag
vill       bara       understryka       det      som
handikapporganisationerna har gett uttryck  för.  Vi
från   Kommun-  och  Landstingsförbunden  är  ganska
övertygade om att det kommer att slå mot grupper som
har svag  förankring på arbetsmarknaden. Vi tror att
det  kommer   att   ha   betydelse  när  det  gäller
nyanställningar, och vi tror  också  att  det kommer
att   påverka   arbetsklimatet   på   de  befintliga
arbetsplatserna. Vi tycker att det blir  ett väldigt
märkligt   signalsystem.   Många  av  våra  insatser
generellt går ju ut på att ha  ett arbetsliv där man
kan  fungera  också  i de situationer  där  man  har
funktionsnedsättningar  eller  inte  kan arbeta till
hundra  procent.  Vi  tycker  att  det  här  skickar
signaler i motsatt riktning.

Jag  känner  mig  också  föranledd att säga  något
kring Per Westerbergs fråga  som framställer det som
om kommuner och landsting är väldigt  slappa när det
handlar  om  att komma till rätta med sjukfrånvaron.
Så är det inte  alls.  Man  är oerhört ambitiös. Man
har insatser i gång när det gäller  att  främja  väl
fungerande  arbetsförhållanden,  att se till att det
systematiska  arbetsmiljöarbetet  fungerar  och  att
jobba  med  rehabiliteringen, både metodmässigt  och
när   det   gäller   samspelet   mellan   de   olika
rehabiliteringsaktörerna. På den fronten behöver man
inte oroa sig.  Jag  kan inte komma på ett landsting
eller en kommun där det inte pågår processer för att
få ned sjukfrånvaron.

Johnny  Johnsson,  Svenska  Företagsläkarföreningen:
Det är en nidbild att  Sverige är värst. Det är bara
det att Sverige är först.  Hela  Europa  följer oss.
Jag  har precis varit i Finland och tittat  där.  Vi
kan  jämföra   Stora   Enso,  Finland  och  Sverige.
Sjuktalen ökade där 1997  precis  som här. Man måste
ta hänsyn till lite olika system, hur  de ser ut. Vi
ligger lite före. En av de sakerna beror  på  det vi
hörde  här.  Vi har flest kvinnor över 50 år i jobb.
Vi  misshandlar  kvinnorna  mer  än  männen  i  alla
länder.  Det  måste vi lösa på ett eller annat sätt.
Det  finns inget  skäl  att  kvinnor  ska  ha  högre
sjuktal  än män. Det är något man behöver göra något
åt. Det som  behövs för att det ska fungera, som jag
ser det, är en  ökande  arbetsmarknad. Den krympande
arbetsmarknad som var innan  1997 är ju kvar. Om det
inte finns någon tillväxt där  kommer  det  att  bli
hårdare  för alla parter, inte minst för dem som har
det svårast. Det är ett jätteproblem. Det behövs att
vi får en effekt där.

När  det   gäller   kommuner   skulle   jag  vilja
kommentera. Jag har varit runt på många kommuner och
diskuterat de här frågorna. Jag ser att det finns en
väldig ambition, men visst finns det också  en  viss
oförmåga  och bristande vilja, när man tänker på hur
man  engagerar   sig   i   företagshälsovårdsfrågor.
Kommuner betalar i snitt drygt  800 kr per gubbe och
år   medan   det   i  den  privata  sektorn   är   i
storleksordningen 2 000-3 000  kr.  Jag  vet inte om
det är något bra mått. Det är i alla fall  ett  mått
på en ambitionsnivå som kanske kommer att ändras.

Lennart  Klockare  (s):  Jag vill börja med att säga
att jag är glad över den bild  som  Johnny  Johnsson
ger. Det visar väl med all önskvärd tydlighet att om
man  som  arbetsgivare tar allvarligt på situationen
med ohälsan  på  arbetsplatsen  så  går det att göra
många  positiva saker som leder till minskad  ohälsa
på arbetet.  Jag  hoppas att fler har lyssnat på det
du har sagt och tar till sig de delarna.

Jag kan också säga att jag förra veckan var ute på
arbetsplatsbesök. Den  här  frågan  kom  ju upp. Jag
måste  säga att jag fick en helt annan bild  än  den
jag hade förväntat mig. Bland annat sade ett företag
att man inte kan lägga ned kraft på det här. Det har
ingen betydelse  egentligen.  Det  är självklart att
man måste ta till vara de anställdas  egen  förmåga,
oavsett  om  den är på heltid eller inte. Det värmde
mig. Det känns bra att få säga det.
Däremot blir  jag  väldigt  förvånad när Anastasia
säger   i  sitt  anförande  att  arbetsgivaren   ska
bestämma  vilket fritidsintresse en anställd ska ha.
Det gör mig  lite  orolig.  Om  man  är sjuk får man
ingen  anställning.  Om  man har fel fritidsintresse
och  åker slalom får man heller  ingen  anställning.
Det är  en  bild som jag inte blir särskilt glad åt.
Jag  hoppas att  det  inte  är  Svenskt  Näringslivs
inställning.  Det  är självklart att ni anställer de
personer som är bäst  för  att  klara det arbete som
man  gör.  Jag  skulle gärna vilja ha  en  kommentar
kring det.
Ni driver också  sänkta  ersättningsnivåer  som en
drivkraft att återkomma till arbete. Jag kanske  kan
förstå  hur  ni resonerar. Men det finns ändå en sak
som man ofta glömmer  bort.  Det  är  att löntagarna
faktiskt  har  avstått  från  löneutrymme  för   den
välfärd    vi   har.   De   avgifter   i   form   av
arbetsgivaravgifter  som  vi  betalar är löntagarnas
pengar som arbetsgivaren betalar  in. Man kan ha det
i minnet i alla fall.
Tänker ni från Svenskt Näringsliv  driva den linje
som Stora Enso gör? Jag skulle bli väldigt  glad  om
ni   ser  till  möjligheterna  i  stället  för  till
hindren.
Sist  en fråga till Anna Hedborg. Det är ett tufft
arbete  som  väntar  kassorna,  förstår  jag,  efter
årsskiftet.  Det  är inte bara den här frågan som är
aktuell utan många  andra  också.  Hur  ser man från
verkets  sida  på att man ska klara det uppdrag  som
man nu får genom  att  det  här  blir  ett  beslut i
riksdagen? Kommer man att klara det?

Anastasia  Georgiadou,  Svenskt  Näringsliv: Vi  ska
inte alls bestämma vad våra medarbetare  ska göra på
fritiden.  Däremot tycker jag att jag själv  ska  få
bestämma vilka  risker  jag  vill att bolaget ska ta
med  att  anställa  personer som  utsätter  sig  för
större risker än andra.  I  det  här fallet hade jag
dåliga erfarenheter från skidåkning.  Det var därför
jag gjorde det här valet. Verkligheten är sådan. Jag
kan  inte  dölja det. Jag kan inte rå för  det.  Jag
månar också  om  de  andra  medarbetarna som jag har
anställda så att de ska få ha kvar sina jobb och att
vi inte går omkull.

Jag vill samtidigt passa på  att  nämna,  när  man
talar  om  en tredje sjuklönevecka som tas bort, att
vi aldrig blev kompenserade när den infördes. Det är
ingen vinst vi gör. Kom ihåg det!
När det gäller  de  små  företagen har vi på Adena
Clean  15  medarbetare.  Om  40  %  blir  sjuka  och
långtidssjukskrivna - det är inte många personer det
rör sig om, tre fyra personer - så kan vi gå omkull.
0,24 %  sänkning av arbetsgivaravgiften  är  väldigt
lite pengar  för  oss.  Kontra det mot Ericsson! Hur
stor chans finns det att  Ericssons medarbetare blir
sjuka i så stor utsträckning,  30-40 %?  Hur  mycket
tjänar de på sänkningen på 0,24 %? Det är jättestora
pengar.
Till  sist vill jag nämna att vi just blev färdiga
med   löneförhandlingarna.    Jag   sitter   med   i
delegationen för personliga assistenter. Vi har gett
ut alla de pengar som vi har fått  ifrån  regeringen
som bestämmer nivån på vilken ersättning vi  ska ha.
Så  jag tycker att vi har gjort vad vi har kunnat  i
den delen också.

Anna  Hedborg,  Riksförsäkringsverket: Vi har i alla
fall  börjat att anstränga  oss  för  att  klara  av
uppgiften och uppdraget. Vi har arbetat ganska länge
nu  med   förberedelser   för  att  kunna  klara  av
uppgiften. Vi bygger särskilda  kundcentrum  i  Åmål
och  Säffle  med  stor  entusiasm.  Det  är faktiskt
riktigt roligt att rekrytera folk på det sättet.  De
är  mycket entusiastiska. De är nu på väg in, på väg
till  utbildningar  och  kommer  att  finnas där och
kunna  svara  på  alla  de frågor som vi räknar  med
kommer  att  komma  så fort  frågan  blir  färdig  i
riksdagen.  Vi  har  också  några  månader  på  oss,
dessbättre, innan det blir riktigt skarpt läge genom
upplägget med debitering  först lite längre fram. Så
vi  har  gott  hopp.  Det  finns   en  väldig  go  i
organisationen. Vi vill nu också sprida  insikten  i
hela  organisationen ända långt ut i handläggarleden
om  vilka   nya  krav  som  kommer  att  ställas  på
organisationen   överallt.   Det  kommer  att  kräva
uppställning  ute  i  alla  försäkringskassor.  Till
exempel måste vi göra ett åtagande.  Om man vill bli
uppringd från arbetsgivarhåll ska man  också  få bli
det  och  ganska kvickt. Det får inte ta många dagar
innan man har kontakt.

Det handlar  om  en nytändning i relationen mellan
försäkringskassan  och  arbetsgivarna.  Det  är  vår
ambition.

Linnéa Darell (fp):  Det  är ett par saker som redan
har  berörts  som jag ändå skulle  vilja  kommentera
ytterligare något  och  sedan  en  ny fråga. Jag kan
börja med det senaste. Anna Hedborg säger att ni med
stor entusiasm bygger kundcentrum. Det låter ju bra,
men om jag förstod anförandet handlar  det  ändå  om
att  det  är  något  slags frågecentral kring de nya
reglerna.  Men  om  man  vill   ha  kontakt  med  en
handläggare ska detta kundcentrum ordna det. Vad man
kan ordna, vad jag förstår, är väl  att förmedla att
en  viss  arbetsgivare  vill  ha en kontakt  med  en
handläggare på sin lokala kassa. Då återstår frågan:
Kommer den lokala kassan då att helt plötsligt, från
att i dag inte kunna uppfylla målen  när  det gäller
att betala ut sjukpenning i tid, handikappersättning
eller  vidta  andra  åtgärder,  bara  för  att detta
kundcentrum  förmedlar  budskapet  att  man  ska  ha
kontakt  med  arbetsgivaren  kunna fungera? - Nästan
alla  kassor ligger ju långt efter  den  målsättning
som finns.  -  Så  är  naturligtvis inte fallet. Jag
läser i senaste numret av tidningen Socialförsäkring
att både ordföranden i Försäkringskasseförbundet och
i Riksförsäkringsverket säger att regeringen snålar.
Riksförsäkringsverkets beräkningar  är  att  den här
nya  kostnaden  för  försäkringskassorna skulle röra
sig om mer än 100 miljoner,  men  man  har  fått  50
miljoner i budgetpropositionen. Det skulle jag vilja
ha  en  kommentar till från Anna Hedborg, och om det
finns någon från kassorna här också.

Jag  vill  komma  tillbaka  till  utslagningen  på
arbetsmarknaden.  Jan  Grönlund sade att man får ett
utvidgat   högriskskydd.   När    jag    tittar   på
propositionen och ser vad högriskskyddet innebär  så
är  det  ju  inte någon utvidgning i att omfatta nya
grupper, tvärtom  understryker  man  i propositionen
att det är precis samma kriterier att  bedöma  vilka
personer  som  ska  få  detta  högriskskydd  även  i
fortsättningen.  Jag  skulle  vilja  få  några  fler
kommentarer   från   handikappförbunden   och   även
Handikappombudsmannen.
Jag  har  också  en  fråga som inte har varit uppe
tidigare. När jag läser remissvaren från bland annat
Almega  -  kanske andra arbetsgivarföreträdare  vill
kommentera det - kan jag ana en viss tveksamhet till
deltidssjukskrivningar.  Deltidssjukskrivning  är ju
också  som  vi  hörde  inledningsvis ett sätt att få
avgiftsbefrielse   från  arbetsgivaravgiften.   Även
Johnny     Johnsson     var      inne     på     att
deltidssjukskrivningar  kanske inte  alltid  är  det
bästa. Nu stimulerar man deltidssjukskrivningar från
statens sida om det här förslaget  vinner gehör. Jag
skulle  vilja  ha några kommentarer, kanske  framför
allt från Almega och andra som har påtalat det här.

Anna  Hedborg, Riksförsäkringsverket:  Kundcentrumen
är till  för de nya uppgifterna. De kommer att klara
det, och de  är  väl finansierade. Det som finns som
en resursproblematik  under  det  närmaste  året och
åren är de riktigt långa sjukfallen, som jag  sade i
mitt inledningsanförande. Det är och kommer att  bli
tryck  att  verkligen  komma  i  gång med de riktigt
långa sjukfallen. Det är en problematik  som  ligger
framöver. Om man ska orka ha möten kring var och  en
av  dem  med  de  riktigt långa fallen finns det ett
resursproblem, absolut. Det är en sorts kulle att ta
sig över innan det  blir  bättre på andra sidan. Det
finns också resursproblem i organisationen.

Men det är ingenting som  blir  sämre. Det är ändå
meningen  att  det  också  på  den punkten  ska  bli
bättre,   både   på   så  vis  att  vi  ordnar   upp
kontaktvägarna till arbetsgivarna  och att det trots
allt finns en del nya resurser även  om de kanske är
i minsta laget.
Jag   skulle   vilja   säga   ett   par   ord   om
deltidssjukskrivning.  Jag  tror  att det är viktigt
att  vi  alla som tycker att det är en  väldigt  bra
modell att  komma  tillbaka  ändå  är med på att det
naturligtvis vill till att det är bra  för  att  det
ska  vara  bra.  Det  är bra om det är ett led i att
återgå i arbete, medan jag helt håller med om att om
man nöjer sig med en deltidssjukskrivning under lång
tid  så  har  man inte löst  någonting.  Man  kanske
snarare har förvärrat  problemet att komma tillbaka.
Deltidssjukskrivning är  så bra som man gör det. Det
ingår  också  i  de framtida  arbetsuppgifterna  för
försäkringskassan      att      se      till     att
deltidssjukskrivning      blir     ett     led     i
rehabiliteringsplanen på vägen  tillbaka och inte en
sorts förnöjd arbetstidsförkortning  som gör att man
glömmer bort de fallen sedan. Så får det  inte  bli.
Då är det ett misslyckande.

Gun  Bexell,  Försäkringskassornas  Förbund:  När vi
från  försäkringskassorna  svarade på remissen skrev
vi också om resurserna. Att  vi  ska  bygga  upp ett
kundcentrum för arbetsgivarna är absolut nödvändigt,
som  jag  ser  det.  Det är viktigt att vi kan serva
arbetsgivarna nu om detta  går  igenom.  Men  när vi
beräknar  ökningen av de årsarbetare som man behöver
- det är väldigt svårt, det här är något helt nytt -
har vi sagt  att  det behövs ungefär 400 årsarbetare
för att klara det.  Där  är de flesta resurserna för
avstämningsmöte, vilket man  ju  trycker  på väldigt
mycket i den här propositionen. Det behövs  resurser
för att klara av det från kassans sida.

Jan  Grönlund,  Näringsdepartementet: Jag vill  kort
säga när det gäller  högriskskyddet att utvidgningen
ligger  i  att  det omfattar  även  ett  system  med
medfinansiering.  Det är riktigt att det inte är nya
grupper som pekas ut,  men  det är en utvidgning. Vi
har också sagt att det här är  något  som  man måste
följa väldigt noga.

Jag vill också säga något om resursfrågan eftersom
det      självklart      faller      tillbaka     på
budgetpropositionen.  Man  kan alltid diskutera  vad
som är rätt tillskott. För en  del andra myndigheter
är  50 miljoner astronomiska summor,  samtidigt  som
regeringen  och samarbetspartierna förstås inser att
om det här ska  fungera  så  behövs  det  också  mer
resurser. Men det ska å andra sidan samsas med andra
prioriteringar  inom  andra  politikområden. Då blev
det här resultatet av den diskussionen.
Jag      avstår      från      att      kommentera
deltidssjukskrivningen,  men jag håller med  om  vad
Anna Hedborg sade.

Sten   Boström,   Reumatikerförbundet:    Jag   vill
kommentera   högriskskyddet.   Det   är   intressant
eftersom vad jag vet det är knappt 200 personer  som
för  närvarande kommer i åtnjutande av detta. Det är
en droppe i havet, vill jag säga.

Vi  representerar  en  organisation  med  kroniskt
sjuka som  inget  hellre  vill än att arbeta men som
genom systemen som finns i  det  här samhället i dag
ställs  utanför  arbetsmarknaden, många  gånger  som
sjukskrivna  och  långtidssjukskrivna  och  därifrån
inte   går  tillbaka  till   arbetsliv   utan   till
förtidspension,   som   det   hette   tidigare,   nu
aktivitets- och sjukersättning.
Vi  har  70 %  kvinnor inom våra diagnoser, så det
här är en kvinnofälla.  Jag tycker att man ska titta
lite grann på det systemfel som ändå finns i det här
samhället, systemfelet mellan  dem som ska betala de
olika   försäkringsdelarna  och  dem   som   betalar
sjukvården.  Om  landstingen  satsar  pengar på ökad
sjukvård  och  ökad rehabilitering för våra  grupper
vinner staten på  det i minskade sjukpenningsbidrag.
Tvärtom,  om  landstingen  minskar  sin  insats  för
rehabilitering  och  sjukvård  ökar sjukersättningen
för staten. Om man använde de båda potterna till att
rehabilitera  människor med kroniska  sjukdomar  och
såg  till att de  inte  hamnade  i  gråzonen  skulle
betydligt  fler  vara  i  arbete  och mindre belasta
samhällets resurser. År 2001 kostade  de  reumatiska
sjukdomarna  det här samhället i produktionsbortfall
31 miljarder  kronor.   De   direkta   insatser  som
samhället gjorde motsvarade 5 miljarder  kronor. Det
är  en ganska passiv syn på samhällets resurser  när
det  gäller   de   reumatiska  sjukdomarna.  Det  är
bedrövligt,  och det  drabbar  kvinnor  i  huvudsak,
70 %. Jag vill skicka med utskottet detta.

Ordföranden Tomas  Eneroth  (s):  Vi tackar för det.
Utöver de frågor som Linnéa ställde noterade jag att
när Anna Hedborg kommenterade deltidssjukskrivningar
så flög ett antal händer upp i luften.  Jag  har här
inte  utrymme  att  låta  alla kommentera detta, men
Johnny   Johnsson   var   först.   Du   blev   också
apostroferad i frågan. I övrigt  fortsätter  jag med
talarlistan och hoppas att det är okej.

Johnny  Johnsson,  Svenska  Företagsläkarföreningen:
När det gäller deltidssjukskrivningarna  är  det bra
om  det  är  för att rädda arbetsförmåga. Det kräver
att  det  finns   en   strategi   och   kontinuitet.
Kontinuiteten är oerhört viktig i det avseendet  att
det  finns någon som kan hantera detta. Jag vet inte
om ni  hörde på radio i morse. Socialstyrelsen är nu
ute och  tittar  på sjukskrivningsprocessen på olika
vårdcentraler. Det  var  bara två av tio som hade en
strategi   för   sjukskrivningsprocessen.   Det   är
naturligtvis  otroligt  bedrövligt.  Då  hamnar  man
mellan stolarna. Så det är en viktig bit.

Det kan bli dåligt  med deltidssjukskrivningar för
vi  har  arbetstidsförkortningar   och  fribrev  för
medfinansiering.

Mona   Jönsson   (mp):  När  det  gäller  ekonomiska
drivkrafter blandas  mycket  ihop  med  det  som  är
lagstiftat   redan  nu.  Till  exempel  ska  antalet
avstämningsmöten  bli flera. Det lagstiftades om det
för cirka ett och ett halvt år sedan.

Jag skulle vilja  ha  en  kommentar från Anastasia
Georgiadou angående det fall som du tog upp om Stina
som  ville  bli  sjukskriven i tre  veckor.  Du  som
arbetsgivare hade en dialog med henne, och det är ju
du som betalar ut  sjuklön  och avgör om hon är sjuk
eller inte.
Nu  är  sjuklöneperioden  tre  veckor,  men  sedan
kommer den att förkortas till  två  veckor innan det
behövs   ett   sjukintyg.  Förändrar  de  ekonomiska
drivkrafterna  din  inställning  vid  beviljande  av
sjuklön?  Det  är   ju   ändå   du  som  betalar  ut
sjukförsäkringen  och  avgör om hon  är  sjuk  eller
inte.

Anastasia Georgiadou, Svenskt  Näringsliv: Man måste
ha läkarintyg efter den sjunde dagen.  Jag  har ännu
inte  fått  in något läkarintyg. Jag måste först  se
vad som står  i  det  och  sedan eventuellt kontakta
läkaren   och   försäkringskassan    om   jag   vill
ifrågasätta  om hon är sjuk. Det var hon  själv  som
valde att bli  sjuk,  och  det  var  för att hon var
trött  på  grund av att hon ägnade sig åt  en  annan
verksamhet. Då är frågan om det ska vara så lätt som
att själv säga  till läkaren att man vill vara hemma
för att man är trött.  Att  vara trött, är det någon
sjukdom? Jag tycker inte det.

Jag har inte den kompetens  som  försäkringskassan
har  när det gäller att ifrågasätta ett  läkarintyg.
Jag är  inte  utbildad  för det. Jag tror att det är
fler  företagare som sitter  i  samma  båt.  Det  är
väldigt   svårt   för   oss   att   ifrågasätta  ett
läkarintyg.

Mona  Jönsson (mp): Jag måste kanske förtydliga  vad
jag menar.  Det  är ju du som företagare som betalar
ut sjuklönen. Det är till dig som Stina har sagt att
hon inte är sjuk utan  att  hon måste reda upp saker
hemma.  Det är du som har kostnaden  för  sjuklönen.
Det är ingen  läkare  eller  någon annan inblandad i
den första delen.

Anastasia  Georgiadou: Här går  våra  åsikter  isär.
Enligt henne  är  hon sjuk, men enligt mig så är hon
inte sjuk. Orsaken  till  att hon vill vara hemma är
att hon vill vila. Hon har en helt annan uppfattning
än jag om hur man kan använda  sig  av  förmånen att
vara  sjukskriven.  Stina  har  därför gått till  en
läkare. När jag får det läkarintyget  kan  jag  göra
min bedömning av det samtal som vi har haft, och  då
måste  jag  kunna  begära hjälp av försäkringskassan
alternativt fråga läkaren.  Men  jag får nog inte ut
mycket   av   läkaren   eftersom  deras  dialog   är
sekretessbelagd. Det är alltså försäkringskassan som
jag måste koppla in.

Men visst kan jag ifrågasätta ett läkarintyg. Fast
då kan jag hamna i någon  sorts  förhandling om mitt
ifrågasättande. Vad den diskussionen kommer att leda
till vet jag inte. Försäkringskassan  betalar kanske
ut  sjuklönen  i  avvaktan på att ärendet  avgörs  i
någon annan instans. Jag har aldrig varit med om det
förut.

Birgitta Målsäter,  Riksförsäkringsverket:  Det är i
tre  situationer som det kan föreligga en tvist,  om
det föreligger  sjukdom  eller  inte,  om  graden av
arbetsförmågans nedsättning eller om man är anställd
eller  inte.  Om  arbetsgivaren  i  det  läget  inte
betalar ut någon sjuklön kan den anställde ansöka om
sjuklönegaranti hos försäkringskassan. Det är ganska
sällan som det förekommer, men den möjligheten finns
i 20 § i sjuklönelagen.

Birgitta Carlsson (c): Jag har redan fått svar på en
del  av mina frågor, men jag ska uppehålla mig kring
detta  med förtidspensioneringar som jag ser som ett
stort problem.  Regeringen  satte  som  mål  att man
skulle  ligga  kvar  på  2002  års nivå, som var ett
rekordår.  Vi  menar att det är ett  sätt  att  sopa
problemet  med sjukskrivningarna  under  mattan  att
förtidspensionera  människor i så snabb takt som man
gör  i  dag.  Sedan  vet   jag   att  man  ska  göra
kontroller,  men  hur  stora  är  möjligheterna  att
människor ska kunna komma tillbaka i arbete?

Statistiken visar ju hur svårt det  är  att  komma
tillbaka  i  arbete när man har varit sjukskriven  i
bara några månader.  Har  man då varit borta i flera
år är det mycket svårare att komma tillbaka.
Man är besviken över att  det  inte  finns  större
drivkrafter   för   att   få   fler  att  börja  med
rehabilitering snabbare än i dag.  De pengar som har
varit  avsatta för detta har inte alltid  utnyttjats
för att  människor i mycket större utsträckning än i
dag ska komma tillbaka i arbete snabbare. Hur jobbar
man för att minska antalet förtidspensioneringar?

Jan Grönlund,  Näringsdepartementet:  Det  sägs ofta
att förtidspensionering eller att låta folk gå sjuk-
eller aktivitetsersättning bara är ett sätt att sopa
problemen    under    mattan   eller   snygga   till
statistiken. Men diskussionen här i dag visar ju att
det är ett ganska lätt avslöjat trick.

Vi har de system som vi har med sjukersättning och
aktivitetsersättning. Någonstans  kan  man tycka att
de som har svårt att komma tillbaka till arbetslivet
faktiskt  har  rätt  att få sjukersättning.  Det  är
viktigt att den kedjan  fungerar  så  att  man  inte
behöver gå på sjukpenning i onödan.
Sedan  delar jag i och för sig den uppfattning som
Birgitta för  fram.  Visst  måste  man  se  till att
rehabiliteringen  fungerar  mycket bättre, visst  är
det  ett  misslyckande för oss  alla  att  så  många
personer i onödan förtidspensioneras och så vidare.
Som jag sade  i  min  inledning  är en av de stora
utmaningarna  just nu att underlätta  för  människor
att  byta  arbeten.  Jag  är  i  alla  fall  av  den
uppfattningen  att  inte  minst  en utökad samverkan
mellan                     socialförsäkringsområdet,
försäkringskassorna,    arbetsförmedlingarna     och
arbetsmarknadspolitiken    har   en   väldigt   stor
betydelse.

Anna Hedborg. Riksförsäkringsverket:  Det är oerhört
viktigt att människor har rätt ersättning. I dag går
många hellre med sjukpenning under lång  tid  därför
att  den  ersättningen är högre. JO har varit mycket
kritisk emot  att det finns fall där man helt enkelt
har avstått från  att  göra  den prövning som gäller
för sjukbidrag. Man ska ha rätt  ersättning  om  man
inte har förutsättningar att komma tillbaka i arbete
under överskådlig tid.

Det  blir  också  en  stockning i systemet när man
inte delar in människor i  de  som  har  förmåga att
komma tillbaka i arbete efter rehabilitering  och de
som  inte har det. Så det är viktigt ur alla möjliga
synvinklar att människor har rätt ersättning.
Sedan  vet  vi  ju  att det är väldigt viktigt att
saker ska ske snabbt och  kvickt, och det är viktigt
vad försäkringskassan gör. Men jag skulle ändå vilja
varna     för     att     tro     att    de    stora
rehabiliteringsinsatserna     kan     göras      via
försäkringskassan.  Försäkringskassan  har  inte det
ansvaret,  utan  man  har  ansvar  för  att samordna
verksamhet     från    de    som    verkligen    har
rehabiliteringsförutsättningar,     och    det    är
arbetsgivarna    som    har   de   absolut   största
förutsättningarna  och också  skyldigheterna  enligt
lag. Vare sig det är  arbetsmiljön eller inte som är
skuld till sjukfrånvaron  vet  vi  en del om vad som
fungerar.
Det  enda  som vi, efter alla våra undersökningar,
med säkerhet kan  säga  är  att  det  är vid byte av
arbetsuppgifter   eller  byte  av  arbete  som   man
verkligen kan mäta  en  framgångsrik rehabilitering.
Det betyder alltså att det  är  arbetsgivaren  eller
arbetsmarknadsmyndigheterna   som   är  de  verkligt
strategiska rehabiliteringsaktörerna.  Sedan  är det
naturligtvis viktigt att försäkringskassan gör  rätt
saker  så att de kommer in på plan på rätt sätt. Men
det   är   andra    som   måste   stå   för   själva
rehabiliteringen.

Anna Lilliehöök (m): Jag vill börja med en fråga som
rör detta med sjukskrivning.  Det  är  ganska oklara
regler. Varken läkare eller försäkringskassor och än
mindre  enskilda  personer  har  särskilt  lätt  att
avgöra  vad  som  är  rätt  och  fel.  Det  blir  en
rättsosäker  situation  för  arbetsgivarna  när  man
lägger  över ansvaret på dem. Jag vill då fråga Anna
Hedborg hur  hon  ser på vilka medel en arbetsgivare
ges  i  propositionen  för  att  kunna  vara  med  i
processen  och  ta  ansvar. Som vi har hört tidigare
gäller ju läkarsekretessen,  och det tycker väl alla
är bra.

Sedan  undrar  jag hur en liten  arbetsgivare  ska
förväntas klara av  det  som  försäkringskassan inte
klarar av. Försäkringskassan ser  ju  ändå  sjukfall
med  jämna  mellanrum  medan  en  liten arbetsgivare
kanske råkar ut för det en gång vart 40:e år.
Vidare skulle jag vilja att du kommenterade Johnny
Johnssons  analys  om  att  man  egentligen  behöver
ingripa efter två veckor. Redan efter  en  månad  är
situationen  väldigt svår att räta upp. Det finns ju
ett antal studier som visar att så är fallet.
Hur ska en liten  arbetsgivare  klara  av att göra
det här, och hur kan försäkringskassan verkligen  ta
sitt  ansvar och se till att det sker ett ingripande
innan den  första  månaden  som  är lite kritisk har
gått?

Anna   Hedborg,   Riksförsäkringsverket:    Det   är
självklart  att  det  är ganska knepigt för en liten
arbetsgivare som råkar  ut  för  sitt  första  eller
annorlunda  sjukfall.  Där  har försäkringskassan en
viktig samarbetspartsuppgift med arbetsgivaren.

Samtidigt är vardagen för de  allra flesta att man
har  medarbetare  som är sjuka varav  de  flesta  är
kortvarigt   sjuka.   Har   man   ett   systematiskt
arbetsmiljöarbete på arbetsplatsen  är det färre som
blir sjuka.
Det är ju en väldigt svår problematik  kring  hela
sjukfrågan.  Man  kan  inte  hävda att allt är svart
eller vitt i det enskilda fallet  när det gäller var
skulden ligger, vad som är orsaken  och varför någon
är sjuk i det ena fallet men inte i det andra.
Man vet ändå att systematiskt arbete  för  en  god
arbetsmiljö  leder  till lägre sjukfrånvaro. Men det
är ingen lösning i det  enskilda fallet. När det väl
har inträffat ett sjukfall  måste man göra någonting
konkret där och då. Då kan kanske  försäkringskassan
vara  till  stöd  för  de  mindre  arbetsgivare  som
naturligtvis mycket mera sällan över huvud taget ser
sjukfall  jämfört med vad en stor arbetsgivare  gör.
Den mindre  arbetsgivaren  har  också  mycket mindre
resurser.
Faktum är ju att de små arbetsplatserna är väldigt
mycket mera framgångsrika när det gäller  att  hålla
nere  sjukfrånvaron.  Den  närhet  som  finns mellan
människor  på  den  lilla  arbetsplatsen och  mellan
chefer och anställda slår igenom  i  en  arbetsmiljö
som   i   allmänhet   leder  till  en  mycket  lägre
sjukfrånvaro. Det säger någonting viktigt om hur det
står till på arbetsplatsen,  sett  till  det  totala
sjuktalet.  På  det  små  arbetsplatserna  står  det
ganska väl till i de allra flesta fall.

Mariann  Ytterberg (s): Jag tror inte heller att all
ohälsa uppstår inom eller av arbetet. Jag tycker att
det som Stefan  Wiberg pekade på är viktigt, att det
ska löna sig att ta tillbaka sjukskrivna.

Min fråga riktar  sig  till  Anna  Hedborg. Johnny
Johnsson beskrev hur man arbetar inom  Stora  Enso i
dag  för att få tillbaka folk i arbete. Då vill  jag
fråga  Anna:  Kan  den  här  lagstiftningen  bli  en
bromskloss i den processen?
Man  känner  sig  litet  bekymrad för kommuner och
landsting. Jag håller med Åke Hillman om att de inte
är  sämre  arbetsgivare, men det  handlar  om  stora
arbetsplatser med väldigt mycket kvinnor och oerhört
slitsamma jobb.  Du  som en gång har varit chef inom
landstingsvärlden, hur ser du på den här frågan?

Anna Hedborg, Riksförsäkringsverket: Det finns ingen
anledning att tro att  den här lagstiftningen skulle
vara en bromskloss för det arbetssätt som Stora Enso
representerar, tvärtom. Idén går ju ut på motsatsen,
att det ska löna sig att  göra  ungefär  som man gör
där. Förutom alla andra lönsamheter i det hela finns
dessutom lönsamheten att det blir mindre kostnader i
sjukförsäkringen om man arbetar så systematiskt  som
man gör på Stora Enso.

Exemplet   ur  försäkringskassevärlden  är  ganska
talande. Det spelar  roll  hur man beter sig. De som
arbetar systematiskt har ganska lika förutsättningar
när    det    gäller   åldersstruktur,    kön    och
arbetsuppgifter.   Att   det  skiljer  sig  så  pass
kraftigt åt mellan olika försäkringskassor visar att
om  man  kunde  få styrka i drivkrafterna  borde  de
kunna verka åt rätt håll och verkligen få effekt.
Nej, jag tror inte  att  lagstiftningen kan bli en
bromskloss.  Avsikten  är  ju motsatsen.  Det  finns
ganska goda förutsättningar  att  tro  att  det  ska
fungera.
Jag  har  inte någon särskild kompetens i fråga om
kommuner och  landsting, men det är stora skillnader
mellan olika kommuner och landsting som inte riktigt
kan förklaras av  sådana  strukturella  faktorer som
man   kan   mäta.   Den   viktiga   faktorn   är  om
arbetsplatsen  fungerar  mer  eller mindre bra givet
sina strukturella förutsättningar.
Jag vet att det finns många kommuner och landsting
som satsar stora resurser på dessa  frågor,  och det
har  blivit väldigt mycket bättre under senare  tid.
Tidigare var det ganska många kommuner och landsting
som inte hade så stor koll på hur deras sjukfrånvaro
har sett  ut och utvecklats. Men under senare år har
de dragit i  gång  ett  kraftfullt arbete som säkert
kommer att ha effekter.
Det är inte bara en nackdel  att man har stora och
många   arbetsplatser.   Vi   vet   att    byte   av
arbetsuppgifter  och  av  arbete är en av de riktigt
verkningsfulla  rehabiliteringsinsatserna.  Kan  man
utnyttja sin storlek,  sin  massa av arbetsuppgifter
och sina arbetsförhållanden har  man också särskilda
förutsättningar.

Annelie  Löfqvist,  Kommun- och Landstingsförbundet:
Vi  pratar mycket om arbetsgivarna  nu.  Då  är  det
också  viktigt att vi ser på landstingens verksamhet
som   sjukvårdshuvudmän.    Ska    man    tänka    i
främjandetermer     och     långsiktighet    behöver
landstingen  som  sjukvårdshuvudmän   göra   väldigt
mycket.  Man  behöver  föra  många  fler  samtal och
dialoger, och det är resurskrävande.

Det  som  är otroligt besvärande för kommuner  och
landsting är  ju att det råder resursbrist i vården,
i äldreomsorgen  och  i  skolan.  När det gäller att
frigöra  resurser  till annat blir det  tvärtom  för
oss.  Vi  måste  använda   ytterligare   en  del  av
verksamhetens  medel  till  medfinansiering.  Vi  är
väldigt  oroliga  över  hur det  slår  i  ett  annat
perspektiv.
Jag är glad över att många  här säger att kommuner
och  landsting  inte  är  sämre  arbetsgivare.   Det
handlar  väldigt  mycket  om arbetsmarknadsstruktur.
Bara som exempel kan jag nämna  att man har 14 dagar
i Gnosjö kommun jämfört med 80 dagar  i  Åsele.  Det
beror inte på att det är sämre arbetsgivare i Åsele,
utan     det     handlar     väldigt    mycket    om
arbetsmarknadsstruktur. Jag kan  bara  bekräfta  hur
viktigt   behovet   av   rörlighet  och  individuell
omställning är.

Kenneth Lantz (kd): Jag har  fått svar på en hel del
av mina frågor, men jag saknar  kommentarer till Per
Westerbergs frågeställning om vad  det  läge  som vi
hamnat  i  kan  bero  på,  ett läge som vi hamnade i
1997.

Jag  vill rikta ett tack till  Anastasia  för  ett
engagerat  inlägg i den här debatten. Jag tycker att
det var intressant att höra om dina exempel.
Jag  vill  lyfta   fram   en  fråga  som  har  med
förebyggande  insatser  att  göra.  Johnny  Johnsson
nämnde i korthet om de besparingar  som  Stora  Enso
hade lyckats med. Jag tror att det är ganska enkelt.
Mycket av den lagstiftning som vi har är skriven för
stora  företag. Jag skulle vilja att du nämnde några
exempel,  kanske  inte på fysiska aktiviteter men på
hur lagstiftningen skulle kunna förändras för att vi
ska  kunna få fart på  arbetet.  Det  viktigaste  är
kanske  vad  småföretagarna, Almega, skulle vilja ha
för  lagstiftning  för  att  kunna  delta  aktivt  i
arbetet med förebyggande hälsovård.

Johnny  Johnsson,  Svenska  Företagsläkarföreningen:
Det  går  kanske  inte  att lagstifta  om  främjande
insatser,   men   det   går   att    lagstifta    om
förutsättningar för det. Dit hör ju det systematiska
arbetsmiljöarbete   där  man  har  tydliga  mål  för
verksamheten, en kreativ  miljö  där  människor  får
använda    sin   kreativitet   och   ambition,   att
ledarskapet  är  främjande och att ge människor goda
förutsättningar. Då  gör  de  ett  bra jobb. Man ska
också ha ett öppet arbetsklimat där  medarbetarna är
delaktiga och medbestämmande, känner sig  sedda  och
behövda och också får ta ansvar för sig själva, sitt
arbete och sitt liv i övrigt.

Detta  tillsammans  är  det som är främjande i det
här  sammanhanget. Det handlar  om  inställning  och
utbildning  för  att  kunna  ha  ett  ledarskap  som
fungerar     och    ett    ledarskap    också    för
organisationerna. Det är så jag ser på detta.
I den fyrklöver som jag gjorde - om ni minns den -
är företagshälsovården en viktig bit, och den skulle
kunna vara en  ännu  viktigare bit för småföretag om
man gjorde det på ett  smart  och  bra sätt. Man ska
inte bara se företagshälsovården som att det är ännu
en pålaga. I stället kan det vara en  möjlighet  att
få  tillgång  till  en expert om det dyker upp stora
svårigheter. Jag tänker då på benbrottsfallet som vi
hörde   om.   Hade   det  funnits   en   coach,   en
företagshälsovård som  hjälpte  till  skulle  man ha
kunnat  göra ett tidigare avslut och fått hjälp  med
att hitta en ny arbetsförmåga.

Man måste  lägga  sig  i.  Motivation är den absolut
viktigaste drivkraften i det här avseendet. Vi hörde
om  fallet  med människan som  ville  förstärka  sin
rörelse genom  att vara sjukskriven på grund av ditt
eller  datt.  Man   undrar   ju   vad   det  är  för
arbetsgivare  som inte kan ta en dialog om  det  och
säga:  Det  där  är  väl  inte  okej.  Kan  vi  inte
sjukskriva dig från  din  verksamhet så kan du komma
hit och vila upp dig hos oss? Så gör jag ofta.

Vitsen  med  företagshälsovården  är  att  den  är
legitim och kan  gå emellan arbetsgivare, parter och
den civila delen.  Företagshälsovården  kan  ta  upp
frågor som är av rådgivande och fostrande natur. Men
utan  motivation  kan  vi  inte rehabilitera en enda
människa, det är helt klart.  Man  måste  fråga: Vad
har du för tankar och viljor?
När  det gäller främjandeprincipen, friskvård  och
annat förhåller det sig på samma sätt. Det finns för
lite kunskap.
Men ett  ställe  som  ni  borde åka till är Malung
kommun,  som jag precis har besökt  och  är  oerhört
imponerad av. Genom att jobba med den här frågan som
en   främjandeprincip    har   man   sänkt   antalet
sjukskrivningar med 2 % under  det  första halvåret,
så nu ligger man 10 miljoner plus.
Åk upp och titta på Malung! Där har  ni mycket att
lära.  Det finns också andra sådana ställen,  men  i
Malung  är  det  renodlat  rakt  över.  Malungsborna
brukar säga: Om man släpper en atombomb över världen
överlever  skorpioner,  kackerlackor och malungsbor,
för de har varit med om så  mycket  elände.  Det  är
kanske därför som de har denna kreativitet.

Marie   Silfverstolpe,   Almega:  Många  av  de  små
företagarna,  som jag företräder,  jobbar  hårt  med
dessa frågor på olika sätt. Men det finns hela tiden
en oro för att  man inte kan planera vilka kostnader
detta kommer att innebära.

Det finns ett antal  arbetsgivare  som funderar på
att teckna privata sjukförsäkringar för  att  minska
det  stora  problemet  med  vårdköerna  som  ju  kan
innebära  ökade  kostnader  för  sjukpenningen.  Men
kruxet är att det finns vissa politiska signaler som
tyder  på  att  en  sådan privat vårdgivare som till
exempel S:t Görans sjukhus inte kommer att få bereda
plats  för folk som remitteras  dit  via  en  privat
försäkring, även om man skulle ha utrymme för det.
Ska  man  få  ned  sjukfrånvaron  är  det  oerhört
viktigt  att  alla  parter  samverkar  - sjukvården,
arbetsgivaren och försäkringskassan. Jag  tycker att
problemen med sjukvården inte riktigt har förts fram
här.
Det är inte så himla lätt för en arbetsgivare  att
vägra  att  betala ut sjuklön. Det kan sluta med att
man  hamnar  i   Arbetsdomstolen   för   brott   mot
kollektivavtalet.   Som   Anastasia   påpekade   har
arbetsgivaren  inte  någon  möjlighet  att bedöma om
personen  är  sjuk  eller  ej.  Men  det här är  ett
problem som vi måste jobba tillsammans  med  för att
lösa.

Ulla  Hoffmann (v): Först ett stort tack till Johnny
Jonsson  för  att  du  sade att det inte fanns någon
anledning   till  att  kvinnor   skulle   vara   mer
sjukskrivna än  män.  Det  uppskattades  efter  alla
andra kommentarer, om jag säger så.

Det har ju visat sig att det finns en stor oro för
det  här  med selektering. Reumatikerförbundet säger
att systemen  ställer  arbetstagarna utanför. Vi har
inte hört någon ifrågasätta  arbetsgivarnas rätt att
selektera, inte ens inom den offentliga sektorn. Jag
har en fråga till Anastasia. Jag  skulle vilja veta:
I   vilken  mån  är  du  villig  att  anpassa   dina
arbetsplatser  och  se  till att det blir så kallade
rymliga  arbetsplatser  där   funktionshindrade  och
andra människor får möjlighet att jobba?
Sedan   har   jag  också  en  fråga   till   Kenth
Pettersson. Jag skulle  vilja veta på vilket sätt du
tror  att  det systematiska  arbetsmiljöarbetet  kan
förhindra sjukskrivningar  och  på det sättet hjälpa
arbetsgivarna    att   få   ned   kostnaderna    för
medfinansieringsansvaret?

Anatasia Georgiadou,  Svenskt  Näringsliv: Vi har ju
flera  arbetsplatser. Vi har en arbetsplats  där  vi
utför administrationen.  Den  är  handikappanpassad.
Det finns ramp till fastigheten och hissar i entrén.
Det gäller även själva ytorna. Sedan  har vi väldigt
dålig möjlighet att anpassa arbetsplatsen  hemma hos
en funktionshindrad för att det ska vara möjligt för
någon  annan  som  har någon form av funktionshinder
att jobba hemma hos  den  personen.  Det  är väldigt
svårt.  Samma  sak är det när det gäller städningen.
Det är ganska svårt  för  oss  att  gå  in  på andra
arbetsgivares arbetsplatser och anpassa dem.

När det gäller selekteringen tycker jag ändå  inte
att  jag  har  selekterat bort någon på grund av ett
funktionshinder.  Jag  måste  göra  en riskbedömning
byggd på hela profilen hos den person  som  söker en
tjänst. Jag tycker att det är väldigt bra att de har
fritidsintressen,  men  vissa är mer riskbenägna  än
andra,  och de riskerna tycker  jag  att  jag  själv
måste få  avgöra om jag är beredd att ta eller inte.
Vi har själva  friskvårdskort för alla anställda, så
jag har inget emot  att  man  är  ute  och  försöker
sporta.  Men  jag  måste  få göra bedömningen själv,
tycker jag.
Jag hoppas inte ni missförstår mig. Det är inte så
att   jag   inte   anställer   personer    som   har
funktionshinder.  Så  är  det absolut inte, utan  nu
pratar jag om människor som  söker en vanlig tjänst.
Jan      Grönlund     sade     att     det     finns
arbetsmarknadspolitiska   åtgärder.   Man  kan  söka
bidrag.  Det gör det, men de är begränsade.  Det  är
inte så att  vi  ska söka bidrag för att anställa en
person. Man ska också  kunna  känna  att man är värd
tjänsten.

Kenth   Pettersson,   Arbetsmiljöverket:  Tack   för
frågan.  Jag är glad att  så  många  har  nämnt  det
systematiska arbetsmiljöarbetet här i dag. Det är en
fråga som  är  reglerad  i  vår  föreskrift  2001:1,
Systematiskt arbetsmiljöarbete. Det har sin grund  i
arbetsmiljölagen.  Det  hela går ju ut på att man på
ett  systematiskt  sätt  ska  undersöka  riskerna  i
verksamheten. Man ska på ett  systematiskt sätt göra
upp   åtgärdsplaner  och  sedan  också   följa   upp
åtgärderna.

Huvudsyftet  med systematiskt arbetsmiljöarbete är
naturligtvis att förebygga att det inträffar olyckor
eller sjukdomsfall  i  arbetslivet.  Men har man ett
systematiskt arbetsmiljöarbete är vår erfarenhet att
man  också  på  ett  systematiskt  sätt arbetar  med
rehabiliteringsfrågor.  Och  som vi har  hört  flera
gånger   är   det  arbetsgivarnas  huvudansvar   att
rehabilitera.   Det   innebär   att   man   anpassar
arbetsplatsen   till   de   fysiska   och   psykiska
förutsättningar som  de  anställda  har.  Det  är en
fråga som är reglerad i arbetsmiljölagen att man har
den  skyldigheten.  Det  gäller  att  jobba  på  det
individuella planet med det.
Ofta   i   debatten   har   jag  upplevt  att  man
missuppfattar  det  här med sjukskrivning,  att  man
uppfattar att det på  något sätt är ett intyg på att
man faktiskt är sjuk. Det  är  det ju inte fråga om.
Det är ett slags intyg på att man inte vid ett visst
tillfälle kan utföra just det arbete som man just då
råkar ha. Det är det enda det är fråga om. Man är ju
inte sjuk i någon mer allmän bemärkelse. Det går att
inom ramen för arbetsplatsen ändra  förhållandena så
att  den  som  kanske har brutit ett ben  kan  jobba
trots   det.   Man   kan    göra    förändringar   i
arbetsorganisationen   eller  ha  hjälpmedel   eller
liknande.
Förutsättningarna för  att  göra  den anpassningen
varierar  naturligtvis med den verksamhet  man  har,
men det är  ofta fullt möjligt. I sista hand får man
försöka   hjälpa    vederbörande   till   en   annan
verksamhet.   En   klok   arbetsgivare   jobbar   ju
systematiskt både med det förebyggande  arbetet  och
med  rehabiliteringsinsatserna  i  enlighet  med  de
skyldigheter    man    har    i   lagstiftning   och
föreskrifter.
Så det korta svaret på Ulla Hoffmanns fråga är väl
att ett systematiskt arbetsmiljöarbete egentligen är
precis det som man bedriver till  exempel hos Johnny
Jonsson.  De ekonomiska drivkrafter  som  nu  införs
tror  jag  ytterligare   stärker   det  systematiska
arbetsmiljöarbetet.   Det  kommer  att  finnas   ett
starkare  ekonomiskt  incitament  att  till  exempel
anlita företagshälsovård  när  man inte själv har de
kunskaper   som   behövs   för  att  genomföra   det
systematiska        arbetsmiljöarbetet         eller
rehabiliteringsinsatser.

Boel Callermo, Kommun-  och Landstingsförbundet: Jag
är  lite  orolig  att  Ulla  Hoffmann missuppfattade
förbundens tidigare inlägg om kvinnors sjukfrånvaro.
Kvinnor har ju högre sjukfrånvaro  än  män,  men det
betyder naturligtvis inte att det är acceptabelt  på
något  sätt.  De  analyser  vi har gjort antyder att
kvinnors  högre  sjukfrånvaro  har   att   göra  med
kvinnors    livssituation    i    stort,    kvinnors
arbetsplatser och en könssegregerad arbetsmarknad.

När  det  gäller  livet i stort handlar det ju  om
bristande jämställdhet.  Det  handlar om att kvinnor
lägger ned fler arbetade timmar  under  en vecka och
kanske har sämre möjligheter att återhämta sig efter
arbetsdagens   slut.  En  annan  fråga  är  kvinnors
arbetsplatser. Det  handlar  ofta om relationsyrken,
inte minst i den organisation  jag  företräder.  Det
handlar  också  ofta om tunga arbetsplatser och inte
sällan stora omstruktureringar. Här finns det mycket
som  arbetsgivaren  kan  göra  när  det  handlar  om
inflytande,  möjligheter att påverka arbetstider och
så vidare. Det är ett arbetsgivaransvar.
Sedan  handlar  det  också  om  en  könssegregerad
arbetsmarknad    och   om   möjligheten   att   byta
arbetsplats när det  inte  fungerar som det ska. När
rörligheten inte är tillräcklig  är det också svårt.
Som arbetsgivare kan man alltså göra  mycket för att
råda bot på detta. Kvinnor ska inte behöva  ha högre
sjukfrånvaro  än  vad  män  har.  Men  vi  råder som
arbetsgivare inte på hela den delen. Det måste vi ta
ett gemensamt ansvar för i samhället.

Torbjörn   Andersson,   Handikappombudsmannen:   Jag
tänkte  kommentera ordet selektering. Ibland har jag
en känsla av att när man säger "selektering" finns i
bakgrunden  tanken  om  diskriminering. Det är ju så
att i den mån det handlar om att selektera en person
för att personen har ett  funktionshinder och därmed
skulle kunna riskera att vara sjukfrånvarande i stor
utsträckning så är det inte  tillåtet  i dag. Det är
förbjudet enligt den diskrimineringslagstiftning som
finns gällande diskriminering i arbetslivet på grund
av funktionshinder.

Vi menar att den lagstiftningen bör stärkas så att
den   också   inbegriper   ett   krav  på  stöd  och
anpassningsåtgärder från arbetsgivarens  sida  under
pågående  anställning,  vilket  inte finns i dag. Vi
menar  också att det finns ett behov  av  ekonomiska
drivkrafter  för  arbetsgivaren  att  ta  ansvar för
arbetsmiljön  för en person med ett funktionshinder.
Det  finns  undersökningar  som  visar  att  ungefär
100 000 personer  med  funktionshinder  inte får det
stöd på arbetsplatsen som de behöver. Alla  dessa är
inte   sjukskrivna,   men   alla  skulle  kunna  bli
sjukskrivna.
Sammanfattningsvis  anser vi  att  det  finns  ett
behov av ekonomiska drivkrafter,  men naturligtvis i
kombination   med   ett   högriskskydd   för    både
arbetstagare och arbetsgivare.

Annika  Qarlsson  (c): Diskussionen i dag handlar ju
väldigt  mycket om någras  skyldigheter  och  andras
rättigheter.  Men egentligen handlar det ju om allas
gemensamma rättigheter  och  skyldigheter.  Sedan är
det  förslaget  i  sig som gör att det fokuseras  på
kanske  främst  arbetsgivarens  större  skyldigheter
framöver och arbetstagarnas  eventuellt  förbättrade
rättigheter. Det är det som jag vill komma  inte  på
lite grann. Man pratar om att det är drivkraften som
ska  hjälpa till i utvecklingen så att det ska gå åt
rätt håll.

Tittar   man   historiskt   på   vad  det  är  för
drivkrafter man har använt sig av handlar  det  både
om  hur  höga  ersättningarna  eller kostnaderna har
varit och om kontrollsystemet. Där  hade  vi  kanske
tidigare   en   större   egenkontroll  och  även  en
kollektiv    kontroll.    Självklart    var    också
försäkringskassornas tidigare kontroller, åtminstone
från min synpunkt sett, betydligt  mer omfattande än
de är i dag. I dag går man i förslaget  in och menar
att det ska vara arbetsgivaren som får en  betydligt
större kontrollfunktion än vad som finns tidigare.
Det  skulle  vara  de  drivkrafter  som  kan verka
förebyggande.  Jag  tycker att detta med Stora  Enzo
kan användas både om  man är för förslaget eller mot
det. Det fanns tydligen  drivkrafter  tidigare.  Det
har  gjort att man har valt att sätta i gång det här
arbetet  betydligt  tidigare  än många andra företag
runtom  i  Sverige  utan  den här förskjutningen  av
balansen. Det är egentligen  det  jag  skulle  vilja
höra   om   från   Svenskt   Näringsliv,   från   en
representant   från   försäkringskassorna  och  från
facken.
Frågan är alltså hur  man ser på den här balansen.
Någonstans gäller det att vi har rimlig nivå både på
skyldigheter och rättigheter  i  det  här. Nu tycker
jag  att  man  tar ett stort steg. Man för  över  en
väldigt stor del  av  kraven  på  arbetsgivaren  och
underlättar  en  hel del för en annan viktig part på
de här området, nämligen arbetstagaren.

Stefan Wiberg. LO: Tack för frågan. Det är klart att
det här handlar om  att  arbetsgivaren  givetvis har
ansvaret  för  arbetsmiljön. Det ska vara klart  och
tydligt när det  gäller rehabilitering, förebyggande
och så vidare. Samtidigt  är det klart att det också
handlar  om att samverka på  arbetsplatsen  för  att
förbättra  arbetsmiljön och hälsan. Det är någonting
som vi givetvis  tycker  är  otroligt  viktigt,  att
skyddsombuden   har   en   given   roll   i  arbetet
tillsammans med arbetsgivaren för att driva  de  här
frågorna.

Det  handlar  om  att  få  i gång det systematiska
arbetsmiljöarbetet. Det handlar  om  att se till att
alla  på  arbetsplatsen  har en utbildning.  Framför
allt  bör  arbetsgivare  ha  en   god   kunskap   om
arbetsmiljöarbetet    och    sitt    ansvar   enligt
arbetsmiljölagen.  Men  det  är  också  viktigt  att
skyddsombuden       får       en       grundläggande
arbetsmiljöutbildning.
Så   det   handlar   delvis  om  samverkan  mellan
arbetstagare  och arbetsgivare.  Det  handlar  också
givetvis om att  man  ska vara motiverad och delta i
de    rehabiliteringsåtgärder     som    finns    på
arbetsplatsen från den enskilda individens sida. Det
handlar om ett individuellt ansvar  som det också är
lönsamt för arbetsgivaren att påverka.
Det här med oberoende expertresurs, som det står i
lagen,  har  också varit uppe vid några  tillfällen.
Det gäller alltså  företagshälsovården.  Vi tror att
företagshälsovården är en jätteviktig resurs  i  det
här  sammanhanget  men att den måste få en tydligare
roll  när  det  gäller   vad   som   egentligen   är
företagshälsovård.
Det    pågår    ju    nu    en   utredning   kring
företagshälsovården  som  ni känner  till.  Den  ska
presenteras  för Hans Karlsson  den  1 december.  Vi
hoppas att den  ska  ge  en tydligare inriktning för
hur  företagshälsovården  egentligen  ska  vara.  Vi
tycker att den ska vara obligatorisk och att den ska
arbeta   förebyggande  och  med   arbetslivsinriktad
rehabilitering.

Roger Mörtvik,  TCO: När det gäller själva förslaget
är vår uppfattning  att  det  här är bra. Det behövs
starkare  ekonomiska drivkrafter  för  arbetsgivaren
att jobba med de här frågorna. Men det finns problem
också, som vi vill lyfta fram lite grann som support
till Svenskt  Näringslivs  hållning. Vår uppfattning
är att arbetsgivarna måste betala  mer  för ohälsan,
men  det  är inte rimligt att man ska behöva  betala
mer för ohälsa  som  man  inte  kan  göra  något åt.
Sjukdomsfall  där  det  till exempel pågår medicinsk
rehabilitering  som  inte  alls  har  att  göra  med
arbetet    bör   kopplas   bort   från    det    här
finansieringsansvaret.  Det borde vara ganska enkelt
att hitta former för den typen av prövning.

Det finns också ett annat  problem, och det är att
även om många av sjukfallen åtgärdas bäst på arbetet
är det också så, som flera talat om, att många av de
här fallen egentligen klaras av  bäst genom att folk
får möjlighet att byta jobb. I dag  är  det  så  att
inte  finns  någon som egentligen har ansvar för att
hjälpa de människor  som  behöver byta arbete att få
stöd  för  det.  En  möjlighet   för   dem   som  är
sjukskrivna  skulle  kunna  vara  att  man  framöver
utvecklar en särskild rehabiliteringsförsäkring  som
kanske  är  fristående  från  nuvarande  system, som
kanske till och med parterna kan bära, som  ger stöd
till  människor som behöver omställning, arbetsbyte,
ökad rörlighet och så vidare.
När jag  ändå har ordet vill jag bara passa på att
säga något om  selekteringen  här.  Det  har låtit i
diskussionen som om det med automatik kommer att bli
en ökad selektering. Jag vill bara påminna  om att i
Holland,     där     man     har    överfört    hela
betalningsansvaret    för    sjukförsäkringen     på
arbetsgivarna,  har  man  inte  kunnat se någon ökad
selektering. Det är ungefär samma  nivå  nu  som det
var innan man införde systemet. Så det behöver  inte
med  automatik  blir någon ökad selektering bara för
att kostnadsansvaret ökar.

Alf Eckerhall, Svenskt  Näringsliv:  När  det gäller
kontroller   tänker  man  kanske  mest  på  negativa
funktioner. Det  är ju ett negativt värdeladdat ord.
Men det innehåller ganska mycket. Det fanns en fråga
som  Lennart Klockare  tidigare  tog  upp,  och  som
Annika Qarlsson också tog upp, om ersättningsnivåer.
Det  är   ju   väldigt   styrande  vad  det  är  för
ersättningar. Som svar till Lennart Klockare kan jag
nämna  att  vi har i olika sammanhang  från  Svenskt
näringslivs sida  föreslagit  att  det bör finnas en
ordentlig skillnad mellan ersättning som man får för
arbete och ersättning som man får när man inte utför
arbete.

Jag lyssnade till en debatt i riksdagen för en tid
sedan då de här frågorna diskuterades.  Det föreföll
dock inte som om någon av deltagarna var  informerad
om  de  kompletterande  system  som  vi  har  kommit
överens om från parternas sida. Det är ju inte  bara
dessa  80 %,  eller 77,6 % eller vad vi nu talar om.
Stora delar av sjukpenningtid och förtidspensionstid
finns det påslag på 10 % eller 15 %. Det finns det i
stort sett på hela arbetsmarknaden.
De här systemen  med ersättning har vi ju prövat i
vårt land i full funktion  under  årens  lopp,  till
exempel   i   slutet   av   80-talet.   Då  var  det
hundraprocentiga  ersättningar.  Då hade vi  om  jag
minns rätt mellan elva och tolv miljoner sjukfall. I
dag  är  väl antalet sjukfall ungefär  hälften.  Det
ledde till  en  besvärande  situation. Många företag
fick ha överanställningar på kanske 10-30 %.
Riksförsäkringsverket gjorde  för  en tid sedan en
utredning  som ni nog har sett där de jämförde  fyra
länder:  Sverige,  Finland,  Tyskland  och  Holland.
Slutsatsen  som jag uppfattade där var att i Finland
och Tyskland har man ett kontrollsystem, men det har
man knappast i Sverige och Holland. Man måste ha det
i alla system,  och kanske i synnerhet i vårt system
eftersom sjukdom  i  dag  är något helt annat än det
var vid den allmänna försäkringens begynnelse.
Vi har nyligen skrivit till regeringen från Svensk
Näringsliv  i  den  här frågan  och  föreslagit  att
regeringen       gör       en       översyn       av
sjukskrivningsbegreppet,   eller   kriterierna   för
sjukpenning, och förtidspension och tar bort det som
inte  har med arbetsoförmåga och sjukdom  att  göra.
Det är  en  hel  del  som  har  smugit  sig in, till
exempel  den som vill ändra sitt utseende.  Det  har
kanske varken  med  sjukdom eller arbetsoförmåga att
göra.
Annikas   fråga   var   ju    om    arbetsgivarens
kontrollfunktion.  Den  är  inte bara repressiv  och
negativ.  Den baseras naturligtvis  på  samarbete  i
företagen och   på  förtroende och lojalitet. Det är
ju det allra viktigaste. Men vid sidan av det är det
också  viktigt  att  det  finns  en  möjlighet  till
kontroll.  Vi har ju varit  inne  på  det  tidigare.
Birgitta Målsäter  redogjorde  för hur man prövar en
sjuklön  som arbetsgivaren inte vill  betala.  Marie
Silfverstolpe  fyllde  på med att det där kan bli en
lönetvist, och det kan bli ganska knivigt. Det finns
vissa  tider som måste iakttas,  och  det  kan  vara
svårt med bevisningen.
Så det  är  lätt  att säga att arbetsgivaren avgör
alla sjukfall under de  första två tre veckorna, men
det är väldigt svårt att  genomföra det, i synnerhet
som man kanske inte får ta  reda  på  vad  sjukdomen
handlar  om  eller  vad  det  är för diagnos och  så
vidare.
Det  där  med  kontrollsystem  är   alltså  mycket
besvärande.  En viktig sak är att försäkringskassan,
tror jag, i mycket  större  utsträckning än hittills
kan hjälpa arbetsgivarna på den här punkten. Det har
jag    förstått   är   Riksförsäkringsverkets    och
försäkringskassans ambition.

Göte Wahlström  (s):  Många  frågor  har  ju  blivit
belysta,  och  det handlar kanske om förtydliganden.
Jag fastnade lite  grann  i  Johnnys Jonssons tal om
motivationens  betydelse,  men  min   fråga  är  väl
egentligen   ställd   till  Kenth  Pettersson   från
Arbetsmiljöverket. Vad  jag  har  förstått  och fått
berättat  för mig är att du har uttryckt det ungefär
så här: Behovet  av ny lagstiftning är marginellt på
arbetsmiljöområdet.  Vi borde vara mer följsamma mot
befintlig lagstiftning.

Min fråga är egentligen:  Ser  du på motivationens
betydelse  på  samma  sätt när det gäller  att  både
finnas  kvar  i  arbetslivet  och  att  kunna  komma
tillbaka till arbetslivet  efter  sjukskrivning? Kan
förslaget  om  drivkrafter  vara  ett  sätt  att  få
nuvarande lagstiftning att bli mer verkningsfull?

Kenth Pettersson, Arbetsmiljöverket: När  det gäller
arbetsmiljölagstiftning  har  jag i olika sammanhang
just   uttryckt  uppfattningen  att   vi   har   den
lagstiftning  som  vi  behöver  i  stora drag. Några
marginella anpassningar behöver göras  med  tanke på
internationalisering  och  liknande.  Vi har en  del
svårigheter i tillsynen ibland.

Trots att arbetsmiljölagen är så gammal som den är
håller  den  även  för dagens arbetsliv. Jag  varnar
alltid  för att börja  peta  i  den  lagstiftningen.
Risken är  att  själva arbetsmiljöarbetet kommer att
gå in i ett slags  moratorium  om  man ser över hela
lagen. Lite detaljöversyn behöver säkert  göras, men
det är en stark lagstiftning.
Vi har i huvudsak de föreskrifter på plats  som vi
behöver.    Vi   har   en   ständig   översyn   inom
Arbetsmiljöverket  av de föreskrifter som vi har och
anpassar  dem  till  de   förändringar  som  sker  i
arbetslivet.
Jag  har  en  stor  övertygelse   om  att  det  nu
föreslagna incitamentspaket, om man skulle  uttrycka
det så, där man inför medfinansiering kommer  att ha
en   väldigt   positiv   inverkan   på   såväl   det
systematiska  arbetsmiljöarbetet  som  anlitandet av
framför  allt  företagshälsovård eller andra  sådana
resurser  som  man  behöver  för  att  kunna  arbeta
förebyggande och  med  arbetsrehabilitering.  Så jag
tror  att  det  även på det här området fungerar bra
med ekonomiska drivkrafter.

Kurt Kvarnström (s):  Jag  har  också ett par frågor
som  jag  vill  ställa. För mig är ju  arbetsplatsen
fortfarande den centrala  utgångspunkten  i  den här
diskussionen.  Jag  tycker  också att det är viktigt
att var och en ska få arbeta  efter  sin förmåga. Då
vill jag också lägga in i sammanhanget ett påstående
som  jag  tycker  är  viktigt:  Att  personalen   är
verksamhetens och företagens viktigaste tillgång. Då
borde det vara väldigt naturligt att ännu mer arbeta
med  de  frågor  som  vi  har pratat om. Det handlar
också väldigt mycket om medmänsklighet,  tror jag, i
många sammanhang.

Jag  skulle  vilja  ställa  en  fråga till Svenskt
Näringsliv, till Landstings- och Kommunförbunden och
till  LO.  Vi  har alltså haft en företagshälsovård,
och haft avtal på  det  området,  tidigare.  Där var
det,  precis  som  Johnny Jonsson beskriver det,  en
kombination   av   sjukvård    till    hälften   och
förebyggande  arbete  till  hälften.  Han har  också
fyllt i det, tycker jag, på ett bra sätt.
Min  första  fråga  till er är: Varför är  det  så
trögt och varför ser det  så  olika ut i Sverige? En
del  företag och verksamheter har  anammat  det  här
sättet  att  arbeta  med de mänskliga frågorna medan
andra inte har gjort det  på  samma  sätt. Varför är
det så trögt att få fram nya arbetsmiljöavtal?
Den  andra  lite mer långsiktiga frågan,  som  jag
också skulle vilja  ställa  till  Svenskt Näringsliv
och till Landstings- och Kommunförbunden,  gäller på
längre sikt. Vi ser ju framför oss att tillgången på
arbetskraft inom ett antal år kommer att vika av. Vi
kommer  att  behöva  göra  ännu  mycket  mer  ute på
arbetsplatserna för att ta hand om de människor  som
har  begränsningar.  Hur ser ni på de frågorna i det
här  perspektivet? Det  är,  tror  jag,  en  oerhört
viktig  fråga  att ha med sig i förhållande till den
stora grupp som  i  dag  har förtidspension. På sikt
måste  vi  hitta  ett arbetsliv  där  också  de  här
frågorna kommer in på ett helt annat sätt.

Erik      Jannerfeldt,      Svenskt      Näringsliv:
Företagshälsovården  är  en  utomordentligt   viktig
resurs  för  företagen. Som Johnny Jonsson berättade
lägger företagen  ned  betydligt mer i genomsnitt än
vad   man  gör  inom  den  offentliga   sektorn   på
företagshälsovård.  Det  är  ju  ett  bevis  på  hur
företagen  ser på företagshälsovården. Men i motsats
till situationen på 80-talet och kanske till och med
början av 90-talet, då näringslivet var i stort sett
likartat, är det inte så längre.

Därför behöver  företagen  olika  saker. Företagen
har  olika  problem  och  behöver  olika  lösningar.
Därför ser också företagshälsovården olika  ut.  Att
tro  att  man kan köra med det här konceptet att one
size  fits  all  när  det  gäller  företagshälsovård
fungerar inte  längre.  Man  måste  mer  än tidigare
anpassa  företagshälsovården efter företagens  behov
och problem.
Också när det gäller sjukvården och kanske, som du
var inne på,  de  här  psykosociala frågorna ser det
också väldigt olika ut.  Företagen  verkar  i  olika
miljöer.  Det  är landsbygd, stora städer och mindre
städer. Där är den  offentliga  servicen  vad gäller
till  exempel  sjukvård väldigt olika. Då måste  man
alltså     ha     en     stor     flexibilitet     i
företagshälsovården.

Vi ser ju med väldigt stor oro på den utveckling som
har  varit när det gäller just  sjukvårdens  roll  i
företagshälsovården. I fråga om just det vi talar om
i    dag,    sjukfrånvaro,    kan    sjukvården    i
företagshälsovården spela en viktig roll. Det gäller
till  exempel   bedömningar  av  arbetsförmåga.  Men
utvecklingen går  tyvärr  åt det motsatta hållet när
det  gäller den resursen i företagshälsovården.  Den
lagstiftning  som  vi  har sett de senaste åren vill
snarare strypa åt sjukvården  än ge den en möjlighet
att spela den viktiga roll som den faktiskt bör ha.

Boel   Callermo,  Kommun-  och  Landstingsförbunden:
Svenskt Näringsliv gav ett alldeles utmärkt svar som
i de flesta  avseenden  också  är väl så giltigt för
Kommun-      och      Landstingsförbunden.       Att
företagshälsovården har en nyckelfunktion i både det
hälsofrämjande   arbetet   och  det  rehabiliterande
arbetet är vi alldeles övertygade  om.  I dag sliter
vi  med  förhållandet,  som  vi  uppfattar det,  att
kommunerna   och   landstingen  i  sin  upphandlande
funktion, eller i sin  kravställande  funktion, inte
alltid  riktigt  vet  vad de behöver. På motsvarande
sätt upplever vi att företagshälsovården inte alltid
kan  leverera  det  som  huvudmännen  anser  att  de
behöver.    Denna   fråga   behandlas    också    av
Företagshälsovårdsutredningen.

Vi fick också  en fråga om kompetensförsörjningen.
Det  är  av  avgörande   betydelse   att  ha  sådana
arbetsförhållanden    att    man    förmår   behålla
medarbetarna  och  också rekrytera nya  medarbetare.
Förslaget  om medfinansiering  blir  betydelsefullt,
eftersom det  är  fråga  om en utökad kostnad, i och
med  att  detta  inte kompenseras  för  kommun-  och
landstingssektorn.   På   så  sätt  innebär  det  en
ytterligare press på de medarbetare  som redan är på
plats  och gagnar således inte våra möjligheter  att
rekrytera och behålla medarbetare.

Stefan  Wiberg,  LO:  När  det  gäller  avtal  kring
arbetsmiljöfrågor     drev    våra    medlemsförbund
arbetsmiljöfrågorna som  en viktig del i den senaste
avtalsrörelsen. En av de frågor  som fanns med i den
gemensamma plattform som förbunden hade var just den
om kvalitetssäkrad företagshälsovård.

Boel  och Eric har redan nämnt att  det  pågår  en
utredning  om  företagshälsovården.  Den  ska lämnas
till  Hans  Karlsson  den  1  december.  Utredningen
kommer att vara mycket viktig eftersom frågan är vad
vi ska göra med företagshälsovården i framtiden. Som
jag  sagt  tidigare  tycker  vi  att  den  ska  vara
obligatorisk.  Den ska vara en partsgemensam resurs,
vilket  är  mycket   viktigt.  Jag  tror  också  att
företagshälsovården, om förslaget om medfinansiering
går igenom i riksdagen, kommer att få en viktig roll
framöver  när  det  gäller   arbetsförmågebedömning.
Företagshälsovården  måste också  få  ett  tydligare
direktiv från beställarna,  via  arbetsgivarna, samt
marknadsföra sina tjänster på ett  effektivare  sätt
än vad de kanske gör för närvarande.

Ordföranden: Jag har ytterligare ett antal ledamöter
på  talarlistan  men måste konstatera att klockan nu
är 13. Vi hade sagt att vi skulle hålla på fram till
den tidpunkten. Jag  tänkte  därför avsluta det hela
med  att varmt tacka alla inbjudna,  såväl  dem  som
hållit   anföranden   som  övriga  som  ställt  sina
kunskaper till utskottets förfogande. Vi ska använda
dem efter bästa förmåga  i  arbetet med behandlingen
av  regeringens och samarbetspartiernas  förslag  om
ekonomiska  drivkrafter.  Om  inget  ändras blir det
debatt och beslut den 8 december. Betänkandet kommer
även att innehålla stenografiska uppteckningar  från
denna utfrågning. Med detta, kära vänner, tackar jag
för  att ni ställt upp. Vi ses på barrikaderna. Tack
för i dag!



Bild 1 och 2




Bild 3 och 4





Bild  5 och 6




Bild  7 och 8





Bild 9 och 10







Bild 11 och 12








Bild  13 och 14






Bild 15 och 16