Socialförsäkringsutskottets betänkande

2004/05:SFU17

Ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden

---

Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens proposition 2004/05:170
Ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden
jämte motioner som väckts i ärendet. Propositionen har beretts vid
överläggningar mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
I propositionen föreslår regeringen att det införs en ny instans- och
processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden. Utlänningsnämnden
skall upphöra och överprövningen av Migrationsverkets beslut i utlännings-
och medborgarskapsärenden skall i stället ske i migrationsdomstolar och
i en migrationsöverdomstol. Migrationsdomstolar skall vara vissa av
regeringen utsedda länsrätter, och Kammarrätten i Stockholm skall vara
migrationsöverdomstol.
Med den nya instans- och processordningen skall enligt regeringens
förslag öppenheten i asylprocessen öka. Processen skall vara en
tvåpartsprocess med möjlighet till muntlig förhandling vid ett överklagande.
Vid överklagande till Migrationsöverdomstolen skall krävas prövningstillstånd.
I propositionen föreslås också att möjligheten till ny ansökan tas
bort och att en prövning av verkställighetshinder vid avvisning och
utvisning i stället skall ske. Regeringen föreslår att säkerhetsärenden
skall avgöras av Migrationsverket i första instans och kunna överklagas
till regeringen.
Vidare föreslås att en ny utlänningslag skall ersätta nuvarande
utlänningslag. Ändringarna innebär bl.a. att den kategori ärenden som i dag
faller in under s.k. politisk-humanitära skäl i fortsättningen skall
prövas enligt bestämmelsen om skyddsbehövande i övrigt och att begreppet
humanitära skäl skall ersättas av begreppet synnerligen ömmande
omständigheter. De omständigheter som kommer fram i ett barns ärende behöver
dock inte vara av samma allvar och tyngd som när det gäller vuxna
personer. I huvudsak föreslås att bestämmelserna i övrigt i den nuvarande
utlänningslagen oförändrade förs över till den nya utlänningslagen.
Därtill föreslås vissa ändringar och förtydliganden liksom införande i
lag av redan gällande praxis.
Ändringar föreslås också i lagen om svenskt medborgarskap och lagen om
särskild utlänningskontroll. Därutöver föreslås följdändringar i annan
lagstiftning.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 31 mars 2006.
I motionerna tas bl.a. upp frågan om domstolarnas förutsättningar vid
genomförandet, om ett s.k. nollställningsbeslut samt om att det för
barn skall räcka med särskilt ömmande omständigheter.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker samtliga motioner.

I ärendet finns 14 reservationer och två särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Rekrytering av nämndemän
Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf33 yrkande 1 i denna del.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Rätt till muntlig förhandling
Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf34 yrkande 9.
Reservation 2 (fp, kd, c)

3. Utseende av offentligt biträde m.m.
Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf34 yrkandena 4 och 10.
Reservation 3 (fp, kd, c)

4. Säkerhetsärenden
Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf34 yrkande 11.
Reservation 4 (fp, kd, c)
Reservation 5 (m) - motiveringen

5. Domstolarnas förutsättningar vid genomförandet
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf33 yrkande 1 i denna del och
2004/05:Sf34 yrkande 8.
Reservation 6 (m, fp, kd, c)

6. Nollställningsbeslut
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf32 och 2004/05:Sf34 yrkande
5.
Reservation 7 (fp, kd, v, c, mp)

7. Uppehållstillstånd i ärenden som rör barn
Riksdagen antar 5 kap. 6 § i regeringens förslag till utlänningslag.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:170 i denna del och avslår
motionerna 2004/05:Sf13 yrkande 2 och 2004/05:Sf34 yrkandena 1 och
2.
Reservation 8 (fp, kd, c)

8. Förbud mot polisingripanden i skola m.m.
Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf33 yrkande 4.
Reservation 9 (m, fp, kd, c)

9. DNA-prov
Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf33 yrkande 3.
Reservation 10 (m, fp, kd, c)

10. Anhöriginvandring i övrigt
Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf34 yrkande 7.
Reservation 11 (fp, kd, c)

11. Uppehållstillstånd vid människohandel
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf33 yrkandena 6 och 7 samt
2004/05:Sf34 yrkande 3.
Reservation 12 (m, fp, kd, c)

12. Arbetstillstånd
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf33 yrkandena 2 och 5 samt
2004/05:Sf34 yrkande 6.
Reservation 13 (m, fp, kd, c)

13. Lagförslagen i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag tilla. utlänningslag, till den del
det inte behandlats under punkt 7, med den ändringendels att i 5 kap.
3 § första stycket 1 och 5 samt 7 kap. 6 § andra stycket orden "make,
maka" ersätts av ordet "make",dels att i 8 kap. 13 § första meningen
ordet "ett" skall utgå,dels att i 10 kap. 14 § första stycket 1 ett
kommatecken sätts in före orden "om ärendet överklagas,",dels att i 12
kap. 15 § tredje stycket orden "enligt 13 §" skall ersättas med orden
"enligt 14 §",dels att i 12 kap. 23 § tredje stycket orden "andra stycket
första meningen" skall ersättas med orden " andra stycket 1",dels att
i 14 kap. 14 § första stycket orden "20 kap. 15 §" skall ersättas med
orden "19 kap. 5 §".b. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll,c. lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt
medborgarskap,d. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
e. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
f. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
av unga,g. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),h. lag om
ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar
och vissa andra utlänningar,i. lag om ändring i lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl.,j. lag om ändring i lagen (1996:95) om
vissa internationella sanktioner,k. lag om ändring i lagen (1998:544)
om vårdregister,l. lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension,
m. lag om ändring i lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister,
n. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799),o. lag om ändring
i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den
arbetsmarknadspolitiska
verksamheten.Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:170 i denna
del.
Reservation 14 (v)
Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.

Stockholm den 22 augusti 2005
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas Eneroth (s),
Sven Brus (kd), Anita Jönsson (s), Per Westerberg (m), Mona Berglund
Nilsson (s), Mariann Ytterberg (s), Ulla Hoffmann (v), Lennart Klockare
(s), Tobias Billström (m), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Birgitta
Carlsson (c), Göte Wahlström (s), Anna Lilliehöök (m), Yilmaz Kerimo
(s), Anne-Marie Ekström (fp), Mauricio Rojas (fp) och Gustav Fridolin
(mp).

Ärendet och dess beredning
En parlamentarisk kommitté med uppdrag bl.a. att ta ställning till en
ny instans- och processordning vid tillämpning av utlännings- och
medborgarskapslagstiftningen samt att göra viss översyn av utlänningslagen
förordnades i februari 1997. Kommittén antog namnet Kommittén om ny
instans- och processordning i utlänningsärenden, NIPU, (UD 1997:04).
NIPU lade i februari 1999 fram slutbetänkandet Ökad rättssäkerhet i
asylärenden (SOU 1999:16).
I januari 2000 förordnades ledamöter i en interdepartemental arbetsgrupp
med uppgift att utreda vissa frågor på utlänningsrättens och
medborgarskapsrättens område, främst avseende instansordningen. Arbetsgruppen
redovisade i juni 2000 sitt uppdrag i departementspromemorian En
specialdomstol för utlänningsärenden (Ds 2000:45).
I riksdagsbeslut den 30 november 2001 har riksdagen tillkännagivit för
regeringen som sin mening vad socialförsäkringsutskottet anförde om att
regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ny instans-
och processordning i utlänningsärenden (bet. 2001/02:SfU2, rskr.
2001/02:69-70).
En lagrådsremiss om ny instans- och processordning i utlänningsärenden
överlämnades till Lagrådet den 6 juni 2002. Lagrådet avlämnade sitt
yttrande den 9 oktober 2002.
Den 6 mars 2003 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentarisk
kommitté (UD 2003:02) som med utgångspunkt i 2002 års lagrådsremiss
samt Lagrådets yttrande bl.a. skulle göra en genomgång av utlänningslagens
materiella bestämmelser och anpassa dessa till ett nytt system där
överprövningen sker i domstol. Kommittén antog namnet Kommittén för
översyn av utlänningslagstiftningen (Översynsutredningen). Utredningen
lade i juni 2004 fram betänkandet Utlänningslagstiftningen i ett
domstolsperspektiv (SOU 2004:74).
Med utgångspunkt från 2002 års lagrådsremiss och Lagrådets yttrande,
upprättades inom Utrikesdepartementet under våren 2003 promemorian Ny
prövning av beslut om avvisning och utvisning som vunnit laga kraft.
Regeringen överlämnade proposition 2003/04:59 Prövning av verkställighetshinder
i utlänningsärenden till riksdagen den 15 januari 2004. Riksdagen
beslutade den 8 december 2004 att avslå propositionen.
Efter en överenskommelse om budgeten för år 2005 om att lägga ned
Utlänningsnämnden den 31 december 2005 och att överprövningen av utlännings-
och medborgarskapsärenden därefter skall ske i allmänna förvaltningsdomstolar
har de lagförslag som läggs fram i detta ärende beretts vid överläggningar
mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Regeringen beslutade den 17 mars 2005 att inhämta Lagrådets yttrande.
Lagrådet har på anförda skäl framhållit att det inte kan tillstyrka det
remitterade förslaget. Om förslaget skulle läggas till grund för
lagstiftning har Lagrådet lämnat synpunkter på de föreslagna bestämmelserna.
Regeringen har på de flesta punkter följt Lagrådets förslag såvitt
gäller de enskilda bestämmelserna.
Justitieutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandet finns som bilaga
4.
Socialförsäkringsutskottet har tillsammans med justitieutskottet den 8
juni i år haft en offentlig utfrågning om en ny instans- och processordning
i ultänningsärenden. En utskrift från utfrågningen finns i bilaga 5.
Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Propositionens lagförslag 2.7
och 2.8 behandlas i utskottets betänkande 2004/05:SfU18 om uppehållstillstånd
för tribunalvittnen.
Utskottet behandlar tre motioner som väckts med anledning av propositionen
samt en motion som väckts med anledning av regeringens skrivelse 2004/05:47
Migration och asylpolitik. Motionerna redovisas i bilaga 1.

Utskottets överväganden
Ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden
Utskottets
förslag i korthet
En ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden
införs. Utlänningsnämnden skall upphöra och överprövningen av
Migrationsverkets beslut i utlännings- och medborgarskapsärenden skall i
stället ske i migrationsdomstolar och i en migrationsöverdomstol.
Migrationsdomstolar skall vara vissa av regeringen utsedda länsrätter, och
Kammarrätten i Stockholm skall vara migrationsöverdomstol. Vid ett
överklagande kommer en process mellan två parter - utlänningen och
Migrationsverket - att föras i domstolarna. Enskilda ärenden skall inte
längre kunna överlämnas till regeringen för vägledande beslut.
Muntlig förhandling i migrationsdomstolen skall hållas om den som för
talan begär det samt förhandlingen inte är obehövlig eller annars
särskilda skäl talar emot det.
Vid överklagande till Migrationsöverdomstolen skall det krävas
prövningstillstånd. Prövningstillstånd skall få meddelas endast som
prejudikatdispens eller som extraordinär dispens.
I migrationsdomstolen skall såväl lagfarna ledamöter som nämndemän ingå
i rätten, och nämndemännen skall tas från länsrättens samlade grupp av
nämndemän. I Migrationsöverdomstolen skall endast ingå lagfarna ledamöter.
Mål som kan få stor principiell betydelse skall Migrationsöverdomstolen
kunna avgöra i förstärkt sammansättning.
Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag och avslå motionsyrkanden
om rekrytering av nämndemän och om muntlig förhandling.
Jämför reservationerna 1 (m, fp, kd, c) och 2 (fp, kd, c).
Gällande ordning
Migrationsverket är central förvaltningsmyndighet för verksamhet inom
migrationsområdet. En ansökan om uppehållstillstånd som görs här i landet
ges in till Migrationsverket som utreder och prövar ärendet.
Utlänningsnämnden är en förvaltningsmyndighet med domstolsliknande
uppgifter, och nämnden handlägger ärenden enligt utlänningslagen och
lagen om svenskt medborgarskap som överklagas till nämnden från
Migrationsverket eller som överlämnas till nämnden av verket för avgörande.
Nämnden handlägger också ansökningar om uppehållstillstånd där det
finns ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning, s.k. nya
ansökningar.
Ett mindre antal utlänningsärenden prövas av regeringen. Regeringens
prövning förutsätter att det enskilda ärendet överlämnas dit från
Migrationsverket eller Utlänningsnämnden.
Förfarandet i Utlänningsnämnden är enligt huvudregeln i utlänningslagen
skriftligt. I lagen anges dock att i ett asylärende vid Utlänningsnämnden
skall muntlig handläggning ingå, om detta kan antas vara till fördel
för utredningen eller på annat sätt bidra till ett snabbt avgörande.
Muntlig handläggning skall även annars företas på utlänningens begäran,
om det inte står klart att en sådan handläggning är obehövlig i
asylärendet. Vidare anges att vid bedömningen i utlänningsärenden skall
det, om det inte är olämpligt, klargöras vad barn som berörs av ett
beslut i ärendet har att anföra och det skall tas hänsyn till vad barnets
ålder och mognad motiverar.
Enligt lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, LAFD, är
länsrätten som regel domför med en lagfaren domare och tre nämndemän.
Kammarrätten är som regel domför med tre lagfarna domare. Vid behandlingen
av frågor om prövningstillstånd är kammarrätten domför med två lagfarna
domare. Nämndemän kan ingå i rätten i kammarrätten, om detta är särskilt
föreskrivet.
I länsrätt kan mål av enkel beskaffenhet samt ett antal andra i lagen
uppräknade mål avgöras av en lagfaren domare ensam. Beslut som inte
innebär att målet prövas i sak får också normalt fattas av en lagfaren
domare ensam. Vidare får, om det finns särskilda skäl med hänsyn till
målets omfattning eller svårighetsgrad, antalet lagfarna domare utökas
med en, och detsamma gäller antalet nämndemän.
För merparten mål krävs prövningstillstånd för att kammarrätten skall
pröva ett överklagande av ett beslut som länsrätten meddelat.
Prövningstillstånd meddelas dels om det är av vikt för ledning av
rättstillämpningen
att överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatdispens), dels om
anledning förekommer till ändring i det beslut vartill länsrätten kommit
(ändringsdispens), dels om det annars finns synnerliga skäl att pröva
överklagandet (extraordinär dispens).
Prövningstillstånd i Regeringsrätten kan meddelas som prejudikatdispens
eller extraordinär dispens.
Förvaltningsdomstolarnas utredningsansvar finns fastslaget i
förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL, där det anges att rätten skall tillse
att mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Enligt 9 § första
stycket FPL är förfarandet i de allmänna förvaltningsdomstolarna som
huvudregel skriftligt. Enligt andra stycket får i handläggningen ingå
muntlig förhandling beträffande viss fråga, när det kan antas vara till
fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet. I
tredje stycket föreskrivs att det i kammarrätt och länsrätt skall hållas
muntlig förhandling, om enskild som för talan i målet begär det samt
förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar
mot det. Bestämmelserna i 9 § FPL kompletteras av bestämmelser i
specialförfattningar.
Propositionen
Regeringen föreslår att Utlänningsnämnden skall upphöra och att
Migrationsverkets beslut i stället normalt skall överklagas till
migrationsdomstolar, som utgörs av de länsrätter som regeringen bestämmer.
Domstolarnas beslut skall kunna överklagas till Migrationsöverdomstolen,
som utgörs av Kammarrätten i Stockholm. Den domstolens beslut skall
inte kunna överklagas. I propositionen anförs att det med hänsyn till
de allvarliga konsekvenser som väntetider i asylprocessen medför finns
tillräckliga skäl för att avvika från instansordningen
länsrätt-kammarrätt-Regeringsrätten, som normalt gäller i förvaltningsprocessen.
Om
inte något annat följer av utlänningslagen, skall för domstolarna och
förfarandet i dessa gälla vad som allmänt är föreskrivet om länsrätt
och kammarrätt och rättskipningen i dessa.
Ett statsråds beslut om förvar skall prövas av Regeringsrätten på
framställning av utlänningen. Vidare skall beslut om kostnadsansvar för
transportörer, liksom i dag, kunna överklagas enligt den för
förvaltningsprocessen normala ordningen.
Vid överklagande till Migrationsöverdomstolen skall krävas prövningstillstånd.
Regeringen anför att Migrationsöverdomstolen som högsta instans kommer
att ha ansvaret för praxisbildningen. Domstolen måste härvid på ett
effektivt sätt kunna bidra till rättsbildningen och tillförsäkra en
förutsebar och enhetlig bildning av rättspraxis. För att kammarrätten
skall kunna uppfylla detta krav anser regeringen att kammarrätten endast
skall kunna meddela prövningstillstånd på grunderna prejudikatdispens
och extraordinär dispens. Det kommer också starkt att bidra till att
målens totala handläggningstid i instanskedjan kan begränsas.
Regeringens bedömning är att bestämmelserna om rättens sammansättning
och om domförhet i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar i princip
bör gälla i den nya ordningen. I propositionen anförs att nämndemän
inte bör ingå i rätten i Migrationsöverdomstolen eftersom domstolen i
den nya ordningen främst kommer att fungera som prejudikatinstans. För
att främja en enhetlig praxisbildning föreslås att Migrationsöverdomstolen,
i de fall detta är påkallat, bör kunna avgöra ett mål i förstärkt
sammansättning med sju lagfarna ledamöter.
De nämndemän som skall medverka i migrationsdomstolens mål skall tas
från länsrättens samlade grupp av nämndemän och således hämtas från
länsrättens domkrets och inte från migrationsdomstolens. Härigenom blir
enligt propositionen den grupp av lekmän som får insyn i processen i
migrationsdomstolarna större än om nämndemännen skall utses särskilt
för tjänstgöring i migrationsdomstol. De länsrätter som är migrationsdomstolar
skall givetvis ta hänsyn till behovet av nämndemän i migrationsdomstolen
när de fastställer hur många nämndemän som skall tjänstgöra i länsrätten.

Bestämmelserna om muntlig förhandling föreslås motsvara nuvarande
bestämmelser i 9 § FPL. Muntlig förhandling skall således hållas om den
som för talan begär det samt förhandlingen inte är obehövlig eller annars
särskilda skäl talar emot det. Att muntlig förhandling under vissa
förutsättningar skall hållas om en part begär det skall dock inte gälla
för Migrationsöverdomstolen utan endast för migrationsdomstol. I
propositionen anförs att det är viktigt att inslaget av muntlig förhandling
blir större än vad det är i nuvarande ordning. Strävan efter ett så
stort inslag som möjligt av muntlig förhandling bör dock vägas mot kravet
på en snabb handläggning.
Enligt propositionen tillgodoses de särskilda krav som finns på processen
när den rör barn genom att det i nya lagens första kapitel slås fast
att såvitt avser frågor som rör barn skall särskilt beaktas hänsynen
till barnets hälsa och utveckling samt vad barnets bästa i övrigt kräver.
Vidare gäller att barnet skall höras när frågor om tillstånd skall
bedömas och barn berörs av beslutet, om det inte är olämpligt. I
propositionen påpekas att FN:s konvention om barnets rättigheter inte kräver
att barnet skall höras direkt inför beslutande myndighet. Staterna får
i stället självständigt besluta om formerna för hörandet. I propositionen
framhålls även att de domstolar som skall vara migrationsdomstolar
respektive Migrationsöverdomstol i den nya ordningen redan i dag handlägger
mål som rör barn.
Den nya instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden
kommer enligt propositionen att medföra betydligt ökade kostnader främst
för överprövningen av ärendena i domstol. I 2005 års ekonomiska
vårproposition beräknades utgiftsökningen till följd av reformen uppgå till
totalt 914 miljoner kronor för år 2006, baserat på ett helt verksamhetsår,
och 901 miljoner kronor för 2007. Uppdaterade bedömningar kommer att
göras i budgetpropositionen för 2006. Regeringen avser att göra en
övergripande utvärdering av hela reformen efter dess genomförande.
Motioner
I motion Sf33 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begärs i yrkande 1 i denna
del ett tillkännagivande om att regeringen skall återkomma till riksdagen
med förslag till lagstiftning i enlighet med vad Nämndemannakommittén
föreslagit i betänkandet Framtidens nämndemän (SOU 2002:61). Motionärerna
anser att det behövs en bättre och mer representativ demografisk spridning
och att rekryteringen av nämndemän därför bör breddas.
I motion Sf34 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) begärs i yrkande 9
ett tillkännagivande om att det måste klargöras att bestämmelsen om
muntlig förhandling i migrationsdomstol också omfattar barn i asylprocessen.

Utskottets bedömning
Justitieutskottet, som har yttrat sig till socialförsäkringsutskottet
över nu föreliggande förslag och ett antal motionsyrkanden till den del
de ligger inom justitieutskottets beredningsområde, delar regeringens
bedömning att det är en fördel att prövningen av utlänningsärendena
sker i en tvåpartsprocess med möjlighet till muntlig förhandling inför
domstol i enlighet med förvaltningsprocesslagens bestämmelser. En
domstolsprövning ökar öppenheten och rättssäkerheten i asylprocessen.
Justitieutskottet delar också regeringens bedömning att de allmänna
förvaltningsdomstolarna är väl skickade att pröva utlänningsmålen.
Justitieutskottet konstaterar emellertid att förslaget om inrättande av
migrationsdomstolar innebär att de allmänna förvaltningsdomstolarna
kommer att tillföras en i princip helt ny och tillika stor målgrupp.
Justitieutskottet anför att det är tydligt att det övervägande antalet
mål som skall handläggas enligt den nya ordningen är sådana att de kräver
skyndsam handläggning. I flertalet av dessa mål kommer det dessutom att
hållas muntlig förhandling. Att den nya ordningen härigenom riskerar
att få en negativ inverkan på handläggningstiderna går enligt
justitieutskottet inte att komma ifrån. Detta gäller såväl de nu aktuella
målen som de som redan enligt den nuvarande ordningen handläggs i
förvaltningsdomstolarna. Den korta förberedelsetiden för att genomföra
den omfattande reformen innebär också att domstolsväsendet ställs inför
en svår uppgift.
Justitieutskottet anger att de svårigheter som påpekats angående
genomförandet av reformen inte, mot bakgrund av det arbete som pågår, ändrar
justitieutskottets ställningstagande att den nya instans- och
processordningen bör införas och propositionen tillstyrkas i berörda delar.
Som
framgår av propositionen har riksdagen redan år 2001 gjort ett
tillkännagivande till regeringen om att regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett förslag till ny instans- och processordning i utlänningsärenden.
Socialförsäkringsutskottet angav i sitt betänkande bl.a. att införandet
av en tvåpartsprocess med ökad möjlighet till muntlig förhandling är av
avgörande betydelse för tilltron till asylprövningsförfarandet (bet.
2001/02:SfU2, rskr. 2001/02:69-70).
Socialförsäkringsutskottet delar regeringens och justitieutskottets
uppfattning att genom förslaget till ny ordning, med ökad partsinsyn,
en tvåpartsprocess med Migrationsverket som motpart till den enskilde
och med möjlighet till muntlig förhandling i domstol, uppnås en ökad
rättssäkerhet och öppenhet i asylprocessen. Utskottet, som kan konstatera
att det har funnits en bred enighet om behovet av att reformera den
nuvarande instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden,
anser att nu föreliggande förslag i hög grad uppfyller de krav som bör
uppställas på en ny ordning. Den breda politiska enigheten med alla
riksdagens partier som nu står bakom grunderna i förslaget till ny
instans- och processordning kommer också enligt utskottets mening att
medföra en ökad legitimitet för avgörandena.
Utskottet, som återkommer nedan till frågor om genomförandet och tidpunkten
för ikraftträdandet, tillstyrker med det anförda regeringens förslag
till utformning av den nya instans- och processordningen i utlännings-
och medborgarskapsärenden.
I länsrätter och kammarrätter, liksom i tingsrätter och hovrätter,
tillgodoses behovet av insyn och lekmannainflytande genom deltagande av
nämndemän. Nämndemän i länsrätt utses genom val av landstingsfullmäktige
i respektive län. Vid val av nämndemän skall eftersträvas att
nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön
och yrke. När det gäller rekrytering av nämndemän föreslås att, på samma
sätt som gäller i länsrättens övriga mål, de nämndemän som skall medverka
i migrationsdomstolens mål skall tas från länsrättens samlade grupp av
nämndemän. Enligt utskottets mening uppnås härigenom ett brett underlag
vid rekryteringen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att de
nämndemän som skall medverka i migrationsdomstolens mål skall tas från
länsrättens samlade grupp av nämndemän.
Nämndemannakommittén har bl.a. föreslagit att en femtedel av de nämndemän
som skall väljas skall tas ur en kvot där allmänheten kan lämna förslag
på tänkbara kandidater. Betänkandet, som har remissbehandlats, bereds
i Regeringskansliet. Regeringen har för avsikt att överlämna ett lagförslag
till Lagrådet senare under innevarande år. Utskottet, som delar
justitieutskottets uppfattning att beredningen av Nämndemannakommitténs
förslag inte skall föregås, avstyrker motion Sf33 yrkande 1 i denna del.

När det gäller förslagen om muntlig förhandling i migrationsdomstolen
delar utskottet regeringens bedömning att muntlig förhandling i princip
skall motsvara de bestämmelser som i dag gäller enligt förvaltningsprocesslagen,
dvs. muntlig förhandling skall hållas om den som för talan begär det
samt förhandlingen inte är obehövlig eller annars särskilda skäl talar
emot det.
Vad gäller frågan om barns rätt till muntlig förhandling i den nya
processordningen konstaterar utskottet att bestämmelsen om muntlig
förhandling gäller den som för talan i målet, således även barn. I
propositionen anges att barn liksom i dag skall höras när frågor om tillstånd
skall bedömas och barn berörs av beslutet, om det inte är olämpligt.
Enligt utskottets mening är det i ärenden som rör barn av avgörande
betydelse att barns egna asylskäl grundligt utreds och redovisas i
ärendet. Eftersom barnets rätt att självt få komma till tals tillgodoses
genom regeringens förslag kan utskottet inte se något skäl för att införa
en uttrycklig rätt till muntlig förhandling i mål som rör barn. Med det
anförda avstyrker utskottet i likhet med justitieutskottet motion Sf34
yrkande 9 och tillstyrker propositionen i denna del.
Migrationsverkets handläggning
Utskottets förslag i korthet
Tyngdpunkten vid prövningen av utlänningsärenden skall ligga i första
instans.
Migrationsverket skall vara skyldigt att ompröva beslut i utlänningsärenden
som verket på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning
finner är oriktiga.
Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag.
Gällande ordning
Enligt 27 § FL har en myndighet skyldighet att ändra ett beslut som den
har meddelat som första instans, om myndigheten finner att beslutet är
uppenbart oriktigt och ändringen kan ske snabbt och enkelt och utan att
det blir till nackdel för någon part. Skyldigheten gäller normalt även
om beslutet har överklagats men inte om handlingarna i ärendet redan
har lämnats över till högre instans.
Propositionen
Enligt regeringens bedömning förutsätter en rättssäker prövning inom
rimlig tid hos överinstansen att tyngdpunkten vid prövningen av
utlänningsärenden ligger i första instans. Överinstansens prövning underlättas
om alla omständigheter tidigare utretts, och domstolen kan då inrikta
sig på det som är omstritt i ärendet.
Av propositionen framgår att Migrationsverket år 2002 påbörjade en
försöksverksamhet med förändrad handläggningsform i asylärenden, den s.
k. modellverksamheten. I januari 2004 beslutade regeringen att det nya
arbetssättet skall vara infört av verket senast i juli 2005. Det
huvudsakliga syftet med det nya arbetssättet är att öka rättssäkerheten i
asylprövningen och koncentrera tyngdpunkten av prövningen till första
instans. Modellen bygger på att den skriftliga förberedelsen skall
utnyttjas så att den muntliga handläggningen blir mer effektiv, mer av
en dialog snarare än förhör. Den information som verket avser att lägga
till grund för beslutet skall klargöras och redovisas för den sökande
i ett så tidigt skede som möjligt och senast under den muntliga
handläggningen så att sökanden har möjlighet att ta del av och bemöta
materialet. Sökanden skall i ett tidigt skede upplysas om att det ankommer
på sökanden själv att presentera sina yrkanden och de grunder han eller
hon vill åberopa samt att ta fram eventuellt åberopade bevis. Genom det
nya arbetssättet får sökanden och dennes biträde en mer aktiv roll.
I propositionen föreslås att Migrationsverket skall vara skyldigt att
ompröva beslut i utlänningsärenden som verket på grund av nya omständigheter
eller av någon annan anledning finner är oriktiga. Det är angeläget att
undvika att migrationsdomstolarna belastas med ärenden som inte behöver
prövas av domstol. En vidgad skyldighet för Migrationsverket att ompröva
sina beslut i samband med att de överklagas skulle enligt propositionen
minska antalet ärenden hos domstolarna. I säkerhetsärenden skall
omprövningsregeln i 27 § FL gälla.
Utskottets bedömning
Utskottet kan konstatera att Migrationsverkets nya arbetssätt leder
till att tyngdpunkten i prövningen kommer att ligga i första instans.
Handläggningen präglas av öppenhet, och det finns större förutsättningar
för att asylärendet blir fullständigt utrett vid den första prövningen.
Även förslaget om att ersätta ny ansökan med en ny ordning för prövning
av verkställighetshinder, där det tydliggörs att möjligheten att få ett
lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning prövat på nytt är
ett extraordinärt prövningsförfarande, medför enligt utskottets mening
ett starkare incitament till att alla relevanta skäl förs fram och prövas
av Migrationsverket när ansökan prövas första gången.
Utskottet tillstyrker förslagen om Migrationsverkets skyldighet att i
vissa fall ompröva sina beslut.
Ny ordning för prövning av verkställighetshinder m.m.
Utskottets förslag i korthet
Den nuvarande ordningen med prövning av ny ansökan om uppehållstillstånd
(NUT) efter lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning skall
upphöra.
Om det i ett ärende om verkställighet av ett lagakraftvunnet beslut om
avvisning eller utvisning kommer fram nya omständigheter skall
Migrationsverket självmant pröva om dessa omständigheter utgör hinder mot
verkställighet. Hindren mot verkställighet kan förutom de som anges i
12 kap. 1, 2 eller 3 § den nya utlänningslagen (NUtlL), dvs. vid bl.a.
risk för dödsstraff, tortyr eller förföljelse vid ett återvändande
till hemlandet, utgöras av hinder av praktisk natur, exempelvis om
utlänningens hemland inte tar emot honom eller henne, eller om det finns
andra hinder som gör att en verkställighet i det enskilda fallet framstår
som orimlig. Det kan t.ex. vara fråga om ett sjukdomstillstånd som i
det enskilda fallet medför att verkställigheten inte kan genomföras. Om
omständigheterna utgör hinder mot verkställighet får verket, om hindret
är tillfälligt, bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och om
hindret är bestående, bevilja ett permanent uppehållstillstånd.
Migrationsverket skall även kunna besluta om inhibition.
Vidare skall om utlänningen åberopar nya omständigheter som kan antas
utgöra ett sådant verkställighetshinder som avses i 12 kap. 1, 2 eller
3 § NUtlL, och dessa omständigheter inte har kunnat åberopas tidigare
eller utlänningen visar giltig ursäkt för att inte ha åberopat
omständigheterna tidigare, Migrationsverket ta upp frågan om uppehållstillstånd
till ny prövning samt besluta om inhibition i verkställighetsärendet.
Om Migrationsverket beslutar att inte ta upp frågan om uppehållstillstånd
till ny prövning, skall detta beslut kunna överklagas.
Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag.
Gällande ordning
I 8 kap. 1, 2 och 4 §§ UtlL anges vissa fall när ett lagakraftvunnet
beslut om avvisning eller utvisning inte får verkställas. Hindren är
följande:
- Om utlänningen riskerar att straffas med döden eller med kroppsstraff
eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning (8 kap. 1 §). Dessa verkställighetshinder
är ovillkorliga och gäller oavsett på vilken grund utlänningen riskerar
dödsstraff etc.
- Om utlänningen riskerar förföljelse (8 kap. 2 §). Det kan här vara
fråga om förföljelse såväl av politiska eller andra skäl som anges i
Genèvekonventionen som förföljelse på grund av kön eller homosexualitet.
Har utlänningen begått ett synnerligen grovt brott och det skulle vara
förenat med allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta
honom eller henne stanna, får dock verkställighet ske trots risk för
förföljelse, om förföljelsen som hotar inte innebär fara för utlänningens
liv eller annars är av särskilt svår beskaffenhet.
- Om den som flytt undan krig eller en miljökatastrof har synnerliga
skäl mot att sändas till hemlandet (8 kap. 4 §).
Om det finns hinder mot verkställighet enligt något av ovan nämnda lagrum,
innebär det regelmässigt samtidigt att utlänningen har rätt till
uppehållstillstånd enligt 3 kap. 4 § UtlL som flykting eller som
skyddsbehövande i övrigt. En ny ansökan kan då bifallas enligt 2 kap. 5 b § 1
UtlL.
Föreligger det praktiska hinder mot verkställighet och svårigheterna
inte till någon del beror på den enskildes vägran att medverka, kan det
ses som ett humanitärt skäl att verkställighet inte kan genomföras, och
därmed kan det föreligga grund för bifall till en ny ansökan enligt
2 kap. 5 b § 2 UtlL. Denna situation är emellertid inte reglerad i lag.

Propositionen
I propositionen anförs att det är angeläget att möjligheten att på grund
av nya omständigheter få ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller
utvisning prövat på nytt framstår som det extraordinära prövningsförfarande
det alltid har avsetts att vara. Den nuvarande ordningen med prövning
av ny ansökan om uppehållstillstånd efter lagakraftvunnet beslut om
avvisning eller utvisning skall därför upphöra. Den nya ordningen bör
utformas på så sätt att den medför ett starkare incitament till att
alla relevanta skäl förs fram och prövas redan hos Migrationsverket när
ansökan prövas första gången.
Regeringen föreslår att om det i ett ärende om verkställighet av ett
lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning kommer fram nya
omständigheter, skall Migrationsverket självmant pröva om dessa
omständigheter utgör hinder mot verkställighet. Om omständigheterna utgör
hinder mot verkställighet får verket, om hindret är tillfälligt, bevilja
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och om hindret är bestående, bevilja
ett permanent uppehållstillstånd. Migrationsverket kan även besluta om
inhibition i ett verkställighetsärende.
Enligt regeringen bör Migrationsverket således ha en skyldighet att ex
officio pröva om nya omständigheter som kommer fram medför ett sådant
hinder mot verkställigheten att det finns anledning att bevilja
uppehållstillstånd. Hinder mot verkställigheten behöver här inte endast
utgöras av de hinder som räknas upp i de föreslagna paragraferna 1, 2
och 3 i 12 kap. NUtlL, som anger bl.a. risk för dödsstraff, tortyr och
förföljelse vid ett återvändande till hemlandet. Migrationsverket skall
dessutom ta hänsyn till om det i ärendet kommer fram eller det annars
finns anledning att anta att det finns bestående hinder av praktisk
natur mot att beslutet verkställs, exempelvis om utlänningens hemland
eller tidigare vistelseland meddelat att utlänningen inte kommer att
tas emot där och fortsatta kontakter i frågan med det landet inte bedöms
kunna nå framgång. Det bör dock enligt propositionen krävas att utlänningen
själv medverkat till att en verkställighet skall kunna genomföras.
Migrationsverket skall också beakta om det finns annan särskild anledning
till att en verkställighet inte bör genomföras. Så kan vara fallet om
det i verkställighetsärendet kommer fram att utlänningen blivit så svårt
sjuk att det inte går att genomföra en verkställighet (medicinskt hinder).
Det är dock inte svårighetsgraden av sjukdomen i sig som skall bedömas
utan frågan om det aktuella sjukdomstillståndet utgör ett hinder mot
verkställighet i det enskilda fallet. Det kan även uppkomma andra nya
omständigheter som gör att en verkställighet i det enskilda fallet
framstår som orimlig. Det kan exempelvis vara fråga om ett barn som inte
kan tas om hand i hemlandet på ett lämpligt sätt sedan dess vårdnadshavare
avlidit. Ett annat ömmande fall skulle kunna vara när ett barn riskerar
att skiljas från en förälder under en lång tidsperiod om barnet inte
kan bosätta sig i förälderns hemland. Saknas grund för att meddela
inhibition eller bevilja tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd
skall åtgärderna för att verkställa avlägsnandebeslutet fortsätta.
Förutom de verkställighetshinder som Migrationsverket ex officio får
beakta skall nya omständigheter som åberopas av utlänningen tas upp
till ny prövning, om de kan antas utgöra ett sådant verkställighetshinder
som avses i 12 kap. 1, 2 eller 3 § NUtlL, dvs. bl.a. risk för dödsstraff,
tortyr eller förföljelse vid ett återvändande till hemlandet. Har dessa
nya omständigheter inte kunnat åberopas tidigare eller utlänningen visar
giltig ursäkt för att inte ha åberopat omständigheterna tidigare skall
Migrationsverket ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning
samt besluta om inhibition i verkställighetsärendet. Den nu föreslagna
ordningen innebär att beslutet om avvisning kvarstår och att ett nytt
beslut inte behöver fattas om prövningen mynnar ut i att utlänningen
inte skall beviljas uppehållstillstånd. Migrationsverkets beslut i dessa
fall att inte bevilja uppehållstillstånd bör i vanlig ordning kunna
överklagas till en migrationsdomstol. Även ett beslut av Migrationsverket
att inte bevilja ny prövning skall kunna överklagas.
Enligt propositionen kommer bestämmelserna i förslagets 12 kap. 18 och
19 §§ att samverka på så sätt att Migrationsverket måste beakta båda
paragraferna när utlänningen åberopar nya omständigheter.
Utskottets bedömning
Som utskottet konstaterat i tidigare avsnitt kommer den nya instans-
och processordningen att medföra en ökad rättssäkerhet vid prövning av
utlänningsärenden. Utskottet anser att förslaget i den nya processordningen
om ett extraordinärt prövningsförfarande med möjlighet att i vissa fall
få ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning prövat på
nytt ger ett effektivt och rättssäkert beslutsfattande. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag härom.
Offentligt biträde
Utskottets förslag i korthet
Bestämmelserna om rätten till offentligt biträde skall i allt väsentligt
kvarstå oförändrade.
Den myndighet som handlägger ett ärende i sak skall också besluta om
offentligt biträde.
Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag och avslå motionsyrkanden
om att länsrätten skall utse offentligt biträde och om medborgarvittnen.

Jämför reservation 3 (fp, kd, c).
Gällande ordning
Rätt till offentligt biträde föreligger enligt 11 kap. 8 § UtlL i bl.a.
ärenden om avvisning och om utvisning när ett uppehållstillstånd har
löpt ut eller återkallats. I avvisningsärenden hos en polismyndighet
föreligger rätt till offentligt biträde endast om utlänningen hållits
i förvar längre än tre dagar. Vid verkställighet kan offentligt biträde
förordnas om utlänningen hållits i förvar sedan mer än tre dagar. Vid
s.k. ny ansökan om uppehållstillstånd förordnas offentligt biträde endast
om Utlänningsnämnden meddelat beslut om inhibition i ärendet om avvisning
eller utvisning. Offentligt biträde skall i dessa fall förordnas om det
inte måste antas att behov av biträde saknas.
Offentligt biträde skall alltid förordnas för barn under 18 år som hålls
i förvar, om barnet saknar vårdnadshavare här i landet.
Bestämmelser om offentligt biträde återfinns i lagen (1996:1620) om
offentligt biträde och i rättshjälpslagen (1996:1619). Enligt 2 § lagen
om offentligt biträde är det den myndighet som handlägger ärendet i sak
som också skall besluta i frågor om offentligt biträde.
Enligt 27 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll har en
utlänning rätt till offentligt biträde bl.a. i ärenden om utvisning eller
anmälningsplikt såvida det inte måste antas att behov av biträde saknas.

I ärenden hos regeringen prövas frågor om offentligt biträde enligt
11 kap. 9 § UtlL och 28 § lagen om särskild utlänningskontroll av
departementstjänsteman som regeringen bestämmer.
Enligt 8 kap. 8 § UtlL kan Migrationsverket förordna att dess beslut
skall verkställas omedelbart om det är uppenbart att grund för asyl
eller uppehållstillstånd på annan grund inte föreligger.
Propositionen
Bestämmelserna om rätten till offentligt biträde skall i allt väsentligt
kvarstå oförändrade. Till följd av förslaget om prövning av
verkställighetshinder som ersätter ordningen med ny ansökan föreslås att
förutsättningarna för offentligt biträde i dessa verkställighetsärenden i
princip bör vara desamma som de som nu gäller vid ny ansökan, dvs.
offentligt biträde förordnas endast om inhibition meddelats.
Migrationsverkets eller en polismyndighets beslut om offentligt biträde
eller ersättning till denne skall kunna överklagas särskilt och då i
samma ordning som gäller huvudsaken. Beslut om avvisande av ombud eller
biträde eller om jäv skall dock överklagas enligt den ordning som gäller
enligt förvaltningslagen, således först i samband med huvudsaken.
Regeringskansliet skall besluta i frågor om offentligt biträde i ärenden
hos regeringen enligt utlänningslagen och lagen om särskild utlänningskontroll.

När det gäller beslutande myndighet föreslås att Migrationsverket även
fortsättningsvis bör förordna offentliga biträden i ärenden som handläggs
hos verket. Regeringen anser att det på föreliggande underlag inte går
att nu föreslå några bestämmelser som avviker från de principer som
framgår av rättshjälpslagen och lagen om offentligt biträde och förarbetena
till dessa. I propositionen anges att det har framförts en del farhågor
om hur bestämmelserna om beslutande myndighet i frågor om offentligt
biträde tillämpas i ärenden enligt utlänningslagen. Regeringen anser
därför att det finns anledning att inom ramen för den övergripande
utvärdering som skall göras av hela reformen genomföra en utvärdering av
bestämmelserna avseende offentligt biträde. Denna utvärdering bör ske
snarast efter det att den nya ordningen genomförts och delredovisas
inom ramen för den övergripande utvärderingen.
Motion
I motion Sf34 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande om att länsrätten skall utse offentligt biträde i den
nya ordningen. I motionen anförs att Migrationsverket kommer att fungera
som första instans samt att verket och det offentliga biträdet i den
nya asylprocessen kommer att bli varandras motparter i de ärenden som
överklagas till migrationsdomstolen. Motionärerna anser att det finns
risk att det offentliga biträdet hamnar i en lojalitetskonflikt eftersom
Migrationsverket agerar både som uppdragsgivare och motpart. I yrkande
10 anförs att frivilligorganisationerna bör involveras i asylprocessen
på olika sätt, t.ex. genom att införa s.k. medborgarvittnen att närvara
under asylprocessen vid ärenden som bedöms som uppenbart ogrundade.
Detta skulle enligt motionärerna värna asylrätten och öka öppenheten.
I motionen begärs ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Frågan om Migrationsverket skall besluta om förordnande av offentligt
biträde i ärende som handläggs hos verket har tidigare behandlats i
riksdagen, bl.a. i samband med att en ny rättshjälpslag infördes. I
proposition 1996/97:9 anfördes att det torde vara oundvikligt att det
skulle ta något längre tid om någon annan myndighet än Migrationsverket
skall förordna biträde och att verket inte är motpart till utlänningen
vid handläggningen i verket. Vidare anfördes att den avgörande frågan
inte är vem som förordnar biträde utan vilka krav som ställs på biträdet.
Oavsett vem som skall förordna ett biträde måste det självfallet ställas
krav på att biträdet har tillräckliga kvalifikationer samt i övrigt är
lämplig för uppdraget. I socialförsäkringsutskottets yttrande till
justitieutskottet över propositionen anfördes att principen att den
myndighet som handlägger ett ärende också skall besluta i frågor om
offentligt biträde är riktig varför Invandrarverket (Migrationsverket)
bör utse offentliga biträden i ärenden som handläggs vid verket. Förslaget
tillstyrktes av justitieutskottet och riksdagen beslutade i enlighet
därmed (bet. 1996/97:JuU3, yttr. 1996/97:SfU3y).
Utskottet, som kan konstatera att enligt lagen om offentligt biträde
skall den myndighet som handlägger ärendet i sak också besluta i frågor
om offentligt biträde, vill peka på att i den nya instans- och
processordningen kommer Migrationsverkets beslut i frågor om offentliga
biträden att kunna överklagas särskilt enligt den ordning som gäller för
huvudsaken, dvs. migrationsdomstol-Migrationsöverdomstolen. I likhet
med justitieutskottet delar socialförsäkringsutskottet regeringens
bedömning att det för närvarande inte bör införas några bestämmelser som
avviker från dessa principer. Utskottet, som noterar att justitieutskottet
i sitt yttrande anser att det kan riktas invändningar mot den nu rådande
ordningen, förutsätter dock att den utvärdering som regeringen avser
att göra avseende offentligt biträde sker snarast efter det att den nya
ordningen genomförts och delredovisas inom ramen för den övergripande
utvärderingen.
Utskottet tillstyrker propositionen i dessa delar och avstyrker med det
anförda motion Sf34 yrkande 4.
När det gäller frivilligorganisationernas roll i asylprocessen kan
utskottet instämma i, som anförs i motion Sf34, att det är viktigt att
värna om dessa ideella krafter. Enligt utskottets mening bör
frivilligorganisationerna kunna engageras i större utsträckning än i dag och
då främst när det gäller mottagandet av asylsökande. Utskottet anser
vidare att bedömningen av vilka omständigheter som kan medföra att en
asylansökan skall anses som uppenbart ogrundad är av stor betydelse för
sökanden. Utskottet vill därför beträffande Migrationsverkets beslut om
s.k. omedelbar verkställighet understryka att det i den nya processordningen
inte föreslås några begränsningar i möjligheten att överklaga ett beslut
om avvisning med omedelbar verkställighet. Med det anförda och mot
bakgrund av Migrationsverkets förändrade arbetssätt saknas enligt utskottets
mening skäl att förordna att s.k. medborgarvittnen skall närvara under
asylprocessen. Utskottet avstyrker i likhet med justitieutskottet motion
Sf34 yrkande 10.
Handläggning av säkerhetsärenden m.m.
Utskottets förslag i korthet
Ärenden enligt utlänningslagen med säkerhetsaspekter och ärenden enligt
lagen om särskild utlänningskontroll skall avgöras av Migrationsverket
i första instans. Migrationsverkets beslut skall kunna överklagas till
regeringen. Migrationsöverdomstolen, som skall yttra sig i ärendet,
skall hålla muntlig förhandling. Om domstolen finner att verkställighetshinder
föreligger, skall yttrandet i den delen vara bindande för regeringen.
Ärenden
med utrikespolitisk betydelse skall prövas enligt den instansordning
som föreslås för utlänningsärenden i allmänhet.
Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag.
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att en fast riksdagskommitté
kontinuerligt skall informeras om aktuella säkerhetsärenden.
Jämför reservationerna 4 (fp, kd, c) och 5 (m) - motiv.
Gällande ordning
De flesta utlänningsärenden som rör rikets säkerhet handläggs enligt
utlänningslagen. De kännetecknas av att Säkerhetspolisen av skäl som
rör rikets säkerhet eller allmän säkerhet motsätter sig att en utlänning
beviljas uppehållstillstånd i Sverige eller förordar att utlänningen
avvisas eller utvisas eller att utlänningens uppehållstillstånd återkallas.

Uppehållstillstånd kan enligt 3 kap. 4 § andra stycket 1 UtlL vägras
både flyktingar enligt 3 kap. 2 § och skyddsbehövande i övrigt enligt
3 kap. 3 § första stycket 2 och 3 av hänsyn till vad som är känt om
utlänningens tidigare verksamhet eller om det med hänsyn till rikets
säkerhet finns synnerliga skäl att inte bevilja uppehållstillstånd. En
person som är skyddsbehövande i övrigt enligt 3 kap. 3 § första stycket
1 UtlL kan dock aldrig vägras uppehållstillstånd av säkerhetsskäl. Vidare
framgår av 8 kap. 1 § UtlL att en avvisning eller utvisning aldrig får
verkställas till ett land om det finns skälig anledning att tro att
utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller att
utsättas för tortyr m.m.
I ärenden där det är fråga om uppehållstillstånd av humanitära skäl
enligt 2 kap. 4 § första stycket 5 UtlL fattas beslut efter en avvägning
mellan skälen för och emot uppehållstillstånd. En avvägning måste också
göras i ärenden som rör familjeåterförening. Om säkerhetsaspekter
föreligger beviljas uppehållstillstånd endast vid mycket starkt ömmande
omständigheter.
Enligt 7 kap. 11 § UtlL får Migrationsverket och Utlänningsnämnden i
vissa fall med eget yttrande lämna över ärenden till regeringen för
beslut. En av grunderna för överlämnande är att ärendet bedöms ha sådan
betydelse för rikets säkerhet eller annars för allmän säkerhet eller
för rikets förhållande till främmande makt eller mellanfolklig organisation
att regeringen bör pröva ärendet.
En utlänning som inte avvisas eller utvisas ur landet enligt utlänningslagen
får utvisas enligt lagen om särskild utlänningskontroll, om det behövs
av hänsyn till rikets säkerhet, eller om det med hänsyn till vad som är
känt om utlänningens tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan
befaras att han eller hon kommer att begå eller medverka till terroristbrott
enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller försök,
förberedelse eller stämpling till sådant brott. Beslut om utvisning
enligt denna lag tas av regeringen, som självmant kan ta upp ett ärende,
som första och enda instans.
För ärenden med utrikespolitisk betydelse gäller i dag samma procedurregler
som för ärenden med säkerhetsaspekter. Migrationsverket eller
Utlänningsnämnden får således enligt 7 kap. 11 § UtlL med eget yttrande lämna
över ett ärende till regeringen för beslut, om ärendet bedöms ha sådan
betydelse för rikets förhållande till främmande makt eller mellanfolklig
organisation att regeringen bör pröva ärendet.
Propositionen
Regeringen föreslår att säkerhetsärenden enligt utlänningslagen skall
definieras i lagtexten som ärenden där Säkerhetspolisen av skäl som rör
rikets säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säkerhet
förordar att en utlänning avvisas eller utvisas eller att en ansökan om
uppehållstillstånd avslås eller återkallas.
Ärenden enligt utlänningslagen med säkerhetsaspekter och ärenden enligt
lagen om särskild utlänningskontroll skall avgöras av Migrationsverket
i första instans. Migrationsverkets beslut skall kunna överklagas av
utlänningen och Säkerhetspolisen till regeringen. Överklagandet skall
ges in till verket som skyndsamt skall överlämna ärendet till
Migrationsöverdomstolen. Domstolen skall hålla muntlig förhandling och yttra
sig i ärendet. Yttrandet och handlingarna skall överlämnas till regeringen
för beslut. Om domstolen finner att verkställighetshinder föreligger,
skall yttrandet i den delen vara bindande för regeringen. Vid handläggningen
av ett överklagat ärende skall såväl Migrationsverket som Säkerhetspolisen
vara utlänningens motparter.
Innan Migrationsöverdomstolen yttrar sig i ett ärende enligt utlänningslagen
skall den hålla muntlig förhandling, om det inte är uppenbart obehövligt.
I ärenden enligt lagen om särskild utlänningskontroll skall muntlig
förhandling alltid hållas. Domstolens yttrande förutsätts omfatta
samtliga omständigheter av betydelse i ärendet, däribland frågan om det
finns hinder mot verkställighet och även frågor om bevisvärdering.
Domstolen skall inte ta ställning i sakfrågan. Bedömningen avseende frågor
med anknytning till rikets säkerhet måste enligt propositionen alltid
ankomma på regeringen att göra. I ärendet hos regeringen kan också komma
fram uppgifter som inte har varit tillgängliga för domstolen, t.ex. att
Säkerhetspolisen kan ha tillgång till underrättelseinformation från
främmande stat som på grund av förbehåll från denna stat endast får
lämnas till regeringen.
Regeringen föreslår att ärenden med utrikespolitisk betydelse skall
prövas enligt den instansordning som föreslås för utlänningsärenden i
allmänhet.
Motion
Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) begär i motion Sf34 yrkande 11 att
riksdagen beslutar att utse en fast riksdagskommitté som kontinuerligt
skall informeras om aktuella säkerhetsärenden. Motionärerna anser att
riksdagens nuvarande insyn i säkerhetsärenden inte är tillräcklig och
att den parlamentariska kontrollen måste öka. I dag lämnas information
från regeringen till en utsedd representant från varje parti när regeringen
anser det vara nödvändigt.
Utskottets bedömning
När det gäller yrkandet i motion Sf34 om en särskild riksdagskommitté
som skall ta emot information från regeringen om aktuella säkerhetsärenden
kan utskottet konstatera att regeringen i en årlig skrivelse till
riksdagen informerar och redogör för tillämpningen av lagen om särskild
utlänningskontroll. Utskottet vill vidare peka på att i den nya instans-
och processordningen kommer för säkerhetsärendena enligt såväl sistnämnda
lag som utlänningslagen att gälla ett förfarande med flera parter, och
Migrationsöverdomstolens yttrande kommer att vara bindande för regeringen
i de fall domstolen finner att verkställighetshinder föreligger. Vidare
gäller för säkerhetsärenden enligt utlänningslagen att Migrationsöverdomstolen
skall hålla muntlig förhandling om det inte är uppenbart obehövligt
samt att för ärenden enligt lagen om särskild utlänningskontroll skall
domstolen alltid hålla muntlig förhandling. Med hänsyn till det anförda
anser utskottet att det saknas skäl att inrätta en fast kommitté i
riksdagen för information om säkerhetsärenden.
Vid den offentliga utfrågning som justitie- och socialförsäkringsutskotten
anordnade den 8 juni i år framkom också att i samband med att EG-direktivet
om asylprocedurer antas kommer regeringen att åter se över hanteringen
av säkerhetsärendena. Utskottet noterar att regeringen den 11 augusti
beslutat om kommittédirektiv gällande förfarandet för att bevilja eller
återkalla flyktingstatus. En särskild utredare skall enligt direktiven
föreslå en särskild ordning för hantering av säkerhetsärenden (Dir.
2005:88).
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till ny
instans- och processordning för säkerhetsärenden och avstyrker, i likhet
med justitieutskottet, motion Sf34 yrkande 11.
Utskottet har inget att erinra mot förslaget att ärenden med utrikespolitisk
betydelse skall prövas enligt den instansordning som föreslås för
utlänningsärenden i allmänhet och tillstyrker förslaget.
Genomförande, ekonomiska konsekvenser och övergångsbestämmelser
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om att den nya instans- och
processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden skall genomföras
den 31 mars 2006 och att Utlänningsnämnden då skall upphöra.
Vidare bör riksdagen avslå motionsyrkanden om domstolarnas förutsättningar
vid genomförandet och om ett s.k. nollställningsbeslut.
Jämför reservationerna 6 (m, fp, kd, c) och 7 (fp, kd, v, c, mp).
Propositionen
I propositionen föreslås att den nya instans- och processordningen skall
genomföras den 31 mars 2006 och att Utlänningsnämnden då läggs ned.
Beträffande övergångsbestämmelser vid ikraftträdandet av den nya
utlänningslagen föreslås att ärenden som Utlänningsnämnden inte har avgjort
vid ikraftträdandet skall överlämnas från nämnden till de nya
migrationsdomstolarna, liksom ärenden som handläggs av regeringen, utom såvitt
avser säkerhetsärenden som skall handläggas enligt äldre bestämmelser.

De nya ansökningar om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 b § UtlL som
finns kvar hos Utlänningsnämnden skall dock överlämnas till Migrationsverket
och handläggas enligt äldre regler med beaktande av den nya bestämmelsen
i 12 kap. 18 §. Migrationsverkets beslut skall inte kunna överklagas.
I propositionen anges att om en utlänning i dessa fall vill få en
domstolsprövning av de anförda skälen har han eller hon möjlighet att
begära att en ny prövning görs enligt 12 kap. 19 § NUtlL. Om Migrationsverket
inte beviljar en ny prövning enligt denna bestämmelse kan utlänningen
överklaga detta beslut till migrationsdomstolen.
Ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i allmän förvaltningsdomstol
skall handläggas enligt äldre bestämmelser.
I propositionen anges att i den nya ordningen får Migrationsverket en
ny tillkommande uppgift i en tvåpartsprocess vid överprövningen. För
att utföra uppgiften behöver verket tillse att de har den kompetens som
är nödvändig, varför även omställningskostnader för bl.a. utbildning
tillkommer.
En omfattande rekrytering av domare och föredragande behövs. Ett stort
antal personer kommer att behöva nyanställas i varje fall vid de aktuella
domstolarna, varav många behöver vara på plats i god tid före ikraftträdandet.
Dessförinnan måste bl.a. lokaler anskaffas och ställas i ordning. Även
annan upphandling måste ske. Stora kostnader för personal, utbildning,
lokaler, ombud, tolkar och resor kommer att uppstå. När det gäller
migrationsdomstolarna beräknas muntliga förhandlingar innebära stora
merkostnader. Inrättandet av ytterligare en överinstans,
Migrationsöverdomstolen,
och de förlängda vistelsetider för asylsökande detta medför i ett antal
ärenden, beräknas orsaka väsentligt ökade kostnader. Slutligen kommer
avvecklingen av Utlänningsnämnden i sig att medföra omställningskostnader.

Vad avser de organisatoriska förutsättningarna för reformen och dess
ekonomiska konsekvenser har en särskild utredare fått i uppdrag att i
samverkan med Domstolsverket förbereda och vidta åtgärder för att inrätta
den nya ordningen (dir. 2004:149). Domstolsverket har också i uppdrag
att förbereda och vidta åtgärder för inrättandet (Ju2004/9859/DOM).
En övergripande utvärdering bör enligt propositionen göras av hela
reformen. Snarast efter det att den nya ordningen genomförts bör det
göras en utvärdering av bestämmelserna avseende offentligt biträde som
delredovisas inom ramen för den övergripande utvärderingen.
Reformen bör enligt propositionen under de tre första åren dimensioneras
för att de berörda länsrätterna skall kunna ta hand om, under respektive
år, inkommande nya asylärenden samt kunna arbeta ned en ingående balans
av asylärenden. Härutöver bedöms de berörda domstolarna behöva ett extra
resurstillskott under de första två åren för att undvika att nya balanser
skapas.
Utlänningsnämnden har tilldelats extra resurser i syfte att så långt
möjligt arbeta ned balanserna fram till dess att reformen träder i kraft.
I propositionen anförs också att målsättningen bör vara att det vid
ikraftträdandet inte skall finnas några icke avgjorda säkerhetsärenden
hos regeringen.
Regeringen har, utifrån ikraftträdandetidpunkten den 1 januari 2006, på
tilläggsbudget i 2005 års ekonomiska vårproposition föreslagit riksdagen
att medel tillförs för omställningskostnader, bl.a. 120 miljoner kronor
till domstolsväsendet, 55 miljoner kronor till Migrationsverket, 1 825 000
kr till Kammarkollegiet för ytterligare auktorisationsprov för tolkar
samt 4 105 000 kr för utökad utbildning av kontakttolkar.
I 2005 års ekonomiska vårproposition beräknades utgiftsökningen till
följd av reformen uppgå till totalt 914 miljoner kronor för år 2006,
baserat på ett helt verksamhetsår, och 901 miljoner kronor för 2007.
Regeringen kommer i budgetpropositionen för år 2006 att återkomma med
uppdaterade bedömningar i dessa delar samt föreslå fördelningen av
kostnaderna på berörda anslag.
Motioner
I motion Sf33 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begärs i yrkande 1 i denna
del ett tillkännagivande om domstolsväsendets förutsättningar att ta
över utlännings- och medborgarskapsärenden. I motionen anförs att
avsevärda resurser kommer att krävas för att reformen skall kunna genomföras
på ett bra sätt. Migrationsdomstolarna måste ges erforderliga resurser
och finansieringen säkras på lång sikt, inte bara för att klara av
övergången till den nya processordningen. Vidare anges i motionen att
domare och nämndemän måste ges förutsättningar för utbildning om den
nya lagen samt möjligheter till fortbildning. En prioriterad fråga bör
vara att lösgöra resurser för domarutbildning.
Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) begär i motion Sf34 yrkande 8 ett
tillkännagivande om behovet av riktade utbildningsinsatser för att ge
dem som kommer att arbeta i den nya asylprocessen rätt förutsättningar.
Det kan röra utbildning för handläggare och beslutsfattare på
Migrationsverket i exempelvis länderkunskap eller i att skriva
beslutsmotiveringar.
Det kan också vara fråga om utbildning för domare i hur en asylsökande
bör höras i rätten.
I motion Sf32 av Sven Brus m.fl. (kd, fp, v, c, mp) begärs att riksdagen
antar en lag om att den som ansökt om asyl senast ett år innan den nya
instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden
träder i kraft och som en månad innan reformen börjar gälla vistas i
Sverige utan uppehållstillstånd får beviljas permanent uppehållstillstånd
av humanitära skäl. Detta gäller dock inte t.ex. den som dömts till mer
än sex månaders fängelse eller efter ansökan om asyl rest ut från Sverige.
Det gäller inte heller den som inte kunnat styrka eller göra sin
identitet sannolik. Om det finns skäl härför skall dock i dessa fall ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd kunna beviljas för högst ett år. Har
utlänningen därefter gjort vad som skäligen kan begäras för att styrka
sin identitet får uppehållstillstånd beviljas. Familjer med barn som
drabbats av depressiv devitalisering får beviljas uppehållstillstånd
oaktat datum för ansökan om asyl. Motionärerna framhåller att ett sådant
s.k. nollställningsbeslut främst är ett sätt att retroaktivt rätta till
begångna fel från statens sida mot några av samhällets mest utsatta
personer. Enligt motionärerna kan det röra sig om personer som hållit
sig gömda eller vars avvisningsbeslut inte kan verkställas. Ett annat
skäl är att ge den nya processordningen möjlighet att starta verksamheten
under rimliga arbetsförhållanden.
I motion Sf34 yrkande 5 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) finns ett
likalydande yrkande.
Utskottets bedömning
Den nya ordningen innebär en stor omställning för de myndigheter och
domstolar som berörs. De berörda domstolarnas verksamhet kommer att
åtminstone fördubblas. Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att
verksamheten ändå kan bedrivas med fortsatt hög kvalitet och effektivitet
inför, under och efter ikraftträdandet och att kompetensbortfall i
samband med övergången undviks.
För de organisatoriska förändringar som följer av reformen har regeringen
tillsatt en särskild utredare med representanter för berörda myndigheter
knutna till utredningen. Den särskilde utredaren, Domstolsverket och
Utlänningsnämnden skall vidta de nödvändiga organisatoriska åtgärder
som krävs för att Utlänningsnämnden skall kunna läggas ned och den nya
instans- och processordningen införas. Utskottet noterar att vid justitie-
och socialförsäkringsutskottens offentliga utfrågning i juni i år angav
den särskilda utredaren att genom att senarelägga ikraftträdandet till
den 31 mars 2006, från den 1 januari 2006, bör det finnas hyggliga
utsikter att klara rekryteringen och också viss utbildning av den nya
personalen vid domstolarna. Vid utfrågningen framfördes också från flera
håll invändningar mot ett ikraftträdande den 31 mars 2006. Enligt
utskottets uppfattning krävs emellertid med de rättssäkerhetsvinster
reformen innebär ett så snart införande som möjligt. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag att reformen träder i kraft den 31 mars 2006.
Utskottet, liksom justitieutskottet, delar uppfattningen i motionerna
att det är ytterst viktigt att satsningar görs på utbildning av såväl
domare som övrig personal inom domstolsväsendet och att det är angeläget
att säkerställa att domstolarna kan upprätthålla erforderlig kompetens
i flyktingrätt, mänskliga rättigheter och internationell rätt. I
Domstolsverkets uppdrag ingår bl.a. att analysera behovet av särskild
kompetens och hur detta i så fall kan tillgodoses. Detta uppdrag ligger
väl i linje med motionärernas önskemål, och justitieutskottets uppfattning
att det därför inte behövs någon åtgärd från riksdagens sida med anledning
av motionsyrkandena delas av socialförsäkringsutskottet.
Justitieutskottet har i sitt yttrande anfört att det är angeläget att
de berörda domstolarna ges erforderliga resurser för att möta den ökade
arbetsmängd som de nya målen medför och utgår från att domstolarna kommer
att få disponera tillräckliga medel för att fullgöra sina uppgifter
enligt den föreslagna ordningen. Justitieutskottet har även uttryckt
farhågor för att utan tillräckliga resurser finns det en risk att de
redan långa handläggningstiderna i dessa ärenden blir ännu längre.
Socialförsäkringsutskottet som noterar vad justitieutskottet anfört
förutsätter att regeringen i budgetförslaget för kommande år beaktar
samtliga de åtgärder som bedöms nödvändiga med anledning av den nya
instans- och processordningen och att resurser beräknas härför.
Motionerna Sf33 yrkande 1 i denna del och Sf34 yrkande 8 får med det
anförda anses delvis tillgodosedda och avstyrks.
En ytterligare fråga som bör övervägas i detta sammanhang är frågan om
s.k. amnesti eller nollställning. I motion Sf32 anges att ett
nollställningsbeslut är ett sätt att retroaktivt rätta till begångna fel från
statens sida mot några av samhällets mest utsatta personer. Enligt
utskottets mening innebär emellertid ett sådant nollställningsbeslut att
uppehållstillstånd skulle beviljas utan en individuell prövning i varje
enskilt fall. Om annat än de individuella skälen tilläts avgöra om
uppehållstillstånd skall beviljas eller inte skulle det innebära att
asylprocessen kommer att styras av icke förutsägbara faktorer eller
omständigheter. En sådan ordning gagnar inte rättssäkerheten och kan
därför inte accepteras. Enligt utskottet är det lätt att inse att ett
nollställningsbeslut skulle komma att upplevas som orättvist och
irrationellt om två personer från samma land med i princip samma motiv för
att få stanna får helt olika beslut bara för att de kommer till Sverige
med några få dagars mellanrum. Därtill kommer personer som håller sig
undan verkställigheten av ett avvisningsbeslut att gynnas framför
personer som rättar sig efter avvisningsbeslutet.
Motionärerna anför vidare att nollställningsbeslut skulle ge den nya
instansordningen en möjlighet att starta verksamheten under rimliga
arbetsförhållanden. Vid den offentliga utfrågningen som justitie- och
socialförsäkringsutskotten höll i juni framkom att Utlänningsnämnden,
som fått ytterligare resurser i år, med hjälp av ytterligare personal
arbetar hårt för att antalet oavgjorda ärenden skall vara så lågt som
möjligt inför reformen. Företrädare för regeringen bedömde vid utfrågningen
att det vid övergången till det nya systemet kommer att vara ett väldigt
lågt antal oavgjorda ärenden och att det inte kommer att utgöra något
problem. Utskottet, som har förståelse för motionärernas önskan att
domstolarna skall kunna starta verksamheten utan ett stort antal oavgjorda
ärenden, anser inte att ett beslut med den föreslagna utformningen
innebär att det på ett enkelt sätt kan avgöras huruvida uppehållstillstånd
skall beviljas eller inte i ett enskilt fall. Med hänsyn härtill
ifrågasätter utskottet om ärendebalanserna kommer att märkbart minska till
följd härav.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf32 och Sf34 yrkande 5.

Flyktingar och skyddsbehövande i övrigt
Utskottets förslag i korthet
Den nya utlänningslagen skall tydligt skilja mellan olika grunder för
uppehållstillstånd och skyddsgrunderna skall ges en mer framträdande
plats.
Även den som på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet än väpnad
konflikt känner välgrundad fruktan för att utsättas för allvarliga
övergrepp skall bedömas som skyddsbehövande i övrigt.
Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag.
Gällande ordning
Definitionen av begreppet flykting finns i 1951 års konvention om
flyktingars rättsliga ställning, Genèvekonventionen, ändrad genom 1967
års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning, det s.k. New
York-protokollet. Enligt Genèvekonventionen förstås med flykting en
person som i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund
av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp
eller politisk åskådning befinner sig utanför sitt hemland och som inte
kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av hemlandets
skydd.
En flykting har enligt utlänningslagen en principiell rätt att få
uppehållstillstånd i Sverige. Definitionen av vem som är flykting finns
i 3 kap. 2 § UtlL och har samma lydelse som i Genèvekonventionen, dock
med tillägget att denna rätt gäller oberoende av om förföljelsen utgår
från landets myndigheter eller om dessa inte kan antas bereda trygghet
mot förföljelse från enskilda.
Utöver flyktingar har enligt 3 kap. 3 § UtlL tre andra kategorier en
principiell rätt att få skydd i Sverige. Det rör sig om personer som
lämnat sitt land av andra skäl än av flyktingskäl och som
1. känner en välgrundad fruktan för att straffas med döden eller med
kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning,
2. på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt behöver skydd eller
på grund av en miljökatastrof inte kan återvända till sitt hemland
eller
3. på grund av sitt kön eller homosexualitet känner välgrundad fruktan
för förföljelse.
Som flykting och som skyddsbehövande i övrigt anses även en person som
är statslös och som av de uppräknade skälen befinner sig utanför det
land där han eller hon tidigare haft sin vanliga vistelseort, under
förutsättning att personen inte kan eller på grund av sin fruktan inte
vill återvända dit.
Propositionen
Enligt regeringen saknas det en klar skiljelinje mellan de olika
tillståndsgrunderna i praxis eftersom skyddsrelaterade skäl till viss del
prövas inom ramen för bestämmelsen om humanitära skäl. Regeringen anser
att gränsdragningen mellan skyddsbestämmelserna som helhet och de
humanitära skälen måste klarläggas och föreslår att bestämmelsen om
skyddsbehövande i övrigt ändras genom att det till denna bestämmelse
överförs främst den kategori ärenden som i dag faller under politisk-humanitära
skäl. Den bestämmelse som behöver kompletteras är regeln om väpnad
konflikt som enligt regeringen är för snävt utformad eftersom även andra
svåra motsättningar än väpnad konflikt i dag leder till uppehållstillstånd,
fast då med stöd av bestämmelsen om humanitära skäl.
Förslaget innebär att även den som känner välgrundad fruktan för allvarliga
övergrepp på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet skall anses
som skyddsbehövande i övrigt. Det kan röra sig om såväl godtyckliga som
systematiska övergrepp som det till följd av maktförhållandena i landet
inte finns möjlighet för den enskilde att skydda sig mot eller få
rättelse för. Övergreppen behöver inte nödvändigtvis härröra från en
myndighet utan kan likaväl ha begåtts av någon enskild aktör. Dessa kan
ha formen av oproportionerligt straff, godtyckligt frihetsberövande,
misshandel, sexuella övergrepp, yrkesförbud, social utstötning eller
andra trakasserier när de är av stor svårighetsgrad men som ändå inte
utgör tillräcklig grund för att bevilja uppehållstillstånd enligt
flyktingparagrafen eller tortyrbestämmelsen. Någon inskränkning av
möjligheterna för skyddssökande att få uppehållstillstånd i förhållande
till vad som gäller i dag är enligt regeringen inte avsedd.
Regeringens förslag till utvidgad skyddsbestämmelse finns i 4 kap. 2 §
NUtlL.
Utskottets ställningstagande
Enligt nuvarande utlänningslag finns två former av skydd som ger rätt
till uppehållstillstånd, nämligen flyktingskap och ställning som
skyddsbehövande i övrigt. Bestämmelserna härom föreslås oförändrade överföras
till den nya utlänningslagen med den förändringen att de s.k.
politisk-humanitära skälen förs från bestämmelsen om humanitära skäl i nuvarande
utlänningslag till bestämmelsen om skyddsbehövande i övrigt i den nya
utlänningslagen. Utskottet välkomnar detta förslag liksom det förhållandet
att skyddsgrunderna ges en mer framträdande plats i den nya utlänningslagen.

Några motioner har inte väckts med anledning av regeringens förslag i
denna del och utskottet tillstyrker förslagen i fråga.
Utskottet noterar att regeringen i en lagrådsremiss den 9 juni 2005
Flyktingskap och förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning har
föreslagit att personer som känner välgrundad fruktan för förföljelse
på grund av kön eller sexuell läggning och som enligt nuvarande regler
ges skydd som skyddsbehövande i övrigt i stället skall få skydd som
flyktingar. Enligt uppgift avser regeringen att besluta proposition om
flyktingskap och förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning
under september 2005.
Vidare har en särskild utredare fått i uppdrag att ta ställning till
hur det s.k. skyddsgrundsdirektivet, dvs. rådets direktiv 2004/83/EG,
skall genomföras i Sverige. Uppdraget skall redovisas senast den 16
september 2005 (dir. 2004:114). Rådsdirektivet, som skall genomföras
senast den 10 oktober 2006, syftar huvudsakligen till att garantera att
medlemsstaterna tillämpar gemensamma kriterier för att fastställa vilka
tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som behöver internationellt
skydd samt att garantera dessa en miniminivå av förmåner i samtliga
medlemsstater.
Synnerligen ömmande omständigheter
Utskottets förslag i korthet
Begreppet humanitära skäl utmönstras ur utlänningslagen och ersätts av
begreppet synnerligen ömmande omständigheter. En samlad bedömning skall
göras av omständigheterna i ärendet, varvid särskilt skall beaktas
sökandens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet.
De omständigheter som kommer fram i ett barns ärende behöver inte vara
av samma allvar och tyngd som när det gäller vuxna personer.
Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag och avslå motionsyrkanden
bl.a. om kraven för uppehållstillstånd när det gäller barn samt att
hänsynen till barnets bästa skall väga tyngre än samhällets intresse av
att reglera invandringen.
Jämför reservationerna 8 (fp, kd, c) och 9 (m, fp, kd, c).
Propositionen
Begreppet humanitära skäl, som sedan 1997 återfinns i 2 kap. 4 § första
stycket 5 UtlL, har hittills inte preciserats närmare i lagtext utan
överlämnats till rättstillämpningen att avgöra. Begreppet är oprecist
och dess innehåll har kommit att variera över tid.
Regeringen föreslår att begreppet humanitära skäl utmönstras ur
utlänningslagen och ersätts av begreppet synnerligen ömmande omständigheter.
Sistnämnda begrepp svarar bättre mot karaktären av undantagsreglering
samtidigt som det markerar att bestämmelsen är avsedd att användas för
de situationer som inte omfattas av någon av huvudgrunderna för
uppehållstillstånd.
Vid bedömningen av om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter
skall enligt förslaget de olika omständigheter som finns i ärendet vägas
samman; omständigheter som kanske inte var för sig, men sammantagna, är
tillräckliga för att uppehållstillstånd bör beviljas. De skäl som
sökanden kan ha för att få stanna skall vara av personlig art, exempelvis
fysisk eller psykisk sjukdom, och gälla situationen i Sverige i relation
till personens situation i hemlandet. Situationen kan också vara den
att sökanden har en anpassning till svenska förhållanden som tillsammans
med sjukdom i det enskilda fallet kan anses tillräcklig för uppehållstillstånd
på denna grund. Personens situation och upplevelser i hemlandet ingår
också i bedömningen. Regeringen föreslår att sökandens hälsotillstånd,
anpassning till Sverige, situation i hemlandet och de ekonomiska
åtaganden som kan bli följden om ett uppehållstillstånd beviljas särskilt
skall beaktas vid bedömningen av om det föreligger synnerligen ömmande
omständigheter.
Vid prövningen av ärenden som rör barn gäller enligt den s.k.
portalbestämmelsen (1 kap. 1 § andra stycket UtlL) att det särskilt skall
beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets
bästa i övrigt kräver. Eftersom portalparagrafen inte fullt ut fått
avsett genomslag vid prövningen av humanitära skäl anser regeringen att
ett förtydligande bör ske av hur portalparagrafen skall beaktas vid
prövningen av synnerligen ömmande omständigheter. Regeringen föreslår
att barn skall få beviljas uppehållstillstånd även om de omständigheter
som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att
tillstånd skall beviljas för vuxna personer. Även om bestämmelsen också
när det gäller barn endast skall användas i undantagssituationer kan
det t.ex. finnas skäl att i högre grad väga in ett barns anpassning
till svenska förhållanden i den samlade bedömningen. Enligt regeringen
kan dock denna omständighet inte ensam tillmätas avgörande betydelse då
det inte i sig kan anses negativt för ett barn att tillsammans med sina
föräldrar och eventuella syskon återvända till familjens hemland. När
det t.ex. gäller sjukdom hos barn innebär förslaget att det inte behöver
vara fråga om en livshotande sjukdom för att uppehållstillstånd skall
kunna beviljas ett barn med vårdbehov. Faktorer som barnets framtida
utveckling och livskvalitet skall här vägas in liksom vårdmöjligheterna
i hemlandet. Barnbestämmelsen är också avsedd att markera att barnets
individuella skäl för uppehållstillstånd måste prövas särskilt och inte
enbart som en del av föräldrarnas ärenden.
Regeringens förslag återfinns i 5 kap. 6 § NUtlL.
Motioner
I motion Sf34 yrkande 1 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) begärs ett
tillkännagivande om att hänsyn till barnets bästa skall väga tyngre än
samhällets intresse av att reglera invandringen. I samma motion yrkande
2 begärs beslut att uppehållstillstånd får beviljas en utlänning över
18 år om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter och för barn
om det föreligger särskilt ömmande omständigheter.
Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begär i motion Sf33 yrkande 4 beslut om att
det skall vara olagligt för polisen att göra ingripanden mot asylsökande
barn i hälso- och sjukvården samt i skolan. Enligt motionärerna är det
oacceptabelt att gömda barn är rädda för att gå till skolan och inte
heller törs uppsöka sjukvården.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf13 yrkande 2 ett tillkännagivande
om att stärka asylsökande barns rättigheter bl.a. avseende rätten att
höras, kortare handläggningstider och beslut som utgår från barnets
bästa. Motionärerna anser att barnets bästa utan undantag skall komma
först i utlänningsärenden och att behovet av en reglerad invandring
inte skall få gå före barns bästa.
Utskottets ställningstagande
När det gäller förslaget om synnerligen ömmande omständigheter framgår
det av propositionen (s. 279) att det saknar direkt motsvarighet i
nuvarande utlänningslag och att det är en vidareutveckling av utlänningslagens
bestämmelse om humanitära skäl. Enligt vad som anges i propositionen
handlar det om en undantagsbestämmelse där syftet är att markera att
bestämmelsen är avsedd att användas för de situationer som inte omfattas
av någon av huvudgrunderna för uppehållstillstånd.
Vad som menas med humanitära skäl har inte närmare preciserats i
utlänningslagstiftningen. Uttrycket är emellertid mindre lyckat i den
meningen att det inte sällan ger upphov till missförstånd. Det är inte
alltid lätt att inse att en person som i hemlandet lämnat en tillvaro
i social och ekonomisk misär inte av humanitära skäl skulle ha rätt
till uppehållstillstånd här. För att tydliggöra att det krävs betydligt
mer än så för att få uppehållstillstånd anser utskottet i likhet med
regeringen att uttrycket humanitära skäl bör utmönstras ur
utlänningslagstiftningen. Utskottet vill framhålla att någon skärpning i
förhållande
till nuvarande tillämpning inte är avsedd.
Beträffande prövningen av ärenden som rör barn är syftet med förslaget
tvärtom, vilket regeringen särskilt anger, att mildra nuvarande praxis
så att portalparagrafen får det genomslag som avsågs redan när bestämmelsen
infördes. Genom att uttryckligen föreskriva att omständigheterna när
det gäller barn inte behöver ha samma allvar och tyngd som beträffande
vuxna skapas enligt utskottet förutsättningar för att portalparagrafen,
som i oförändrat skick föreslås överföras till den nya utlänningslagen
(1 kap. 10 § NUtlL), får det genomslag i tillämpningen som avsågs vid
bestämmelsens tillkomst. Utskottet välkomnar därför regeringen förslag,
som även visar vikten av att barns skäl prövas särskilt och inte endast
som en del av föräldrarnas ärende. Därtill kommer att den nya
processordningen med tvåpartsförfarande och större möjligheter till muntlig
förhandling säkerställer att barnens rätt tas till vara på ett helt
annat sätt än i dag. Däremot är utskottet inte berett att föreslå att
olika rekvisit skall gälla för vuxna och barn. En sådan ordning skulle
kunna få till följd att ett barn känner en så stark press från omgivningens
sida att det uppfattar att familjens möjligheter att stanna i Sverige
hänger på dess förmåga att leva upp till kraven i utlänningslagen. Denna
risk är mer begränsad med den föreslagna bestämmelsen. Utskottet befarar
dessutom att om rekvisitet vad gäller barns skäl preciseras på annat
sätt än för vuxna skulle det kunna få till följd att kraven på vuxnas
skäl kommer att uppfattas som strängare än avsett.
När det därefter gäller frågan om avvägningen mellan hänsynen till
barnets bästa och samhällets intresse av att reglera invandringen vill
utskottet erinra om sitt betänkande 1996/97:SfU5, vari förslaget om att
införa portalparagrafen om hänsynen till barnets bästa behandlades (s.
92). Utskottet instämde i regeringens uppfattning (prop. 1996/97:25)
att prövningen av barnets bästa inte får tillåtas att generellt ta över
samhällsintresset att reglera invandringen. Prövningen av barnets bästa
i förhållande till utlänningslagstiftningen får enligt detta synsätt
inte ges en så långtgående innebörd att det nästan blir till eget
kriterium för uppehållstillstånd att vara barn. Utskottet finner inte
skäl att frångå detta ställningstagande.
Utskottet noterar att den nuvarande bestämmelsen i 2 kap. 14 § UtlL om
bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om uppehållstillstånd
av humanitära skäl saknar motsvarighet i förslaget till ny utlänningslag.
Utskottet har inte något att invända häremot.
Mot bakgrund av vad nu anförts anser utskottet att regeringens förslag
i denna del fått en tillfredsställande utformning. Utskottet tillstyrker
förslaget och avstyrker därmed motion Sf34 yrkandena 1 och 2. Även motion
Sf13 yrkande 2 avstyrks med det anförda.
Vad gäller gömda barns skolgång m.m. vill utskottet erinra om att
polismyndigheten i likhet med övriga myndigheter har en skyldighet att
tillämpa ett barnperspektiv i sin verksamhet. Vidare skall portalparagrafen
om barnets bästa beaktas i samtliga led av asylprocessen, inklusive
verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning. Mot bakgrund
härav anser utskottet att någon åtgärd med anledning av motion Sf33
yrkande 4 inte är påkallad. Motionsyrkandet avstyrks därmed.
I detta sammanhang kan nämnas att frågan om gömda barns skolgång för
närvarande bereds inom Regeringskansliet.
Anhöriginvandring
Utskottets förslag i korthet
I den nya utlänningslagen skall uttryckligen anges att ett särskilt
beroendeförhållande skall ha förelegat redan i hemlandet tillsammans
med hushållsgemenskap för att en nära anhörig som inte tillhör kärnfamiljen
skall få uppehållstillstånd.
Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag och avslå motionsyrkanden
vad gäller kraven på hushållsgemenskap och beroendeförhållande samt om
DNA-prov och att ansökan om uppehållstillstånd i vissa fall skall kunna
sökas på plats i Sverige.
Jämför reservationerna 10 (m, fp, kd, c) och 11 (fp, kd, c).
Gällande ordning
I 2 kap. 4 § UtlL regleras i vilka fall uppehållstillstånd får ges till
en utlänning som är anhörig till någon som är bosatt i Sverige eller
har fått uppehållstillstånd för bosättning här. De anhöriga som omfattas
är make eller sambo, ogifta barn under 18 år, om de är eller har varit
hemmavarande, samt annan nära anhörig som ingått i samma hushåll som
anknytningspersonen. Homosexuella förhållanden likställs med heterosexuella.
Om makar eller sambor har sammanbott stadigvarande utomlands ges
uppehållstillstånd. Vid förhållanden som inte är etablerade sedan tidigare,
s.k. snabba anknytningar, gäller enligt 2 kap. 4 d-4 e §§ UtlL särskilda
regler.
Propositionen
Enligt vad som anges i propositionen återfinns kravet på att det skall
föreligga ett särskilt visat beroendeförhållande för att annan nära
anhörig som inte tillhör kärnfamiljen skall få uppehållstillstånd i
förarbeten till nu gällande lagstiftning och tillämpas regelmässigt i
praxis. Det särskilda beroendeförhållandet kan vara uppfyllt om
släktingarna har levt i samma hushållsgemenskap omedelbart före den härvarandes
flyttning till Sverige och ansökan om familjeåterförening ges in relativt
snart efter det att denne har bosatt sig här. Regeringen föreslår att
kraven på att hushållsgemenskapen och beroendeförhållandet skall ha
förelegat redan i hemlandet skall tas in den nya utlänningslagen.
I propositionen föreslås vidare att uppehållstillstånd i anknytningsfall
liksom i dag (2 kap. 5 § UtlL) skall utverkas före inresan till Sverige,
och att en ansökan om uppehållstillstånd inte får bifallas efter inresan.
Undantag skall även i fortsättningen kunna göras om utlänningen har
stark anknytning till en i Sverige bosatt person och det skäligen inte
kan krävas att han eller hon återvänder till ett annat land för att ge
in ansökan där.
Regeringens förslag i denna del återfinns i 5 kap. 3 och 18 §§
NUtlL.
Motioner
I motion Sf34 yrkande 7 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) begärs ett
tillkännagivande om anhörig- och anknytningsinvandring. Motionärerna
motsätter sig kraven på att hushållsgemenskap och beroendeförhållande
skall ha förelegat i hemlandet för att uppehållstillstånd skall kunna
beviljas. Vidare anser de att undantag i vissa fall måste göras från
kravet på att uppehållstillstånd skall sökas från hemlandet, t.ex. vid
graviditet eller om personen har barn i Sverige. Därtill bör det finnas
någon form av försörjningskrav vid anhörig- eller anknytningsinvandring.

Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begär i motion Sf33 yrkande 3 beslut att
DNA-prov skall medges för fastställande av grund för återförening när
detta begärs av endera parten i målet. Sådant prov bör kunna tillåtas
i fall där skriftlig dokumentation saknas eller har brister.
Utskottets ställningstagande
Inte heller i fråga om förslagen om uppehållstillstånd på grund av
anknytning är någon ändring i sak åsyftad jämfört med nuvarande regler
och praxis. Detta gäller t.ex. kraven på att ett särskilt beroendeförhållande
och hushållsgemenskap skall ha förelegat redan i hemlandet.
Anhörigkommittén har i sitt delbetänkande Vår anhöriginvandring (SOU
2002:13) föreslagit (s. 202 f.) att kraven på hushållsgemenskap, beroende
redan i hemlandet och snar ansökan skall upphöra när det är fråga om
föräldrar och ogifta barn över 18 år. I stället skall uppehållstillstånd
få ges om personerna i fråga är beroende av anknytningspersonen eller
om andra särskilda skäl föreligger. För övriga nära anhöriga utanför
kärnfamiljen förutsätts att synnerliga skäl för uppehållstillstånd
föreligger. Kommittén har vidare föreslagit att det införs ett
försörjningskrav för anknytningspersonen gentemot nära anhöriga utanför
kärnfamiljen, om det inte finns särskilda skäl. Försörjningskravet skall
gälla under högst två år.
Även frågan om DNA-analys för att styrka ett påstått släktskapsförhållande
har varit föremål för Anhörigkommitténs överväganden (s. 211 f.).
Kommittén har föreslagit att en sådan möjlighet införs då det rör sig om
släktskap i rakt upp- och nedstigande led. Analysen skall bekostas av
staten, vara frivillig och kunna göras när tillräcklig utredning om
släktskapsförhållandet inte kan tas fram på annat sätt. Vidare skall
den som genomgår testet ge sitt skriftliga samtycke före provtagningen.

Rådet har därefter antagit ett direktiv (2003/86/EG) om rätt till
familjeåterförening. Direktivet är tillämpligt på vissa anhöriga till
tredjelandsmedborgare som har ett uppehållstillstånd med en giltighetstid
på minst ett år och som har välgrundade utsikter att få ett varaktigt
uppehållstillstånd. Vissa kategorier är undantagna från direktivets
tillämpningsområde, bl.a. personer som fått tillfälligt skydd. Make och
minderåriga barn ges en principiell rätt till familjeåterförening.
Direktivet skall vara genomfört senast den 3 oktober 2005. En särskild
utredare har fått i uppdrag att ta ställning till hur det skall genomföras
i Sverige (dir. 2003:181, 2004:9 och 171). I uppdraget ingår vidare att
undersöka vilka möjligheter det finns att införa ett försörjningskrav
för andra anhöriga än makar och sambor i etablerade förhållanden och
minderåriga barn samt att utreda hur Anhörigkommitténs förslag förhåller
sig till bestämmelserna i EG-direktivet. Uppdraget har delvis redovisats
i delbetänkandet Familjeåterförening och fri rörlighet för tredjelandsmedborgare
(SOU 2005:15). Utskottet noterar dock att utredningen ännu inte lämnat
förslag om villkoren för uppehållstillstånd för anhöriga utanför
kärnfamiljen och inte heller tagit ställning till frågan om DNA-analys.
Enligt tilläggsdirektiv den 7 juli 2005 (dir. 2005:81) har utredningstiden
förlängts till den 1 december 2005.
Mot bakgrund av det pågående utrednings- och beredningsarbetet finns
det enligt utskottets mening inte något skäl för riksdagen att nu göra
något uttalande i de aktuella frågorna.
Frågan om möjligheten att göra avsteg från kravet på att uppehållstillstånd
skall sökas från hemlandet, t.ex. vid graviditet eller om personen har
barn i Sverige, har tidigare varit föremål för utskottets behandling.
I betänkande 1999/2000:SfU9 (s. 25) avstyrkte utskottet liknande yrkanden
med motiveringen att det bör finnas ett principiellt krav på att
uppehållstillstånd skall ha beviljats före inresan och att detta även bör
gälla för den som har stark anknytning hit. Det förhållandet att
utlänningen har eller väntar barn med någon person bosatt i Sverige kunde
enligt utskottet inte undantagslöst innebära att huvudregeln skall
frångås men borde liksom tidigare i de flesta fall innebära att
uppehållstillstånd beviljas, i dessa fall då med uppskjuten invandringsprövning.
Utskottet ansåg att det fick ankomma på de tillämpande myndigheterna
att vid sin bedömning av de enskilda fallen avgöra när undantag skall
kunna göras. Utskottet anser att nu redovisat ställningstagande alltjämt
äger giltighet.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker
motionerna Sf33 yrkande 3 och Sf34 yrkande 7.
Uppehållstillstånd vid människohandel
Utskottets förslag i korthet
Tidsbegränsade uppehållstillstånd skall liksom i dag få ges bl.a. till
en utlänning som vistas här, om det behövs för att förundersökning eller
huvudförhandling i brottmål skall kunna genomföras.
Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag och avslå motionsyrkanden
bl.a. om att permanent uppehållstillstånd skall beviljas utländska
brottsoffer som medverkar som målsägande eller vittne i brottmål.
Jämför reservation 12 (m, fp, kd, c) och särskilt yttrande 1 (v, mp).

Propositionen
Sedan den 1 oktober 2004 kan en förundersökningsledare med stöd av 2 kap.
4 a § UtlL ansöka om tidsbegränsat uppehållstillstånd för utländska
målsägande och vittnen, t.ex. offer för människohandel, om det behövs
för att förundersökning eller huvudförhandling i brottmål skall kunna
genomföras. Av 2 kap. 5 c § UtlL framgår att det inte föreligger något
hinder för att pröva en ansökan om uppehållstillstånd som gjorts av
utlänning som redan beviljats uppehållstillstånd enligt 4 a §. I
propositionen föreslås att 2 kap. 4 a § överförs oförändrad till 5 kap. 15
§ i den nya utlänningslagen.
I propositionen (s. 283) anges att det förhållandet att en utlänning
som har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på ansökan av
förundersökningsledare inte hindrar att en ansökan om uppehållstillstånd
som gjorts eller senare görs av utlänningen själv prövas. Någon uttrycklig
lagreglering om detta behövs således inte.
Motioner
I motion Sf34 yrkande 3 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) begärs ett
tillkännagivande om att bevilja offer för människohandel för sexuella
ändamål permanent uppehållstillstånd i Sverige. Enligt motionärerna är
det inte tillräckligt att dessa brottsoffer bara skall få stanna i
Sverige under rättsprocessen eftersom det finns en stor risk att de råkar
illa ut när de återvänder till hemlandet.
Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begär i motion Sf33 yrkande 6 ett
tillkännagivande om möjligheten att erhålla permanent uppehållstillstånd efter
att ha beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd för att medverka som
målsägande eller vittne. I samma motion yrkande 7 begärs ett tillkännagivande
om att en förutsättning för att bevilja uppehållstillstånd bör vara att
personerna aktivt medverkar i arbetet med brottsbekämpning.
Utskottets ställningstagande
I samband med behandlingen av regeringens proposition 2003/04:35
Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och
vittnen m.m. framhöll utskottet (se bet. 2003/04:SfU6 s. 23) att den
som i Sverige medverkat i en process rörande allvarlig brottslighet,
och som på ett substantiellt sätt bidragit till att någon lagförs för
t.ex. människosmuggling eller människohandel borde kunna ges ett permanent
uppehållstillstånd. Personen har i dessa situationer i regel utsatts
för stor fara och måste kunna beredas skydd härför. Utskottet motsatte
sig däremot att enbart det faktum att en utlänning varit utsatt för
brott automatiskt skall föranleda att ett permanent uppehållstillstånd
beviljas.
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande i frågan. Utskottet
konstaterar samtidigt att enligt hittillsvarande regler och praxis gäller,
med undantag för den som fått ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på
ansökan av förundersökningsledare, att den som fått ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd i princip inte har någon möjlighet att få tillståndets
status ändrad så länge tillståndet gäller (se prop. 2003/04:35 s. 73).
Regeringen har emellertid funnit att nuvarande bestämmelse i 2 kap. 5
c § 1 UtlL är obehövlig eftersom det inte finns något som i dessa fall
hindrar att en ansökan om uppehållstillstånd som gjorts eller senare
görs av utlänningen själv prövas. Utskottet har inte något att erinra
häremot.
Därtill är det viktigt att påpeka att den som riskerar att utsättas för
allvarliga övergrepp, t.ex. i form av social utstötning, och som ansöker
om asyl i fortsättningen skall bedömas som skyddsbehövande i övrigt
enligt den utvidgade skyddsgrunden, om inte flyktingskäl föreligger.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag om tidsbegränsat
uppehållstillstånd för målsägande och vittnen och avstyrker därmed
motionerna Sf33 yrkandena 6 och 7 och Sf34 yrkande 3.
Utskottet vill tillägga att rådet har antagit ett direktiv 2003/81/EG
om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer
för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och
vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna. Syftet är att fastställa
villkoren för att bevilja uppehållstillstånd med begränsad giltighetstid,
dock minst sex månader, för tredjelandsmedborgare som samarbetar i
kampen mot människohandel eller mot hjälp till olaglig invandring.
Direktivet, som skall vara genomfört i svensk rätt före den 6 augusti
2006, gäller inte förhållande till Förenade kungariket, Irland eller
Danmark. I en departementspromemoria, Tidsbegränsat uppehållstillstånd
för offer för människohandel m.fl. (Ds 2005:24), föreslås en tydligare
reglering av vilka kriterier som skall gälla för att bevilja uppehållstillstånd
för en utlänning som medverkar i förundersökning eller huvudförhandling
i brottmål. Det föreslås vidare att det tidsbegränsade uppehållstillståndet
skall ha en giltighetstid om minst sex månader samt att det införs en
möjlighet att bevilja ett kortare uppehållstillstånd bl.a. för att
utlänningen skall kunna ta ställning till om han eller hon vill samarbeta
med de brottsutredande myndigheterna. I båda fallen skall uppehållstillståndet
både kunna förlängas och återkallas. Departementspromemorian är för
närvarande föremål för remissbehandling till den 6 oktober 2005.
Vidare har en konvention om åtgärder mot människohandel antagits av
Europarådets ministerkommitté den 3 maj 2005. Konventionen, som
undertecknades av regeringen den 16 maj 2005, innehåller bl.a. bestämmelser
om att tidsbegränsade uppehållstillstånd skall kunna ges till offer för
människohandel.
Arbetstillstånd
Utskottets förslag i korthet
De grundläggande förutsättningarna för beviljande av arbetstillstånd
bör anges i den nya utlänningslagen. Det bör uttryckligen anges att
arbetstillstånd liksom hittills skall få ges bl.a. till en utlänning
som erbjudits säsongsarbete, anställning inom ett yrke där det råder
tillfällig brist på arbetskraft eller som deltar i internationellt utbyte
samt till den som har tidsbegränsat uppehållstillstånd, om inte skäl
hänförliga till syftet med uppehållstillståndet talar häremot.
Riksdagen bör därmed bifalla regeringens förslag och avslå motionsyrkanden
om ökad arbetskraftsinvandring och om att en asylsökande skall kunna
söka uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl.
Jämför reservation 13 (m, fp, kd, c).
Gällande ordning
En utlänning skall ha tillstånd för att arbeta i Sverige på grund av
anställning här eller utomlands, om inte utlänningen har permanent
uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller
Norge. Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på
arbetstillstånd (1 kap. 5 § UtlL). Vad nu sagts innebär att den som beviljats
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd skall ha arbetstillstånd. Skyldigheten
att ha arbetstillstånd omfattar arbetstagare. Uppdragstagare och
näringsidkare omfattas däremot inte av kravet på arbetstillstånd.
Regeringen har föreskrivit undantag från kravet på arbetstillstånd, t.
ex. för medborgare i ett EES-land eller i Schweiz (4 kap. 1 § UtlF).
Enligt 4 kap. 6 § UtlF skall Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, utfärda
riktlinjer för bedömningen av ärenden om arbetstillstånd. Med stöd av
AMS riktlinjer kan arbetstillstånd beviljas personer som deltar i
internationellt utbyte och säsongsarbetare liksom för täckande av tillfällig
brist på arbetskraft inom sådana yrken där arbetsgivarna har svårigheter
att hitta arbetskraft med kvalificerad yrkesutbildning och erfarenhet.

Arbetstillstånd skall enligt 2 kap. 6 § UtlL ges för viss tid. Tillståndet
får avse ett visst slag eller vissa slag av arbete och förenas med de
övriga villkor som behövs, och det skall sökas före inresan i Sverige.

Propositionen
Varken i utlänningslagen eller i utlänningsförordningen anges några
kriterier för att arbetstillstånd skall kunna beviljas. Förutsättningar
för tillstånd återfinns i stället i praxis och i de riktlinjer som AMS
utfärdar.
Regeringen anser att de grundläggande förutsättningarna för beviljande
av arbetstillstånd bör anges i lagen och föreslår att arbetstillstånd
skall få ges dels till en utlänning som erbjudits säsongsarbete eller
anställning inom ett yrke där det råder tillfällig brist på arbetskraft,
dels till den som deltar i internationellt utbyte eller när det följer
av internationellt avtal eller avtal med annat land.
Vidare föreslår regeringen att det i förtydligande syfte införs en
bestämmelse enligt vilken det framgår att arbetstillstånd liksom i dag
skall få ges till en utlänning som har tidsbegränsat uppehållstillstånd
men att ett sådant tillstånd inte skall få ges om skäl hänförliga till
syftet med uppehållstillståndet talar häremot, t.ex. då det rör sig om
studier eller ett tillfälligt besök hos en släkting.
När det gäller personer med särskilda kvalifikationer (t.ex. nyckelpersoner
inom industrin och näringslivet) föreslås att regleringen i avvaktan på
förslagen från Kommittén för arbetskraftsinvandring till Sverige (dir.
2004:21) skall motsvara gällande praxis. Ett permanent uppehållstillstånd
skall därför få beviljas en utlänning som har erbjudits en
tillsvidareanställning
i landet om utlänningen har särskilda kvalifikationer och behovet av
arbetskraft inte kan fyllas av arbetssökande inom landet eller inom EES
eller Schweiz. För den som beviljats permanent uppehållstillstånd skall
det enligt den nya utlänningslagen inte krävas arbetstillstånd.
Regeringens förslag i denna del återfinns huvudsakligen i 6 kap. och i
5 kap. 5 § NUtlL.
Motioner
I motion Sf34 yrkande 6 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c) begärs ett
tillkännagivande om att öppna Sveriges gränser för arbetskraftsinvandring.
Motionärerna anser att en ökad arbetskraftsinvandring är nödvändig
både för att Sverige i framtiden skall klara tillväxt och välfärd och
för att ge människor som saknar flyktingskäl en möjlighet att söka sig
till Sverige för att bygga sig en framtid här.
Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begär i motion Sf33 yrkande 2 ett
tillkännagivande om möjligheterna att gå från att vara asylsökande till att
vara arbetssökande. I syfte att underlätta för den nya instans- och
processordningen anser motionärerna att det bör vara möjligt för en
asylsökande att söka tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete. På så
sätt kan asylkön avlastas och asylprövningen koncentreras till dem med
reella asylskäl. Permanent uppehållstillstånd bör ges efter fem år med
fast arbete och en lön som det går att försörja sig på. I samma motion
yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om arbetslinjen som grundläggande
värdering. För att klara tillväxt och välfärd och för att ge människor
som saknar flyktingskäl en möjlighet att söka sig hit bör Sverige öppna
för en ökad arbetskraftsinvandring.
Utskottets ställningstagande
Sedan riksdagen på förslag av utskottet i betänkande 2002/03:SfU8 begärt
att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning för att ta fram
ett regelverk som medger en större arbetskraftsinvandring från länder
utanför EU har en parlamentarisk kommitté tillsatts (dir. 2004:21).
Enligt direktiven skall kommittén dels ta fram förslag till ett regelverk
som medger vidgad arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES,
dels utreda behovet av arbetskraftsinvandring och konsekvenserna av
ytterligare sådan invandring. Vidare skall pågående arbete inom EU liksom
konsekvenserna för den svenska arbetsmarknaden av EU:s utvidgning beaktas.
Kommittén skall också studera sambandet mellan regelverket för
arbetskraftsinvandring respektive för skyddsbehövande med utgångspunkten
att asylrätten inte skall urholkas. Förslag till förändringar av
regelverket skall enligt direktivet utgå från de behov av arbetskraft som
finns på arbetsmarknaden och syfta till ökad flexibilitet, förenklad
administration och långsiktig hållbarhet. Kommittén, som antagit namnet
Kommittén för arbetskraftsinvandring till Sverige (KAKI), har i
delbetänkandet SOU 2005:50 presenterat ett faktaunderlag inför kommande
överväganden. Uppdraget skall slutredovisas senast den 1 mars 2006.
Utskottet kan således konstatera att det för närvarande pågår ett arbete
med att ta fram förslag bl.a. till ett regelverk som medger en vidgad
arbetskraftsinvandring. Kommittén skall även lämna förslag till lösning
på den inte helt okomplicerade frågan om arbetskraftsinvandringens
förhållande till asylrätten, som enligt direktiven inte får urholkas. I
avvaktan på kommitténs förslag finns det enligt utskottet inte skäl för
riksdagen att vidta någon åtgärd. Utskottet vill dock betona vikten av
att en utökad arbetskraftsinvandring inte tillåts leda till en försämrad
rättssäkerhet vid prövning av skyddsgrunderna och att uppehållstillstånd
på grund av skyddsbehov och uppehållstillstånd av arbetsmarknads- eller
anknytningsskäl måste hållas åtskilda.
Mot bakgrund av det anförda saknas anledning för utskottet att nu föreslå
riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionerna Sf33
yrkandena 2 och 5 och Sf34 yrkande 6. Utskottet tillstyrker därmed
regeringens förslag och avstyrker ifrågavarande motionsyrkanden.
Lagstiftningen i övrigt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag till utlänningslag med vissa
rättelser samt mindre ändringar av redaktionell karaktär till den del
det inte behandlats tidigare. Riksdagen bör därmed anta utskottets
förslag om att ordet make bör användas genomgående i den nya utlänningslagen.

Jämför reservation 14 (v) och särskilt yttrande 2 (v, mp).
Utskottets bedömning
Ordet make är ett könsneutralt uttryck varför utskottet föreslår att
det används genomgående i den nya utlänningslagen. I lagtexten bör
således anges make i stället för make, maka.
Utskottet föreslår vidare ett antal rättelser samt mindre ändringar av
redaktionell karaktär i förslaget till ny utlänningslag.
Regeringen föreslår i föreliggande proposition följdändringar i lagen
om psykiatrisk tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk vård. Även i
proposition 2004/05:172 Uppehållstillstånd för tribunalvittnen föreslås
ändringar i dessa lagar. Utskottet anser att ändringarna bör behandlas
samlat. Lagförslag 2.7 och 2.8 i föreliggande proposition behandlas
därför i utskottets betänkande 2004/05:SfU18 om uppehållstillstånd för
tribunalvittnen.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Rekrytering av nämndemän, punkt 1 (m, fp, kd, c)
av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Tobias Billström (m), Birgitta
Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m), Anne-Marie Ekström (fp) och Mauricio
Rojas (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sf33
yrkande 1 i denna del.
Ställningstagande
Det är angeläget att nämndemannakåren har en allsidig sammansättning
som speglar befolkningen i landet. Åtgärder för att bredda rekryteringen
av nämndemän har lagts fram i Nämndemannakommitténs betänkande Framtidens
nämndemän (SOU 2002:61). Regeringen bör skynda på beredningen av ärendet
och snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag.

2. Rätt till muntlig förhandling, punkt 2 (fp, kd, c)
av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Anne-Marie Ekström (fp) och
Mauricio Rojas (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sf34
yrkande 9.
Ställningstagande
Vi anser att det är av yttersta vikt att klargöra att även barn har
rätt till muntlig förhandling enligt den nya ordningen. Detta framgår
enligt vår mening inte tillräckligt tydligt av lagtexten, som därför
bör förtydligas i detta avseende. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett lagförslag.

3. Utseende av offentligt biträde m.m., punkt 3 (fp, kd, c)
av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Anne-Marie Ekström (fp) och
Mauricio Rojas (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sf34
yrkandena 4 och 10.
Ställningstagande
Enligt vår mening är det olämpligt att Migrationsverket beslutar i frågor
om offentligt biträde enligt utlänningslagen. Den nya instans- och
processordningen innebär att Migrationsverket och utlänningen kommer att
bli varandras motparter i ärenden som överklagas till migrationsdomstolarna.
Med hänsyn till att verket även är det offentliga biträdets uppdragsgivare
finns det risk att biträdet hamnar i en lojalitetskonflikt. Beslutanderätten
i frågor om förordnande av offentligt biträde bör enligt vår mening
föras över till migrationsdomstolarna.
Vidare anser vi att den kompetens och det engagemang som finns hos
frivilligorganisationer som engagerar sig i flyktingfrågor bör tas till
vara i asylprocessen. Detta kan ske exempelvis genom att, om utlänningen
så önskar, s.k. medborgarvittnen närvarar vid handläggning av ansökningar
som Migrationsverket anser är uppenbart ogrundade. I dessa ärenden har
utlänningen i normalfallet inte rätt till offentligt biträde. Härigenom
värnas asylrätten och ökar öppenheten i asylprocessen.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med
det anförda.

4. Säkerhetsärenden, punkt 4 (fp, kd, c)
av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Anne-Marie Ekström (fp) och
Mauricio Rojas (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Sf34 yrkande 11.
Ställningstagande
Den parlamentariska kontrollen måste öka när det gäller säkerhetsärenden.
Riksdagens nuvarande insyn i dessa ärenden är enligt vår mening inte
tillräcklig. Vi anser därför att det bör inrättas en permanent
riksdagskommitté som får kontinuerlig information från regeringen om aktuella
säkerhetsärenden.

5. Säkerhetsärenden, punkt 4 - motiveringen (m)
av Per Westerberg (m), Tobias Billström (m) och Anna Lilliehöök
(m).
Ställningstagande
Vår åsikt är att det finns ett behov att följa upp och kontinuerligt
granska processer där säkerhetsärenden är relevanta. Detta får dock ske
i särskild ordning där berörda utskott tar ett samlat ansvar för
säkerhetsärenden samt övriga ärenden som rör Sveriges inre säkerhet. Vi
ser därför inte något behov av att inrätta en särskild riksdagskommitté
för detta ändamål.

6. Domstolarnas förutsättningar vid genomförandet, punkt 5 (m, fp, kd,
c)
av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Tobias Billström (m), Birgitta
Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m), Anne-Marie Ekström (fp) och Mauricio
Rojas (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Sf33
yrkande 1 i denna del och 2004/05:Sf34 yrkande 8.
Ställningstagande
Vi välkomnar regeringens förslag att inrätta migrationsdomstolar för
överprövning av Migrationsverkets beslut i utlännings- och
medborgarskapsärenden.
Vi vill emellertid understryka vikten av att domstolsväsendet har
tillräckliga resurser för att klara sina uppgifter enligt den nya ordningen.
Det är enligt vår mening viktigt att finansieringen av reformen säkras
på längre sikt, inte bara för att klara övergången till den nya
processformen utan också för att undvika negativa effekter för domstolarnas
arbete i övrigt. En prioriterad fråga bör vara att lösgöra resurser för
domarutbildning.
Vidare anser vi att det är angeläget att såväl domare som nämndemän ges
förutsättningar att skaffa sig kunskap om den nya utlänningslagstiftningen.
Det krävs enligt vår mening riktade utbildningsinsatser för att förbereda
domstolarna på övertagandet av överprövningen av utlänningsmålen. Det
kan röra utbildning för handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket
i exempelvis länderkunskap eller i att skriva beslutsmotiveringar. Domare
och nämndemän bör också ges möjlighet till fortbildning i takt med att
den nya ordningen etableras och rättspraxis bildas.
Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder samt beakta
det anförda i det fortsatta budgetarbetet.

7. Nollställningsbeslut, punkt 6 (fp, kd, v, c, mp)
av Sven Brus (kd), Ulla Hoffmann (v), Birgitta Carlsson (c), Anne-Marie
Ekström (fp), Mauricio Rojas (fp) och Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar det i bilaga 3 Reservanternas lagförslag
betecknade förslaget till lag om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Sf32 och 2004/05:Sf34
yrkande 5.
Ställningstagande
Enligt vår mening bör den som ansökt om asyl senast ett år före den nya
instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden
träder i kraft och som en månad innan reformen börjar gälla vistas i
Sverige utan uppehållstillstånd beviljas permanent uppehållstillstånd.
Detta gäller dock inte t.ex. den som dömts till mer än sex månaders
fängelse eller efter ansökan om asyl rest ut från Sverige. Det gäller
inte heller den som inte kunnat styrka eller göra sin identitet sannolik.
Om det finns skäl härför skall dock i dessa fall ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd kunna beviljas för högst ett år. Har utlänningen
därefter gjort vad som skäligen kan begäras för att styrka sin identitet
får uppehållstillstånd beviljas. Familjer med barn som drabbats av
depressiv devitalisering bör beviljas uppehållstillstånd oaktat datum
för ansökan om asyl.
Ett sådant s.k. nollställningsbeslut är ett sätt att rätta till begångna
fel från statens sida mot några av samhällets mest utsatta personer.
Det kan röra sig om personer som hållit sig gömda eller vars avvisningsbeslut
inte kan verkställas. Ett annat skäl för ett nollställningsbeslut är
att ge den nya processordningen möjlighet att starta verksamheten under
rimliga arbetsförhållanden.

8. Uppehållstillstånd i ärenden som rör barn, punkt 7 (fp, kd, c)
av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Anne-Marie Ekström (fp) och
Mauricio Rojas (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 5 kap. 6 § i regeringens förslag till
utlänningslag med den ändringen att paragrafen skall ha den lydelse som
anges i bilaga 3 Reservanternas lagförslag. Riksdagen tillkännager
dessutom för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Sf13 yrkande 2 och
2004/05:Sf34 yrkandena 1 och 2 samt bifaller delvis proposition 2004/05:170
i denna del.
Ställningstagande
De långa väntetiderna i dagens asylprocess liksom den i vissa fall
bristande kompetensen hos utlänningsmyndigheterna leder till att barn
far illa. Trots att portalparagrafen i utlänningslagen föreskriver att
hänsyn skall tas till barnets bästa finns det dessvärre många fall som
tydligt visar att hänsyn till barnets bästa inte tas i tillräckligt hög
grad.
När nu portalparagrafen om barnets bästa oförändrad överförs till den
nya utlänningslagen vill vi framhålla att det är av stor vikt att
bestämmelsen om barnets bästa efterlevs på ett bättre sätt än i dag. Enligt
vår uppfattning måste barnets bästa alltid beaktas i asylprocessen, och
hänsyn till barnets bästa måste som regel gå före samhällets intresse
av att reglera invandringen. Vidare skall barnet alltid ha rätt att
höras om sina egna asylskäl.
Vi anser vidare att förslaget till 5 kap. 6 § NUtlL, som avses ersätta
den nuvarande bestämmelsen om humanitära skäl, skall utformas så att
det för vuxna personer skall krävas synnerligen ömmande omständigheter
för rätt till uppehållstillstånd. När det förekommer barn i asylprocessen
bör det däremot räcka med särskilt ömmande omständigheter för att
uppehållstillstånd skall kunna beviljas. På så sätt tydliggörs att kraven
för barn är lägre ställda än för vuxna.

9. Förbud mot polisingripanden i skola m.m., punkt 8 (m, fp, kd, c)
av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Tobias Billström (m), Birgitta
Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m), Anne-Marie Ekström (fp) och Mauricio
Rojas (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sf33
yrkande 4.
Ställningstagande
Enligt vår mening är det oacceptabelt att gömda barn av rädsla för
polisingripande inte törs vare sig gå till skolan eller uppsöka sjukvården.
Trots att FN:s barnkonvention kräver att myndigheter, domstolar m.fl.
agerar utifrån barnens bästa sker inte det i dag. Av det skälet bör
det vara olagligt för polisen att göra ingripanden mot barn i hälso-
och sjukvården och i skolan.

10. DNA-prov, punkt 9 (m, fp, kd, c)
av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Tobias Billström (m), Birgitta
Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m), Anne-Marie Ekström (fp) och Mauricio
Rojas (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sf33
yrkande 3.
Ställningstagande
I syfte att garantera barnens säkerhet anser vi att DNA-prov skall kunna
användas i familjeåterföreningsfall i större utsträckning än i dag.
DNA-prov bör kunna tillåtas när skriftlig dokumentation saknas eller
bedöms vara bristfällig och när det begärs av endera parten. Regeringen
bör återkomma med ett förslag i detta avseende.

11. Anhöriginvandring i övrigt, punkt 10 (fp, kd, c)
av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Anne-Marie Ekström (fp) och
Mauricio Rojas (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sf34
yrkande 7.
Ställningstagande
Vi är positiva till att delar av tidigare praxis rörande anhöriginvandring
nu lagfästs och att andra nära anhöriga än make/sambo och barn kan få
uppehållstillstånd. Däremot motsätter vi oss att det i 5 kap. 3 § 4
NUtlL föreskrivs att hushållsgemenskap eller särskilt beroendeförhållande
skall ha förelegat redan i hemlandet för att uppehållstillstånd skall
kunna beviljas. Enligt vår mening finns det nära anhöriga som inte
uppfyller de uppställda kraven men som ändå bör beviljas uppehållstillstånd
för att förena sig med sina anhöriga här.
Vidare anser vi att undantag i vissa fall måste kunna göras från kravet
i 5 kap. 18 § NUtlL på att uppehållstillstånd på grund av anknytning
skall sökas från hemlandet, t.ex. vid graviditet eller om personen har
barn i Sverige. Därtill bör det finnas någon form av försörjningskrav
vid anhörig- eller anknytningsinvandring.

12. Uppehållstillstånd vid människohandel, punkt 11 (m, fp, kd, c)
av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Tobias Billström (m), Birgitta
Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m), Anne-Marie Ekström (fp) och Mauricio
Rojas (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Sf33
yrkandena 6 och 7 samt 2004/05:Sf34 yrkande 3.
Ställningstagande
Av utlänningslagen framgår att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får
ges till ett offer för människohandel om det behövs för att förundersökning
eller huvudförhandling i brottmål skall kunna genomföras. Enligt vår
uppfattning är det inte tillräckligt med ett tidsbegränsat uppehållstillstånd
eftersom personerna i fråga i många fall riskerar att råka illa ut när
de återvänder till sitt hemland. Den som i en domstolsprocess konstaterats
ha blivit utsatt för människohandel för sexuella ändamål i Sverige bör
i normalfallet få permanent uppehållstillstånd här. En förutsättning
bör dock vara personernas aktiva medverkan i arbetet med brottsbekämpning,
både som vittnen och som målsägande.

13. Arbetstillstånd, punkt 12 (m, fp, kd, c)
av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Tobias Billström (m), Birgitta
Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m), Anne-Marie Ekström (fp) och Mauricio
Rojas (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Sf33
yrkandena 2 och 5 samt 2004/05:Sf34 yrkande 6.
Ställningstagande
För att klara tillväxt och välfärd och för att ge människor som saknar
flyktingskäl en möjlighet att söka sig hit bör Sverige öppna för en
ökad arbetskraftsinvandring. En ökad arbetskraftsinvandring skulle ge
människor möjlighet till en ny framtid och göra Sverige till en mer
dynamisk ekonomi. En ökad arbetskraftsinvandring är också central när
det gäller att lyckas med integrationen och att bekämpa människohandeln.

Det bör vara möjligt att vistas i Sverige under begränsad tid, med t.ex.
turistvisum, för att söka arbete. Under den tid en person söker arbete
skall det finnas ett krav på självförsörjning och ansvar för boendet.
Uppehållstillstånd och arbetstillstånd skall kunna beviljas för en person
som genom t.ex. ett anställningsavtal kan dokumentera att han eller hon
har fått ett arbete. Lön, försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor
får inte försämras, och reglerna för arbetskraftsinvandring måste
utformas så att asylrätten inte urholkas eller missbrukas. Vidare måste
riskerna för oseriös arbetskraftsinvandring minimeras och
socialförsäkringssystemet ses över i syfte att få det att fungera vid
arbetskraftsinvandring.
Asylsökande bör under en övergångsperiod också kunna söka uppehållstillstånd
av arbetsmarknadsskäl, som i ett senare skede skall kunna permanentas.

Regeringens hantering av riksdagens beslut att ta fram förslag som medger
en ökad arbetskraftsinvandring har varit oacceptabel. Riksdagen fattade
sitt beslut våren 2003 och ett slutbetänkande av den parlamentariska
kommittén kommer att dröja till den 1 mars 2006.

14. Lagförslagen i övrigt, punkt 13 (v)
av Ulla Hoffmann (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till
a. utlänningslag, till den del det inte behandlats under punkt
7, med den ändringen
dels att i 8 kap. 13 § första meningen ordet "ett" skall utgå,

dels att i 10 kap. 14 § första stycket 1 ett kommatecken sätts
in före orden "om ärendet överklagas,",
dels att i 12 kap. 15 § tredje stycket orden "enligt 13 §"
skall ersättas med orden "enligt 14 §",
dels att i 12 kap. 23 § tredje stycket orden "andra stycket
första meningen" skall ersättas med orden " andra stycket 1",

dels att i 14 kap. 14 § första stycket orden "20 kap. 15 §"
skall ersättas med orden "19 kap. 5 §".
b. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,

c. lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap,

d. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

e. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

f. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga,
g. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),

h. lag om ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning
för flyktingar och vissa andra utlänningar,
i. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl.,
j. lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa internationella
sanktioner,
k. lag om ändring i lagen (1998:544) om vårdregister,

l. lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension,

m. lag om ändring i lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt
forskningsregister,
n. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799),

o. lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av
personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:170 i denna del.

Ställningstagande
Synonymer för uttrycket "make" är enligt synonymboken: Gemål, livsledsagare,
livskamrat, gubbe. Samma bok anger följande synonymer för "maka": Hustru,
gemål, brud, fru, livsledsagarinna, livsledsagerska, livskamrat, gumma,
fruga, tant.
Utskottet har beslutat att föreslå riksdagen att byta ut "make, maka"
mot det enligt utskottet könsneutrala uttrycket "make". Som framgår av
synonymerna ovan är ordet make knappast könsneutralt lika lite som ordet
maka är det. Att kvinnor skall tvingas att tolka lagar som uppenbarligen
är skrivna för män, som gällande även för kvinnor, är otidsenligt. Ett
alternativ hade förstås varit att välja det lika lite könsneutrala
uttrycket "maka". Enligt tidigare utredningar, om att använda feminina
pronomenformer genomgående i lagtexter, är risken då att män skulle
uppfatta lagen som avseende endast kvinnor och inte visa samma hörsamhet
som kvinnor. Genom att inte skriva "make, maka" skulle kvinnor tvingas
att finna sig i att vara synonymer med "gubbe". Jag anser därför att
uttrycket "make, maka" skall kvarstå i lagtexten.

Särskilda yttranden

1. Uppehållstillstånd vid människohandel, punkt 11 (v, mp)
Ulla Hoffmann (v) och Gustav Fridolin (mp) anför:
Vi har i tidigare sammanhang reserverat oss till förmån för att kvinnor
som utsatts för människohandel för sexuella ändamål bör kunna få permanent
uppehållstillstånd i Sverige med stöd av Genèvekonventionen bl.a. därför
att Sverige betraktar sådan prostitution som sexualiserat våld mot
kvinnor (se bl.a. bet. 2003/04:SfU6). Vi vidhåller dessa ställningstaganden
och avser att även fortsättningsvis verka för att få en ändring till
stånd i detta avseende.

2. Lagförslagen i övrigt, punkt 13 (v, mp)
Ulla Hoffmann (v) och Gustav Fridolin (mp) anför:
Vi står bakom de förslag som efter förhandlingar med regeringen lagts
fram i denna proposition. När propositionen antas av riksdagen får vi
en ny utlänningslag som också omfattar delar av nu gällande utlänningslag
som inte förhandlats vid detta tillfälle. När nuvarande utlänningslag
antogs av riksdagen hade vi omfattande reservationer på flera områden,
vilket inte minst framgår av våra respektive reservationer till betänkande
1996/97:SfU5 Svensk migrationspolitik i ett globalt perspektiv och till
andra utskottsbetänkanden på det migrationspolitiska området. Vi har
inte ändrat uppfattning i dessa frågor.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:170 Ny instans- och processordning i utlännings-
och medborgarskapsärenden:
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
utlänningslag,
lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,
lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap,
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga,
lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
lag om ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för
flyktingar och vissa andra utlänningar,
lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.,
lag
om ändring i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner,
lag om ändring i lagen (1998:544) om vårdregister,
lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension,
lag om ändring i lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister,

lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799),
lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i
den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.
Följdmotioner
2004/05:Sf32 av Sven Brus m.fl. (kd, fp, v, c, mp):
Riksdagen beslutar om att anta en lag med följande lydelse: "Den som
ansökt om asyl senast ett år före det datum den nya instans- och
processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden träder i kraft
och som en månad innan det datum reformen börjar gälla vistas i Sverige
utan att ha uppehållstillstånd och ansöker om uppehållstillstånd senast
dagen innan den nya instans- och processordningen i utlännings- och
medborgarskapsärenden träder i kraft, får beviljas permanent uppehållstillstånd
av humanitära skäl: Detta gäller dock inte om a) det föreligger allvarliga
skäl att anta att utlänningen gjort sig skyldig till sådan gärning som
anges i artikel 1 F i 1951 års konvention om flyktingars rättsliga
ställning, b) utlänningen här i riket dömts för strängare straff än sex
månaders fängelse eller det av tidigare utredning framgår att utlänningen
dömts eller skäligen kan misstänkas för brott som kan ge strängare straff
än sex månaders fängelse. Detta gäller ej fängelsestraff eller misstankar
om brott begångna utomlands som en följd av den förföljelse utlänningen
åberopat för att söka asyl i Sverige, c) utlänningen ej kunnat styrka
sin identitet eller göra densamma sannolik. Om det finns skäl till detta
får i sådant fall ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd
beviljas för högst ett års tid. Om utlänningen under den tiden gjort vad
som skäligen kan begäras för att styrka sin identitet får uppehållstillstånd
som avses i första stycket beviljas. d) utlänningen efter ansökan om
asyl rest ut från Sverige. Familjer med barn som drabbats av depressiv
devitalisering får beviljas uppehållstillstånd i enlighet med första
stycket oaktat datum för ansökan om asyl."
2004/05:Sf33 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om domstolsväsendets förutsättningar att ta över utlännings-
och medborgarskapsärenden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om möjligheterna att gå från att vara asylsökande till
att vara arbetssökande.
3. Riksdagen beslutar att DNA-prov medges för fastställande av
grund för återförening, när detta begärs av endera parten i målet, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen beslutar att det skall vara olagligt för polisen att
göra ingripanden mot asylsökande barn i hälso- och sjukvården samt i
skolan, i enlighet med vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om arbetslinjen som grundläggande värdering.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om möjligheten att erhålla permanent uppehållstillstånd
efter att ha beviljats tillfälligt uppehållstillstånd för att medverka
som målsägande eller vittne.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vilka krav som skall ställas upp för att bevilja
uppehållstillstånd för utländska vittnen och målsäganden.
2004/05:Sf34 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, kd, c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att hänsyn till barnets bästa skall väga tyngre än
samhällets intresse av att reglera invandringen.
2. Riksdagen beslutar om ändring av den föreslagna lydelsen i 5
kap. 6 § enligt följande: "Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan
grund, får tillstånd beviljas en utlänning över 18 år om det vid en
samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen
ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige.
Vid bedömningen skall särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd,
anpassning till Sverige och situation i hemlandet. Barn får beviljas
uppehållstillstånd enligt denna paragraf om det föreligger särskilt
ömmande omständigheter."
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att bevilja offer för människohandel för sexuella
ändamål permanent uppehållstillstånd i Sverige.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att länsrätten skall utse offentligt biträde i den
nya instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden.
5. Riksdagen beslutar om att anta den av Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
föreslagna lagen med följande lydelse: "Den som ansökt om asyl senast
ett år före det datum den nya instans- och processordningen i utlännings-
och medborgarskapsärenden träder i kraft och som en månad innan det
datum reformen börjar gälla vistas i Sverige utan att ha uppehållstillstånd
och ansöker om uppehållstillstånd senast dagen innan den nya instans-
och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden träder i
kraft, får beviljas permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl.
Detta gäller dock inte om: a) det föreligger allvarliga skäl att anta
att utlänningen gjort sig skyldig till sådan gärning som anges i artikel
1 F i 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning, b)
utlänningen här i riket dömts för strängare straff än sex månaders fängelse
eller det av tidigare utredning framgår att utlänningen dömts eller
skäligen kan misstänkas för brott som kan ge strängare straff än sex
månaders fängelse - detta gäller ej fängelsestraff eller misstankar om
brott begångna utomlands som en följd av den förföljelse utlänningen
åberopat för att söka asyl i Sverige, c) utlänningen ej kunnat styrka
sin identitet eller göra densamma sannolik. Om det finns skäl till detta
får i sådant fall ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd
beviljas för högst ett års tid. Om utlänningen under den tiden gjort vad
som skäligen kan begäras för att styrka sin identitet får uppehållstillstånd
som avses i första stycket beviljas, d) utlänningen efter ansökan om
asyl rest ut från Sverige. Familjer med barn som drabbats av depressiv
devitalisering får beviljas uppehållstillstånd i enlighet med första
stycket oaktat datum för ansökan om asyl."
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att öppna Sveriges gränser för arbetskraftsinvandring.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om anhörig- och anknytningsinvandring.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av riktade utbildningsinsatser för dem som
kommer att arbeta i den nya asylprocessen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att rätten till muntlig förhandling även omfattar
barn i asylprocessen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att öppna upp möjligheten för s.k. medborgarvittnen
att närvara under asylprocessen.
11. Riksdagen beslutar att utse en fast riksdagskommitté som får
kontinuerlig information om aktuella säkerhetsärenden.
Motion väckt med anledning av skr. 2004/05:47
2004/05:Sf13 av Sven Brus m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att stärka asylsökande barns rättigheter bl.a. avseende
rätten att höras, tillgången till auktoriserad tolk, kortare handläggningstider
och beslut som utgår från barnets bästa.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Reservanternas lagförslag
Reservation 7 (punkt 6)
Förslag till lag om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som ansökt om asyl senast den 31 mars 2005 och som den 28
februari 2006 vistas i Sverige utan att ha uppehållstillstånd och ansöker
om uppehållstillstånd enligt denna lag senast den 30 mars 2006 får
beviljas permanent uppehållstillstånd.
Detta gäller dock inte om
a. det föreligger allvarliga skäl att anta att utlänningen gjort sig
skyldig till sådan gärning som anges i artikel 1 F i 1951 års konvention
om flyktingars rättsliga ställning,
b. utlänningen här i riket dömts till strängare straff än sex månaders
fängelse eller dömts för eller skäligen kan misstänkas för brott som
kan ge strängare straff än sex månaders fängelse. Detta gäller ej
fängelsestraff eller misstankar om brott begångna utomlands som en följd
av den förföljelse utlänningen åberopat för att söka asyl i Sverige,
c. utlänningen efter ansökan om asyl rest ut från Sverige,
d. utlänningen ej kunnat styrka sin identitet eller göra densamma
sannolik.
Om utlänningen ej kunnat styrka sin identitet eller göra densamma
sannolik får, om det finns skäl till detta, ett tidsbegränsat uppehålls-
och arbetstillstånd beviljas för högst ett års tid. Om utlänningen under
denna tid gjort vad som skäligen kan begäras för att styrka sin identitet
får uppehållstillstånd i enlighet med första stycket beviljas.
2 § Familjer med barn som drabbats av depressiv devitalisering får
beviljas uppehållstillstånd i enlighet med 1 § oaktat datum för ansökan
om asyl.
3 § För ansökan om uppehållstillstånd enligt denna lag tillämpas det
förfarande som gäller för prövning av ansökan om asyl.
____________________
Denna lag träder i kraft den 1 november 2005.

Reservation 8 (punkt 7)
Förslag till lydelse av 5 kap. 6 § utlänningslagen (2005:000)

Regeringens förslag Reservanternas förslag
5 kap.
6 §
Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas
en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation
föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon
bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen skall särskilt beaktas
utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i
hemlandet.Barn får beviljas uppehållstillstånd enligt denna paragraf
även om de omständigheter som kommer i fram inte har samma allvar och
tyngd som krävs för att tillstånd skall beviljas vuxna personer. Om
uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas
en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation
föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter, eller om det gäller
barn särskilt ömmande omständigheter, att han eller hon bör tillåtas
stanna i Sverige. Vid bedömningen skall särskilt beaktas utlänningens
hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet.

Bilaga 4
Justitieutskottets yttrande 2004/05:JuU1y

Bilaga 5
Offentlig utfrågning
Justitie- och socialförsäkringsutskottens offentliga utfrågning om en
ny instans- och processordning i utlänningsärenden

Datum: onsdagen den 8 juni 2005
Tid: 09.00-11.30
Lokal: andrakammarsalen

PROGRAM

Inledning

Socialförsäkringsutskottets ordförande Tomas Eneroth (s)

Anföranden

Statssekreterare Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet

Generaldirektör Janna Valik, Migrationsverket

Kammarrättspresident Sten Heckscher, Utredningen om
domstolsprövning av utlänningsärenden m.m.

Lagman Ingvar Paulsson, Länsrätten i Göteborg

Advokat Kjell Jönsson, Sveriges advokatsamfund

Utfrågning

Avslutning

Justitieutskottets ordförande Johan Pehrsson

Inledning

Ordföranden i socialförsäkringsutskottet Tomas Eneroth (s): Hjärtligt
välkomna ska ni vara allihop till Sveriges riksdag och justitieutskottets
och socialförsäkringsutskottets hearing med anledning av propositionen
Ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden.
Det är en proposition som regeringen har lagt på riksdagens bord och
som vi i riksdagen avser att behandla så snabbt vi har möjlighet att
göra det.
Vi kommer redan nu i juni att påbörja den preliminära behandlingen i
båda utskotten. Justitieutskottet yttrar sig till socialförsäkringsutskottet.
Därefter slutbehandlar vi den med den preliminära tidsplanen att kunna
avgöra detta ärende den 14 september - allt för att beslutsgången i
riksdagen ska underlätta och för att vi ska kunna ge tidiga besked inför
en så omfattande reform som det här faktiskt innebär.
Denna dag är det tänkt att vi ska informera oss och att vi från utskottets
ledamöters sida ska få möjlighet att ställa frågor om propositionen och
om reformeringen.
Inledningsvis är det Charlotte Svensson, statssekreterare på
Utrikesdepartementet, som kommer att berätta om propositionen. Därefter kommer
Migrationsverkets generaldirektör Janna Valik att berätta om reformeringen
utifrån Migrationsverkets perspektiv. Sten Heckscher, som är
kammarrättspresident men som också är den som håller i utredningen om
domstolsprövningen, kommer att berätta om den fortsatta reformeringen. Här
har vi också lagman Ingvar Paulsson från Länsrätten i Göteborg och
advokat Kjell Jönsson från Sveriges advokatsamfund, som var och en får
möjlighet att hålla anförande. Därefter är vår ambition att ta en paus.
Sedan börjar frågestunden som pågår fram till kl. 12.00, då det som
sagt finns möjligheter för utskottens ledamöter att ställa frågor både
till dem som hållit anföranden och givetvis också till andra inbjudna
gäster som finns representerade här.
Denna hearing kommer att stenograferas. Jag tror att den nu sänds
åtminstone på webb-tv. Det innebär att allt ni säger kommer att hållas
mot er. Det finns alltså ingen möjlighet att smita undan, utan allt är
offentligt och tillgängligt för allmänheten omedelbart, vilket är
alldeles utmärkt. Det är så det ska vara i Sveriges riksdag.
Jag hoppas att mobiltelefonerna är avstängda och att vi nu kan påbörja
denna utfrågning om den nya instans- och processordningen i utlännings-
och medborgarskapsärenden.
Jag ger ordet till statssekreteraren i Utrikesdepartementet, Charlotte
Svensson. Varsågod.

Anföranden

Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Tack, herr ordförande. I förra
veckan överlämnades alltså en proposition till riksdagen med förslag
till en ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden.

Som ni känner till är propositionen ett resultat av ett samarbete mellan
regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Propositionen bygger huvudsakligen på två parlamentariska utredningar,
dels den första NIPU-utredningen från 1999, dels den översynsutredning
som förra året lade fram sitt betänkande som innehöll en översyn av de
materiella bestämmelserna i utlänningslagen.
Lagrådet har, som ni vet, i sitt yttrande över lagrådsremissen, vars
innehåll i allt väsentligt motsvarar propositionens, anfört att remissen
inte kan tillstyrkas. Det är en liten men dock förändring mot föregående
gång då förslaget avstyrktes. Lagrådet ansåg bland annat att de materiella
bestämmelserna inte är anpassade för domstolprövning i tillräcklig
utsträckning.
Regeringen har i propositionen, med stöd av de två nämnda parlamentariska
utredningarna som genomförts, bedömt att de materiella bestämmelserna
är anpassade för domstolsprövning i tillräcklig utsträckning. Pågående
utveckling av EG-rätten talar dessutom för en domstolsprövning. Ett
huvudsyfte med reformen är att skapa en öppen och tydlig process med
ett tvåpartsförfarande vid överklagande och en hög grad av muntlighet.

Regeringen föreslår alltså en ny instansordning. Den nuvarande överprövningen
vid Utlänningsnämnden ersätts med en domstolsprövning i de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Överprövningen av Migrationsverkets beslut
kommer att ske i tre länsrätter, i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Kammarrätten i Stockholm blir tredje och slutlig praxisskapande instans.
Regeringen kan alltså inte längre få enskilda ärenden överlämnade till
sig för vägledande beslut.
Det blir också en ny processordning. Om Migrationsverket avslår en
ansökan kommer vid ett överklagande den sökande och Migrationsverket att
mötas som parter. Det innebär för den asylsökande att han eller hon
tillsammans med sitt ombud får lägga fram alla sina skäl för att få
uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverket å sin sida får då lägga
fram de skäl som talar emot att den sökande beviljas uppehållstillstånd.
Parterna i asylärenden kommer i stor utsträckning att mötas personligen
i domstolen vid en muntlig förhandling.
Genom den nya processordningen ökar öppenheten i processen. Migrationsverket
kommer också att öppet redovisa den landinformation som verket använder
sig av genom att lägga ut informationen på Internet.
Den nya ordningen kommer att ställa högre krav på alla parter. Det gäller
såväl Migrationsverket som de asylsökande och deras ombud. Det är viktigt
att alla relevanta, kända omständigheter kommer fram så tidigt som
möjligt i processen, det vill säga i första instans redan i ärendet hos
Migrationsverket.
I propositionen föreslås också att en ny utlänningslag ersätter 1989
års utlänningslag. Lagen görs tydligare för att fungera i en domstolsprövning.
De olika grunderna för att få uppehållstillstånd skiljs tydligare åt,
och de så kallade skyddsgrunderna får en mer framträdande plats.
I den nya lagen betonas att det är behovet av skydd som ska vara i fokus
vid prövningen av en asylsökandes ärende. Därför utvidgas också
bestämmelserna om vad som är skyddsbehov. Även den som flyr på grund av
svåra motsättningar i hemlandet och känner välgrundad fruktan för
allvarliga övergrepp ska bedömas som skyddsbehövande i övrigt. Dessa
omständigheter kan enligt gällande rätt medföra uppehållstillstånd av
humanitära skäl, eller det som vi kallar politisk-humanitära skäl.
Det är viktigt att påpeka att asyl handlar om skydd från förföljelse
som man löper risk att utsättas för i hemlandet, inte om sjukdom eller
andra problem som uppstår i Sverige. En definition av begreppet asyl
finns redan i den nya lagens inledning. Det vaga begreppet humanitära
skäl ersätts av ett nytt begrepp, synnerligen ömmande omständigheter.
Dessa omständigheter kan leda till uppehållstillstånd om ingen av
huvudgrunderna är tillämplig. Vid prövningen ska, enligt den nya bestämmelsen,
en samlad bedömning göras särskilt av den sökandes hälsotillstånd,
anpassning till Sverige och situation i hemlandet.
I propositionen betonas att barns egna asylskäl ska utredas och bedömas
individuellt. Även för barn är det skyddsbehovet som ska vara i fokus.
En ny bestämmelse införs som tydliggör den portalparagraf om barnets
bästa som infördes i utlänningslagen 1997. I den nya bestämmelsen
klargörs att synnerligen ömmande omständigheter inte behöver vara av samma
allvar och tyngd för barn som för vuxna.
I propositionen föreslås en helt ny ordning för säkerhetsärenden.
Migrationsverket ska fatta beslut i säkerhetsärenden som sedan ska kunna
överklagas till regeringen. Migrationsöverdomstolen ska hålla muntlig
förhandling och yttra sig till regeringen. Finner Migrationsöverdomstolen
att verkställighetshinder finns ska yttrandet i den delen vara bindande
för regeringen.
I lagstiftningsarbetet fortsätter arbetet med att skapa en tydlig process.
Processen ska ha en tydlig början men också ett tydligt slut. Som ett
led i förberedelsen inför den nya ordningen lade regeringen för ett och
ett halvt år sedan fram ett åtgärdsprogram för att öka enhetligheten
och förutsebarheten i första instans. Migrationsverket fick bland annat
i uppdrag att generellt införa ett nytt arbetssätt i asylärenden där
den sökande får större möjlighet att muntligt redogöra för sina asylskäl
för den som ska fatta beslut.
På verkställighetsstadiet föreslås i propositionen att den nuvarande
ordningen med prövning av så kallade nya ansökningar efter lagakraftvunnet
avlägsnandebeslut upphör. Migrationsverket ska i stället ex officio
pröva nya omständigheter som kommer fram på verkställighetsstadiet.
Utlänningen kan åberopa nya omständigheter som gäller behovet av skydd.
En ny prövning kan då under vissa förutsättningar komma till stånd av
frågan om uppehållstillstånd. Genom de här åtgärderna i processens början
och slut kan förhoppningsvis den totala handläggningstiden efter en
övergång minska, trots att vi utökar med ytterligare en instans.
Det är naturligtvis stora förändringar som kommer att ske framöver. Den
nya ordningen kommer för de berörda domstolarna att innebära nyrekryteringar
av omkring 100 domare och uppemot 400 övriga jurister. Migrationsverket
behöver också ett stort antal processförare. Det behövs vidare ett stort
antal tolkar, och förberedelser för att få fram fler kvalificerade tolkar
har påbörjats. Dessutom krävs utbildningsinsatser för alla berörda.
Domstolarna måste hitta nya lämpliga lokaler, och de måste sedan
iordningställas. Jag vet att den organisationskommitté under ledning av
Sten Heckscher som regeringen tillsatte i höstas, bestående av Domstolsverket,
de berörda domstolarna, Migrationsverket och Utlänningsnämnden, arbetar
för högtryck för att förbereda den här stora reformen.
Många, inklusive Lagrådet, har varnat för att ett för tidigt ikraftträdande
kan äventyra reformen och dessutom innebära svåra påfrestningar för
domstolarna. Det har regeringen tagit hänsyn till. I propositionen
föreslås den 31 mars 2006 som datum för ikraftträdandet, det vill säga
tre månaders förskjutning. I höst vinner vi dessutom en månad genom att
riksdagsbeslut kan fattas i september i stället för oktober, då beslutet
skulle ha fattats enligt de ursprungliga planerna.
Jag vill avslutningsvis passa på att tacka socialförsäkringsutskottet
och justitieutskottet för detta.
Janna Valik, Migrationsverket:. I propositionen sägs att tyngdpunkten
av prövningen ska ligga i första instans. Allt som åberopas i ett ärende
ska alltså ha lagts fram i första instans, och prövningen ska ske utifrån
ett fullständigt beslutsunderlag. För oss på Migrationsverket innebär
det en tydlig markering att allt som ska åberopas i ärendet måste komma
fram redan i början för att domstolarna så småningom ska kunna ha samma
faktaunderlag för sina bedömningar.
Migrationsverket bedriver sedan en tid tillbaka ett utrednings- och
prövningsförfarande som säkerställer detta. Statssekreteraren nämnde
att Migrationsverket har infört ett förändrat arbetssätt. I kort innebär
det att den sökande tillsammans med sitt offentliga biträde får en
tydligare roll i asylprocessen genom möjligheten att på ett tidigt stadium
presentera grunderna för sin ansökan om asyl. Den muntliga handläggningen
koncentreras då till frågor som kan behöva utredas ytterligare. Den
sökande har också en chans att få klart för sig vilka frågor som faktiskt
har betydelse för ärendets avgörande och i vilka avseenden som sökandens
trovärdighet möjligen kan vara ifrågasatt.
Vad vi ser är att det nya arbetssättet ger en ökad tydlighet och öppenhet.
Det innebär också att vi på ett tidigt stadium har möjlighet att välja
ut de ärenden som kräver mer omfattande utredningsinsatser, vilket är
viktigt.
I propositionen sägs också att Migrationsverkets aktuella landinformation
ska finnas tillgänglig på verkets hemsida. Vi har i dag ett databaserat
system för vår land- och praxisinformation som vi på verket kallar för
Lifos. Det är ett stödsystem för handläggare och beslutsfattare på
Migrationsverket men även för Utlänningsnämnden, vars personal har
tillgång till systemet. Det innehåller fakta om länder, kartor, vägledande
beslut med mera. Informationen tillsammans med de frågor som ställs
till den sökande utgör en grund för beslut i ett asylärende. Det här
systemet är som sagt för närvarande tillgängligt enbart internt. Men i
september förra året lämnade vi en rapport till regeringen där vi
redogjorde för vad som behöver göras för att vi ska kunna göra systemet
tillgängligt för allmänheten.
Vi måste ta hänsyn till vissa upphovsrättsliga frågor, sekretessfrågor
och lagstiftningen som skyddar mot registrering av personuppgifter. Det
finns en del tekniska frågor att lösa, men vi arbetar för fullt med att
anpassa systemet och göra det tillgängligt från och med det aktuella
datumet.
I dag har vi cirka 7 000 dokument i systemet. Det tillkommer ungefär
400 nya varje år. Det är dokument dels internt från Migrationsverket,
dels från Utrikesdepartementet, dels beslut från Utlänningsnämnden och
regeringen. Men det är material även från andra viktiga källor som UNHCR,
frivilligorganisationer, utländska myndigheter med mera.
I propositionen föreslås också en ny instans- och processordning i
utlännings- och medborgarskapsärenden som innebär en tvåpartsprocess.
Det innebär alltså att man ska ha möjlighet till muntlig förhandling.
Meningen är att verkets personal ska föra talan i domstol. Vi har i dag
en mycket begränsad processvana. Det är alltså fråga om en stor och
viktig förändring av vår verksamhet. Vi måste rekrytera personal och
utbilda den personal som finns. Vi räknar med att ha processförare på
de tre orter som är angivna i propositionen, det vill säga i Stockholm,
Göteborg och Malmö, där länsrätterna ska vara migrationsdomstolar.
Vi uppskattar att vi inledningsvis kommer att ha muntliga förhandlingar
i en stor del av asylmålen. Men vi tror också att andelen muntliga
förhandlingar i de ärenden som handlar om tillstånd och medborgarskapsärenden
kommer att bli betydligt lägre. Våra beräkningar innebär att vi kommer
att behöva cirka 80 personer som ska fungera som processförare med den
här uppgiften.
Det finns en stor förändring för vår verksamhet utöver det som jag redan
har nämnt som handlar om prövning av verkställighetshinder. Ett beslut
om avvisning och utvisning får icke verkställas om det föreligger
medicinska hinder eller andra synnerliga skäl. Verket får alltså en ny
och mycket svår uppgift när det gäller att pröva verkställighetshinder.
Det övergripande syftet med den nya utlänningslagen är att få till
stånd ett starkare incitament för att relevanta skäl förs fram redan i
begynnelsen av ett ärende.
Det är också viktigt att ha en bra kommunikation med de sökande för att,
som sagt var, samtliga skäl ska framföras tidigt. Men vi tror att minst
lika stor betydelse i det här sammanhanget kommer säkerligen den totala
handläggningstiden och möjligheten att genomföra ett effektivt
återvändandearbete att ha.
Övriga konsekvenser som vi bedömer i dag är att personalen måste få
utbildning. Det kommer att krävas ganska stora utbildningsinsatser. När
det gäller lokaler kommer även vi att behöva söka lokaler som fungerar
tillsammans med de lokaler som domstolarna kommer att behöva.
Den stora förändringen ligger inom IT-området och IT-stödet, där, som
jag nämnde, landinformationssystemet ska utvecklas och anpassas. Men vi
måste också kunna skapa tekniska förutsättningar för att på ett lätt
och smidigt sätt kunna lämna information till domstolarna.
Vi ska arbeta tillsammans med de tre migrationsdomstolarna och en
migrationsöverdomstol. Vi ska också kunna säkra att ärendeflödet, det
vill säga underlagen, går snabbt och smidigt fram för att den sökande
ska få besked så snabbt som möjligt.
Hur bedriver vi förberedelsearbetet? Vi arbetar i projektform. Vi har
ett stort projekt som leds av Mats Baurmann, och vi har tre delprojekt
där vi koncentrerar oss på just de områden som jag nämnde för er.
Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.
m.: Det här är en väldigt stor reform för asylprocessen men naturligtvis
också för de mottagande domstolarna. Det jag ska säga här i dag är ganska
selektivt. Jag ska inte trötta er med alla delar av förberedelsearbetet.

Vi beräknar, även om osäkerheten här är ovanligt stor, att vi får mer
än 17 000 mål per år till de tre länsrätterna och att vi får mer än
13 000 mål per år till kammarrätten. Det innebär för berörda domstolar
en fördubbling av verksamheten eller mer. Det betyder att vi sammantaget
ska anställa, tror vi, ungefär 600 nya människor. För er kan det möjligen
vara intressant att veta att vi räknar med ungefär 7 000 nya nämndemannadagar,
så vi ska rekrytera 1 200 nya nämndemän. Det är tolkar, biträden,
IT-personal och annat. Dessa data räcker för att visa att det här är en
jätteoperation.
I grunden är det en bra reform. De här ärendena rör vad som är grundläggande
och avgörande för enskilda människor, och det är viktigt att det sker
i bra former.
Nu tillhör jag inte Utlänningsnämndens belackare. Jag anser att
Utlänningsnämnden i allt väsentligt har gjort ett bra jobb under besvärliga
förutsättningar. Jag vill också framhålla att Utlänningsnämndens personal
inte är onda och hänsynslösa människor, utan att de är hårt arbetande
och samvetsgranna människor, så att det inte ska råda någon tveksamhet
på den punkten.
Men det är ändå motiverat att ändra systemet. Det är frågor som typiskt
sett hör hemma i förvaltningsdomstolarna - förhållanden mellan den
enskilde och det allmänna. Det är inte väsensskilt från vad vi redan har
i förvaltningsdomstolarna. Vi har ju en ganska varierande karta med
drygt 500 måltyper redan i dag, och några till gör väl ingen större
skillnad just när det gäller den saken, även om det är många ärenden.
Det
är motiverat med ett reguljärt och reglerat tvåpartsförfarande efter
förvaltningsmyndighetens beslut där förvaltningsmyndigheten också blir
motpart.
Det är viktigt med större öppenhet i beslutsunderlaget. Det är bra med
vanliga regler för muntlighet i den första domstolsinstansen, nämligen
om någon begär det och det inte är uppenbart obehövligt, vilket säkert
kommer att leda till att det i framför allt asylärenden regelmässigt
blir muntlig förhandling. Det blir bättre garantier än i dag för att
man får möjlighet att lägga fram sin sak. Avgörandet kommer att presenteras
öppet. Alla skäl kommer att anges. De kommer att kunna bemötas. Och det
kommer att gå att överklaga för att få till stånd en överprövning, inte
en omprövning. Det är viktigt i processrätten, både i allmänna domstolar
och i förvaltningsdomstolar, att det inte är fråga om att man ska göra
om hela processen när man överklagar, utan det är en överprövning och
inte en omprövning av vad som har ägt rum i första instans.
När det här väl är sagt, som är positiva ord om den här förändringen,
vill jag framhålla att den som tror att det här automatiskt leder till
väsentliga ändringar i sak, det vill säga i hur ärendena slutar och
avgörs, misstar sig. Hur ärendena slutar i sak beror på lagstiftningen.
Det är där som valen görs, och det är den som domstolarna tillämpar på
samma sätt som Utlänningsnämnden gjort i dag. Jag tror för övrigt inte
att vi i förvaltningsdomstolarna typiskt sett är snällare än vad de är
i Utlänningsnämnden, men det får väl framtiden visa.
Dessutom ser morgondagens beslutsfattare i princip likadana ut som dagens.
Ordförandena i Utlänningsnämnden är domare i allmänna domstolar eller
i förvaltningsdomstolar som är tjänstlediga från sina domartjänster och
som jobbar där. Handläggningen har också många gemensamma drag.
Ett stort bekymmer är förhoppningarna om att det ska gå fortare. Man
kan säga att den nya processordningen inte i sig innebär att det går
fortare. Det blir mera muntlighet och dessutom ytterligare en instans.
Vi räknar kallt med att alla Migrationsverkets avslag kommer att
överklagas till länsrätt och att alla länsrättens avslag kommer att
överklagas till kammarrätten. Det finns inget som helst skäl att tro att
något annat kommer att inträffa.
Det här blir en ny roll för kammarrätten som prejudikatsinstans,
slutinstans, vilket i och för sig är spännande men som också kommer att
bli just en ny roll. Vi får fundera på hur vi på bästa sätt ska lösa
detta.
Vi arbetar nu allt vad vi orkar med det här. Jag har tre roller, dels
som utredare, dels som aktiv i Domstolsverkets projekt, dels som chef
för en av de mottagande domstolarna, och jag kan försäkra er att några
fritidsproblem finns inte.
Mycket kan hinna bli bra, och det vill vi. För kammarrättens och även
för länsrättens del är det inte minst viktigt att vår befintliga personal
ser de positiva sidorna med förändringen. Jag ska inte sticka under
stol med att det finns en viss skepsis i våra organisationer mot
förändringen. Men vi vill försöka få den positiva synen på den att överväga.
Det hänger bland annat ihop med att vi redan från början måste försöka
integrera den nya verksamheten med den vi redan har. Det ska inte bli
två olika domstolsorganisationer inom förvaltningsdomstolarna, utan vi
ska få ihop det här direkt.
Kritiska faktorer? Ja, den jättelika förändringen. Finns de här 120
domarna? Tillsättningsförfarandet när det gäller domare är ganska
komplicerat. Det är något slags guanomodell som man tillämpar där, så det
tar sin tid. Och det är många andra människor, som jag tidigare sade,
som ska rekryteras. Men jag tror att med förskjutningen på tre månader
bör det finnas hyggliga utsikter att klara rekrytering och i bästa fall
också viss utbildning av den nya personalen. En annan sak är att det
inte är fråga om att befolka de nya ärendena med bara befintlig personal.
En viktig strategi i integrationen är faktiskt att förmå en del av dem
som redan finns i våra domstolar att arbeta med de nya ärendena och
vice versa. Vi får se hur vi lyckas med det, men jag tror att det är
viktigt. Det kommer nog att fungera hyggligt.
När det sedan gäller lokaler kan det låta trivialt, men det är det
största bekymret relativt tillgänglig tid. Om det är någonting som stör
min nattsömn så är det detta.
Det är viktigt med ändamålsenliga lokaler och goda arbetsmiljöer. Det
går inte med vilka baracker som helst. För att ta ett exempel så behöver
Länsrätten i Stockholm uppemot 20 nya förhandlingslokaler för att det
här ska gå ihop, och sådana lokaler växer inte på träd.
Med nuvarande tidsplan kommer bara Länsrätten i Skåne att klara av att
få lokaler fram till den 1 april. För övriga tre domstolar blir det
provisorier. Det är en olägenhet när det gäller rekrytering av personal,
när det gäller arbetsmiljö, när det gäller den viktiga integreringsfrågan
och en del annat.
Tiden är alltså vår mest kritiska faktor. Dessutom blir redan hårt
ansträngda domstolar dubbelt så stora. Därför är det viktigt att vi fram
till ikraftträdandet får goda möjligheter att beta av balanser och annat
så att mottagandet kan bli så ståtligt som det ska bli.
En sak som det trots allt kan finnas skäl att stryka under är att
riksdagen ännu inte har fattat något beslut om att det här ska ske. Ibland
får man intryck av att alla tror att detta redan är bestämt, men talmannens
klubba har inte fallit.
Domstolsväsendet är tills vidare förhindrat att ingå anställningsavtal.
Vi kan inte hyra lokaler. Det är svårt att realförhandla när man inte
kan träffa avtal. Vi hoppas att det här ska kunna lösas. Det finns ett
förslag i vårpropositionen om att regeringen ska bemyndigas att ge oss
de här möjligheterna. Det är viktigt att detta kommer till stånd snarast,
framför allt när det gäller lokaler.
Charlotte Svensson nämnde Lagrådets yttrande. Jag tycker att det förtjänar
att upprepas att Lagrådet när det gäller tidpunkten för genomförandet
förordade med stöd av ganska utförlig argumentation, som ni säkert har
läst allesammans, den 1 januari 2007. Man skrev också: till nöds
halvårsskiftet. Nu arbetar vi med de här förutsättningarna så hårt som vi
kan. Vi gör vad vi kan.
Vi får inte låta tidsnöden skymma att reformen är angelägen och att det
finns rättssäkerhetsvinster att göra. Det finns också vissa fördelar
för de mottagande organisationerna. Jag brukar framhålla för min personal
att det inte är alla verksamheter, vare sig privata eller allmänna, som
får växa i dag. Det är snarast motsatsen som brukar gälla. Vi kommer
att få en bra föryngring. Vi kan få en vitalisering också av våra
arbetsformer. Det ser jag som något positivt.
Nu finns det i alla fall äntligen en proposition. I bästa fall får vi
i närtid rätt att börja anställa människor och förhandla och träffa
avtal om lokaler. Det kommer som sagt inte att bli bra från början, men
med ett helhjärtat stöd från regeringen, en snabb behandling, som ni
har ställt i utsikt här, och om vi får förståelse för ett strategiskt
stöd i viktiga frågor så kan det här gå bra och bli bra. Min största
reservation gäller alltså tiden, men det kan väl knappast ha undgått
någon.
Trots allt slutar jag med en någorlunda optimistisk ton. Det ska nog
kunna bli något slags ordning på det här, i alla fall med tiden. Men
det är bekymmersamt om det blir dåligt i början.
Ingvar Paulsson, Länsrätten i Göteborg: Jag representerar alltså en av
de tre länsrätter som är tilltänkta som migrationsdomstolar. Jag tänkte
ta upp några frågor med den här nya processen som kommer att beröra
domstolarna. Låt mig först säga - om jag sedan kommer att låta negativ
- att mycket i detta är mycket, mycket bra. Det kommer säkert att borga
för en ökad rättssäkerhet på området.
Propositionen innebär i huvuddragen att ärenden kommer att föras över
från förvaltningsmyndigheten, Utlänningsnämnden, till allmänna
förvaltningsdomstolar. För oss som arbetar inom de berörda domstolarna är
det en stor utmaning och en stor förändring som helt klart kommer att
påverka arbetet totalt sett inom domstolarna.
I och för sig ligger reformen i linje med den utveckling som har varit
ett bra tag nu, där förvaltningsrättskipning successivt har flyttats
från myndighet till förvaltningsdomstol. Tyngdpunkten har flyttats ned
i instanskedjan till första instans.
Men man måste komma ihåg att utlänningsmålen har en speciell karaktär.
De målen kan inte rakt av jämföras med förvaltningsmål i allmänhet.
Till detta kommer att måltillströmningen med all säkerhet kommer att
variera kraftigt över tiden beroende på omvärldsfaktorer som vi här
hemma inte kan påverka. Det hela gör att reformen har en helt annan
dignitet och en helt annan omfattning än vad vi har varit med om tidigare
i förvaltningsdomstolarna.
Dessutom kommer reformen i ett läge där måltillströmningen allmänt sett
ökar till domstolarna och balansläget är mycket besvärande.
Allt detta innebär och kräver att organisationen för att ta emot de nya
målen är noga genomtänkt. Målen kan inte bara lyftas in som vilken annan
målgrupp som helst. Därför pågår också just nu, framför allt i
Domstolsverkets regi, ett mycket omfattande förberedelsearbete så att reformen
ska kunna genomföras så smidigt som möjligt.
När jag har sagt det här vill jag samtidigt betona att man inte ska
överdriva det speciella med de här målen. Strävan måste vara att målen
ska hanteras i den ordning och under de förutsättningar som gäller för
förvaltningsdomstolarna.
Många mål hos länsrätterna i dag har förturskaraktär. Det gäller LVU,
LVM och psykiatrimålen. De tränger ofta redan i dag ut andra angelägna
målgrupper som skattemålen och socialförsäkringsmålen. Just i dessa mål
ökar balanserna på ett oroväckande sätt.
För att klara hela den nya samlade verksamheten med länsrättens nuvarande
område utökat med utlänningsmålen menar jag att det säkert blir nödvändigt
att inledningsvis hantera målen inom länsrätterna i en särskild ordning.
Det behöver byggas upp speciella avdelningar för dessa mål där man så
snabbt som möjligt kan få en hög kompetens till stånd. Men på sikt finns
det, precis som Sten Heckscher sade, skäl att sträva mot en integrering
mellan måltyperna så att man inte fastnar i något som kan liknas vid en
specialdomstol för just utlänningsmålen.
I förvaltningsrättskipningen är grundprincipen skriftligt förfarande.
Det är ett enkelt och billigt förfarande. Inslaget av muntlighet har
ökat markant under senare år. Nu förutsätter propositionen om utlänningsmålen
ett stort inslag av muntlighet i migrationsdomstolarna. Man kan säga
att det blir mer regel än undantag, och det innebär i sin tur en mycket
stor omställning för länsrätterna som måste kunna hanteras. Det kräver
noggranna förberedelser, inte minst av praktiskt slag, i form av förberedda
säkerhetsarrangemang, ändamålsenliga förhandlingslokaler och liknande.
Behovet av tolkar och offentliga biträden kommer att bli mycket stort.

Detta fordrar i sin tur ordentligt med tid för att förbereda genomförandet.
I propositionen föreslås den 31 mars 2006 som ikraftträdandedatum. Jag
skulle egentligen ha önskat mig ytterligare tid för förberedelsearbetet.
Som sades här tidigare så kommer det åtminstone inte i Göteborg och
Stockholm att finnas domstolslokaler klara vid ikraftträdandet.
Vid migrationsdomstolarna kommer utlänningsmålen att hanteras i en
tvåpartsprocess med Migrationsverket som motpart till den enskilde. Från
rättssäkerhetssynpunkt är detta bra. Det kan säkert på sikt leda till
en ökad legitimitet för avgörandena. Även det stora inslaget av muntlighet
som kan förväntas är en bra markering av behovet av ökad rättssäkerhet
och bör vara till fördel för den enskilde.
Det är bra, men jag måste ändå peka på att man ska vara medveten om att
detta förfarande kommer att ta tid och resurser i anspråk på ett helt
annat sätt än vad som gäller för den skriftliga processen.
Domstolsförfarandet bygger på öppenhet och insyn, och jag förstår att
behovet just av detta har varit ett viktigt motiv för att utlänningsmålen
ska föras över till domstol. I dag är utlänningsmålen omgärdade av en
mycket sträng sekretess. Hur det blir i migrationsdomstolarna övervägs
för närvarande i förberedelsearbetet. Propositionen säger inte särskilt
mycket i den delen.
Jag vill bara avslutningsvis peka på vikten av att sekretessfrågorna
blir ordentligt genomlysta så att man hittar den rätta balansen mellan
behovet av öppenhet och insyn och behovet av att skydda uppgifter som
är känsliga för den enskilde.
Kjell Jönsson, Sveriges advokatsamfund: Det har nu gått mer än 14 år
sedan Advokatsamfundet i ett remissvar motsatte sig att en utlänningsnämnd
skulle införas som överprövningsinstans. Skälet var kraven på rättssäkerhet.
Samfundet befarade bland annat att muntlig handläggning i stort sett
inte alls skulle komma i fråga och att alltför många ärenden skulle
komma att, på okända kriterier, ses som enkla och därmed kunna avgöras
av en ensam ordförande. Vår principiella inställning var att det i den
övervägande delen av överklagandeärendena, om asyl, familjeåterförening
och medborgarskap, var fråga om en rättstillämpning.
Vi framhöll att detta också gällde tillämpningen av internationella
konventioner. I enlighet med de principer som lagstiftaren redan då
hade tagit ställning för - att överklagandeärenden, där rättsfrågan är
huvudsak, ska gå till domstol - föreslog vi att överprövning skulle ske
i allmän förvaltningsdomstol. Samfundet motsatte sig en politisk styrning
av praxis.
Det är glädjande att vi nu kan välkomna regeringens förslag att flytta
prövningen till domstol. Rättssäkerheten kommer att öka, inte minst
genom att tvåpartsförfarande införs, att muntliga förhandlingar hålls
och att utlänningen och hans ombud får del av Migrationsverkets
beslutsunderlag. Samtidigt beklagar vi att förslaget ändå innehåller så
många lösningar som särskiljer sig från förvaltningsprocessen i övrigt.
Vi väljer nu att se reformen som ett mycket viktigt steg mot att
rättstillämpningen inom utlännings- och medborgarskapsrätten normaliseras
och integreras.
Regeringen har nu föreslagit att ändringarna ska träda i kraft den 31
mars 2006. Samfundet anser emellertid att det är nödvändigt att tidpunkten
senareläggs ett antal månader; reformens grundläggande syften får inte
riskeras genom ett för tidigt ikraftträdande. Det är av största vikt
att domstolarna redan från början kan motsvara högt ställda krav på
kvalitet i prövningsförfarandet och korta handläggningstider. Att få
väl utbildad och tillräckligt stor personal på plats i väl anpassade
lokaler måste kunna få ta ytterligare tid. Det är alltså av yttersta
vikt att verksamheten tillförs tillräckliga resurser.
I det här sammanhanget framhåller samfundet att det måste beaktas att
domstolsväsendet är underfinansierat. På grund av olika förändringar i
lagstiftningen har målbalanserna ökat i länsrätterna med hela 19,1 %,
samtidigt som domstolarna tvingats göra betydande besparingar i
verksamheten. Situationen för de allmänna förvaltningsdomstolarna är redan
i dag bekymmersam och i vissa fall oacceptabel.
I remissvar har samfundet liksom Kammarrätten i Stockholm uppmärksammat
att ett nytt domstolsförfarande helst inte bör börja med en ingående
balans av ärenden. Balansen riskerar nu att bli mycket stor. Det kan
innebära en så stor belastning på det nya systemet att det riskerar att
haverera. Samfundet menar att regeringen eller riksdagen bör bevilja
uppehållstillstånd av humanitära skäl åt vissa utlänningar som befinner
sig i Sverige, med tidigare så kallade väntetidsförordningar som förebild.
Det bör med vissa undantag gälla bland andra asylsökande oavsett om
lagakraftvunnet beslut finns eller inte. När det gäller dem som redan
har fått sådant beslut kan samfundet inte utesluta att det finns åtskilliga
som borde ha beviljats tillståndet men inte fått detta på grund av
tillkortakommanden i det nuvarande utrednings- och beslutssystemet.
I avvaktan på att det nya prövningssystemet genomförs är det angeläget
att Migrationsverket beviljar uppehållstillstånd i samtliga de fall där
förutsättningar för det faktiskt finns hos verket. Den asylsökande och
hans biträde bör redan i det nuvarande förfarandet få kunskap om den så
kallade landinformationen och den inte publicerade praxis som kan påverka
ärendeutgången. Information om det bör lämnas före den muntliga genomgången
med föredragande och beslutsfattare hos verket. Det finns en kultur av
misstro mot asylsökande som inte kan åtgärdas genom lag men som har
stor betydelse och som måste förändras. Det är angeläget att det inte
förekommer schabloniserade tilltrosbedömningar.
I väntan på det nya systemet är det vidare viktigt bland annat att
Utlänningsnämnden tillåter muntlig handläggning inför ordförande och
ledamöter i väsentligt större utsträckning än nu, framför allt i
tilltrosärenden.
Genom dessa och andra åtgärder bör rättssäkerheten med andra ord stärkas
under väntetiden på det nya systemet. Det får inte bli så att balanser
avarbetas på bekostnad av kvalitet och säkerhet.
I det här inledningsanförandet vill samfundet beröra vissa speciella
frågor.
Handläggningen av säkerhetsärenden hos regeringen måste ses i ljuset av
Sveriges internationella förpliktelser. Detta har aktualiserats senast
av beslut den 20 maj 2005 av FN:s kommitté mot tortyr, CAT, då Sverige
fälldes för konventionskränkningar.
Artikel 3 i FN-konventionen förutsätter att det efter ett beslut om
avvisning eller utvisning finns "an opportunity for effective, independent
and impartial review of the decision to expel or remove - - - when there
is a plausible allegation that article 3 issues arise." Beslutet av CAT
innebär alltså att Sverige inte har uppfyllt denna skyldighet att ha en
procedur som ger möjlighet till en effektiv, oberoende och opartisk
omprövning av beslutet. Sverige har nu förpliktats att förhindra liknande
kränkningar i framtiden. Med nuvarande förfarande torde regeringen alltså
vara förhindrad att fatta avvisningsbeslut i ärenden av det här slaget.
Brådskande reformer krävs som inte torde kunna anstå till dess att den
nya utlänningslagen i övrigt träder i kraft. Det står klart att regeringen
inte längre får förordna om omedelbar verkställighet i de fallen.
Sökanden måste nämligen ges en skälig tid efter regeringens beslut att
kunna vända sig till CAT.
Samfundet anser inte heller att den föreslagna proceduren uppfyller
våra internationella åtaganden och menar för sin del att regeringen
inte ska besluta i säkerhetsärenden utan att även de ska avgöras av
domstol där den sökande tillförsäkras grundläggande rättigheter såsom
att ha fått del av grunden för anklagelserna och att få försvara sig.
Om en domstol ska yttra sig till regeringen måste det vara Högsta
domstolen och inte kammarrätten.
Sverige har en ovillkorlig skyldighet att respektera Europadomstolens
domar. Riksdagen bör enligt samfundets mening se till att motsvarande
skyldighet införs vad gäller beslut av FN:s övervakningskommittéer,
såsom CAT.
I ljuset av en dom av Europadomstolen den 4 februari 2005 finns det
inte längre något utrymme att vägra inhibition av synnerliga skäl när
det gäller domstolens beslut om interimistiska åtgärder. Det bör det
enligt samfundet inte heller finnas beträffande motsvarande beslut av
FN:s övervakningskommittéer. De synnerliga skälen bör utmönstras.
Jag ska säga något kort om offentligt biträde. Samfundet anser att
Migrationsverkets beslut om förordnande, ersättning med mera bör återföras
till rättshjälpsmyndighet. Verket bör inte förordna biträde åt sin
motpart och ha ekonomisk makt över honom eller henne.
Det är vidare vilseledande att, som regeringen gör, påstå att innehållet
i 18 kap. 1 § första stycket 4 motsvarar 11 kap. 8 § utlänningslagen.
Det är här fråga om en betydelsefull inskränkning i rätten till biträde
som regeringen inte ger någon som helst förklaring till. Samfundet
motsätter sig förslaget att ett biträde ska arbeta endast med frågan om
förvar i ärenden om verkställighet där utlänningen hållits i förvar i
mer än tre dagar.
När det gäller prövningen i kammarrätten och kravet på extraordinär
dispens så uppmärksammar samfundet i likhet med Lagrådet att förslaget
om prejudikatsdispens i förening enbart med extraordinär dispens vid
överklagande till kammarrätten leder till att möjligheterna begränsas
att få till stånd rättelse i en länsrätts avgörande som med fog kan
uppfattas som felaktigt. Samfundet anser därför att ändringsdispens bör
införas.
Det är, avslutningsvis, angeläget att problemen i det nuvarande systemet
inte överförs till det nya. Därför bör riksdagen, för att ta ett exempel,
klargöra att det endast är i undantagsfall som asylärenden kan anses
vara av enkel beskaffenhet och får avgöras av ensam domare. Som ytterligare
exempel kan anföras behovet av motivuttalanden när det gäller tillämpningen
av skyddsbestämmelserna. Det är egendomligt att det vid tillämpningen
av reglerna om skydd på grund av väpnad konflikt inte i migrationsmyndigheternas
värld förekommer någon sådan - inte i Irak eller på Västbanken och i
Gaza eller tidigare i Sierra Leone och så vidare.
Det är anmärkningsvärt att erkännandefrekvensen för flyktingskap har
sjunkit till så extremt låg nivå. För att motverka att den praxis som
har utvecklats vid tillämpningen av skyddskategorierna konfirmeras av
den nya utlänningslagen bör riksdagen därför erinra om de tidigare
motivuttalanden som fortfarande ska gälla. Det är till exempel att det
är angeläget att flyktingrekvisiten tolkas extensivt och att utlänningen
ges the benefit of the doubt, att flyktingskapsbedömningen äger rum i
en generös anda samt att den omständigheten att den asylsökande har
tillräckliga skäl för att stanna här på annan grund än flyktingskap är
en omständighet som under inga förhållanden får inverka på bedömningen
av om de åberopade asylskälen berättigar honom till status som flykting.

Asylrätten måste alltså återställas.
Ordföranden: Det var det sista anförandet, och det torde innebära att
vi kan ta en paus på 15 minuter. Sedan är det tid för utfrågning, främst
från ledamöterna, av både dem som har hållit anföranden och andra
inbjudna gäster.

Utfrågning

Ordföranden: Hjärtligt välkomna tillbaka. Då är det dags för frågor
både till dem som har hållit anföranden och till andra som finns
representerade här.
Birgitta Carlsson (c): Tack för intressanta föredragningar från alla
som inledde det här seminariet. Vi är väldigt glada över att den här
propositionen har kommit. Jag har verkligen läst den med intresse. Vi
får ju chans att reagera på den genom att skriva motioner, för det är
kanske inte riktigt allt i propositionen som vi tycker om.
Jag skulle vilja fråga Charlotte Svensson om detta med humanitära skäl.
Vi har ju fått kritik för att det har blivit allt svårare och hårdare
för människor att få möjlighet att stanna i Sverige. Vad vi känner en
oro inför är att man byter från "humanitära skäl" till "synnerligen
ömmande skäl". Då känns det som att det skulle bli än svårare att få
uppehållstillstånd. Finns det ingen möjlighet att byta ut ordet
"synnerligen" till "särskilt" ömmande skäl? Jag satt med i den utredningen
när vi lyfte fram detta, och vi tyckte att det var viktigt med en generös
bedömning.
Sedan vill jag ställa en fråga till Janna Valik. Vi har hört föredragningar
av dig när du har varit hos oss i utskottet om att barn ska höras. Hur
kommer man att jobba i den nya processen med detta? Jag har träffat på
lite för många barn som inte har fått komma till tals. De har varit så
gamla som till och med 16-17 år. Det är oerhört viktigt, tycker jag,
att man i det nya systemet från början tar hänsyn till barns situation
och lyssnar på dem innan de hamnar i apatiska tillstånd.
Hur kommer man att jobba med länderinformation? Det är oerhört viktigt
att alla har en god och uppdaterad kunskap om hur det ser ut i de olika
länderna. I länder där det är krigföring sker det ju rätt stora
förändringar ganska snabbt, och då är det viktigt att man verkligen har den
senaste informationen. Hur kommer man att jobba med det?
Det var någon här som sade att man skulle ge det nya systemet en chans
genom att minska ärendebalanserna. Vi tycker också att det vore bra om
man gjorde det. Vi har en motion redan färdig på det området. Det skulle
vara intressant att höra om det finns förslag till hur man ska minska
ärendebalansen.
Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Anledningen till att vi
utmönstrar begreppet "humanitära skäl" är för att få en mer preciserad
bestämmelse. Preciseringen till "synnerligen ömmande omständigheter"
gör att det blir lättare att se vilka omständigheter som avses.
Det andra skälet till att vi har valt det här begreppet gäller tyngdpunkten.
Asylprocessen präglas av väldigt starka negativa drivkrafter. Det var
flera tunga remissinstanser som pekade på att detta med "humanitära
skäl" gör att fokus flyttas från det som asylprocessen egentligen handlar
om, från skyddsbehovet till de humanitära skälen - sjukdom - som uppstår
i Sverige. Det här var ett sätt att försöka att se till att fokus ligger
rätt, på skyddsbehovet. Det är bakgrunden till att regeringen tillsammans
med Miljöpartiet och Vänsterpartiet valde att gå fram med det förslaget.

Janna Valik, Migrationsverket: Jag uppfattade att det ställdes två frågor.
Den första handlade om barnen. De handläggare som arbetar med att ta
emot asylsökande när de kommer till Sverige har samtliga fått utbildning
när det gäller utredningar och intervjuer med barn. Vi har också ett
material som man ska använda när man intervjuar barn. Har du träffat så
stora barn som 16-17 år gamla som man inte har pratat med, då är det
någonting som har blivit fel. Det är klart uttalat att så inte ska ske,
och vi har alltså en organisation för hur det ska gå till. Det bör
inte vara någon skillnad mot det system som vi har i dag. Barn ska höras
där det är möjligt att höra dem.
Den andra frågan handlade om tillgång till material och annat. Det är
just precis det som vi arbetar med. Det material som vi kommer att
använda kan vi låta allmänheten ta del av. Händer det någonting i något
land ska informationen finnas tillgänglig både för oss och för andra.
Det ingår i det arbete som handlar om att anpassa vårt material för en
publicering på vårt nät.
Sven Brus (kd): Sten Heckschers föredragning andades ju optimism och en
positiv ton, att det här skulle gå att genomföra på ett bra sätt.
Samtidigt säger han att han möter en skepsis i organisationen framför
allt bland domare. Det kan man ju känna oro inför. Jag vill fråga: Vad
består den skepsisen i? Handlar den om organisationens förutsättningar
att bemanna, hitta lokaler och sådana praktiska frågor? Eller handlar
skepsisen om innehållet i reformen, om de materiella bestämmelserna i
lagen och så vidare? Det skulle vara intressant att få detta lite belyst.

Sedan tar Kjell Jönsson upp en oerhört väsentlig fråga i sammanhanget,
och det är de ärendebalanser som i dag finns hos myndigheterna. De
kommer ju inte att vara noll den 31 mars. Hur stora de är kan vi ha
olika uppfattningar om, men de kommer inte att vara noll. Hur hanterar
man detta? Det skulle jag önska att både Sten Heckscher kommenterade
utifrån sitt uppdrag och kanske också statssekreteraren.
Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.
m.: Jag tror att den skepsis som finns är sammansatt. Trots allt är
detta en jättelik förändring. Det handlar om mer än en fördubbling när
man redan har en ganska ansträngd arbetssituation. Det är ett bekymmer.
Sedan ska jag väl inte sticka under stol med att vi kommer att
bottenskrapa möjligheterna att rekrytera nya domare. Det är viktigt för att
man ska försöka att vidmakthålla de höga krav som vi ställer. Vi hoppas
att vi ska kunna rekrytera också personer med annan bakgrund än den
klassiska domarbakgrunden.
Sedan är detta alldeles nytt. Det är klart att innehållet i ärendena
medverkar till skepsis och oro, kanske man snarare ska säga. Det är
känsliga ärenden. De kommer att väcka stor uppmärksamhet. Många talar
om demonstrationstågen på Riddarholmen. Det här är alltså väldigt
sammansatt.
Personligen brukar jag försöka att peka på de positiva sidorna. Attityden
bland våra medarbetare varierar i huvudsak med åldern. De yngre är något
mera positiva än de äldre.
Men vi arbetar med den här frågan, för jag tror att det är strategiskt
riktigt. Att den här verksamheten ska integreras med den redan befintliga
tror jag är ett väldigt viktigt inslag. Där inser jag - som Ingvar
Paulsson säger - att det kan vara besvärligare, i alla fall till att
börja med, i länsrätterna än hos oss. Men vi har olika planer för att
försöka att integrera det här på något sätt redan från början. Fast det
försvåras naturligtvis av att vi inte kan ha sammanhållna lokaler, utan
det kommer att bli lite splittrat.
När det gäller balanserna har Utlänningsnämnden fått ytterligare resurser
i år, och där kör man så att det ryker. Med hjälp av ytterligare personal
arbetar man hårt för att balanserna ska vara så låga som möjligt.
Erfarenheterna är att antalet ärenden ökar på sommaren. Vi ska akta oss
för att ta ut någonting i förskott, men det finns en del som tyder på
att balanserna kommer att vara något lägre den 31 mars än vad vi har
räknat med. Men det får vi väl klara.
När vi har sysslat med dimensionerna av verksamheten framöver har vi
utgått ifrån att de balanser som domstolsväsendet tar över ska kunna
jobbas ned på tre år. Det är utgångspunkten för själva dimensioneringen.

Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Jag vill tillägga till det
som Sten säger att tidpunkten för genomförandet av den här reformen
råkar infalla ganska väl utifrån att asylinströmningen nu minskar och
att vi reviderar ned prognoserna. Det kommer in färre människor i Sverige
som söker asyl. Det påverkar också. Det betyder att både Migrationsverket
och Utlänningsnämnden avgör fler ärenden än vad som kommer in. Vår
bedömning är att vi kommer att ha en väldigt låg balans vid övergången
till det nya systemet utifrån det som vi kan se i dag. Ärendebalansen
kommer alltså inte att vara något problem.
Domstolsverket räknar med ett högre antal ärenden än vad vi tror att
det kommer att bli, det vill säga att det kommer att finnas en viss
överdimensionering vid domstolarna redan från start.
Tobias Billström (m): Jag har två frågor som jag riktar till representanterna
för Justitiedepartementet och Utrikesdepartementet. De gäller resurser
och rekrytering.
Erfarenhetsmässigt vet vi att reformer som har präglats av svag styrning
har sämre förutsättningar att bli lyckosamma, och det gäller i synnerhet
den ekonomiska styrningen. Nu framgår det av propositionen att regeringen
avser att anslå medel för genomförandet, och detsamma kan man också
utläsa av vårens tilläggsbudget. Men det finns ju fortfarande ett antal
frågetecken. Det handlar om huruvida resurserna blir konsistenta eller
av engångskaraktär. Hur har man uppskattat resursbehovet avseende
fortbildning? Det är ju extra betydelsefullt givet att reformen avser att
bygga på vidareutveckling av praxis inom systemet.
Från moderat sida tycker vi naturligtvis att det är väldigt viktigt att
man inte drabbas av det alltför välkända smöret-i-pannan-syndromet, det
vill säga att man kastar i smöret, så fräser det till och sedan är det
borta. Det vill vi inte vara med om.
Den andra frågan rör det som Sten Heckscher tog upp om de 7 000 nya
nämndemannatimmarna och de 1 200 nya nämndemän som behövs. Vi från
Moderaterna är väldigt förvånade över att det inte finns någon koppling
eller hänvisning till ersättningssystemen för nämndemännen inom ramen
för den här propositionen. Det är ju särskilt problematiskt givet den
demografiska profil som man i dag ser på nämndemannakåren. Vi vill inte
att det ska bli enbart studenter och pensionärer som ska sitta med och
döma i dessa mål. Men den risken är faktiskt ganska så påtaglig givet
de problem som partiorganisationerna i dag har med rekrytering. Så jag
är väldigt intresserad av vad som kommer att hända på den här fronten.

Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Jag tänkte överlämna frågan
till en av mina medarbetare. Men jag vill bara säga något kort om
nämndemännen. Alla politiska partier kommer att behöva ta ett gemensamt
ansvar, eftersom det är de politiska partierna som utser nämndemän. Det
här är naturligtvis någonting som vi får diskutera, hur man ska rekrytera
människor. Jag tror också att det finns ett intresse för att delta i
den här typen av mål hos väldigt många människor. Det handlar om att vi
måste ta ett gemensamt ansvar för att få fram dessa nämndemän.
Jag tänkte överlämna ordet till Björn Berselius som mera konkret kan
redogöra för de resurser som är avsatta.
Björn Berselius, Utrikesdepartementet: I 2005 års vårproposition avsattes
ett antal miljoner för den här reformen. För 2005 avsattes 200 miljoner
för omställningskostnader. För 2006 och 2007 avsattes ungefär 900
miljoner kronor för genomförandet och driften av reformen. Det blir alltså
merkostnader i förhållande till dagens kostnader för Utlänningsnämnden.

Dessa siffror baserades på att det skulle vara ett ikraftträdande den
1 januari 2006. Nu när vi skjuter på ikraftträdandet blir det en liten
förskjutning av omställningskostnaderna som snarare kommer att hamna på
2006. Totalkostnaden för 2006 kommer kanske att bli något lägre än vad
vi tidigare har uppskattat.
Men i höstens proposition kommer vi naturligtvis att se över kostnaderna
på nytt för att göra en ny och uppdaterad bedömning av alla kostnader
för reformen. Men det är ungefär i den här storleksordningen som det
kommer att hamna, i alla fall enligt vad vi uppskattar nu.
När det gäller omställningskostnader och utbildningsinsatser är
naturligtvis allt sådant medtaget i bedömningarna. Vi har redan nu tittat
på vilka utbildningsinsatser som kommer att krävas framöver med anledning
av reformen. Jag hoppas att det var svar nog på frågan.
Anita Jönsson (s): Jag har en fråga till Sten Heckscher och Ingvar
Paulsson. Ni pratade båda om att man skulle integrera dessa ärenden i
allmänna domstolar. Jag kunde avläsa lite olika nyanser i ert sätt att
tala om detta. Sten Heckscher sade att man ganska snart skulle få en
ordning där det var integrerat. Men från Ingvar Paulsson kände jag mer
skepsis, och han sade att det skulle ta tid. Om jag nu har uppfattat
det här rätt skulle jag gärna vilja höra er säga lite mer om detta med
integrering i allmän domstol. Det är väldigt viktigt för oss att vi med
den här propositionen verkligen hamnar där.
Ingvar Paulsson, Länsrätten i Göteborg: Som Sten Heckscher sade tidigare
beror kanske den nyansskillnad som kunde läsas in på skillnaderna i
instanserna. Kammarrätten har inte lika mycket muntliga förhandlingar
som länsrätterna kommer att ha. När jag säger att man måste börja med
en specialordning betonar jag samtidigt att det inte får bli någon
specialdomstol. Man måste alltså så fort som möjligt gå mot en integrering.
Men från början är det omöjligt, för att få i gång reformen så fort
som möjligt och få upp kompetensen.
Sedan kan man säkert vidta vissa åtgärder där en del av de befintliga
måltyperna i länsrätten kan hanteras på den här avdelningen. En del av
det som kommer till oss kanske kan hanteras i den gamla länsrättsorganisationen.

Om det kunde inläsas en skillnad mellan oss två tror jag att det framför
allt beror på att vi arbetar lite olika. I länsrätterna arbetar vi med
domare och nämndemän. I överrätt dömer man i juristsammansättning. Det
är lite olika förutsättningar. Det går kanske lättare att snabbare
integrera i Kammarrätten, men den frågan ska ju egentligen Sten svara på.

Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.
m. : Ingvar ger en bra bild av det här. Det är lite olika förutsättningar,
men vi bärs upp av samma ambition att integrera. Jag tror att det kommer
att vara lite lättare att få en integrering till stånd tidigare i
Kammarrätten. Men det återstår att se. Det stökas ju till av målens
förturskaraktär, som också någon var inne på här tidigare. Vi måste se
till att inte resten av rättskipningen bryter samman. Men ambitionen är
att få ihop det på olika sätt.
En sak som man också kan använda är personalrörlighet. Det är ytterligare
en metod för integrering. Men det är precis det här som vi nu sitter
och arbetar med, alltså vilken intern organisation som vi ska ha i de
berörda domstolarna när det här träder i kraft. Vi är inte riktigt redo
att berätta alla detaljer för vi har inte bestämt det än. Men ambitionen
att integrera finns.
Anne-Marie Ekström (fp): Jag vill också tacka för den intressanta
föredragningen som har hållits. Jag vill ställa en fråga till Migrationsverket.
Anslaget till Migrationsverket varierar ju med antalet asylsökande.
Just nu är det minskade anslag. Janna Valik säger att man ska utöka
kompetensen och att man ska ha mer länderinformation. Hur kommer man
att klara att utbilda fler människor samtidigt som kompetens kanske
försvinner? När man får minskade anslag finns det ju risk för att
personer försvinner från en arbetsplats.
Sedan pratade Kjell Jönsson och även Janna Valik om offentliga biträden.
De får större arbetsområden och göra mera när det gäller utredningar
om asylsökande. Hur påverkar det Migrationsverkets personal?
Vidare skulle jag vilja ha en kommentar från Kjell Jönsson om detta med
att det är verket som utser de offentliga biträdena. Det tycker jag är
en viktig och springande punkt.
Till sist har jag ytterligare en fråga som ingen här har berört. Det
finns ingen länsrätt norr om Stockholm. Hur har man funderat i det fallet,
och hur kommer man att lösa de problemen? Det finns många asylsökande
uppe i norr, och det kommer att bli höga resekostnader för att de ska
ta sig ned till Stockholm.
Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.
m.: Det är ett beslut som är fattat i Regeringskansliet. Det har förelagts
oss och tre länsrätter. Så jag har inte mycket att säga om det.
Janna Valik, Migrationsverket: Anne-Marie har alldeles rätt. Migrationsverket
är inne i en fas där vi minskar vår verksamhet. Antalet asylsökande har
blivit lägre, och prognoserna pekar alltjämt på en ytterligare minskning.
Så det är alldeles korrekt.
Men den kompetens som behövs för att svara mot de krav som ställs på
verket när man utifrån propositionen går in i en ny roll är det inte
säkert att man har på verket. Just nu gör vi en kartläggning, och vi
räknar med att både göra utbildningsinsatser och även rekrytera ny
personal till verket. Det är ungefär så vi resonerar. Men vi försöker
givetvis att ta vara på den kompetens som vi har så långt det går.
Sedan är jag inte säker på att jag förstod din andra fråga, Anne-Marie,
men jag svarar som jag tror att jag förstod den: Hur ska vi kunna
använda kompetensen ordentligt för att få fram de ärenden där det krävs
ordentliga grundinsatser från början? Det sätt vi tillämpar i dag innebär
att det offentliga biträdet tillsammans med den sökande lägger fram
dennes sak. När vi träffas för en muntlig diskussion har man alltså
möjlighet att utveckla vissa frågeställningar beroende på vad vi tycker
behöver klarläggas.
Det är detta jag menar är ett slags vägledning för den sökande - att
veta att det här är de väsentliga delarna i ditt ärende. Vi tycker att
det stärker rättssäkerheten att vi faktiskt för en dialog kring detta
och kan peka på det samt att det offentliga biträdet närvarar vid den
diskussionen och därmed har möjlighet att hjälpa den sökande ytterligare.

Jag tror att det var det som Anne-Marie frågade om.
Kjell Jönsson, Sveriges advokatsamfund: Till en början vill jag påminna
om att innan den nuvarande utlänningslagen infördes hade Rättshjälpsmyndigheten
uppdraget att förordna offentligt biträde och hantera ersättningsyrkanden.
Redan i det sammanhanget var det många remissinstanser som anförde
tveksamhet mot att Migrationsverket skulle förordna med tanke på att
den myndigheten kunde upplevas som motpart. Detta hade regeringen
förståelse för vid den tiden, men anledningen till att det överfördes
till Migrationsverket var att man ville korta väntetiderna.
I det nya systemet kommer Migrationsverket att vara motpart. När man
ska ta ställning till frågan om Migrationsverket ska ha kvar denna
funktion eller inte måste man, menar jag, se på hur verket har hanterat
dessa frågor under de här åren. Då är det vissa saker jag skulle vilja
peka på:
Migrationsverket har i sina interna handledningar sagt att ett biträde
har dubbla lojaliteter, det vill säga inte bara mot klienten utan också
mot staten som uppdragsgivare. Man har framhållit att det kan uppstå
motsättningar mellan det som biträdet behöver göra som advokat med hänsyn
till advokatetiken och vad som ska anses som ersättningsgillt arbete.
Verket har då sagt att biträdet är skyldigt att handlägga ärendet så
billigt som möjligt för staten. Nu har Advokatsamfundet reagerat på
detta och tillskrivit verkets generaldirektör, och de här formuleringarna
är borttagna. Men det finns nog anledning att befara att detta synsätt
dominerar verkets bedömningar av ersättningsgillt arbete.
Jag menar att det är viktigt att det i den här processen finns något av
equality of arms, alltså en möjlighet att vara någotsånär jämställd i
processen, och det är vi inte. Vi har exempelvis pratat mycket om detta
med landinformation. Där finns det en regel som säger att biträdet inte
ska få någon som helst ersättning för att ta del av denna landinformation,
vilket naturligtvis är ett problem. Det blir dessutom ett särskilt
problem eftersom Migrationsverket anser att om sådan landinformation
som kan påverka det enskilda ärendets utgång inte har införskaffats för
just det ärendet anses den inte tillförd ärendet i förvaltningslagens
mening. Det betyder alltså att vi normalt sett inte ens får del av sådan
information som kan påverka ärendeutgången.
Det finns många andra problem som har att göra med ersättningsfrågorna
och möjligheterna att ha jämställda parter. Det kanske tar för lång tid
att gå in i detalj här, men jag vill uppmana utskotten att titta mycket
noga på detta. Självfallet är samfundet också villigt att bidra till
ett utredningsarbete.
Ordföranden: Den sista utestående frågan var huruvida även länsrätter
i norra delen av Sverige skulle kunna tas i anspråk.
Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Vi har övervägt detta ganska
noga och kommit fram till tre länsrätter - Stockholm, Göteborg och Malmö.
Framför allt handlar det om att en liten länsrätt skulle bli helt
dominerad av de här ärendena. Den skulle bli som en specialdomstol
eftersom de här ärendena är så många. Vi tror också att de tre största
länsrätterna är de som klarar att hantera en flexibilitet i inströmningen.
Detta har vi då tagit till priset av att det blir fler resor, vilket
dock också är medräknat i den budget som är avsatt. Det är de överväganden
vi har gjort.
Ulla Hoffmann (v): Jag har tre frågor - en till Janna Valik, en till
Håkan Sandesjö och en till Brian Gorlick från UNHCR.
Kjell Jönsson sade många bra saker i sitt anförande. Framför allt var
det bra att han lyfte fram vad som händer fram till det att vi lägger
ned Utlänningsnämnden och för över ärendena till länsrätterna. Om jag
förstod det hela rätt menar Kjell Jönsson att rättssäkerheten bör stärkas
under den här perioden.
Han tog upp två exempel. Hur kommer till exempel Migrationsverket att
arbeta med landinformation? Kommer man att underlätta för den asylsökande
och hans eller hennes biträde att kunna få ta del av sådan information
likaväl som praxis?
För Utlänningsnämnden handlade det om muntlig handläggning: Har
Utlänningsnämnden för avsikt att under tiden fram till det att ärendena
förs över till förvaltningsdomstolar öka muntligheten i nämnden?
Av UNHCR skulle jag vilja höra, kort och gott: Hur ser ni på förslaget
till ny utlänningslagstiftning?
Janna Valik, Migrationsverket: Vi försöker att hela tiden jobba i syfte
att stärka rättssäkerheten och öppenheten. Vi har fått ett antal sådana
uppdrag från regeringen redan. Det nya arbetssätt som jag beskrev innebär
bland annat att man får tillgång till och insyn i hur vi hanterar ärendet
mycket tidigare. Vi förbereder faktiskt just nu ett beslut om att vi
ska kunna lämna ut all information. Vi jobbar alltså hela tiden med att
vara i fas och framför allt att öppna så mycket det går även innan. Jag
tror att de offentliga biträden som jobbar med oss i detta också uppfattar
och upplever att vi försöker finna vägar.
Det här upphör självklart samtidigt som allt material läggs på nätet.
Då finns det ju tillgängligt för alla att se. Men vi försöker jobba
undan och hitta former och vägar redan nu.
Håkan Sandesjö, Utlänningsnämnden: Jag vill passa på tillfället att
tacka Sten Heckscher för det oreserverade beröm som Utlänningsnämnden
fick. Jag delar nämligen den uppfattningen. Utlänningsnämnden är i dag
en professionell myndighet med väldigt engagerad och kunnig personal.
Jag har sagt det flera gånger tidigare och fortsätter att säga det till
personalen: Vi ska fortsätta precis som vanligt. Vi lägger oss inte ned
och väntar på nedläggningen, utan vi fortsätter med kompetensutveckling
på olika sätt och jobbar med vårt personalpolitiska handlingsprogram,
inte minst vad gäller etiska frågor. På det sättet upprätthåller vi en
rättssäkerhet, och på det sättet kan vi också vara bra ända fram till
slutet.
När det gäller frågan om muntlig handläggning är det de enskilda domarna
som avgör när det ska vara sådan och inte. Jag kan inte ålägga dem, i
strid mot gällande lagstiftning och deras egen bedömning, att öka antalet
muntliga handläggningar.
Brian Gorlick, UNHCR: Jag ska försöka att göra det kort och gott, som
Ulla sade.
UNHCR har inte kommit med något remissvar på den här propositionen, men
vi följer debatten och har så gjort de senaste månaderna. Det är en
ganska intressant debatt, och det är olika grejer som är viktiga. Jag
har många gånger hört folk säga att vi måste bygga upp kompetensen hos
domarna, att vi måste ta beslut i god tid, att vi måste hitta en plats
där domaren kan sitta och att vi måste ta in många nya domare, tjänstemän
och jurister. Det är faktiskt mycket att göra inom sex månader, om man
tänker sig att inte så mycket ska hända under sommaren och semestern.
Vi
på UNHCR är beredda att hjälpa till hos alla myndigheter, framför allt
om nya domare måste utbilda sig i internationell flyktingrätt, så att
de förstår vad UNHCR är, vilken roll vi kan spela i det svenska systemet
och vilken information vi kan lägga fram för att hjälpa dem att ta beslut.
Detta är vi beredda att göra.
Cecilia Magnusson (m): Det här väcker onekligen mycket frågor. Jag ska
försöka att begränsa mig till tre.
Först vill jag anknyta till Anne-Marie Ekströms fråga om första instansen
och främst till departementet ställa frågan hur vi ska kunna garantera
det som sägs i propositionen om att detta ska koncentreras kring första
instansen och att ytterligare åtgärder behövs. Janna Valik sade i sitt
anförande att man även hade behov av lokaler för detta, vilket jag skulle
vilja ha lite mer utvecklat. Och är kompetensutveckling hos offentliga
biträden ett behov?
Den andra delen är detta med nämndemän. Jag blev lite förvånad när man
från departementet sade att det fanns intresse bland människor för att
bli nämndemän i sådana här mål när det står i propositionen att
nämndemännen ska inordnas i den vanliga verksamheten. Det ska alltså inte
vara specialnämndemän. Jag skulle gärna vilja få en utveckling av det
resonemanget.
Sedan kan jag inte låta bli att undra: Hur pass allvarlig är den här
lokalbristen som har tagits upp i flera delar, framför allt när det
gäller länsrätterna i Stockholm och Göteborg? Vad händer den 1 april om
det inte finns några lokaler? Kommer man att inrätta tvåskift eller
treskift på länsrätten i Göteborg, eller vad finns det för lösningar?
Hur pass allvarlig är den här situationen? Jag frågar eftersom den nämns
hela tiden.
Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Som jag tolkar det är frågan
hur vi får tyngdpunkten i första instans. För det första handlar det om
de åtgärder som regeringen gav Migrationsverket i uppdrag redan för ett
och ett halvt år sedan och som nu genomförs, det uppdrag som vi kallar
rättssäkerhetspaketet. Det handlar mycket om det nya sättet att arbeta,
att kvalitetssäkra processer, tolkar och så vidare. Detta arbete pågår.
Det är inte helt slutfört, men jag tycker att verket där gör ett bra
arbete.
För det andra kommer själva tvåpartsprocessen att göra att det blir ett
helt annat tryck på Migrationsverket i och med att man i domstol blir
motpart till en asylsökande. Det förhållandet kommer också att kräva
att man kvalitetssäkrar på ett helt annat sätt. Denna interaktion tror
jag kommer att få stor betydelse i att Migrationsverket blir bättre som
förstainstans och att man får tyngdpunkten i ärendena där.
Ordföranden: Det var också en fråga om nämndemännen, huruvida de skulle
vara speciellt intresserade av dessa ärenden.
Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Att de här frågorna engagerar
människor vet vi alla. Vi får ha en diskussion, som jag sade tidigare
på en annan fråga, om nämndemännen. Jag väntar också på Domstolsverkets
och Sten Heckschers bedömning av situationen när det gäller rekryteringen.
Precis som jag sade tidigare tror jag att vi också har ett ansvar där.

Ordföranden: Då var det också en utestående fråga om lokalbrist. Det
kanske är Sten som närmast svarar på den.
Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.
m.: En av de svårigheter som vi har haft i det arbete som nu har pågått
i ett halvår är att allting har flutit. Allt har varit uppe i luften.
Det har inte funnits några beslut. Den tidsplan som gällde när vi började
har redan havererat. Redan när jag fick det här uppdraget i mitten av
november förra året fick jag frågor om hur sjutton vi skulle klara detta
till den 1 januari. Då sade jag: Ja, det blir knappt, men vi får väl
göra vad vi kan. Då var tidsplanen lagrådsremiss före jul, ett riksdagsbeslut
skulle väl redan ha varit fattat och så vidare. Den tidsplanen har ju
förskjutits.
Detta har också konsekvensen att vi fortfarande i denna dag inte har
rätt att teckna avtal om lokaler eller att anställa människor. Det finns
förslag som ska ge oss de möjligheterna, förhoppningsvis inom några
veckor, kanske inom tio dagar eller någonting sådant, och det är väl
bra. Det betyder dock att det inte har varit möjligt att gå i verkliga
realförhandlingar när det gäller lokalfrågan. Självfallet har vi sonderat
frågorna och har väl vissa begrepp, i alla fall för en del av de berörda
domstolarna, om hur detta så småningom ska kunna lösas. Men vi kan inte
verkligen gå i köttet på den frågan förrän vi har rätt att träffa avtal.
Det är faktiskt så; jag vill gärna framhålla det en gång till även om
det är tjatigt.
Nu har vi kommit så långt att det är sonderat, och Malmö länsrätt kommer
att fixa det här. De kommer att vara hemma när detta träder i kraft. Vi
vet också att någon varaktig lösning för de tre övriga domstolarna inte
kommer att finnas då. Om vi nu kan träffa avtal någon gång i sommar
kommer vi i varje fall för länsrätterna i Stockholm och Göteborg att
kunna ha ändamålsenliga och bra lokaler den 1 september, den 1 oktober
eller någonting i den stilen. För Kammarrätten är det fortfarande lite
grann uppe i luften, men det borde gå ungefär på samma sätt. Fram till
dess måste vi alltså ha provisorier, med de olägenheter som det innebär.

Det har ju varit många datum på tapeten under diskussionen inför
propositionen. Vi har också haft lite planer på hur man skulle kunna klara
detta till exempel med ett ikraftträdande den 1 juni eller någonting
sådant. Då hade vi tanken att eftersom verksamheten går ned lite i
tingsrätter och hovrätter kan vi kanske flytta in i deras förhandlingslokaler
och låna dem över sommaren fram till dess att lokalerna blir färdiga,
med de bekymmer som det innebär. Vi försöker alltså hitta möjliga
lösningar.
Nu när vi får de här rättigheterna kommer vi naturligtvis att se vad vi
kan hitta. Jag ska gå och titta på tre hus här i Stockholm i nästa vecka.
Vi kämpar alltså med detta. Men det är inget att sticka under stol med
att det hade varit mycket bättre om man hade haft möjlighet att
iordningställa lokaler, låt vara genom att pressa fastighetsägare - det gör
vi ju redan - så att de fanns på plats när vi skulle börja. Det blir
nämligen en bättre verksamhet också rent arbetsmiljömässigt och när det
gäller arbetssituationen för dem som ska jobba med detta. Man måste ju
tänka även på deras situation, också i ljuset av att vi strävar efter
att marknadsföra detta som en bra förändring.
Jag kan försäkra att vi gör allt vad vi kan här och verkligen försöker.
Det är inte mycket mer att säga.
Ordföranden: Jag tror att vi har läget ganska klart för oss. Slutligen
gällde det kompetensutveckling för offentliga biträden. Är det
Migrationsverket som vill kompetensutveckla?
Kjell Jönsson, Sveriges advokatsamfund: Jag kan först allmänt säga att
Advokatsamfundet har infört krav på sina ledamöter att genomgå en
professionell vidareutbildning. En advokat får heller inte åta sig uppdrag
på rättsområden som han inte kan. Här är det uppenbart att det krävs
kompetensutveckling även på vår sida. Advokatsamfundet planerar också
sådana utbildningar, men vi måste faktiskt vänta till dess att det finns
ett riksdagsbeslut så att vi vet vad vi ska utbilda om.
Göte Wahlström (s): Jag har egentligen två frågeställningar som jag
skulle vilja ha belysta. I och för sig har de diskuterats tidigare, men
kanske kunde vi ta det något fördjupat.
Janna Valik har ju redovisat den förändringsprocess som pågår inom
Migrationsverket, både för att möta situationen och för att utveckla
totalt sett. Men vi har ju också emellanåt en diskussion om den
asylsökandes skäl och svårighet att föra fram dessa skäl i ett initialt
skede. Det kan krävas flera samtal innan skälen kommer fram. På vilket
sätt kan vi förändra processen så att skälen lyfts fram i ett tidigt
skede och vi inte får de utdragna processer som vi i dag emellanåt
upplever och som framför allt diskuteras i den mediala debatten?
Den andra frågeställningen var egentligen kopplad till den sista
föredragningen och två av de saker som där lyftes fram. Det ena var
ärendebalansen på Utlänningsnämnden. Vi har fått en beskrivning av att
ekonomi har ställts till förfogande för att man ska kunna arbeta ned
balansen. Håkan Sandesjö kan kanske redovisa lite grann av situationen
nu och vilket arbete man genomför på Utlänningsnämnden för att få ned
balansen. Kanske kan han även lite grann belysa det som också lyftes
fram i den sista föredragningen, nämligen det nollställnings- eller
tidsförordningsförslag som diskuteras i motionshantering från några
partier och konsekvenserna av detta utifrån den erfarenhet vi har i
landet av dylika situationer.
Janna Valik, Migrationsverket: Det är självklart grundläggande för allt
vi gör och allt som händer inom asylprocessen att vi skapar en situation
där den sökande berättar alla skäl som är viktiga för dennes ärende.
Det kan man göra på många olika sätt. Man kan göra det genom att åstadkomma
ett samtalsklimat där den sökande känner ett förtroende och faktiskt
berättar allt som behövs. Ett annat konkret sätt är just det arbete vi
har utvecklat, det vill säga att man har en chans att i förväg förbereda
sig för samtalet tillsammans med det offentliga biträdet. Man går alltså
själv igenom sin egen berättelse med det offentliga biträdet, och så
presenterar man det och så kommer man till ett samtal där man kan
komplettera utifrån det samtal man för med handläggaren, beslutsfattaren
på Migrationsverket. Denne har då möjlighet att betona att just detta
är viktigt för dig att vi klarar ut så att vi får allt underlag som du
över huvud taget kan ge oss för att vi ska kunna ta ett beslut i ditt
ärende. Jag tror alltså att det handlar om arbetssätt, men det handlar
också om kommunikation.
Håkan Sandesjö, Utlänningsnämnden: Först var det frågan om ärendebalanser.
Den prognos som lämnades runt årsskiftet visade på ungefär 10 000
ärenden i balans vid årsskiftet 2005/06. Sedan dess har det hänt ganska
mycket. Nämnden har för det första fått ytterligare resurser. Vi har
utökat från 215 personer i januari till 240-250 i dag, och vi kommer i
september att vara 280. För det andra har de prognoser som Migrationsverket
hade i början av året om de ärenden som man antog skulle komma till
nämnden också sänkts. På två sätt kommer vi alltså åt balansen ganska
bra. För närvarande sänker vi balanserna med ungefär 700 ärenden i
månaden.
Men jag delar också Sten Heckschers oro här: Det kommer naturligtvis
inte att bli samma sänkning över sommaren, och sedan finns det också
andra osäkerhetsfaktorer beroende på själva avvecklingsproceduren. Det
är dock min bedömning, när vi nu har fått de här ytterligare tre månadernas
förskjutning av nedläggningen, att balansen kommer att vara väsentligt
lägre än de 10 000 som nämndes i inledningen av året. Jag kan dock inte
ge någon exakt siffra.
När det sedan gäller frågan om tidsförordning, det som brukar kallas
amnesti, har jag i många olika sammanhang avrått från en sådan sak. Det
innebär nämligen inte någon som helst nollställning av ärendebalansen.
Ett ärende där en tidsförordning gäller ska prövas på vanligt sätt,
liksom även de andra grunder som är åberopade i ärendet, asylskäl och
så vidare. När det gäller själva tidsförordningen måste man också pröva
frågan om brottslighet, frågan om identitet och så vidare. Dessa ärenden
tar minst lika lång eller längre tid att handlägga. Man kan alltså inte
få ett rent bord på det viset.
Johan Linander (c): Jag tror att det var Ingvar Paulsson som talade om
att sekretessfrågorna inte var tillräckligt belysta. Jag skulle vilja
ha ytterligare information om vad du menar med det.
När vi kommer in på sekretess kommer jag att tänka på de säkerhetsärenden
som också ska tas in i den här processen. Jag vet inte riktigt vem som
är lämpad att svara på det, men jag skulle vilja höra något om avvägningen
mellan öppenheten i den nya processen och de behov av sekretess som kan
finnas i säkerhetsärenden.
Ingvar Paulsson, Länsrätten i Göteborg: Jag vill bara flagga för
sekretessfrågan. Det finns ju en särskilt sträng sekretess kring
utlänningsärendena i dag. Den preliminära bedömning som görs i det arbete som
pågår just nu - och jag vill verkligen betona preliminära - är att detta
kommer att gälla också i domstolarna. Jag vill bara poängtera att man
måste gå på djupet med detta. Vill man uppnå den här öppenheten och
insynen kanske man också måste beakta om sekretesslagstiftningen eventuellt
måste ändras eller åtminstone övervägas. Jag är själv ingen expert på
sekretess, men jag ville bara lyfta fram frågan eftersom den inte
behandlas särskilt mycket i propositionen.
Kjell Jönsson. Sveriges advokatsamfund: Sekretess i säkerhetsärenden
kanske jag ska säga någonting om i samband med förslaget om hur själva
instansordningen ska se ut. Det framgår av propositionen att regeringen
får mycket sekretessbelagd information från andra stater under förutsättning
att denna information endast hanteras i regeringen. Den här informationen
är naturligtvis av relevans för de anklagelser som kan riktas mot den
enskilde asylsökande men också för frågan om det finns risk för tortyr
vid ett återsändande av utlänningen.
Vad jag har förstått ger Säpo inte den fullständiga informationen till
Migrationsverket och kommer förmodligen inte att göra det heller till
kammarrätten. Då får vi alltså ett kvarstående problem om ingenting
görs, nämligen att den asylsökande faktiskt inte får del av
informationsmaterialet och prövningen. Den fullständiga prövningen kommer i
stället även i fortsättningen att ske hos regeringen som första och
sista instans. Ska det vara en effektiv och rättssäker prövning måste
naturligtvis underinstansen ha del av samma material som den sista
instansen.
I föredragningen här framhöll Advokatsamfundet att om man nu ska gå på
det förslag som regeringen har presenterat så bör det alltså vara Högsta
domstolen som avger yttrande till regeringen och inte kammarrätten.
Det finns många goda skäl för det. Man kan inte rimligen anta att
Säkerhetspolisen inte skulle vilja lämna information till Högsta domstolen
och säga att man inte litar på HD. Vidare bör främmande stater ha ett
förtroende för att sekretessbelagt material som lämnas ut hamnar hos
landets högsta domstol. Man må kanske ha funderingar kring vad en
migrationsöverdomstol är, men man kan inte rimligen ha det gentemot landets
högsta domstol.
Frågorna om möjligheten för den enskilde att få ta del av materialet
under betryggande former måste lösas. Annars har vi inte något säkert
system. Tyvärr har vi under senare tid sett exempel på att det här inte
har fungerat. Jag vill tillägga att även Nipu för sin del konstaterade
att regeringen inte kan betraktas som en opartisk instans i de här
ärendena. När det gäller säkerhetsärenden har regeringen något av en
motpartsställning. Det var kanske ett lite utvidgat svar på din fråga.
Men det här måste ses över ordentligt av utskotten, enligt vår uppfattning.

Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.
m.: Jag kan inte låta bli att komma med en kommentar till om det här
som delvis kan ha att göra med mina tidigare sysselsättningar. Jag tror
att man måste se i ögonen att detta är ett olösligt dilemma. Detta kommer
aldrig att kunna få en fullständig lösning. Det är fullständigt självklart,
Kjell, det du säger och att du driver den linjen. Jag har full respekt
för det. Samtidigt vet du lika bra som jag att det inte finns någon
hundraprocentig lösning på den frågan, bland annat av skäl som du själv
säger, nämligen att tillgången till information är begränsad av hur
informationen kommer att hanteras. Det är något som vi har inte bara i
den här typen av ärenden utan också i andra sammanhang. Det är lika bra
att vi ser i ögonen att detta inte kan lösas så att det blir hundraprocentigt
i båda ändarna. Det är lika bra att se det.
Huruvida främmande makt har mer förtroende för Högsta domstolen än för
kammarrätten ska jag låta vara osagt. Jag tror att du är lite naiv om
du tror att det skulle förändra saker. Det tror jag inte att det gör.
Men jag kan ju ha fel, jag är ju jävig.
Ordföranden: Det senare får vi väl förhoppningsvis inte någon visshet
om.
Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Det vi gör nu är ändå att vi
föreslår en förbättring mot situationen i dag genom att vi får en
tvåinstansprövning och en muntlig förhandling i Migrationsöverdomstolen
där verkställighetsfrågan blir bindande för regeringen. Det betyder
inte att vi inte fortsätter att titta på det här. Det kan vara bra för
utskottet att känna till att vi har ett asylprocedurdirektiv som kommer
att antas av EU. I samband med det kommer vi att behöva se över hanteringen
av säkerhetsärenden. Så det kommer att utredas. Men det finns inte
möjlighet att gå fram med något annat förslag som är berett i dag. Det
här är så långt vi kan komma i dag.
Johan Pehrson (fp): Vi är i slutet på en ganska lång process där vi ska
hitta en bättre och mer rättssäker process i de här ärendena. Vi är
alla ense om att det är steg i helt rätt riktning och mycket bra i många
delar. Men det handlar om förtroendet, känner jag, för våra domstolar
framöver, ett förtroende som har diskuterats på sistone. Därför är det
väldigt viktigt att själva genomförandet slutgiltigt blir bra. Här har
vi ansvariga samlade, lagstiftarna inklusive jag själv, och en hel del
experter i form av myndighetspersoner och organisationer med stort
intresse i detta och som också tar ansvar för hur detta genomförs.
Det verkar som om frågan om tidpunkten inte är så lite komplicerad. Det
har uttryckts en del positiva och uppfriskande förhoppningar om att det
här nog ska gå, men det jag har hört är inte så himla hoppingivande.
Det verkar vara som att man kanske inte ska ha förhandlingar på
spårvagnarna i Göteborg men att det finns klara problem med lokaler. Man är
orolig över rekryteringen. Man är orolig över rekryteringen av nämndemän.
Det är kompetensfrågor. Då är frågan om man ska ha så bråttom. Vi vet
att Lagrådet är mycket tveksamt till det datum som är skrivet i
propositionen från regeringen, den 31 mars. Vi vet att Advokatsamfundet
också avstyrker detta. Sten Heckscher var inne på att han inte skulle
ha något emot om det blev några månader till åtminstone.
Jag skulle vilja höra hur Domstolverket ser på detta och vad det kan
göra för balanser och annat på våra domstolar, vad det kan leda till
med tanke på det intresse som finns för de här frågorna och med tanke
på mängden. Det kan innebära att förtroendet samlat för våra domstolar
minskar när man får fokus på det också, inte bara de balanser vi har på
andra ärenden som jag hävdar ofta är förfärande stora på våra
förvaltningsdomstolar.
Jag vill också höra vad några ideella organisationer här tycker,
Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, likaså UNHCR. Hur ser ni
på denna fråga? Vad innebär det ur ert perspektiv för processen om man
skulle skjuta fram ikraftträdandet till låt oss säga den 1 juni eller
kanske den 1 september? Skulle det innebära att man tappade mycket?
Eller skulle ni kunna se stora vinster i att vi i slutet av processen
inte snubblar på tröskeln och det faller platt till marken när den här
viktiga reformen ska genomföras?
Thomas Rolén, Domstolsverket: Tidpunkten har diskuterats. Det finns
olika komponenter i tidpunkten. Vi har lokalerna, som vi har hört en
hel del om, vi har anställningarna, och vi har den praktiska hanteringen
i domstol med en besvärande balanssituation. Det är alldeles klart att
vi från Domstolsverket gärna hade sett en senare ikraftträdandetidpunkt.
Det är av de skälen och av lokalskälen. Sten har varit inne på det.
Jag kan bara understryka att jag som representerar verket inte har rätt
att teckna några hyreskontrakt. I och med att jag inte har den rätten
än så länge kan jag heller inte teckna några kontrakt med några
entreprenörer som ska bygga om. Vi har hört att det till exempel i Stockholm
ska byggas 20 stycken förhandlingssalar någonstans. Vid den tidpunkt
som nu ligger i förslaget, den sista mars, kommer vi att bli tvungna -
och den processen är i full gång - att försöka hitta temporära lokaler
fram till dess att de riktiga lokalerna blir färdigställda. Någon annan
möjlighet har vi inte att lösa detta. Vi tror att det kan finnas temporära
kontorslokaler, men det är besvär med alla förhandlingssalarna. Det
arbetar vi på.
Vad det gäller personal har vi en mycket tajt tidsplan för att rekrytera
domare och andra. Vi tror att vi med ett skohorn kan klämma in det till
nu aktuellt datum, men det beror, som ni säkert förstår, på hur många
kompetenta sökande vi får när vi utlyser alla de här tjänsterna. Vi har
försökt lyssna lite grann men inte gjort några vetenskapliga undersökningar.
Ibland får vi intrycket att intresset är stort, och ibland får vi
intrycket att intresset inte är lika stort. Detta beror också på sådana
saker som arbetsmiljö med mera. Där kan intresset variera. Vi försöker,
och vi har redan, som ni säkert har sett, annonserat om ett stort antal
domare.
I förvaltningsdomstolar har vi för närvarande en besvärande balanssituation.
Det är därför väldigt viktigt att vi nu på ett tidigt stadium kan
anställa domare som hjälper till att arbeta av balanserna och på det
sättet förbereder hela ikraftträdandet av reformen. Sten var inne på
det tidigare och fick en fråga om hur de nu ordinarie domarna ser på
den här reformen. Det är en rädsla för att de mål som nu kommer och som
man i och för sig inte har någonting emot - tvärtom, många tycker att
det kan bredda och göra det intressant - är förtursmål. Då kan man vara
rädd för att det tränger ut den nuvarande ordinarie verksamheten i form
av socialförsäkringsmål, skattemål etcetera.
Anders Sundquist, Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar: Vi
ser gärna att reformen skjuts på framtiden, i varje fall till halvårsskiftet
2006, av de skäl som har framförts här både när det gäller möjligheten
att rekrytera och att skaffa lokaler för domstolarna. Vi ser också att
det finns ett behov av utbildning och att det inte går att fylla under
den korta tid som står till förfogande. Vi tycker att ni bör ta i
övervägande det erbjudande som UNHCR har givit här om att bistå med
utbildning avseende internationell flyktingrätt.
Brian Gorlick, UNHCR: Jag kan inte säga så mycket, men jag tycker också
att det ser ut som att det finns mycket att göra innan man kan ha ett
nytt asylsystem med domstolar som fungerar här i Sverige. Det är inte
fel att ta god tid på sig för att organisera, utbilda och förbereda sig
innan man växlar system på ett radikalt sätt.
Hillevi Engström (m): Balanser är ett olyckligt begrepp som vi alltid
använder inom rättsväsendet. Vi måste komma ihåg att det handlar om
människor som lever under väldigt svåra förhållanden. Det kan vara både
krig, sjukdomar, stress och apati. Vi måste ha det i minnet. När det
tar så lång tid blir man sjuk under processen. Därför har jag två frågor,
dels till Håkan Sandesjö, dels till Janna Valik om hur man arbetar
rent konkret på de två myndigheterna.
Jag vet att man rekryterar mer personal, men det finns ju andra metoder
att snabba på processen. Man kan tänka sig att man jobbar måndag-måndag,
8-20, att man jobbar i skift eller att man har morötter för personalen
som gör att man kanske avstår från viss del av semestern och jobbar
lite mer eller att det finns flera nämnder inom Utlänningsnämnden under
sommaren. Den planeringen är väl vad jag förstår likadan som alla andra
somrar, att man har nämnd en dag i veckan med ett antal ledamöter och
domare. Jag tror att det finns mycket man kan göra för att inte människor
ska behöva vänta så länge som de gör. Man kan titta på lite nya metoder
i utredningsarbetet utan att för den skull tappa kvaliteten. Det är de
synpunkter jag har. Kanske vi kan komma bort från balanser så vi inte
glömmer bort att det är människor i väldigt utsatta situationer vi pratar
om.
Janna Valik, Migrationsverket: Jag uppfattade att frågan mest var till
Utlänningsnämnden, men jag kan säga kort att jag absolut håller med dig
om att vi alltför ofta pratar ärenden fast det väldigt mycket handlar
om människor av kött och blod som befinner sig i en komplicerad situation.
Det har vi framför ögonen hela tiden. Så vi jobbar stentufft för att
snabba upp våra tider. Det handlar också om det jag sade först, om
kommunikationen med den sökande och om att skapa förutsättningar. Ibland
tar också det tid om man befinner sig i kris. Det är en komplicerad
fråga, men vi ska absolut jobba så att det går fortare och hela tiden
utveckla vårt arbetssätt.
Håkan Sandesjö, Utlänningsnämnden: Vi har rekryterat flera personer,
men det är en sak som är väldigt viktig att komma ihåg. Man får inte
eftersätta kvaliteten. Det får inte gå med för stor hastighet. Därför
anser jag att det enda vettiga sättet är att anställa fler människor
som jobbar i lugn och ro på normalt sätt och som är välutbildade. Några
andra metoder kan jag inte se.
Karin Granbom (fp): Vi är många som ser fram emot den nya ordningen som
ska bidra till ökad rättssäkerhet och snabbare förfaranden, eftersom vi
vet att det nuvarande systemet med nya ansökningar om uppehållstillstånd
har medfört stora problem. Nu ska vi se till att vi undviker den prövning
som sker om och om igen. Men nya skäl och omständigheter kan faktiskt
framkomma efter att ett ärende har behandlats. Vad jag har förstått så
ska Migrationsverket i framtiden självmant pröva om nya omständigheter
utgör hinder mot verkställighet efter ett lagakraftvunnet beslut. När
jag läser i propositionen framkommer det att Lagrådet har framfört kritik
om att det finns viss risk för att skillnaden mot den nuvarande ordningen
inte kommer att bli så stor. Då vill jag ställa frågan: Är det exakt
klart vilka omständigheter som kommer att prövas som nya
omständigheter?
Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Vi delar inte riktigt Lagrådets
farhågor. De här ärendena är annorlunda, och precis som du säger kan
det hända någonting i hemlandet. Det måste finnas en ventil i nya
omständigheter. Det handlar alltså om att det inträffar en revolution, en
miljökatastrof eller något annat i landet och att man därigenom får ett
skyddsbehov. Då måste man naturligtvis kunna pröva det även om det är
under verkställighetsfasen. Den ventilen finns också i förslaget. De
omständigheter som berörs är av den typen som kan ligga till grund för
ett skyddsbehov.
Mona Jönsson (mp): När man kommer långt ned på listan har man fått sina
svar. Jag tänkte fråga om speciella risker för specialavdelningarna i
domstolarna och om rättssäkerheten i processen. Men jag tänker fråga
Janna Valik angående processen i första instans. Ser ni hur lång tid
det kan ta? Om man har varit med om trauman kanske man har förträngt
det, och det kommer inte upp förrän långt senare. Hur har ni tänkt att
hantera det?
Sedan vill jag ställa en fråga till Sten Heckscher. För inte så länge
sedan, några veckor tillbaka, var du både i socialförsäkringsutskottet
och i justitieutskottet. Då hörde vi att tidsplanen skulle hålla. Jag
undrar vad som hände på vägen.
Janna Valik, Migrationsverket: Det är precis det jag försökte säga förut.
När man söker skydd, oavsett skäl, kan man befinna sig i en situation
där allt inte kommer i den första berättelsen. Därför tycker jag redan
nu att vi kan se att vid det arbete som vi använder, där man får berätta
vid ett antal olika tillfällen och inte bara med Migrationsverkets
personal utan tillsammans med sitt ombud i lugn och ro, kommer det fram
saker som är betydligt mer adekvata för ärendet hela tiden. Jag tycker
att kvaliteten ökar väldigt tydligt. Jag har själv fått lov att delta
i ett antal sådana samtal, och jag tycker att det är en väldigt stor
skillnad om jag jämför med det gamla sättet att jobba som vi hade. Det
går åt rätt håll, men vi får aldrig glömma det vi pratade om innan. Det
här handlar om människor, och det handlar om människor som har en fråga
att ställa till det här landet av olika skäl, det vill säga: Kan jag
stanna här? Det finns inte ett regelverk, inte ett system som kan tala
om vid vilket tillfälle man för fram just de adekvata skälen. Vår uppgift
är att hela tiden jobba så att vi ger en möjlighet för människorna att
berätta det. Det är det viktigaste. Jag tycker att vi har utvecklat ett
arbetssätt där det ges en möjlighet. Vi kan säkert utveckla det ännu
mer utifrån de nya förutsättningarna.
Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.
m.: Det är riktigt. För tre månader sedan var jag i socialförsäkringsutskottet.
För en månad sedan var jag i justitieutskottet. Om vi börjar med
justitieutskottet så gjorde jag fullständigt klart för utskottets ledamöter
att det inte var någon bra idé med ikraftträdande vid nyår. Det tror
jag att många här i lokalen kan intyga. När det gäller
socialförsäkringsutskottet
fanns det inget förslag. Däremot hade jag för mina uppdragsgivare,
företrädare för både Justitiedepartementet och Utrikesdepartementet,
redan i januari när det stod klart att någon lagrådsremiss inte var
lagd gjort klart att den tidsplanen var föga realistisk. Men det fanns
ju ännu inget förslag om att det skulle träda i kraft vid nyår. Så det
fanns inget skäl att driva den frågan så hårt då. Sedan kom Lagrådets
yttrande, och det var synnerligen tydligt på den här punkten. Man kan
alltid diskutera det här, men så ligger det till med den saken. Det är
en annan sak om man får ett uppdrag. Då gör man vad man kan för att
driva det så bra som möjligt, också om tidsplanen är orealistisk.
Jag vill lägga till en sak som inte har blivit nämnd här som också har
med tidsplanen att göra. Under våren i år tror jag att Kammarrätten i
Stockholm har yttrat sig över fyra eller fem betänkanden med förslag
till ytterligare ändringar i utlänningslagstiftningen som alltså ännu
inte är processade. Jag tror att det ligger två till i systemet. Så den
proposition som ligger på riksdagens bord om en ny utlänningslag ska
tydligen ändras ytterligare några gånger på vägen fram till det tänkta
ikraftträdandet. Det är en sak som möjligen gör det hela något ytterligare
komplicerat. UD får väl svara på hur många betänkanden det är. Vi har
lite svårt att hålla räkningen på dem. Jag tror i alla fall att jag har
yttrat mig i vår om fyra eller fem ytterligare förslag, och det kan
komma lite till. En del av dem är på väg att bli propositioner. Snacka
om att allting flyter omkring.
Ordföranden: Det händer att vi i riksdagen ibland vill ändra lagar. Då
gör vi det.
Kjell Jönsson, Sveriges advokatsamfund: Angående asylsökande som har
varit utsatta för trauman är det naturligtvis många som har väldigt
svåra upplevelser bakom sig. I det nya systemet blir det advokaten, det
offentliga biträdet, som i första hand kommer att lyssna på berättelserna.
Det är oerhört viktigt att vi på den här sidan också har en förmåga
att lyssna och förstå det som ligger bakom vad människor säger. Samtidigt
måste Migrationsverket och också Utlänningsnämnden ha förståelse för
att det arbetet måste få ta tid och att vi måste ha möjlighet att kunna
få en skälig ersättning för sådant merarbete. Jag vill påstå att den
förståelsen inte finns hos Migrationsverket i dagens läge. Gärna, Janna
Valik, att vi lyssnar och ser till att allting kommer fram så tidigt
som möjligt, men det måste också finnas grundläggande förutsättningar
för det så att inte vi som är biträden direkt motarbetas när vi vill
träffa våra klienter.
Charlotte Svensson, Utrikesdepartementet: Området asyl- och migrationspolitiken
är ett av EU:s största lagstiftningsområden, så väldigt mycket av det
här råder vi inte över själva. Det kommer att vara så. Det kommer att
komma många förändringar i utlänningslagen under de kommande tre fyra
åren. Det är en lång process när man håller på och harmoniserar det här
området inom EU. Ändringarna i utlänningslagen kommer inte att ta slut.
Det är inte så att om vi hade väntat några månader till så hade vi
fått lagen som kommer att gälla. Det här är ett reformarbete som kommer
att pågå under lång tid.
Kalle Larsson (v): Att vi har en diskussion i den senare delen som
handlar mycket om tidsplaner och vad som är praktiskt möjligt kan man se
som ett betyg till den proposition som trots allt är förelagd riksdagen
nu. Det finns invändningar och synpunkter. Det finns säkert - låt mig
säga det - saker som kan förbättras i den propositionen också. Kompromisser
har ju den karaktären att man inte är nöjd med allt som står i dem. Men
tidsplanen verkar vara en huvudfråga. Det säger ändå att det är steg i
rätt riktning som tas innehållsmässigt i det förslag som nu föreligger.
Det är också en process som har inletts för många år sedan. Det är vi
väl medvetna om allihop. Tidsgränsen ska väl också ses lite grann i det
ljuset. Vi har varit många som vid många tillfällen och på olika sätt,
formellt och informellt, påpekat sätt att göra processen snabbare och
att också sätta i gång den tidigare.
Min fråga till de inblandade departementen och myndigheterna vill vända
lite grann på det. Vi hör invändningarna. Vi känner till de praktiska
bekymren. De är väl beskrivna i vidlyftiga ordalag. Finns det någon av
er som redan nu kan säga att den tidsgräns för genomförande som sätts
i propositionen är omöjlig? Finns det någon från inblandade departement
och myndigheter som i dag kan säga att det är en omöjlig tidpunkt att
uppfylla, så säg det! I annat fall är det ni säger att det finns
svårigheter, att det finns saker att lösa. Det bestående intrycket är ju
ändå att det är möjligt att lösa dessa. Det var den första delen. Den
som så önskar får begära ordet på den punkten.
Det andra handlar om väntetidsförordningar, nollställningsbeslut och så
vidare. Jag skulle vilja be Kjell Jönsson utveckla sin syn på detta. Du
nämnde något av det i ditt inledningsanförande, och det har funnits
andra som har kommenterat det under hearingens gång. Vad är din syn och
er syn på möjligheterna till väntetidsförordningar och nollställningsbeslut,
det en del kallar amnesti?
Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden,
m.m.: För att tala med Kalle Larsson kan jag väl fortsätta att vara
vidlyftig. Det var väl mig du avsåg. Jag tror att jag är den som har
talat mest om tidpunkten här i lokalen. Jag kan inte se saker och ting
lika svart och vitt som du ser dem. Man måste kunna se det här lite mer
nyanserat än att bara konstatera om det är möjligt eller omöjligt. Det
är klart att något slags verksamhet kommer att kunna bedrivas den 31
mars. Det är ingen tvekan om det. Vad jag och många andra med mig talar
om är att vi som är inblandade i det här och som ska ta hand om det här
när väl talmannens klubba har fallit är angelägna om att det ska bli
bra, att vinsterna med den här reformen verkligen ska kunna förverkligas.
Då är det vår skyldighet att tala om vilka komplikationer tidsplanen
innebär och som i sin tur får konsekvenser för kvaliteten i reformen.
Det är ett kontinuum. Det går inte att säga kategoriskt att det är
omöjligt. Det går inte heller att säga att den föreslagna tidsplanen ger
den här förändringen de bästa förutsättningarna. Det är så man måste se
det. Det är en fråga om kvalitet i genomförandet. Det är fråga om att
ge den här förändringen bästa möjliga förutsättningar. Det kan man inte
säga i termer av möjligt och omöjligt, svart och vitt.
Kalle Larsson (v): Jag är helt överens om att det är en värdefull reform
som ska genomföras till det bästa. Man ska också vara medveten om att
ju längre tidsgränsen flyttas framåt i tid desto bättre blir självfallet
förutsättningarna att göra det praktiskt möjligt. Samtidigt får en
angelägen rättssäkerhetsreform på det här området vänta. Många människor
blir då drabbade av det som tidigare har varit, försiktigt uttryckt, en
mindre rättssäker ordning.
Jag vill också ge den kommentaren att datumet den 1 januari 2006 inte
kommer nu eller kom med lagrådsremissen. Det var beslutat när
budgetpropositionen togs i höstas. Så det datumet har varit klart sedan en
relativt lång tid tillbaka.
Sten Heckscher, Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.
m.: Vi har delvis olika syn på de statsrättsliga förutsättningarna. Det
fanns inget beslut om att den här reformen skulle träda i kraft den 1
januari 2006. Det beslutet har ännu inte fattats. Det är förslaget i
den nuvarande lagpropositionen som styr det.
Jag är helt överens med dig om att det är en balansgång. Naturligtvis
ska man sätta det i kraft så tidigt som möjligt utan att äventyra
konsekvenserna. Men vi kan ha lite olika uppfattningar om kvaliteten i
den nuvarande prövningen.
Ordföranden: Den andra frågan var ställd till Kjell Jönsson, om amnesti,
nollställning, tidsförordning eller vad vi nu väljer att kalla det.
Kjell Jönsson, Sveriges advokatsamfund: Det har väsentligen två olika
syften. Det ena är att det nya systemet inte ska belastas av en stor
balans. Jag menar att oavsett vad vi har hört om optimismen att få bort
balanserna så är det ändå fråga om betydande balanser. Man pratar om en
avarbetning under tre års tid. Domstolarna ska dessutom hantera två
regelsystem samtidigt. Ett tillräckligt skäl för att införa en förordning
om att en sökande på ansökan ska kunna få sin sak prövad utifrån de här
kriterierna är att bereda ordentliga möjligheter för det nya systemet
att fungera väl. Det tror jag i sig är tillräckligt.
Å andra sidan är det de humanitära aspekterna. Jag vill göra en liten
historisk tillbakablick. 1991 ansåg statsmakterna att ett års väntetid
för barnfamiljer var ett tillräckligt starkt humanitärt skäl för att få
stanna i landet. För ensamstående var det ett och ett halvt års väntetid.
Nu gäller helt andra tidsgränser. Det finns personer som har kommit
hit och sökt asyl år 2002 och ännu inte har fått sin sak utredd hos
Migrationsverket. Vi har pratat om att det är fråga om människor av
kött och blod, människor som är traumatiserade. Det är de människorna
som vi som ombud och advokater träffar dagligen. Det kan bli ganska
förfärande perspektiv att se att man kommer att få vänta ytterligare
flera år. Det finns människor som har varit här mycket lång tid, i många
år, även barn och barnfamiljer. Det har ju en humanitär aspekt, även en
rättssäkerhetsaspekt. Om staten inte har kunnat ge uppehållstillstånd
under så många år förefaller det rimligt att man tar konsekvenserna av
det och ger tillstånd. Det är sammansatta skäl, vill jag påstå.
Janna Valik, Migrationsverket: Jag vill bara be Kjell Jönsson att ge
mig uppgifter om den person som inte har blivit utredd på så lång tid.
I så fall vill jag omedelbart göra någonting åt det.
Ulla Hoffmann (v): Jag har en fråga till Håkan Sandesjö. När jag frågade
om det var möjligt för Utlänningsnämnden att tillåta en ökad muntlig
handläggning, sade du att det inte går eftersom det skulle vara mot
lagen att öka den muntliga handläggningen, om jag förstod det hela rätt.
Jag vill helt enkelt veta vilken lag det är fråga om och varför man
inte kan öka den muntliga handläggningen i Utlänningsnämnden. Vi brukar
ju klaga på att det är för lite av detta, så det vore väl bra i så fall.

Håkan Sandesjö, Utlänningsnämnden: Vad jag sade var att det är den
enskilde domaren, beslutsfattaren, som avgör om det ska vara muntlig
handläggning eller inte med stöd av 11 kap. 1 § utlänningslagen. Jag
kan därför inte gå till den enskilde domaren och säga: Du ska köra mer
muntlighet här.
Det får han avgöra. Det var svaret.
Ordförande: Det finns inga fler frågor, och vi närmar oss slutet av
denna utfrågning. Då ger jag ordet till justitieutskottets ordförande
Johan Pehrson.

Avslutning

Justitieutskottets ordförande Johan Pehrson (fp): Vi är många som har
väntat länge på denna reform, och nu ligger förslaget på vårt bord.
Jag vill tacka alla er som har medverkat här i dag. Jag hoppas att vi
nu i riksdagen har bra förutsättningar att värdera innehållet i
propositionen och de synpunkter som har kommit fram här i dag när det gäller
tider och annat, så att denna lagstiftningsprodukt, som det heter, ska
bli så bra som möjligt. Det är nämligen väldigt många människor som
förtjänar att den blir mycket bättre, och det finns ett stort engagemang
för detta. Men vi får naturligtvis även väga in andra saker när det
gäller hur detta påverkar våra domstolar i övrigt.
För oss i justitieutskottet är det uppenbart att vi inte äger frågan i
huvudsak. Men i bisak spelar det väldigt stor roll för oss hur det går
för våra domstolar. Det påverkar alla andra ärenden och mål som ligger
där också, mål som ofta är minst lika angelägna.
Tack så mycket för att ni kom. Tack Tomas Eneroth för att vi gjorde
detta tillsammans. Det är bra när utskotten tillsammans försöker finna
gemensamma frågor att jobba med. Det blir ofta lite bättre. Vi får se
om det blir det i slutändan.

Inbjudna deltagare

Utrikesdepartementet
Charlotte Svensson
Christina Sandqvist
Björn Hammarberg
Björn Berselius
Annika Rudestad
Ulrika Sandell
Ingela Fridström

Justitiedepartementet
Per Hall
Mattias Almqvist
Rikard Jermsten

Domstolsverket
Thomas Rolén
Ulla Pålsson
Peder Jonsson

Utredningen om domstolsprövning av utlänningsärenden m.m.
Sten Heckscher

Länsrätten i Göteborg
Ingvar Paulsson

Utlänningsnämnden
Håkan Sandesjö
Carl-Otto Schéle
Allan Grönwald
Britt-Louise Gunnar
Karin Fährlin
Helene Falk

Migrationsverket
Janna Valik
Lars-Gunnar Lundh
Mats Baurmann
Rikspolisstyrelsen
Hans Rosenqvist

Sveriges advokatsamfund
Kjell Jönsson
Maria Billing

Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar
Anders Sundquist
Anna Löfgren
Madelaine Seidlitz

UNHCR
Brian Gorlick