Socialutskottets betänkande
2004/05:SOU4

Höjd åldersgräns för läkares och sjukgymnastersrätt till offentlig ersättning m.m.


Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 2003/04:146 Höjd
åldersgräns för läkares och sjukgymnasters rätt till
offentlig  ersättning m.m. samt  16  motionsyrkanden
som väckts med  anledning  av  propositionen. Vidare
behandlas  fyra  motionsyrkanden från  den  allmänna
motionstiden 2003.

Utskottet ställer  sig  bakom  regeringens förslag
att åldersgränsen skall höjas från 67 till 70 år när
det  gäller  rätten  till offentlig ersättning  till
läkare och sjukgymnaster enligt lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning  samt   lagen   (1993:1652)  om
ersättning för sjukgymnastik. Utskottet delar vidare
regeringens bedömning att någon möjlighet inte skall
införas  för  läkare och sjukgymnaster att  överlåta
rätten till offentlig  finansiering i samband med en
överlåtelse      av     en     mottagning,      s.k.
ersättningsetablering.
Lagändringarna  föreslås   träda  i  kraft  den  1
januari 2005.
I betänkandet finns sex reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avslag på propositionen

Riksdagen   avslår   motionerna    2003/04:So26
yrkandena 1 och 2, 2003/04:So27 yrkandena  1  och
2,   2003/04:So28   yrkandena   1   och   2   och
2003/04:So343 yrkande 49.
Reservation 1 (m, kd, c)
Reservation 2 (v)

2. Åldersgränser m.m.

 Riksdagen antar 9 § i regeringens förslag till
lag   om   ändring   i   lagen   (1993:1651)   om
läkarvårdsersättning   och   9  §  i  regeringens
förslag till lag om ändring i  lagen  (1993:1652)
om  ersättning  för sjukgymnastik. Därmed  avslår
riksdagen  motionerna   2003/04:So29  yrkande  1,
2003/04:So30 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:So634.
Reservation 3 (m, kd)
Reservation 4 (fp)

3. Retroaktivitet

Riksdagen   avslår   motionerna    2003/04:So27
yrkande    4,    2003/04:So29   yrkande   2   och
2003/04:So30 yrkande 4.
Reservation 5 (m, fp, kd, c)

4. Ersättningsetablering

Riksdagen   avslår    motionerna   2003/04:So27
yrkande 3, 2003/04:So28 yrkande  3,  2003/04:So29
yrkande  3,  2003/04:So30 yrkande 3 och  2003/04:
So233.
Reservation 6 (m, fp, kd, c)

5. Lagförslagen i övrigt

 Riksdagen antar regeringens förslag till
1.  lag  om  ändring   i   lagen  (1993:1651)  om
läkarvårdsersättning,
2.  lag  om  ändring  i  lagen  (1993:1652)   om
ersättning för sjukgymnastik
i den  mån  inte  lagförslagen  omfattas  av  vad
utskottet föreslagit ovan.



Stockholm den 21 september 2004


På socialutskottets vägnar


Ingrid Burman


Följande  ledamöter  har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman   (v),   Chatrine  Pålsson   (kd),   Kristina
Zakrisson (s), Margareta  Israelsson  (s),  Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp),  Conny
Öhman  (s), Catherine Persson (s), Anne Marie Brodén
(m), Erik  Ullenhag  (fp),  Kenneth  Johansson  (c),
Magdalena  Andersson  (m),  Elina  Linna (v), Martin
Nilsson (s) och Jan Lindholm (mp).

2004/05

SoU4


Redogörelse för ärendet



Propositionens huvudsakliga innehåll


I  propositionen föreslås att åldersgränsen  skall
höjas  från  67  år till 70 år när det gäller rätten
till   offentlig   ersättning    till   läkare   och
sjukgymnaster    enligt    lagen   (1993:1651)    om
läkarvårdsersättning  samt  lagen   (1993:1652)   om
ersättning  för sjukgymnastik. Regeringen gör vidare
bedömningen att  någon  möjlighet inte skall införas
för  läkare och sjukgymnaster  att  överlåta  rätten
till  offentlig   finansiering   i  samband  med  en
överlåtelse      av      en     mottagning,     s.k.
ersättningsetablering.  Höjningen  av  åldersgränsen
föreslås träda i kraft den 1 januari 2005.
Utskottets överväganden



Höjd åldersgräns för rätt till
offentlig ersättning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör ställa sig  bakom  regeringens
förslag att åldersgränsen skall höjas från 67
till  70  år  när   det  gäller  rätten  till
offentlig   ersättning    för    läkare   och
sjukgymnaster  enligt  lagen  (1993:1651)  om
läkarvårdsersättning  samt lagen  (1993:1652)
om  ersättning  för sjukgymnastik.  Riksdagen
bör avslå motioner  om  att  de  nya reglerna
skall ges retroaktiv tillämpning.

Jämför reservationerna 1 (m, kd, c), 2 (v), 3
(m, kd), 4 (fp) och 5 (m, fp, kd, c).

Propositionen


För  läkare och sjukgymnaster finns  det  i  dag  en
gräns  vid  67  år  för  rätt till ersättning enligt
lagen  (1993:1651)  om  läkarvårdsersättning   (LOL)
respektive   lagen  (1993:1652)  om  ersättning  för
sjukgymnastik  (LOS).  Medgivande  om  undantag från
åldersgränsen kan ges av landstingen.

Den åldersgräns som i dag finns i LOL  och LOS har
praktisk  betydelse  för de läkare och sjukgymnaster
som har samverkansavtal som löper tills vidare eller
de  som får ersättning  tills  vidare  på  grund  av
övergångsregler. För de läkare och sjukgymnaster som
har tidsbegränsade  samverkansavtal är åldersgränsen
av underordnad betydelse. Ett avtal kan löpa ut före
den gällande 67-årsgränsen men även sträcka sig över
67-årsgränsen.
Regeringen anför vidare att även om majoriteten av
äldre yrkesutövare inte  begår  allvarligare misstag
kan  åldrandet  ändå  innebära att vårdens  kvalitet
försämras  på  olika  sätt.   Den   medicinska   och
medicinsktekniska   utvecklingen   går  snabbt.  Nya
behandlingsmöjligheter     och    behandlingsmetoder
tillkommer hela tiden. Äldre yrkesutövare har större
erfarenhet,  men  det  krävs också  att  kompetensen
upprätthålls under många års yrkesverksamhet. Det är
också i allmänhet svårt  för  patienten  att  bedöma
vårdgivarens  arbete och kvalifikationer. Till detta
kommer att samhället  har  en skyldighet att se till
att skattebetalarnas pengar  används  på bästa sätt.
Här  spelar  Socialstyrelsen  en  viktig  roll,   då
myndigheten  ansvarar  för  att vaka över kvaliteten
och säkerheten i den svenska sjukvården.
De läkare och sjukgymnaster  som uppnått den i dag
gällande  åldersgränsen för rätten  till  ersättning
besitter ofta  en  värdefull  kompetens.  Det  är av
största   vikt   att   tillvarata  den  kompetensen,
särskilt i en situation när det råder brist på vård-
personal.
Vid en samlad bedömning  av  vilka konsekvenser en
höjning av åldersgränsen skulle  få  jämfört med ett
avskaffande  av åldersgränsen, anser regeringen  att
kvalitetsaspekten  är den som måste väga tyngst. Mot
bakgrund  av  vad  som   har   anförts   ovan  anser
regeringen  inte  att åldersgränsen för läkares  och
sjukgymnasters rätt  till  ersättning enligt LOL och
LOS kan avskaffas helt. Den  åldersgräns  som  i dag
finns i ersättningslagarna innebär en möjlighet  för
landstingen  att  pröva verksamhetens kvalitet, även
om den prövning som landstingen i dag gör i huvudsak
handlar om vilket behov  det  finns  av den enskilda
yrkesutövaren i det samlade vårdutbudet.
Däremot kan dagens åldersgräns om 67 år höjas utan
att  kvaliteten  på  vården riskerar att  försämras.
Samtidigt är det angeläget  att  inte  åldersgränsen
läggs så högt att dess betydelse som kontrollstation
avseende vårdkvaliteten avtar. Regeringens bedömning
är  att  en  åldersgräns  på  70 år  för läkare  och
sjukgymnaster är en lämplig avvägning.
Regeringen  anser  dock  att  det  är viktigt  att
sjukvårdshuvudmännen  ger  läkare  och sjukgymnaster
möjlighet att verka efter det att de har fyllt 70 år
om   kvaliteten   på   den   bedrivna   vården    är
tillfredsställande  och  behov finns av vårdgivarens
insatser.

Motionerna


I motion So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)
begärs att riksdagen avslår  propositionen  (yrkande
1).  Motionärerna  anför  att  äldres  kompetens och
kunskap  skall  tas  till  vara  på  alla områden  i
samhället.  Mot bakgrund av att det i framtiden  kan
förväntas brist  på  såväl  läkare som sjukgymnaster
ter det sig även från denna utgångspunkt  oklokt att
sätta  definitiva åldersgränser. I yrkande 2  begärs
att  regeringen   återkommer   med  förslag  om  att
avskaffa åldersgränsen för offentlig ersättning till
läkare och sjukgymnaster. Vidare  begärs i yrkande 4
ett tillkännagivande om retroaktivitet  i  fråga  om
rätt  till  offentlig  finansiering.  I  annat  fall
kommer  läkare  som  nu  fyller  67  år  att tvingas
upphöra  med sin verksamhet för att kunna öppna  den
igen  när lagen  träder  i  kraft  nästa  år,  anför
motionärerna.

I  motion   So30  av  andre  vice  talman  Kerstin
Heinemann  m.fl.   (fp)   begärs   att   9  §  lagen
(1993:1651)  om  läkarvårdsersättning ändras  på  så
sätt att "67" byts ut mot "70" och att "landstinget"
byts ut mot "Riksförsäkringsverket"  (yrkande  1). I
yrkande  2  begärs  att  9  §  lagen  (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik ändras på  så  sätt att
"67" byts ut mot "70" och att "landstinget" byts  ut
mot  "Riksförsäkringsverket". Motionärerna anför att
om de  nuvarande  fixerade  åldersgränserna tas bort
behövs något slag av prövning så att inte ersättning
med allmänna medel fortsätter  att utgå när det inte
är  lämpligt att vårdgivaren fortsätter  att  arbeta
längre.   Med   motionärernas  förslag  upphör  inte
möjligheten att vara  yrkesverksam vid 70 års ålder.
Efter 70 års ålder skall  det dock krävas ett beslut
av   Riksförsäkringsverket,   som   kan   bygga   på
läkarintyg  om  att  vårdgivarens   egen   hälsa  är
tillräckligt   bra   samt  på  en  kontroll  av  att
verksamheten bedrivs i  sådan omfattning att det går
att följa med i utvecklingen inom den aktuella delen
av vården. Likalydande yrkanden  framförs  i  motion
So634  av  andre vice talman Kerstin Heinemann m.fl.
(fp). Ett yrkande  om retroaktivitet framförs vidare
i motion So30 (fp) yrkande 4.
I  motion  So29  av Chatrine  Pålsson  m.fl.  (kd)
begärs   att   riksdagen   beslutar   att   avskaffa
åldersgränsen för  rätten  till offentlig ersättning
för    läkare,    sjukgymnaster,   tandläkare    och
tandhygienister (yrkande  1). Motionärerna anför att
de  anser  att  det är principiellt  fel  att  sätta
generella övre åldersgränser  eftersom  det  innebär
åldersdiskriminering.  Vidare  anförs  att det råder
brist   på   läkare   och   sjukgymnaster  samt  att
mångfalden  inom vården minskar  för  varje  år,  på
grund  av  att   antalet   särskilda   boenden  inom
socialtjänsten  blivit  allt  färre  och  genom  att
landstingen  anlitar  färre  alternativa vårdgivare.
Vårdgivarutredningen   (SOU   2003:7)   har   vidare
konstaterat  att en höjning av åldersgränserna  inte
skulle medföra  några  ekonomiska  konsekvenser  för
landstingen. Slutligen anför motionärerna att det är
ett  enormt  resursslöseri  att  inte  ta vara på de
investeringar som redan har gjorts, bl.a.  i form av
utbildning.  I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande
om retroaktivitet  i  fråga  om  rätt till offentlig
ersättning.  De  läkare,  sjukgymnaster,  tandläkare
eller   tandhygienister  som  vid   tidpunkten   för
reformens  genomförande  redan  har fyllt 67 år, och
därmed förlorat sin ersättningsrätt,  skall kunna få
tillbaka  denna retroaktivt. Uppehållet  skall  dock
inte ha varat i mer än tre år.
I motion  So26  av  Ingrid Burman m.fl. (v) begärs
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1993:1651)  om läkarvårdsersättning
(yrkande 1). Vidare begärs i yrkande 2 att riksdagen
avslår  regeringens  förslag till  ändring  i  lagen
(1993:1652)   om   ersättning   för   sjukgymnastik.
Motionärerna anför att  den höjda åldersgränsen inte
nämnvärt påverkar personalförsörjningen. Dessutom är
det i dag möjligt för landstingen  att  sluta  avtal
med läkare och sjukgymnaster oavsett vilken ålder de
har. Propositionens förslag innebär att landstingens
möjlighet  att prioritera och planera sin verksamhet
kommer att begränsas, heter det i motionen.
I  motion So28  av  Kenneth  Johansson  m.fl.  (c)
begärs  att  riksdagen avslår propositionen (yrkande
1). Motionärerna  anför att personers lämplighet att
verka inom ansvarsfyllda professioner inom tand- och
sjukvården bör, oavsett  ålder,  prövas individuellt
inom  ramen  för Socialstyrelsens tillsynsansvar.  I
yrkande  2  begärs  att  regeringen  återkommer  med
förslag om att  avskaffa åldersgränsen för offentlig
ersättning till läkare  och  sjukgymnaster.  Även  i
motion  So343  av Maud Olofsson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande  om  att avskaffa åldersgränsen vad
gäller  ersättning  för  privatpraktiserande  läkare
m.fl. (yrkande 49).

Utskottets ställningstagande


Utskottet instämmer i regeringens  bedömning  att de
läkare  och  sjukgymnaster  som  uppnått  den  i dag
gällande  åldersgränsen  på  67  år  för rätten till
ersättning ofta besitter en värdefull  kompetens och
att det därför är av största vikt att ta  till  vara
den  kompetensen,  särskilt  i  en situation när det
råder brist på vårdpersonal. Inte  heller  utskottet
anser  emellertid att åldersgränsen för läkares  och
sjukgymnasters  rätt  till ersättning enligt LOL och
LOS kan avskaffas helt.  En  åldersgräns  på  70  är
enligt utskottet en lämplig avvägning.

Utskottet  vill emellertid i likhet med regeringen
framhålla     att     det     är     viktigt     att
sjukvårdshuvudmännen  ger  läkare  och sjukgymnaster
möjlighet att verka efter det att de har fyllt 70 år
om   kvaliteten   på   den   bedrivna   vården    är
tillfredsställande  och  behov finns av vårdgivarens
insatser.
Utskottet vill också erinra om att riksdagen i maj
2003  ställde  sig  bakom  regeringens  förslag  att
åldersgränsen för rätt till offentlig ersättning för
tandläkare   och   tandhygienister    enligt   lagen
(1962:381) om allmän försäkring skulle höjas från 67
till  70  år.  Vidare  ställde  sig riksdagen  bakom
förslaget att det skulle införas  en  möjlighet  för
tandläkare  och tandhygienister att efter medgivande
från  regeringen   eller  den  myndighet  regeringen
bestämmer utföra tandvård inom tandvårdsförsäkringen
även  efter det att de  fyllt  70  år.  (Proposition
2002/03:73,  bet. 2002/03:SoU17, rskr. 2002/03:203).
Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2003.
Nu gjorda ställningstaganden innebär att utskottet
anser att riksdagen  bör anta regeringens lagförslag
och avslå motionerna So26  (v)  yrkandena  1  och 2,
So27 (m) yrkandena 1 och 2, So28 (c) yrkandena 1 och
2, So29 (kd) yrkande 1, So30 (fp) yrkandena 1 och 2,
So343 (c) yrkande 49 och So634 (fp).
Utskottet delar inte bedömningen att de föreslagna
reglerna  bör  ges  retroaktiv  tillämpning.  De nya
åldersgränserna  skall  således  gälla  för personer
födda den 1 januari 1938 eller senare. Även  i detta
sammanhang     vill    utskottet    framhålla    att
sjukvårdshuvudmännen  med lagarnas nuvarande lydelse
har    möjlighet    att    medge    undantag    från
åldersgränserna. Motionerna So27 (m) yrkande 4, So29
(kd) yrkande 2 och So30 (fp) yrkande 4 avstyrks.

Ersättningsetablering för läkare och
sjukgymnaster


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner  om  att  införa
möjlighet till s.k. ersättningsetablering för
läkare och sjukgymnaster.
Jämför reservation 6 (m, fp, kd, c).

Propositionen


En  läkare  eller  sjukgymnast  som  har  rätt  till
ersättning     enligt     lagen    (1993:1651)    om
läkarvårdsersättning    (LOL)    respektive    lagen
(1993:1652) om ersättning  för  sjukgymnastik  (LOS)
kan  i  dag inte överlåta en praktik till en kollega
och  samtidigt   överlåta   rätten   till  offentlig
ersättning. Den person som övertar en privat praktik
måste teckna ett eget avtal med landstinget  för att
kunna få offentlig ersättning.

Majoriteten  av  de  vårdgivare som får ersättning
enligt den nationella taxan  har tillkommit antingen
under  den  tid  då  det fanns rätt  att  överta  en
etablering eller under  mitten  av 1990-talet då det
fanns en möjlighet att fritt etablera sig som läkare
och sjukgymnast med rätt till offentlig  ersättning.
Detta    har    gjort   att   sammansättningen   och
lokaliseringen av  läkare  inom  olika specialiteter
respektive  sjukgymnaster med olika  inriktning  som
finns  i  dag inte  är  resultat  av  en  aktiv  och
medveten planering från landstingens sida och därför
inte  alltid   speglar   det   verkliga  behovet  av
vårdgivare.  Landstingen  har  således  aldrig  haft
möjlighet   att   ta  ställning  till   behovet   av
vårdgivarens   insats.    Möjligheterna   att   göra
förändringar i vårdstrukturen  uppstår vid avgångar.
Denna möjlighet måste finnas även  fortsättningsvis.
Att införa en möjlighet till ersättningsetableringar
kan  innebära  att landstingen även fortsättningsvis
måste betala ut  ersättning  till  verksamhet som de
inte anser att de har behov av.
Av   en   undersökning   som  Vårdgivarutredningen
redovisar framgår att den fria etableringsrätten har
inneburit   en   sned   geografisk   fördelning   av
taxeanslutna läkare och sjukgymnaster.  En möjlighet
till  ersättningsetableringar  skulle  innebära  att
dagens   struktur,   som   enligt  vissa  landstings
uppfattning    inte    är   ändamålsenlig,    skulle
permanentas.
Mot bakgrund av vad som  har  anförts  ovan, anser
regeringen  inte  att  det finns skäl att införa  en
möjlighet  för  läkare  och  sjukgymnaster  som  får
ersättning enligt LOL och  LOS  att  överlåta rätten
till  offentlig  finansiering  i  samband   med   en
överlåtelse  av  en  mottagning,  s.k.  ersättnings-
etablering.

Motionerna


I motion So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)
begärs att regeringen återkommer med förslag som ger
rätt  till  ersättningsetablering  för  läkare   och
sjukgymnaster  (yrkande  3).  Motionärerna anför att
flera     remissinstanser    är    positiva     till
ersättningsetablering  samt  att  en positiv attityd
till  ersättningsetableringar är nödvändig  för  att
inte   riskera   att   antalet   privatpraktiserande
vårdgivare  minskar,  vilket  kan  leda till minskad
valfrihet och tillgänglighet. Även i motion So233 av
Carl-Axel  Johansson (m) begärs ett tillkännagivande
om  ersättningsetablering  för  privata  läkare  och
sjukgymnaster  med offentlig finansiering enligt den
nationella taxan.

I  motion  So30   av  andre  vice  talman  Kerstin
Heinemann m.fl. (fp)  begärs ett tillkännagivande om
ändring     i    dels    lagen    (1993:1651)     om
läkarvårdsersättning,   dels  lagen  (1993:1652)  om
ersättning  för  sjukgymnastik  för  att  möjliggöra
ersättningsetablering  för  läkare och sjukgymnaster
(yrkande 3). Genom att erbjuda  möjligheten  för  en
läkare eller en sjukgymnast att överlåta rätten till
offentlig  ersättning  skapas förutsättningar för en
ökad tillgänglighet, större  valfrihet och en bättre
konkurrensneutralitet, anförs det.
I  motion  So29  av  Chatrine Pålsson  m.fl.  (kd)
begärs  att regeringen återkommer  med  förslag  som
möjliggör   ersättningsetablering   för  läkare  och
sjukgymnaster  (yrkande 3). Motionärerna  anför  att
ersättningsetablering  bör  införas  för att undvika
att  antalet privatpraktiserande vårdgivare  minskar
och därmed tillgängligheten och valfriheten.
I motion  So28  av  Kenneth  Johansson  m.fl.  (c)
begärs att regeringen återkommer med förslag som ger
rätt   till  ersättningsetablering  för  läkare  och
sjukgymnaster  (yrkande  3).  Motionärerna anför att
möjligheten  att  överlåta  rätten   till  offentlig
finansiering i samband med överlåtelse av mottagning
är viktig för att ge privatpraktikanter  drivkrafter
att fortsätta investera i modern utrustning även när
tidpunkten för pensionering närmar sig.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  delar regeringens uppfattning  att  det
inte finns skäl  att  införa en möjlighet för läkare
och sjukgymnaster som får  ersättning enligt LOL och
LOS att överlåta rätten till  offentlig ersättning i
samband  med  överlåtelse  av  en  etablering,  s.k.
ersättningsetablering. Motionerna So27  (m)  yrkande
3,  So28  (c)  yrkande  3, So29 (kd) yrkande 3, So30
(fp) yrkande 3 och So233 (m) avstyrks därmed.
Reservationer



Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.


1. Avslag på propositionen (punkt 1)

av  Chatrine  Pålsson  (kd),   Cristina   Husmark
Pehrsson  (m),  Anne  Marie  Brodén  (m), Kenneth
Johansson (c) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår propositionen samt tillkännager för
regeringen   som   sin   mening  vad  som  anförs  i
reservationen. Riksdagen bifaller  därmed motionerna
2003/04:So26   yrkandena   1   och  2,  2003/04:So27
yrkandena 1 och 2, 2003/04:So28  yrkandena  1  och 2
och 2003/04:So343 yrkande 49.

Ställningstagande

Vi  motsätter oss åldersgränser och anser att äldres
kompetens  och  kunskap  skall tas till vara på alla
områden i samhället. Personers  lämplighet att verka
inom  ansvarsfyllda  professioner  inom   tand-  och
sjukvården  bör,  oavsett ålder, prövas individuellt
inom ramen för Socialstyrelsens  tillsynsansvar. Mot
bakgrund av att vi i framtiden kan  förvänta  oss en
brist på såväl läkare som sjukgymnaster ter det  sig
även   från  denna  utgångspunkt  oklokt  att  sätta
definitiva   åldersgränser.  Vi  vill  därför  avslå
regeringens  förslag.   Riksdagen   bör  begära  att
regeringen  snarast  återkommer med förslag  om  att
avskaffa åldersgränserna  för  rätt  till  offentlig
ersättning för läkare och sjukgymnaster. Vad  vi  nu
anfört  bör  riksdagen  som sin mening ge regeringen
till känna.


2. Avslag på propositionen (punkt 1)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår propositionen. Riksdagen
bifaller därmed motionerna 2003/04:So26
yrkandena 1 och 2, 2003/04:So27 yrkande 1,
2003/04:So28 yrkande 1 samt avslår motionerna
2003/04:So27 yrkande 2, 2003/04:So28 yrkande 2
och 2003/04:So343 yrkande 49.

Ställningstagande

Enligt  vår  uppfattning  påverkar  en   höjning  av
åldersgränserna  inte nämnvärt personalförsörjningen
inom vårdsektorn. De största behoven av vårdpersonal
ligger  inte  inom  läkar-   och   sjukgymnastkåren.
Vakanserna  återfinns  dessutom inom den  offentliga
sektorn som de nu aktuella  personalkategorierna  är
anställda  hos.  Dessutom  är  det i dag möjligt för
landstingen  att sluta avtal med  sjukgymnaster  och
läkare oavsett  vilken ålder de har. Landstingen har
alltså   alla  möjligheter   att   i   en   särskild
överenskommelse  förlänga  eller  träffa  avtal  med
läkare och sjukgymnaster. Vad propositionen föreslår
är     införande     av    särregler    för    dessa
personalkategorier i den  meningen  att de ensidigt,
till  skillnad från andra personalkategorier,  skall
kunna     kvarstå      i      sitt      yrke     mot
huvudmännens/landstingens   önskemål.   Landstingens
möjlighet att prioritera och planera sin  verksamhet
kommer  att begränsas. Vi anser därför att förslaget
om höjd åldersgräns  för  sjukgymnasters och läkares
rätt till offentlig ersättning bör avslås.


3. Åldersgränser m.m. (punkt 2)

av  Chatrine  Pålsson  (kd),   Cristina   Husmark
Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m) och Magdalena
Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2  borde
ha följande lydelse:

Riksdagen antar 9 § förslaget till lag om ändring  i
lagen  (1993:1651)  om  läkarvårdsersättning och 9 §
förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik,  med den ändringen att
lagrummen   ges   den   lydelse   som   framgår   av
Reservanternas   lagförslag,   bilaga  3.  Riksdagen
bifaller  därmed motionerna 2003/04:So29  yrkande  1
och avslår motionerna 2003/04:So30 yrkandena 1 och 2
och 2003/04:So634.

Ställningstagande

Vi anser att  åldersgränsen  70 år är en godtyckligt
vald  avgränsning. Något egentligt  motiv  till  den
valda   åldersgränsen    anges    heller    inte   i
propositionen. Det finns enligt vår uppfattning  fem
starka  skäl till att helt ta bort åldersgränsen för
läkare och  sjukgymnaster.  För  det  första  är det
principiellt    fel   att   sätta   generella   övre
åldersgränser       eftersom       det       innebär
åldersdiskriminering.  För det andra råder det brist
på läkare och sjukgymnaster.  Alla  åtgärder som kan
öka antalet verksamma läkare och sjukgymnaster måste
övervägas  noga.  För det tredje minskar  mångfalden
inom vården för varje  år,  på  grund av att antalet
särskilda  boenden inom socialtjänsten  blivit  allt
färre  och  genom   att  landstingen  anlitar  färre
alternativa   vårdgivare.   För   det   fjärde   har
Vårdgivarutredningen (SOU 2003:7) konstaterat att en
höjning av åldersgränserna inte skulle medföra några
ekonomiska konsekvenser  för landstingen. Behovet av
sjukvård ökar inte till följd av att åldersgränserna
för   läkare,   sjukgymnaster,    tandläkare    samt
tandhygienister  höjs  eller slopas. Och det handlar
trots allt om ett relativt  begränsat antal personer
som kommer att välja att arbeta  vidare efter 67 års
ålder. För det femte är det ett enormt resursslöseri
att inte ta vara på de investeringar  som  redan har
gjorts  i humankapitalet bl.a. i form av utbildning.
Att slopa  åldersgränsen  är således viktigt även ur
ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Riksdagen bör därför anta de  förslag  till dels lag
om    ändring   i   9   §   lagen   (1993:1651)   om
läkarvårdsersättning,  dels  lag  om  ändring  i 9 §
lagen  (1993:1652)  om  ersättning för sjukgymnastik
som framgår av bilaga 3.


4. Åldersgränser m.m. (punkt 2)

av Kerstin Heinemann (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen antar 9 § förslaget till  lag om ändring i
lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning  och  9  §
förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om
ersättning  för sjukgymnastik, med den ändringen att
lagrummen   ges   den   lydelse   som   framgår   av
Reservanternas   lagförslag,   bilaga  3.  Riksdagen
bifaller därmed motionerna 2003/04:So30  yrkandena 1
och   2   och  2003/04:  So634  samt  avslår  motion
2003/04:So29 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att de som arbetar i vårdyrken bör, om de
önskar, kunna  fortsätta  sin  verksamhet  utan  att
hindras  av  en  fixerad  åldersgräns  för offentlig
finansiering  av  vården.  Om de nuvarande  fixerade
åldersgränserna  tas  bort behövs  emellertid  något
slag av prövning så att inte ersättning med allmänna
medel fortsätter att utgå  när  det inte är lämpligt
att vårdgivaren fortsätter att arbeta  längre. Efter
det att vårdgivaren fyllt 70 år anser vi  därför att
det  skall  krävas  ett beslut av Försäkringskassan.
Detta  beslut  skall  bygga  på  läkarintyg  om  att
vårdgivarens egen hälsa  är tillräckligt bra samt på
en  kontroll  av att verksamheten  bedrivs  i  sådan
omfattning att  det går att följa med i utvecklingen
inom den del av vården  det handlar om. Vårt förslag
innebär  att  landstingens   möjlighet  att  använda
åldersgränsen   för   en  behovsprövning   -   eller
konkurrensbegränsning - upphör. Riksdagen bör därför
anta de förslag till dels lag om ändring i 9 § lagen
(1993:1651)  om läkarvårdsersättning,  dels  lag  om
ändring i 9 §  lagen  (1993:1652)  om ersättning för
sjukgymnastik som framgår av bilaga 3.



5. Retroaktivitet (punkt 3)

av   Chatrine  Pålsson  (kd),  Cristina   Husmark
Pehrsson  (m), Kerstin Heinemann (fp), Anne Marie
Brodén (m), Erik Ullenhag (fp), Kenneth Johansson
(c) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.  Riksdagen  bifaller
därmed    motionerna    2003/04:So27    yrkande   4,
2003/04:So29 yrkande 2 och 2003/04:So30 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att rätten till offentlig finansiering  bör
gälla retroaktivt från den dag riksdagen beslutar om
detta. Vi vill därför att regeringen skyndsamt skall
återkomma    till   riksdagen   med   förslag   till
övergångsbestämmelser.


6. Ersättningsetablering (punkt 4)

av  Chatrine   Pålsson   (kd),  Cristina  Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann  (fp), Anne Marie
Brodén (m), Erik Ullenhag (fp), Kenneth Johansson
(c) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservationen. Riksdagen  bifaller
därmed    motionerna    2003/04:So27    yrkande   3,
2003/04:So28  yrkande  3,  2003/04:So29  yrkande  3,
2003/04:So30 yrkande 3 och 2003/04:So233.

Ställningstagande

Vi  vill  framhålla  att  möjligheten  att  överlåta
rätten  till  offentlig  finansiering i samband  med
överlåtelse  av mottagning  är  viktig  för  att  ge
privatpraktikanter    drivkrafter    att   fortsätta
investera  i  modern utrustning även när  tidpunkten
för  pensionering   närmar   sig.   Osäkerheten   om
landstingets  benägenhet  att sluta vårdavtal med en
ny  innehavare av praktiken  medför  att  praktikens
värde  kraftigt  sjunker.  Detta kan medföra att den
tidigare ägaren gör stora förluster  och  att gjorda
investeringar   inte   kan   återvinnas.  Mot  denna
bakgrund   bör  riksdagen  begära   att   regeringen
återkommer med förslag som gör ersättningsetablering
möjlig. Vad  vi  nu  anfört  bör  riksdagen  som sin
mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


Propositionen

2003/04:146:

Regeringen  föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag till

1.   lag  om  ändring   i   lagen   (1993:1651)   om
läkarvårdsersättning,

2. lag  om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning
för sjukgymnastik.

Följdmotioner


2003/04:So26 av Ingrid Burman m.fl. (v):

1. Riksdagen  avslår regeringens förslag till lag om
ändring      i      lagen      (1993:1651)      om
läkarvårdsersättning.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag till ändring
i    lagen   (1993:1652)   om    ersättning    för
sjukgymnastik.

2003/04:So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:146.

2. Riksdagen  begär  att  regeringen  återkommer med
förslag   om   att   avskaffa  åldersgränsen   för
offentlig ersättning till läkare och sjukgymnaster
i enlighet med vad som anförs i motionen.

3.  Riksdagen  begär att regeringen  återkommer  med
förslag som ger  rätt  till  ersättningsetablering
för läkare och sjukgymnaster i  enlighet  med  vad
som anförs i motionen.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om retroaktivitet
i fråga om rätt till offentlig finansiering.

2003/04:So28 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:146.

2.  Riksdagen  begär  att regeringen återkommer  med
förslag   om   att  avskaffa   åldersgränsen   för
offentlig    ersättning     till     läkare    och
sjukgymnaster.

3.  Riksdagen  begär  att regeringen återkommer  med
förslag  som ger rätt  till  ersättningsetablering
för läkare och sjukgymnaster.

2003/04:So29 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar att avskaffa åldersgränsen för
rätten  till   offentlig  ersättning  för  läkare,
sjukgymnaster, tandläkare  och  tandhygienister  i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om retroaktivitet  i
fråga om rätt till offentlig ersättning.

3. Riksdagen  begär  att  regeringen  återkommer med
förslag  som  möjliggör ersättningsetablering  för
läkare och sjukgymnaster  i  enlighet  med vad som
anförs i motionen.

2003/04:So30 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen beslutar om lag om ändring i  lagen  om
läkarvårdsersättning enligt bilaga 1.

2.  Riksdagen  beslutar om lag om ändring i lagen om
ersättning för sjukgymnastik enligt bilaga 2.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  ändring  i
ersättningslagarna      för     att     möjliggöra
ersättningsetablering     för      läkare      och
sjukgymnaster.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om retroaktivitet  i
fråga om ersättningsetableringar.


Motioner från allmänna motionstiden
2003


2003/04:So233 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om ersättningsetablering för
privata  läkare  och  sjukgymnaster   med  offentlig
finansiering enligt den nationella taxan.

2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c):

49.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att avskaffa
åldersgränsen    vad    gäller    ersättning   för
privatpraktiserande läkare, m.fl.

2003/04:So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen beslutar om lag om ändring  i  lagen om
läkarvårdsersättning enligt bilaga 1.

2.  Riksdagen beslutar om lag om ändring i lagen  om
ersättning för sjukgymnastik enligt bilaga 2.


Bilaga 2

Regeringens lagförslag


Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:1651) om läkarvårdsersättning

Härigenom  föreskrivs att 9 § lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

9 §[1]
Läkarvårdsersättning  lämnas  inte  till en läkare
som  är  anställd  i  något  landstings  hälso-  och
sjukvård  eller  i  ett  bolag  eller annan juridisk
person  inom hälso- och sjukvården  som  landstinget
har   ett  rättsligt   bestämmande   inflytande   i.
Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig
och vikarierar för en annan läkare.
Läkarvårdsersättning  lämnas  inte  till en läkare
för verksamhet inom företagshälsovård.
-----------------------------------------------------
Läkarvårdsersättning          Läkarvårdsersättning
lämnas  inte  heller till  lämnas  inte  heller till
en    läkare    som   vid  en    läkare    som   vid
vårdtillfället  har fyllt  vårdtillfället  har fyllt
67 år om inte landstinget  70 år om inte landstinget
medger något annat.        medger något annat.
-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 2001:300.
Förslag  till  lag om ändring i lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik
Härigenom föreskrivs  att 9 § lagen (1993:1652) om
ersättning  för  sjukgymnastik   skall  ha  följande
lydelse.
Nuvarande lydelse               Föreslagen lydelse
9 §[2]1
Sjukgymnastikersättning   lämnas  inte   till   en
sjukgymnast  som  är  anställd  i  något  landstings
hälso-  och sjukvård eller i ett bolag  eller  annan
juridisk  person  inom  hälso-  och  sjukvården  som
landstinget har ett rättsligt bestämmande inflytande
i.  Ersättning  kan  dock lämnas om sjukgymnasten är
tjänstledig och vikarierar för en annan sjukgymnast.
Sjukgymnastikersättning   lämnas   inte   till  en
sjukgymnast för verksamhet inom företagshälsovård.
-----------------------------------------------------
Sjukgymnastikersättning    Sjukgymnastikersättning
lämnas  inte  heller till  lämnas  inte  heller till
en  sjukgymnast  som  vid  en  sjukgymnast  som  vid
behandlingstillfället har  behandlingstillfället har
fyllt   67   år  om  inte  fyllt   70   år  om  inte
landstinget  medger något  landstinget  medger något
annat.                     annat.
-----------------------------------------------------
__________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.


**FOOTNOTES**
[2]:1 Senaste lydelse 2001:301.
Bilaga 3

Reservanternas lagförslag


Reservation 3 (punkt 2)

Av reservanterna föreslagen ändring i
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1993:1651) om läkarvårdsersättning


-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------

9 §[3]1
Läkarvårdsersättning  lämnas  inte  till en läkare
som  är  anställd  i  något  landstings  hälso-  och
sjukvård  eller  i  ett  bolag  eller annan juridisk
person  inom hälso- och sjukvården  som  landstinget
har   ett  rättsligt   bestämmande   inflytande   i.
Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig
och vikarierar för en annan läkare.
Läkarvårdsersättning  lämnas  inte  till en läkare
för verksamhet inom företagshälsovård.
--------------------------
Läkarvårdsersättning
lämnas  inte  heller till
en    läkare    som   vid
vårdtillfället har  fyllt
70 år om inte landstinget
medger något annat.
--------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.


**FOOTNOTES**
[3]:1 Senaste lydelse 2001:300
Reservation 3 (punkt 2)


Av  reservanterna föreslagen ändring i regeringens
förslag  till  lag om ändring i lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik

-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
9 §[4]1
Sjukgymnastikersättning   lämnas   inte   till  en
sjukgymnast  som  är  anställd  i  något  landstings
hälso-  och  sjukvård eller i ett bolag eller  annan
juridisk  person  inom  hälso-  och  sjukvården  som
landstinget har ett rättsligt bestämmande inflytande
i. Ersättning  kan  dock  lämnas om sjukgymnasten är
tjänstledig och vikarierar för en annan sjukgymnast.
Sjukgymnastikersättning  lämnas   inte   till   en
sjukgymnast för verksamhet inom företagshälsovård.
--------------------------
Sjukgymnastikersättning
lämnas  inte  heller till
en  sjukgymnast  som  vid
behandlingstillfället har
fyllt   70   år  om  inte
landstinget medger  något
annat.
--------------------------
__________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.


**FOOTNOTES**
[4]:1 Senaste lydelse 2001:301.
Reservation 4 (punkt 2)

Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning


-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------

9 §[5]1
Läkarvårdsersättning  lämnas inte till en läkare som är anställd i något
landstings hälso- och sjukvård  eller  i  ett  bolag  eller annan juridisk
person  inom  hälso-  och  sjukvården  som  landstinget har ett  rättsligt
bestämmande  inflytande  i.  Ersättning  kan dock  lämnas  om  läkaren  är
tjänstledig och vikarierar för en annan läkare.
Läkarvårdsersättning  lämnas inte till en  läkare  för  verksamhet  inom
företagshälsovård.
-----------------------------------------------------
Läkarvårdsersättning          Läkarvårdsersättning
lämnas  inte  heller till  lämnas  inte  heller till
en    läkare    som   vid  en    läkare    som   vid
vårdtillfället  har fyllt  vårdtillfället  har fyllt
70 år om inte landstinget  70     år     om     inte
medger något annat.        Försäkringskassan  medger
något annat.
-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.


**FOOTNOTES**
[5]:1 Senaste lydelse 2001:300
Reservation 4 (punkt 2)


Av reservanterna föreslagen  ändring  i  regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik

-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
9 §[6]1
Sjukgymnastikersättning  lämnas inte till en sjukgymnast som är anställd
i något landstings hälso- och  sjukvård  eller  i  ett  bolag  eller annan
juridisk  person  inom  hälso-  och  sjukvården  som  landstinget  har ett
rättsligt  bestämmande  inflytande  i. Ersättning kan dock lämnas om sjuk-
gymnasten är tjänstledig och vikarierar för en annan sjukgymnast.
Sjukgymnastikersättning lämnas inte  till  en sjukgymnast för verksamhet
inom företagshälsovård.
-----------------------------------------------------
Sjukgymnastikersättning    Sjukgymnastikersättning
lämnas  inte  heller till  lämnas  inte  heller till
en  sjukgymnast  som  vid  en  sjukgymnast  som  vid
behandlingstillfället har  behandlingstillfället har
fyllt   70   år  om  inte  fyllt   70   år  om  inte
landstinget  medger något  Försäkringskassan  medger
annat.                     något annat.
-----------------------------------------------------
__________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.





**FOOTNOTES**
[6]:1 Senaste lydelse 2001:301.