Genomförande av EG-direktiv rörande el- och gasmarknaderna, m.m.

<div class="sidhuvud_publikation">Näringsutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2004/05:NU14</div><h1>Genomförande av EG-direktiv rörande el- och gasmarknaderna, m.m.</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2004/05:62 om genomfö-
rande av EG:s direktiv om gemsensamma regler för de inre marknaderna för
el och naturgas, m.m. tillsammans med de motioner som väckts med anled-
ning av propositionen. Dessutom behandlas ett antal motioner som väckts
dels med anledning av händelse av större vikt, dels under allmänna motionsti-
den.
Utskottet tillstyrker, med undantag för vissa rättelser, regeringens förslag
om en ny naturgaslag, vilken skall ersätta den gamla naturgaslagen från år
2000. Samtliga bestämmelser i den gamla naturgaslagen förs över till den
nya, antingen med oförändrad lydelse eller med vissa ändringar. Därtill införs
ett stort antal nya bestämmelser i den nya lagen. De nya och ändrade bestäm-
melserna införs för att genomföra EG:s reviderade gasmarknadsdirektiv.
Avvikande uppfattningar när det gäller förslaget om ny naturgaslag framförs i
reservationer under avsnitten Naturgaslagstiftningens tillämpningsområde (fp,
kd; mp), Koncession för naturgas (kd; mp), Systemansvar för naturgas (m, fp,
kd), Undantag för naurgasinfrastrukturprojekt (m, fp, mp) och Tillsynens
omfattning (m, fp, kd).
Utskottet bifaller även, med vissa förändringar, regeringens förslag om
ändringar i ellagen. Förslagen i propositionen syftar bl.a. till att genomföra
EG:s reviderade elmarknadsdirektiv. Vidare innebär förslagen en sänkt gräns
för timvis mätning av elförbrukning samt att vissa bestämmelser om särredo-
visning av fjärrvärmeverksamhet införs i ellagen. När det gäller regeringens
förslag om åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet
anser utskottet, såvitt gäller möjligheten att undanta nätföretag från denna
bestämmelse, att undantaget i den svenska lagstiftningen i större utsträckning
bör formuleras utifrån vad elmarknadsdirektivet medger. Av detta skäl före-
slår utskottet en ändring i förhållande till regeringens förslag, innebärande
att
gränsen skall gå vid 100 000 elanvändare, och inte, som regeringen föreslagit,
100 000 uttagspunkter. Därtill föreslår utskottet vissa rättelser i lagtexten.
Andra ståndpunkter rörande förslagen om ändringar i ellagen framförs i re-
servationer under avsnitten Särredovisning av fjärrvärmeverksamhet (m, fp,
kd, mp), Timvis mätning (m, fp, kd; mp), Avläsningsfrekvens och elräkningar
(m, fp; kd; mp), Angivande av elens ursprung (m, fp, kd), Upprättande av
övervakningsplaner (kd) och Tariffer för överföring av el (m, fp, kd).
I betänkandet behandlas även motioner som rör leveranssäkerhet, reforme-
rad elmarknad, elcertifikat, byte av elleverantör, mellanstatlig samverkan,
Euratom, vissa övriga frågor samt den fortsatta kärnkraftsavvecklingen. Samt-
liga motionsyrkanden på ovan angivna områden avstyrks, med anförda moti-
veringar, av utskottet. Yrkandena följs upp i reservationer - Leveranssäkerhet
(m, fp, kd; mp), Reformerad elmarknad (mp), Elcertifikat (m, fp; kd; mp),
Byte av elleverantör (m, fp, kd; mp), Mellanstatlig samverkan (m, fp, kd),
Euratom (v, mp), Vissa övriga frågor (fp, mp; kd) och Den fortsatta avveck-
lingen av kärnkraften (m, fp, kd; mp).

</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1.      Naturgaslagstiftningens tillämpningsområde
Riksdagen antar regeringens förslag till naturgaslag såvitt avser 1 kap.
2 §. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:62 punkt 1 i denna
del och avslår motionerna 2004/05:N17 yrkandena 1 och 2 och 2004/05:
N18 yrkande 3.
Reservation 1 (fp, kd)
Reservation 2 (mp)
2.      Koncession för naturgas
Riksdagen antar regeringens förslag till naturgaslag såvitt avser 2 kap.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:62 punkt 1 i denna del
och avslår motionerna 2004/05:N13 yrkande 3, 2004/05:N17 yrkandena
3-5, 2004/05:N410 yrkandena 9 och 16 och 2004/05:N451.
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (mp)
3.      Systemansvar för naturgas
Riksdagen antar regeringens förslag till naturgaslag såvitt avser 7 kap.
1 §. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:62 punkt 1 i denna
del och avslår motionerna 2004/05:N15 yrkande 2 och 2004/05:N18 yr-
kande 6.
Reservation 5 (m, fp, kd)
4.      Undantag för naturgasinfrastrukturprojekt
Riksdagen antar regeringens förslag till naturgaslag såvitt avser 9 kap.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:62 punkt 1 i denna del
och avslår motionerna 2004/05:N13 yrkande 4, 2004/05:N15 yrkande 3
och 2004/05:N17 yrkande 6.
Reservation 6 (m, fp, mp)
5.      Tillsynens omfattning
Riksdagen antar regeringens förslag till naturgaslag såvitt avser 10 kap.
1 §. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:62 punkt 1 i denna
del och avslår motion 2004/05:N15 yrkande 4.
Reservation 7 (m, fp, kd)
6.      Förslaget i övrigt rörande ny naturgaslag
Riksdagen antar regeringens förslag till naturgaslag i den mån det inte
omfattats av utskottets förslag till riksdagsbeslut i det föregående, dock
med ändring att förslaget till övergångsbestämmelser punkt 7 skall ha ly-
delse enligt utskottets förslag i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen delvis
proposition 2004/05:62 punkt 1 i denna del.
7.      Särredovisning av fjärrvärmeverksamhet
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen
(1997:857) såvitt avser 3 kap. 2, 4 och 5 §§. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:62 punkt 2 i denna del och avslår motionerna
2004/05:N15 yrkande 5, 2004/05:N226, 2004/05:N410 yrkande 13 och
2004/05:N442.
Reservation 8 (m, fp, kd, mp)
8.      Timvis mätning
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen
(1997:857) såvitt avser 3 kap. 10 §. Därmed bifaller riksdagen proposi-
tion 2004/05:62 punkt 2 i denna del och avslår motion 2004/05:N15 yr-
kande 6.
Reservation 9 (m, fp, kd)
Reservation 10 (mp) -  motiv.
9.      Avläsningsfrekvens och elräkningar
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N237 yrkande 3, 2004/05:N325
och 2004/05:N405 yrkande 8 i denna del.
Reservation 11 (m, fp)
Reservation 12 (kd)
Reservation 13 (mp) - motiv.
10.     Gränsöverskridande elhandel
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen
(1997:857) såvitt avser 12 kap. 1 a §. Därmed bifaller riksdagen proposi-
tion 2004/05:62 punkt 2 i denna del.
11.     Angivande av elens ursprung
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen
(1997:857) såvitt avser 8 kap. 12 och 13 §§. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:62 punkt 2 i denna del och avslår motionerna
2004/05:N13 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N14 yrkande 6, 2004/05:N15
yrkande 1 och 2004/05:N18 yrkande 7.
Reservation 14 (m, fp, kd)
12.     Åtskillnad mellan nätverksamhet och
konkurrensutsatt verksamhet
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen
(1997:857) såvitt avser 3 kap. 1 b §, dock med ändrad lydelse enligt ut-
skottets förslag i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition
2004/05:62 punkt 2 i denna del.
13.     Upprättande av övervakningsplaner
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen
(1997:857) såvitt avser 3 kap. 17 §. Därmed bifaller riksdagen proposi-
tion 2004/05:62 punkt 2 i denna del och avslår motion 2004/05:N18 yr-
kande 4.
Reservation 15 (kd)
14.     Tariffer för överföring av el
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen
(1997:857) såvitt avser 4 kap. 1 §. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:62 punkt 2 i denna del och avslår motionerna 2004/05:N16 och
2004/05:N18 yrkande 5.
Reservation 16 (m, fp, kd)
15.     Förslaget i övrigt rörande ellagen
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen
(1997:857) i den mån det inte omfattas av utskottets förslag till riksdags-
beslut i det föregående, dock med ändring att 3 kap. 6 § och 13 kap. 5 §
skall ha lydelse enligt utskottets förslag i bilaga 3. Därmed bifaller riks-
dagen delvis proposition 2004/05:62 punkt 2 i denna del.
16.     Leveranssäkerhet
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 5, 6 och 8,
2004/05:MJ6 yrkandena 21 och 22, 2004/05:MJ7 yrkande 1, 2004/05:
MJ9 yrkandena 6 och 7, 2004/05:N12 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N237
yrkandena 1 och 2, 2004/05:N266 yrkandena 1-3, 2004/05:N286,
2004/05:N382, 2004/05:N410 yrkande 18 och 2004/05:N414 yrkande 12.
Reservation 17 (m, fp, kd)
Reservation 18 (mp)
17.     Reformerad elmarknad
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N17 yrkande 7, 2004/05:N295
och 2004/05:N307 yrkande 18.
Reservation 19 (mp)
18.     Elcertifikat
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sk455 yrkande 3,
2004/05:N228, 2004/05:N379 och 2004/05:N405 yrkande 17.
Reservation 20 (m, fp)
Reservation 21 (kd)
Reservation 22 (mp)
19.     Byte av elleverantör
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N309 yrkande 11,
2004/05:N405 yrkande 8 i denna del och 2004/05:N410 yrkande 8.
Reservation 23 (m, fp, kd)
Reservation 24 (mp) - motiv.
20.     Mellanstatlig samverkan
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N18 yrkande 1, 2004/05:N264
yrkandena 1-3 och 2004/05:N309 yrkande 10.
Reservation 25 (m, fp, kd)
21.     Euratom
Riksdagen avslår motion 2004/05:Fi248 yrkande 4.
Reservation 26 (v, mp)
22.     Vissa övriga frågor
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N215, 2004/05:N248, 2004/05:
N298 yrkandena 5-7 och 2004/05:N378.
Reservation 27 (fp, mp)
Reservation 28 (kd)
23.     Den fortsatta avvecklingen av kärnkraften
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkande 10, 2004/05:N13
yrkande 5, 2004/05:N14 yrkandena 1-5 och 7 och 2004/05:N18 yrkande
2.
Reservation 29 (m, fp, kd)
Reservation 30 (mp) - motiv.

Stockholm den 12 maj 2005
På näringsutskottets vägnar
Marie Granlund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie Granlund (s), Per Bill
(m), Ingegerd Saarinen (mp), Sylvia Lindgren (s), Berit Högman (s), Carina
Adolfsson Elgestam (s), Yvonne Ångström (fp), Anne Ludvigsson (s), Anne-
Marie Pålsson (m), Lars Johansson (s), Reynoldh Furustrand (s), Raimo Pärs-
sinen (s), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp), Gunilla Wahlén
(v), Håkan Larsson (c) och Lars Lindén (kd).

</pre><pre>
2004/05
NU14

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas
dels proposition 2004/05:62 om genomförande av EG:s direktiv om ge-
mensamma regler för de inre marknaderna för el och naturgas, m.m.,
dels 6 motioner som väckts med anledning av propositionen,
dels 23 motioner från allmänna motionstiden rörande olika energimark-
nadsfrågor m.m.,
dels 5 motioner som väckts enligt 3 kap. 13 § riksdagsordningen med an-
ledning av händelse av större vikt.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av företrä-
dare för Statens energimyndighet och Sydkraft AB.
Bakgrund
I juni 2003 antogs det s.k. inre marknadspaketet av Europaparlamentet och
rådet. Detta paket består av två direktiv och en förordning och syftar till att
skapa likvärdiga konkurrens- och marknadsvillkor inom el- och naturgassek-
torerna. De båda direktiven - de s.k. reviderade elmarknads- och naturgas-
marknadsdirektiven - skulle genomföras i nationell lagstiftning senast den 1
juli 2004. Förordningen, vilken gäller tillträde till nät för gränsöverskridande
elhandel, trädde i kraft i augusti 2003 och skulle tillämpas fr.o.m. den 1 juli
2004. I och med att de nya direktiven trädde i kraft upphörde de äldre el- och
naturgasmarknadsdirektiven att gälla.
I februari 2003 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare (in-
formationschef Sten Kjellman) med uppdrag att följa det pågående arbetet
inom EU med att utforma gemensamma regler för de inre marknaderna för el
och naturgas och lämna förslag till den lagstiftning och regelverk i övrigt som
krävdes för att genomföra EG:s reviderade el- och naturgasmarknadsdirektiv
samt överväga och i förekommande fall lämna förslag till ändringar som
föranleddes av förordningen om gränsöverskridande handel med el. Utred-
ningen överlämnade i december 2003 sitt delbetänkande om el- och natur-
gasmarknaderna (SOU 2003:113), vilket därefter har remissbehandlats.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny naturgaslag som ersätter den gamla naturgasla-
gen (2000:599). Samtliga bestämmelser i den gamla naturgaslagen förs över
till den nya, antingen med oförändrad lydelse eller med vissa ändringar. Där-
till införs ett stort antal nya bestämmelser i den nya lagen. De nya och de
ändrade bestämmelserna införs för att genomföra EG:s reviderade gasmark-
nadsdirektiv. Bestämmelserna innebär bl.a. ökad marknadsöppning, krav på
juridisk åtskillnad mellan överföringsverksamhet och handel med naturgas,
krav på att ett överföringsföretag inte får börja tillämpa sin överföringstariff
förrän tillsynsmyndigheten har godkänt de metoder som har använts för att
utforma tariffen, införande av bestämmelser om systemansvar och balansan-
svar på naturgasmarknaden samt vissa tidsfrister för tillsynsmyndighetens
prövning av tvister inom naturgassektorn.
Vidare föreslås i propositionen ett antal ändringar i ellagen (1997:857).
Ändringarna syftar till att genomföra EG:s reviderade elmarknadsdirektiv.
Ändringarna innebär bl.a. att det ställs krav på personell åtskillnad mellan
nätföretag och elhandelsföretag, vissa tidsfrister för nätmyndighetens pröv-
ning av tvister inom elsektorn, mer preciserade bestämmelser om utformning-
en av nättariffer samt krav på elleverantörer att på fakturor och i reklam ange
sammansättningen av de energikällor som använts vid produktionen av den
sålda elen.
I propositionen föreslås även en sänkt gräns för timvis mätning av elför-
brukning samt vissa bestämmelser om särredovisning av fjärrvärmeverksam-
het. Slutligen redovisas strategin för den fortsatta avvecklingen av kärnkraf-
ten.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005, med vissa över-
gångsbestämmelser.

</pre><pre>
Utskottets överväganden
Ny naturgaslag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag om naturgaslagstiftningens
tillämpningsområde och avslå mot detta förslag stående motionsyr-
kanden. Jämför reservationerna 1 (fp, kd) och 2 (mp).
Riksdagen bör också anta regeringens förslag rörande koncession
för naturgas och därmed avslå de motioner vari en annan uppfatt-
ning framförs. Jämför reservationerna 3 (kd) och 4 (mp).
Riksdagen bör även anta regeringens förslag rörande systemansvar
för naturgas. Det innebär bl.a. att regeringen bemyndigas att utse
systemansvarig för naturgasmarknaden. Motioner vari en annan
åsikt framförs bör avslås. Jämför reservation 5 (m, fp, kd).
Riksdagen bör därtill anta regeringens förslag om undantag för na-
turgasinfrastrukturprojekt och avslå mot detta stående motionsyr-
kanden. Jämför reservation 6 (m, fp, mp).
Riksdagen bör vidare anta regeringens förslag när det gäller tillsy-
nens omfattning och samtidigt avvisa en motion vari en annan åsikt
framförs. Jämför reservation 7 (m, fp, kd).
Avslutningsvis bör riksdagen anta regeringens förslag till naturgas-
lag i övrigt, dock med de ändringar som utskottet förordat.
Propositionen
Huvuddragen i naturgasmarknadsdirektivet
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler
för den inre marknaden för naturgas och om upphörande av direktiv 98/30/EG
(naturgasmarknadsdirektivet) antogs den 26 juni 2003.
Regeringen ger i ett inledande avsnitt i propositionen en sammanfattande
beskrivning av naturgasmarknadsdirektivet och lämnar bedömningar rörande
behovet av åtgärder för att genomföra de olika artiklarna i svensk rätt.
Kapitel I om räckvidd och definitioner innehåller två artiklar. I artikel 1 ang
direktivets omfattning. Enligt regeringens bedömning behöver tillämpnings-
området för naturgaslagen utvidgas till att under vissa förutsättningar avse
även flytande naturgas (LNG), biogas och gas från biomassa och andra typer
av gas. Artikel 2 innehåller olika definitioner.
Kapitel II om allmänna regler för organisationen av sektorn omfattar artiklar-
na 3-6. Direktivets principer för tillhandahållande av allmännyttiga tjänster
(artikel 3.1) är enligt regeringen uppfyllda genom de regler som följer av
naturgaslagen. Naturgasföretag bör inte heller åläggas skyldighet att tillhan-
dahålla allmännyttiga tjänster, vilket möjliggörs genom artikel 3.2. När det
gäller åtgärder för att skydda slutförbrukare (artikel 3.3) gör regeringen be-
dömningen att den svenska lagstiftningen inte uppfyller direktivets krav om
att skydda slutförbrukare mot att få sina leveranser av gas avstängda. Ingen
lagstiftningsåtgärd behövs dock för att genomföra direktivets krav om meka-
nismer för tvistelösning eller för att tillförsäkra konsumenter allmän informa-
tion och klara och begripliga avtalsvillkor. Det behöver inte införas några
bestämmelser om anvisning av gasleverantör, men regeringen avser att åter-
komma i den frågan. Enligt regeringen behövs det inte heller någon särskild
lagstiftningsåtgärd med anledning av det som i direktivet sägs om lämpliga
åtgärder för att uppnå målen för social och ekonomisk sammanhållning samt
miljöskydd (artikel 3.4). Något undantag från bestämmelserna om tillstånds-
förfarande för naturgasföretag (artikel 3.5) är inte aktuellt.
Direktivets bestämmelser om själva tillståndsförfarandet för naturgasan-
läggningar (artikel 4) föranleder inte några ändringar i den svenska lagstift-
ningen.
I fråga om övervakning av försörjningstryggheten (artikel 5) behöver det
uppdrag som Statens energimyndighet redan har kompletteras så att övervak-
ningen omfattar alla de frågor som är specificerade i direktivet. Någon lag-
stiftningsåtgärd behövs emellertid inte.
Det som i direktivet sägs om tekniska regler (artikel 6) uppfylls genom fö-
reskrifter som Sprängämnesinspektionen har utfärdat, varför några särskilda
åtgärder inte behöver vidtas.
Kapitel III om överföring, lagring och LGN innehåller artiklarna 7-10. Någon
lagstiftningsåtgärd med anledning av bestämmelserna om utseende av sy-
stemansvariga (artikel 7) krävs inte, enligt regeringen.
När det gäller de systemansvarigas uppgifter (artikel 8) behöver det i na-
turgaslagstiftningen införas bestämmelser om innebörden av systemansvar
och balansansvar samt om villkoren för offentliggörande av sådana tjänster.
Regler behöver också införas om att anskaffandet av energi skall ske på ett
öppet, marknadsorienterat och icke-diskriminerande sätt.
För åtskillnad mellan systemansvariga (artikel 9) behöver det införas be-
stämmelser om att monopolverksamhet och konkurrensverksamhet måste
bedrivas i skilda juridiska personer samt om oberoende i organisation och
beslutsfattande. Det bör dock vara tillåtet med s.k. kombinerat systemansvar.
Bestämmelser om övervakningsplan behövs också.
Det behövs ingen lagstiftningsåtgärd med anledning av det som i direktivet
sägs om sekretess hos systemansvariga (artikel 10).
Kapitel IV rörande distribution och försörjning omfattar artiklarna 11-15.
Enligt regeringen behövs det ingen lagstiftningsåtgärd för att genomföra det
som i direktivet sägs om utseende av systemansvariga för distributionssystem
(artikel 11) och om de systemansvarigas uppgifter (artikel 12).
I fråga om åtskillnad av systemansvariga (artikel 13) innebär en undan-
tagsmöjlighet i direktivet att någon lagstiftningsåtgärd inte behövs. Det be-
hövs heller ingen lagstiftningsåtgärd med anledning av det som i direktivet
sägs om sekretess hos systemansvariga (artikel 14). Det bör vara fortsatt
tillåtet med s.k. kombinerat systemansvar (artikel 15), anser regeringen.
Kapitel V om särredovisning av olika verksamhetsgrenar samt insyn och
öppenhet i bokföringen omfattar artiklarna 16 och 17. Enligt regeringen be-
hövs det ingen lagstiftningsåtgärd för att genomföra direktivets bestämmelser
om myndigheters tillgång till naturgasföretagens bokföring och om sekretess.
För att uppfylla direktivets krav om särredovisning i naturgasföretagens bok-
föring behöver emellertid nya bestämmelser införas i naturgaslagstiftningen.
Energimyndighetens föreskrifter om redovisning behöver också anpassas till
direktivets krav.
Kapitel VI rörande organisering av tillträdet till systemet innehåller artiklar
18-25. I fråga om tillträde för tredje part (artikel 18) behöver den svenska
lagstiftningen kompletteras med regler för LNG samt med bestämmelser om
att tariffer eller metoder för att fastställa tariffer skall förhandsgodkännas
en myndighet. Även de svenska bestämmelserna om transporttariffer behöver
ändras. Bestämmelser som reglerar tredje parts tillträde till lager eller lagri
av gas i ledningar (artikel 19) bör införas, enligt regeringen. Bestämmelserna
om tillträde till tidigare led i rörledningsnätet (artikel 20) saknar enligt re
ingen relevans för svensk del då det i det svenska systemet inte finns några
tidigare led. I fråga om vägrat tillträde (artikel 21) överensstämmer det svens
ka regelverket med direktivet men en anpassning behöver göras i fråga om
s.k. take-or-pay-åtaganden. Vidare anser regeringen att det i den svenska
naturgaslagstiftningen bör införas undantagsmöjligheter för nya infrastruktur-
projekt (artikel 22).
Beträffande frågan om öppnande av marknaderna (artikel 23) behöver den
svenska definitionen av vad som menas med berättigad kund anpassas till
direktivets definition. Det behövs dock inga lagstiftningsåtgärder med anled-
ning av vad som i direktivet sägs om byggande av direktledningar (artikel
24).
När det gäller tillsynsmyndigheter och deras uppgifter (artikel 25) uppfyl-
ler den svenska lagstiftningen inte direktivets krav på förhandsgodkännande
av villkoren för tillträde och anslutning till nationella nät samt för balanstj
ter, anför regeringen. Det som i direktivet sägs om tvistelösning uppfylls
genom de svenska bestämmelserna om tillsyn. De svenska bestämmelserna
om klagomål mot beslut kan behöva anpassas till direktivets krav. Tillsyns-
myndigheten behöver enligt regeringen en resursförstärkning. Några lagstift-
ningsåtgärder behövs inte för att genomföra direktivet i fråga om att hindra
missbruk av dominerande ställning, i fråga om påföljder vid brott mot sekre-
tessreglerna, i fråga om rätten att överklaga beslut eller i fråga om att till-
synsmyndigheten skall verka för att främja den inre marknaden för naturgas.
Kapitel VII, Slutbestämmelser, omfattar artiklarna 26-35. Dessa bör enligt
regeringen inte föranleda några särskilda lagstiftningsåtgärder.
Naturgaslagstiftningens tillämpningsområde
Enligt naturgasmarknadsdirektivet skall bestämmelserna om naturgas, inbe-
gripet kondenserad naturgas (flytande naturgas), även omfatta biogas och gas
från biomassa eller andra typer av gas, om det är tekniskt möjligt och säkert
att föra in dessa gaser i och transportera dem genom systemet för naturgas.
Regeringen föreslår därför att naturgaslagstiftningens tillämpningsområde
utvidgas till att avse även kondenserad naturgas, biogas, gas från biomassa
och andra typer av gas, om det är tekniskt möjligt att använda dessa gaser i
systemet för naturgas.
Det föreslagna kravet på att det skall vara tekniskt möjligt att föra in och
använda gaserna i och transportera dem genom systemet för naturgas innebär,
sägs det i propositionen, att innehavaren av en naturgasledning har rätt att
ställa krav på kvaliteten på den gas som skall matas in i ledningen. Om gasen
inte har den kvalitet som krävs är den inte att betrakta som naturgas i natur-
gaslagens mening, och ledningsinnehavaren har därmed heller ingen skyldig-
het att överföra gasen i sitt ledningssystem.
Koncession för förgasningsanläggning
Koncessionsplikt
I propositionen föreslås att krav på koncession för att bygga och använda en
förgasningsanläggning som är ansluten till en koncessionspliktig naturgasled-
ning införs. Rådande naturgaslag innehåller inga bestämmelser om flytande
naturgas eller om förgasningsanläggningar, då flytande naturgas för närva-
rande inte importeras till Sverige och då det inte heller finns några terminale
för återförgasning i landet. I likhet med vad som gäller för koncession för
naturgasledningar och naturgaslager bör regeringen pröva frågor om konces-
sion för förgasningsanläggningar. Vidare föreslås att straff införs för den som
bygger eller använder en förgasningsanläggning utan koncession där sådan
behövs.
Förutsättningar för koncession
Enligt regeringen bör samma bestämmelser som gäller för koncession för
naturgasledning och naturgaslager gälla även för förgasningsanläggningar. I
propositionen föreslås därför att koncession får beviljas endast om förgas-
ningsanläggningen är lämplig från allmän synpunkt och att endast den som är
lämplig att utöva en sådan verksamhet som avses med koncessionen får bevil-
jas koncession.
Villkor för koncession
Även när det gäller villkoren för koncession anser regeringen att samma
bestämmelser som gäller för koncession för naturgasledning och naturgasla-
ger skall gälla för förgasningsanläggningar. Därför föreslås att koncession för
förgasningsanläggning får förenas med villkor för att tillgodose krav på sä-
kerhet, skydd för miljö-, natur- och kulturvärden och liknande omständighe-
ter.
Giltighetstid, förlängning och överlåtelse av koncession
Regeringen föreslår att koncession beviljas för fyrtio år, dvs. samma som
gäller för naturgasledning och naturgaslager. Om särskilda skäl finns, eller
om sökanden begär det, kan kortare giltighetstid bestämmas. Enligt förslaget
får koncession förlängas med fyrtio år åt gången. Vid prövning av en ansökan
om förlängning ställs samma krav som vid prövning av en ny ansökan. En
ansökan om förlängning bör göras två år före koncessionstidens utgång. Gil-
tighetstiden för den tidigare beviljade koncessionen förlängs till dess ansökan
om förlängning har prövats slutligt. Koncession får inte överlåtas utan till-
stånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Återkallelse av koncession
I propositionen föreslås att koncession för förgasningsanläggning får återkal-
las om anläggningen inte längre används och inte heller behövs för att säkra
energiförsörjningen. Den får också återkallas om koncessionshavaren misskö-
ter sig. Frågor om återkallelse prövas av regeringen. Förslaget innebär att
samma bestämmelser som gäller för koncession för naturgasledning och
naturgaslager även gäller förgasningsanläggningar.
Borttagande av förgasningsanläggning och återställning m.m.
Enligt bestämmelserna i naturgaslagen är den som senast haft koncessionen,
om en koncession upphör att gälla, skyldig att ta bort naturgasledningen eller
naturgaslagret samt vidta andra åtgärder för återställning, om det behövs från
allmän eller enskild synpunkt. Regeringen anser att samma bestämmelser som
gäller för koncession för naturgasledning och naturgaslager bör gälla förgas-
ningsanläggningar och föreslår att när en koncession för en förgasningsan-
läggning upphör skall den som senast innehaft koncessionen vara skyldig att
ta bort anläggningen samt att vidta åtgärder för återställning.
Konsumentskydd
Enligt artikel 3.3 i naturgasmarknadsdirektivet skall medlemsstaterna vidta
lämpliga åtgärder för att skydda slutförbrukare och för att garantera ett stark
konsumentskydd.
Regeringen föreslår därför att det i naturgaslagen införs särskilda bestäm-
melser om överföring av naturgas till konsumenter. Det nya kapitlet i natur-
gaslagen är utformat efter mönster som motsvarar bestämmelserna i ellagen. I
propositionen föreslås bl.a. att överföringen av naturgas till en konsument får
avbrytas på grund av konsumentens försummelse endast om försummelsen
utgör ett väsentligt avtalsbrott.
Ansvarsfördelning mellan aktörer på naturgasmarknaden
Systemansvar för naturgas
Regeringen föreslår att den bemyndigas att utse den som skall ha systeman-
svaret för naturgas, dvs. den som skall svara för att balansen kortsiktigt upp-
rätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i naturgassystemet.
I propositionen meddelar regeringen även sin avsikt att utse Svenska kraft-
nät till systemansvarig myndighet för naturgasmarknaden. Regeringens be-
dömning är att den systemansvarige kan träda i funktion när det nya regelver-
ket börjar gälla.
Därtill föreslås att regeringen, eller den systemansvariga myndigheten, får
meddela föreskrifter om skyldighet för balansansvarig och innehavare av
naturgasledning att till den som har systemansvaret för naturgas lämna de
uppgifter som behövs för att utöva systemansvaret.
Den ekonomiska balanseringen
Den systemansvariga myndigheten skall, enligt förslaget i propositionen,
svara för balansavräkningen mellan de balansansvariga enligt de föreskrifter
som regeringen, eller den systemansvariga myndigheten, meddelar. Villkoren
för tillhandahållande av balanstjänster regleras och en bestämmelse införs om
att villkoren för att tillhandahålla balanstjänster skall vara objektiva och ic
diskriminerande. Den systemansvariga myndigheten får inte ingå balansavtal
förrän tillsynsmyndigheten har godkänt de kriterier som ligger till grund för
utformningen av balansavtalen. Bestämmelsen skall tillämpas första gången
på de balansavtal som hänför sig till det räkenskapsår som börjar den 1 janua-
ri 2006.
I varje naturgasanvändares uttagspunkt skall det finnas en balansansvarig.
Efter förebild från ellagstiftningen föreslås att ansvaret för att det finns en
balansansvarig för uttagspunkten skall ligga på den aktuella naturgasleveran-
tören. Ett åtagande om balansansvar skall göras genom avtal med den system-
ansvariga myndigheten. Byte av leverantör av naturgas och byte av balansan-
svarig får som huvudregel endast ske den första dagen i varje månad. Om det
finns särskilda skäl får den systemansvariga myndigheten i det enskilda fallet
medge att ett byte av balansansvarig skall börja gälla tidigare. Närmare före-
skrifter om innehavare av naturgasledning respektive balansansvarigas skyl-
digheter i detta sammanhang samt om förfarandet vid byte av leverantör av
naturgas eller balansansvarig föreslås få meddelas av regeringen eller till-
synsmyndigheten. I övergångsbestämmelser regleras uppgiftslämnandet i
samband med att lagen träder i kraft.
Finansiering m.m.
Enligt regeringens bedömning bör verksamheten som systemansvarig myn-
dighet för naturgasmarknaden finansieras efter samma principer som gäller
för Svenska kraftnäts nuvarande verksamhet som systemansvarig för elmark-
naden. Svenska kraftnät får enligt sin instruktion i affärsverksamheten ta ut
avgifter, besluta om avgifternas storlek och disponera inkomsterna. Svenska
kraftnäts kostnader kommer således att finansieras av aktörerna på naturgas-
marknaden. Tillkommande uppgifter på naturgasmarknaden bör regleras i
myndighetens instruktion.
Kostnader för mätning m.m.
Enligt artikel 3.3 i naturgasmarknadsdirektivet skall medlemsstaterna se till
att berättigade kunder i praktiken kan byta till en ny leverantör. Nu gällande
regler om den skyldighet som innehavare av naturgasledningar har att debite-
ra enskilda naturgasanvändare för kostnaden för mätning och mätutrustning
föreslås därför avskaffas. Innehavare av naturgasledningar skall inte ha rätt a
ta ut en särskild avgift vid byte av naturgasleverantör. Kostnaden för mätut-
rustning inklusive den löpande kostnaden för mätning och rapportering hos en
naturgasanvändare vars förbrukning mäts enligt gällande föreskrifter bör ingå
i den gemensamma nättariffen och alltså inte längre särskilt debiteras den
enskilde kunden, anförs det i propositionen.
Offentliggörande av regler och villkor för balansering av
naturgassystem
Enligt artikel 8.2 i naturgasmarknadsdirektivet skall villkoren för tjänster so
tillhandahålls för balansering, inklusive regler och tariffer, offentliggöras.
Regeringen föreslår därför att det införs en bestämmelse om att den system-
ansvariga myndigheten skall offentliggöra villkoren, inklusive regler och
tariffer, för tjänster som tillhandahålls för balansering av naturgassystemet.
Närmare föreskrifter om offentliggörande av villkoren föreslås få medde-
las av regeringen eller tillsynsmyndigheten.
Anskaffande av energi för drift av naturgasledning
För att genomföra artikel 8.4 i naturgasmarknadsdirektivet i svensk rätt före-
slår regeringen att en bestämmelse införs om att den naturgas som behövs för
att bedriva koncessionspliktig överföring av naturgas skall anskaffas på ett
öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt.
För att naturgasföretagen inte skall kunna ingå avtal med mycket långa
löptider innan förslaget träder i kraft anser regeringen att en rimlig avvägnin
är att låta de avtal som ingåtts före den 1 november 2004 få fortsätta att gäll
till dess att de löper ut, dock längst till utgången av oktober 2007.
Åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet
Åtskillnad av innehavare av koncessionspliktig överföring av naturgas
I propositionen föreslås att en juridisk person som bedriver överföring av
naturgas eller som innehar naturgaslager eller en förgasningsanläggning inte
får bedriva handel med naturgas.
Vidare föreslås att en styrelseledamot, vd eller firmatecknare i en juridisk
person som innehar koncession för naturgasledning, lagringsanläggning eller
förgasningsanläggning inte samtidigt får vara styrelseledamot, vd eller firma-
tecknare i en juridisk person som bedriver handel med naturgas.
Åtskillnad av innehavare av distributionssystem
Regeringen föreslår även att det införs en bestämmelse om att en juridisk
person som bedriver distribution av naturgas inte får bedriva handel med
naturgas.
Då den svenska naturgasmarknaden endast omfattar ca 55 000 kunder an-
ser regeringen att innehavare av distributionssystem bör undantas från natur-
gasmarknadsdirektivets krav på att en styrelseledamot, verkställande direktör
eller firmatecknare i en juridisk person som distribuerar naturgas eller inneha
lager eller anläggning för kondenserad naturgas inte samtidigt får vara styrel-
seledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i en juridisk person som
bedriver handel med naturgas. Naturgasmarknadsdirektivets möjlighet till
undantag bör således nyttjas på denna punkt.
Upprättande av övervakningsplan m.m.
Enligt artikel 9.2 d och 13.2 d i naturgasmarknadsdirektivet skall innehavare
av överförings- respektive distributionssystem upprätta en övervakningsplan
där det anges vilka åtgärder som vidtagits för att motverka diskriminerande
beteende samt se till att planen följs. Av detta skäl föreslår regeringen att d
som bedriver överföring av naturgas skall upprätta en övervakningsplan i
vilken det anges vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka diskrimine-
rande beteende mot övriga aktörer på naturgasmarknaden.
En årlig rapport om de åtgärder som vidtagits enligt denna plan skall ges in
till tillsynsmyndigheten och offentliggöras.
Närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offent-
liggörandet av den årliga rapporten föreslås få meddelas av regeringen eller
tillsynsmyndigheten.
Redovisning och revision
För att uppfylla kraven i naturgasmarknadsdirektivet föreslås i propositionen
att naturgaslagstiftningens bestämmelser om redovisning kompletteras så att
det uttryckligen anges att verksamhet som avser överföring på transmissions-
ledningar, överföring på distributionsledningar och lagring av naturgas samt
verksamhet som bedrivs i förgasningsanläggning skall redovisas var för sig.
Regeringen föreslår även att bemyndigandet att meddela närmare före-
skrifter om redovisning och revision bör utvidgas till att också omfatta det
utvidgade redovisningskravet.
Tillträde till förgasningsanläggning
Enligt artikel 18 i naturgasmarknadsdirektivet skall medlemsstaterna se till at
det införs en ordning för tredje parts tillträde till bl.a. förgasningsanläggni
grundad på offentliggjorda tariffer. Med hänsyn till att naturgaslagens till-
lämpningsområde i propositionen föreslagits även omfatta kondenserad na-
turgas blir det enligt regeringen nödvändigt att införa bestämmelser om till-
träde till förgasningsanläggningar för att uppfylla kraven i direktivet.
I propositionen föreslås därför att den som innehar en koncessionspliktig
förgasningsanläggning blir skyldig att på skäliga villkor låta kunder mata in
och ta ut naturgas ur anläggningen. Skyldighet föreligger inte om anläggning-
en saknar kapacitet för den begärda inmatningen eller om det i övrigt finns
särskilda skäl emot.
Villkoren för tillträde till förgasningsanläggning regleras. Tariffer för in-
matning till en förgasningsanläggning skall vara skäliga, objektiva och icke-
diskriminerande.
Offentliggörande av regler och villkor för inmatning till och uttag från
en förgasningsanläggning
I propositionen föreslås att den som innehar en koncessionspliktig förgas-
ningsanläggning skall offentliggöra sina villkor för inmatning till och uttag
från anläggningen. Närmare föreskrifter om offentliggörande av villkor för
inmatning och uttag föreslås få meddelas av regeringen eller tillsynsmyndig-
heten.
Tillträde till lager
Regeringen föreslår att det införs en bestämmelse om att den som innehar en
lagringsanläggning eller en transmissionsledning är skyldig att på skäliga
villkor låta kunder mata in naturgas i lagret och ta ut naturgas från lagret.
Skyldighet att lagra naturgas gäller inte om anläggningen eller ledningen
saknar kapacitet för den begärda inmatningen eller om det annars finns sär-
skilda skäl.
Vidare föreslås att det i naturgaslagstiftningen införs en ny definition som
innebär att med lagringsanläggning avses en anläggning för lagring av natur-
gas om anläggningen är ansluten till en naturgasledning som används för
överföring av naturgas.
Villkoren för lagring av naturgas regleras. Tariffer för lagring av naturgas
skall vara skäliga, objektiva och icke-diskriminerande.
Offentliggörande av villkor för lagring av naturgas
I propositionen föreslås att den som bedriver lagring av naturgas skall offent-
liggöra sina villkor för lagring. Närmare föreskrifter om offentliggörande av
villkor för lagring av naturgas föreslås få meddelas av regeringen eller till-
synsmyndigheten.
Undantag för större naturgasinfrastrukturprojekt
Enligt regeringen riskerar stora nya investeringar i naturgasinfrastrukturpro-
jekt att bli olönsamma på en helt konkurrensutsatt marknad. För att uppmunt-
ra att sådana nya investeringar ändå kommer till stånd innehåller naturgas-
marknadsdirektivet ett undantag från reglerna om marknadsöppning i den
infrastruktur som omfattas av investeringen. Regeringen anser att denna möj-
lighet bör finnas för att inte förhindra nya investeringar i det svenska natur-
gassystemet.
I propositionen föreslås därför att, vid investeringar i större nya naturgas-
infrastrukturprojekt, inklusive väsentliga kapacitetsökningar i befintliga infr
strukturer, undantag kan medges från naturgaslagstiftningens bestämmelser
om juridisk och personell åtskillnad, om anslutning av naturgasledning, om
överföring av naturgas, om mätning och rapportering av överförd naturgas,
om anskaffande av energi, om övervakningsplan, om lagring av naturgas, om
tillträde till förgasningsanläggningar, om anslutningsavgifter och tariffer sam
om övergripande systemansvar och balansansvar (3 kap. 2, 5, 6, 8 och 9 §§, 4
kap. 2, 5 och 6 §§ samt 6-7 kap. i den föreslagna nya naturgaslagen). Ett
ärende om undantag bereds av tillsynsmyndigheten som med ett eget yttrande
överlämnar ärendet till regeringen för beslut.
Ett beslut om undantag skall omedelbart anmälas till EG-kommissionen.
Beslutet skall villkoras av att det inte ändras av kommissionen.
Berättigade kunder
I propositionen föreslås att samtliga icke-hushållskunder skall vara s.k. berät
tigade kunder fr.o.m. den 1 juli 2005 och fr.o.m. den 1 juli 2007 skall samtli-
ga kunder vara berättigade. Med berättigade kunder avses sådana kunder som
fritt kan välja gasleverantör
Take-or-pay-kontrakt
Regeringen föreslår att den bestämmelse avskaffas som innebär att ett natur-
gasföretag som får, eller kan antas få, allvarliga eller ekonomiska och finansi
ella svårigheter på grund av långsiktiga åtaganden som har godkänts i ett eller
flera avtal om köp av naturgas, kan ansöka hos regeringen om ett tillfälligt
undantag från skyldigheten att överföra naturgas.
I propositionen har föreslagits att en juridisk person som bedriver överfö-
ring eller distribution av naturgas inte skall få bedriva handel med naturgas.
Själva överföringen av naturgas kommer därför att behöva ske i ett separat
bolag som inte bedriver handel med naturgas. De avtal om köp av naturgas
som har ingåtts kommer således framöver inte att vara en del av verksamhe-
ten i det bolag som bedriver överföring av naturgas. Det bolag som bedriver
handel med naturgas kommer sålunda inte längre att kunna bedriva någon
verksamhet som avser överföring av naturgas. Ett bolag som bedriver handel
med naturgas kommer därför inte att ha någon möjlighet att söka undantag
från skyldigheten att överföra naturgas. Bestämmelsen har därmed inte längre
någon reell funktion. Undantaget för de långsiktiga s.k. take-or-pay-
kontrakten bör därför avskaffas.
Tillsyn
Tariffer för överföring av naturgas
Vid utformning av tariffer för överföring av naturgas skall enligt vad reger-
ingen föreslår innehavaren av naturgasledningen särskilt beakta antalet an-
slutna kunder, kundernas geografiska läge, mängden överförd energi och
abonnerad effekt, kostnaderna för överliggande nät, leveranssäkerhet och
trycket i ledningarna.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten fö-
reslås få meddela närmare föreskrifter om utformning av överföringstariffer.
Vidare innefattar regeringens förslag att en ledningsinnehavares tariff för
överföring inte får börja tillämpas förrän de metoder som har använts för att
utforma tariffen har godkänts av tillsynsmyndigheten. Om myndigheten inte
godkänner metoderna, skall myndigheten i beslutet ange de metoder som i
stället skall tillämpas. Myndighetens beslut om godkännande skall gälla ome-
delbart. Besluten skall delges i enlighet med delgivningslagens bestämmelser
om kungörelsedelgivning.
I syfte att säkerställa att alla innehavare av naturgasledningar ger in en an-
sökan om godkännande av sina metoder för tariffsättning bör det, enligt reger-
ingen, i en övergångsbestämmelse krävas att de som vid tiden för ikraftträ-
dandet är innehavare av naturgasledningar skall ge in en ansökan om godkän-
nande av metoderna för tariffsättning senast den 15 augusti 2005.
Tillsyn över anslutningsavgifter
I propositionen föreslås att det vid utformandet av engångsavgift för anslut-
ning särskilt skall beaktas var en anslutning är belägen och vilken effekt
anslutningen avser.
Vidare föreslås att en ledningsinnehavares avgifter och övriga villkor för
anslutning inte får börja tillämpas förrän de metoder som har använts för att
utforma avgiften har godkänts av tillsynsmyndigheten. Om tillsynsmyndighe-
ten inte godkänner de metoder som en innehavare av naturgasledning ansökt
om att få godkända, skall tillsynsmyndigheten i beslutet ange de metoder som
i stället skall tillämpas. Tillsynsmyndighetens beslut om godkännande av
metoder skall gälla omedelbart. Besluten skall delges av tillsynsmyndigheten
i enlighet med bestämmelserna om kungörelsedelgivning i delgivningslagen.
I övergångsbestämmelser anges att den som innehar en naturgasledning
skall ge in en ansökan om godkännande senast den 15 augusti 2005.
Villkor för avtal om balanstjänst
Regeringen föreslår att den systemansvariga myndigheten inte får ingå ba-
lansavtal förrän tillsynsmyndigheten har godkänt de metoder som ligger till
grund för utformningen av balansavtalen. Ett sådant godkännande skall läm-
nas om metoderna kan antas leda till att villkoren i avtalen för tillhandahål-
lande av balanstjänster är objektiva och icke-diskriminerande.
För att den systemansvariga myndigheten skall kunna ingå balans-
ansvarsavtal till den 1 juli 2005 bör kravet på förhandsgodkännande av krite-
rierna börja gälla först avseende de avtal som hänför sig till det räkenskapsår
som påbörjas den 1 januari 2006.
Tidsfrister för klagomål
I propositionen föreslås att vid klagomål om att ett naturgasföretags anslut-
ningsavgift, överföringstariff, lagertariff eller tariff för tillträde till för
ningsanläggning inte är objektiv eller icke-diskriminerande, skall tillsyns-
myndigheten normalt pröva ärendet inom två månader. Enligt förslaget får
tiden förlängas med ytterligare två månader eller, om den som anhängiggjort
ärendet samtycker, ännu längre.
Preskriptionstid för överklagande av beslut om metoder m.m.
Tillsynsmyndighetens beslut om godkännande av metoder för bestämmande
av överföringstariffer eller godkännande av villkoren för tillhandahållande av
balanstjänst får, enligt förslaget i propositionen, överklagas inom tre veckor
från det att den som har rätt att klaga fått del av beslutet.
Ett beslut om godkännande gäller omedelbart och skall delges i enlighet
med bestämmelserna om kungörelsedelgivning i delgivningslagen.
Tillsynens omfattning
Regeringen föreslår att tillsynsmyndighetens tillsynsansvar inte skall omfatta
efterlevnaden av den föreslagna nya naturgaslagens bestämmelser i 5 kap. om
kommunala naturgasföretag, i 7 kap. om övergripande systemansvar och
balansansvar, med undantag för 5 och 6 §§, och i 8 kap. om överföring av
naturgas till konsumenter.
I den föreslagna nya naturgaslagen 5 kap. 1 § anges att kommunala natur-
gasföretag, under vissa förutsättningar, får bedriva handel med naturgas samt,
i viss utsträckning, överföringsverksamhet med frångående av den s.k. lokali-
seringsprincipen. I 5 kap. 2 § stadgas att om ett kommunalt naturgasföretag
bedriver handel med naturgas skall verksamheten drivas på affärsmässig
grund och redovisas särskilt.
Övervakning och rapportering på naturgasmarknaden
I propositionen (s. 183) redovisar regeringen även sin bedömning av vilken
övervakning och rapportering som bör ske med anledning av naturgasmark-
nadsdirektivet.
Motionerna
I motion 2004/05:N15 (m) framhålls att ett gasnät som ägs av ett bolag som är
gemensamägt av gasmarknadens aktörer är tilltalande. En sådan konstruktion
uppfyller även EG-direktivets huvudregel att bolag som levererar gas inte
samtidigt får vara ledningsägare. Vidare motsätter sig motionärerna regering-
ens förslag om undantag för naturgasinfrastrukturprojekt. De anser att det är
fel att genom undantag från gällande lagstiftning favorisera viss energipro-
duktion och menar att det ansvar för en fungerande infrastruktur som staten
har får ske genom att skapa förutsättningar för utbyggnad inom befintlig
lagstiftning. Motionärerna avvisar också regeringens förslag om att kommu-
nala naturgasföretag skall undantas från tillsynsmyndighetens tillsynsansvar.
Det finns ingen anledning till att kommunala bolag skall vara undantagna,
snarare är det tvärtom, anser motionärerna.
Tydligare kriterier för återkallande av koncession i naturgaslagen före-
språkas i motion 2004/05:N13 (fp). Enligt regeringens förslag (2 kap. 14 §)
får koncession återkallas om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör
sina skyldigheter enlig lagen. Motionärerna anser att denna formulering är för
vag och ger utrymme för godtycke, varför de förordar att det av lagstiftningen
mer uttryckligt bör framgå vilka bestämmelser i naturgaslagstiftningen som
en koncessionshavare skall bryta mot för att riskera att få koncessionen åter-
kallad. Vidare motsätter sig motionärerna förslaget i propositionen om att
större naturgasinfrastrukturprojekt kan få undantag från diverse konkurrens-
främjande regler och menar att riksdagen bör avslå propositionen i denna del.
I motionen sägs att naturgas visserligen inte bör förbjudas, men att det vore
fel att uppmuntra en storskalig utbyggnad.
Ett förtydligande av lagtexten när det gäller vilka sorters gas som skall om-
fattas av naturgaslagen behövs, enligt vad som anförs i motion 2004/05:N18
(kd). Motionärerna anser att det är oklart vilka former av gas som förslaget
omfattar och menar att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lag-
förslag som specificerar detta. Vidare anser motionärerna att det är riksdagen
som bör besluta om vem som skall ha systemansvaret för naturgas. Regering-
en bör därför inte bemyndigas att utse en systemansvarig.
Energimyndighetens tillsyn över naturgasmarknaden tas upp i motion
2004/05:N410 (kd). Motionärerna anser att Energimyndigheten bör intensifie-
ra sitt arbete med att utveckla tillsynsmetoder samt föreslår ett riksdagsutta-
lande om att handläggningstiderna för koncessionsärenden måste kortas.
I motion 2004/05:N17 (mp) förordas sex olika riksdagsuttalanden beträf-
fande de förslag till ny naturgaslag som regeringen lämnat. För det första
anser motionärerna att den definition av naturgas som regeringen föreslagit
(1 kap. 2 §) bör ändras då den skapar en oklarhet om vad som begreppsmäs-
sigt menas med naturgas. För det andra framhålls att det är bra om annan gas,
såsom vätgas eller biogas, kan matas i ledningsnätet, om den uppfyller upp-
ställda tekniska specifikationer. För det tredje anser motionärerna att förslag
om att det inte behövs koncession för ledningar som är belägna efter mät- och
reglerstationer eller om de uteslutande skall användas inom hamn- eller indu-
striområde bör omformuleras så att undantaget begränsas till fall då den be-
rörda energimängden är ringa, exempelvis understigande 500 MWh per år,
detta då sådana dragningar kan vara viktiga strategiska beslut, anförs det i
motionen. För det fjärde bör en koncession omfatta högst 20 år och inte, som
regeringen föreslår, 40 år. För det femte förordas att regelverket ändras så at
det blir möjligt att överpröva regeringsbeslut om koncessioner. Därför bör
bestämmelsen (2 kap. 4 §) kompletteras med en möjlighet att överklaga till
Regeringsrätten, inte bara för sakägare i snäv mening utan även för exempel-
vis miljöorganisationer. Om regeringen brustit i tillämpningen av miljöbalken
skall detta också prövas av Regeringsrätten, anför motionärerna. För det sjätte
förordas att regeringens förslag om undantag för större naturgasinfrastruktur-
projekt (9 kap.) tas bort. Motionärernas uppfattning är att undantag inte bör
medges då det strider mot dels direktivets syfte att stärka konkurrensen, dels
regeringens uttalanden om att naturgasintroduktion varken skall främjas eller
hindras av staten, utan ske på marknadens villkor.
Även i motion 2004/05:N451 (mp) föreslås ökade möjligheter att ompröva
beslut som fattats enligt naturgaslagen. Motionärerna erinrar om att naturgas-
lagen anger att om regeringen meddelat koncession för en naturgasledning får
förbud inte meddelas med stöd av miljöbalken mot att bygga eller använda
naturgasledningen. Detta anser motionärerna otillfredsställande då det innebär
att t.ex. miljöorganisationer inte kan begära rättsprövning. Riksdagen bör
därför begära att regeringen ser över hur möjligheterna att ompröva reger-
ingsbeslut enligt naturgaslagen skall kunna öka.
Vissa kompletterande uppgifter
Koncession för distributionsledningar
Enligt 2 kap. 1 § i nu gällande naturgaslag (2000:599) krävs koncession för
att bygga och använda naturgasledningar och naturgaslager. Frågan om kon-
cession prövas av regeringen. Naturgaslagen innehåller dock vissa undantag
från koncessionsplikten. Av andra stycket i nämnda bestämmelse framgår att
detta gäller dels (punkt 1) för naturgasledning som är belägen efter mät- och
reglerstation, dels (punkt 2) för naturgasledning som uteslutande skall använ-
das inom hamn- eller industriområde. I det förslag till ny naturgaslag som
framlagts har dock regeringen, på förslag från Lagrådet, exkluderat punkten 2
om hamn- och industriområde med hänvisning till att ledningar inom hamn-
och industriområden omfattas av bestämmelserna i punkten 1 och är således
redan undantagna från koncession enligt det lagrummet.
El- och gasmarknadsutredningen har i slutbetänkandet El- och naturgas-
marknaderna - Energimarknader i utveckling (SOU 2004:129 s. 398) föresla-
git att undantaget från koncessionsplikt för naturgasledningar belägna efter
mät- och reglerstationer avskaffas och att en områdeskoncession för natur-
gasnät införs. Enligt förslaget bör områdeskoncessionen medföra en rätt för
innehavaren att inom ett lämpligt geografiskt område anlägga och driva na-
turgasledningar inom området. Förslaget medför att i princip alla naturgasled-
ningar, med undantag för ledningar som uteslutande används inom hamn-
eller industriområde, blir koncessionspliktiga, påpekar utredningen. Utred-
ningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Miljöorganisationers rätt att överklaga
Med anledning av vad som anförs i motion 2004/05:N17 (mp) om miljöorga-
nisationers rätt att överklaga regeringsbeslut kan nämnas att frågan om miljö-
organisationers talerätt behandlades i propositionen om Århuskonventionen
(prop. 2004/05:65, bet. 2004/05:MJU11). I propositionen anfördes följande
(s. 92):
I fråga om sådana tillståndsbeslut som fattas av regeringen i första instans
(t.ex. enligt lagen om kontinentalsockeln och naturgaslagen) och sådana
beslut om tillstånd som regeringen fattar enligt 18 kap. miljöbalken efter
överklagande av tillståndsbeslut enligt vissa lagar, innebär Regeringsrät-
tens avgörande att det för närvarande inte finns möjligheter för miljöor-
ganisationer att få till stånd en rättslig prövning avseende dessa beslut.
Det framstår knappast som sannolikt att en annan tolkning skulle göras
efter ett svenskt tillträde till konventionen. Eftersom konventionen ställer
krav på tillgång till sådan prövning måste lagstiftningen därför ses över.
En översyn av rättsprövningslagen pågår för närvarande inom Justitiede-
partementet.
Utskottets ställningstagande
Inledning
Utskottets ställningstagande redovisas i det följande under sex
rubriker - Naturgaslagstiftningens tillämpningsområde, Koncession
för naturgas, Systemansvar för naturgas, Undantag för
naturgasinfrastrukturprojekt, Tillsynens omfattning samt Förslaget i
övrigt rörande ny naturgaslag.
Naturgaslagstiftningens tillämpningsområde
Enligt regeringens förslag skall i den nya naturgaslagen med naturgas avses
även biogas, gas från biomassa och andra gaser, i den mån det är tekniskt
möjligt att använda dessa gaser i naturgassystemet. Med naturgas förstås i
lagen även flytande (kondenserad) naturgas. I motion 2004/05:N17 (mp) och
2004/05:N18 (kd) förordas förändringar i förhållande till den definition som
regeringen föreslagit. Utskottet har i denna fråga följande uppfattning.
I naturgasmarknadsdirektivet (artikel 1) föreskrivs att de bestämmelser
som fastställs i direktivet för naturgas, inbegripet kondenserad naturgas, även
skall gälla biogas och gas från biomassa eller andra typer av gas om det är
tekniskt möjligt och säkert att föra in dessa gaser i och transportera dem ge-
nom systemet för naturgas. Denna bestämmelse i direktivet genomförs genom
förslaget till definition i propositionen. Även om begreppet naturgas härige-
nom också kommer att omfatta t.ex. biogas, är det lagtekniskt sett en rationell
lösning; därigenom behövs inte regler för varje typ av gas. Förslaget till defi
nition omfattar alla gaser, så fort det tekniskt och säkerhetsmässigt är möjlig
att mata in gasen i naturgassystemet. Några tveksamheter eller gränsdrag-
ningsproblem om naturgaslagens tillämpning riskerar enligt utskottets upp-
fattning därmed inte att uppstå.
När det gäller det riksdagsuttalande som förordas i den förstnämnda mo-
tionen om tillträde till gasnätet för andra typer av gaser anser utskottet dett
tillgodosett genom det förslag regeringen lämnat. Något uttalande behövs
således inte.
Med hänvisning till det ovan sagda tillstyrks propositionen i här aktuell del
medan motionerna avstyrks i berörda delar.
Koncession för naturgas
Med anledning av vad som anförs i motion 2004/05:N13 (fp) om återkallelse
av koncession vill utskottet erinra om att den bestämmelse regeringen föreslår
är oförändrad i förhållande till den nu gällande naturgaslagen bortsett från at
den föreslås omfatta även förgasningsanläggningar samt att en mindre redak-
tionell ändring gjorts. Om en koncessionshavare missköter sig bör en konces-
sion, som en sista utväg, kunna återkallas. Att i lagen i förväg ange varje
enskilt fall som skall föranleda en återkallelse är enligt utskottets mening in
praktiskt genomförbart.
När det gäller vad som sägs i motion 2004/05:N17 (mp) om undantag för
koncession vill utskottet hänvisa till det förslag som El- och gasmarknadsut-
redningen lämnat, vilket tidigare redogjorts för. Utskottet ser inget skäl att
föregripa regeringens beredning av utredningens förslag. Beträffande vad som
anförs i motionen om bl.a. miljöorganisationers rätt att överklaga regerings-
beslut rörande koncession vill utskottet hänvisa till den översyn som, vilket
tidigare redogjorts för, pågår inom Justitiedepartementet.
Rörande koncessionens giltighetstid, vilken även denna berörs i sistnämn-
da motion, har utskottet ingen annan uppfattning än regeringen, dvs. att kon-
cession skall meddelas för 40 år. Koncessionstidens längd anser utskottet väl
avvägd och den överensstämmer såväl med den gamla naturgaslagen som
med nuvarande ellagstiftning.
Med hänvisning till det sagda tillstyrks propositionen i här aktuell del.
Samtliga motioner avstyrks i berörda delar.
Systemansvar för naturgas
Regeringen har föreslagit att den bemyndigas att utse den som skall ha sy-
stemansvaret för naturgas. I propositionen har regeringen även meddelat sin
avsikt att utse Svenska kraftnät till systemansvarig myndighet.
När det gäller kravet i motion 2004/05:N18 (kd) om att riksdagen, och inte
regeringen, skall utse systemansvarig för naturgasmarknaden är utskottet av
den uppfattning att regeringen, på samma sätt som regeringen bemyndigades
att utse systemansvarig för elmarknaden våren 1994 (prop. 1993/94:162, bet.
1993/94:NU22), bör bemyndigas denna uppgift. Regeringen har i propositio-
nen även tydligt redogjort för sin uppfattning när det gäller valet av systeman
svarig. Vid valet av systemansvarig bör enligt utskottets uppfattning, i likhet
med vad som anförs i propositionen, en stabil och långsiktig lösning eftersträ-
vas.
Något uttalande om att gasnätet bör ägas av ett bolag som är gemensamägt
av gasmarknadens aktörer, vilket förordas i motion 2004/05:N15 (m), kan
utskottet inte ställa sig bakom.
Med hänvisning till det sagda tillstyrks propositionen i här aktuell del. Mo-
tionerna avstyrks i berörda delar.
Undantag för naturgasinfrastrukturprojekt
Regeringen anser att den möjlighet som naturgasmarknadsdirektivet ger be-
träffande undantag för större naturgasinfrastrukturprojekt bör utnyttjas och
har föreslagit en bestämmelse om att den som investerar i ett större infrastruk
turprojekt inom naturgassektorn kan beviljas undantag från ett antal av de
skyldigheter som annars åvilar koncessionshavare. I motionerna 2004/05:N13
(fp), 2004/05:N15 (m) och 2004/05:N17 (mp) avvisas regeringens förslag.
Utskottet vill i detta sammanhang anföra följande.
Som framhålls i propositionen riskerar stora nya investeringar i naturgas-
infrastruktur att inte bli lönsamma på en helt konkurrensutsatt marknad. Med
det nya regelverket finns det en risk för att investeringsviljan avstannar. En-
ligt utskottets uppfattning är det väsentligt att den föreslagna möjligheten ti
undantag finns för att inte förhindra nya investeringar i det svenska naturgas-
systemet. Utskottet anser därför att de av regeringen föreslagna bestämmel-
serna om undantag för större naturgasinfrastruktur-investeringar bör införas i
naturgaslagstiftningen.
Med hänvisning till det anförda tillstyrks propositionen i här aktuell del,
medan mot den stående motioner avstyrks i berörda delar.
Tillsynens omfattning
I motion 2004/05:N15 (m) avvisas regeringens förslag om att vissa av be-
stämmelserna i naturgaslagen skall undantas tillsynsmyndighetens ansvar.
Utskottet vill mot detta anföra följande.
Tillsynsmyndighetens tillsyn skall enligt förslaget i propositionen bl.a. inte
omfatta efterlevnaden av de föreslagna bestämmelserna i 5 kap. om kommu-
nala naturgasföretag. Förslaget om att vissa bestämmelser i lagen skall undan-
tas från tillsynen saknar motsvarighet i nuvarande naturgaslag, men kan sägas
vara utformat efter mönster från motsvarande bestämmelser i ellagen
(1997:857). I denna lag genomfördes en precisering av tillsynens omfattning
våren 2002 (prop. 2001/02:56, bet. 2001/02:NU9) då det visat sig att ett antal
bestämmelser var av den karaktären att de antingen inte krävde någon tillsyn
eller att nätmyndigheten inte var den lämpligaste tillsynsmyndigheten. Mot-
svarande bestämmelser som nu föreslås i naturgaslagen finns således i ella-
gen. I 5 kap. 1 § naturgaslagen anges att kommunala naturgasföretag under
vissa förutsättningar får bedriva handel med naturgas samt, i viss utsträck-
ning, överföringsverksamhet med frångående av den s.k. lokaliseringsprinci-
pen. Eftersom denna bestämmelse inte ställer några krav på de kommunala
företagen utan bara ger dessa en möjlighet kräver bestämmelsen, som anförs i
propositionen, ingen tillsyn. I 5 kap. 2 § anges att om ett kommunalt naturgas-
företag bedriver handel med naturgas skall verksamheten bedrivas på affärs-
mässig grund och redovisas särskilt. Om ett kommunalt företag inte driver
verksamheten på affärsmässig grund, t.ex. genom underprissättning, skadar
det konkurrensen på den konkurrensutsatta delen av gasmarknaden, vilken
står under Konkurrensverkets tillsyn. Syftet med kravet att verksamheten
skall redovisas särskilt är att förhindra att den affärsmässiga verksamheten
subventioneras med kommunala medel. Om sådan subventionering sker ska-
dar det konkurrensen på den konkurrensutsatta delen av gasmarknaden och
faller således inom Konkurrensverkets tillsynsansvar. Dessutom kan det inne-
bära att bestämmelserna om användningen av kommunens medel inte följs,
varför det kan bli en fråga för kommunens revisorer. Utskottet ser därför inga
skäl för riksdagen att inte bifalla regeringens förslag.
Med hänvisning till det anförda tillstyrks propositionen i här aktuell del,
medan motionsyrkandet i fråga avstyrks.
Förslaget i övrigt rörande ny naturgaslag
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till naturgaslag i övrig
varför förslaget tillstyrks även i de delar som inte behandlats i det föregåend
Regeringens lagförslag omfattar förutom de preciserade förslag som tidi-
gare nämnts förslag rörande ikraftträdande och övergångsbestämmelser. Även
dessa delar tillstyrks av utskottet, med undantag för punkten 7 som av författ-
ningstekniska skäl bör ändras och få lydelse enligt utskottets förslag i bilaga
3.
Särredovisning av fjärrvärmeverksamhet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag rörande särredovisning av
fjärrvärmeverksamhet och, med hänvisning till beredningen av ny-
ligen avslutat utredningsarbete, avslå i detta avsnitt aktuella mo-
tionsyrkanden. Jämför reservation 8 (m, fp, kd, mp).
Propositionen
Regeringen föreslår att det i ellagen införs en bestämmelse som innebär en
skyldighet för den som bedriver fjärrvärmeverksamhet att ekonomiskt särre-
dovisa denna verksamhet. Vid redovisning av fjärrvärmeverksamhet skall den
elproduktion som skett i ett kraftvärmeverk och försäljningen av denna el
anses ingå i fjärrvärmeverksamheten.
Vidare föreslås att en revisor hos den som bedriver fjärrvärmeverksamhet
skall göra en särskild granskning av redovisningen av verksamheten. Revi-
sorn skall i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan om redovisningen av
fjärrvärmeverksamheten skett enligt gällande bestämmelser. Intyget skall av
företaget ges in till nätmyndigheten.
I propositionen föreslås också att regeringen eller, efter regeringens be-
myndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om redovis-
ning av fjärrvärmeverksamhet.
Därtill redogörs i propositionen för att Fjärrvärmeutredningen föreslagit
(SOU 2003:115) att elmarknadsverksamhet och fjärrvärmeverksamhet inte
skall få bedrivas i samma juridiska person. Regeringen anser emellertid att
det, i avvaktan på utredningens slutbetänkande, inte finns skäl att införa
skärpta regler om åtskillnad. När det gäller elmarknaden menar regeringen att
nyttan av att ha fler elleverantörer med tillhörande mångfald och lokal förank-
ring överväger effekten av ett krav på ökad åtskillnad för de allra minsta
elföretagen. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att det nu, i avvaktan
på Fjärrvärmeutredningens slutbetänkande, inte finns skäl att införa skärpta
regler om åtskillnad. Regeringen avser att återkomma till frågan i samband
med behandlingen av Fjärrvärmeutredningens slutbetänkande, sägs det i
propositionen.
Motionerna
I motion 2004/05:N266 (s) konstateras att prissättningen på fjärrvärmemark-
naden inte fungerar, och motionärerna anser att staten bör införa en reglering
av priserna för att undvika att energibolagen tar ut höga monopolvinster.
En utbyggnad av fjärrvärmen förordas i motion 2004/05:N442 (s). Genom
ändringar i lagstiftningen eller genom införandet av stimulanser kan en målin-
riktad utbyggnad av fjärrvärmen genomföras även till mindre och mer små-
skaliga abonnenter, anser motionärerna.
I motion 2004/05:N15 (m) framhålls att det i propositionen saknas förslag
för att förbättra konkurrensen på fjärrvärmemarkanden, som exempelvis
skärpt pristillsyn, utökade möjligheter för tredjepartstillträde, inrättande av
instans för klagomål på priser och leveransvillkor samt bättre möjligheter att
utnyttja spillvärme. Regeringen bör därför snarast återkomma med förslag på
detta område, sägs det i motionen.
Även i motion 2004/05:N410 (kd) påtalas att fjärrvärmekunder inte har
några möjligheter att byta leverantör vid oskäliga priser eller leveransvillkor
Motionärerna anser att möjligheterna att genomföra ett tredjepartstillträde til
fjärrvärmenäten och särredovisning, alternativt att krav på att fjärrvärmeverk-
samhet bedrivs i separat juridisk form, bör utredas.
Vissa kompletterande uppgifter
I december 2002 tillkallade regeringen en särskild utredare (verkställande
direktören Bengt Owe Birgersson) med uppgift att bl.a. se över fjärrvärmens
konkurrenssituation på värmemarknaderna och föreslå åtgärder för att bättre
skydda konsumenten mot oskälig prissättning på fjärrvärme. Vidare ingick i
uppdraget att analysera om det är lämpligt att införa tredjepartstillträde på
fjärrvärmemarknaden och, om det bedöms lämpligt, föreslå regler för detta,
analysera de samhälls- och företagsekonomiska konsekvenserna samt miljö-
konsekvenserna av tredjepartstillträde, bedöma vilka tekniska och andra be-
gränsningar som finns för tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten. Därtill
skulle utredaren genomföra den kompletterande analys på el- och värmeom-
rådet som riksdagen tillkännagivit (bet. 2001/02:NU9, rskr. 2001/02:180) när
det gäller åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet
på elmarknaden såvitt avser avgränsningen till fjärrvärmeverksamhet och om
det behövs föreslå reglering eller andra åtgärder.
I december 2003 lämnade utredningen olika förslag rörande bl.a. särredo-
visning av fjärrvärmeverksamhet, uppdelning av fjärrvärme- och elmarknads-
verksamhet i olika juridiska personer, åtskillnad i fråga om ledningsfunktion
samt tillsyn i betänkandet Tryggare fjärrvärmekunder (SOU 2003:15).
Fjärrvärmeutredningen presenterade i december 2004 delbetänkandet Skä-
ligt pris på fjärrvärme (SOU 2004:136) med förslag till bl.a. stärkt kundskydd
för fjärrvärmekunderna och utökad pristillsyn på fjärrvärmemarknaden.
I april 2005 redovisade Fjärrvärmeutredningen sitt slutbetänkande Fjärr-
värme och kraftvärme i framtiden (SOU 2005:33). I betänkandet behandlas
bl.a. frågan om det är lämpligt att införa tredjepartstillträde på fjärrvärme-
marknaden. Utredaren föreslår ett begränsat undantag från den kommunala
lokaliseringsprincipen och en rätt för leverantörer av värme att förhandla om
tillträde till fjärrvärmesystemet. Någon lagstadgad rätt till tredjepartstilltr
till fjärrvärmenät anser dock utredaren inte skall införas. Utredningen lämnar
också förslag till hur det s.k. kraftvärmedirektivet (Europaparlamentets och
rådets direktiv 2004/8/EG) skall genomföras i Sverige. Enligt uppgift från
Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet skall betänkandena remissbe-
handlas under våren, och regeringen avser därefter att återkomma till riksda-
gen med sina ställningstaganden i dessa frågor.
I början av april 2005 beslutade regeringen (regeringsbeslut 2005-04-07)
att ge Fjärrvärmeutredningen tilläggsuppdraget att lämna förslag till reglering
för att säkra värmeleveranser vid obeståndssituationer i fjärrvärmeföretag.
Bakgrunden är att ett antal fjärrvärmeföretag under vintern har försatts i kon-
kurs. Uppdraget innebär bl.a. att utreda hur värmeleveranser kan säkras om
konkursförvaltaren i ett fjärrvärmeföretag i obestånd väljer att upphöra med
verksamheten. Tilläggsuppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2005.
Utskottets ställningstagande
I motioner har olika förslag framförts i syfte att förbättra konkurrensen på
fjärrvärmemarknaden, motverka monopolvinster och stimulera utbyggnaden
av fjärrvärme. Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följan-
de.
I december 2004 presenterade Fjärrvärmeutredningen sitt delbetänkande
om skäligt pris på fjärrvärme, och utredningen överlämnade nyligen sitt slut-
betänkande om fjärrvärme och kraftvärme i framtiden till regeringen. Utred-
ningens förslag remissbehandlas under våren 2005. Enligt utskottets uppfatt-
ning kan de krav som framförs i motion 2004/05:N410 (kd) om att utreda
vissa frågor anses vara tillgodosett genom Fjärrvärmeutredningens arbete.
När det gäller vad som anförs i motion 2004/05:N442 (s) om utbyggnad av
fjärrvärmen kan konstateras att utredningen föreslagit ett undantag från den
kommunala lokaliseringsprincipen, eftersom denna princip enligt utredaren
kan försvåra att fjärrvärmen integreras mellan närbelägna orter i olika kom-
muner, vilket motverkar den önskade utbyggnaden av fjärrvärme. Utskottet
vill även erinra om att frågan om prisreglering som tas upp i motion
2004/05:N226 (s) har berörts av utredningen.
Utskottet ser inget behov av att genom ett riksdagsuttalande föregripa be-
redningen av utredningens förslag. Samtliga motioner avstyrks därför i här
behandlade delar.
När det gäller förslaget i propositionen om särredovisning av fjärrvärme-
verksamhet gör utskottet ingen annan bedömning än regeringen. Förslaget
tillstyrks således.
Mätning och debitering av el
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag om timvis mätning och av-
slå ett mot detta stående motionsyrkande. Jämför reservationerna 9
(m, fp, kd) och 10 (mp).
Riksdagen bör även avslå olika yrkanden rörande avläsningsfre-
kvens och elräkningar. Jämför reservationerna 11 (m, fp), 12 (kd)
och 13 (mp).
Propositionen
I propositionen föreslås att kravet på timmätning skärps genom att gränsen
sänks från 200 ampere eller 135 kilowatt till att omfatta samtliga uttagspunk-
ter med ett säkringsabonnemang som överstiger 63 ampere. Detta krav skall
enligt regeringens förslag gälla från den 1 juli 2006.
Enligt regeringen innebär en sänkt gräns för timvis mätning att fler kunder
kan erbjudas differentierade tariffer, och på så sätt kan drivkrafter skapas fö
både energi- och effektbesparing. Regeringen menar att en sänkning av grän-
sen för timvis mätning från nuvarande nivå borde vara kostnadsmässigt rimlig
för de flesta nätföretag. Antalet kunder som i dag inte omfattas av kravet på
timvis mätning men som berörs av den föreslagna sänkta gränsen kan upp-
skattas till mellan 50 000 och 70 000. Många nätföretag tillämpar redan i dag
timmätning för dessa kunder, sägs det i propositionen.
Motionerna
Krav på tydligare elräkningar förs fram i motion 2004/05:N237 (s). Motionä-
rerna anser att elleverantörerna bör fakturera avläst mätarställning, prisangi-
velserna bör vara lika mellan olika företag samt att det bör vara möjligt att
lämna avläst mätarställning via telefon och Internet.
Regeringens förslag om sänkt gräns för timvis mätning av el bör avslås en-
ligt vad som anförs i motion 2004/05:N15 (m). Motionärerna konstaterar att
en ekonomisk analys av förslaget saknas och att den eventuella framtida
nyttan inte ställs mot de relativt betydande kostnader som förslaget innebär.
Angelägenhetsgraden för timmätning bör avgöras av marknaden, anförs det i
motionen.
Skärpta krav på nätföretagen förordas i motion 2004/05:N405 (m). Motio-
närerna anser att elräkningarna måste bli mer begripliga. Bästa sättet att åt-
gärda dagens problem är att helt avskaffa den preliminära debiteringen, vilket
gör att leverantörerna får debitera den faktiska elförbrukningen, sägs det i
motionen.
I motion 2004/05:N325 (kd) förordas att beslutet om obligatorisk månads-
avläsning av el i samtliga hushåll bör omprövas. Motionären pekar på den
ökade kostnaden som månadsavläsningar renderar i och menar att denna
kostnad inte står i paritet med nyttan.
Vissa kompletterande uppgifter
I den proposition om vissa elmarknadsfrågor (prop. 2002/03:85) som reger-
ingen lade fram våren 2003 meddelade regeringen sin avsikt att genom en
ändring i förordning (1999:716) om mätning, beräkning och rapportering av
överförd el införa krav på månadsvis mätning av el för alla elkunder fr.o.m.
juli 2009. Regeringen påpekade i detta sammanhang att tätare mätaravläsning
är en sådan åtgärd som skulle förbättra marknadens funktion.
I nämnda proposition redogjorde regeringen även för sin bedömning be-
träffande sänkt gräns för timvis mätning. Enligt vad som där angavs borde
kravet på timvis mätning skärpas genom att gränsen sänktes, från 200 ampere
eller 135 kilowatt, till att omfatta samtliga uttagspunkter med ett säkrings-
abonnemang som överstiger 63 ampere. Enligt regeringen borde detta gälla
från den 1 juli 2006. Regeringen ämnade därför återkomma till riksdagen med
förslag till ändringar i ellagen som gör att fler elkunder kommer att omfattas
av kraven på timvis mätning.
Utskottet (bet. 2002/03:NU11) hade inget att invända mot dessa båda be-
dömningar. I sitt ställningstagande välkomnade utskottet regeringens uttalade
ambition att återkomma till riksdagen med förslag till lagändringar som möj-
liggör att fler kunder kan hanteras som timkunder i schablonavräkningen. I
reservationer förordades bl.a. att preliminärdebiteringen skall avskaffas (m),
att den månadsvisa mätningen skall införas stegvis (fp, kd) och att kraven på
månadsvis mätning skall gälla redan fr.o.m. år 2007 (mp).
Utskottets ställningstagande
Inledning
Utskottets ställningstagande redovisas i det följande under två rubriker -
Timvis mätning respektive Avläsningsfrekvens och elräkningar.
Timvis mätning
Regeringen har föreslagit att gränsen för timvis mätning sänks. I motion
2004/05:N15 (m) förordas att riksdagen skall avslå förslaget. Utskottet har i
denna fråga följande uppfattning. Som anförs i propositionen innebär en sänkt
gräns för timvis mätning att fler kunder kan erbjudas differentierade tariffer.
Därmed skapas incitament för både energi- och effektbesparing. Utskottet är
därför positivt till regeringens förslag och ställer sig bakom att gränsen för
timmätning av el skall sänkas från 200 ampere eller 135 kilowatt till att om-
fatta samtliga uttagspunkter med ett säkringsabonnemang som överstiger 63
ampere. I likhet med vad regeringen föreslår bör detta krav gälla från den
1 juli 2006.
Med det anförda tillstyrks propositionen i berörd del, medan nämnda mo-
tion avstyrks i motsvarande del.
Avläsningsfrekvens och elräkningar
Våren 2003 gjorde regeringen bedömningen att det bör vara obligatoriskt för
elnätsföretagen att läsa av elmätarna och rapportera mätvärdena för samtliga
elkunder minst en gång i månaden fr.o.m. den 1 juli 2009. Utskottet framhöll
vid detta tillfälle sin uppfattning att detta skulle innebära en betydande sats
ning på att stärka konsumenternas ställning på elmarknaden. Att gå från krav
på årlig till krav på månadsvis elmätning kommer inte bara att bidra till en
ytterligare press på elpriserna till gagn för elanvändarna utan det kommer
även att bidra till att lösa sådana effektbalansproblem som på senare år har
förekommit på elmarknaden. Vid detta ställningstagande står utskottet fast
och förordar att riksdagen avslår motion 2004/05:N325 (kd) vari kravet på
obligatorisk månadsavläsning ifrågasätts. Det sagda innebär även att utskottet
inte delar den uppfattning som framförs i motion 2004/05:N405 (m) om pre-
liminärdebiteringen. Utskottet ansluter sig däremot till den uppfattning som
förs till torgs i motion 2004/05:N237 (s) om vikten av tydliga elräkningar.
Något uttalande i enlighet med vad som förordas i motionen kan utskottet
emellertid inte ställa sig bakom.
Med hänvisning till det anförda avstyrks samtliga här aktuella motioner i
berörda delar.
Gränsöverskridande elhandel
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag om att ärenden om undan-
tag enligt EG-förordning om villkor för tillträde till nät för gräns-
överskridande elhandel skall prövas av regeringen.
Propositionen
Europaparlamentets och rådets förordning (EG/1228/2003) om villkor för
tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel antogs den 26 juni 2003 och
trädde i kraft den 1 juli 2004. Förordningen är bindande i sin helhet och direk
tillämplig i varje medlemsstat.
I propositionen redogörs för förordningens bestämmelser. Regeringen har
inte funnit några svenska regler som strider mot förordningen. Några ändring-
ar av denna anledning föreslås därför inte. Däremot lämnar regeringen förslag
rörande hur ärenden om en begäran om undantag för nya utlandsförbindelser i
enlighet med artikel 7 i förordningen skall handläggas.
I artikel 1 anges förordningens syfte och tillämpningsområde. Syftet är att
fastställa rättvisa regler för gränsöverskridande elhandel och därmed stärka
konkurrensen på den inre marknaden för el. Särskilda definitioner ges i artikel
2. Artikel 3 innehåller huvudprinciperna för den kompensationsmekanism
som enligt förordningen skall gälla mellan systemansvariga för överförings-
systemen. Svenska kraftnät är systemsansvarigt för det svenska överförings-
systemet i elmarknadsdirektivets mening.
Principerna för hur nättariffer skall utformas anges i artikel 4. Artikel 5 in-
nehåller regler om utbyte av driftinformation mellan systemansvariga, offent-
liggörande av driftsäkerhets- och planeringskriterier samt tillgänglig kapacite
och normerna för dess beräknande. Allmänna principer om hantering av
överbelastning återfinns i artikel 6.
Förordningen innehåller också regler om undantag för nya sammanlänk-
ningar. Om vissa villkor är uppfyllda får enligt artikel 7 nya likströmslänkar
på begäran undantas från bestämmelserna i artiklarna 6.6, 20, 23.2-23.4 i
elmarknadsdirektivet. Artikel 8 omfattar bemyndiganden för kommissionen
att utfärda riktlinjer. Enligt artikel 9 skall tillsynsmyndigheterna säkerställ
förordningen och de riktlinjer som antagits med stöd av förordningen uppfylls
när de utför sina uppgifter.
Vidare innehåller förordningen bestämmelser (artikel 10) om information
till kommissionen. Av artikel 11 framgår att medlemsstaterna får besluta om
mer detaljerade åtgärder än de som anges i förordningen och i riktlinjerna.
Enligt artikel 12 skall medlemsstaterna fastställa regler för påföljder vid öve
trädelser av bestämmelserna i förordningen.
Kommissionen skall, enligt artikel 13, biträdas av en kommitté där med-
lemsstaterna är representerade. Enligt artikel 14 skall kommissionen se över
genomförandet av förordningen och inom tre år efter det att förordningen har
trätt i kraft lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om de erfaren-
heter som gjorts. Ikraftträdande framgår av artikel 15, vari stadgas att förord
ningen skall tillämpas fr.o.m. den 1 juli 2004.
I propositionen föreslås att ärenden om undantag enligt artikel 7.1-7.3 i
EG-förordningen skall prövas av regeringen. Enligt förslaget skall ett sådant
ärende utredas av nätmyndigheten som med eget yttrande överlämnar ärendet
till regeringen för prövning. Nätmyndigheten skall offentliggöra sitt yttrande.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag att ärenden om undantag
skall prövas av regeringen. Förslaget tillstyrks således.
Ändringar i ellagen med anledning av EG:s
elmarknadsdirektiv
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag om angivande av elens ur-
sprung. Enligt utskottets mening överensstämmer regeringens för-
slag med de krav elmarknadsdirektivet ställer. Jämför reservation
14 (m, fp, kd).
Riksdagen bör även anta regeringens förslag rörande åtskillnad
mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet, dock med
den ändring som utskottet förordar. Enligt utskottets uppfattning
bör undantaget i den svenska lagstiftningen i större utsträckning
formuleras utifrån vad elmarknadsdirektivet medger. Av detta skäl
föreslår utskottet en ändring i förhållande till regeringens förslag,
innebärande att gränsen för undantag skall gå vid 100 000 elanvän-
dare, och inte, som regeringen föreslagit, 100 000 uttagspunkter.
Riksdagen bör därtill anta regeringens förslag om upprättande av
övervakningsplaner. I likhet med regeringen anser utskottet att det
är viktigt att alla innehavare av distributionssystem aktivt arbetar
med att säkerställa att de i alla lägen agerar objektivt och icke-
diskriminerande. Jämför reservation 15 (kd).
Riksdagen bör också anta regeringens förslag om tariffer för över-
föring av el. Jämför reservation 16 (m, fp, kd).
Avslutningsvis bör riksdagen anta regeringens övriga förslag till
ändringar i ellagen, dock med de redaktionella ändringar som ut-
skottet föreslår.
Propositionen
Huvuddragen i elmarknadsdirektivet
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler
för den inre marknaden för el och om upphörande av direktiv 96/92/EG (el-
marknadsdirektivet) antogs i juni 2003.
I ett inledande avsnitt i propositionen ger regeringen en sammanfattande
beskrivning av elmarknadsdirektivet och bedömningar av om det behövs
åtgärder för att genomföra de olika artiklarna i svensk rätt.
Kapitel I, omfattning och definitioner, innehåller två artiklar. Direktivets
omfattning anges i artikel 1, medan artikel 2 innehåller definitioner. Enligt
regeringens bedömning överensstämmer den svenska ellagens tillämpnings-
område med direktivets omfattning.
Kapitel II om allmänna regler för organisation av sektorn omfattar artiklarna
3-5. Regeringen gör bedömningen att de regler som följer av den svenska
ellagen innebär att principerna (artikel 3.1) i direktivet är uppfyllda. Ellage
bestämmelser om allmännyttiga tjänster är klart definierade, öppna, icke-
diskriminerande, kontrollerbara och står inte i strid med fördragets konkur-
rens- och rörlighetsregler varför den svenska lagstiftningen i dessa avseenden
uppfyller direktivets krav (artikel 3.2). Beträffande hushållens rätt att få el
levererad av viss kvalitet och till rimliga priser (artikel 3.3) behövs inga än
ringar i svensk rätt enligt regeringen, förutom i fråga om förfarandet för fast
ställande av villkor och tariffer.
Direktivets bestämmelser om tillhandahållande av statlig ersättning och
exklusiva rättigheter (artikel 3.4) är inte relevanta för Sverige, anförs det i
propositionen.
Det behövs heller inga regeländringar för att leva upp till direktivets krav
om skydd för slutförbrukarna (artikel 3.5). Det svenska regelverket om bl.a.
rätt att byta leverantör och om tvistlösning samt myndigheternas tillsyn och
de standardavtal som elbranschen utarbetat tillsammans med Konsumentver-
ket är tillräckliga, anser regeringen.
I fråga om märkning av el (artikel 3.6) behöver ellagstiftningen emellertid
kompletteras med regler som innebär en skyldighet att ange ursprunget av den
el som säljs.
Artikel 4 innehåller bestämmelser om övervakning av försörjningstrygghe-
ten. Bevakningen av den svenska försörjningstryggheten är enligt regeringen
säkerställd, varför några nya regler med anledning av denna artikel inte be-
hövs. Några lagstiftningsåtgärder behövs enligt regeringen inte heller för vad
som i artikel 5 sägs om tekniska säkerhetskriterier och konstruktions- och
driftkrav.
Kapitel III om produktion innehåller artiklarna 6 och 7. Regeringen gör be-
dömningen att den svenska lagstiftningen uppfyller direktivets krav i artiklar-
na 6 och 7 om tillstånds- och anbudsförfaranden för ny produktionskapacitet.
I propositionen påpekas att den svenska lagstiftningen inte innehåller några
krav på ett specifikt tillstånd för att uppföra en produktionsanläggning med
undantag för kärnkraftsreaktorer.
Kapitel IV om drift av överföringssystem omfattar artiklarna 8-12. När det
gäller utseendet av systemansvarig och dennes uppgifter (artiklarna 8 och 9)
krävs för svenskt vidkommande inte några lagstiftningsåtgärder för att upp-
fylla direktivets krav, enligt vad som anförs i propositionen.
Beträffande åtskillnad av systemansvariga (artikel 10) sägs det i proposi-
tionen att det i den svenska lagstiftningen inte finns några särskilda regler o
åtskillnad mellan elnätsverksamhet och annan verksamhet förutom bestäm-
melserna om juridisk åtskillnad och särredovisning för nätverksamheten. I
fråga om organisation och beslutsfattande måste därför bestämmelser om
oberoende införas.
I fråga om produktionsanläggningarnas inmatningsordning och balansering
(artikel 11) behöver det för alla nätföretag införas en skyldighet om att an-
skaffande av energi för att täcka nätförluster skall göras i enlighet med öppna
icke-diskriminerande och marknadsmässiga villkor. Vidare behöver särskilda
bestämmelser införas om utformande och offentliggörande av villkoren för
balansering. Ingen lagstiftningsåtgärd behövs emellertid för att genomföra
direktivets bestämmelser om sekretess (artikel 12).
Kapitel V rörande drift av distributionssystem omfattar artiklarna 13-17.
Artikel 13 innehåller bestämmelser om utseende av systemansvariga för dis-
tributionssystem och artikel 14 de uppgifter som åligger de systemansvariga.
Med systemansvariga för distributionssystem torde för svenskt vidkommande
avses alla nätkoncessionshavare på region- och lokalnäten, dvs. samtliga
innehavare av nätkoncession förutom Svenska kraftnät. För att uppfylla direk-
tivet (artikel 14.5) behöver det införas bestämmelser om att anskaffning för
att täcka nätförluster och reservkapacitet skall ske på ett öppet, marknadsori-
enterat och icke-diskriminerande sätt. Enligt regeringen uppfyller svensk rätt
direktivets krav i fråga om att skilja nätverksamhet från elproduktion och
elhandel (artikel 15.1). I fråga om vertikalt integrerade företag (artikel 15.2
behövs det inte heller några lagstiftningsåtgärder för förbud mot användandet
av vissa gemensamma organisatoriska funktioner m.m. Direktivets krav om
åtskillnad i beslutsfattande gör det dock nödvändigt att införa svenska be-
stämmelser för koncerner som bedriver både nätverksamhet och elhandel eller
elproduktion.
Enligt regeringen bör inga regeländringar göras i fråga om sekretess för
kommersiellt känsliga uppgifter (artikel 16). Direktivets bestämmelser om
kombinerat systemansvar (artikel 17) saknar relevans för de svenska förhål-
landena, då kombinerat systemansvar inte förekommer i Sverige.
Kapitel VI om särredovisning av olika verksamheter samt insyn och öppenhet
i bokföringen innehåller artiklarna 18 och 19. Ingen lagstiftningsåtgärd be-
hövs enligt regeringen för att genomföra direktivets bestämmelser om myn-
digheters tillgång till elföretagens räkenskaper (artikel 18) och om bokföring-
en hos elföretag (artikel 19).
Kapitel VII om organisation av tillträde till systemet omfattar artiklarna 20-
23. I fråga om tredje parts tillträde till överföringssystemet (artikel 20) beh
ver det i svensk rätt införas regler om att tariffer och metoder för tariffsätt
måste godkännas innan tarifferna får tillämpas. Direktivets krav om öppnande
av marknaderna och om ömsesidighet (artikel 21) är redan uppfyllt i Sverige,
enligt regeringen. Vidare innehåller svensk rätt de bestämmelser som behövs i
fråga om byggande av direktledningar (artikel 22).
Artikel 23, vilken består av tolv punkter, föreskriver regler för utseende av
tillsynsmyndigheter och de uppgifter som tillsynsmyndigheterna skall fullgö-
ra. När det gäller frågan om tillsynen över nätföretagens avgifter och villkor
behöver nya regler införas om hur tillsynen skall organiseras. Vidare behövs
en ny reglering som möjliggör att villkoren i avtal om balansansvar godkänns
i förväg. Ingen lagstiftningsåtgärd behövs för genomförandet av det som i
direktivet sägs om tillsynsmyndigheten som "tvistelösande" myndighet. Där-
emot menar regeringen att det behövs nya svenska bestämmelser om tidsfris-
ter för tillsynsmyndighetens beslut och om preskription för klagomål på vill-
kor för balanstjänster. I fråga om att motverka missbruk av dominerande
ställning bör Konkurrensverket fullgöra den rapportering som krävs enligt
direktivet. Några lagstiftningsåtgärder behövs emellertid inte för att genomfö-
ra direktivets krav på sanktioner för brott mot sekretessbestämmelser.
Kapitel VIII, Slutbestämmelser, innehåller artiklarna 24-31. För att genomfö-
ra direktivets slutbestämmelser behöver inga lagstiftningsåtgärder genomfö-
ras, enligt regeringen. När det gäller de rapporteringar som krävs för att in-
formera kommissionen om elimport från tredjeland redovisar regeringen sin
bedömning av hur de avses att ske.
Angivande av elens ursprung
Elleverantörernas skyldigheter mot elanvändarna
Regeringen föreslår att elleverantörer på eller i samband med fakturor avse-
ende försäljning av el och i reklam till elanvändarna skall lämna uppgift om
dels varje enskild energikällas andel av den genomsnittliga sammansättning
av energikällor som använts för att framställa den el som elleverantören sålde
under närmast föregående kalenderår, dels den inverkan på miljön i form av
utsläpp av koldioxid samt den mängd kärnbränsleavfall som framställningen
av den sålda elen har orsakat. Förslaget innebär en anpassning till elmark-
nadsdirektivets artikel 3.6.
Vidare föreslås gälla att om elleverantören har köpt el på en elbörs eller
importerat den från företag utanför EU får uppgifterna baseras på uppgifter
som elbörsen eller företagen tillhandahållit.
Enligt regeringen kan det inte uteslutas att det kommer att finnas behov av
att i regelverket ytterligare precisera sättet att ange elens ursprung, sättet
beräkna de olika energikällornas andel av elen och sättet att beräkna mängden
utsläpp av koldioxid och kärnbränsleavfall. Därför föreslås att regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare
föreskrifter om hur uppgifterna skall beräknas och redovisas för elanvändar-
na.
Reglerna skall enligt regeringens förslag tillämpas fr.o.m. den 1 april 2006.
Elproducenters och elleverantörers skyldigheter mot andra elleverantörer
För att elleverantörerna skall kunna fullgöra sin uppgift att ange elens ur-
sprung föreslås i propositionen att elproducenter skall offentliggöra de upp-
gifter som andra elleverantörer behöver för att kunna fullgöra sina skyldighe-
ter att ange elens ursprung m.m. För elleverantörer som inte handlar via bör-
sen och importörer av el är det inte möjligt att införa en liknande ordning.
Därför föreslås att även elleverantörer på begäran av andra elleverantörer
skall lämna de uppgifter som de behöver för att kunna fullgöra sina skyldig-
heter att ange elens ursprung m.m.
Då det inte kan uteslutas, enligt vad som anförs i propositionen, att det
kommer att finnas ett behov av att i regelverket ytterligare precisera hur upp-
gifterna skall anges föreslås att regeringen eller, efter regeringens bemyndi-
gande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om hur uppgifterna
skall offentliggöras och lämnas.
För att elleverantörerna skall kunna fullgöra sina skyldigheter fr.o.m. den 1
april 2006 bör elproducenterna senast den 1 februari 2006 vara skyldiga att
offentliggöra de uppgifter som elleverantörerna behöver. Av samma anled-
ning bör elimportörer och elleverantörer på begäran av en annan elleverantör
fr.o.m. den 1 februari 2006 vara skyldiga att lämna de uppgifter som den
begärande elleverantören behöver för att i sin tur fullgöra sina skyldigheter.
När det gäller el som anskaffats via den nordiska elbörsen utgår regeringen
från att den nordiska elbörsen kommer att tillhandahålla uppgifterna, trots att
Nord Pool på grund av sitt säte i Norge inte kan påtvingas att följa svenska
regler.
Anskaffande av el för att täcka nätförluster
I propositionen föreslås att det införs en bestämmelse om att den som bedriver
koncessionspliktig nätverksamhet skall anskaffa den el som behövs för att
täcka nätförluster på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat
sätt. Förslaget innebär en anpassning till elmarknadsdirektivets artiklar 11.6
och 14.5.
Vidare föreslås att avtal om anskaffande av el för att täcka nätförluster som
ingåtts före den 1 november 2004 inte skall omfattas av bestämmelsen under
avtalets återstående tid, dock längst till utgången av oktober 2007.
Åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet
För att genomföra det nya elmarknadsdirektivet behöver ellagen kompletteras
med en ny reglering som avser de vertikalt integrerade företagen på elmark-
naden, dvs. de koncerner som bedriver såväl nätverksamhet som elhandel
eller elproduktion.
Regeringen föreslår att åtskillnaden mellan å ena sidan nätverksamhet och
å andra sidan produktion av el och handel med el tydliggörs genom en ny
regel som innebär att en styrelseledamot, verkställande direktör eller firma-
tecknare i ett nätföretag inte samtidigt får vara styrelseledamot, verkställand
direktör eller firmatecknare i en juridisk person som bedriver produktion av el
eller handel med el.
Ett tydliggörande av förslaget görs i författningskommentarerna, vari sägs
att om en person innehar någon av de tre angivna funktionerna i ett företag
som bedriver nätverksamhet får han inte inneha någon av de angivna funktio-
nerna i ett företag som bedriver produktion av eller handel med el. Förbudet
gäller alltså inte bara motsvarande funktion i det andra företaget.
Direktivet ger medlemsstater en möjlighet att göra undantag från kraven på
åtskillnad för vertikalt integrerade nätföretag som har mindre än 100 000
anslutna kunder. Regeringen förordar att denna möjlighet utnyttjas och före-
slår att företag som ingår i en koncern vars samlade elnät har mindre än
100 000 uttagspunkter undantas från kravet.
Upprättande av övervakningsplan m.m.
Enligt elmarknadsdirektivet (artiklarna 10.2 och 15.2) skall innehavare av
överförings- respektive distributionssystem upprätta en övervakningsplan.
Av detta skäl föreslår regeringen att det införs en bestämmelse om att den
som bedriver nätverksamhet skall upprätta en övervakningsplan i vilken det
anges vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka diskriminerande bete-
ende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. Vidare föreslås att en årlig
rapport om de åtgärder som vidtagits enligt denna plan skall ges in till nät-
myndigheten och offentliggöras.
För att säkerställa att övervakningsplanerna utformas på ett enhetligt sätt
bör regeringen eller nätmyndigheten bemyndigas att meddela närmare före-
skrifter om innehållet i planen och om offentliggörandet av den, anförs det i
propositionen. Regeringen föreslår därför att närmare föreskrifter om innehål-
let i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten
skall få meddelas av regeringen eller nätmyndigheten.
Enligt direktivet får medlemsstaterna besluta att inte införa kravet om
övervakningsplaner på integrerade elmarknadsföretag som har mindre än
100 000 anslutna kunder. Regeringen anser emellertid inte att denna möjlig-
het bör nyttjas. Trots att det finns starka skäl som talar emot direktivets möj
lighet till undantag när det gäller åtskillnad mellan nätverksamhet och kon-
kurrensutsatt verksamhet har regeringen föreslagit att den möjlighet som där
finns skall utnyttjas, anförs det i propositionen. Mot den bakgrunden bedömer
regeringen att det är viktigt att innehavare av distributionssystem aktivt arbe
tar med att säkerställa att de i alla lägen agerar objektivt och icke-
diskriminerande. Därför bör även de omfattas av kravet på upprättande av
övervakningsplan, anser regeringen.
Tillsyn m.m.
Tariffer för överföring av el
I propositionen föreslås att innehavare av nätkoncession vid utformningen av
nättariffer för överföring av el särskilt skall beakta antalet anslutningspunkt
anslutningspunkternas geografiska läge, mängden överförd energi, abonnerad
effekt och kostnaderna för överliggande nät samt kvaliteten på överföringen
av el. Vidare föreslås att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om utformningen av nätta-
riffer.
För att inte någon tvekan skall råda om att den svenska lagstiftningen upp-
fyller kraven i elmarknadsdirektivet är det regeringens bedömning att försla-
get behöver kompletteras med bestämmelser som innebär att tillsynsmyndig-
heten skall göra en förhandsprövning av tarifferna för överföring av el. Såda-
na bestämmelser kan utformas på två sätt, antingen genom att tillsynsmyn-
digheten fastställer eller godkänner överföringstariffer på förhand eller genom
att tillsynsmyndigheten på förhand endast fastställer eller godkänner de meto-
der som tarifferna är baserade på, sägs det i propositionen. I propositionen
påpekas att det finns svårigheter med att införa sådana bestämmelser samt att
det inte heller finns något berett underlag i denna fråga. Regeringen avser
därför att utreda frågan och återkomma till riksdagen med ett förslag som
innebär att tillsynsmyndigheten skall göra en förhandsprövning av tarifferna
för överföring av el eller av de metoder som tarifferna är baserade på.
Eftersom det är viktigt att elmarknadsdirektivet nu genomförs i den svens-
ka lagstiftningen, bör det under en övergångsperiod införas en ordning där
metoden för tariffsättningen anges direkt i lagstiftningen, anser regeringen.
Anslutningsavgifter
Vid utformandet av engångsavgift för anslutning till ett ledningsnät skall
särskilt beaktas var en anslutning är belägen och vilken effekt anslutningen
avser, föreslås det i propositionen.
Vidare sägs det i propositionen att det finns starka skäl för att förslaget, på
samma grund som nättariffer för överföring av el, bör kompletteras med
bestämmelser som innebär att tillsynsmyndigheten skall göra en förhands-
prövning av företagens anslutningsavgifter eller metoder att fastställa anslut-
ningsavgifter. Regeringen avser därför att även utreda denna fråga och åter-
komma till riksdagen med ett förslag som innebär att tillsynsmyndigheten
skall göra en förhandsprövning av företagens anslutningsavgifter. Även be-
träffande företagens anslutningsavgifter bör det, under en övergångsperiod,
införas en ordning där metodparametrarna anges direkt i lagstiftningen. Detta
bör kompletteras med bestämmelser i ellagen som räknar upp faktorer som
skall beaktas av företagen vid utformandet av anslutningsavgifterna.
Villkor för tillhandahållande av balanstjänster
I propositionen föreslås att det i ellagen införs en ny bestämmelse om att
villkoren för tillhandahållande av balanstjänster skall vara objektiva och icke
diskriminerande.
Vidare föreslås att det i ellagen införs en ny ordning som innebär att den
systemansvariga myndigheten inte får ingå balansavtal förrän de metoder som
har använts för att utforma avtalen har godkänts av nätmyndigheten. Ett så-
dant godkännande skall ges om metoderna kan antas leda till att balansavtalen
uppfyller kraven i första stycket.
I en övergångsbestämmelse regleras att de balansavtal som den systeman-
svariga myndigheten har ingått före den 1 juli 2005 inte omfattas av bestäm-
melsen om godkännande under avtalets återstående giltighetstid.
Tidsfrister för klagomål
En ny bestämmelse i ellagen om tidsfrister för tillsynsmyndighetens prövning
av villkor för anslutning föreslås även i propositionen. Enligt förslaget skall
tillsynsmyndigheten normalt pröva sådana ärenden inom två månader. Myn-
digheten får förlänga denna tidsperiod med två månader om det behövs för att
avgöra ärendet. Om den klagande samtycker till detta får tidsperioden för-
längas ytterligare.
Preskriptionstid för överklagande av beslut om villkor för balanstjänst
I propositionen hemställs att beslut av nätmyndigheten, varigenom de meto-
der som har använts för att utforma avtalen om tillhandahållande av balans-
tjänster godkänns, skall kunna överklagas inom tre veckor från det att den
som har rätt att klaga fått del av beslutet. Ett sådant beslut gäller omedelbar
och skall delges enligt bestämmelserna om kungörelsedelgivning i delgiv-
ningslagen.
Med hänsyn till målens karaktär bör prövningen ske hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
Offentliggörande av regler och villkor för tillhandahållande av
balanstjänster
Regeringen föreslår också att en ny bestämmelse införs i ellagen som ålägger
den som har systemansvaret för el att offentliggöra villkoren, inklusive regler
och avgifter, för tillhandahållande av balanstjänster. Närmare föreskrifter om
offentliggörande av villkoren för dessa tjänster skall få meddelas av regering-
en eller nätmyndigheten, enligt förslaget.
Övervakning och rapportering på elmarknaden
I propositionen (s. 180) redovisar regeringen även sin bedömning av vilken
övervakning och rapportering som bör ske med anledning av elmarknadsdi-
rektivet.
Motionerna
Enligt vad som anförs i motion 2004/05:N15 (m) bör riksdagen besluta att
uppgift om radioaktivt utsläpp vid elproduktion, i stället för kärnbränsleavfal
skall anges på faktura och i reklam till slutförbrukare. Motionärerna anser att
regeringen har tillåtit sig en alltför vid tolkning av direktivet då den föresl
att mängden radioaktivt avfall skall anges i stället för mängden utsläpp av
radioaktivitet.
Beträffande angivande av elens ursprung framhålls i motion 2004/05:N14
(m) att regeringens förslag riskerar att göra räkningarna mer komplicerade.
Vidare sägs att informationsvärdet till slutkund troligen blir försumbart då en
stor del av försäljningen sker via elbörsen och att de flesta elleverantörer
därför kommer att deklarera i stor sett samma innehåll. Motionärerna ser det
som mer motiverat att Nord Pool årligen rapporterar hur den genomsnittliga
produktionssammansättningen ser ut för området.
I motion 2004/05:N13 (fp) förordas att riksdagen beslutar om en ändring i
förhållande till regeringens förslag till ändringar i ellagen rörande att ellev
rantörer åläggs att redovisa vilka energikällor som används för att producera
elen de säljer, samt miljöpåverkan i form av utsläpp och genererat avfall.
Motionärerna anser att formuleringen radioaktivt utsläpp bör användas i ella-
gen och inte, som regeringen föreslår, kärnbränsleavfall. De anser att reger-
ingen misstolkat elmarknadsdirektivets artikel 3.6 och att radioaktivt utsläpp
inte kan likställas med kärnbränsleavfall. Vidare förespråkas att regeringen
tillsätter en utredning med uppgift att lämna förslag som kompletterar ellagen
med övriga former av allvarlig miljöpåverkan från elproduktion.
Att riksdagen bör avslå regeringens förslag rörande upprättande av över-
vakningsplaner förordas i motion 2004/05:N18 (kd). Motionärerna menar att
förslaget kan skapa en administrativ börda för de små företagen som är orim-
lig. I stället förordas att det utrymme som EG-direktivet ger att undanta nätfö
retag med färre än 100 000 anslutningspunkter från tvånget att upprätta en
övervakningsplan utnyttjas, något som utredningen även rekommenderat.
Även vad övervakningsplanerna mer konkret skall innehålla bör tydligare
framgå av lagstiftningen, anser motionärerna och menar att regeringen bör
återkomma till riksdagen också i den frågan. Att det är angeläget att ellagen
blir tydligare beträffande vad som skall beaktas när tarifferna för överföring
av el fastställs, anförs också i motionen. Motionärerna anser att ytterligare
kriterier för skälighetsbedömningen av nättariffer bör anges i lagen. Nätets
geografiska läge måste beaktas samt det klimatförhållande som råder på den
plats där nätet är beläget. Därtill måste nätföretagens rätt att få ut en rimli
avkastning på investerat kapital framgå av lagtexten, och motionärerna före-
slår ett tillägg till 4 kap. 1 § ellagen. När det gäller regeringens förslag om
ursprungsmärkning av el framhålls i motionen vikten av ett system som är
administrativt lätthanterligt för elbolagen så att det inte blir alltför ekonom
betungande för konsumenterna. Vidare anförs att det är anmärkningsvärt att
regeringen inte föreslagit en beräkningsmodell för hur ursprungsberäkningen
skall göras, varför regeringen bör åläggas att återkomma med ett sådant för-
slag till riksdagen.
I motion 2004/05:N16 (kd) efterfrågas en ellagstiftning som medverkar till
avbrottssäkrade elleveranser på landsbygden, och ett riksdagsuttalande därom
förordas. Motionären menar att förslagen i propositionen rörande nätavgiftens
skälighet bör kompletteras så att det av lagstiftningen framgår att nättariffer
skall konstrueras så att nödvändiga investeringar kan göras för att långsiktigt
säkra elleveranserna.
Vissa kompletterande uppgifter
Om begreppen radioaktivt utsläpp och kärnbränsleavfall
Enligt uppgift från Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet är det begrep-
pet kärnbränsleavfall och inte radioaktivt utsläpp som bör föras in i ellagen.
den nuvarande svenska översättningen av elmarknadsdirektivet stadgas det
"radioaktivt utsläpp", men detta är enligt departementet en felöversättning.
Alla övriga medlemsstater skall ange kärnbränsleavfall vilket, enligt departe-
mentet, är det korrekta. Vid en jämförelse av elmarknadsdirektivets artikel 3
punkt 6 med vissa översättningar av direktivet till andra språk kan konstateras
att det i bestämmelsen stadgas "radioactive waste" (engelska), "radioaktivt
affald" (danska) och "radioaktiven Abfall" (tyska). Någon rättelse av den
svenska versionen av direktivet har emellertid inte gjorts. Enligt uppgift från
Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet ämnar departementet inleda ett
rättelseförfarande.
Utskottets ställningstagande
Inledning
Utskottets ställningstagande redovisas i det följande under fem rubriker -
Angivande av elens ursprung, Åtskillnad mellan nätverksamhet och konkur-
rensutsatt verksamhet, Upprättande av övervakningsplaner, Tariffer för över-
föring av el samt Förslaget i övrigt rörande ellagen.
Angivande av elens ursprung
I elmarknadsdirektivet stadgas att elleverantörerna på eller i samband med
fakturorna och i reklam som riktar sig till elanvändarna skall lämna uppgift
om varje enskild energikällas andel av den genomsnittliga bränslesamman-
sättning som företaget använt under det gångna året och om den inverkan på
miljön i form av utsläpp av koldioxid samt radioaktivt avfall som elframställ-
ningen orsakat. Regeringen har i propositionen föreslagit införandet av en
bestämmelse i ellagen för att införliva direktivets bestämmelse i den svenska
lagstiftningen. Enligt utskottets mening överensstämmer regeringens förslag
med de krav elmarknadsdirektivet ställer.
I några motioner framhålls att det i elmarknadsdirektivet stadgas att det är
radioaktivt utsläpp och inte, som regeringen föreslagit, kärnbränsleavfall som
skall redovisas. Utskottet vill här tydliggöra att, som tidigare redovisats, fo
muleringen "radioaktivt utsläpp" i den svenska språkversionen av elmark-
nadsdirektivet är en felöversättning och att den korrekta formuleringen skall
vara "radioaktivt avfall". Utskottet förutsätter att åtgärder vidtas för en rät
se av direktivets svenska språkversion. Mot denna bakgrund bör de berörda
motionsyrkandena avslås.
När det gäller kravet i motion 2004/05:N13 (fp) om att det behöver tillsät-
tas en utredning rörande övriga former av allvarlig miljöpåverkan av elpro-
duktion finner utskottet det inte påkallat med något riksdagsuttalande. Motio-
nen avstyrks således även i denna del.
Med det anförda tillstyrks propositionen i här aktuell del.
Åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet
I propositionen föreslås, när det gäller åtskillnad mellan nätverksamhet och
konkurrensutsatt verksamhet, att elmarknadsdirektivets möjlighet att undanta
vissa företag från bestämmelsen bör utnyttjas. Enligt förslaget i propositionen
skall företag som ingår i en koncern vars samlade elnät har mindre än 100 000
uttagspunkter undantas från kravet.
Utskottet är positivt till att denna möjlighet nyttjas. Som utskottet anförde
våren 2002 (bet. 2001/02:NU9) i samband med det förslag regeringen då
lämnat rörande åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt verk-
samhet (prop. 2001/02:56) är det viktigt att det upprätthålls en klar boskillna
mellan de båda delarna av elmarknaden, men det är också väsentligt att små
företag på elmarknaden inte drabbas i onödan. Om de små företagen slås ut
kan konkurrensen och därmed effektiviteten på elmarknaden minska. Detta
talar, enligt utskottets mening, för att det undantag som direktivet medger
skall nyttjas. Samtidigt kan utskottet konstatera att det i direktivet stadgas
medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa kraven om åtskillnad på integre-
rade elföretag som har mindre än 100 000 anslutna kunder och inte, som
föreslås i propositionen, på företag som har mindre är 100 000 uttagspunkter.
Då en elkund kan ha flera uttagspunkter, exempelvis kommuner, innebär det
att undantaget, enligt regeringens förslag, får en snävare tillämpning än vad
elmarknadsdirektivet möjliggör. Detta innebär i sin tur att fler företag kom-
mer att åläggas att separera sina ledningsfunktioner med ökade kostnader som
resultat. Enligt utskottets uppfattning bör undantaget i den svenska lagstift-
ningen därför i större utsträckning formuleras utifrån vad elmarknadsdirekti-
vet medger. Av detta skäl föreslår utskottet en ändring i förhållande till rege
ingens förslag, innebärande att gränsen skall gå vid 100 000 elanvändare, och
inte, som regeringen föreslagit, 100 000 uttagspunkter. För att i lagstiftninge
tydliggöra vad som avses med elanvändare förordar utskottet även att ett
tillägg görs i den aktuella bestämmelsen vari framgår att med elanvändare
förstås den som enligt avtal med den som bedriver nätverksamhet tar ut el
från elnätet i en eller flera uttagspunkter.
Med det sagda tillstyrks propositionen i denna del, dock med den ändring
som ovan förordats och som framgår av utskottets förslag i bilaga 3.
Upprättande av övervakningsplaner
Enligt förslaget i propositionen skall den som bedriver nätverksamhet upprät-
ta en övervakningsplan i vilken det skall anges vilka åtgärder som skall vidtas
för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på el-
marknaden. I motion 2004/05:N18 (kd) förordas dels att elmarknadsdirekti-
vets möjlighet att undanta företag med färre än 100 000 kunder från kravet att
upprätta övervakningsplaner bör utnyttjas, dels att det i lagtexten bör precise
ras vad en övervakningsplan skall innehålla. Utskottet vill här göra ett tydlig
görande. El- och gasmarknadsutredningens förslag om övervakningsplaner
grundade sig på att inte något nätföretag skulle tillåtas ha samma vd, styrelse
eller firmatecknare som ett elhandelsbolag. Regeringen har emellertid, som
ovan redovisats, förslagit att kraven om åtskillnad endast skall tillämpas på
företag som ingår i en koncern med mer än 100 000 kunder. Förslaget i pro-
positionen om övervakningsplaner är utformat utifrån detta krav och innebär
att inga företag skall undantas från kravet om övervakningsplaner. I likhet
med regeringen anser utskottet att det är viktigt att alla innehavare av distri
tionssystem aktivt arbetar med att säkerställa att de i alla lägen agerar objek
tivt och icke-diskriminerande, varför de bör omfattas av kravet på upprättande
av övervakningsplan. Utskottet anser inte heller att det är riksdagens uppgift
att i detalj fastställa innehållet i övervakningsplanerna, varför regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten bemyndigas att med-
dela närmare föreskrifter därom.
Med det anförda tillstyrks propositionen i här berörd del. Nämnda motion
avstyrks i motsvarande delar.
Tariffer för överföring av el
När det gäller tariffer för överföring av el gör regeringen bedömningen, för at
det inte skall råda någon tvekan om att den svenska lagstiftningen uppfyller
kraven i elmarknadsdirektivet, att det förslag som nu förelagts riksdagen
behöver kompletteras med bestämmelser som innebär att tillsynsmyndigheten
skall göra en förhandsprövning av tarifferna för överföring av el - antingen
genom att tillsynsmyndigheten fastställer eller godkänner överföringstariffer-
na på förhand eller genom att tillsynsmyndigheten på förhand endast godkän-
ner de metoder som tarifferna är baserade på. Enligt regeringen finns det dels
svårigheter att införa sådana bestämmelser, dels saknas det ett brett underlag
frågan. Regeringen meddelar i propositionen därför sin avsikt att utreda frå-
gan och återkomma med ett förslag till riksdagen. Då det är viktigt att el-
marknadsdirektivet nu genomförs i den svenska lagstiftningen bör det, enligt
regeringen, under en övergångsperiod införas en ordning där metoden för
tariffsättning anges direkt i lagstiftningen. I propositionen har föreslagits a
innehavare av nätkoncession vid utformningen av nättariffer för överföring av
el särskilt skall beakta antalet anslutningspunkter, anslutningspunkternas
geografiska läge, mängden överförd energi, abonnerad effekt och kostnaden
för överliggande nät samt kvaliteten på överföringen av el.
Vid tillsynen skall den prestation som nätkoncessionshavaren utför bedö-
mas. Det innebär att nätkoncessionshavarens samlade intäkter skall vara
skäliga i förhållande till såväl de objektiva som subjektiva förutsättningarna
för verksamheten. Med objektiva förutsättningar menas sådana förutsättningar
som nätkoncessionshavaren inte kan påverka, såsom antalet anslutningspunk-
ter, anslutningspunkternas geografiska läge, mängden överförd energi och
effekt samt kostnaden för överliggande nät. Som anges i propositionen är en
viktig subjektiv faktor det enskilda företagets kvalitet på överföringen av el,
vilket inbegriper leveranssäkerhet och spänningskvalitet. Utskottet vill även
framhålla att de kriterier som föreslagits ligga till grund för den nya metodre
gleringen inte skall ses som en uttömmande uppräkning av alla faktorer som
kan påverka nätkoncessionshavarens tariffsättning. Vid utformningen av ett
företags överföringstariffer måste, som sägs i propositionen, även faktorer
som är relevanta för just det aktuella företaget beaktas.
Det ovan sagda innebär, enligt utskottets mening, att de synpunkter som
framförs i motion 2004/05:N18 (kd) rörande bl.a. klimatförhållanden och
leveranssäkerhet redan kan sägas innefattas i det förslag regeringen framlagt.
Enligt utskottets mening finns det därför inget behov av ett tydliggörande i
enlighet med vad som förordas i motionen.
I detta sammanhang vill utskottet även erinra om att Energimarknadsin-
spektionen vid Statens energimyndighet på uppdrag av regeringen nyligen
föreslagit olika åtgärder för att säkerställa en driftsäker elöverföring. Utsko
återkommer till detta i avsnittet om leveranssäkerhet.
Med det anförda tillstyrks propositionen i här aktuell del, medan nämnda
motion avstyrks i motsvarande del.
Förslaget i övrigt rörande ellagen
När det gäller regeringens övriga förslag till ändringar i ellagen har utskotte
sak inget att erinra. Av författningstekniska skäl bör riksdagen emellertid
besluta att 3 kap. 6 § och 13 kap. 5 § skall ha lydelse enligt utskottets försl
bilaga 3.
Utskottet tillstyrker, med undantag för det nu sagda, regeringens förslag
om ändring i ellagen i de delar som inte har behandlats i det föregående.
Leveranssäkerhet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden beträffande leveranssä-
kerheten. Utskottet redogör för det uppdrag Energimyndigheten
haft och erinrar om att regeringen aviserat att återkomma till riks-
dagen i frågan. Jämför reservationerna 17 (m, fp, kd) och 18 (mp).
Motionerna
I detta avsnitt återfinns fem motioner som väckts med anledning av s.k. hän-
delse av större vikt (stormen i södra Sverige i början av år 2005). Motioner
om leveranssäkerhet har också väckts under allmänna motionstiden.
Att de strömavbrott som under senare tid drabbat olika delar i vårt land
inte är acceptabla anförs i motion 2004/05:N237 (s). Motionärerna anser att
energipolitiken måste dels se till att det finns en tilltro till energiförsörjn
på lång sikt, dels se till att energikostnaderna hålls på en rimlig nivå. Vidar
måste kraven på nätbolagen skärpas så att de säkerställer elleveranser vid alla
typer av väder. Kraven behöver även skärpas beträffande nätbolagen när det
gäller att lämna information och ta emot felanmälningar vid strömavbrott.
I motion 2004/05:N266 (s) förordas tre tillkännagivanden rörande samhäl-
lets sårbarhet och vikten av leveranssäkerhet. För det första måste re-
gleringsmodellen för elnäten, den s.k. nätnyttomodellen, utformas så att den
klarar utmaningen att utveckla dagens elnät så att det motsvarar kundernas
och samhällets förväntningar. För det andra måste nämnda modell utformas
så att den leder till att nödvändiga investeringar och underhållsinsatser beträ
fande elnäten genomförs i enlighet med kundernas och samhällets krav. För
det tredje anser motionärerna att det måste skapas en balans mellan hög leve-
ranssäkerhet och låga nättariffer.
En översyn av reglerna för leveranssäkerhet av elström och telefoni föror-
das i motion 2004/05:MJ7 (m). Motionärerna anser att det är oacceptabelt att
människor, lantbruk och industrier i Sverige riskerar att vara utan ström i fle
dygn.
I motion 2004/05:MJ5 (fp) anförs att de modeller för skadestånd som elbo-
lagen i dag tillämpar vid elavbrott är otillräckliga. Skadeståndet bör utgå frå
första timmen och i större utsträckning täcka kundernas verkliga kostnader.
Det bör i första hand vara elbolagen som vidtar åtgärder med denna riktning,
men om inget sker kan det bli nödvändigt att överväga förändringar i lagstift-
ningen. Motionärerna uppmärksammar även de personalnedskärningar som
gjorts under senare år, vilka bidragit till att kapaciteten att åtgärda skadorn
vid elavbrott minskat. En lösning på detta, menar de, är att med kontrakterade
företag och anställd personal ingå avtal enligt den modell som gäller för snö-
röjning. Därtill anser motionärerna att en avreglering beträffande eldistribu-
tion för särskilda och avgörande ändamål borde övervägas. Genom att använ-
da tele- och fiberoptikskanaler för eldistribution skapas en från det verkliga
elnätet separat väg som ökat tillgängligheten påtagligt, sägs det i motionen.
Leveranssäkerheten i Dalsland och Värmland lyfts fram i motion 2004/05:
N414 (fp), och motionärerna betonar att tillgången till el året om är nödvän-
digt för denna region liksom för övriga delar av landet.
Frågan om ersättning till de hushåll och företag som drabbas av strömav-
brott tas upp i motion 2004/05:MJ6 (kd), vari två riksdagsuttalanden på om-
rådet förordas. För att skapa incitament för och möjlighet till att utöka taken
för elbolagen att höja leveranssäkerheten bör skadeståndsplikten höjas. Denna
bör relateras till de drabbades faktiska kostnader och bör gälla per person i
hushållet. När det gäller företag handlar det dels om kostnader för produk-
tionsbortfall, dels om kostnader till följd av straffklausuler i leveransavtal.
Elleverantörerna bör, enligt motionärerna, i lagstiftningen ges ett tydligt an-
svar för dessa kostnader. Ersättning bör även utgå i förhållande till de faktis
merkostnaderna.
I motion 2004/05:N410 (kd) begärs att regeringen utreder driftsäkerheten i
elsystemet och återkommer till riksdagen med förslag på hur den kan förbätt-
ras. Stora strömavbrott är kostsamma för samhället och de avbrott som inträf-
fat under det senaste decenniet visar att säkerheten i elsystemet måste förbätt
ras.
Leveranssäkra elnät tas även upp i motion 2004/05:N286 (kd). Motionären
efterlyser ett incitamentssystem som gör att företagen investerar i säkrare nät
och menar att regeringen bör ta initiativ i denna riktning.
Vikten av leveranssäkra elnät på landsbygden lyfts fram i motion
2004/05:N382 (c). Motionärerna anser att man bör införa ett ekonomiskt
incitament för att öka investeringarna i elnäten på landsbygden. Den s.k.
nätnyttomodellen verkar inte vara tillfyllest för de robusta elnät som lands-
bygden kräver, menar de.
Att elkonsumenternas makt måste stärkas anförs det i motion 2004/05:MJ9
(mp). Konsumenternas rättigheter på elmarknaden är eftersatta i jämförelse
med befintlig konsumenträttslig lagstiftning, anser motionärerna. Därför
måste konsumenternas rättigheter och skydd öka i förhållande till nätbolagen.
Möjligheten för kunder att få skadestånd bör förbättras genom att ett strikt
ansvar skall gälla för nätbolagen. Samtidigt bör kraven skärpas så att för-
summelse från ett nätbolags sida kan leda till att det förlorar koncessionsrät-
ten.
Elkonsumenternas ställning tas även upp i motion 2004/05:N12 (mp). Mo-
tionärerna förordar bl.a. ett riksdagsuttalande om att en ny lag om konsument-
skydd på elmarknaden skall införas. Detta skall ske genom att ellagens nuva-
rande 11 kap. om konsumentskydd lyfts ur och bildar en egen lag samtidigt
som olika förändringar genomförs. Det innefattar bl.a. att skadeståndsansvaret
skärps till ett strikt ansvar med undantag för force majeure. Vidare bör ska-
deståndsansvaret även omfatta välfärdsförluster. Jämkningsregeln i ellagen
bör avskaffas till förmån för skadeståndslagens 6 kap. 2 §.  Därtill bör för-
summelse från nätbolagens sida att vidta åtgärder kunna leda till att de förlo-
rar koncessionsrätten. I motionen föreslås även att en lag om sista datum för
nätförstärkande åtgärder införs. Motionärerna anser att åtgärderna bör vara
genomförda före utgången av år 2010 och förordar att de bolag som inte följer
lagen skall kunna utdömas vite.
Vissa kompletterande uppgifter
Statens energimyndighet om en leveranssäker elöverföring
I februari 2005 uppdrog regeringen (regeringsbeslut 2005-02-03) åt Energi-
marknadsinspektionen inom Energimyndigheten att belysa vilka konsekven-
ser ovädret som drabbade Sverige den 8 och 9 januari 2005 fick för elförsörj-
ningen och hur arbetet med att återuppbygga elnäten har fungerat. Av beslutet
framgår att Energimarknadsinspektionen skall lämna förslag till utformning
av funktionskrav som skall ställas på eldistributionen för att säkerställa att
denna sker med driftsäkra nät samt lämna förslag till det regelverk i övrigt
som är nödvändigt för att säkerställa att nätföretagen efterlever de nya funk-
tionskraven. I detta ligger även att överväga om, och i så fall hur, elnätsföre
tagen skall utföra risk- och sårbarhetsanalyser samt rapportering av elavbrott.
Energimarknadsinspektionen skall även lämna förslag till hur lämpliga regler
för ersättning till kunder som drabbats av långvariga elavbrott skall utformas.
I slutet av april 2005 överlämnade Energimarknadsinspektionen en rapport
om en leveranssäker elöverföring (daterad 2995-04-26). Rapporten innehåller
förslag rörande
-       krav på elnät och elöverföring,
-
-       avbrottsersättning och andra ekonomiska styrmedel,
-
-       verksamhetskrav och information,
-
-       uppföljning, tillsyn och sanktioner,
-
-       underlättande åtgärder och övriga förslag.
-
När det gäller elnät och elöverföring föreslås att ett krav införs i ellagen om
att inget avbrott, annat än i rena undantagsfall, reglerat genom s.k. kontrolla
svar, skall överstiga 24 timmar. De nätföretag som inte redan i dag uppfyller
detta krav skall göra det senast den 1 januari 2011. Vidare föreslås att teknis
ka krav på brott- och trädsäkra ledningar skall införas för alla luftledningar
med en spänning som överstiger 25 kV.
Beträffande avbrottsersättning och andra ekonomiska styrmedel har Ener-
gimarknadsinspektionen i samråd med Konsumentverket utformat ett förslag
till schablonersättning till nätkund vid långvariga avbrott. Enligt förslaget
skall avbrottsersättningen regleras i ellagen och alla nätkunder som har haft
avbrott i minst tolv timmar skall ha rätt till en schabloniserad ersättning.
Förslaget gäller både hushåll och näringsidkare. Vidare förordas en förstärkt
kvalitetsreglering vid tarifftillsynen. I rapporten sägs att, med hänsyn till d
betydelse som kvalitetsaspekten har vid bedömningen av en skälig nättariff,
Energimarknadsinspektionen avser att göra en justering i nätnyttomodellen
för att kvalitetsstyrningen skall få ökat genomslag. Inspektionen avser att
fr.o.m. år 2010 begära att nätföretagen skall dokumentera avbrott över tre
minuter på kundnivå.
Rörande verksamhetskrav och information föreslås att nätföretagen skall
göra årliga risk- och sårbarhetsanalyser för sin elöverföring. Bestämmelser
om detta föreslås bli införda i ellagen. Vidare skall nätföretagen upprätta en
årlig plan för att åtgärda de brister som finns i överföringskvaliteten. Det
föreslås även att nätföretagen en gång per år skall informera sina nätkunder
om deras rättigheter till ersättning och skadestånd. För att förbättra beredska
pen för långa avbrott föreslås att vissa tidigare förslag från myndigheten,
framlagda i rapporten God elkvalitet, gällande organisation och beredskap bör
genomföras. Det innebär bl.a. ökad tydlighet beträffande rutiner, kompetens,
personal och reservdelar.
Gällande uppföljning, tillsyn och sanktioner föreslås att nätföretag som
inte kunnat upprätthålla funktionskravet om 24 timmar redan från januari
2006 skall lämna en särskild redovisning till Energimarknadsinspektionen.
Därtill föreslås att regeringen utreder möjligheten att införa kontrollansvar f
nätföretagen avseende skadestånd på grund av avbrott i överföringen även i
relation till näringsidkare. Någon ytterligare skärpning av lagen om särskild
förvaltning av elektriska anläggningar bedömer Energimarknadsinspektionen
inte att det föreligger behov av.
Under rubriken Underlättande åtgärder och övriga förslag föreslås att nät-
företagen skall tillåtas ha fast installerad reservkraft ansluten till sina eln
Vidare meddelas att Energimarknadsinspektionen avser att godkänna höjd
spänningsgräns för områdeskoncessioner om jordkabel kommer att användas.
För de nätkunder som anses samhällsviktiga vid svåra påfrestningar bör bris-
ter och åtgärder diskuteras och tas fram i samarbete mellan nätföretagen och
nätkunderna, sägs det i rapporten.
Den del av uppdraget som avser återkallelse av koncession skall redovisas
senast den 30 oktober 2005.
Därtill kan erinras om att Energimyndigheten enligt 2005 års reglerings-
brev (Verksamhetsgren Åtgärder inom samverkansområdet teknisk infrastruk-
tur) i samverkan med Svenska kraftnät och andra berörda myndigheter skall
fortsätta arbetet med att skapa möjligheter för att i fredstid styra knappa elt
gångar till prioriterade användare utifrån ett tekniskt, juridiskt och organisa
riskt perspektiv. I uppdraget ingår att ta en helhetssyn kring styrning av el t
prioriterade användare och samordna olika myndigheters fortsatta arbete inom
prioriteringsområdet. Energimyndigheten skall vidare i samverkan med
Svenska kraftnät påbörja en analys av möjliga system för styrning av el till
prioriterade användare. Analysen bör, sägs det i regleringsbrevet, resultera i
ett rimligt system för styrning av el till prioriterade användare vid fredstida
bristsituationer. Vidare skall Energimyndigheten redovisa en bedömning av
förmågan vid svåra påfrestningar i samhället i fred samt en analys av presta-
tionernas effekter på beredskapen och hur de bidragit till att uppfylla målen.
Enligt uppgift från Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet avser re-
geringen att återkomma till riksdagen under hösten 2005 med förslag som
syftar till att säkerställa en driftsäker elöverföring.
Branschens åtgärdsprogram
Nätkunden i centrum (Nätkic) är ett projekt som drivs av elbranschen i syfte
att utveckla leveranssäkerheten. Projektet startade sommaren 2001 och omfat-
tar utveckling av storstörningssamverkan, åtgärder tillsammans med lantbru-
ket, informationsinsatser, avbrottsersättning, extra insatser för att förbättra
elnät i landsbygdsområden samt utvecklad statistik över driftstörningar.
HEL-projektet
Energimyndigheten fick år 2001 regeringens uppdrag att utveckla en helhets-
syn för elförsörjningens säkerhet och beredskap. Uppdraget, som har genom-
förts i projektform (HEL-projektet), syftar till en långsiktig kompetensutveck-
ling. I projektets styrgrupp ingår representanter för Energimyndigheten,
Svenska kraftnät, Post- och telestyrelsen, Elsäkerhetsverket, Svensk Energi,
IT-företagen, Svenska Kommunförbundet, Svenskt Näringsliv, Totalförsva-
rets forskningsinstitut och Krisberedskapsmyndigheten. Arbetet har inriktats
på att successivt bygga upp nätverk och utveckla samverkan inom dessa för
att ta fram ny kunskap, ta fram strategi och kostnadsberäknade åtgärder för
ökad säkerhet och beredskap inom elförsörjningen, utveckla förslag till ny
fördjupad form av privat-offentlig samverkan för den tekniska infrastruktu-
rens (el, tele och IT) säkerhet och beredskap samt förankra all planering och
alla resultat hos de viktigaste aktörerna. Energimyndigheten har lämnat läges-
rapporter åren 2001, 2003 och 2004. Projektet avslutades vid utgången av år
2004.
Ellagens särskilda bestämmelser om överföring och leverans av el till
konsumenter
Konsumenternas rätt till ersättning berörs i några av de här aktuella motioner-
na, och i motion 2004/05:N12 (mp) förordas att 11 kap. ellagen skall lyftas ur
och, efter vissa ändringar, utgöra en egen lag. Med anledning därav kan föl-
jande redogörelse lämnas.
Särskilda bestämmelser om överföring och leverans av el till konsumenter
återfinns, som nämnts, i 11 kap. ellagen. Av den inledande bestämmelsen
(1 §) framgår att med konsumenter avses en fysisk person till vilken el över-
förs eller levereras huvudsakligen för ändamål som faller utanför närings-
verksamhet. Vidare finns bestämmelser om att överföringen av el får brytas
på grund av konsumentens avtalsbrott (3-6 §§). Därutöver stadgas (7 §) att
innehavaren av en nätkoncession får avbryta överföringen av el för att vidta
åtgärder som är motiverade av elsäkerhetsskäl eller för att upprätthålla en god
drift- och leveranssäkerhet. Om innehavaren av nätkoncession kan förutse
annat än kortvarigt avbrott i överföringen, skall konsumenten underrättas i
god tid före avbrottet. Bestämmelser rörande skadestånd vid avbruten överfö-
ring av el återfinns i 8-11 §§. Enligt 8 § har konsumenten rätt till ersättning
för skada av nätkoncessionshavaren om överföringen av el avbryts på grund
av konsumentens försummelse utan att förutsättningarna i 3 och 4 §§ är upp-
fyllda. Om innehavaren av en nätkoncession inte har underrättat konsumenten
enligt 7 § har konsumenten, enligt 9 §, rätt till ersättning för skada. I 10 §
stadgas att om överföringen av el avbryts utan att det beror på konsumentens
försummelse och utan att det finns rätt att avbryta överföringen enligt 7 § har
konsumenten rätt till ersättning för skada av nätkoncessionshavaren om inte
denne visar att avbrottet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han int
skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder han inte heller skäli-
gen kunde ha undvikit eller övervunnit. Av 11 § framgår att skadestånd enligt
8-10 §§ omfattar ersättning för utgifter och inkomstbortfall samt annan för-
lust på grund av avbrottet.
Utskottets utfrågning om säker elförsörjning
Det kan även erinras om att utskottet den 19 februari 2004 höll en offentlig
utfrågning om säker elförsörjning. Stenografiska uppteckningar från denna
utfrågning finns tillgängliga som bilaga i utskottets betänkande 2003/04:
NU11.
Utskottets ställningstagande
I början av januari 2005 lamslogs stora delar av landet på grund av det oväder
som drog in över Sverige. Ovädret fick förödande konsekvenser i stora delar
av Götaland och nådde även upp till Svealand. I Småland och Blekinge slogs
såväl den fasta som den mobila teletrafiken ut. Många vägar blockerades av
nedfallna träd under flera dagar och tågtrafiken stod stilla. Elavbrotten var
omfattande. Lokalnätens luftledningar skadades svårt av nedblåsta träd. Även
de isolerade ledningarna, vilka normalt är tåligare för fallande träd, förstör-
des. I några områden skadades även regionnäten. Enligt den sammanställning
som Energimyndigheten gjort (En säker elöverföring) drabbades mer än
600 000 nätkunder av elavbrott. Ungefär hälften av dessa kunder kunde få
tillbaka elen inom ett dygn, men närmare 70 000 nätkunder på landsbygden
var utan el i över en vecka och ca 10 000 kunder saknade el i mer än 20 dygn.
Med anledning av denna händelse har ett antal motioner väckts. Utan att
här i detalj beröra samtliga kan sägas att de har det gemensamt att de förordar
olika åtgärder för att försöka förbättra leveranssäkerheten beträffande el. Som
utskottet i det föregående redogjort för har Energimarknadsinspektionen vid
Statens energimyndighet nyligen, på regeringens uppdrag, framlagt ett antal
förslag i syfte att skapa en driftsäkrare elöverföring. Enligt vad utskottet
erfarit avser regeringen att under hösten 2005 återkomma till riksdagen i
denna fråga. Utskottet finner av detta skäl ingen anledning för riksdagen att
tillmötesgå kraven på riksdagsinitiativ i de här aktuella motionerna.
Utskottet vill i detta sammanhang emellertid ta tillfället i akt att, i likhet
med vad som görs i motion 2004/05:N382 (c), framhålla vikten av säkra
elleveranser på den svenska gles- och landsbygden. Enligt utskottets uppfatt-
ning är det angeläget med en fungerande infrastruktur som gör det möjligt att
också verka och leva i landets mindre tätbefolkade områden. Ett särskilt utta-
lande därom anser utskottet dock ej behövligt.
Med hänvisning till det ovan sagda avstyrker utskottet de här aktuella mo-
tionerna i berörda delar.
Reformerad elmarknad
Utskottets förslag i korhet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med fordran om en utred-
ning rörande en reformering av elmarknaden. Utskottet hänvisar till
att El- och gasmarknadsutredningen nyligen har analyserat frågan.
Jämför reservation 19 (mp).
Motionerna
I motionerna 2004/05:N295 (mp) och 2004/05:N307 (mp) förordas ett riks-
dagsuttalande om att regeringen skall tillsätta en utredning med syfte att läm-
na förslag om en reformering av elmarknaden. Motionärerna anser att en
marknad där kunderna betalar för sitt effektuttag bör skapas. Detta bygger på
att elhandelsbolagen avskaffas, medan nätbolagen behålls. Kunderna skall
betala spotpris för levererad el och beräknade nätförluster. Därutöver till-
kommer en fast årlig nätavgift som relateras till konsumenternas maximala
effektuttag samt skatt. Modellen innebär att nätbolagen är de enda aktörer
som har uppgifter om hur mycket el varje konsument förbrukar, kunden får en
enda räkning och alla handlar till samma spotpris.
Även i motion 2004/05:N17 (mp) begärs ett tillkännagivande om en re-
formerad elmarknad.
Vissa kompletterande uppgifter
Liknande förslag som de här aktuella har avstyrkts av utskottet vid tidigare
tillfällen, senast våren 2004 (bet. 2003/04:NU11). I sitt ställningstagande
erinrade utskottet om att Elforsk AB (Svenska elföretagens forsknings- och
utvecklings AB) analyserat den i de då aktuella motionerna föreslagna model-
len och konstaterat att den inte är förenlig med EG:s elmarknadsdirektiv,
enligt vilket alla kunder skall ha rätt att välja elleverantör. Vidare påpekade
att den utredning om el- och gasmarknaderna som regeringen tillsatt hade för
avsikt att analysera modellen, och utskottet såg med tillförsikt fram mot ut-
redningens slutsatser. En avvikande uppfattning gavs uttryck för i en reserva-
tion (mp).
El- och gasmarknadsutredningen överlämnade i december 2004 sitt slutbe-
tänkande El- och naturgasmarknaderna - Energimarknader i utveckling (SOU
2004:129) till regeringen. När det gäller den alternativa elmarknadsmodellen
fastslås inledningsvis att en tillämpning av modellen skulle strida mot det
gällande elmarknadsdirektivet på ett flertal punkter, liksom mot EU:s generel-
la regler för den inre marknaden och konkurrensen på denna. Att införa mo-
dellen skulle, enligt utredningen, inte enbart bli en svensk angelägenhet, då
det skulle krävas genomgripande omarbetningar av den europeiska lagstift-
ningen. Bortsett från detta hinder framhålls i utredningen att den föreslagna
alternativa elmarknadsmodellen är behäftad med svåra funktionsproblem.
Modellen skulle, om den infördes, påtagligt skada konkurrensen på elmark-
naden samt leda till ytterligare behov av reglering och övervakning. Vidare
skulle det, åtminstone initialt, ställas betydligt starkare krav på elkonsumen-
ten att vara aktiv på marknaden och tillägna sig större kunskaper om elmark-
nadens funktionssätt än vad som är nödvändigt i dag. Att vara aktiv på el-
marknaden upplevs i dag som krångligt av gemene man. Det förefaller att bli
ännu krångligare med den föreslagna omorganisationen. På sikt torde elkon-
sumentens nya situation leda till att de flesta söker prisförsäkra sig. Detta
skulle dock bli mycket dyrt för särskilt de mindre kunderna och skulle dessut-
om ta bort de starkaste skäl som anförts för omorganiseringen, anförs det i
utredningen. Den sammanfattande slutsatsen är att det inte finns anledning att
tillråda en övergång till den föreslagna alternativa elmarknaden, inte ens om
detta vore möjligt utan de formella hinder som föreligger (såsom förenlighet
med den nordiska marknaden och EG-direktiv). Tvärtom avråder utredningen
starkt från varje transformering av elmarknaden som är så omfattande och
som skulle innebära ett faktiskt principskifte och framhåller att det därför in
finns någon anledning att utreda förslaget vidare.
Betänkandet är för närvarande ute på remiss, och regeringen avser att åter-
komma till riksdagen under våren 2006 med anledning av de förslag som
utredningen lämnat.
Det kan i detta sammanhang även erinras om det betänkande om liberalise-
ring, regler och marknader (SOU 2005:4) som Regelutredningen överlämnade
till regeringen i januari 2005. Utredningen har bl.a. haft som uppgift att, ut-
ifrån de utvärderingar som gjorts av regelreformeringen inom elmarknaden,
utvärdera de långsiktiga effekterna för konsumenterna, näringslivet, arbets-
marknaden och samhällsekonomin. I utredningen påpekas att det finns såväl
för- som nackdelar med den nuvarande utformningen av elmarknaden. Förde-
larna är att marknaden öppnats för konkurrens och att tillsynen över monopo-
len har stärkts, vilket är väsentliga förutsättningar för att marknaden skall
kunna generera priser som fördelar produktionsresurser och elanvändning så
effektivt som möjligt. Nackdelarna är, framhålls det, att separeringen av verk-
samhetsleden har ökat transaktionskostnaderna för såväl kunder som produ-
center. Regelutredningen anser att elmarknaden ännu inte nått sin slutgiltiga
form men att de genomförda reformerna bidragit till en positiv utveckling.
Utskottets ställningstagande
Motioner med krav på en reformering av elmarknaden, liknande de här nu
aktuella, har vid upprepade tillfällen avstyrkts av utskottet. Vid det senaste
tillfället, våren 2004 (bet. 2003/04:NU11), hänvisade utskottet till att den av
regeringen tillsatta utredningen om el- och gasmarknaderna avsåg att analyse-
ra modellen. Som i det tidigare redogjorts för har utredningen presenterat sina
slutsatser rörande den alternativa elmarknadsmodellen. Betänkandet remiss-
behandlas och regeringen avser att återkomma till riksdagen våren 2006 med
anledning av utredningens förslag. Utskottet ser inget skäl för riksdagen att
förorda ytterligare en utredning i frågan. Utan någon avsikt att vilja föregrip
regeringens beredning av ärendet vill utskottet dock framhålla att utredningen
starkt avråder från att försöka genomföra en reformering av elmarknaden i
enlighet med den i motionerna skisserade modellen. Någon reformering av
elmarknaden i linje med vad som förordas i här aktuella motioner ser utskottet
därför inte framför sig.
Med det anförda avstyrks samtliga i detta avsnitt behandlade motioner i
berörda delar.
Elcertifikat
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå olika motioner som tar upp frågor rörande sy-
stemet med elcertifikat. Utskottet hänvisar till den översyn som
Energimyndigheten genomfört och till att frågan bereds inom Re-
geringskansliet. Jämför reservationerna 20 (m, fp), 21 (kd) och 22
(mp).
Motionerna
I motion 2004/05:N405 (m) anmodas riksdagen besluta om en avveckling av
systemet med elcertifikat. Motionärerna anser att varken statliga bidrag eller
tvingande certifikatsystem bör vara styrande för elproduktionen. Ansatsen bör
i stället vara att internalisera energiproduktionens externa kostnader.
Ett riksdagsuttalande om att växthusnäringen bör undantas från kvotplikten
för elcertifikat förordas i motion 2004/05:Sk455 (kd). Införandet av en elcer-
tifikatsavgift har medfört betydligt ökade kostnader för dessa företag, varför
regeringen bör återkomma med förslag som innebär att växthusnäringen
undantas.
Vattenfall AB:s produktion av förnybar el och elcertifikatssystemet berörs
i motion 2004/05:N379 (c). Motionären ser det som anmärkningsvärt att det
statliga bolaget valde att betala straffavgift framför att köpa certifierad el
enlighet med den kvotplikt som lagen föreskriver samt att Vattenfall inte har
egna produktionsresurser som motsvarar den egna kvoten. Med anledning
därav föreslås i motionen att Vattenfall ges tydliga direktiv som anger att
bolaget skall producera certifikatberättigad el som minst motsvarar kvotplik-
ten i elcertifikatssystemet.
En översyn av systemet med elcertifikat behövs för att bevara förtroendet
för systemet, anförs det i motion 2004/05:N228 (mp). Motionärerna anser att
incitamenten för att lösa in certifikaten behöver förstärkas för att de skall l
till en utbyggnad av förnybar elproduktion. Vidare framhålls att elcertifikaten
är dyra att administrera.
Vissa kompletterande uppgifter
På uppdrag av regeringen (N2003/9037/ESB) har Energimyndigheten genom-
fört en översyn av elcertifikatssystemet. Det övergripande syftet med översy-
nen har varit att utvärdera systemets funktion och effekter samt överväga
möjligheterna till en höjning av ambitionsnivån. Uppdraget har redovisats i
två etapper. Den första etappen, vilken omfattade att analysera torvens roll
inom elcertifikatssystemet, kvotpliktavgiftens utformning samt den elintensi-
va industrins undantag från kvotplikten, har redovisats i rapporten om över-
syn av elcertifikatssystemet - Delrapport etapp 1 (ER 2005:08). Den andra
etappen, vilken omfattat en allmän översikt av systemet, de framtida kvotni-
våerna, konsumenternas villkor, effekter för vindkraften samt statistik om
elcertifikatssystemet, har redovisats i rapporten om översyn av elcertifikatssy
stemet - Delrapport etapp 2 (ER 2005:09). När det gäller den elintensiva
industrins undantag från kvotplikten är Energimyndighetens slutsats att den
nuvarande utformningen av undantag baserat på SNI-koder har klara nackde-
lar. Myndigheten framhåller att en alternativ indelning baserad på energiskat-
tedirektivet vore att föredra. Enligt energiskattedirektivet definieras ett för
tag som energiintensivt om det uppfyller antingen kriteriet att inköpskostna-
derna för energiprodukter och el uppgår till minst 3 % av företagets produk-
tionsvärde eller kriteriet att energi- och koldioxidskatten uppgår till minst
0,5 % av företagets förädlingsvärde. I rapporten sägs att det främsta argumen-
tet för att använda definitionen enligt energiskattedirektivet är att den gör d
möjligt att göra individuella bedömningar för varje enskilt företag till skilln
från SNI-koden som är betydligt trubbigare. Energimyndigheten rekommen-
derar att arbetet med en alternativ definition koordineras med programmet för
energieffektivisering samt med Regeringskansliets arbete med ett reformerat
energiskattesystem.
Energimyndigheten har även på regeringens uppdrag (N2003/9037/ESB)
utrett konsekvenserna av en internationellt utvidgad elcertifikatsmarknad. I
uppdraget har ingått att särskilt beakta effekterna av en gemensam svensk-
norsk elcertifikatsmarknad. Uppdragets huvudsakliga syfte var att identifiera
och konsekvensbedöma kortsiktiga respektive långsiktiga effekter, identifiera
och analysera vilka grundläggande kriterier som måste vara uppfyllda av
länderna samt presentera och utvärdera möjliga modeller för att sätta kvoter i
länderna. Energimyndigheten har presenterat sina slutsatser i rapporten om
konsekvenser av en utvidgad elcertifikatsmarknad (ER 2005:07).
Enligt uppgift från Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet avser de-
partementet att remissbehandla de förslag som Energimyndigheten lämnat
under sommaren 2005. Därefter, i slutet av innevarande år eller i början av
nästa år, avser regeringen att komma till riksdagen med förslag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis framhålla sin positiva syn på systemet med elcer-
tifikat, som enligt utskottets mening möjliggör en fortsatt utbyggnad av el-
produktion från förnybara energikällor. Det sagda innebär att utskottet inte
delar den uppfattning som framförs i motion 2004/05:N405 (m), vari bl.a.
förordas att systemet skall avvecklas. I motion 2004/05:N228 (mp) framställs
krav på en översyn av systemet med elcertifikat. Som i det föregående redo-
gjorts för har Energimyndigheten nyligen genomfört en sådan översyn, vilken
enligt utskottets uppfattning tillgodoser motionärernas krav. Översynen har,
som nämnts, bl.a. omfattat frågan om undantag från kvotplikten för den elin-
tensiva industrin, vilken berörs i motion 2004/05:Sk455 (kd). Då regeringen
för närvarande bereder underlaget från myndigheten och avser att återkomma
till riksdagen i dessa frågor under slutet av innevarande år finner utskottet d
inte påkallat med något uttalande.
När det gäller vad som tas upp i motion 2004/05:N379 (c) om Vattenfall
AB och kvotplikten vill utskottet erinra om den ändring av företagets bolags-
ordning som genomfördes vid bolagsstämman i slutet av april 2005. Utskottet
har även nyligen (bet. 2004/05:NU12) redogjort för sin syn när det gäller
styrningen av Vattenfall i samband med en framställning från Riksrevisionens
styrelse.
Med det anförda avstyrks samtliga i detta avsnitt behandlade motioner i
berörda delar.
Byte av elleverantör
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör med hänvisning till pågående beredning avslå mo-
tionsyrkanden med krav om att införa ett sanktionssystem för att
förbättra nätföretagens hantering av leverantörsbyten. Jämför re-
servationerna 23 (m, fp, kd) och 24 (mp).
Motionerna
I motion 2004/05:N405 (m) framhålls att det måste bli lättare för konsumen-
terna att byta elleverantör för att konkurrensen på marknaden skall fungera.
Riksdagen har av denna anledning, vid upprepade tillfällen, begärt förslag
från regeringen om införande av ett sanktionssystem gentemot nätägare som
missköter kunders krav på byte av elleverantör, erinrar motionärerna om.
Även i motion 2004/05:N309 (fp) förordas införandet av ett sanktionssy-
stem för de nätägare som försvårar leverantörsbyten för den enskilde kunden,
och ett riksdagsuttalande därom föreslås.
Införandet av ett sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller re-
gelverkets krav vid byte av leverantör förespråkas också i motion 2004/05:
N410 (kd).
Vissa kompletterande uppgifter
Utskottet avstyrkte senast i mars 2004 (bet. 2003/04:NU11) motioner vari
frågan om leverantörsbyte och införande av ett sanktionssystem togs upp. Vid
detta tillfälle hänvisade utskottet till det uppdrag som El- och gasmarknadsut-
redningen hade. I en reservation (m, fp, kd) förordades att regeringen ej sena-
re än i samband med budgetpropositionen för år 2005 skulle återkomma med
förslag till riksdagen. Även i en motivreservation (mp) framhölls kritik mot
regeringens hantering av riksdagens beställning. I nämnda betänkande redo-
gjordes även för de uttalanden riksdagen gjort i frågan samt för hur regering-
en handlat.
Det kan erinras om att riksdagen vid två tillfällen, våren 2001 och våren
2002, har uttalat sig för att regeringen bör utreda frågan och framlägga försla
om ett sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller regelverkets krav
på leverantörsbyten. Våren 2001 beslöt riksdagen, på förslag från ett enhälligt
utskott (bet. 2000/01:NU8), anmoda regeringen att skyndsamt utreda förut-
sättningarna och formerna för införandet av ett effektivt sanktionssystem mot
de nätbolag som inte uppfyller regelverkets krav vid byte av elleverantör eller
gällande föreskrifter om angivande av anläggningsidentitet vid mätrapporte-
ring. Frågan om leverantörsbyte behandlades ånyo av utskottet i februari 2002
i samband med hanteringen av propositionen om energimarknader i utveck-
ling (prop. 2001/02:56). I detta sammanhang påpekade utskottet (bet.
2001/02:NU9) att regeringen inte hade hanterat frågan på ett tillfredsställande
sätt och att det i propositionen borde framlagts förslag om ett sanktionssy-
stem. Med anledning därav förordade utskottet att riksdagen skulle anmoda
regeringen att utan tidsspillan lämna det av riksdagen tidigare begärda försla-
get om införande av ett sanktionssystem vid leverantörsbyte. I en reservation
(s, v) angavs att regeringen borde återkomma till riksdagen under riksmötet
2002/03 så att bestämmelserna kunde träda i kraft så fort som möjligt.
El- och gasmarknadsutredningen har i slutbetänkandet El- och naturgas-
marknaderna - Energimarknader i utveckling (SOU 2004:129) bedömt beho-
vet av ett sanktionssystem. Den undersökning som utredningen låtit göra
tyder på att nätföretagens hantering av leverantörsbyten förbättrats, påpekas
det i rapporten. Kvarstående problem rör främst avläsning av elmätare. Enligt
undersökningen uppstod problem vid leverantörsbytena vanligen på grund av
problem med uppgifter rörande kund- och anläggningsidentitet. En fortsatt
utveckling av ersättningsreglerna i branschens allmänna avtalsvillkor, infö-
rande av en nationell standard för anläggningsidentiteter, person- och organi-
sationsnummer som kundidentiteter och ett centralt anläggningsregister utgör
tillsammans med den förväntade ökningen av fjärravläsning av elmätare
lämpligare metoder för att åstadkomma en förbättrad hantering av leveran-
törsbyten och mätaravläsningar hos nätföretagen än ett nytt sanktionssystem.
Vidare framhålls att det mot bakgrund av den relativt höga andel leverantörs-
byten som hanteras korrekt av nätföretagen i dag kan ifrågasättas om de kost-
nader som ett nytt sanktionssystem skulle medföra står i rimlig proportion till
den nytta systemet skulle medföra i form av fler korrekt genomförda leveran-
törsbyten. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Utskottets ställningstagande
Frågan om behovet av att införa ett sanktionssystem för att förbättra nätföre-
tagens hantering av leverantörsbyten har behandlats av El- och gasmarknads-
utredningen. Utredningens slutsatser på detta område har i det föregående
redovisats. Dessa är nu föremål för sedvanlig remisshantering. Utskottet ser
inget skäl för riksdagen att föregripa den nu pågående processen.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna 2004/05:N309 (fp),
2004/05:N405 (m) och 2004/05:N410 (kd) i här aktuella delar.
Mellanstatlig samverkan
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav rörande bl.a. sam-
arbetsorganisationen Nordel samt den svenska utsläppsstatistiken.
Utskottet hänvisar till det arbete som bedrivs inom Nordel respekti-
ve framhåller att den svenska utsläppsstatistiken bygger på interna-
tionellt vedertagna principer. Jämför reservation 25 (m, fp, kd).
Motionerna
I motion 2004/05:N264 (s) argumenteras för ytterligare harmonisering inom
den nordiska elmarknaden, bl.a. beträffande överföringskapacitet, flaskhalsar
och effektproblematik. Motionärerna förordar även att samarbetsorganisatio-
nen Nordel befästs med ett permanent sekretariat med uppgift att bl.a. genom-
föra en plan och skapa finansiering för investeringar i överföringsnäten.
Att regeringen ändrar beräkningsmetoderna så att koldioxidutsläpp för im-
porterad el synliggörs i den svenska statistiken förordas i motion 2004/05:
N309 (fp). Koldioxidutsläpp som genereras vid elproduktion i utländska
kolkraftverk kommer inte med i den officiella statistiken - varken den svens-
ka eller i det land där elen produceras - om elen exporteras till Sverige, sägs
det i motionen.
Ett riksdagsuttalande om vikten av att den svenska elmarknaden integreras
med den europeiska elmarknaden förordas i motion 2004/05:N18 (kd). Att
elmarknaden håller på att bli gemensam i hela Europa borde ägnas mer upp-
märksamhet, anser motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Beträffande förslagen i motion 2004/05:N264 (s) rörande samarbetsorganisa-
tionen Nordel kan påminnas om att utskottet våren 2004 avstyrkte en motion
vari föreslogs att ett gemensamt nordiskt stamnätsbolag skulle bildas i syfte
att påskynda ytterligare samordning av investeringarna i de enskilda länderna
i syfte att motverka flaskhalsar och åstadkomma en allmän kapacitetshöjning i
stamnätet både i Norden och mot kontinenten. I detta sammanhang redogjor-
des i betänkandet för såväl det nordiska som det europeiska samarbetet. I sitt
ställningstagande hänvisade utskottet till det arbete som bedrevs samt fram-
höll sin uppfattning att det även fortsatt skulle vara en nationell angelägenhe
När det gäller vad som anförs i motion 2004/05:N309 (fp) om att koldiox-
idutsläpp för importerad el skall redovisas i den svenska statistiken kan erin-
ras om att utskottet avstyrkt likalydande motionsyrkanden vid tidigare tillfäl-
len, senast hösten 2003 (bet. 2003/04:NU3). Vid detta tillfälle påpekade ut-
skottet att den svenska utsläppsstatistiken bygger på internationellt vedertagn
principer som utskottet inte såg något skäl att frångå. Förslaget tillstyrktes
två reservationer (m, fp; kd).
Utskottets ställningstagande
I motion 2004/05:N18 (kd) förordas ett riksdagsuttalande om vikten av en
harmonisering av den europeiska elmarknaden. Även utskottet anser det
angeläget med en ökad grad av harmonisering när det gäller den europeiska
elmarknaden. De förslag som framlagts i den proposition som behandlas i
detta betänkande syftar just till detta. Något uttalande i enlighet med vad
motionärerna förordar ser utskottet inget skäl för.
När det gäller vad som tas upp i motion 2004/05:N264 (s) om samarbets-
organisationen Nordel vill utskottet framhålla vikten av det arbete som be-
drivs inom denna organisation. Något särskilt uttalande därom eller om vad
som i motionen framförs rörande ett permanent sekretariat kan utskottet dock
inte ställa sig bakom.
Med anledning av vad som sägs i motion 2004/05:N309 (fp) om synliggö-
rande av koldioxidutsläppen i den svenska statistiken vill utskottet erinra om
att i den rapportering som skall ske till FN för att uppfylla klimatåtagandena
Kyotoprotokollet skall varje land redovisa de utsläpp som sker från anlägg-
ningar i det egna landet. Skäl att räkna in utsläpp från andra länder i den
svenska statistiken finns därför inte.
Med det anförda avstyrks nämnda motioner i berörda delar.
Euratom
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion med krav på en översyn av Eur-
atomfördraget. Utskottet hänvisar till de åtgärder regeringen vidta-
git. Jämför reservation 26 (v, mp).
Motionen
I motion 2004/05:Fi248 (v) förordas ett tillkännagivande av riksdagen om att
regeringen skall stödja initiativet om en översyn av Euratomfördraget. Motio-
närerna anser att fördraget innehåller politiska markeringar rörande kärnkraf-
ten som är såväl omoderna som oförenliga med inriktningen i svensk energi-
politik.
Vissa kompletterande uppgifter
Den Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) är ett av EU:s grundför-
drag och det trädde i kraft i januari 1958. Syftet med fördraget är att underlä
ta användningen av kärnkraft, undvika missbruk av kärnkraft samt att stödja
forskning och övervakning på området. Med grund i Euratomfördraget har
EU även antagit regler om hälsoskydd och avfallshantering. Euratom fungerar
som ett kontrollorgan och är formellt ägare till allt kärnbränsle inom gemen-
skapen. Denna äganderätt har dock aldrig utövats i praktiken. Euratom bilda-
des för att bidra till utvecklingen av kärnkraften inom de sex ursprungliga
länderna i EG, alltså Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna
och Tyskland. Euratom skulle även se till att försörjningen av kärnbränsle i
bristsituationer säkrades.
Enligt fördraget ska Euratom bl.a.:
-       utveckla forskningen på området och säkerställa spridningen av teknisk
information,
-
-       fastställa enhetliga normer för strålskydd och övervaka tillämpningen av
dessa,
-
-       underlätta investeringar som är nödvändiga för kärnenergins utveckling,
-
-       tillförsäkra alla användare en rättvis försörjning av kärnbränsle,
-
-       kontrollera att kärnämnen inte används för icke avsedda ändamål,
-
-       utöva gemenskapens äganderätt av klyvbart material,
-
-       upprätta förbindelser med andra länder och internationella
organisationer
för att främja den fredliga användningen av kärnenergi.
-
Genom medlemskapet i EU anslöt sig Sverige även till den Europeiska atom-
energigemenskapen. Riksdagen har beslutat (prop. 1994/95:118, bet. 1994/95:
NU21) om vissa lagändringar för att anpassa den svenska lagstiftningen till
Euratomfördraget.
I den skrivelse rörande europeiska konventet om EU:s framtid (skr.
2003/04:13) som regeringen överlämnade till riksdagen hösten 2003 redogörs
för konventets förslag. När det gäller Euratom innebär konventets förslag
endast en anpassning till terminologin i det konstitutionella fördraget. Euro-
atom föreslås behålla sin juridiska status. I skrivelsen påpekar regeringen att
Euratom är föråldrat och att många bestämmelser inte längre är relevanta.
Förutsättningarna för att förändra fördraget i sak torde enligt regeringen i
denna förhandling vara begränsade eftersom frågan är mycket komplicerad
och förmodas gå utöver vad medlemsstaterna var redo att diskutera. Vid
behandlingen av nämnda skrivelse erinrade det sammansatta konstitutions-
och utrikesutskottet (bet. 2003/04:KUU1)  om att konventet inte hade att
behandla Euratomfördraget i sak. Utskottet, påpekades det, kunde i och för
sig dela regeringens uppfattning att Euratom är föråldrat och många bestäm-
melser inte längre är relevanta. Förutsättningarna för att förändra fördraget i
sak i denna förhandling ansågs av utskottet vara begränsade eftersom frågan
är komplicerad och förmodas gå utöver vad medlemsstaterna var redo att
diskutera. I en reservation (v, mp) förordades att Euratomfördraget lyfts ut ur
konstitutionsförslaget och tillämpliga delar som har att göra med miljö, liv
och hälsa bakas in i själva konstitutionstexten.
I departementspromemorian rörande fördraget om upprättande av en kon-
stitution för Europa (Ds 2004:52) redogörs för att Euratomfördraget förblir i
kraft även efter det att det konstitutionella fördraget trätt i kraft. Vissa in
tionella och finansiella anpassningar av Euratomfördraget görs genom ett
protokoll om ändring av fördraget om upprättandet av Europeiska atomener-
gigemenskapen som fogas till det konstitutionella fördraget. Euratomfördra-
gets text anpassas med hänsyn till terminologin i det konstitutionella fördra-
get. En del tekniska ändringar görs även med anledning av protokollen om
anslutningsfördragen och anslutningsakterna. Vidare redogörs i promemorian
för att Tyskland, Irland, Ungern, Österrike och Sverige avgett en förklaring
om Euratomfördraget vid regeringskonferensen om ett nytt konstitutionellt
fördrag för Europa. Förklaringen innebär att dessa länder noterar att de cen-
trala bestämmelserna i Euratomfördraget inte har ändrats i sak sedan fördraget
trädde i kraft och behöver uppdateras. De stöder därför tanken på en reger-
ingskonferens som bör sammankallas så snart som möjligt.
Utskottets ställningstagande
Euratomfördraget har i princip inte förändrats sedan dess tillkomst år 1957.
Utskottet kan därför dela uppfattningen att Euratom är föråldrat och att många
av bestämmelserna i fördraget inte längre är relevanta. Som i det föregående
redogjorts för har fördraget inte direkt hanterats i det konventsarbete som
förberedde EU:s nya författning utan planeras att finnas kvar vid sidan av
EU:s författning. Flera medlemsländer har uttryckt missnöje med detta, där-
ibland Sverige, och framfört en önskan om att denna fråga behandlas i en ny
regeringskonferens framöver så att även nödvändiga delar av Euratomfördra-
get kan föras in i EU:s författning. Därigenom skulle även detta sektorsför-
drag, likt Kol- och stålunionen, kunna avskaffas.
I motion 2004/05:Fi248 (v) förordas ett uttalande av riksdagen om att re-
geringen bör stödja det initiativ som tagits när det gäller en översyn av Eura-
tomfördraget. Enligt utskottets uppfattning kan motionen i denna del anses
tillgodosedd då Sverige, som i det föregående redovisats, är ett av de länder
som står bakom initiativet till en översyn.
Med hänvisning till det anförda avstyrks nämnda motion i berörd del.
Vissa övriga frågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden vari bl.a. risken för ef-
fektbrist påtalas. Utskottet erinrar om det generella uppdrag Svens-
ka kraftnät har när det gäller effektbalansen. Jämför reservationer-
na 27 (fp, mp) och 28 (kd).
Motionerna
Ett riksdagsuttalande om att tillsynen och kontrollen på den avreglerade el-
marknaden behöver stärkas förordas i motion 2004/05:N248 (m). Motionären
anser att elföretagens oskäligt höga vinster på elnät och elproduktion rimligen
inte kan accepteras, inte minst om inte en god kvalitet kan säkerställas.
Risken för effektbrist och fördelarna med laststyrning av elnätet behandlas
i motion 2004/05:N215 (kd). Motionären anser att möjligheterna att initiera
eller stimulera en ökad användning av laststyrning i elnätet bör ses över.
Därom förordas ett tillkännagivande.
En samlad analys av utvecklingen på marknaden för småhusuppvärmning,
särskilt med avseende på effektbalansen och miljön, föreslås i motion
2004/05:N378 (c). Motionären berör bl.a. den omfattande installationen av
värmepumpar och framhåller att ett sätt att styra marknaden kan vara att ta
betalt för effektbelastningen av kunderna. Vidare sägs i motionen att med
installation av timmätare för el blir det lättare att införa sådana prissystem.
Effektproblemet i distributionsnätet tas upp i motion 2004/05:N298 (mp).
Motionären efterlyser en förändrad syn på effektproblematiken och en rättvi-
sare fördelning av kostnaden för effektkapacitet. Det framhålls att det är
rimligt att de brukare som orsakar dimensioneringsbehovet är de som skall
betala och att effektkomponenten borde spela en större roll i avgiftsmixen.
Vidare efterfrågas en fördjupad analys av problemet med ett tydligare effekt-
kostnadsansvar på den avreglerade marknaden. Även ett riksdagsuttalande om
behovet av att öka kunskapen om beteendefrågor vid omställningsarbetet
förordas av motionären.
Vissa kompletterande uppgifter
När det gäller vad som tas upp i motion 2004/05:N378 (c) om behovet av att
analysera utvecklingen på marknaden för småhusuppvärmning kan erinras om
att utskottet hösten 2004 (bet. 2004/05:NU3) avstyrkte en motion vari beho-
vet av att analysera utbyggnaden av värmepumpar framhölls. Utskottet på-
minde i detta sammanhang om att Svenska kraftnät fram till år 2008 svarar
för att en effektreserv hålls tillgänglig i det svenska elsystemet genom lagen
(2003:436) om effektreserv. Därefter skall effektbalansen upprätthållas ge-
nom en marknadsbaserad lösning. Vidare förutsatte utskottet att Svenska
kraftnät, inom ramen för sitt ansvar för effektbalansen, följer den fortsatta
utvecklingen även när det gäller värmepumpar och vidtar, om behov anses
föreligga, nödvändiga åtgärder. I en reservation (m, fp) framhölls att Svenska
kraftnät påpekat att nettoeffekten på den totala energianvändningen vid kall
väderlek av den ökande användningen av värmepumpar inte är klarlagd.
Riksdagen borde enligt reservanterna därför begära att regeringen vidtog
åtgärder för att undanröja dessa oklarheter. I en annan reservation (mp) fram-
fördes liknande krav.
Med anledning av vad som sägs i motion 2004/05:N215 (kd) om laststyr-
ning av elnätet kan nämnas att dåvarande näringsminister Leif Pagrotsky i
mars 2004 besvarade en fråga (fr. 2003/04:824) i detta ämne ställd av Torsten
Lindström (kd). I sitt svar framhöll näringsministern att det är viktigt att hi
effektiva metoder som minskar riskerna för effektbrist. Vidare erinrade han
bl.a. om den lag om effektreserv som införts samt om kraven på månadsvisa
avläsningar och skärpta krav rörande timvis mätning. Genom dessa åtgärder
bedömde näringsministern att förutsättningarna för att styra elförbrukningen
med moderna metoder kommer att utvecklas positivt hos marknadens aktörer.
Utskottets ställningstagande
I de här aktuella motionerna berörs bl.a. frågan om effekt ur olika perspektiv.
När det gäller effektfrågan vill utskottet erinra om att Svenska kraftnät
fram till år 2008 svarar för att en effektreserv hålls tillgänglig i det svensk
elsystemet genom lagen om effektreserv. Därefter skall effektbalansen upp-
rätthållas genom en marknadsbaserad lösning. Som utskottet påpekade hösten
2004 (bet. 2004/05:NU3) har Svenska kraftnät uppmärksammat frågan om
effekten av ett ökat antal värmepumpar i energisystemet. Utskottet förutsätter,
liksom hösten 2004, att Svenska kraftnät, inom ramen för sitt ansvar för ef-
fektbalansen, följer den fortsatta utvecklingen även när det gäller värmepum-
par och, om behov anses föreligga, vidtar nödvändiga åtgärder. En särskild
utredning rörande småhusuppvärmning med särskilt avseende på effektbalan-
sen anser utskottet i nuläget därför kan anstå.
Med det anförda avstyrks samtliga i detta avsnitt behandlade motioner i
berörda delar.
Den fortsatta avvecklingen av kärnkraften
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden rörande bl.a. stängningen av
Barsebäck 2 och den fortsatta avvecklingen av kärnkraften. Enligt
utskottets uppfattning måste avvecklingen av kärnkraften ske på ett
ansvarsfullt och kontrollerat sätt samtidigt som utbyggnaden av ny
elproduktion måste ske kontinuerligt så att svensk industri och
samhället i övrigt tillförsäkras el på konkurrenskraftiga villkor.
Jämför reservationerna 29 (m, fp, kd) och 30 (mp).
Propositionen
För riksdagens information redovisas i propositionen - i sin exakta ordalydel-
se - den strategi för den fortsatta avvecklingen av kärnkraften som presente-
rades av företrädare för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet
i oktober 2004.
I strategin sägs bl.a. att visionen är att Sverige på lång sikt skall basera
hela energitillförseln på förnybar energi. Biobränsle och vattenkraft kommer
att vara grundpelare även i det framtida energisystemet. Redan på kort sikt
tillkommer vindkraft som en förnybar energikälla med betydande potential.
På längre sikt finns också annan energiteknik såsom solceller, artificiell foto
syntes, vätgas, bränsleceller m.m. Det framhålls att en effektivare användning
av energi är en förutsättning för omställningen till ett uthålligt energisystem
Vidare görs bedömningen att det inte är realistiskt att bygga ut ny elproduk-
tion i samma takt som när kärnkraften byggdes ut. Att vi inte heller bör förlit
oss på utbyggnad av ett enda produktionsslag, anförs i strategin. Därför måste
avvecklingen ske på ett ansvarsfullt och kontrollerat sätt och utbyggnad av ny
elproduktion ske kontinuerligt så att svensk industri och samhället i övrigt
tillförsäkras el på internationellt konkurrenskraftiga villkor. Av strategin
framgår även att partierna är överens om att Barsebäck 2 skall stängas under
år 2005. Efter stängningen av Barsebäck 2 är nästa steg en prövning av de
äldsta reaktorerna. En sådan prövning, anförs det, bör ske ett par år efter
stängningen av Barsebäck 2. Lagen om kärnkraftens avveckling ger företagen
rätt till ersättning för det fall stängningen sker innan verket varit i drift u
40 år. Regeringen bör i god tid meddela ägarna till berört verk om en före-
stående stängning. Omställningen till ett energisystem utan kärnkraft skall
enligt strategin uppnås genom satsningar på ny elproduktion, utbyggnad av
infrastrukturen, effektivare energianvändning samt långsiktig forskning och
utveckling.
Regeringen meddelar i propositionen även sin avsikt att senare återkomma
till riksdagen med förslag avseende de inslag i strategin som förutsätter riks-
dagens godkännande.
Motionerna
I motion 2004/05:N14 (m) argumenteras mot en förtida stängning av Barse-
bäck 2 och motionärerna framhåller behovet av mångfald på energimarkna-
den, inte minst för Skånes framtida energiförsörjning. En stängning av Barse-
bäck 2 ser de som ett hot mot den skånska tillväxten, varför de anser att reger
ingen bör göra en konsekvensbeskrivning av effekterna för Skånes näringsliv
och arbetsmarknad innan en stängning genomförs. Regeringen bör även utre-
da vilka konsekvenser stängningen får för berörda kommuner samt fatta be-
slut om lämplig kompensation i form av bl.a. ersättningsjobb. Vidare föreslår
motionärerna ett riksdagsuttalande om att en miljökonsekvensbeskrivning bör
upprättas, i enlighet med miljöbalkens regler, i samband med nedläggningen
av Barsebäck 2. I motionen förordas även att 5 a § i lagen (1984:3) om kärn-
teknisk verksamhet tas bor då denna bestämmelse, enligt motionärerna, stri-
der mot kap. 3 artikel 6 om tillståndsförfarande för ny kapacitet i EG-
direktivet om gemensamma regler för den inre marknaden för el
(2003/54/EG).
Även i motion 2004/05:N15 (m), dock utan krav om något särskilt riks-
dagsuttalande, argumenteras mot regeringens planer på en förtida stängning
av Barsebäck 2.
Att kärnkraftsreaktorer inte skall avvecklas anförs i motion 2004/05:MJ5
(fp). Kostnaden för en avveckling är dessutom hög och det vore rimligare om
dessa medel användes till investeringar i de delar av infrastrukturen som blivi
skadad i samband med stormen i januari 2005.
I motion 2004/05:N13 (fp) framhåller motionärerna att de motsätter sig re-
geringens strategi för kärnkraftsavvecklingen som redovisas i propositionen
samt att strategin innehåller en rad punkter som är fel i sak.
Ett tillkännagivande om kärnkraftens roll i det svenska energisystemet för-
ordas i motion 2004/05:N18 (kd). Motionärerna motsätter sig en stängning av
Barsebäck 2 år 2005 och framhåller att en förtida avveckling äventyrar ef-
fektbalansen och bidrar till att priset på el för både industrin och hushållen
tenderar att öka.
Vissa kompletterande uppgifter
Vissa tidigare beslut m.m.
I samband med beredningen av 2005 års budgetproposition avstyrkte utskottet
hösten 2004 (bet. 2004/05:NU3) ett antal motioner från allmänna motionsti-
den rörande kärnkraften, bl.a. med krav på att beslutet om kärnkraftsavveck-
lingen skulle upphävas, att Barsebäcks första reaktor skulle återstartas och at
lagen om kärnkraftens avveckling skulle avskaffas.
Riksdagen beslutade år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12) att de
två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck - varav den andra under vissa villkor -
skulle ställas av. Det beslut riksdagen tog våren 2002 (prop. 2001/02:143, bet.
2001/02:NU17) innebar, enligt vad som angavs, en bekräftelse på att 1997 års
energipolitiska riktlinjer låg fast.
Den 30 november 1999 stängdes den första reaktorn i Barsebäck. Den
andra reaktorn skulle enligt 1997 års energipolitiska beslut ställas av före de
1 juli 2001. Ett villkor för stängningen är dock att bortfallet av elproduktion
kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad elanvänd-
ning. Vidare får stängningen inte medföra påtagligt negativa effekter i fråga
om elpriset, tillgången på el för industrin, effektbalansen eller miljön och
klimatet. Regeringen redovisade hösten 2000 i en skrivelse (skr. 2000/01:15)
sin bedömning att riksdagens villkor inte var uppfyllda för en stängning av
den andra reaktorn i Barsebäck före den 1 juli 2001. Regeringen bedömde
emellertid att en stängning skulle kunna genomföras senast före utgången av
år 2003 efter det att erforderliga åtgärder fått genomslag. Riksdagen (bet.
2000/01:NU3) instämde i regeringens bedömning. Regeringen redovisade
hösten 2001 ånyo i en skrivelse (skr. 2001/02: 22) sin bedömning. Den förny-
ade prövning som regeringen låtit göra under år 2001 visade att förutsättning-
arna för en stängning inte hade förändrats sedan prövningen året innan. Även
denna gång delade riksdagen (bet. 2001/02: NU3) regeringens bedömning.
Våren 2002 meddelade regeringen sin avsikt (prop. 2001/02:143) att söka
nå en överenskommelse med industrin om en långsiktigt hållbar politik för
den fortsatta kärnkraftsavvecklingen och omställningen av energisystemet.
Regeringen beslutade i juni 2002 att utse en förhandlingsman (generaldirektör
Bo Bylund) med uppdrag att för statens del genomföra överläggningar med
industrin i syfte att förbereda en sådan överenskommelse.
Regeringen presenterade våren 2003 en ny bedömning (prop. 2002/03:85)
avseende villkorsuppfyllelsen för en stängning av den andra reaktorn i Barse-
bäck. Enligt regeringens bedömning var inte riksdagens villkor för en stäng-
ning helt uppfyllda när det gällde effektbalanssituationen och påverkan på
miljön och klimatet. Vidare ansåg regeringen att frågan om stängningen av
Barsebäck 2 borde hanteras tillsammans med förhandlingarna om de övriga
kvarvarande reaktorerna och frågan om energiomställningen i sin helhet.
Möjligheterna till en snabb stängning av Barsebäck 2 inom ramen för en
förhandlingslösning skulle särskilt prövas. Regeringen beslutade i mars 2003
om ett särskilt tilläggsuppdrag till förhandlingsmannen i denna del. En sär-
skild redovisning avseende Barsebäck 2 skulle lämnas senast den 30 april
2004.
Riksdagen beslöt i juni 2003 (bet. 2002/03:NU11) i enlighet med regering-
ens uppfattning. Samtidigt gjorde riksdagen ett uttalande om att det bör vara
regeringen som på grundval av den eventuella överenskommelsen som upp-
nås i förhandlingarna med kraftindustrin, eller i annat fall i enlighet med
lagen om kärnkraftens avveckling, avgör när en stängning av Barsebäck 2 är
möjlig. Riksdagen framhöll emellertid att de av riksdagen uppställda villkoren
för en stängning alltjämt gäller. I reservationer (m, fp; kd; mp) framförde
företrädare för dessa partier sin syn på stängningen av Barsebäck 2.
I början av oktober 2004 överlämnade förhandlingsmannen en rapport om
den fortsatta omställningen av energisystemet (N2002/11872/ESB) till dåva-
rande näringsminister Leif Pagrotsky. Det konstaterades i rapporten att någon
förhandlingslösning inte kunnat nås med kärnkraftsföretagen och att förhand-
lingsmannen inte bedömde det meningsfullt att fortsätta med förhandlingarna.
I rapporten framhålls att dagens kärnkraftsberoende inte är långsiktigt hållbar
och att en omställning till ett långsiktigt hållbart energisystem tar tid. Vida
sägs det att kärnkraftsföretagens ansvar för olyckor bör skärpas.
Regeringen beslutade den 16 december 2004 att den andra reaktorn i Bar-
sebäck skall stängas vid utgången av maj 2005. I början av mars 2005 (reger-
ingsbeslut 2005-03-10) utsåg regeringen generaldirektören vid Ekonomistyr-
ningsverket Yvonne Gustafsson att vara statens förhandlare i fråga om ersätt-
ning till ägarna av kärnkraftsreaktorn Barsebäck 2 i samband med beslutet om
upphörande av rätten att driva reaktorn för att utvinna kärnenergi.
Krav på miljökonsekvensbeskrivning
När det gäller vad som anförs om en miljökonsekvensbeskrivning i motion
2004/05:N14 (m) kan nämnas att regeringen (regeringsbeslutet 2004-12-16)
gjort bedömningen att det inte krävs något tillstånd enligt miljöbalken för att
upphöra med elproduktion. Mot denna bakgrund står det enligt regeringen
klart att det varken ankommer på regeringen eller verksamhetsutövaren att få
till stånd en miljökonsekvensbeskrivning som en förutsättning för ett reger-
ingsbeslut om att rätten att utnyttja en kärnkraftsreaktor för att utvinna ener
skall upphöra. Regeringen erinrar samtidigt om att de åtgärder som efter
stängningen av reaktorn vidtas för att nedmontera eller avveckla den måste
föregås av en särskild miljökonsekvensbeskrivning då sådana åtgärder är
tillståndspliktiga enligt 9 kap. miljöbalken.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets uppfattning måste avvecklingen av kärnkraften ske på ett
ansvarsfullt och kontrollerat sätt samtidigt som utbyggnaden av ny elproduk-
tion måste ske kontinuerligt så att svensk industri och samhället i övrigt till
försäkras el på internationellt konkurrenskraftiga villkor. I enlighet med vad
som redogörs för i propositionen och vad regeringen beslutat skall Barsebäck
2 stängas under år 2005. Efter stängningen av Barsebäck 2 är nästa steg en
prövning av de äldsta reaktorerna. En sådan prövning bör enligt utskottets
uppfattning, såsom sägs i propositionen, ske ett par år efter stängningen av
Barsebäck 2. Det sagda innebär att utskottet inte ser något skäl för riksdagen
att tillmötesgå de krav som framförs i motionerna 2004/05:MJ5 (fp),
2004/05:N13 (fp), 2004/05:N14 (m) och 2004/05:N18 (kd). Motionerna av-
styrks således i berörda delar.

</pre><pre>
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i utskot-
tets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1.      Naturgaslagstiftningens tillämpningområde (punkt 1)
av Yvonne Ångström (fp), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:
1. Riksdagen antar regeringens förslag till naturgaslag såvitt avser 1 kap. 2 §
och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation
1. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:62 punkt 1 i denna del och
motion 2004/05:N18 yrkande 3 och avslår motion 2004/05:N17 yrkandena 1
och 2.
Ställningstagande
Regeringen har föreslagit att den nya naturgaslagen även skall omfatta kon-
denserad naturgas, biogas och gas från biomassa. Därtill skall lagen, enligt
förslaget, omfatta också andra gaser i den mån det är tekniskt möjligt att
använda dessa i naturgassystemet. Vi anser - i likhet med vad som anförs i
motion 2004/05:N18 (kd) - att den föreslagna definitionen inte är tillräckligt
tydlig när det gäller att klargöra vilka typer av gas som åsyftas och menar att
det i lagen bör specificeras vilken gas som avses.
Riksdagen bör därför begära att regeringen återkommer till riksdagen med
ett förtydligande av lagtexten när det gäller vilka sorters gas som skall omfat
tas av naturgaslagen.
Med hänvisning till det anförda tillstyrks nämnda motion i här aktuell del.
Det sagda innebär även att motion 2004/05:N17 (mp) delvis kan anses tillgo-
dosedd, varför den avstyrks.
2.      Naturgaslagstiftningens tillämpningsområde (punkt 1)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:
1. Riksdagen antar regeringens förslag till naturgaslag såvitt avser 1 kap. 2 §
och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation
2. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:62 punkt 1 i denna del och
motion 2004/05:N17 yrkandena 1 och 2 och avslår motion 2004/05:N18
yrkande 3.
Ställningstagande
Enligt vad regeringen föreslagit skall med naturgas i den nya naturgaslagen
även avses biogas, gas från biomassa och andra gaser i den mån det är tek-
niskt möjligt att använda dessa gaser i naturgassystemet. Med naturgas förstås
även flytande naturgas. Jag menar emellertid att detta förslag skapar en oklar-
het om vad som begreppsmässigt menas med naturgas. Denna definition bör
därför ändras.
Riksdagen bör begära att regeringen återkommer till riksdagen med ett för-
tydligande av lagtexten så att naturgas (eller fossilgas som den rätteligen
borde benämnas) inte definitionsmässigt sammanblandas med biogas eller
andra icke-fossila gaser.
Jag anser dock att det är bra att annan gas såsom exempelvis vätgas och
biogas kan matas in i naturgasnätet, om de uppfyller uppställda tekniska
specifikationer. Därom bör riksdagen göra ett uttalande.
Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrks motion 2004/05:N17 (mp) i
berörda delar. Det sagda innebär även att motion 2004/05:N18 (kd) delvis kan
anses tillgodosedd, varför den avstyrks.
3.      Koncession för naturgas (punkt 2)
av Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen antar regeringens förslag till naturgaslag såvitt avser 2 kap. och
tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 3.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:62 punkt 1 i denna del och
motionerna 2004/05:N13 yrkande 3 och 2004/05:N410 yrkandena 9 och 16
och avslår motionerna 2004/05:N17 yrkandena 3-5 och 2004/05:N451.
Ställningstagande
Regeringen har föreslagit att en koncession får återkallas om en koncessions-
havare i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen. Enligt min
uppfattning är detta en alltför vag formulering som ger utrymme för visst
godtycke. Av detta skäl anser jag att lagstiftningen bör preciseras så det mer
uttryckligt framgår vilka bestämmelser i naturgaslagstiftningen som en kon-
cessionshavare skall bryta mot för att riskera att få sin koncession återkallad
Riksdagen bör därför begära att regeringen återkommer med förslag till tyd-
liggörande av naturgaslagen i enlighet med vad som här anförs.
Jag anser även - i likhet med vad som anförs i motion 2004/05:N410 (kd)
- att Energimyndighetens handläggningstider för koncessionsärenden måste
kortas. Riksdagsuttalandet bör också omfatta denna fråga.
Med hänvisning till det sagda tillstyrks nämnda motioner i berörda delar.
Övriga motioner avstyrks i här aktuella delar.
4.      Koncession för naturgas (punkt 2)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen antar regeringens förslag till naturgaslag såvitt avser 2 kap. och
tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 4.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:62 punkt 1 i denna del och
motionerna 2004/05:N17 yrkandena 3-5 och 2004/05:N451 och avslår mo-
tionerna 2004/05:N13 yrkande 3 och 2004/05:N410 yrkandena 9 och 16.
Ställningstagande
Jag anser att det undantag som finns från koncessionsplikt för naturgasled-
ningar belägna efter mät- och reglerstationer, inkluderat de naturgasledningar
som används inom hamn- eller industriområde, bör avskaffas eller, åtminsto-
ne, begränsas till fall då den berörda energimängden är ringa, exempelvis
understigande 500 MWh per år. Det är även min uppfattning att koncessio-
nens giltighetstid skall begränsas till 20 år och inte, som regeringen föreslag
40 år. Därtill bör regelverket ändras så att det blir möjligt för t.ex. miljöor
nisationer att överklaga regeringsbeslut om koncessioner. Den föreslagna
bestämmelsen som innebär att om regeringen har meddelat koncession för en
naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning, får
förbud inte meddelas med stöd av miljöbalken mot att bygga och använda
ledningen eller anläggningen är enligt min mening otillfredsställande.
Riksdagen bör genom ett uttalande begära att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag vari det ovan sagda beaktas.
Med hänvisning till det anförda tillstyrks motionerna 2004/05:N17 (mp)
och 2004/05:N451 (mp) i här aktuella delar. Övriga motioner avstyrks i be-
handlade delar.
5.      Systemansvar för naturgas (punkt 3)
av Per Bill (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Krister
Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande lydelse:
3. Riksdagen antar regeringens förslag till naturgaslag såvitt avser 7 kap. 1 §
och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation
5. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:62 punkt 1 i denna del och
motionerna 2004/05:N15 yrkande 2 och 2004/05:N18 yrkande 6.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning är det - i likhet med vad som förordas i motion
2004/05:N18 (kd) - riksdagen, och inte regeringen, som bör besluta vem som
skall ha systemansvaret för naturgas. Riksdagen bör därför begära att reger-
ingen återkommer till riksdagen med ett förslag rörande vem som skall vara
systemansvarig.
Vidare finner vi den åsikt som framförs i motion 2004/05:N15 (m) om att
gasnätet bör ägas av ett bolag som är gemensamägt av gasmarknadens aktörer
tilltalande. Med ett ledningsbolag som ägs av ett bolag med denna konstruk-
tion uppfylls även direktivets huvudregel att bolag som levererar gas inte
samtidigt får vara ledningsägare. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande
därom.
Med hänvisning till det sagda tillstyrks nämnda motioner i aktuella delar.
6.      Undantag för naturgasinfrastrukturprojekt (punkt 4)
av Per Bill (m), Ingegerd Saarinen (mp), Yvonne Ångström (fp), Anne-
Marie Pålsson (m), Krister Hammarbergh (m) och Nyamko Sabuni (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande lydelse:
4. Riksdagen avslår regeringens förslag till naturgaslag såvitt avser 9 kap.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N13 yrkande 4, 2004/05:N15
yrkande 3 och 2004/05:N17 yrkande 6 och avslår proposition 2004/05:62
punkt 1 i denna del.
Ställningstagande
Vi motsätter oss regeringens förslag om att undantag skall kunna medges från
vissa av naturgaslagstiftningens bestämmelser vid investeringar i större natur-
gasinfrastrukturprojekt. Förslaget strider mot den tidigare svenska hållningen
att en naturgasintroduktion varken skall främjas eller hindras av staten, utan
bör ske på marknadens villkor.
Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag rörande undantag för större
naturgasinfrastrukturprojekt. Därigenom tillgodoses de aktuella yrkandena i
motionerna 2004/05:N13 (fp), 2004/05:N15 (m) och 2004/05:N17 (mp), vilka
tillstyrks.
7.      Tillsynens omfattning (punkt 5)
av Per Bill (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Krister
Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse:
5. Riksdagen antar regeringens förslag till naturgaslag såvitt avser 10 kap.
1 §, dock med ändring att andra stycket skall ha följande lydelse: "Tillsynen
omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i 7 kap. med undantag för 5
och 6 §§ samt av bestämmelserna i 8 kap." Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:N15 yrkande 4 och bifaller delvis proposition 2004/05:62 punkt 1 i
denna del.
Ställningstagande
Vi motsätter oss regeringens förslag att kommunala naturgasföretag skall
undantas från tillsynsmyndighetens tillsynsansvar. Enligt vår mening finns
det ingen anledning att kommunala naturgasföretag skall vara undantagna
från tillsyn. Det är tvärtom mer angeläget att offentligt ägda bolag har skärpt
tillsyn. Något undantag för kommunala bolag bör därför inte ges. Riksdagen
bör med hänvisning till anförda skäl besluta att tillsynen även skall omfatta
bestämmelserna i 5 kap. naturgaslagen.
Med hänvisning till det sagda tillstyrks motion 2004/05:N15 (m) i aktuell
del.
8.      Särredovisning av fjärrvärmeverksamhet (punkt 7)
av Per Bill (m), Ingegerd Saarinen (mp), Yvonne Ångström (fp), Anne-
Marie Pålsson (m), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och
Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha följande lydelse:
7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen
(1997:857) såvitt avser 3 kap. 2, 4 och 5 §§ och tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:62 punkt 2 i denna del och motionerna 2004/05:N15
yrkande 5 och 2004/05:N410 yrkande 13 och avslår motionerna 2004/05:
N226 och 2004/05:N442.
Ställningstagande
Vi anser - i likhet med vad som anförs i motionerna 2004/05:N15 (m) och
2004/05:N410 (kd) - att konkurrensen på fjärrvärmemarknaden måste förbätt-
ras. Den avsaknad av konkurrens som i dag råder på fjärrvärmemarknaden
innebär ett stort problem för de konsumenter som är anslutna till fjärrvärme-
systemet. Distributionen av hetvatten är ett naturligt monopol och konkurren-
sen från andra uppvärmningsformer är mycket begränsad. Detta innebär en
risk för monopolprissättning.
I den proposition som regeringen nu förelagt riksdagen har ett förslag
rörande särredovisning av fjärrvärmeverksamhet lämnats. Detta är bra, men
enligt vår uppfattning borde regeringen tagit tillfället i akt att föreslå andr
viktiga förändringar för fjärrvärmemarknaden för att försöka uppnå en reell
konkurrens. Vi menar att det är angeläget med omedelbara åtgärder för att
stoppa den negativa utvecklingen. Exempel på åtgärder som kan vidtas utan
ytterligare tidsutdräkt är skärpt pristillsyn, införande av ett system för s.k.
benchmarkingkonkurrens, införande av utökade möjligheter till tredjepartstill-
träde, inrättande av en instans för hantering av klagomål från konsumenter på
priser och leveransvillkor samt förbättrade möjligheter att utnyttja spillvärme
Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här anförs och begära att reger-
ingen utan ytterligare tidsspillan återkommer till riksdagen med förslag i linj
med vad vi förordar.
Med det sagda tillstyrks nämnda motioner och propositionen i här aktuella
delar. Övriga motioner avstyrks i berörda delar.
9.      Timvis mätning (punkt 8)
av Per Bill (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Krister
Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande lydelse:
8. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i ellagen
(1997:857) såvitt avser 3 kap. 10 §. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:N15 yrkande 6 och avslår proposition 2004/05:62 punkt 2 i denna
del.
Ställningstagande
Riksdagen bör enligt vår uppfattning avslå regeringens förslag om sänkt gräns
för obligatorisk timmätning av el från 200 ampere eller 135 kilowatt till att
omfatta samtliga uttagspunkter med ett säkringsabonnemang som överstiger
63 ampere. Vi kan, i likhet med vad Ekonomistyrningsverket gjort, konstatera
att det saknas en samhällsekonomisk analys av förslaget, vari den eventuella
framtida nyttan ställs mot de betydande kostnader som förslaget innebär.
Behovet av att öka timmätning bör enligt vår mening avgöras av marknaden.
Med det anförda tillstyrks motion 2004/05:N15 (m) i berörd del. Proposi-
tionen avstyrks i motsvarande del.
10.     Timvis mätning (punkt 8, motiveringen)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Ställningstagande
Jag är positiv till en ökad grad av timvis mätning. Mer insatser borde göras på
detta område. Idealet vore att alla elkonsumenter direkt kunde läsa av sin
elförbrukning i realtid. Jag har en stor tilltro till elkundernas vilja att bid
en bättre miljö genom minskad elförbrukning och till att minimera effektba-
lansproblemen genom att minska sin förbrukning när eltillgången är an-
strängd. Detta förutsätter dock att elkunderna har tillgång till relevant infor
mation om sin aktuella förbrukning. Sådan information blir ofta bättre ju mer
aktuell den är.
Med hänvisning till det anförda tillstyrks propositionen i berörd del, medan
motion 2004/05:N15 (m) avstyrks i här aktuell del.
11.     Avläsningsfrekvens och elräkningar (punkt 9)
av Per Bill (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Krister
Hammarbergh (m) och Nyamko Sabuni (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande lydelse:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N405 yrkande 8 i
denna del, bifaller delvis motion 2004/05:N325 och avslår motion
2004/05:N237 yrkande 3.
Ställningstagande
I likhet med vad som anförs i motion 2004/05:N405 (m) anser vi att elräk-
ningarna måste bli mer begripliga för kunderna. Det bästa sättet att åtgärda
dagens problem med otydliga elräkningar är att helt avskaffa den preliminära
debiteringen och låta elleverantörerna få debitera den faktiska förbrukningen.
Enligt vår mening vore det, i stället för att införa månadsvis mätning hos alla
elkunder, betydligt billigare och marknadsmässigt mer rationellt att avskaffa
den preliminärdebitering som bl.a. bidrar till att göra elräkningarna obegripli
ga. Genom att införa krav på debitering efter verklig förbrukning skulle det
skapas incitament för elleverantörerna att läsa av elmätarna oftare. Ju mer
sällan elmätarna lästes av desto längre tid skulle elföretagen tvingas leverera
el på kredit. Sannolikt skulle detta leda till att stora elkunder skulle läsas
ofta medan småkunder skulle läsas av mer sällan. En naturlig differentiering
av avläsningsintervallen skulle därigenom utvecklas.
Riksdagen bör genom ett uttalande begära att regeringen vidtar åtgärder
för att verka i den riktning som vi här förordar. Med hänvisning till det anför
da tillstyrks nämnda motion i berörd del. Det sagda ligger även delvis i linje
med motion 2004/05:N325 (kd), som tillstyrks. Motion 2004/05:N237 (s)
avstyrks.
12.     Avläsningsfrekvens och elräkningar (punkt 9)
av Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande lydelse:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 12. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N325, bifaller
delvis motion 2004/05:N405 yrkande 8 i denna del och avslår motion
2004/05:N237 yrkande 3.
Ställningstagande
Jag anser att beslutet om en obligatorisk månadsvis avläsning av el i samtliga
hushåll bör omprövas. Kunskaperna om de verkliga elbesparingseffekterna av
månadsvis mätning är mycket knapphändiga, varför det vore rimligt att inled-
ningsvis endast inkludera elanvändare vars förbrukning överstiger 8 000
kWh. Därefter, utifrån de erfarenheter som dras, kan det övervägas om och
hur snabbt ytterligare kunder bör omfattas av krav på månadsvis mätning och
senare även krav på timvis mätning.
Vidare är det min uppfattning att ytterligare ansträngningar måste göras för
att göra elräkningarna mer tydliga och begripliga för kunderna.
Med hänvisning till det anförda tillstyrks motionerna 2004/05:N325 (kd)
och 2004/05:N405 (m) i här aktuella delar. Motion 2004/05:N237 (s) avstyrks
i berörd del.
13.     Avläsningsfrekvens och elräkningar (punkt 9, motiveringen)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Ställningstagande
Jag anser att det är ett steg i rätt riktning att införa en obligatorisk månads
mätning av el. En sådan reform borde dock genomföras snabbare än vad
regeringen tidigare meddelat. Enligt min uppfattning borde en sådan reform
även innefatta en tydlig inriktning mot realtidsmätning. Vidare borde det
ställas krav på att de mätare som installeras även klarar av minst timvis mät-
ning eller att de på ett enkelt sätt kan uppgraderas för detta ändamål. Risken
är annars att man för en lång tid framöver binder sig vid ett system för må-
nadsvis mätning.
Med det anförda avstyrks samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
14.     Angivande av elens ursprung (punkt 11)
av Per Bill (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Krister
Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha följande lydelse:
11. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen
(1997:857) såvitt avser 8 kap. 12 och 13 §§ och tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:62 punkt 2 i denna del och motionerna 2004/05:N13
yrkande 2 och 2004/05:N18 yrkande 7 och avslår motionerna 2004/05:N13
yrkande 1, 2004/05:N14 yrkande 6 och 2004/05:N15 yrkande 1.
Ställningstagande
Regeringen har föreslagit att det i ellagen, för att infria elmarknadsdirektive
påbud, skall införas bestämmelser som ålägger elleverantörerna att redovisa
vilka energikällor som använts för att producera den försålda elen samt vilken
miljöpåverkan i form av utsläpp av koldioxid och kärnbränsleavfall som
elframställningen orsakat. Enligt vår mening står detta i överensstämmelse
med vad som stadgas i elmarknadsdirektivet. Vi vill dock samtidigt framföra
kritik mot det faktum att inget tydliggörande har gjorts i propositionen när de
gäller den svenska språkversionen av elmarknadsdirektivet och att det däri
stadgas "radioaktivt utsläpp" och inte "radioaktivt avfall". Ett rättelseförfa-
rande borde enligt vår mening ha genomförts innan regeringen framlade sina
förslag till riksdagen.
I likhet med vad som framhålls i motion 2004/05:N18 (kd) är det emeller-
tid viktigt att systemet för ursprungsmärkning av el blir administrativt lättha
terligt för elbolagen så att införandet av det inte blir alltför ekonomiskt be-
tungande för dem som i slutändan skall betala, nämligen elkunderna. Vi ser
det även som anmärkningsvärt att regeringen inte till riksdagen föreslagit
någon beräkningsmodell för hur ursprungsberäkningen skall göras. Detta
borde ha gjorts. Riksdagen bör därför begära att regeringen återkommer till
riksdagen med ett sådant förslag.
Vidare anser vi att riksdagen i detta sammanhang bör begära att regeringen
tillsätter en utredning för att klargöra övriga former av allvarlig miljöpåver-
kan av elproduktion. Det finns, som anförs i motion 2004/05:N13 (fp), flera
andra typer av allvarlig miljöpåverkan av elproduktion, t.ex. utsläpp av kvä-
veoxider, svavel, kolväten, partiklar och tungmetaller. Enligt vår mening går
det inte att hävda att radioaktivt avfall skulle vara ett allvarligare problem
dessa.
Med det anförda tillstyrks propositionen i här aktuell del och motionerna
2004/05:N13 (fp) och 2004/05:N18 (kd) i berörda delar. Övriga här aktuella
motionsyrkanden avstyrks.
15.     Upprättande av övervakningsplaner (punkt 13)
av Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 13 borde ha följande lydelse:
13. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i ellagen
(1997:857) såvitt avser 3 kap. 17 § och tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:N18 yrkande 4 och avslår proposition 2004/05:62 punkt 2 i denna
del.
Ställningstagande
Regeringen har föreslagit att den som bedriver nätverksamhet skall upprätta
en övervakningsplan i vilken det skall anges vilka åtgärder som skall vidtas
för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på el-
marknaden. Enligt elmarknadsdirektivet är det möjligt att undanta nätföretag
med färre än 100 000 anslutna kunder från tvånget att upprätta en övervak-
ningsplan. Tvärtemot vad El- och gasmarknadsutredningen förordat har reger-
ingen föreslagit att denna möjlighet inte skall utnyttjas. Detta motsätter jag
mig. Enligt min mening skulle upprättandet av övervakningsplaner skapa en
administrativ börda som är orimlig för de små företagen. Vad övervaknings-
planerna mer konkret skall innehålla har regeringen heller inte angett närma-
re. Enligt min uppfattning bör emellertid tvingande lagstiftning beskrivas
tydligare i själva lagen.
Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag när det gäller upprättande
av övervakningsplaner och begära att regeringen återkommer med ett nytt
förslag som innebär dels att direktivets möjlighet till undantag nyttjas, dels
det i lagtexten tydliggörs vad en övervakningsplan skall innehålla.
Med det anförda tillstyrks motion 2004/05:N18 (kd) i berörd del. Proposi-
tionen avstyrks i motsvarande del.
16.     Tariffer för överföring av el (punkt 14)
av Per Bill (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Krister
Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde ha följande lydelse:
14. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen
(1997:857) såvitt avser 4 kap. 1 § och tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen proposi-
tion 2004/05:62 punkt 2 i denna del och motionerna 2004/05:N16 och
2004/05:N18 yrkande 5.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning måste ellagen bli tydligare när det gäller vad som skall
beaktas när tarifferna för överföring av el fastställs. Regeringens förslag är
enligt vår mening inte tillräckligt. Vi anser att ytterligare kriterier för skä
hetsbedömningen av nättariffer bör anges i lag. Såväl nätets geografiska läge
som klimatförhållandena på den plats där nätet är beläget måste kunna tas i
beaktande. Dessutom bör nätföretagens rätt att få ut en rimlig avkastning på
investerat kapital framgå av lagtexten. Vi anser därför att det bör göras ett
tillägg till den av regeringen förslagna bestämmelsen i ellagen (4 kap. 1 §),
vari tydliggörs att tarifferna även måste utformas så att nödvändiga invester-
ingar kan göras på ett sätt som gör det möjligt att långsiktigt säkra nätens
funktion speciellt avseende önskvärd leveranssäkerhet.
Riksdagen bör begära att regeringen återkommer med ett förslag till preci-
sering av den aktuella bestämmelsen i ellagen i enlighet med ovanstående.
Med det anförda tillstyrks propositionen och motion 2004/05:N18 (kd) i
här aktuella delar. Det sagda innebär även att motion 2004/05:N16 (kd) kan
anses tillgodosedd, och den tillstyrks.
17.     Leveranssäkerhet (punkt 16)
av Per Bill (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Krister
Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde ha följande lydelse:
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 17. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ5 yrkande-
na 5, 6 och 8, 2004/05:MJ6 yrkandena 21 och 22, 2004/05:MJ7 yrkande 1 och
2004/05:N410 yrkande 18 och avslår motionerna 2004/05:MJ9 yrkandena 6
och 7, 2004/05:N12 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N237 yrkandena 1 och 2,
2004/05:N266 yrkandena 1-3, 2004/05:N286, 2004/05:N382 och 2004/05:
N414 yrkande 12.
Ställningstagande
Sverige har ånyo drabbats av ett mycket omfattande elavbrott. Denna gång
orsakat av det oväder som med förödande kraft drabbade Sverige i början av
januari 2005. Såväl enskilda personer som företag, inte minst skogsbruk, har
orsakats avsevärda ekonomiska förluster till följd av stormen och de därpå
följande elavbrotten. Det inträffade visar återigen att regeringen inte vidtagi
de åtgärder som vore önskvärda för att förbättra leveranssäkerheten på el-
marknaden.
Vi anser att det är oacceptabelt att människor, lantbruk och industrier i
Sverige riskerar att vara utan ström i flera dygn. Enligt vår mening måste
regeringen ta ett betydligt större ansvar för de strömavbrott som inträffat än
vad den hittills har gjort. Även på en avreglerad elmarknad är det ytterst
staten som ansvarar för en fungerande infrastruktur. Trots att ett antal omfat-
tande elavbrott inträffat under de senaste åren har regeringen misslyckats med
att formulera en politik som bidrar till säkrare elleveranser. Vi kräver därför
att omedelbara åtgärder vidtas.
Som framhålls i motionerna 2004/05:MJ5 (fp) och 2004/05:MJ6 (kd) är de
skadestånd som bolagen i dag utbetalar vid elavbrott otillräckliga. För att
skapa incitament för elbolagen att höja leveranssäkerheten bör skadestånds-
plikten utökas. I jämförelse med vad som i dag gäller bör kunderna dels vara
berättigade till skadestånd även vid kortare avbrott, dels i större utsträcknin
erhålla ersättning för de faktiska kostnaderna som avbrottet inneburit. Ersätt-
ning bör enligt vår mening utgå såväl till enskilda hushåll som till näringsid-
kare. Vidare anser vi - i likhet med vad som förordas i motion 2004/05:MJ7
(m) - att en översyn av reglerna för leveranssäkerhet av elström och telefoni
bör genomföras. Regeringen bör även, som framförs i motion 2004/05:N410
(kd), mer genomgripande utreda driftsäkerheten i elsystemet och återkomma
till riksdagen med förslag om hur den kan förbättras. Regeringen måste också
genom dialog med elbolagen förvissa sig om att dessa framgent har tillräcklig
kapacitet för att snabbt åtgärda elavbrott. Det handlar bl.a. om att det finns
tillräckligt med personella resurser att sätta in vid framtida liknande händel-
ser. Därtill bör en avreglering beträffande eldistribution för särskilda och
avgörande ändamål övervägas. Genom att använda tele- och fibernätskanaler
för eldistribution kan en från det vanliga elnätet separat väg skapas som ökar
tillgängligheten påtagligt. Därtill anser vi att den s.k. nätnyttomodellen inte
förefaller vara helt tillfyllest när det gäller att frambringa de robusta elnät
Sveriges lands- och glesbygd kräver. Insatser för att korrigera detta behöver
därför vidtas. Riksdagen bör enligt vår mening begära att regeringen vidtar
åtgärder i enlighet med vad vi här anför.
Med det anförda tillstyrks nämnda motioner i berörda delar. Övriga här ak-
tuella motioner avstyrks i motsvarande delar.
18.     Leveranssäkerhet (punkt 16)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 16 borde ha följande lydelse:
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 18. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ9 yrkande-
na 6 och 7 och 2004/05:N12 yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna
2004/05:MJ5 yrkandena 5, 6 och 8, 2004/05:MJ6 yrkandena 21 och 22,
2004/05:MJ7 yrkande 1, 2004/05:N237 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N266
yrkandena 1-3, 2004/05:N286, 2004/05:N382, 2004/05:N410 yrkande 18 och
2004/05:N414 yrkande 12.
Ställningstagande
De stormar som drog in över södra Sverige i början av januari 2005 och som
lämnade hundratusentals medborgare och företag strömlösa visar att landets
infrastruktur är alltmer hotad av de konsekvenser som den globala uppvärm-
ningen bär med sig. Jag anser att vi måste ta lärdom av denna omfattande
naturkatastrof och låta den få konsekvenser i praktisk politik, bl.a. när det
gäller att förbättra försörjningstryggheten för el och telefoni. Det är inte ri
ligt att Sverige har ett så sårbart elförsörjningssystem, och det krävs föränd-
ringar i lagstiftningen som förbättrar leveranssäkerheten, vilket innefattar at
incitamenten för nätbolagen måste bli större när det gäller att investera i öka
leveranssäkerhet. Detta kan ske genom att konsumenternas rättigheter och
skydd gentemot nätbolagen förbättras. I likhet med vad som anförs i motion
2004/05:MJ9 (mp) anser jag att det behövs lagändringar när det gäller nätbo-
lagens ansvar och skadeståndsskyldighet. Möjligheten för kunder att få ska-
destånd bör förbättras genom att ett strikt ansvar skall gälla för nätbolagen.
Samtidigt bör kraven skärpas så att försummelse från ett nätbolags sida kan
leda till att bolaget mister koncessionsrätten för nätet.
För att stärka konsumentskyddet på elmarknaden bör en ny lag införas.
Detta kan ske genom att ellagens nuvarande bestämmelser om konsument-
skydd i 11 kap. lyfts ur och, efter vissa kompletteringar, bildar en egen lag.
Som anförs i motion 2004/05:N12 (mp) innefattar dessa kompletteringar bl.a.
att skadeståndsansvaret skärps till ett strikt ansvar med undantag för force
majeure. I den nya lagen bör även stadgas att skadeståndansvaret också skall
omfatta välfärdsförluster. Det kan t.ex. vara nyttan av uppvärmning, nyttan av
ett kylskåp eller nyttan av belysning. Därtill bör jämkningsregeln i ellagen,
som används till att skydda företagen från stora skadeståndsbelopp, avskaffas
till förmån för bestämmelserna i skadeståndslagen (6 kap. 2 §). Detta skulle
öka de ekonomiska incitamenten för nätbolagen att sköta sina åtaganden
gentemot kunderna.
Vidare anser jag att en lag om sista datum för nätförstärkande åtgärder bör
införas. Denna skall innebära att olika åtgärder såsom exempelvis kablifiering
och isolering av ledningar skall vara genomförda före utgången av ett fast-
ställt datum. På vissa platser kan i stället installation av småskalig el- och
värmeförsörjning vara ett alternativ. Vilka åtgärder som är lämpliga bör upp-
dras åt Energimyndigheten att närmare specificera. Enligt min mening bör
dessa åtgärder vara genomförda före utgången av år 2010. De nätbolag som
inte följer lagen skall kunna påläggas vite. Riksdagen bör genom ett uttalande
begära att regeringen agerar i överensstämmelse med det ovan sagda och
återkommer med förslag till riksdagen.
Med det anförda tillstyrks nämnda motioner i berörda delar. Övriga här
behandlade motioner avstyrks i aktuella delar.
19.     Reformerad elmarknad (punkt 17)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 17 borde ha följande lydelse:
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 19. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N17 yrkande
7, 2004/05:N295 och 2004/05:N307 yrkande 18.
Ställningstagande
Dagens svenska elmarknad karakteriseras av en stark dominans av ett fåtal
aktörer och svaga prissignaler till hushållskunderna under höglasttid. Den
svaga konkurrensen på marknaden och tvånget att teckna elavtal har gjort att
många elkunder betalar ett överpris för den el som de förbrukar. Syftet med
dagens regelverk är att skapa konkurrens genom att konsumenterna skall byta
mellan olika leverantörer av fysisk el. Detta är naturligtvis i realiteten en
omöjlighet, i och med att el inte kan lagras och det därför inte kan finnas
mellanhänder. Den nuvarande marknaden med leverantörer och leverantörs-
byten är inget annat än en administrativt skapad kuliss. Vid sidan av denna
kulissmarknad har även en spotmarknad upprättats för handel med fysisk el.
Det är på spotmarknaden som den faktiska konkurrensen uppstår på elmark-
naden, inte i den handel som förekommer enligt regelverket.
Mot bakgrund av ovanstående anser jag att elmarknaden behöver reforme-
ras. Ett grundläggande problem med dagens marknad är att konsumenterna
kan teckna avtal med fast pris på leverans av el, oavsett vad priset är på effe
vid ett visst tillfälle. Detta innebär i praktiken att konsumenterna har möjlig
het att handla effekt gratis. Jag anser att marknaden måste utformas så att
konsumenterna handlar el momentant eftersom el är en momentan vara. Själ-
va konstruktionen med elhandelsbolag är ett onödigt mellanled mellan el-
marknaden och konsumenten. Genom att avskaffa denna kulissmarknad öpp-
nas elmarknaden för handel och prisbildning på effekt i stället för energi.
Sammanfattningsvis kan sägas att den modell jag förordar innebär att el-
marknaden omformas till en effektmarknad, mot bakgrund av att el defini-
tionsmässigt är effekt. Elhandelsbolagen bör avskaffas och regelverket utfor-
mas så att nätbolagen debiteras spotpris för inmatad el och debiterar konsu-
menterna spotpris för den el de själva köper inklusive nätförluster till spotpr
med tillägg för nätavgiften. Nätbolagen får inte samordna sin verksamhet med
verksamheter som har med prisförsäkringar att göra. Handel med och försälj-
ning av prisförsäkringar bör regleras av värdepapperslagstiftningen.
Som tidigare redogjorts för har den av regeringen tillsatta El- och gas-
marknadsutredningen berört den modell för reformering av elmarknaden som
jag här förordar. Utredningens avfärdande av modellen utan en mer djupgå-
ende analys anser jag dock vara klandervärd. Jag ställer mig även frågande till
de slutsatser som utredningen presenterat rörande modellen. Enligt min me-
ning kan utredningens hantering av denna fråga näppeligen betraktas som
seriös och opartisk.
Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att tillsätta
en utredning med uppdrag att utforma ett regelverk i enlighet med vad som
här angivits. Med det anförda tillstyrks samtliga i detta avsnitt aktuella moti
ner i berörda delar.
20.     Elcertifikat (punkt 18)
av Per Bill (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Krister
Hammarbergh (m) och Nyamko Sabuni (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde ha följande lydelse:
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 20. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N405 yrkande 17
och avslår motionerna 2004/05:Sk455 yrkande 3, 2004/05:N228 och 2004/05:
N379.
Ställningstagande
Enligt vår mening bör systemet med elcertifikat - i likhet med vad som anförs
i motion 2004/05:N405 (m) - avvecklas. Vi anser att energiförsörjningen bäst
främjas genom en fri energiproduktion inom ramen för givna miljö- och sä-
kerhetskrav. Det innebär att de olika energislagen måste klara konkurrensen
på elmarknaden utan subventioner. Varken statliga bidrag eller tvingande
certifikatsystem bör vara styrande för elproduktionen. Ansatsen bör i stället
vara att inkorporera energiproduktionens externa kostnader. Riksdagen bör
genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att vidta behövliga åtgärder
för att avveckla elcertifikatssystemet. Ett avskaffande av systemet skulle även
lösa de problem som lyfts fram i motion 2004/05:Sk455 (kd) beträffande
växthusnäringens kvotplikt, varför motionen genom det ovan sagda kan anses
tillgodosedd varmed den avstyrks.
Med det anförda tillstyrks motion 2004/05:N405 (m) i berörd del. Övriga
här aktuella motioner avstyrks i motsvarande delar.
21.     Elcertifikat (punkt 18)
av Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 18 borde ha följande lydelse:
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 21. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2004/05:Sk455
yrkande 3 och 2004/05:N405 yrkande 17 och avslår motionerna 2004/05:
N228 och 2004/05:N379.
Ställningstagande
Jag är kritisk till det system med elcertifikat som regeringen och dess samar-
betspartier infört. Enligt min uppfattning främjas energiförsörjningen bäst
genom en fri energiproduktion inom ramen för givna miljö- och säkerhets-
krav. Det innebär att de olika energislagen måste klara konkurrensen på el-
marknaden utan omfattande subventioner. Jag delar därför den kritiska upp-
fattning som framförs i motion 2004/05:N405 (m). Vidare kan jag konstatera
att systemet med elcertifikat leder till att vissa branscher, på grund utav kvo
plikten, riskerar att slås ut. Detta uppmärksammas bl.a. i motion
2004/05:Sk455 (kd) vari växthusnäringen lyfts fram, men exemplen är flera.
Problemet baserar sig på att den definition som i dag används för att gruppera
företagen som elintensiva eller inte är bristfällig. Detta har även uppmärk-
sammats av Energimyndigheten som, vilket redogjorts för i det föregående,
förordat en annan definition för att klassa företagen som energiintensiva eller
inte. Jag anser att problemet är allvarsamt för många av de företag som rätte-
ligen borde undantas från kvotplikten. Riksdagen bör därför genom ett till-
kännagivande anmoda regeringen att å det snaraste vidta åtgärder för att lösa
detta problem.
Det ovan sagda ligger delvis i linje med vad som anförs i nämnda motio-
ner, varför de tillstyrks i berörda delar. Övriga här aktuella motioner avstyrk
i motsvarande delar.
22.     Elcertifikat (punkt 18)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 18 borde ha följande lydelse:
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 22. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N228 och avslår
motionerna 2004/05:Sk455 yrkande 3, 2004/05:N379 och 2004/05:N405
yrkande 17.
Ställningstagande
Med anledning av den kritik som från olika håll framförts när det gäller sy-
stemet med elcertifikat anser jag att det är angeläget att en genomgripande
översyn genomförs. Systemet kan bl.a. kritiseras för att det är alltför lätt fö
elleverantörerna att låta bli att redovisa elcertifikat och i stället betala kv
pliktsavgiften. Vidare läggs en allt för liten del av det som konsumenterna
betalar för certifikaten på investeringar i nya anläggningar. Därtill är tidspe
spektivet - fram till år 2010 - för kort för att skapa en grund för långsiktiga
investeringar i nya kraftverk. Enligt min mening bör regeringen tillse att dess
problem blir lösta för att inte förtroendet för systemet skall haverera. Riksda
gen bör göra ett uttalande därom. Därmed tillgodoses motion 2004/05:N228
(mp), vilken tillstyrks. Övriga här aktuella motioner avstyrks i berörda delar.
23.     Byte av elleverantör (punkt 19)
av Per Bill (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Krister
Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde ha följande lydelse:
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 23. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N309 yrkande
11, 2004/05:N405 yrkande 8 i denna del och 2004/05:N410 yrkande 8.
Ställningstagande
För att konkurrensen på elmarknaden skall fungera måste det bli lättare för
konsumenterna att byta elleverantör. Av denna anledning har riksdagen vid
upprepade tillfällen begärt att regeringen skall återkomma med ett förslag
rörande ett sanktionssystem gentemot de nätägare som inte uppfyller regel-
verkets krav vid byte av elleverantör. Som vi vid tidigare tillfällen gett uttr
för är det ytterst otillfredsställande att regeringen ännu inte verkställt riks
gens beslut. Det har nu förlupit fyra år sedan riksdagen uppmanade regering-
en att skyndsamt utreda förutsättningarna för ett effektivt sanktionssystem och
lägga fram erforderliga förslag till de lagändringar som krävs för ett snabbt
införande. Regeringens hantering av ärendet, att bolla frågan från utredning
till utredning, kan väl knappast beskrivas på något annat sätt än som obstruk-
tion. Som vi påtalade våren 2004 (bet. 2003/04:NU11), då utskottet senast
hanterade denna fråga, har den senaste i raden av utredningar enligt sina
direktiv endast haft att utreda behovet av att införa ett sanktionssystem. Dett
kan knappast ses vara i linje med de uttalanden riksdagen gjort om att reger-
ingen skall återkomma med förslag till ett sådant system. Som redogjorts för i
det föregående har utredningen kommit till slutsatsen att det inte längre finns
något behov av ett sådant system. Möjligen ligger detta i linje med regering-
ens önskan att ytterligare förhala verkställigheten av riksdagens beslut, men
det bidrar knappast till att lösa de problem som vi anser föreligger på elmark-
naden och den anmodan riksdagen gjort. Vi anser därför att riksdagen ånyo
genom ett uttalande bör anmoda regeringen att omgående tillse att frågan om
leverantörsbyten får en lösning genom att å det snaraste återkomma till riks-
dagen med förslag i enlighet med vad den beställt.
Med det anförda tillstyrks motionerna 2004/05:N309 (fp), 2004/05:N405
(m) och 2004/05:N410 (kd) i här aktuella delar.
24.     Byte av elleverantör (punkt 19, motiveringen)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Ställningstagande
Enligt min mening är den kritik som framförs i motionerna 2004/05:N309
(fp), 2004/05:N405 (m) och 2004/05:N410 (kd) välgrundad när det gäller
regeringens hantering av riksdagens beställning av ett sanktionssystem gent-
emot nätägare som inte uppfyller regelverkets krav vid byte av elleverantör.
Riksdagen begärde redan våren 2001, på förslag från ett enhälligt utskott, att
regeringen skyndsamt skulle utreda förutsättningarna och formerna för infö-
randet av ett effektivt sanktionssystem.
Samtidigt är det min uppfattning, vilken jag tidigare redogjort för, att el-
marknaden behöver reformeras. Som jag framfört förordar jag en modell som
innebär att leverantörsbyten överhuvudtaget inte behövs, vilket skulle medfö-
ra att de problem som i dag finns när det gäller leverantörsbyten med automa-
tik skulle försvinna.
Mot denna bakgrund avstyrks här nämnda motioner i berörda delar.
25.     Mellanstatlig samverkan (punkt 20)
av Per Bill (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Krister
Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde ha följande lydelse:
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 25. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N18 yrkande 1
och 2004/05:N309 yrkande 10 och avslår motion 2004/05:N264 yrkandena 1-
3.
Ställningstagande
Enlig vår mening ägnas för lite uppmärksamhet åt att den svenska elmarkna-
den alltmer integreras med den europeiska. Vikten av att detta arbete fortskri-
der borde tydliggöras av riksdagen genom ett uttalande.
Vidare anser vi att det är ett problem att de koldioxidutsläpp som genereras
vid elproduktion i utländska kolkraftverk inte kommer med i den officiella
statistiken när elen importeras till Sverige. Regeringen borde därför ändra
beräkningsmetoderna så att koldioxidutsläpp för importerad el synliggörs i
den svenska statistiken.
Med hänvisning till det anförda tillstyrks motionerna 2004/05:N18 (kd)
och 2004/05:N309 (fp) i berörda delar. Motion 2004/05:N264 (s) avstyrks.
26.     Euratom (punkt 21)
av Ingegerd Saarinen (mp) och Gunilla Wahlén (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde ha följande lydelse:
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 26. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Fi248 yrkande 4.
Ställningstagande
Euratomfördraget fogas till EU:s nya konstitutionella fördrag som en proto-
kollsbilaga och föreslås behålla sin status som juridisk person. Förslaget att
behålla Euratomfördraget har kritiserats från många håll, inte minst för att de
strider mot principen att inte prioritera eller stödja ett energislag - kärnkra
ten, framför övriga. Som konstateras i motion 2004/05:Fi248 (v) är Euratom-
fördraget inte juridiskt bindande, men det innehåller politiska markeringar
som är såväl omoderna som oförenliga med den svenska energipolitiken. Att
fördraget behöver en översyn har flera länder insett och ett initiativ i denna
riktning har tagits i syfte att få till stånd en konferens mellan medlemsstater
som skall leda fram till en uppdatering av Euratomfördraget. Som tidigare
redovisats stöder den svenska regeringen detta initiativ. Enligt vår mening bör
riksdagen dock markera sin inställning i denna fråga och framhålla att reger-
ingen med kraft skall driva denna fråga.
Med det anförda tillstyrks nämnda motion i berörd del.
27.     Vissa övriga frågor (punkt 22)
av Ingegerd Saarinen (mp), Yvonne Ångström (fp) och Nyamko Sabuni
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde ha följande lydelse:
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 27. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N378 och avslår
motionerna 2004/05:N215, 2004/05:N248 och 2004/05:N298 yrkandena 5-7.
Ställningstagande
Antalet värmepumpar i det svenska energisystemet har under flera år ökat
markant. Denna strukturella förändring kan, som vi ser det, få konsekvenser
för effektförbrukningen vid elförbrukningstoppar i samband med mycket kallt
väder. Värmepumparna dimensioneras för att klara husets värmebehov under
större delen av eldningssäsongen, men de klarar inte att täcka hela värmebe-
hovet under de kallaste dygnen. Värmebehovet måste då täckas av tillsats-
energi, vanligen genom en elpatron som finns installerad i systemet.
Nettoeffekten på den totala energianvändningen vid kall väderlek av den
ökande användningen av värmepumpar är inte klarlagd. Detta ser vi som ett
problem. Riksdagen bör därför genom ett tillkännagivande anmoda regering-
en att genomföra en samlad analys av den nuvarande utvecklingen på mark-
naden för småhusuppvärmning, särskilt med avseende på effektbalansen och
miljön.
Med det anförda tillstyrks motion 2004/05:N378 (c). Övriga här aktuella
motionsyrkanden avstyrks.
28.     Vissa övriga frågor (punkt 22)
av Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 22 borde ha följande lydelse:
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 28. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N215 och avslår
motionerna 2004/05:N248, 2004/05:N298 yrkandena 5-7 och 2004/05:N378.
Ställningstagande
När det gäller risken för effektbrist anser jag - i likhet med vad som anförs i
motion 2004/05:N215 (kd) - att laststyrning är ett bra alternativ och komple-
ment till att bygga nya kraftverk eller förstärka ledningsnätet. Med moderna
elmätare skulle det under den korta tid då effektbrist är nära förestående gå a
med automatik koppla ur elvärme och varmvattenberedare hos ett antal kon-
sumenter, som i förväg gett sitt samtycke till detta och som då erhåller eko-
nomisk kompensation. Laststyrning kan ses som ett effektivare sätt att använ-
da energi, eftersom det är väldigt ineffektivt att överbelasta elnätet med vär-
melaster.
Jag anser att riksdagen bör tydliggöra sin ståndpunkt i denna fråga. Möj-
ligheten att initiera eller stimulera en ökad laststyrning av elnätet bör ses ö
Lämpligen bör ett större försöksprojekt inledas. Riksdagen bör anmoda reger-
ingen att vidta åtgärder i enlighet med vad som här anförs.
Med det ovan sagda tillstyrks nämnda motion. Övriga här aktuella motio-
ner avstyrks i berörda delar.
29.     Den fortsatta avvecklingen av kärnkraften (punkt 23)
av Per Bill (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Krister
Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde ha följande lydelse:
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 29. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ5 yrkande
10, 2004/05:N13 yrkande 5, 2004/05:N14 yrkandena 1, 2 och 5 och 2004/05:
N18 yrkande 2 och avslår motion 2004/05:N14 yrkandena 3, 4 och 7.
Ställningstagande
Det är vår bestämda uppfattning att beslutet om en förtida avveckling av
kärnkraften måste omprövas. Vi vill därför framhålla att vi motsätter oss den
strategi för den fortsatta avvecklingen av kärnkraften som redovisats i propo-
sitionen. Det sagda innebär att vi delar de uppfattningar som förs fram i mo-
tionerna 2004/05:MJ5 (fp), 2004/05:N13 (fp), 2004/05:N14 (m) och 2004/05:
N18 (kd).
Stängningen av Barsebäcks första reaktor har medfört omfattande kostna-
der för skattebetalarna, har försämrat miljön och försvagat den svenska för-
sörjningstryggheten. Regeringens avvecklingsplaner har även skapat en bety-
dande osäkerhet inom industrin beträffande den framtida tillgången på el,
vilket bl.a. har stor negativ inverkan när det gäller industrins investeringspl
ner. Vidare bidrar kärnkraftsavvecklingen till att öka det svenska behovet av
el producerad av fossila bränslen. Kol- och oljebaserad elproduktion både i
och utanför Sverige kommer att vara det som kompenserar bortfallet av el när
kärnkraften avvecklas.
Regeringen har nu beslutat, med samtycke från sina samarbetspartier, att
Barsebäcks andra reaktor skall stängas före utgången av maj månad inneva-
rande år. Vi motsätter oss denna stängning vilken, utöver redan redovisade
argument, kommer att äventyra effektbalansen och bidra till att priset på el
kommer att öka för såväl hushållen som industrin. Ett rimligt krav vore att
regeringen åtminstone för riksdagen redovisar konsekvenserna av en stäng-
ning av Barsebäcks andra reaktor innan någon avställning genomförs. En
sådan redovisning bör i synnerhet omfatta de samhällsekonomiska kostnader-
na i form av minskad sysselsättning och negativa miljöeffekter som en stäng-
ning skulle leda till.
Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad vi
här anför. Därmed blir nämnda motioner tillgodosedda i berörda delar, vilka
tillstyrks.
30.     Den fortsatta avvecklingen av kärnkraften (punkt 22,
motiveringen)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Ställningstagande
Enligt min uppfattning både bör och kan kärnkraften avvecklas i en snabbare
takt än vad som i dag sker. Enligt den strategi som regeringen nu redovisat för
riksdagen kommer Barsebäck 2 att stängas under innevarande år. Enligt vad
regeringen beslutat skall stängningen ske före utgången av maj i år. Detta
anser jag vara ett positivt besked. Kärnkraften är inte en ekologiskt hållbar
energikälla och den är behäftad med ett stort antal risker. Med kärnkraft finns
risken för en stor utsläppsolycka. Därtill produceras avfall som är farligt i
hundratusentals år. Ett starkt beroende av kärnkraften är även ett hot mot
försörjningstryggheten. Kärnkraften är också ett hot mot internationell säker-
het genom att den är nära förknippad med kärnvapen.
När det gäller stängningen av återstående reaktorer anser jag att den strate-
gi som regeringen redovisat är otillräcklig. Enligt min mening borde en tydli-
gare plan kunna fastställas när det gäller stängningen av de återstående reak-
torerna. Jag anser att den fortsatta avvecklingen av kärnkraften i huvudsak
skall ske med ekonomiska styrmedel där riskerna och föroreningarna prissätts
i alla led. För den fortsatta avvecklingen förordar jag därför olika former av
styrmedel. Däribland bör en lag mot effekthöjningar i befintliga kärnkraftverk
införas. Effekthöjningar medför ett ökat beroende av kärnkraft. De innebär till
viss del även ökade utsläpp vid en eventuell olycka och att mer avfall produ-
ceras. Därtill bör säkerhetskraven för de svenska kärnkraftverken höjas. Sve-
rige har haft oproportionerligt många allvarliga incidenter vid kärnkraftver-
ken. Dessa incidenter pekar på brister både i säkerhetskulturen och i den
maskinella utrustningen. En trolig konsekvens av höjda säkerhetskrav är att
några reaktorer kommer att ställas av relativt snart då det blir för kostsamt a
genomföra föreskrivna åtgärder. På sikt kommer detta även att slå igenom för
de reaktorer som är av något nyare årsmodell.
Jag vill i detta sammanhang även framhålla min övertygelse att kärnkraf-
ten kan avvecklas samtidigt som nettoutsläppen av koldioxid minskas. Detta
kan möjliggöras genom en effektivare elanvändning och ett större utnyttjande
av vindkraft och biokraftvärme.
Med hänvisning till det anförda avstyrks samtliga här aktuella motioner i
berörda delar.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2004/05:62
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. naturgaslag, och
2. lag om ändring i ellagen (1997:857).
Motioner med anledning av propositionen
2004/05:N13 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
1.      Riksdagen beslutar om ändring i ellagen så att den nämner "radioaktiva
utsläpp" i stället för "kärnbränsleavfall".
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör tillsätta en utredning om övriga former av all-
varlig miljöpåverkan av elproduktion.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tydligare kriterier för återkallande av koncession i naturgasla-
gen.
4.      Riksdagen avslår proposition 2004/05:62 i den del som gäller undantag
för
större naturgasinfrastrukturprojekt.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om strategin för kärnkraftsavvecklingen.
2004/05:N14 av Peter Danielsson m.fl. (m):
1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förhindra en förtida avveckling av kärnkraftsreaktorn Barse-
bäck 2.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en miljökonsekvensbeskrivning av stängningen av Barsebäck 2.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en konsekvensbeskrivning för Skånes näringsliv och arbets-
marknad med anledning av stängningen av Barsebäck 2.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om statens ansvar för att kompensera berörda kommuner.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av mångfald på energimarknaden och Skånes framtida
energiförsörjning.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att elleverantörer skall ange den inverkan på miljön som fram-
ställningen av den sålda elen har orsakat.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillståndsförfarandet för ny produktionskapacitet.
2004/05:N15 av Per Bill m.fl. (m):
1.      Riksdagen beslutar, att i stället för kärnbränsleavfall, radioaktiva
utsläpp
vid elproduktion skall anges på faktura och i reklam till slutförbrukare.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om naturgasnät.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om investering i infrastrukturen för energi.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kommunala naturgasföretag inte skall undantas från till-
synsmyndighetens tillsynsansvar.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fjärrvärme.
6.      Riksdagen avslår förslaget om sänkt gräns för timvis mätning av el.
2004/05:N16 av Olle Sandahl (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en ellagstiftning som medverkar till avbrottssäkrade elleveranser på
landsbygden.
2004/05:N17 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):
1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om definitionen av naturgas i den föreslagna lagen.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om att andra typer av gas än fossilgas skall ha rätt till tillträde ti
gasnätet, under förutsättning att de uppfyller tekniska specifikationer.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om att undantag för koncession inom hamn- och industriområ-
den begränsas till att omfatta energimängder understigande 500 MWh/år.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om att naturgaskoncessioners giltighet begränsas till 20 år.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om att även miljöorganisationer m.fl. skall ha rätt att överklaga
regeringsbeslut om koncessioner.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om att det föreslagna kapitel 9 i naturgaslagen tas bort.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om en reformering av elmarknaden.
2004/05:N18 av Maria Larsson m.fl. (kd):
1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att den svenska elmarknaden integreras med den euro-
peiska elmarknaden.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kärnkraftens roll i det svenska energisystemet.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett förtydligande av lagtexten gällande vilka sorters gas som
skall omfattas av naturgaslagen.
4.      Riksdagen avslår regeringens förslag till övervakningsplaner i enlighet
med vad som anförs i motionen.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tariffer för överföring av el.
6.      Riksdagen avslår regeringens förslag om att bemyndiga regeringen att
själv utse vem som skall vara systemansvarig för naturgas i Sverige.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ursprungsmärkningen av el.
Motioner som väckts med anledning av händelse av
större vikt
2004/05:MJ5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kompensation vid utebliven leverans av el.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om egen och kontrakterad personal för snabb insats vid störningar
av eldistributionen.
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avreglering beträffande eldistribution för särskilda och avgöran-
de ändamål.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inte avveckla kärnkraftsreaktorer.
2004/05:MJ6 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ersättning till strömlösa hushåll.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ersättning till strömlösa företag.
2004/05:MJ7 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):
1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behov av översyn av reglerna för leveranssäkerhet av elström
och telefoni.
2004/05:MJ9 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att elkonsumenternas makt måste stärkas.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om behov av lagändringar vad gäller nätbolagens ansvar och ska-
deståndsskyldigheter.
2004/05:N12 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om en ny lag om konsumentskydd på elmarknaden.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om en lag om sista datum för nätförstärkande åtgärder.
Motioner från allmänna motionstiden
2004/05:Fi248 av Lars Ohly m.fl. (v):
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall stödja initiativet om översyn av Euratom-
fördraget.
2004/05:Sk455 av Dan Kihlström m.fl. (kd):
3.      Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag på
lagstiftning som innebär att växthusnäringen undantas från kvotplikt för
elcertifikat.
2004/05:N215 av Torsten Lindström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om laststyrning av elnätet.
2004/05:N226 av Matilda Ernkrans och Fredrik Olovsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om prisreglering på fjärrvärme.
2004/05:N228 av Åsa Domeij m.fl. (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om en översyn av systemet med elcertifikat.
2004/05:N237 av Ola Rask och Börje Vestlund (s):
1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en heltäckande energiförsörjningspolitik.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om krav på nätbolagens kundtjänst att ge information och kunna ta
emot felanmälningar vid strömavbrott.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om krav på mer tydliga elräkningar.
2004/05:N248 av Henrik Westman (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om tillsyn och kontroll på den avreglerade elmarknaden.
2004/05:N264 av Michael Hagberg och Christin Hagberg (s):
1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ta initiativ för att uppgradera Nordel till en organisation med
permanent sekretariat med ansvar på nordisk nivå.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att uppgifterna för denna organisation bör vara att genomföra en
plan och finansiering för investeringar i överföringsnätet.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att arbeta för att ytterligare harmonisera det nordiska elsamarbe-
tet.
2004/05:N266 av Michael Hagberg och Christin Hagberg (s):
1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regleringsmodellen för elnäten måste klara utmaningen att
utveckla dagens nät till ett nät som motsvarar kundernas och samhällets
förväntningar.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regleringsmodellen utformas så att den verkligen leder till att
nödvändiga investeringar kommer till stånd i enlighet med kundernas och
samhällets krav.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att balans måste skapas mellan hög leveranssäkerhet och låga
nättariffer.
2004/05:N286 av Kenneth Lantz (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om leveranssäkra elnät.
2004/05:N295 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som reformerar elmark-
naden.
2004/05:N298 av Jan Lindholm (mp):
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om behovet av att öka kunskapen om beteendefrågor vid omställ-
ningsarbete.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om behovet av en förändrad syn på effektproblematiken och det
orättvist fördelade ansvaret för kostnaden för effektkapacitet.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om behovet av en fördjupad analys av problemet med ett tydligare
effektkostnadsansvar på en avreglerad marknad.
2004/05:N307 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
18. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med syfte att lämna
förslag om en större reformering av elmarknaden.
2004/05:N309 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att redovisa koldioxidutsläpp för importerad el i den svenska
statistiken.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sanktioner för nätägare som försvårar byte av elleverantör.
2004/05:N325 av Sven Gunnar Persson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att ompröva beslutet om obligatorisk månadsavläsning av el i samtliga
hushåll.
2004/05:N378 av Roger Tiefensee (c):
Riksdagen begär att regeringen låter göra en samlad analys av den nuvarande
utvecklingen på marknaden för småhusuppvärmning, särskilt med avseende
på effektbalansen och miljön.
2004/05:N379 av Roger Tiefensee (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att ge Vattenfall direktiv som anger att bolaget skall producera certifikat-
berättigad el som minst motsvarar kvotplikten i elcertifikatssystemet.
2004/05:N382 av Staffan Danielsson m.fl. (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att verka för säkrare elleveranser på landsbygden.
2004/05:N405 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om krav på nätföretagen och förutsättningarna för byte av elleveran-
tör.
17. Riksdagen beslutar om avveckling av systemet med elcertifikat i enlighet
med vad i motionen anförs.
2004/05:N410 av Maria Larsson m.fl. (kd):
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller re-
gelverkets krav vid byte av elleverantör bör införas.
9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs att Energimyndighetens handläggningstider för koncessionsärenden
måste kortas.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konkurrens inom fjärrvärmesektorn.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förkorta handläggningstiderna för koncessionsärenden på
Energimyndigheten.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda möjligheten för en ökad driftsäkerhet och minskade
strömavbrott.
2004/05:N414 av Runar Patriksson och Anita Brodén (fp):
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om krav på el året om i Dalsland och Värmland.
2004/05:N442 av Kenth Högström m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om fjärrvärmens utbyggnad i Sverige
2004/05:N451 av Ingegerd Saarinen och Åsa Domeij (mp):
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag på
ökade möjligheter att ompröva beslut som fattats på felaktiga grunder enligt
naturgaslagen.

</pre><pre></pre><pre></pre><pre>
Bilaga 2
Regeringens lagförslag





































Bilaga 3
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens lagförslag
Förslag till naturgaslag

Regeringens förslag
Utskottets förslag
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
7. Bestämmelsen i 6 kap. 5 § första
stycket första meningen skall tilläm-
pas på överföringstariffer som gäller
från och med det räkenskapsår som
börjar den 1 januari 2006 eller när-
mast därefter.
Den som innehar en naturgasled-
ning skall senast den 1 juni 2005
lämna in en ansökan om godkännan-
de enligt 6 kap. 5 § första stycket.
Tillsynsmyndigheten skall avgöra ett
sådant ärende inom sex månader
efter det att ansökan om godkännan-
de kom in till myndigheten.
7. Bestämmelsen i 6 kap. 5 § första
stycket första meningen skall tilläm-
pas på avgifter och övriga villkor för
sådan anslutning som avses i 3 kap.
5 § och på överföringstariffer som
gäller från och med det räkenskapsår
som börjar den 1 januari 2006 eller
närmast därefter.
Den som innehar en naturgasled-
ning skall senast den 15 augusti 2005
lämna in en ansökan om godkännan-
de enligt 6 kap. 5 § första stycket.
Tillsynsmyndigheten skall avgöra ett
sådant ärende senast den 30 novem-
ber 2005.

Förslag till ändring i ellagen (1997:857)

Regeringens förslag

Utskottets förslag

3 kap. 1 b §
I ett företag som bedriver nätverk-
samhet och som ingår i en koncern
vars samlade elnät har minst 100 000
uttagspunkter får inte en styrelsele-
damot, verkställande direktör eller
firmatecknare samtidigt vara styrel-
seledamot, verkställande direktör
eller firmatecknare i ett företag som
bedriver produktion av eller handel
med el.

I ett företag som bedriver nätverk-
samhet och som ingår i en koncern
vars samlade elnät har minst 100 000
elanvändare får inte en styrelseleda-
mot, verkställande direktör eller
firmatecknare samtidigt vara styrel-
seledamot, verkställande direktör
eller firmatecknare i ett företag som
bedriver produktion av eller handel
med el.
Vid tillämpningen av första styck-
et skall med elanvändare förstås den
som enligt avtal med den som bedri-
ver nätverksamheten tar ut el från
elnätet i en eller flera uttagspunkter.

3 kap. 6 §

Den som har nätkoncession för linje är, om det inte finns särskilda skäl, skyl-
dig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen.
Tvister om koncessionshavarens
skyldigheter enligt första stycket
prövas av nätmyndigheten. Beslut i
ett sådant ärende skall fattas inom två
månader från det att ansökan kommit
in till nätmyndigheten. Om myndig-
heten behöver ytterligare tid för att
avgöra ärendet får nätmyndigheten
förlänga tiden med ytterligare två
månader eller, om sökanden medger
det, med den ytterligare tid som kan
behövas för att ärendet skall kunna
avgöras.
Tvister om koncessionshavarens
skyldigheter enligt första stycket
prövas av nätmyndigheten. Beslut i
ett sådant ärende skall fattas inom två
månader från det att ansökan kommit
in till nätmyndigheten. Om myndig-
heten behöver ytterligare tid för att
avgöra ärendet får nätmyndigheten
förlänga tiden med två månader eller,
om sökanden medger det, med den
ytterligare tid som kan behövas för
att ärendet skall kunna avgöras.

Nätmyndighetens beslut enligt andra stycket gäller omedelbart.
En tvist om villkoren för anslutning prövas inte, om det visas att ansökan
om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att
nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part
under dennes senaste kända adress.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
13 kap. 5 §
Beslut av nätmyndigheten enligt 2
kap. 18-20 §§, 3 kap. 3 §, 6-8 §§,
11, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10
§§, 8 kap. 4 a § samt 12 kap. 8 och
11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet
enligt 12 kap. 2-4 §§ samt beslut av
den systemansvariga myndigheten
om ersättning till den som enligt 8
kap. 2 § beordrats öka eller minska
produktionen av el får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.
Beslut av nätmyndigheten enligt 2
kap. 18-20 §§, 3 kap. 3, 6-8, 11, 14
och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§, 8
kap. 4 a § samt 12 kap. 8 och 11 §§,
beslut av en tillsynsmyndighet enligt
12 kap. 2-4 §§ samt beslut av den
systemansvariga myndigheten om
ersättning till den som enligt 8 kap. 2
§ beordrats öka eller minska produk-
tionen av el får överklagas hos all-
män förvaltningsdomstol. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt
denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.





2004/05:NU14

2004/05:NU14

2
2

1
2004/05:NU14      UTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT

2004/05:NU14

6
9
2004/05:NU14

3
2004/05:NU14      REDOGÖRELSE FÖR ÄRENDET

2004/05:NU14

8
12
2004/05:NU14

7
2004/05:NU14      UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2004/05:NU14

66
88
2004/05:NU14

9
2004/05:NU14      RESERVATIONER

2004/05:NU14

88
114
2004/05:NU14

68

2004/05:NU14      BILAGA 1   FÖRTECKNING ÖVER BEHANDLADE FÖRSLAG

BILAGA 1      2004/05:NU14

96
129
2004/05:NU14

90

2004/05:NU14      BILAGA 2   REGERINGENS LAGFÖRSLAG

BILAGA 2      2004/05:NU14

98
177
2004/05:NU14

97
2004/05:NU14      BILAGA 3   AV UTSKOTTET FÖRESLAGNA ÄNDRINGAR I REGERINGENS LA

BILAGA 3      2004/05:NU14

130
180
2004/05:NU14

129
</pre>